Han tog “molnhissen” en våning upp. Om löftena som ofta kan svikas. En teologiprofessor predikar tveksamhet. Del 2.

“Löftena kunna ej svika… “Ja det är en strof i den mycket välkända sången. skriven av pingstledaren Levi Pethrus.

Kanske en av de fria samfundens tydligaste uttryck för tro och tillit på Bibeln och Guds ord. Så här framställs detta budskap av Ulf Christiansson:

 

Men frågan idag är hur kyrkorna förhåller sig till denna text och proklamation. Är löftena löften eller sociala och kulturella markörer från något som varit. En del av historien som nu allt oftare i olika sammanhang anses mindre adekvat.

Om “molnhissen” en våning upp

Det var Kristi Himmelsfärds dag i den svenska kalendern. För Kristna och i många kyrkor uppmärksammas rätt väl kända bibeltexter om just Jesus och hans himmelsfärd.

Denna berättelse ur evangeliet hör samman i en slags process med texter om hans återkomst. Det handlar om frågan om tider och platser. Frågor som såväl de samtida som människan av idag ännu ställer.

Att Jesus och hans liv såsom det skildras i Guds ord innehåller olika delar som håller samman och bildar evangeliet tycks för många ja nog de flesta kristna som alldeles självklart.

Förenklat beskrivs skeendet i ett svar i “Bibelfrågan” så här utifrån en traditionell kristen uppfattning:

“Den grekiske läkaren Lukas, som levde under det första århundradet, berättar om Jesu himmelsfärd på två ställen, dels i slutet av sitt evangelium (Luk 24:50-52), och dels i den redogörelse om den kristna församlingens första år som han skrev till någon person vid namn Teofilus.

Där, i Apostlagärningarna, berättar han att Jesus var tillsammans med sina närmaste elever och vänner under nästan en och en halv månad efter uppståndelsen och fortsatte att undervisa dem om det kommande gudsriket.

En dag när Jesus och apostlarna befann sig på Oljeberget, någon kilometer från Jerusalem, inträffade en händelse som skulle etsa sig fast i deras minne för alltid:

“Då han hade sagt detta såg de hur han lyftes upp, och ett moln tog honom ur deras åsyn. Medan de såg mot himlen dit han for upp, se, då stod två män i vita kläder hos dem. Och de sade: ‘Ni män från Galileen, varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen, han skall komma igen på samma sätt som ni har sett honom fara upp till himlen'” (Apg 1:9-11)

Till minne av denna händelse – och i väntan på uppfyllelsen av löftet om Jesu återkomst till jorden – började man bland de första kristna att fira den här dagen varje år, 40 dagar efter påsk. Kristi himmelsfärdsdag finns omnämnd i skrifter redan från 300-talet.

Teologen och avskilde Equmeniapastorn om Jesu himmelsfärd som liknas med att ta “molnhissen” upp en våning av tre enligt tidens föreställningsvärld

Nordengren och Epstein är radiojournalister som blandar fakta med humor på ett ofta uppfriskande sätt. På Kristi himmelsfärds dag inbjöd programledarna till radions PI teologen och professorn Thomas Kazen. Han är avskild pastor i Equmeniakyrkan och har haft en roll i utarbetade av den kyrkans teologiska grund.Pastor i Equmeniakyrkan tillika lärare och professor vi Enskilda högskolan i Stockholm i vilka blivande pastorer inom just Equmeniakyrkan  får sin teologiutbildning. Här nedan kommer en länk till hela inslaget i P1.

https://sverigesradio.se/avsnitt/hur-rattvis-ar-en-ukrainsk-rattegang-mot-en-rysk-soldat

I radiointervjun som (drygt 30 minuter in i programmet) redovisas på länk samtalet mellan programledarna och professor Kazen.

Under några få minuter lyckas professor Kazen  rent av proklamera en annan inställning till Bibeln än att den är Guds ord. Åter och åter kommer Thomas Kazen in till bilder av kulturell kontext som markeras i Bibeln. Bibeln anses bestå av mänskliga berättelse från individer som inte förstod eller inte förmådde uttrycka sig annorlunda än vad texten anger.

De 40 dagar vi kan läser om i Guds ord ser Kazen som försök att uttrycka storhet och inte just “40 dagar”. Jesu himmelsfärd benämner han som “Molnhiss, en våning upp. I Kazens kommentarer framgår rätt tydligt att han är ytterst tveksam om bibeltexten om de 40 dagarna stämmer med professorns slutsatser.

I Apostlagärningarna  berättas att Jesus återuppstod på tredje dagen efter sin död och sedan visade sig under 40 dagar för sina lärjungar. Därefter ”lyftes han upp i höjden, och ett moln tog honom ur deras åsyn”. Till minne av denna himlafärd firas i dag Kristi himmelsfärdsdag.

Kristi himmelsfärd firas 40 dagar efter påsk över hela världen ända sedan 300-talet och är dagen då den uppståndne Jesus lämnade den synliga tillvaron på jorden.

Scenen från Bibeln där lärjungarna häpna står och ser uppåt är både en bild av deras avsked till Jesus och en illustration för deras väntan på hans återkomst.

“Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen skall komma tillbaka just så som ni har sett honom fara upp till himlen.”

Texterna ovan är högst viktiga som en bas i den kristna tron och efterlevnaden. Det handlar inte om en lustfylld berättelse om en person som åker molnhus till våningen upp eller till den tredje våningen som Kazen beskriver som verklig i tidskonceptet för evangelieförfattarna.

Den som tror att Bibeln är GUDS ORD får fadd smak när en Equmeniakyrkans avskilde på ett nedlåtande sätt beskriver händelser från Apg 1: 9-11. Att använda begreppet “MOLNHISS” kan man uppleva som nedlåtande förringande eller förlöjligande och knappast anständigt för en pastor i en kristen kyrka.

Om sanningen och löftena

I Guds ord (Bibeln som den är) kan man läsa om att “Denne Jesus som har blivit upptagen från Er till himlen skall komma tillbaka just som ni ar sett honom fara upp till himlen. Kanske är det dessa ord som pastor Kazen betecknar som “molnhissen

Upptagandet och just återkomsten är basala delar i kristen tro för miljoner. Det handlar om annat än symbolik eller bilder från några som inte begrep det som en svensk professor tycker sig begripa. Vad som är rätt vet ingen före den dagen då han står på oljeberget igen.

Professor Kazen lyfter också i korthet fram sin syn på Tomas den vi kallar “tvivlaren”. Var det nu så att Thomas verkligen såg och kände Jesu sår?

PROFESSOR THOMAS KAZEN SOM VERKAR TVIVLA PÅ ATT HANS NAMNE VERKLIGEN KÄNDE I JESUS SÅR

LYSSNA NOGA till professorns ord och jämför det med bibeltexten:

“Thomas, en av de tolv, han som kallades Tvillingen, hade inte varit med dem när Jesus kom. De andra lärjungarna sade nu till honom: ”Vi har sett Herren.” Men han svarade dem: ”Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer och sticka fingret i hålen efter spikarna och inte får sticka min hand i hans sida, så kan jag inte tro.” Åtta dagar därefter samlades hans lärjungar igen där inne, och Thomas var med bland dem. Då kom Jesus, medan dörrarna var låsta, och stod mitt ibland dem och sade: ”Frid vare med er.” Sedan sade han till Thomas: ”Räck hit ditt finger och se mina händer. Och räck hit din hand och stick den i min sida. Och tvivla inte utan tro!” Thomas svarade honom: ”Min Herre och min Gud!” Jesus sade till honom: ”Därför att du har sett mig, tror du. Saliga är de som tror, fastän de inte ser.”” (John 20:24–29)

Det som sker i mötet mellan teologen och bibeltexten är en form av dekonstruktion. Just i mötet med Thomas pekade Jesus just på tron. Det Kazen gör är att han ifrågasätter berättelsen eftersom bibeltexten inte innehåller exakt att Thomas stack sina händer i hans sida uppstår en möjlighet till akademisk eller kriminologiskt hinder/tvivel. Detta trots att texten innehåller Thomas utrop: “Min Herre och min Gud.”

Tvivlaren och Jesus Bild från Wikipedia

Här finns den stora skiljelinjen så tydlig mellan klassisk kristen tro och det som kallas “liberal teologi” Denna beteckning är vanlig men egentligen är den inte “liberal” i ordets klassiska mening utan utgör en omtolkning av Guds ord med utgångspunkt från att bibeln inte är Guds ord utan människors försök att beskriva det man känt och kanske upplevt så gott man kan med dåtidens kultur. Frågan blir då om Guds ord som sådan är sant eller en subjektiv textmassa som jag kan anpassa efter min egen kontext. “Störst av allt är “kärleken” blir en referensram för även sådant som på andra ställen i bibeln betecknas som synd och mot Guds vilja och Bibeln anpassar sig lägligt till min egen förställning av önskad bibel. Precis som Ludwig Muller anpassade sin bibel till hans politiska föreställning om vad ( Sen nedan facebook inlägg“Tro inte på allt som står i Bibeln”) Bibeln borde innehålla.

Ludwig Muller gillade inte han heller Bibeln som den var utan tolkade in sin politik i text ord och översättning

Och som Ester Kazen anser(redovisat i föregående inlägg)  att hennes bibel och tro bör innehålla och exkludera en massa “skräp” som den avskilda pastorn inte anser en bibel skall innehålla

Ett annat exempel på den nya religionen- liberal kristen tro:” Tro inte på Bibeln”

På sin Facebook sida lägger en kyrkoherde dvs församlingens andliga ledare ut följande text som är en slags proklamation om vad man som sökande/troende bör eller kan förhålla sig till. En anekdot som utvecklas som en liberalteologisk förkunnelse av den andliga ledaren i en kristen församling.

Tro inte på allt som står i Bibeln”

Det proklamerar 6-åringen stolt efter att ha varit med på ett konfirmandläger, och jag tänker att då har han lärt sig någonting viktigt.
Det är ett av de första passen vi behöver ha med våra grupper – bibelsyn – hur ska vi förhålla oss till dessa pärmar med sina 77 böcker, med en tillkomsttid på över tusen år. Författarna, till viss del okända, i andra fall kända, har beskrivit sin tillvaro tillsammans med Gud. Där finns andlig närvaro och frånvaro. Där finns sorg och död, längtan och glädje. Där finns de små berättelserna – om dem som ingen annan har nedtecknat, de i periferin, de utan annan röst. Där finns de stora berättelserna, om kungar och vår gemensamma historia.
I Bibeln finns urmyter, poesi, hemskheter och övergrepp. Där finns förälskelse och böner, jubel och erfarenheten av att få höra till. Där finns patriarkatet representerat alldeles utmärkt – men också små tecken på motrörelser. Där finns domen över minoriteter och livsval – men också löftet om att kärleken är större.
Där ryms livets spänningar. När Jesus dör på korset i Johannesevangeliet utbrister han orden ”det är fullbordat”. I Markusevangeliet ekar andra ord ur samma tillfälle ”min gud, min gud, varför har du övergivit mig”. Det är böner som vi kan känna igen från våra egna liv. Bredvid sängen där vi vakar in döden, då kriget gör sig påmint eller i nattens ångest. Eller när vi tar emot ett barn, får vara med om försoning eller när det trasiga får bli lite mer helt.
För mig är Bibeln en samtalspartner i livet. Texterna kan dela min botten – för allt mellan himmel och jord. Den kan också vara en påminnelse om det gemensamma, om helheten, om nöden och kärleken och nåden.
Det är fortfarande en av de idéer om troende som jag oftast möter ”Hur kan man tro på Bibeln?”. Då svarar jag:
Kan vara en närbild av 1 person

Kyrkoherden som inte tror på allt i Bibeln

Jag tror inte på Bibeln! Men jag hoppas på en kärleksfull och förlåtande Gud som jag söker spår efter i dessa urgamla texter – liksom på andra ställen i vår samtid.

För oss som har läst teologi innebär bibelvetenskap insikten om att all översättning är en tolkning, att bibelläsning är snårig och svår, att det kräver sin försiktighet och vaksamhet – fundamentalism är inte på sin plats!
Så 6-åringen har lärt sig något viktigt som han kommer att ha användning för om han en dag väljer att utforska sin andlighet. För i det rummet – kyrkans-religionens – gör sig tvärsäkerhet och bokstavstro inte rättvisa. Istället fordras en nyfiken och prövande ingång.
Till dig som längtar efter att utforska livet och evigheten så hoppas jag att församlingen kan få vara en plats där vi tillsammans får göra detta.

Välkommen!”

OVAN KYRKOHERDENS TEXT I FACEBOOK

Den grundsyn som kyrkoherden i sitt teologiska landskap utifrån en berättelse som utvecklas till en förkunnelse, tycks ha en grund som verkar långt ifrån den som Lewi Pethrus hade när han skrev den välkända löftena. Här smälter väckelserörelsens historiska klang bort och förenas med den politiskt korrekta politikerstyrda svenska kyrkan. Bekymmersamt.

Det här inlägget postades i Debatt, Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.