Massmord under gudstjänst i Baptistkyrka, Texas

 

Den lilla baptistkyrkan som bli arena för massmordet

26 personer iskallt mördade mitt under en Gudstjänst i en liten baptistkyrka i Texas, Gudstjänstbesökarna var allt från små barn till vuxna. Pastors dotter 14 år föll också offer för gärningsmannen.

Mördaren dog strax efter hans attack. fd militär karriär som suttit i fängelse efter våld mot hustru och barn. Motivet för massmordet är inte klarlagt. Om det nu fanns ett motiv

Vi lever i en tid då ondskans kraft är stor. Där kyrkobesök inte utgörs av en fredad zon för de som vill förgöra, skada eller döda.

Ibland tycks mord bero på rasism. Ibland på terrorism. Ibland på religiös fanatism. Etiketten på denna händelse är inte klar. Men kanske är det dags att börja använda det kristna språkbruket för att söka sanningen. Maktkampen mellan det goda och det djävulska pågår för fullt. Ondskans kraft härjar. Djävulen har makt att inspirera och anmoda enskilda eller grupper av människor. Det mänskliga fylls med det djävulska.

Spåren av massmördaren bär inspiratörens signatur. Ondskans andefurste.

Låt oss gemensamt med kristna från hela världen omsluta familjerna och församlingen med Herrens förböner.

LG

Olika mått och samhällets värderingar

Skolavslutning i kyrkan och kristna symboler och den blomstertid nu kommer. Tveksamt inslag i samhällets ögon då barn kan påverkas av religionen på ett sätt som strider mot vår lagstiftning

Trädgårdsfynd och tillåten skolsymbol

 

 

 

 

 

“Halloween betyder alla helgon afton. Men traditionen sträcker sig tillbaka till förkristen tid och firades ursprungligen till den keltiska dödsguden Samhains ära.

För de gamla britterna, det keltiska folket som bebodde de brittiska öarna vid vår tideräknings början, var den 31 oktober också sommarens sista dag. Dagen fungerade därför som en nyårsdag och markerade sommarens slut och vinterns början. Det var dagen då naturen ‘dog’ och då boskapen skulle drivas hem från betesmarkerna.

I äldre tider trodde man att det var många onda väsen i farten den här natten. Druiderna (prästerna) rådde därför folk att släcka sina hushållseldar och istället tända dem igen med en särskild beskyddande eld som druiderna själva skapat. Därutöver hände det också att folk klädde sig i djurhudar för att skydda sig och skrämma iväg allt otyg som flög eller vandrade omkring den här natten.”

En kvällspromenad runt i kvarteret där jag bor är just nu innan adventstid en stund av stillhet i rätt mörkt trädgårdslandskap.

Nu en tid före advent  är det tämligen mörkt ute, Vid advent tänds massor av ljus i trädgårdar, på husfasader och balkonger. Butikerna har laddat upp för ljusslingor i oändliga mängder. Omsättningen kommer att öka och förebådar säsongens största lyft med den enorma julklappskonsumtionen,

Men nu i de mörka trädgårdarna hittar jag små ljusglimtar. I allt fler trädgårdar finns allt fler pumpor i grälla färger dekorerade som spökliga monster. Inuti dess grinande tomma ögon och munnar flämtande ljus. Allehanda symboler finns därtill för kropp och trädgård.

Döds symbol, onda andas tecken. Kul läskigt lekattribut för förskola och skola

Harmlöst eller?

Visst kan an förstå kittlingen när det som är otäckt möter vardagen. Men möter vi grunden i  “firandet” är det faktiskt en dödsgud som hyllas. Därtill såväl i historien som nu: onda makter och spöken.

Drivkrafter idag

Halloween är ett modernt fenomen i Sverige och lanserades i mitten av 1990-talet i den svenska detaljhandeln. Idag omsätter den svenska handeln en miljard om året på försäljning av halloweenprodukter!

  • Efter julfirandet kommer halloween som den mest kommersiella dagen i USA.
  • 86% av amerikanarna dekorerar sina hus till högtiden.
  • I Sverige är halloween en omstridd högtid. Många anser att man vanärar de döda medan andra tycker att högtiden kan vara pedagogisk för barn då de lär sig att prata om döden.

Kommentarer

Självfallet finns i Bibeln ingen text om Halloween. Paulus skriver så här i en fråga som inte berör halloween men som ger mig som läsare viss vägledning. Nu gäller svaret i sig offer och att  fysiskt äta av offer men i överförd betydelse är texten betraktansvärd;

“har inte de som äter av offren gemenskap med offeraltaret? Vad vill jag säga med detta? Att det som offras till avgudar är något i sig eller att avgudar är något? Nej, men att det som de offrar offrar de åt demoner och inte åt Gud, och jag vill inte att ni skall ha gemenskap med demonerna. Ni kan inte dricka både ur Herrens bägare och ur demonernas bägare, inte äta både vid Herrens bord och vid demonernas bord. Eller skall vi väcka Herrens svartsjuka? Är vi starkare än han?”

Visst kan man tycka att läskiga masker och pumpor som lyser upp i trädgården är lite trevligt i svenskt mörker. Visst förstår man att handeln vill omsätta en miljard kronor till utöver julkommersen. Men i botten handlar ju aktiviteterna om något annat. Antingen kan vi förneka den onda världen. Den finns inte. Eller så öppnar vi vårt medvetande för att det bibeln ger oss kunskap om de facto finns. Bara för att tiden går försvinner inte dyrkandet av dödsguden. Ny läggs en annan avgud till ; Mammon och lust att tjäna pengar för egen vinning.

Dessa krafter dyker inte upp som åskväder eller jordbävningar. De omvandlar idag inte städer och människor till fysiska saltstoder. Nej det kan faktiskt vara så att makterna, ondskans lakejer, antar just lekfullhetens väsen. Strategiskt och finurligt uttänkt helt enkelt. I grunden finns ju firandet kvar och onda andar handlar det om även om de ser äckligt lustiga ut.

Men en viktig fråga finns ju med i sammanhanget. Det är  principen av den svenska statens negativa hållning till att fira skolavslutning i en kyrka. I kyrkan finns ju kristna symboler som kors och där sjungs psalmer. Man beder Fader vår. Dessutom en sk barnabön:  “Gud som haver barnen kär”. Det kan uppfattas som exkluderande och kränkande.  Men Halloween symbolen, dödsgudens och de onda andarnas insignier får såväl tillverkas i förskolan som pryda och aktiveras i det offentliga rummet. Vad säger det mig om vilka makter som rör sig runt i min vardag.

Och grannens av barnen producerade figurer lyser upp mörkret, Måste man fundera över sådant eller…?

LG

Libris, sanning, Equmeniakyrkan och Sofia Camnerin.

Bakgrund

I tidigare inlägg uppmärksammades en bokutgivning från bokutgivaren Libris. Aktiebolaget  har en direktör som anser att “Troende kristna” och församlingar skall “ompröva” sin tolkning av Bibeln. Inbjudan till omprövningen kopplas till värderingar avseende enkönade sexuella relationer. Libris menar att detta bör göras utifrån bland anat ändringar i svensk lagstiftning och forskning.

Aktiebolaget drar egna teologiska slutsatser och anser sig ha rätt , befogenhet och uppdrag att uppmana “troende kristna” och församlingar till omprövning och i “positiv anda” förändra attityder.

Analysen såsom den beskrivs är mycket svepande och kan nästan uppfattas som  spridning av sociala myter. Är det månne så att församlingar inte välkomnar sökare och enskilda som söker gemenskap men som i sin personlighet bär på en homosexuell identitet?  Är det verkligen sant och inte ett resultat av några enskilda personers upplevelser och kanske något upplevt  för just dessa? Kan man utifrån 5,10, 300 eller 500 personers upplevelser dra slutsatser som läggs på alla “troende kristna” eller landets församlingar?

Tidningen Sändaren har följt upp frågan, ganska kort, men illustrativt. Här nedan redovisas delar av Sändarens text:

Tidningen Sändaren redogörelse

“Libris förlagschef Jennie Sjöström säger till tidningen Dagen att hon ser det som Libris uppgift som kristet bokförlag att ge ut böcker som utvecklar den kristna tron, och hjälper till att tolka samtiden.

Hon vill också öka kunskapen kring homosexuella i församlingarna och att det därför är en medveten tanke att Libris ger ut två böcker i ämnet på samma gång.

Hon säger också att hon kontaktat Libris huvudmän, Mentor medier, inför utgivningen, men meningarna går isär om ägarsamfunden är tillfrågade eller inte.

Jag har haft kontakt med representanter från de fyra samfunden och samtalat om boken. Vi har haft fina och öppna samtal, säger hon till Dagen.

Men det är en historieskrivning som samfunden alltså förnekar.

– Förlaget har hemlighållit det här, säger exempelvis Kjell Larsson, som tycker ”att varit klädsamt att i en så känslig fråga föra en dialog med ägarsamfunden.” Utgivningen beskriver han som ”ett enkelspårigt samtidsinitiativ”.

Inom EFK, Evangeliska frikyrkans styrelse reagerar med ”med sorg” över att man inte blivit informerad.

Det är helt enkelt inte sant, säger Øyvind Tholvsen, programledare för Sverigeprogrammet inom Evangeliska frikyrkan (EFK),

Han understryker att EFK arbetar mycket med de här frågorna i olika sammanhang och hade gärna sett en ny bok som utifrån olika perspektiv vägt de bibelteologiska frågorna.

I Equmeniakyrkan, som är en mindre ägare i Libris, har man däremot inga problem med böckerna, Sofia Camnerin, kyrkoledare i Equmeniakyrkan, välkomnar till och med den aktuella antologin. I Equmeniakyrkan får församlingarna själva avgöra om de vill bejaka samkönade äktenskap eller inte.” (markeringar i text har lagts till av bloggskribenten)

Kommentar och analys

Sändaren är en tidning närstående Libris och Equmeniakyrkan. Det betyder att en läsare bör kunna ha tilltro att tidningen Sändaren behandlar en sakfråga som berör tidningens närstående på ett korrekt sätt.

I texten ovan finns några anmärkningsvärd och tragiska påståenden. Det viktigaste är

  • Libris verkställande direktör Jennie Sjöström påståenden om fina och öppna samtal med representanter från fyra samfund med anknytning till bokförlaget ställs i Sändartexten i ljuset av just samfundens beskrivning om samtal överhuvud taget ägt rum.
  • EFK (Evangeliska frikyrkans styrelse) reagerar starkt “med sorg” att man inte blivit informerad.
  • Svenska Alliansmissionens Kjell Larsson är lika tydlig.
  • Tholvsen, programansvarig i EFK uttalar att Libris yttrande “helt enkelt inte är sant”
  • Sofia Camnerin Equmeniakyrkan avviker från de andra kyrkoledare välkomnar bokutgivningen och ser inga problem med böckerna.

Att en direktör i ett bokförlag uttalar sig på ett sådant sätt att  kyrkoledare uppfattar att det är osant är djupt beklagligt.

Sofia Camnerin, Kyrkoledare som tycker annorlunda än frikyrkliga kollegor

Att Sofia Camnerin har en annan åsikt och gläds åt direktörens åsikter och utgivning är betecknande. Detta känns igen som ett återkommande inslag utifrån kyrkoledningens positioner och strategier.

LG

Luther i åminnelse.

Den 31 oktober spikade Luther upp sina teser på kyrkporten i Wittenberg. Han hade en längre tid känt att något borde göras åt kyrkans alltmera störande utvikningar och vilseledande och tillkommande läror. Inte förrän nu sista oktober 1517 hade han vågat formulera och pränta ned de punkter som han hoppades skulle leda till ett uppvaknade och en förnyelse av den katolska kyrkan. Närmare bestämt 95 stycken teser.

Porten på bilden av kyrkan i Wittenberg var självklart inte lika fin som idag utan av trä. Ett påspikat anslag var ett accepterat sätt att framställa kyrkliga påbud och kungörelser. Åtminstone ifall man var doktor i teologi.

Luther hade våndats i flera år, funderat, predikat och försiktigt försökt lära ut vad han hade funnit i Skriften, i sin egen bibel.

Egentligen hade allt börjat vid en resa till fots som 22- åring där han överraskandes av ett så häftigt åskväder med sådana stora och nära blixtar och oerhörda dunder så att till och med den annars modige unge Luther förskräcktes. Det hela blev en vändpunkt för den karriärsugna ynglingen och likaså hans uppfordrande pappa som ville att sonen skulle gå i sin fars fotspår som framgångsrik ung man. Bestämt böjde han sina knän vid vägen och lovade Gud att bli präst. Nej till karriär. Nej till hustru. Nej till familj. Katolikpräster lever ju i celibat.

Trots motstånd från familj och kamrater där han var något av en festprisse och ledargestalt höll han kvar vid sitt löfte. Han slutade sina juridiska studier och upptog istället teologiska. Till saken hör att trots att han upplevde en tydlig otillfredsställelse och sin egen brist i gudsrelationen och ofta tillbringade dagar och nätter i bön, fasta och bibelstudium så uppskattades ändå hans predikningar och undervisning så att han så småningom fick lärar- och ledarfunktioner inom Augustinerorden som blev hans teologiska hemvist inom den katolska kyrkan.

Denna ständiga inre brist och torftiga gudsrelation var dock en källa till otillfredsställelse. Men det som skilde Martin Luther från övriga präster och prelater var dock detta sökande och längtande efter något andligt som kunde synas hos personer både i det gamla och det nya testamentet. Till viss del fick han någon tröst och hjälp i bikt och rådgivning av en godhjärtad själavårdare klostret i Erfurt.  Där på det klostret som tillhörde den stränga delen av Augustinerorden blev han blev utsedd som representant för en teologisk fråga som skulle diskuteras i Rom. Luther och en följeslagare skulle gå dit och träffa alla dessa utvalda människor. Tänk om han också kunde få hjälp för sina egna andliga behov?

Resan tvärs över alperna senhöst då snön redan fallit blev besvärlig. Detta var långt innan stora vägar var anlagda. Luther var emellertid rätt ung 1511 och van fotgängare och tillsammans med sin följeslagare klarades resan på drygt 140 mil av.

Alla bikter, böner och fastor hade hittills inte gett honom någon inre frid, men nu fanns där hopp. Heliga kardinaler och påven själv skulle möta upp. Han åtog sig allt vad en rätt katolik skulle utföra. Kyrkobesöken och knägåendet uppför Pitatustrappans 28 steg där bönen Pater Noster bads ( Fader vår ) på varje trappsteg. Bönen kompletterades med bön för förfäderna där varje trappsteg minskade åren i skärselden med 9 år för de avlidna. Trots sitt ärliga uppsåt blev Romvistelsen en stor besvikelse då han märkte ytligheten och synden hos de han skulle se upp till. Hor, penningkärlek, maktsträvan och sexuell lössläppthet fanns överallt bland präster och prelater.

Väl hemma i Erfurt tog han sin tillflykt till tornrummet i Augustinerklostret där han studerade Gud ord. Han hade på alla sätt försökt att uppfylla Guds lag, de tio budorden och söka följa Jesus och dessutom gjort allt vad en exemplarisk katolik bör göra. Dock hade han ofrid och en stor ovisshet om sin själs frälsning. Hans vånda var mer än hade orkade bära. Hans starka gudlängtan hade inte fört honom någonvart trots alla år i Guds tjänst. Senhösten 1512 eller möjligtvis tidig vår 1513 enligt min uppfattning hände undret.

Plötsligt under läsning av Romarbrevet i Bibeln kom det till honom att frälsning inte är av goda gärningar utan i tro på en korsfäst och uppstånden Kristus. – Rättfärdig genom tro -. Frälsning och befrielse upplevdes samtidigt. Detta som Bibeln kallar omvändelse. Allt detta och mycket annat verkligen revolutionerade Luther. Han började få ett personligt gudsförhållande som utmanade mycket och som dessutom gav honom mod att spika upp teserna på kyrkporten. Dock efter att ha låtit tankarna mogna och växa till några år.

Att verkligen våga gå emot den etablerade kyrkan med alla dess färdigtänkta satser var inte lätt. Hundra år tidigare hade en präst i Prag vågat. Han blev bränd på bål… Johannes Hus dog men hans tankar levde vidare. Ytterligare nästan 100 år före Hus hade en engelsman, Wycliffe varit ute med liknande tankar och även idéer om att lekmän kunde förstå Skriften och samtidigt översatte densamma. Han betraktades så ond att hans ben grävdes upp och brändes tillika för detta svåra brott samma år som Johannes Hus brändes.

Så till det Luther gjorde krävdes onekligen mod.

Resten hur han bannlystes där vem som helst fick döda honom och det följande är historia som jag kanske återkommer till.

Uppgången till tornrummet är symboliskt igenmurat. Och tornet rivet.  Efterföljarna till reformationen talar inte längre om omvändelse…

Torbjörn S Larsson

Vagnshed

 

Böcker och argument från förlaget Libris. Equmeniakyrkans närstående…

Equmeniakyrkan har tillsammans med en del andra fria kyrkor en gemensam historia och värdegrund för delning av god litteratur. Detta är nu nedlagt i ett bokförlag, Libris. Bolaget ingår numera i ett norskt mediahus. Genom ägarrättigheter i detta bolag har Equmeniakyrkan viss möjlighet att kommunicera och påverka aktiebolaget. Ägarstyrningens möjligheter.

Det finns en gemensam linje som tycks  genomsyra en rätt stor del av Equmeniakyrkans engagemang inom olika områden där kyrkan finns som representerad men också delar ansvar och inflytande med andra huvudmän. Hanteringen syns rätt tydligt inom följande verksamheter som var och en granskats i tidigare inlägg under året:

  • THS
  • Sändaren
  • Diakonia
  • SKR
  • Följeslagarprogram, det ekumeniska i Israel och Palestina
  • Libris

Kyrkan har två förhållningssätt kring engagemangen i de olika verksamheterna när dessa arbetar på ett sådant sätt att de delvis eller helt ifrågasätts:

1. Låtsas som ingenting: dvs accepterar och samtycker. Ägarstyrningen syns inte. Det som sker det sker. Det vill säga kyrkan har ingen åsikt utan låter “1000 blommor blomma”

2. Kyrkan använder sina arenor taktiskt  som utveckling för nya lite olika tankebanor. Detta  banar mark för nya ställningstaganden. Härvid kan kyrkoledning/styrelse undgå initialt motstånd för “nya” handlingslinjer som hittills  varit typiska för väckelserörelsen. Kyrkostyrelse, kyrkoledning,de valda ombuden och de lokala församlingarnas demokratiska inflytande undandras process initiering och  normal organisationsstyrning på ett elegant sätt. När de nya linjerna är utdragna, lyfts de in i basorganisationen genom olika dialogmodeller och begrepp som “samtal i ögonhöjd”, “inkluderande processer” mm.

Inte längre “Kanaans tungomål” utan elitens moderna kommunikationsstrategi

I tidigare inlägg har jag noterat språkbruket och användning av språket. Det finns en likhet med det Orwell kallade Nyspråk i romanen 1984. (https://sv.wikipedia.org/wiki/Nyspråk)

Språkets “värde” ändras och texter utelämnas och en ny slags teologi växer fram kallad “eisegesis”.(“the interpretation of a text (as of the Bible) by reading into it one’s own ideas”) 

Libris vd uttalar sig på ett sätt som ger en bild av just detta.  Vad menar aktiebolagets direktör egentligen ?

Libris tänker så här

Så här uttrycks det i citat i Världen idag:

  • Vi vill inbjuda troende kristna och församlingar till att omförhandla sin syn på samkönade relationer, säger förlagschefen Jennie Sjöström.”
  • “Lagstiftningen gentemot homosexualitet har förändrats, forskningen om homosexualitet har visat att homosexualitet är medfött, och kyrkan har genom alla tider tagit upp frågor till samtal för att sätta i ett bibliskt och samtida sammanhang, säger Jennie Sjöström, VD och förlagschef på Libris.”
  • Nu är det hög tid att vi samtalar om homosexualitet, säger hon.
  • Vi vill inbjuda troende kristna och församlingar till att omförhandla sin syn på samkönade relationer, till en bejakande riktning. Vi vill genom våra böcker vara en hjälp till att skapa kärleksfulla och öppna församlingar som inte tystnar inför svåra frågor när det handlar om människors möjlighet att få vara med i en församling – som sig själv, säger Sjöström

Litet försök till analys

1. “Troende kristna” och församlingar inbjuds Omförhandla sin syn på samkörande relationer.

Omförhandla Er syn på Bibelns ord och budskap säger den verkställande direktören i aktiebolaget Libris. Svensk lag har ändrats därför behövs förhandling. Då är det väl för församlingen att följa direktörens imperativ och hitta ett bra förhandlingsbord

Yttrandet kommer inte från en språkligt ovan person, utan från en förlags vd. Det kan därför inte anses vara en felskrivning eller slarvigt ordval när “Omförhandling” används som begrepp.

Först styr Libris vd fram till sin uttänkta målgrupp med följande uppseendeväckande målobjekt; “Troende kristna och församlingar” Kan man vara icke-troende kristen? Kan man vara Otroende kristen? Eller är man då inte Otroende?  Det verkar vara så att formuleringen är styrande förstärkningsord. För att använda Orwells lekfulla grammatik ett slags “plusord“(eller kanske det Orwell skrev som dubbel plusord). Ett ord som ger en större tyngd åt nästa ord: OMFÖRHANDLA. “Troende kristna” inbjuds till en omförhandling av sin syn på relationer utifrån församlingens och den troendes läsning av Bibeln,

Den som grundar sitt liv på bibeln möter en värld som ser annorlunda ut än den som Petrus, Paulus och Jesus mötte. Visst är det så. Men det finns också stora likheter med de förhållande som enskilda människor och församlingar levde under och som Paulus med kraft och tydlighet behandlade i sina brev.  Ordet OMFÖRHANDLA är rätt uppseendeväckande där underförstått, men tydligt klargör att direktören vill att den troende skall i en “förhandling” ändra sin ståndpunkt vid en läsning av Bibeln. Den verkställande direktören i ett aktiebolag marknadsför sin egen teologiska åsikt. Den måste ju stå i linje med den som direktörens arbetsgivare har. (Libris) Ingen vd driver en linje i direkt motsats till vad som ägarnas vilja. Så behovet av OMFÖRHANDLING måste anses stå för Libris ägares värdering av våra nuvarande  “Troende kristna”. Det går inte att komma ifrån att såväl orden, som den ekonomiska satsningen med utgivningen av böckerna, är kopplas till en ideologisk ambition som uttrycks  av direktören

Det Paulus skrev om människor gällde i den kontexten men inte i vår. Eller hur menar bolaget.

Omförhandling och svensk lag och forskning

Förvillande målkonflikter

Direktören anför att svensk lag ändrats. Det ger förlaget skäl till att agera för att Bibelsynen bör omförhandlas. Att tolkningen av evangeliet bör anpassas utifrån riksdagens beslut i sociala, juridiska och etiska frågor. Det är häpnadsväckande men inte särskilt förvånande i en kontext där kristen tro ses en slags riktlinje som kan ge samhällsutvecklingen en positiv klangbotten. I samhällen där den religiösa eller kristna läran underordnats statsmakternas dagspolitik har det inte sällan medfört oändligt elände. Man kan inte tjäna två herrar liksom…

Direktören öppnar på inget sätt för en förutsättningslös “omförhandling”. Hon skriver i “bejakande” riktning. Dvs utifrån den grundsyn hon har för läsning av Bibelordet.

Hög tid för samtal

Libris anger med ett slags imperativ att det är “HÖG TID” för samtala om homosexualitet, Det är rätt märkligt att bokutgivaren inte tyckts ha sett något av den inomkyrkliga och tomkyrklia debatt som förekommit i just detta ämnet. Det handlar om signifikanta mediala flöden i kristen och kommersiell media. Debatt om väjningsregler för präster, debatt om statsministerns synpunkt om arbetsbefrielser för präster som vill förankra giftermålets status i Guds ord. Debatt om enkönade äktenskap i Equmeniakyrkan, pingspastorernas gemensamma tankeutspel. Stefans Svärds blogg mm i en väldigt stor omfattning. Men nu har Libris kommit på att det är HÖG TID. Min känsla när jag läser förlages yttranden är att man tycker det är hög tid att kyrkorna ÄNDRAR sin syn. Inte att fördjupa sin syn i en förankring i tron. Dvs att ett öppet förhållningssätt skulle kunna bli att inga kyrkor alls viger enkönade par? Det tycks inte finnas som ett ens möjligt handlingsalternativ.

En klassisk kristen dialog måste möta människor med en öppen famn med gemenskap och medmänsklig kärlek och värme. Kyrkor och församlingar är ingen sammanslutning för de perfekta. Kyrkan är en famns för de som misslyckats. De som kämpar. De som är ensamma De som känner sig utanför. De som mist sitt hopp. Kristus finns där för dem oaktat vilken del av personligheten som smärtar eller som längtar efter att bejakas.

Men det innebär aldrig att EVANGELIET kan OMFÖRHANDLAS.

Däremot inbjuder evangeliet till OMVÄNDELSE och EFTERFÖLJD. Inte efterföljd till det politiskt och socialt just nu korrekta. Nej efterföljd efter honom som gav sitt liv för oss. Hans väg är inte den breda. Inte den som ger bifall i SVT eller på facebook. Hans väg är den enda vägen som man inte behöver omförhandla men bejaka. Kärlekens väg.

Och vad säger Paulus

I Romarbrevet 12 skriver aposteln så här till Romarna och det torde gälla oss i Sverige också:

 Andlig gudstjänst
“Därför ber jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära er själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud. Det skall vara er andliga gudstjänst. Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja: det som är gott, behagar honom och är fullkomligt.”

lg