Inlägg 2 av flera. Angående “Concorde” den diskreta organisationen du kanske inte visste fanns i den kyrkliga evengeliska verksamheten.

Evangelisk reflektion

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Han konstaterade att allt var mycket gott, vilket även innefattade Adam och Eva, från vilka den mänsklighet utgått som Gud ville älska och få kärlek tillbaka från. Men kärlek förutsätter frivillighet. Därför skapades människan med en fri vilja – och därmed också ett enormt ansvar – så att människan gavs möjlighet att välja Gud, eller att välja bort honom.

Adam och Eva valde fel! I och med det dömde de sig själva till en evighetslång tillvaro utan Gud. Här kunde han ha lämnat mänskligheten i sticket. Gud hade ändå varit kärleksfull, barmhärtig, nådig och rättvis. Människan gjorde sitt val och fick ta ansvar för det!

Men Gud valde frivilligt att ge människorna en ny möjlighet att få en relation med honom. Därför offrade han sig, steg ner till jorden och underkastade sig våra villkor när Jesus Kristus, född av en jungfru, vandrade på jorden cirka 33 år, dog på ett kors, uppstod igen efter tre dagar och blev upptagen till himmelen där han nu sitter på Gud Faders högra sida för att därifrån komma tillbaka och döma levande och döda.

Tack vare att Jesus – människa och samtidigt Gud – lyckades leva syndfritt kunde han ta på sig mänsklighetens alla synder och betala den skuld som mänskligheten ådrog sig genom syndafallet. Därmed gjorde Jesus Kristus det åter möjligt att få en relation med Gud, vilket före syndafallet hörde till ett normalt mänskligt liv. Men i och med syndafallet fick varje människa en defekt i sitt andliga DNA, som gör att alla förr eller senare syndar och därmed bryter relationen med Gud.

Därför måste nu varje enskild människa ta ett personligt beslut att bekänna Jesus Kristus som Herre och i sitt hjärta tro att Gud har uppväckt honom från de döda, för att få sin relation med Gud återupprättad, sina synder förlåtna och ett evigt liv.

Vi lever i en värld som drabbas av mänsklighetens felaktiga val och kommer att få uppleva en sjuårsperiod med större vedermödor än någonsin tidigare. Samtidigt lever vi i hoppet att få se Människosonen komma bland molnen med stor makt och härlighet, då han skall sända ut änglarna och samla sina utvalda från de fyra väderstrecken, från jordens gräns till himlens gräns. Men innan det sker kommer en människa utge sig för att vara Gud och förvilla en stor del av mänskligheten. När allt detta börjar skall vi räta på oss och lyfta våra huvuden, för vår befrielse närmar sig.

Därefter kommer en tusenårig fridsperiod innan Gud slutligen dömer Djävulen och ondskan, vilket innebär att allting blir som det var innan syndafallet. Det kommer att bli uppenbart för alla att Jesus Kristus är Kungars Kung och Herrars Herre, A och O, den förste och den siste, början och slutet! Det ligger ännu i framtiden men vi lever i hoppet, och efter Guds löfte väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor.

Under sin tid på jorden sade Jesus att han getts all makt i himlen och på jorden. Hans lärjungar fick därför uppdraget att gå ut och gör alla folk till lärjungar: döpa dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lära dem att hålla alla de bud han har gett dem.

Jesus sade också att:
Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.

Inför Stora rådet sade Petrus:
Och i ingen annan finns frälsning; inte heller finns under himmelen något annat namn, bland människor givet, genom vilket vi kan bli frälsta.

Detta beskrivs i Bibeln, som är Guds eviga och oföränderliga ord till oss människor.

Är Guds ord detsamma än idag?

Åtminstone är det den kristendomen jag är uppväxt med. Kanske fler med mig?
Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess, kunskapen har ökat, insikten likaså. Därför måste var och en fråga sig om beskrivningen fortfarande gäller? Om den gör det, så är det rimligt att anta att den stämmer med iakttagelser av dagens verksamhet inom kyrkor, samfund och kyrkliga organisationer. Låt oss jämföra det ovan beskrivna med nutida tillämpning!

Bibeln uppmanar oss att pröva allt, vilket även omfattar detta inlägg. Om allt är väl, så är det bara att lägga denna text åt sidan och fortsätta som vanligt. Om man tycker att allt inte är väl måste man ta ställning! Skall man håll tyst, och för bekvämlighetens skull låtsas som om ingenting förändrats? Eller skall man häva upp sin röst likt de tidiga baptisterna som inte lät sig tystas trots fängelse, misshandel och landsförvisning? Var hade vi varit idag om de valt den bekväma vägen?

Kallelsen att vinna andra för Jesus i alla länder och statens nutida inflytande

Kristendomen kom till Europa tack vare enskilda personer som lydde Gud. Petrus och Paulus är två av dem. Daniel Berg och Gunnar Vingren, som förde pingstväckelsen till Brasilien, är två andra. Ingen av dem hade någon övergripande organisation bakom sig.

Dagens missionsarbete sker genom organisationer. Det behöver inte vara någon nackdel. Avgörande är om lydnad för Guds tilltal underlättas. En översikt av förändringen från enskild missionär till organisation finns i SIDA:s Partnerskapsutvärdering av PMU Interlife.

Under punkt 6.2.1 ”Från missionärsburen relation till partnerskap” beskrivs utvecklingen enligt följande:
1 Missionärer leder och bestämmer
2 Nationalisering
3 Missionärsburet partnerskap
4 Organisationsburet partnerskap

Under punkt 1.3 definierar PMU partnerskap på följande sätt:
”Med partnerskap avses relationen mellan två eller flera nationella kyrkor/organisationer, som delar ett gemensamt engagemang inom specifika områden.”

Här är citat från några av punkterna (”Nord” avser givarländerna, och ”Syd” mottagarländerna).

6.2.3 ”Rekrytering av missionärer”:
”I studien ”Den framtida missionären” diskuteras också rekryteringsformerna. Studien påpekar att ledarna såväl i Syd som i Sverige anser att det är viktigt att missionärer är ”andligt mogna kristna”, i vilket man bland annat lägger in betydelsen att ha upplevt en gudomlig kallelse. Dock rankas denna aspekt bara som hälften så viktigt som att ha god yrkeskunskap och stark förmåga att anpassa sig till lokala förhållanden.”

SIDA anser att: ”Utgångspunkten måste vara yrkeskunskap och erfarenhet, vilket naturligtvis måste kombineras med personlighet och social och kristen mognad. För Sidafinansierade tjänster bör man rekrytera personer med lämpliga meriter för uttryckta behov i stället för att erbjuda personer med kallelse vettiga sysselsättningar. Vi kan inte uttala oss om hur tjänster tillsätts för evangelisk verksamhet, men vi anser att man måste rekryteras till utvecklingsarbete.”

6.2.4 ”Sammanfattande slutsatser och rekommendationer – Missionärers påverkan på partnerskapet”:
SIDA rekommenderar att: ”partnerna specificerar missionärsrollen mycket tydligare som experter inom specifika områden och undviker att blanda detta med allmänna representantroller. Fackkunskap bör också ges större fokus i rekrytering i jämförelse med kallelse”

Detta är alltså SIDA:s synpunkter. Frågan är då hur stor roll de spelar för PMU och andra missions/biståndsorganisationer, som i regel är ideella föreningar, vilka av Skatteverket definieras som en förening som: ”kan ha ett ideellt ändamål, bedriva ideell verksamhet eller båda delarna”.
Ett ofta använt begrepp för sådana föreningar är ”Civilsamhället”.

Pengaflöden, enskildas offer “till missionen”, organisationerna och statliga ekonomiska bidrag. Så här ser en övergripande redovisning ut

Ursprungligen utgjorde medlemsavgifter grunden för ekonomin. Numera utgör statliga bidrag huvuddelen av intäkterna för många ideella föreningar.

Här är några exempel.

Kommentar:
– En paraplyorganisations medlemmar är andra organisationer, ej enskilda personer.
– Övriga intäkter tas inte upp här. Därför kan summan av bidrag, medlemsavgifter och gåvor vara lägre än den totala intäkten.

CONCORD
CONCORD
Paraplyorganisation med 73 medlemmar  medlem i paraplyorganisationen CONCORD EUROPA (bildad 2003) med fler än 2 600 medlemsorganisationer.
Intäkter totalt:                              11 344 126:-
 Varav SIDA-bidrag:                       10 363 958:-
Varav medlemsavgifter:                   711 500:-
Kostnader totalt:                        -10 632 626:-

Svenska missionsrådet (SMR)
Paraplyorganisation med 33 medlemmar, medlem i CONCORD
Intäkter totalt:                            302 040 000:-
 Varav SIDA-bidrag:                     298 627 000:-
Varav medlemsavgifter:                2 502 000:-
Kostnader totalt:                      -301 541 000:-

Sveriges kristna råd (SKR)
Paraplyorganisation med 26 medlemmar, medlem i CONCORD
Intäkter totalt:                               23 860 800:-
 Varav bidrag:                                    9 393 170:- (specificeras ej i verksamhetsberättelsen)
Varav gåvor:                                     2 526 873:-
Varav medlemsavgifter:                 6 027 250:-
Kostnader totalt:                         -23 223 629:-

Diakonia
Huvudmän är Equmeniakyrkan och SAM, medlem i CONCORD
Intäkter totalt:                            516 892 000:-
 Varav SIDA-bidrag:                     181 014 000:-
Varav övriga bidrag:                   211 167 000:-  (från svenska ambassaders biståndsavdelningar)
Varav gåvor:                                   45 851 000:-  (varav 1 020 000:- från huvudmännens församlingar)
Kostnader totalt:                       -512 664 000:-

Ger staten ut pengar utan politisk styrning och egen målbeskrivning?

SIDA är inte den enda bidragsgivaren men den största, och därför kanske den mest inflytelserika?

Myndigheten lyder under Utrikesdepartementet. Av informationen framgår att:
Regeringen styr vår verksamhet och vi genomför de uppdrag vi får för att nå målen med den svenska utvecklingspolitiken”.

I förordning 2010:1080 finns instruktionerna till SIDA. Där framgår att:
1 §   Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida) har i uppgift att stödja verksamhet som bidrar till att uppfylla målet för det internationella biståndet, som en del i genomförandet av Sveriges politik för global utveckling.
Förordning (2015:378).

2 §   För att uppfylla det biståndspolitiska målet ska myndighetens verksamhet utgå från och genomsyras av

  1. ett rättighetsperspektiv och fattiga människors perspektiv på utveckling,
    2. ett integrerat miljö- och klimatperspektiv,
    3. ett integrerat jämställdhetsperspektiv som inkluderar en analys av kvinnors och flickors respektive mäns och pojkars situation, och
    4. ett integrerat konfliktperspektiv i utvecklingssamarbetet.”
    Myndigheten ska även:
    – ”inom ramen för den egna verksamheten och i samarbete med andra aktörer bidra till genomförandet av Sveriges politik för global utveckling
    -samverka med ”andra aktörer, såsom organisationer i det civila samhället, näringslivet och akademiska institutioner och institut, som kan bidra till att uppfylla regeringens mål för det internationella biståndet och bidra till utveckling av genomförandet av utvecklingssamarbetet

Civilsamhället – de ”andra aktörer” som erhåller SIDA-bidrag – förbinder sig alltså att bidra till genomförandet av svensk utrikespolitik, vars syften i och för sig är vällovliga och inte behöver leda till intressekonflikter.

I Regeringens skrivelse 2016/17:60 görs en tydlig koppling mellan Sveriges politik för global utveckling (PGU) och Agenda 2030 (Globala målen). Längst ner på sidan 5 konstateras att:
Detta horisontellt och vertikalt integrerade synsätt gör Sveriges politik för global utveckling (PGU, prop. 2002/03:122) till ett av de viktigaste verktygen i genomförandet av Agenda 2030. PGU berör samtliga globala mål …”.

SIDA tar specifikt ställning för delmål 3.7 och delmål 5.6.

Här är exempel på några mission/biståndsorganisationers presentationer av sig själva:

”Vårt uppdrag är tydligt: Vi vill bekämpa alla former av fattigdom och vi vill göra det tillsammans.
Detta är vår tro, vår vilja och vår kallelse som kyrka. Vi tror på alla människors lika värde och lika rätt. Vårt arbete utgår från de mänskliga rättigheterna och övertygelsen om varje människas inneboende förmåga att förändra sitt liv. Genom att stärka individer och påverka makthavare kan vi bidra till hållbar förändring. Vårt hopp lever om att det som verkar omöjligt är möjligt om vi tar oss an världens utmaningar tillsammans.”

”Tänk dig en värld befriad från fattigdom och förtryckande strukturer, där människor kan påverka sin egen situation och där Guds skapelse förvaltas med ansvar inför kommande generationer. Det jobbar vi och våra medlemsorganisationer för.”

Grunden för allt NN:s [min anonymisering] arbete är människors vilja och förmåga att förändra och förbättra världen.
Centrala arbetsområden är:
Mänskliga rättigheter
Demokratisering
Jämställdhet
Ekonomisk och social rättvisa
Konflikt och rättvisa”

Stämmer uppdraget från Jesus redovisat i Matteus 28:16 med dagens struktur, verksamhet och formulerade målbilder?

Intentionerna i förordning 2010:1080 tycks genomsyra organisationerna. Det är inga dåliga intentioner, men finns det även utrymme för missionsbefallningen inom dessa?

Alla organisationer har en uppförandekod som bland annat innehåller en punkt om att visa respekt för seder, vanor eller religiös övertygelse. Formuleringarna kan variera, men innebörden är densamma. Samtliga organisationer har även rutiner för klagomålshantering via sina hemsidor. Det är förstås självklart att det behövs ramar när man verkar i en organisation.

Men hur går det om man – likt Petrus, Paulus, Gunnar Vingren och Daniel Berg – får ett Guds tilltal och lyder det? Skulle Paulus tal på Areopagen falla i god jord? Skulle han bli hyllad som en frimodig missionär eller skulle han bli anmäld till t.ex. SMR:s klagomålshantering?

Kan man, i dagens SIDA-finansierade missionsorganisationer, likt Paulus, säga:
Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han alla människor överallt att omvända sig. Han har nämligen bestämt en dag då han ska döma världen med rättfärdighet genom en man som han har utsett, och han har erbjudit tron åt alla genom att uppväcka honom från de döda”? Eller förlorar man bidragen då?

Bo Fjällström

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

2 svar på Inlägg 2 av flera. Angående “Concorde” den diskreta organisationen du kanske inte visste fanns i den kyrkliga evengeliska verksamheten.

  1. Inge skriver:

    När jag bad i morse efter att ha funderat över alla dessa olika föreningar, stiftelser, organisationer och olika statliga samarbetets grupperingar de kristna samfunden gjort sig ekonomiskt beroende av kom dessa två bibelverser till mig.

    Jak 3:3 När vi lägger betsel i munnen på en häst för att han ska lyda oss styr vi också hela hans kropp. 

    2 Kor 6:14 Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror. Vad har rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker? 

    Det räcker att studera i vilken riktning pengafödet rör sig för att inse vem som håller i tömmarna.

  2. admin skriver:

    Inge! Du har en viktig kommentar som kräver en hel del öppenhet för att våga ta till sig. Statliga pengar fördelas via system och ideologier som svensk dagspolitik fastställer. Det betyder att det finns inbyggda spärrar som den som vill förmedla skatteresurser måste acceptera. Begreppet “mission” har ett innehåll för en person i frikyrklig eller text baptistisk tradition. Svenska baptistsamfundet utvecklade betydande insatser i tex Kongo med utbildning sjuvård integrerat i rent evangeliskt arbete och plantering av ett stort antal församlingar. Numera tycks ordet “mission”betyda något som lika gärna Röda korset, SNF, Unga örnar eller Rädda barnen kunde bedriva med ganska så liknande målbeskrivningar. På något sätt tycks ambitionen att “gå ut i hela världen” ha tappat udden om att människor behöver omvändas och helt enkelt räddas till Kristus. När kyrkors konkreta tro reduceras från den klassiska kristendomen till mer samtidsanpassad samhällsengagemang och humanism får det konsekvenser. När så kyrkoledare anför öppet att även muslimer kommer till Gud fast på lite annat sätt än vi kristna då blir ju missionen om frälsning underordnad.
    Det som kallas “koncernstyrning” inom företagsvärlden borde finnas i det stora system av bidrag, projekt och samverkan som kyrkorna engagerar sig i. Många vällovliga och bra men hur hänger de samman. Sen är kejsarens pengar farliga då kejsaren ännu beslutar de övergripande ramarna för dess användning och begränsar kyrkornas valfrihet. Intersektionalitet som paradgrepp finns tydligt som vägledande norm i många organisationer i de olika nätverken. Undrar om de som offrade i missionskollekten senast visste vad det ordet och den inriktningen betydde./Lg

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.