Julen och världsalltet

Det började som en stilla skakning i undre hemisfären.
En mindre skälvning i universum som fick alla himlakroppar att haja till.

Rörelsen fick en av kosmos energisträngar att börja självvibrera och en lågintensiv ton spreds ut genom världsalltet.
Två kvantmekaniska syskonpartiklar i varsin del av universum inspirerades av musiken och började en udda pardans som följdes av närliggande stjärnor med stora ögon.

Ett svart hål stannade häpet upp mitt i frukosten, i uppslukandet av en närbelägen planet, vilket fick planeten att i sista stund slinka ur greppet och den kunde fortsätta oskadd vidare längs sin egen bana.

En stor stjärna i en avlägsen galax blinkade förvånat till ett antal gånger för att kunna spana in på långt håll vad som kunde ha hänt.

En meteoritsvärm tappade ett ögonblick kontrollen och några stenblock kom ur kurs, krockade in i varandra, bytte riktning och kraschade olyckligt in i en närbelägen måne.

En komet fick sladd när den skulle svänga runt sitt solsystem, tappade riktningen och gled hjälplöst ur gravitationen och vidare iväg mot nästa stjärnbild.

Mars tappade ett ögonblick färgen och det ilsket röda förändrades under någon minut till en mer förvånad blåaktig ton innan himlakroppen återvann fattningen och återtog sin aggressiva image.

Saturnus ringar skevade till av förvåning och ett ögonblick började hela planeten att vobbla lite innan den kunde återta sin stabila kurs och stolt fortsätta sprida sin skönhet till alla som ville se.

En mindre stjärna kunde bara inte hålla sig utan startade en nyfiken vandring över himlen för att undersöka vad som var på gång och stannade till slut över platsen där hela orsaken utspelade sig.

Nu kunde stjärnan se på nära håll vad det var som startat allt detta.

Den såg ner på födelsen av ett litet barn i en enkel krubba med två tonårsföräldrar i ett vanligt stall. Den såg obetydliga människor i en obetydlig liten by. Där var kyla och mörker. Där var smuts och damm. Där var de enklaste förhållanden.

Men där var Guds härlighet, och Händelsen som fick hela universum att häpet stanna till, tappa fattningen och förundras. Det var början på det nya, det som gav nya möjligheter för allt.

Thomas Forslin

Det här inlägget postades i Tro och Vetande. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.