del 2 av Tankar/lekmannapredikan med utgångspunkt från temat: Påskens vittnen

Kort enkel bakgrund

Del 2 av av denna lekmannapredikan utgörs av fortsatt sammanställning om argumenten för den klassiskt kristna tron om Jesu lidande fysiska död och uppståndelse. Det är bibelns berättelse såsom en enkel läsare uppfattat den. I den sk liberalteologiska världen ses bibeltexten som symbolen där bibelförfattarna uttrycker meningar och känslor om hur Jesu viktiga gärning skall ses och vad den betyder idag. Den fysiska uppståndelsen och meningen med Guds offer av sig själv för vår skull ifrågasätts alltmer öppet av teologer och kyrkors ledare.  En teologprofessor är väldigt tydligt på att metaforerna är de som klargör Jesu försoningsgärning. Visst Jesus var inget lamm men bilden av offerlammet fanns där, men Guds handlande med sig själv genom sonen, som också var Gud. Det ses knappast i klassisk kristen tro som en metafor utan som en fysisk händelse,Tomas, lärjungens, erfarenhet av den uppståndne var en fysisk erfarenhet! Så uppfattar jag texten, Men jag är ingen professor eller teolog.

Denna lekmannapredikan passade inte in i den kyrka som ärvt rötter från den klassiska baptismen. Texten ovan och här uppfattades som grund för splittring och ledde till förbud att tala och medverka i gudstjänster. Kanske betecknande för vår tid. Men orden finns här. Kanske farliga för några, men ärliga. “Handle with care”. Här nedan del 2. Reagera gärna!

Paulus skriver

Men om det nu förkunnas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då några bland er säga att det inte finns någon uppståndelse från de döda? Om det inte finns någon uppståndelse från de döda har inte heller Kristus uppstått. Men om Kristus inte har uppstått, ja, då är vår förkunnelse tom, och tom är också er tro. Och då visar det sig att vi har vittnat falskt om Gud, eftersom vi har vittnat om Gud att han har uppväckt Kristus, som han ju inte kan ha uppväckt om det är sant att de döda inte uppstår. Ty om inga döda uppstår har heller inte Kristus uppstått. Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös, och ni är ännu kvar i era synder. Då är också de som har avlidit i tron på Kristus förlorade. Gäller vårt hopp till Kristus bara detta livet, då är vi de mest ömkansvärda bland människor

Fakta beskrivning och innebörd Evangelierna och Paulus roller

Paulus

Enklast uttryckt skulle man väl kunna säga att evangelierna rapporterar om uppståndelsens faktum bevisunderlag, medan Paulus förklarar uppståndelsens innebörd.

Evangelisterna skrev ju för människor som just kommit i kontakt med tron på att Jesus var Messias, och deras syfte var att berätta om Jesu liv, verksamhet, död och uppståndelse – ofta med hänvisningar till de gamla messiasprofetiorna – för att visa att just Jesus var den Messias/Kristus som man hade väntat på.

Paulus skrev däremot brev till medlemmarna av sedan länge etablerade församlingar,

Vad Paulus nu i olika sammanhang ville göra var att förklara vad som var så betydelsefullt med Jesu uppståndelse – vad den innebar, hur den påverkade deras liv, vad den betydde för det gamla förbundet och för deras förhållande till den judiska lagen.

Paulus berömda ord ur Första Korinthierbrevet har snart 2000 år på nacken. Men som så ofta annars fascineras jag av hur aktuella apostelns ord är. Flera av de frågor som har lyfts fram i den teologiska debatten också idag får här ett svar av honom

Det han säger är ju att man kan betrakta sig själv som kristen och ändå missa så väsentliga delar av den kristna trosläran att den ”tro” man menar sig ha i själva verket är tom!  Mot denna bakgrund har vi naturligtvis all anledning att försöka ta reda på vad aposteln verkligen menar. I början av Första Korinthierbrevet talar Paulus om hur han under sitt förra besök i församlingen inte ville veta av något annat än ”Jesus Kristus, den korsfäste Kristus” (1 Kor 2:2). När han nu närmar sig slutet av brevet går han på nytt in på hur Jesus dog för våra synder, begravdes, uppstod på tredje dagen och i olika omgångar visade sig för sina egna lärjungar. Detta, säger han, är huvudpunkterna i hans egen förkunnelse.

Om Paulus endast hade byggt sin predikogärning på subjektiva upplevelser, hade han i princip kunnat stanna där. Men som apostel har han betydligt större anspråk än så.

Den första instansen är de heliga skrifterna, alltså Gamla testamentet. Paulus påminner om att både Jesu död och Jesu uppståndelse finns förutsagda i skrifterna, något som i sin tur visar att tron på dessa händelser inte kan vara något nytt påfund; de går tillbaka på löften som Herren gav hundratals år före Kristi födelse.

 Den andra instansen Paulus hänvisar till är erfarenheten. Här ska vi dock lägga märke till att han nämner sin egen erfarenhet först mot slutet av uppräkningen. Mest intressant i det här sammanhanget är alltså inte Paulus egna erfarenheter, utan att dessa kan bekräftas också av andra vittnen – varav många fortfarande är i livet när brevet skrivs.

Genom att peka på detta understryker Paulus att uppståndelsen inte bara är en inre upplevelse. Det är en händelse som kan verifieras genom att intervjua något av de ursprungliga ögonvittnena.

  1. Det första skälet är att det budskap Paulus predikar har makt att frälsa från evig död. Om tron bara var ett subjektivt förhållningssätt till livet – en känsla eller en övertygelse som för vissa är naturlig och rätt men för andra helt irrelevant – spelar det förstås ingen roll vilken grundval tron vilar på. Men så är det inte! Enligt Bibeln är tron det enda som kan rädda mig från syndens yttersta konsekvens: evig åtskillnad från Gud.
  2. Det andra skälet till att Paulus månar om trons objektiva sida är att sann tro sätter oss i förbindelse med en personlig Gud med personliga egenskaper. Tron ger inte bara en positiv upplevelse – den ger gemenskap med Herren själv (1 Kor 1:9). Och för att få gemenskap med Gud måste vi komma till honom på hans egna villkor. Om vi inte gör det är det ju bara en projektion av hur vi själva tänker oss Gud som vi ”umgås” med. (eisegetisk tro Jag tror på mitt sätt, min tro är osv)
  3. Det tredje skälet för varför Paulus slår vakt om förkunnelsens innehåll är att bara den tro som låter Gud framstå som den han är ger Gud den ära som tillkommer honom. Med jämna mellanrum i Första Korinthierbrevet återkommer Paulus till vikten av att leva på ett sätt som ärar Herren.

Först när detta sker kan han också anförtro oss den kraft och de välsignelser som tron öppnar oss för (Joh 11:40). För var och en som tror på Jesus, hans död och hans uppståndelse finns Guds uppståndelsekraft tillgänglig (Ef 1:19-20)!

Det finns idag en debatt om just tron som fakticitet eller som en symbolisk betättelse om Jesus som får liv i oss genom sina ord och gärningar. Men Thomas visar ju väldigt tydligt att han levde som kött och blod. Att Herren finns och har verklig kraft är som jag tror en faktisk verklighet.

Vågar vi oss ut på trons tunna dagsis. Vågar Du skriva en liten enkel lapp om vad du vill bedja om och utvärdera om du fått vara med om Hans svar. Förutsättningar för bönens innehåll och kontext finns. Herren är ingen godisautomat där Du eller jag beslutar om vinst. Nej om vi söker oss fram till korset och utsätter oss för riskerna med att lita till att han bär så kan det förändra hela ditt liv och församlingens liv, Sebastian Stakset är ett fysiskt och andligt exempel på Guds omsorg, makt och kärlek. Herren bär och vill vi skall leva med honom.

Det finns något större mer verksamt än mitt eget kött min kropp och  vetenskap. Att Jesus stod upp är enligt min mening säkerställt genom många olika källor. Låt oss bejaka det! Herren lever. Efter denna påsk och han kommer tillbaka till oss och tar Olivberget i Jerusalem som arena för återkomst. Jag vill vara med!

Amen

LGB

 

 

.

 

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.