del 2 av Tankar/lekmannapredikan med utgångspunkt från temat: Påskens vittnen

Kort enkel bakgrund

Del 2 av av denna lekmannapredikan utgörs av fortsatt sammanställning om argumenten för den klassiskt kristna tron om Jesu lidande fysiska död och uppståndelse. Det är bibelns berättelse såsom en enkel läsare uppfattat den. I den sk liberalteologiska världen ses bibeltexten som symbolen där bibelförfattarna uttrycker meningar och känslor om hur Jesu viktiga gärning skall ses och vad den betyder idag. Den fysiska uppståndelsen och meningen med Guds offer av sig själv för vår skull ifrågasätts alltmer öppet av teologer och kyrkors ledare.  En teologprofessor är väldigt tydligt på att metaforerna är de som klargör Jesu försoningsgärning. Visst Jesus var inget lamm men bilden av offerlammet fanns där, men Guds handlande med sig själv genom sonen, som också var Gud. Det ses knappast i klassisk kristen tro som en metafor utan som en fysisk händelse,Tomas, lärjungens, erfarenhet av den uppståndne var en fysisk erfarenhet! Så uppfattar jag texten, Men jag är ingen professor eller teolog.

Denna lekmannapredikan passade inte in i den kyrka som ärvt rötter från den klassiska baptismen. Texten ovan och här uppfattades som grund för splittring och ledde till förbud att tala och medverka i gudstjänster. Kanske betecknande för vår tid. Men orden finns här. Kanske farliga för några, men ärliga. “Handle with care”. Här nedan del 2. Reagera gärna!

Paulus skriver

Men om det nu förkunnas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då några bland er säga att det inte finns någon uppståndelse från de döda? Om det inte finns någon uppståndelse från de döda har inte heller Kristus uppstått. Men om Kristus inte har uppstått, ja, då är vår förkunnelse tom, och tom är också er tro. Och då visar det sig att vi har vittnat falskt om Gud, eftersom vi har vittnat om Gud att han har uppväckt Kristus, som han ju inte kan ha uppväckt om det är sant att de döda inte uppstår. Ty om inga döda uppstår har heller inte Kristus uppstått. Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös, och ni är ännu kvar i era synder. Då är också de som har avlidit i tron på Kristus förlorade. Gäller vårt hopp till Kristus bara detta livet, då är vi de mest ömkansvärda bland människor

Fakta beskrivning och innebörd Evangelierna och Paulus roller

Paulus

Enklast uttryckt skulle man väl kunna säga att evangelierna rapporterar om uppståndelsens faktum bevisunderlag, medan Paulus förklarar uppståndelsens innebörd.

Evangelisterna skrev ju för människor som just kommit i kontakt med tron på att Jesus var Messias, och deras syfte var att berätta om Jesu liv, verksamhet, död och uppståndelse – ofta med hänvisningar till de gamla messiasprofetiorna – för att visa att just Jesus var den Messias/Kristus som man hade väntat på.

Paulus skrev däremot brev till medlemmarna av sedan länge etablerade församlingar,

Vad Paulus nu i olika sammanhang ville göra var att förklara vad som var så betydelsefullt med Jesu uppståndelse – vad den innebar, hur den påverkade deras liv, vad den betydde för det gamla förbundet och för deras förhållande till den judiska lagen.

Paulus berömda ord ur Första Korinthierbrevet har snart 2000 år på nacken. Men som så ofta annars fascineras jag av hur aktuella apostelns ord är. Flera av de frågor som har lyfts fram i den teologiska debatten också idag får här ett svar av honom

Det han säger är ju att man kan betrakta sig själv som kristen och ändå missa så väsentliga delar av den kristna trosläran att den ”tro” man menar sig ha i själva verket är tom!  Mot denna bakgrund har vi naturligtvis all anledning att försöka ta reda på vad aposteln verkligen menar. I början av Första Korinthierbrevet talar Paulus om hur han under sitt förra besök i församlingen inte ville veta av något annat än ”Jesus Kristus, den korsfäste Kristus” (1 Kor 2:2). När han nu närmar sig slutet av brevet går han på nytt in på hur Jesus dog för våra synder, begravdes, uppstod på tredje dagen och i olika omgångar visade sig för sina egna lärjungar. Detta, säger han, är huvudpunkterna i hans egen förkunnelse.

Om Paulus endast hade byggt sin predikogärning på subjektiva upplevelser, hade han i princip kunnat stanna där. Men som apostel har han betydligt större anspråk än så.

Den första instansen är de heliga skrifterna, alltså Gamla testamentet. Paulus påminner om att både Jesu död och Jesu uppståndelse finns förutsagda i skrifterna, något som i sin tur visar att tron på dessa händelser inte kan vara något nytt påfund; de går tillbaka på löften som Herren gav hundratals år före Kristi födelse.

 Den andra instansen Paulus hänvisar till är erfarenheten. Här ska vi dock lägga märke till att han nämner sin egen erfarenhet först mot slutet av uppräkningen. Mest intressant i det här sammanhanget är alltså inte Paulus egna erfarenheter, utan att dessa kan bekräftas också av andra vittnen – varav många fortfarande är i livet när brevet skrivs.

Genom att peka på detta understryker Paulus att uppståndelsen inte bara är en inre upplevelse. Det är en händelse som kan verifieras genom att intervjua något av de ursprungliga ögonvittnena.

  1. Det första skälet är att det budskap Paulus predikar har makt att frälsa från evig död. Om tron bara var ett subjektivt förhållningssätt till livet – en känsla eller en övertygelse som för vissa är naturlig och rätt men för andra helt irrelevant – spelar det förstås ingen roll vilken grundval tron vilar på. Men så är det inte! Enligt Bibeln är tron det enda som kan rädda mig från syndens yttersta konsekvens: evig åtskillnad från Gud.
  2. Det andra skälet till att Paulus månar om trons objektiva sida är att sann tro sätter oss i förbindelse med en personlig Gud med personliga egenskaper. Tron ger inte bara en positiv upplevelse – den ger gemenskap med Herren själv (1 Kor 1:9). Och för att få gemenskap med Gud måste vi komma till honom på hans egna villkor. Om vi inte gör det är det ju bara en projektion av hur vi själva tänker oss Gud som vi ”umgås” med. (eisegetisk tro Jag tror på mitt sätt, min tro är osv)
  3. Det tredje skälet för varför Paulus slår vakt om förkunnelsens innehåll är att bara den tro som låter Gud framstå som den han är ger Gud den ära som tillkommer honom. Med jämna mellanrum i Första Korinthierbrevet återkommer Paulus till vikten av att leva på ett sätt som ärar Herren.

Först när detta sker kan han också anförtro oss den kraft och de välsignelser som tron öppnar oss för (Joh 11:40). För var och en som tror på Jesus, hans död och hans uppståndelse finns Guds uppståndelsekraft tillgänglig (Ef 1:19-20)!

Det finns idag en debatt om just tron som fakticitet eller som en symbolisk betättelse om Jesus som får liv i oss genom sina ord och gärningar. Men Thomas visar ju väldigt tydligt att han levde som kött och blod. Att Herren finns och har verklig kraft är som jag tror en faktisk verklighet.

Vågar vi oss ut på trons tunna dagsis. Vågar Du skriva en liten enkel lapp om vad du vill bedja om och utvärdera om du fått vara med om Hans svar. Förutsättningar för bönens innehåll och kontext finns. Herren är ingen godisautomat där Du eller jag beslutar om vinst. Nej om vi söker oss fram till korset och utsätter oss för riskerna med att lita till att han bär så kan det förändra hela ditt liv och församlingens liv, Sebastian Stakset är ett fysiskt och andligt exempel på Guds omsorg, makt och kärlek. Herren bär och vill vi skall leva med honom.

Det finns något större mer verksamt än mitt eget kött min kropp och  vetenskap. Att Jesus stod upp är enligt min mening säkerställt genom många olika källor. Låt oss bejaka det! Herren lever. Efter denna påsk och han kommer tillbaka till oss och tar Olivberget i Jerusalem som arena för återkomst. Jag vill vara med!

Amen

LGB

 

 

.

 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Tankar med påsk i minnet. Reflektioner utifrån en predikan och en tavla. Livsfarligt eller livsnödvändigt? Del 1 av 2.

Oljemålning, Helge Andersson Religiöst motiv, 80x100
 Oljemålning, Helge Andersson, Lysekil
Baptisten och konstnären Helge Andersson i Lysekil var känd för sina Bohuslänska karga landskap samt för kristusscener där Jesus möter olika människor och sina lärjungar. De bildar han skapade ger möjligheter och skäl att fördjupa sig i bibelordet. Baptister tillhörde vid sekelskiftet de grupper av kristna som kallades läsare. Det rörde sig ej sällan om vanliga yrkesarbetande som delade med sig av sin bibelläsning och sökte överföra Skriften till  människors liv.

Nedanstående text är diskret redigerat utifrån en lekmannapredikan jag höll kring påskens vittnen. Min upplevelse av Bibeln sammanförde jag i den kontext jag såg. Predikan blev uppmärksammad och ansågs av några extremt provocerande. För min del är det obegripligt eftersom den mer kan ses som en slags lovsång till Jesus som Herrens gåva och frälsningsväg för alla dem som tror på hans fysiska uppståndelse. Jesus är inte död. Han lever. Påskens budskap håller också i försommartid. Kanske är bloggläsare mer öppna eller mer artiga. Här nedan följer texten. Reagera gärna så att läsare kan se om det finns något som stör sinnet./lgb

 

Om påskens vittnen. Del 1 av 2

Det finns vissa saker i livet vi lätt glömmer av. Vad gjorde jag i förra veckan på tisdag? När träffade Du din syssling senast? Mötte Du grannen på Willys eller var det på ICA?

Mängder av händelser lagras djupt i mitt minnes hård disk och är ibland svåra att hitta. Lill Lindfors sa en gång något träffande: När man fyllt 60 och möter en människa på stan så känner man kanske igen den och pratar glatt och sen säger mitt inre närminne vad heter människan egentligen. Man skickar en signal till hjärnkontoret som svarar: “Vänta arbetar…”. Sen om aftonen dagen efter vet man precis allt om den personen till och med när dennes födelsedag inträffar.

Vissa saker finns tydligt: Första barnets födelse. Bröllopet. Dagen jag fick fortkörningsböter på bron. Allt sådant verkar vara levande i minnet. Att komma ihåg och göra det rätt och riktigt och sanningsenligt ja det är en uppgift för vårt rättsväsende. Minnet prövas i förhållande till teknisk bevisning, logiska slutsatser, sannolikhet och vittnesuppgifter från adekvata personer. Sådana som är tillförlitliga och varit på plats sett och hört själva Inga andrahandsuppgifter utan klara fakta

Ju fler olika beståndsdelar desto säkrare bevisläge i domstolen.Vi har varit med om att läsa oss igenom Jesu lidande, korsfästelsen döden och uppståndelsen. I bibelns berättelse om Jesus och vägen från livet döden och till uppståndelsen randas av helhet och detaljer som knappast finns med där av en slump.

Moderna tankebilder kring kristen tro och biblisk kontext

Men hur är det egentligen med den kända budskapet om Jesus såsom vi fokuserar under påsken? Tror vi att Jesus uppstod från döden på riktigt?

  • Tror vi att hans fysiska kropp blev levande?
  • Att ur det döda köttet blev livet levande?
  • Tror du kanske mer att det var så att Jesus dog men att han med sina ord är levande i tiden och hans anda kan tas upp av de som vill följa den undervisning han gav?

Här går en skiljelinje som några vill skapas som en suddig area. Som en pixlad bild. Som konturer likt Helge Andersson fina tavla ovanför.

Här finns en  annan tankelinje som hävdar: utan den fysiska uppståndelsen är allt mest tomt prat om en slags medmänsklig vishetslära. Jesus blir utmärkt som moraliskt/etiskt föredöme och fridsfurste. Hans ord lever i oss men lever han?

Men vad ger oss då bibeln för undervisning och vilka möjligheter har vi att förstå.

Bibeln ger oss utomordentligt mycket material för varje läsare att ta ställning till. Månne det finns skäl för det. Jag tror det. Därför vill jag visa på några av alla de vittnesmål och starka indicier om evangeliets sanning. Den om att han uppstod inte bara som en tankekonstruktion, ande eller ideologiskt koncept, utan i kött och blod och överskred gränsen för liv och död i mänsklig och vetenskaplig mening, Klassisk kristen tro helt enkelt.

  1. Första indiciet:  En historier berättar

– Historikern, den världslige och erkände Josefus skriver i slutet av första århundradet: ”Vid denna tid fanns en vis man, om det är lagligt att kalla honom man, …Denna man var Kristus, …när Pilatus dömde honom till döden på korset… framträdde han levande för sina lärjungar på tredje dagen.”

Josefus var inte ute efter att behaga de kristna, utan romarna, när han skrev sin historik.

Tacitus (ca 55-117 e.Kr Motståndare till kristendomen) I detta sammanhang förklarar han att denna riktning hade sitt ursprung från en man vid namn Kristus, som på kejsar Tiberius tid blev avrättad av landshövdingen Pontius Pilatus

  1. Smärtobeskrivningen/Beslut och verkställande

Innan korsfästelsen piskades Jesus brutalt av råa soldater, ett straff som var långt värre än det normala spöstraffet. Varje nerv i kroppen vibrerade av smärta. Korsfästelsen tycks inkludera allt det som den värsta formen av smärta och död innebär: yrsel, kramp, törst, svält, brännande feber, offentlig skam, tortyr, skräck, svidande sår.

Alla fakta nämnda i samband med Jesu död tyder på att de är nedskrivna av ett ögonvittne. Ett starkt medicinskt bevis för att döden inträtt är att blod och vatten kom ur Jesu kropp. De romerska bödlarna var erfarna avrättningsexperter och gjorde inga misstag. Den ansvarige officeren fick också intyga för landshövdingen Pilatus att Jesus faktiskt var död.

  1. Gravsättningen och två män och flera kvinnor aktiva i processen

Graven var uthuggen ur berget som en grotta. En uppgift lyftes fram: Ingen annan kropp hade legat där. En indikation kopplat till händelsen verklighet, Varför berättar evangelierna om Josef av Arimataia om han faktiskt inte tog ner kroppen från korset?

Vad gör vi med det som är skrivet om begravningsförberedelserna? Vad säger vi om kvinnorna som såg på medan Josef av Arimataia och Nikodemus begravde/iordningsställde Jesu döda kropp? Varför placerades en vaktstyrka vid Jesu grav om en grav inte existerade? Någon som inte var en Jesu anhängare måste ha tagit beslutet. Knappast utan skäl.

  1. I graven

Vi vet en hel del detaljer om Jesu begravning än vad som kanske anses vanligt för begravningar under samtiden. På Jesu tid var det sed att använda kryddor för att balsamera den döde. Myrra var ett medikament som häftar sig fast vid kroppen så att gravkläderna inte kan tas bort utan svårigheter. Enligt judisk sed tvättade man och rätade ut kroppen och sedan lindade man kroppen från armhålorna till anklarna. Doftande kryddor av en slags gummikonsistens hälldes mellan bindlarna. Deras funktion var dels att bevara kroppen och dels att fungera som ett cement och klistra samman bindlarna. Kroppen lades med ansiktet vänt uppåt och händerna korsade på bröstet. Halsen och övre delen av skuldrorna lämnades vanligtvis bara, såväl som ansiktet. En duk lades på ansiktet. Jesus kropp förbereddes i all hast och på mäns vis öste man på massvis med kryddor.

  1. Ur graven

Sen har vi kvinnorna som gick till graven. De mötte då män i skinande kläder och blev totalt förskrämda och sprang hem till Petrus och de andra vännerna. Petrus och Johannes sprang dit. Petrus segare än Johannes. Johannes bara kikade in och först när Petrus kom fram gick de bägge in.Lägg märke till detaljskildringen! Utomordentlig detaljrik beskrivning. Bluff? Knappast

Kvinnorna tycks ha ansett att det hela borde göras mera ordentligt. Deras största bekymmer var hur de skulle flytta bort stenen. Stenens tyngd krävde flera män för att flytta den. Stenen förseglades i närvaro av den romerska vakten, som lämnades där för att beskydda den romerska makten, symboliserad av sigillet. Den som bröt sigillet åtdrog sig den romerska maktens vrede. Vad såg Petrus och Johannes när de tittade in i graven? Sönderslitna bindlar? Nej, linnebindlarna låg orörda där kroppen funnits. Duken låg vid sidan prydligt hopvikt. Det tycks som om kroppen försvunnit rakt genom det stelnade tyget. En blick på linnebindlarna bevisade uppståndelsens verklighet. Inget indikerade att mänskliga händer rört vid bindlarna.

  1. Rädda människor

Vad ska vi tro om en liten grupp förskrämda män som en dag hukar sig i den övre salen och några dagar senare är förvandlade till modiga vittnen, som inte ens förföljelse kunde tysta? Kanske lärjungarnas förvandling är det största beviset för Jesu uppståndelse. Kan man beskylla dessa män och kvinnor för att avsiktligt bedra eller vara bedragna när de varit med om att revolutionera traktens värde system

  1. Tomas och den fysiska kroppen

Tomas, tvivlaren, sa ” låt oss gå med honom och dö med honom”. Han hade inte det ringaste hopp om att Kristus skulle uppstå. Tomas hade gett upp. Han insåg att Jesus inte hade en chans. Skeptikern Tomas ger oss ytterligare ett skäl att förstå uppståndelsen. När han möter den uppståndne Jesus och blir erbjuden att sticka fingret i spikhålen erkänner han och tillber: ”MIN HERRE OCH MIN GUD!”. Skeptikerns möte med den faktiska teologin eller Jesus själv!

  1. Jesusmöten efter uppståndelsen

Jesus har uppstått och visat sig för lärjungarna två gånger i Jerusalem. Det har nu gått minst en vecka (Joh 20:26) och lärjungarna har gått upp till Galileen. Anledningen var att Jesus sagt till Petrus, några dagar innan korsfästelsen, att han skulle möta dem också i Galileen men när jag har uppstått skall jag gå före er till Galileen. Samma hälsning hade även kommit till kvinnorna vid graven (Mark 16:7).

  1. Fisket

Lärjungarna har nu varit en tid i Galileen, antagligen i Petrus hus i Kapernaum, En kväll tar Petrus initiativet till att ge sig ut att fiska, och de andra följer med (Joh 21:3). Efter en hel natt utan någon fångst ser de någon vid stranden de inte först känner igen. Mannen på stranden uttalar de ömsinta orden Mina barn får ni ingen fisk? Sen kom rådet. Ut med näten på ena sidan. Och uppgiften om antalet fiskar var superexakt: 153 NÄR DETTA KONSTATERATS FICK PETRUS INSPELET ATT DET VAR Jesus vid strandkanten..

  1. Påskens händelser är fyllda av chockvågor av dramatik,

Påskens händelser i och omkring Jerusalem skakade om in i det religiösa judiska etablissemanget. Man hade inte lyckats stoppa ”dessa dårar” som hävdade att döden var besegrad och att det finns ett liv efter döden, ett evigt liv.

  1. Emaus promenad

Några av dem som sörjde var på väg från Jerusalem till byn Emmaus dagen efter det judiska sabbatsfirandet. De hade inte bara mött, samtalat med och ätit tillsammans med honom som skulle vara i en grav. De hade också blivit påminda om att händelserna under dagarna kring Jesus död och uppståndelse hade omtalats och skrivits i skrifterna flera gånger under mer än 2 000 år innan de inträffade.

12. När Paulus berättar om 500 vittnen under 40 dagars tid

Kunskapen om att Jesus uppstått från döden, cirka 20 år efter att det hänt fanns fortfarande hos många vittnen till korsfästelsen och uppståndelsen. Människor som alltjämt var i livet och hade direkt kunnat vederlägga att det var en lögn, om Jesus fortfarande var död. Paulus berättar dessutom följande:  och att han (Jesus) visade sig för Kefas och sedan för de tolv. Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder på en gång, av vilka de flesta ännu lever, medan några är insomnade. Sedan visade han sig för Jakob och därefter för alla apostlarna. Allra sist visade han sig också för mig, som är såsom ett ofullgånget foster. ” Alltså här återfinns gott om möjligheter att utföra juridiskt bindande vittnesuppgifter för en kommande rättegång,

  1. De rädda blev helt förändrade

De elva lärjungar som darrande av rädsla mer eller mindre gömt sig i ett hus av rädsla för det judiska prästerskapet, de stod nu ute på gatorna och berättade att de sett honom uppstånden, talat med honom, rört vid såren efter hans tortyr och korsfästelse, ätit måltid med honom. De som till och med förnekat att de kände honom tog nu misshandel, fängelse och till och med döden. Vem skulle tagit sådan behandling fast man visste att det man förkunnade inte var sant? Den som ljuger om verkligheten hoppas nog ändå på någon form av belöning för att man utsatt sig för sådan behandling för att upprätthålla en lögn.

Fortsättning i del 2

 

 

 

.

 

 

 

.

 

 

Publicerat i Bibeltolkning, Debatt, Evangelisation, Kristusliv, Okategoriserade | Lämna en kommentar

Katolska kyrkan lämnar missionsrådets styrelse

Svenska missionsrådets policy medförde att katolska kyrkan lämnade rådets styrelse

I tidigare inlägg har belysts Svenska missionsrådets policydokument om abort mm. Kardinal Anders Aborelius lyfte tidigt frågan om katolska kyrkan kommer att kunna vara kvar i rådet.

Som en slags konsekvens av rådets senaste agerande och beslut har kyrkan beslutat att lämna missionsrådets styrelse.

Det innebär att den största kyrkliga familjen gör vad den kan fö att markera att tron på bibeln och Guds ord är något betydelsefullt. Så här uttrycker kyrkan sin värdering:

”Vi menar att det finns väldigt mycket som ingår i arbetet för sexuell hälsa och därför är det olyckligt att SMR väljer just abort som exempel i jämställdhetspolicyn”, motiverar Kristina Hellner, informationsansvarig i stiftet, att kyrkan nu lämnar styrelsen.

(ur Världen idag)

Att lämna rådets styrelse kan kanske ses som ett första steg innan kyrkan lämnar rådet helt och fullt.

Vi kan då se att många svenska kyrkor hamnat i en en konflikt avseende bibel och människosyn i förhållande till världens största kyrka. Hur kan det bli så?

Men är det så man menar…?

I kristna gemenskaper finns en ambition att tolka de närstående positivt. Det är ju rätt och riktigt. Synen på avlägsnande av foster innehåller flera dimensioner. Avvägningen är inte enkel. Hur förhåller man sig till abort om en 13 årig flicka utsatts för överfall och våldtäkt av en okänd galning? Frågan är aktuell och kräver en del funderingar och också dialog med Herren i bön och studier i Guds ord.

Utan att gå in i total konflikt borde det vara högst möjligt och önskvärt att rådet inom ramen för sitt begrepp “sexuell och reproduktiv hälsa” ville framhålla vikten av att förebygga graviditeter genom undervisning, preventivmedel och stöd till enskilda. Rådet gör inte det. Istället leker det med ord för att leva kvar i sin första utsaga.

Rådets innersta läromässiga puls

Rådets dokumentation redogör öppet och ärligt att man utgår från en intersektionell människosyn och analys. Denna teoretiska ideologiska grund bär spår i hela rådets agenda. Varje läsare bör ta sig tid för att ta in det skolexempel på nutida ideologiska värdesystem. Exemplet är dessutom väldigt enkelt att hitta.

Häri finns förklaringen av att allt arbete man utfört leder till det typ av svar som finns runt ofödda barns rätt till liv och manlig och kvinnlig genusordning. Lägg teorin bredvid texten och som ett logisk raster syns resultatet.

Önskar kyrkorna en förändring är det den samhällsanalysen som måste belysas i förhållande till klassisk kristen tro. Ledsamt är det att svenskar intresserade av mission hamnar i en blockad av grundläggande värderingar i klassisk kristen tro.

Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Svenska missionsrådet igen. Om människosyn och selektion.

Lerins lärlingar

SVT har producerat två programserier med konstnären Lars Lerin och ett antal personer med olika funktionsbegränsningar som alla är verksamma på Daglig verksamhet i Karlstad (LSS lag om stöd och service till personer med funktionsstörning)

Programserien var fascinerande utifrån olika utgångspunkter. En är den att personer med upplevda begränsningar har en betydande potential till utveckling inom olika livsområden. En annan är de unika personligheterna hos respektive lärling hos Lars Lerin kunde sammanförs och utvecklas i ett slags kollektiv arbetsgemenskap.  Men det allra mest besående minnet och kunskapen är Lars Lerins bemötande av varje individ. En en sådan respekt, ödmjukhet och skapande nyfikenhet. Lerin uttryckte många gånger och på olika sätt den tacksamheten han hade för allt det han fått till del av sina lärlingar, vad de tillfört honom och vilka värdefulla kunskaper de gett honom inom olika delar av skapande arbete.

En annorlunda jämförelse

För en tid sedan fanns i denna blogg redovisat att Svenska Missionsrådet utformat en policy som berör mission och  aborter. Policyn medförde att Kardinal Anders Aborelius (RKK) protesterade kraftigt och markerade att Katolska kyrkan önskade lämna missionsrådet utifrån detta och synen på ofödda barn.

Nu har Missionsrådet försökt undvika splittring och konflikt med den världsvida påvligt styrda kyrkan och utarbetat en slags kompromiss. Den behandlades av styrelsen den 29 april. Missionsrådets företrädare yttrar sig så här till tidningen Världen idag:

“Det är inget i innehållet som förändrats, det är bara ett sätt att göra det här mindre öppet för tolkningar”, säger SMR:s kommunikatör Matilda Pearson om den justering som gjorts.

Den del av SMR:s jämställdhetspolicy som flera av medlemsorganisationerna reagerade på, löd så här:

”Ökad kunskap om hälsa, sexualitet och sexuella rättigheter, tillgång till hälsovård, tillgång till laglig abort och preventivmedel är exempel på områden som är viktiga att arbeta med.” (ursprungstext)

Nu har denna del ändrats,

så att det inte längre är ”tillgång till laglig abort” som är ett viktigt område att arbete med, utan information om tillgång till abort. (redigerad kompromiss)

I direkt samband med den redigerade texten anför Missionsrådets kommunikatör : “…det är inget i innehållet  som förändrats...”

RKK samt UMU reserverade sig mot styrelsens bejakande av den ändrade formuleringen.

“Henrik Alberius, styrelseledamot för Stockholms katolska stift, reserverade sig mot beslutet. När man ändå gjorde en ny skrivning kunde man ha lyft ut de enda exempel som ges på sexuell hälsa: abort och preventivmedel, säger han till Världen idag.”

Språklig cirkuskonst

I den reviderade texten anför kommunikatören anser ha samma innehåll som den första, dvs inget i sak har ändrats. Den revidering som gjorts i texten är en liten justering. Nu skall kyrkors evangeliska missionsarbete istället informera om tillgänglig abortverksamhet och detta är en viktig sak i det missionsarbetet, Abort som implicit utförs enligt kristlig godkänd policy. Den första texten kopplade olika insatser med ordet “arbeta med”. Den nya med ordet “informera”. Den första jämställde ordet abort med andra insatser som kyrkor gör såsom tillgång till hälsa, osv.

Revideringen av texten kopplade ifrån den direkta bedömningen av viktigt görande till viktigt att informera om. Dvs själva genomförande av “produktionen” (aborter som är lagliga)kan utföras av andra men i kyrkors mission är information om detta viktigt.

16 maj kommer frågan att behandlas på årsmötet för Missionsrådet. Därefter gäller ju rådets råd för kyrkornas evangelisation och mission.

Equmeniakyrkans kyrkoledare Lasse Svensson gillar läget

Håller med

Missionsförbundet och Baptistsamfundet har i sin historia en omfattande erfarenhet av mission i form av evangelisation och stöd till befolkningsgrupper och systerkyrkor. Här finns också omfattande insatser i fråga om utbildning och hälsovård. Kyrkoledaren Lasse Svensson har tydligt uttalat att han inte hade några invändningar i förhållande till missionsrådets första text och uppenbarligen inte heller till den andra. Equmeniakyrkan gillar läget dvs det som kommunikatören anser vara oförändrat innehåll.

Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR)

I samhällskontexten som den utformas i den politiskt korrekta versionen benämns avlägsnande av levande foster som verksamhet inom begreppet “reproduktiv hälsa och rättigheter med förkortningen STHR. Reproduktiv hälsa innebär inte reproduktiv hälsa för foster. Antingen ryms begreppet foster i rättigheter eller så är frågan underordnad en mer ideologisk frasering. Avlägsnande eller bortsortering av liv läggs under ett hälsopolitiskt filter. Man kunde ju också betrakta begreppet under ett etiskt filter eller bibelfokuserad analys.

Och bibeln då

Bibeln behandlar inte vare sig aborter som begrepp eller queerideologi eller ens intersektionalitetsanalytiska instrument. Men Bibeln ger Guds syn på det liv som finns i moderlivet det vill säga det livet som aborter eller graviditet handlar om. Några exempel:

Jesaja 49  har följande budskap om moderlivet:

Hör på mig, ni fjärran länder,

lyssna, ni avlägsna folk!

Herren kallade mig

redan i moderlivet,

han nämnde mig vid namn

redan i min mors sköte

Jeremia 1:5 ger oss följande:

Innan jag formade dig i moderlivet
utvalde jag dig,
innan du kom ut ur modersskötet
gav jag dig ett heligt uppdrag:
att vara profet för folken
Galaterbrevet ger följande text
Men han som utsåg mig redan i moderlivet och som kallade mig genom sin nåd beslöt

Bibeln har i många texter fört fram begrepp som “moderliv”och “sköte“. Innan födelse finns ett samband mellan liv och och Guds agerande. Gud utsåg och beslöt något om mig redan innan födelsen. Texterna berör således fosters ställning i förhållande till Guds agerande,

Om människor med vissa kromosom variationer

Drottningen, Lars Lerin och en lärling med funktionsbegränsning som ställde ut sin konst

Sex av tio svenska kvinnor som gjort abort säger att anledningen var att det var fel tidpunkt för dem att få barn. I undersökningen menar ungefär tre av tio att de gjorde abort på grund av relations­problem. Orsakerna till att kvinnor gör abort i missionsländer kan i högre grad härledas till ekonomiska och sociala förhållanden.

Effekterna av den faktiskt genomförda policyn i Sverige visar sig tydligt i form av några statistiska redovisningar såsom barn födda med kromosomförändringar.

FAKTA: SÅ SER DET UT I SVERIGE. ALLT FÄRRE BARN FÖDS FRAM DÄR BARNET HAR EN KROMOSOMAVVIKELSE

Antal födda barn med kromosomavvikelser

2012: 271 stycken
2013: 290 stycken
2014: 226 stycken
2015: cirka 160 stycken
2016: cirka 160 stycken

Antal barn födda med Downs syndrom

2014: 183
2015: 109
2016: 122

Antal med kromosomavvikelser, per tusen födda

2010-2104: 2,1
2015-2016: 1,3

Källa: Socialstyrelsen/Karin Källén

Funktionell selektion

ICAs marknadsförare;Jerry

Det “politiskt korrekta” samhället har skapat livsförutsättningar där foster som har kromosomavvikelse som tex Downs syndrom inte längre föds lika ofta som tidigare.  Minskningen torde bero på förfinad utredningsmetodik i kombination av effektiv abortverksamhet. Färre barn finns nu med  kromosomuppsättning som ICA Jerry eller andra kända personer med annorlunda sammansättningar. Antal levande personer bland oss med Downs syndrom kommer successivt att minska. De föds helt enkelt inte fram. Unika betydelsefulla personligheterna som gläder och berör många och som så tydligt redovisades i Lars Lerin lärlingsprogram kommer att minskar år efter år. Det är en sådan utveckling som svenska kyrkor vill formulera i en policy för det evangeliska missionsarbetet. Sorgligt!

Lars Lerins funktionella etiska grund

Det Lerin visar i alla “lärlingsprogram” är konsekvensen av sin människosyn. De människor som anses vara en slags belastning omvandlas till resurser. De blir inte primärt hans lärlingar utan de gör honom till en lärling. Han tackar uppriktigt deltagarna för allt det lärt honom. All kunskap de tillfört honom som människa och världsberömd konstnär. De människor som redan i moderlivet hade en kromosomsammansättning som ofta omvandlas till avlägsnande hade i Lerins värld en unik positiv betydelse på många sätt. Hans åsikt syns inte det minsta som ytlig korrekt utan djupt uppriktig,

En utvecklad och realiserad “reproduktiv hälsa och rättighets”-tillämpning riskerar att en del människor inte kommer att finnas till.

Den kromosomgrundande selektionen genomförs.

Missionsrådets värderingar redovisas delvis i nedanstående policydokument.

https://ihs.smc.global/documents/8E2D7060-CF1D-4C5E-98CD-97145DEFDBC4/Policy%20f%C3%B6r%20j%C3%A4mst%C3%A4lldhet.pdf

Policyn är värd att studera noga då den är ett utmärkt “praktexempel” på nya begrepp som

  • jämställdhetsintegrering (5.3)
  • genusanalys och intersektionalitet . (5.2)

Teoribilderna är delar av en queer inriktad analys med feministiska drag i kombination med vänsterinriktade bildningsideal och människosyn. Missionsrådet tycks ha kommit  långt ifrån den klassiskt kristna missionen. Det är svårt att begripa varför styrelseledamöterna inte reagerat på detta heller. Är det Sveriges kristenhet som delar queerfeminismens människosyn såsom den utformas i ett intersektionalitets kontext???? Eller orkar man inte analysera ens vad det innebär? Selektion, bortväljande av liv  utifrån kromosomer var en metodik som var vanlig i mellan Europa fram till 1945. Låt oss slippa det och se Lars Lerin som föredöme i fråga om människosyn.

Sammanfattning

Missionsrådets policy har behandlats i tidigare inlägg i denna blogg och behöver inte upprepas. Den envisa medvetna strategin som rådet driver bygger på en teoretisk grund som leder till dess resultat. Denna grund harmonierar inte med Bibelns syn på det ofödda barnet. Men rådets policy rämnar om intersektionalitet och jämställdhetsintegrering underställs Bibeln. Nu blir dessa begrepp framgent rådets normativa evangelium. Minskning av antalet födda barn med kromosomavvikelse ett dessa teoriers “examensarbeten”.

Lars Lerins kärlek, värme och hans människosyn uppmärksammade de mest utsattas värde. Människorna blev såsom en gåva för honom, i hans arbete. Som en förmån att få lära känna. Som kunskapskälla i konst och skapande för den världsunika svenska konstnären. Lerin borde anställas som konsult i missionsrådet.  Sveriges kyrkoledare bör tar fram sina Biblar och granskar vad rådets värderingar står för. Missionens arbete bör vila på ambitionen att vinna människor för Kristus och förverkliga hans vilja i skapelsen och bland människor. Till en börja med vore några timmars TV tittande på Lerins lärjungar få fungera som ett väckelsemöte. Kanske kunde kyrkobyråkraterna möjligen vågat sig på att uttrycka att en inte oviktig fråga är att försöka minska antalet aborter. Inte “förbjuda” utan minska.

Men det vågade man inte. Den som läser igenom policydokumentet kan omöjligt undgå dess politiska och sociala grund. En manifest intersektionell, queerfeministisk dimension och därav följande världsbild och människosyn vars resultat är uppenbart. Den som vill se ser. Den som vill titta bort ser inget. Varje “läsare” kan grunda sin världsbild i Guds ord eller på en “lös sand”. Välj själv.

lg

 

 

Publicerat i Debatt, Ekumenik, Evangelisation, Okategoriserade | Lämna en kommentar

Klarlägger bibeln om det finns andra Gudar utöver Jesu Far? Del 3.

En viktig fråga för varje kristen är att reda ut det personliga förhållandet mellan människan själv  Gud Fadern och Jesu roll.

Idag är det mycket vanligt att Svenska kyrkans präster anser att den som benämns som Gud i islam är den som Jesus kallar fadern och den Jesus lärt oss rikta bönen till.

Men har det då någon betydelse om muslimer ber till någon annan med samma ord eller beteckning som kristna och judar använder för Israels gud? Om det kan man tycka olika. Men effekterna av det är rätt uppenbara. Det finns en oerhört stor försiktighet bland vissa kristna grupper och kyrkor av att evangelisera och föra ut Guds ord och frälsningens möjlighet till muslimer. Det finns många exempel på det förhållningssättet. Det grundas troligen dels på tron om en gemensam gudssyn och som kyrkoledaren Camnerin skriver att vi har många vägar till samma Gud.

Men om nu muslimernas “gud” inte är Jesu fader vem är han då? Hur ser vi som kristna  på vad våra medmänniskors evighetsperspektiv. De  som läser Koranen, de som fastar och ber många gånger dagligen? Går de verkligen förlorade när Jesus kommer tillbaka?

Det finns idag en tydlig tendens av att den klassiskt kristna tron förändrats av en annan tankesfär.Missionsrådets strategier ( redovisat i andra inlägg ovan) är bara ett av flera synbara yttringar. Frälsning handlar då om något bredare än personlig omvändelse. Frälsning kopplas samman med befrielseteologi, queerteologi, feminismteologi, HBTQ bibeln och nu senast frälsning inom ramen för klimat teologi.

Baal levande eller död

Dessa modeller eller modeller för att anpassa evangeliet till tidens paradigm kan också ses som utslag av angrepp från de makter som står emot Kristus och apostlarnas undervisning, Att inom ramen för kyrkornas språkbruk reducera eller trolla bort den enskildes ansvar och möjligheter att välja att följa Jesus eller inte. De  följer en annan slags teologi som egentligen kan vara från en helt annan makt och riskerar att hamna helt vilset.. Det är nog allt mer viktigt att behålla skärpan i orden. Att våga se vad de betyder och dess egentliga substans, Att ord inte bara är ord utan de också kan påverkas av andar vi sällan pratar om numera. Den onde, Molok, Belezebub, Baal m.fl. har inte dött eller försvunnit. Ger månne Guds ord den informationen? Nej inte alls!. Men vi har ett imperativ Gud gav oss via Moses; Du skall inte ha andra Gudar. De andra gudarna finns än idag men deras metoder är snillrika.  Tankar och värderingar hos människor som tror och till och med från dem som förkunnar och undervisar drabbas liksom av ett virus på hårddisken. Det som vill tro och vill föra ut Guds ord kan utan att man egentligen anar eller avsett förmedla något anat so helt enkelt känns fräscht, aktuellt och lägligt.Ett elakartat virus  omvandlar det som var rätt till något som blir fel utan att vi kanske reflekterar. Ett exempel på detta illustreras av hur en god utvecklad tradition som gillas av väldigt många också kan brukas av “främmande makt” och där till och med namnet är identiskt med en sådan makt.

Ljusbärarens funktion, ett exempel på en risk för värderingsförskjutning

Bibeln ger mig som läsare många bilder. “Gud är ljus, inget mörker finns i honom”. Sätt inte ditt ljus under skäppan osv. Det finns massor av exempel där den bibliska innebörden är tydlig. Lätt begriplig och funktionellt.

Besöker man en kyrkogård på alla helgons dag lyser ljus på många gravar. Vackert och stilfullt. Ljusen lyser för kulturen säger att vi vill minnas och hedra de kära som lämnat oss. Dessa ljus saknar dock ofta religiös betydelse, men kan anses ligga nära ett kyrkligt sammanhang. Många begravs ju i kyrkans ritual även om den döde aldrig önskat gemenskap med Herren. Det är således en kulturell handling.

Ljusbärare i kyrkor har blivit populära. Gudstjänstledare eller pastor inbjuder församlingens besökare att tända ett ljus eller bedja. Att tända ett ljus kan kanske ses som en bön utan ord. Jag vill gärna se det så.

En god vän uttryckte sig för en tid sedan om en särskild händelse; “Jag vill tända ett ljus för henne”. Ordet var inte jag vill be för henne. Jag vill tända ett ljus, Efteråt sa vännen: jag vet inte varför det blev så,.Jag borde ju vågat säga låt oss bedja till Gud för henne? Varför blev det så? För att det kändes enklare….

Skillnaden kan ses som subtil, men det är en stor skillnad mellan människans samtal med Gud och en ljuständning. Ljuständning kan även utföras av en ateist som vill hylla något. Så läste jag om själva ordet “Ljusbärare”. Det används idag som innehåll  vanligt begrepp inom nyandligheten och spiritismen. Ett verktyg i kontakter med andemakter.1968 introducerades ljusbäraren kyrkligt i Uppsala av Martin Lönnebo. I mycket god mening,

Lucifer och begreppet ljusbärare

Men ljusbäraren  är också ett namn på en annan makt: Lucifer.

Lucifer (hebhêlêl eller hêlêl ben shachar) är Hebreiska och betyder ljusbringare eller ljusbärare (Lucem ferre ‘att bringa ljus’). Inom större delen av kristen teologi har Lucifer identifierats med Satan. (Wikipedia)  Bibeln ger oss följande om en närliggande objekt som även Jesus nämner:

  • I texten från 2 Petrusbrevet 1:19 “Så mycket fastare står nu också för oss det profetiska ordet; och I gören väl, om I akten därpå, såsom på ett ljus som lyser i en dyster vildmark, till dess att dagen gryr, och morgonstjärnan (Lucifer) går upp i edra hjärtan.”

Jag tror ingen som går fram till altaret och tänder ett ljus “för någon” gör det i Lucifers namn. Men en annan makt finns inblandad långt in i det som är helig mark. Istället för att bedja i samtal och åkallande av den treenige guden kan bönen omvandlas till ljuständning. Då har kraften försvunnit och man kan mena att det är petitesser men man kan också se det i en andlig dimension. Låt oss bedja och tala med Herren. Han lever och vi bör inte vara rädda för samtalet med honom.

Muslimer menar att den gud som de tillber uppenbaras i Koranen.

Här finns parallella processer.Subtila nýanser som kan göra att vi hamnar fel och inte upptäcker det som är viktigt.  Den teologiska utvecklingen i Sverige har lett till att många kristna och ledare anser att Allah eller rätare sagt muslimers Gud är densamme som Jesu ar. Begreppen monoteistisk, abrahamitisk religion blir den vetenskapliga grunden för analysen.. Men som ovan redovisas hur dessa begrepp i olika omfattningar kan kopplas samman med diverse religioner. Om islam liksom människor som följer helt andra traditioner men baserar det på utsagor;Abrahamitisk och monoteistisk så kan missionsuppdraget från Jesus reduceras betydligt. Paulus arbeten och synpunkter i sina brev blir mer tveksamma. Kanske är det en fråga om en värderingsglidning som kommer från “främmande makt” som inte vill att Guds ord och frälsningens möjlighet skall omfttas av andra? Konsekvensen av värdeförskjutningen är redan tydlig men vi vågar inte riktigt säga att det handlar om andra makter eller Gudar som ligger bakom. För sändarna är personer som vill väl och är troende och uppriktiga. Några har såväl rundkrage som biskopsmössa och är avskilda för tjänst i Guds rike. Det finns skäl till att noga pröva hur ett budskap från personer som vill ge ut evangeliet påverkas av förändringar i budskapet så att delar av det goda omvandlas till knepigheter. Som när hårddisken angrips och skribentens intentioner spelar spratt,

Mikael Grenholm känd debattör skrev följande viktiga text att fundera kring som kan sättas i ljuset av t.ex biskop Bonniers utsaga och kyrkoledare Camnerins text enligt ovan:

Om Islams Gud: “Den guden (Islams Allah)förnekar bestämt att Jesus skulle vara hans son (sura 9:30, 19:34-35), att Jesus dog på korset (4:157) och att Jesus ska tillbes (5:116).Vidare betonar han att han inte älskar alla människor (3:32, 3:57, 16:23).

Dock finns också flera paralleller till kristendomen, denna gud utger sig för att ha skapat världen (7:54) och talat till Adam, Abraham och Moses. Koranen erkänner att Jesus är född av en jungfru (19:19-21), att Han gjorde mirakler (2:253) och att Han är Messias (5:72).

Dessa likheter gör dock inte att Herren och Allah kan sägas vara samma väsen, eftersom skillnaderna består. Att jag är en vit man som gillar att sjunga gör inte mig till Elvis Presley. Att både Herren och Allah hävdar sig vara den enda guden som har skapat universum gör dem inte till samma gud.

När muslimer tillber en gud som ljuger om Jesus och som inte älskar alla människor tillber de en gud som inte finns. Den levande guden vet förstås vad de ber och älskar dem gränslöst, Han låter många av dem se Jesus i drömmar och syner. Men det innebär inte att Herren är Allah.”

Grenholms text ger en annan dimension av Abrahamitisk monoteism och Sofia Camnerins tes om att vi ber till samma Gud fast på olika sätt. Varje “läsare” har möjlighet att värdera de olika ståndpunkterna.

Slutsatsen

Såväl i Bibeln direkt som utifrån andra övervägningar utifrån Guds ord och därtill erfarenheter av verkligheten är det uppenbart: det finns andra Gudar. Gudar som vill ha över oss på sin sida. Gudar som vill påverka oss. Gudar som inspirera oss och som reducerar vår relation med Jesus, Gud Fadern och den Helige Ande.

Människor som vill leva nära Gud är trots det inte opåverkade. Alla som vill vara lärjungar utsätts för listiga angrepp av andra gudar och andemakter.  Det finns subtilitet i dessa gudars intervention. Vi använder ytterst sällan de ord och begrepp som tidigare var välkända såväl i den lutherska kyrkan som inom frikyrka och väckelserörelser. Nu undviks det rätt generellt. Men för den saken skull dog inte de andra gudarna. Mammon lever i större omfattning än som bara ett begrepp för girighet. Molok, Baal med flera är inte alls döda gudar eller andemakter utan påtagliga. Än idag. Mose uppmaning i Guds bud lever dock kvar än idag. Vi skall inte ha andra gudar än den Jesus kallade Fadern.

lg

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar