Nu är verkligheten statistik och den negativa effekten av Equmeniakyrkans nya teologi väl dokumenterad

Gång på gång, är efter år. Utifrån olika varianter har denna blogg redovisat betydande bekymmer med Equmeniakyrkans teologi. Det baptistiska arvet i den nya kyrkan har i stort försvunnit men det är kanske inte huvudfrågan Nej det är frågan om den grundläggande klassisk kristna tron. Gäller den? Eller är vägen till Gud olika för olika? Är vägen Jesus för dem som gillar Jesus och koranen och islam en annan väg till samme Jesu Fader? Påstående som de facto existerar även inom kyrkliga kretsar.

Här verkar kyrkans svar ständigt vara: Vi tänker olika men vi hör ihop.

Det är vackert tänkt. Att inom en kyrklig familj hålla samman värderingar och traditioner med den gemensamma tron som grund.

Men där svajar det i framför allt ledningens ambitioner eller kanske förmågor. Att tjusigt och seriöst avskilja nya pastorer som ytligt sett är iklädda imponerande färgglada tjänstedräkter och samtidigt lova följa kyrkan verkar stabilt. När sedan de avskilda predikar ett evangelium med klart avvikande innehåll och samtidigt lovat företräda kyrkan uppstår tillitsbrist. Företräder den avskilde predikanten kyrkan när pastorn förkunnar att polysex är ok eller är vederbörande begåvad med egen bibeltolkning. Så länge kyrkan inte rättar till följer upp eller omplacerar så måste det formellt tolkas som att pastorn de facto levererar kyrkans tro.

Exemplen är många. Tveksamheten som professor Kazen väl redogjort för avseende Thomas Tvivlarens möte med Jesus och om han kände hans sår i en uppstånden kropp eller såg in i en slags dröm tankestruktur där han försökte bildlikt forma den upplevelse han haft? Kan det vara så?

“Molnhiss” var pastor Kazens namn på Kristi himmelsfärd.

Eller när samme pastor och bibellärare/utbildare med rätt nedsättande talar om Jesus som tog molnhissen en våning upp och därvid uttryckte detta med en social historisk bild där våningar var dåtidens kulturella uttryck omsattes i teologisk reflektion. Och skedde brödundret på riktigt eller symboliskt?

Den uppmärksammade medlemmen i Norrmalmskyrkan författaren Gardell uttrycker att Jesus var en fantastisk person att följa men att han också var och är Gud till vilken man ber är denne mediakändis inte inne på. Eller hur är det me PRIDE och prostitution och pisksex och otrohetspropaganda. När kyrkans andliga ledare och manifesterar detta med stolthet, påverkar det inte tilliten till kyrkans hela existens för dem som vill tro.

Kyrkan är heterogen. Den statistik som nu tagits fram visar på betydande regionala skillnader i medlemstappet. “Fromhets”-inriktningen är olika mellan Immanuelskyrkan i Stockholm och Smögens missionskyrkan. Mellan Norrmalmskyrkan och Hönö.

Var vinner man flest till frälsning, omvändelse, tro dop och församlingsgemenskap? Var missionerar man och förkunnar Jesus som den enda vägen? Var är kyrkan en andaktsfull lokal eller ett centrum för kampen mot den onde oh ett rum för Anden och gemenskap i nådens tecken.

 

Kyrkoledningen har mycket att fundera över.

Siffrorna talar till den som vill se med öppna ögon.

KLICKA PÅ NEDANSTÅENDE LÄNK FRÅN CLAPHAM:

 

https://www.facebook.com/142601812465933/posts/5388828811176514/?d=n

 

 

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.