Allvarligt läge för Equmeniakyrkan. Inlägg 1 av 2.

Lasse Svensson, kyrkoledare i equmeniakyrkan

1. Bakgrund

Tidningen Dagen rapporterade nyligen om en intervju med Equmeniakyrkans ledare Lasse Svensson. Rubriken var “Allvarligt läge för Equmeniakyrkan” Se länken nedan.https://www.dagen.se/nyheter/lasse-svensson-allvarligt-lage-for-equmeniakyrkan-1.1612374?paywall=true&fbclid=IwAR1aBplOG8-Hg_2TyrfySJ0S2Bc5spAxNzjt1uVclbR9n3K0ul2j7Bp6yr8

Det är nog ganska många i och utanför den kyrkan som under en lång tid insett att kyrkans ledning inte enbart befunnit sig i ett allvarligt läge, utan i ett synnerligen allvarligt läge. Gång på gång har vi till exempel i denna baptistiska och traditionellt frikyrkligt grundade blogg i all eländig nakenhet visat på tendenser och verksamheter som i sig indikerar på det vi menar vara en felaktig kurs. Under åren har representanter från detta närverk lagt fram debattartiklar i tidningen Dagen som väckt väldig uppmärksamhet såväl positiva som negativa. Detta har gjorts inte i glädje eller egennytta utan med smärta. Grunden är den tragiska utvecklingen som styrt om en respekterad frikyrka till något annorlunda och med tveksam teologisk grund.

Dagenartikeln  om Lasse Svenssons upplevelse av det allvarliga läget lades ut på Facebook och kom att engagera många läsare. Så här började en skribent på Facebook kommentera Lasse Svensson:

“En kyrka som sätter Guds ord framför samhällets dogmer kommer att välsignas. En hälsosam kyrka växer eftersom evangeliets människor multipliceras. Kyrkor som är och tycker som samhället i övrigt tappar relevans och försvinner.
Man kan se om trädet är gott på dess frukt.”

Kyrkoledare Svensson har bekymmer av olika slag. Hans uppgivna oro är tydligt djup, ärlig, innerlig och sökande, Uppenbart är han bekymrad över att de åtta år han varit i ledningen hade man inte kunnat se det som ledningen önskat visa. Kyrkan tappar medlemmar i betydande omfattning,

Under åtta år har kyrkan tappat ca 1000 medlemmar per år dvs 8000. Dessutom finns nu många små församlingar som har svårt att klara av sitt arbete med många äldre. Slutsatsen Svensson antyder är att genomsnitts tappet hittills, kan såväl fortsätta och öka. Kanske kan nästkommande åtta åren medföra på mellan 1500 eller rent av 2000 mindre medlemmar per år. En synnerligen dyster tanke inte minst för en ledare. Därtill visar verkligheten att antalet små församlingar som inte längre klarar av det man vill ökar liksom församlingar som måste läggas ned då medlemmarna blir för gamla och har gått hem till Herren..

2. Berättigad fråga; Varför minskar antalet medlemmar i Equmeniakyrkan. Och vad vill dess ledning göra för att vända trenden.

Intervjun med ledaren innehåller några tankar och förslag. Satsningar på församlingsplantering finns med,men också insatser som kan betecknas som social verksamhet i linje med “Läxläsning för flyktingbarn” osv. Dessa verkar vara “mer av samma”, det vill säga de verktyg som inte verkar fungera  och ge önskvärt resultat. Kan det vara så att de “verktyg” som skulle kunna ge resultat är kända men svåra att kommunicera då de i så fall bryter av mot det upplägg som kyrkans högsta ledning verkat för under se senaste åren?

Om man lite utifrån följer Equmeniakyrkans verksamhet  kan man se tydliga trender.  Men det finns oändligt mycket att analysera och i denna blogg har en hel del belysts tidigare. Att rada upp dem igen är mindre meningsfullt. Men några framträdande drag finns:

  1. Den teologiska utvecklingen eller förändringen av kyrkan är mycket tydlig. Equmeniakyrkan och Svenska kyrkan är centrum för det som kallas liberalteologin.
  2. Med denna tolkning och grund för kyrkans tro och verksamhet finns en tydlig trend bort från klassisk kristen tro och liv in i en annan samhällsanpassad kontext. Exemplen är många. Det gäller synen på äktenskap, kyrkans bejakande och verkställande av enkönade äktenskap, kyrkans upphävande av Paulus syn på homosexuell utlevnad, Equmeniakyrkans engagemang och stöd till Pridefestivaler som de facto är jippon till ära för och inspirerat av guden Baal. Inställningen till Gudsordet, politiken kring det judiska folket och landet Israel.

    Equmeniakyrkans stöd för jippon till Baals ära

  3. Equmeniakyrkan försökte initialt framstå som en kongregationalistisk, rörelse. I verkligheten har den utvecklats mycket episkopal. Trots det verkar styrningen av kyrkans verksamhet förvillande och spretig.
  4.  Styrningen av underordnade och samverkande organisationer syns obefintlig eller måhända önskvärt planerad.

3. Att slira på det grundläggande målet ger det framgång för Guds ord? Lite kort om det som kallas “liberalteologi“.

(nedanstående text utgör en viss bearbetning av texter författade av pingstpastor Christian Mölk)

Hur kommer det sig att  till exempel Svenska kyrkans högsta ledning kan slira på målet vad gäller de helt grundläggande kristna övertygelserna. Delar av Equmeniakyrkan ligger där värderingsmässigt nära svenska kyrkan och utgör ett starkt fokus för liberalteologi i landet. Exempel på detta är synen på att Jesus uppstod fysiskt, att Jesus föddes av en jungfru, att Jesus är enda vägen till Gud och att Bibeln är Guds ord? Dessa uppfattningar står ju otvivelaktigt i strid med både Bibeln och, inte minst, de kristna trosbekännelserna som man ju ofta brukar betrakta som ett lackmustest för huruvida man kan kalla sin tro för “kristen”.

3.1. När och hur började detta

“Rent historiskt så kan man säga att denna avfart från den kristna Vägen kallas “liberalteologi” och började på allvar under 1800- och 1900-talen i det “upplysta” Europa. Man menade att Nya testamentet innehöll “mytologiska berättelser” som moderna människor hade svårt att tro på. Man började således avmytologisera Bibeln för att kunna skapa en tro befriad från mirakler och övernaturliga ting.

3.2. Liberalteologins intrång i klassisk kristen tro. Om “ordleksteologi”

En liberalteolog kan alltså rent teologiskt tro på exempelvis Jesu uppståndelse, men samtidigt tvivla på att Jesu uppståndelse är en konkret historisk verklighet. Jesus uppstod så att säga inte på riktigt, men levde vidare i lärjungarnas vittnesbörd. Man kan alltså i teorin stämma in i de kristna trosbekännelserna samtidigt som man i praktiken inte tror att det har hänt på riktigt eftersom det finns en annan djupare teologisk ​innebörd. Hängde du med?

3.2.1. Från under av levande gud till allegori

Låt mig ge ett annat exempel: I evangelierna står att Jesus föddes av Maria trots att Maria var en jungfru. Detta är ju ett mirakel som bl.a. visar på Jesu gudomlighet. Men en liberalteologisk tolkning av denna händelse är att den är en “allegori”, dvs. att jungfrufödseln inte var biologisk utan mytologisk. Evangelisterna använder ett språkbruk som är tänkt att visa oss läsare att Jesus är speciellt utsänd av Gud. Det var ju inte helt ovanligt att man inom den grekiska mytologin ibland hävdade att vissa speciella människor var halvgudar eller födda av gudarna. Exempelvis hävdade ju grekerna att Alexander den store var “blixtens son”. Så en liberalteolog kan alltså stämma in i bekännelsen att Jesus föddes av en jungfru, men menar egentligen någonting helt annat än vad vi Bibeltroende gör. Vi som tror att Bibeln är Guds ord tror ju att jungfrufödseln har biologiskt sett ägt rum på riktigt, men en liberalteolog tror att jungfrufödseln är en påhittad berättelse som är tänkt att visa oss att Jesus är speciellt utsänd av Gud.

3.3. Uppstod Jesus på riktigt?

Utifrån detta perspektiv så innebär liberalteologin att “graven blev full men krubban tom”, dvs. att man tror inte på att Jesus uppstod på riktigt och man tror inte att Jesus föddes av en jungfru. Man har därmed förlorat två av de mest centrala kristna sanningarna.Jag menar att liberalteologins influenser i flera kyrkors högsta ledning är mycket allvarlig och måste bemötas med emfas! Jag sorgligt nära ärliga, fromma troende tvingas titta på när ledningen långsamt men säkert styr den stora skutan bort från Vägen. Måtte denna heretiska villolära inte växa vidare”( Utdrag och viss bearbetning av text skriven av pingstpastor  Christian Mölk)

4. Ytterligare möjliga förklaringar till Equmeniakyrkans tillbakagång

Fler reaktioner på Lasse Svenssons bekymmer återkom i följande inlägg från olika läsare via Facebook:

Ärligt talat!
Vad är det ni vill nå människor med? Jag känner varken igen Evangeliet eller Bibelns undervisning i övrigt, i särskilt mycket av det som kommer från Equmeniakyrkans ledning.

En annan kommentar:

Det beror på att liberalteologin fått fäste i för många församlingar. Man kan till och med tänka sig att viga samkönade då får man ingen framgång

5. Lite djupare analys om Equmeniakyrkans stöd för Pride.

Väl bekant är ju att kyrkoledare och pastorer gillar Pride. Kyrkans andliga ledare i Stockholm Jenny Dobinger är en sådan som uttryckt sitt stöd. Här finns såväl engagemang och stolthet för verksamheten och kyrkan har dessutom sett till att lägga pengar in i konceptet Pride. Pride engagemang är inte ett axiom för att ta ställning till homosexuell utlevnad eller läggning utan är ett jippo i sig där inte ens alla homosexuella organisationer tillåts deltaga. Teologen Björn Donobauer har på sin blogg i olika punkter analyserat fram hur han ser på denna typ av kyrkans engagemang. Nedan finns en länk till hans blogg. Texten ger skäl till att fundera djupare även om man inte kanske delar alla av de redovisade synpunkterna. Så här skriver Donobauer initialt:

“Man måste koppla loss kristen tro från de heliga skrifterna som sådana och endast ha kvar ytterst små fragment, fragment som godtyckligt väljs av dem som är Väl medvetna om att det som den kristna kyrkan till för några decennier sedan höll för sant, omöjliggjorde att kyrkan gav ens en handsbredd utrymme åt ‘Pride’ I någon som helst form.”

Här nedan länken till bloggen:

http://teddydonobauer.blogspot.com/2018/07/blogtext-kristen-pride.

Björn Donobauer

Björn Donobauer

Fortsättning följer i inlägg 2.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.