Bibeln är ett ord att lita på!

Peter Halldorf går till storms mot pingströrelsens tradition av tro på en ofelbar bibel i sin debattartikel om fundamentalistisk bibelläsning i Dagen 18/6. Han ställer frågan ”Är det inte just detta oförtäckta försvar för en fundamentalistisk läsning av Bibeln, som är själva roten till den gränslösa tragedin i Filadelfia Knutby?” Till skillnad från Halldorf så är mitt svar är ett självklart Nej, eftersom Knutbyförsamlingens villoläror inte var ett uttryck för fundamentalistisk bibelläsning. Tvärtom hade ett mer nitiskt bibelbruk i Knutby ganska lätt avfärdat alla dessa villfarelser.

Tanken på närmast gudomliga ledare, sexuella ritualer för att vinna andliga genombrott och den praktiska förkunnelsen om livsstil i Knutby mm gick tvärs emot bibelordet och hade helt andra källor. Det går inte att beskylla Bibeln för dessa läror.

Däremot är det mer relevant att lyfta den osunda personkult och överbetoning av uppenbarelser som ofta smyger sig in i karismatiska sammanhang. Mänskliga ledare som anses ha extraordinär närhet till Gud och nutida uppenbarelser eller tankar som ersätter bibliska sanningar. Då går det lätt snett men pingströrelsen är knappast ensam om dessa tendenser. Katolska kyrkans hela påvedöme är ett uttryck för en osund ledarkult, i 1800-talets Sverige var det endast statskyrkans präster som ansågs kunna förstå texterna och i nutida fållor av svensk kristenhet anses ofta diverse teologers smarta tankar regelmässigt kunna övertrumfa bibelordet och göra det passé.

Det som gör det karismatiska sammanhanget farligare är att man i sitt andliga svärmeri använder starka känslor och tät gemenskap som verktyg för att snabbt kunna fånga in och forma individen, vilket gör radikaliseringen väldigt effektiv. De flesta farliga kristna sekter har byggt på pusselbitarna gudomlig ledarkult, stark känslopåverkan, nya uppenbarelser av sanning och obibliska läror. Alltså den direkta motsatsen mot fundamentalistisk bibelläsning som endast utgår ifrån ordet.

När Halldorf upplever det ytterst plågsamt att få höra en pingstpastor proklamera sin tro på en ofelbar bibel inser man att han känt sig mer hemma om pastorn hade uttryckt en tro på en bibel full av fel och brister. Vilket Halldorf också förmedlar om än i dimmiga formuleringar. Men det vore en förskräcklig bekännelse för en pingströrelse som är grundad i tron på Bibeln som Guds Ord. Halldorf beskriver hur det gudomliga innehållet liksom behöver filtreras fram genom bibelordets alla mänskliga begränsningar och vi vet hur det slutar. Kristenheten är full av teologer som väljer och vrakar bland det som de själva har utsett som äkta sanningar, vilket har en märklig tendens att bli just det som gäller i tiden och omvärldskulturen. På så sätt liknar Knutbyförsamlingen mer liberalteologi. De andliga sanningarna hämtas i själva verket från vad den omgivande samhällskulturen tycker är viktigt, som materiell rikedom och ett extraordinärt sexualliv till exempel.

Halldorf använder fundamentalism som slagord men missar dess innebörd. En amerikansk rörelse på 1910-talet ville fastslå fundamenten för kristen tro, ett antal omistligheter som måste finnas med. På ett fundament kan sedan överbyggnaden såklart se lite olika ut. Utifrån en ursprunglig betydelse skulle jag vilja påstå att kristen tro är fundamentalistisk. Det finns omistliga grundsatser om skapelse, synd, Jesus, frälsning, tro och omvändelse men också mycket för tanken att brottas med.

Enligt Halldorf är konflikten mellan Gud och världen som bland annat Jesus uttryckligen undervisar om i Joh 17:14-17 illusorisk och vilseledande för unga människor. Det får väl anses tillhöra Bibelns brister, antar jag. Men vikten av att hålla fast vid Guds sanningar i en fallen värld har aldrig varit större än nu, i dessa polariserade, förvirrade och yttersta tider. Pingströrelsen mfl behöver ställa sig allt fastare på Bibeln grund och inte fjärma sig från den. Till skillnad från Halldorf anser jag inte att Bibeln är en farlig bok att tro på utan att det är den bästa grund vi kan ha, den är ett ord att lita på!

Thomas Forslin

Det här inlägget postades i Bibeltolkning, Debatt. Bokmärk permalänken.

4 svar på Bibeln är ett ord att lita på!

  1. David Axelsson skriver:

    Bra skrivet Thomas!

  2. Sigvard Svärd skriver:

    Tack broder Thomas för ett mycket viktigt bidrag till debatten som uppstått utifrån Peter Halldorfs debattartikel i Dagen. Jag skrev ett svar, men anade rätt snart att Frida Park valde bort min bland alla insända, vilket gjorde att jag skickade den till Apg29 (där den går att läsa). Dock kommer min son Davids svarsartikel att publiceras nu under veckan i Dagen. Innehållet är närmast hand i handske med det du formulerat.
    Välsignelse över dig och din familj!
    /Sigvard

  3. Thomas Forslin skriver:

    Tack David och Sigvard för era ord! Ja, det verkar som denna debatt skapat en flod av debattinlägg till Dagen. Förståeligt om inte alla kommer med. Bra att det finns andra forum att publicera sig i också.

  4. Lars G Berg skriver:

    Equmeniakyrkans kyrkoledare Sofia Camnerin tillhör inte dem som är tveksamma till Halldorfs påstående.Tvärtom understryker hon följande enligt vad som redovisas i tidningen Världen Idag:

    ” Även Equmeniakyrkans biträdande kyrkoledare Sofia Camnerin hyllar Halldorfs text.

    ”Lysande bra o viktigt”, skriver hon i en Facebookkommentar.”

    Camerin understryker självfallet åter sin teologiska föreställning om Bibeltexter och dess innehåll. Hon är som ett monument av så kallad liberaltelogisk undervisning. Hon själv har ju uttalat sig om att hon har en bättre kunskap om synd mot Guds bud än vad som Paulus skriver i den heliga skriften.
    Så texten av Halldorf föll i hennes “goda jord”!
    Den var dessutom
    – lysande
    – viktig

    Man och kvinna kan ju undra om Camnerins tolkning av sin egen läsning är den som merparten av de församlingar hon avses vara ledare för omfattar???

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.