Om Sofia Camnerins teologiska intervention i klassisk kristen tro. Del 6 av 6)

Vi har i denna blogg belyst fem olika tankelinjer och reaktioner på Sofia Camnerin och Equmenakyrkans inlägg om begreppet Gud i tidningen Sändaren. I Sändarens debattspalter finns 17 kommentarer till kyrkoledningens övertygelser. Från  kyrkoledarna har dock inte ännu framkommit något ytterligare eller avgivits kommentarer avseende förtydliganden etc.

Klassisk baptist har låtit några personer granska kyrkans och Camnerins skrivning i Sändaren, Dessa är

  • bibel teologer,
  • erfarna församlingsledare
  • ordföranden i församlingar tillhörande Equmeniakyrkan
  • pastorer i Equmeniakyrkan

Här möts vi av  frustration, sorg och besvikelse över utvecklingen från den klassiskt kristna tron. Men det finns en genuin sorg och uppgivenhet över hur de  förhoppningar som finns med den nya kyrkan monteras ned med inspel av den art som Camnerin framför. En försiktig ledare skakar bara på huvudet utan ord när frågan ställs om uppfattningen och målet med kyrkoledningens tankar. Kanske är det så att det är ett sätt där flera hanterar den “nya” kyrkoteologin. 

Här finns länken till den aktuella artikeln.

http://www.sandaren.se/debatt/sofia-camnerin-samma-gud-men-olika-uppfattning

Med detta inlägg avslutas försöken att begripa Sofia Camnerins text. Insändare i Sändaren och kyrkoledningens tystnad tyder på att det är fler som inte förstår och att ledningen inte kan eller vill ändra sin kurs.

Verktyg för egen läsar analys

För att underlätta en analys av hennes löpande text läggs textmassan med kommentarer av bl.a. pastor Vesa Annala. Avsikten med detta är att så noga som möjligt ge varje “klassisk läsare” möjlighet att reflektera över hur Equmeniakyrkans ledning tänker och skriver och att spegla detta i ljuset av en annan tolkning. Vesa Annala kommenterar Camnerins löpande text. Du som läsare får därigenom möjlighet att fundera igenom framställan och bilda Dig en egen uppfattning. Så har de klassiska baptisterna alltid gjort. Så går att göra än idag. OBS koppla varje text till helheten i Camnerins inlaga och se inte meningarna enbart isolerade!

Sofia Camnerins text:
Som kristna tror vi i likhet med muslimer och judar att det endast finns en Gud….” OBS se fortsättningoriginaltexten i länken ovan

Vesa Annala kommenterar hela text stycket så här:  När Camnerin skriver att ”som kristna…” har hon redan här ”gått över gränsen”. Jag är kristen, men håller inte alls med hennes resonemang för övrigt. Varför inte klargör jag här nedan.

Däremot håller jag helt med henne när hon skriver att det ”finns bara en Gud”. Också Jesus och apostel Paulus skulle hålla med hennes uttryck. I ett sammanhang citerar Jesus den israeliska trosbekännelsen (shema israel, i Mark. 12:29). Och Paulus skriver i 1 Kor 8:6 att det finns bara ”en Gud”. Men vem denne ende guden är har Jesus, Paulus (och naturligtvis också jag) en annan förståelse än vad Camnerin har. Camnerin klargör inte om hon med ”en gud” syftar på existensen av en enda gud (Jfr Paulus i Apg. 17:23 (en ”okänd gud”), eller denne ende gudens självuppenbarelse. Den avgörande skillnaden ligger där.

Vesa Annala pastor och teolog

Bitr kyrkoledaren Sofia Camnerin

  • Sofia Camnerin skriver följande: ”Muslimer tror på Gud den Enda och att inte sätta någon vid Hans sida. Inom judisk religion har inte tron samma avgörande betydelse men Gud beskrivs som alltings Skapare, som en enda enhet.” Se helheten/tankekontexten i länken ovan!
  • Vesa Annala tänker så här: “Redan här blir den radikala skillnaden med den kristna uppenbarelsen och judendom och islam synligt. Jesus tillbes jämsides med Gud (JHWH). Jesus är av samma väsen som Fadern. Liksom Fadern är han A och O.
    Islams gud har namnet Allah. Bara en av bokstäver ”h” i Guds namn är med. Gammal testamentet uppenbarar Guds namn, JHWH. När islam födds ca 600 år efter Jesus, har man inte ens samma gudsnamn! Man tror m.a.o. inte på samma Gud. Det är märkligt att Carmnerin med likasinnade inte har insett detta.När det gäller judendomen, förnekar också judar att någon skulle vara jämsides med Gud. (Här syftar jag inte Gamla testamentet utan en senare judendom (den som såg dagens ljus efter den kristna kyrkans födelse)”
  • Sofia Camnerin skriver så här (OBS se hela texten från länken ovan); Inom de olika religionerna tror vi alltså på olika sätt om Gud. Vi har olika bilder av Gud. Vi framställer Gud på olika sätt och betonar olika saker…….. osv. (OBS detta är ingressen till ett helt stycke. Annalas kommentarer gäller hela stycket!
  • Vesa Annala tänker så här: Camnerin tycks inte lägga något större vikt på den kristna trons sär art i fråga om Guds självuppenbarelse i Jesu person (även om hon nämner detta). Hon skriver att människor ”tror på olika sätt om Gud.”Ett viktigt argument tycks vara följande: ”Intressant för kristna är att muslimer i islamteologisk bemärkelse inte kan betraktas som muslimer om de inte tror på Jesus, Moses, Abraham och de andra profeterna.” Här förklarar Camnerin dock inte vad hon med ”tron” menar. Tron tycks fungera som någon slags subjektiv förhållningssätt till dessa personer. Men också ateister kan ”tror på olika sätt om gud, Abraham, Mose”, etc.Hon säger inte ett ord om att muslimer betraktar Gamla testamentet vara delvis korrumperad och att en hel del av text har lagts till. Muslimer har samma åsikt också om Nya testamentet.Om judarnas hällning till NT säger hon inte ett ord! Med tanke på Jesus och hans hållning till GT och NT:s betydelse för den kristna människan har Camnerin ingenting att säga.Intressant är också Camnerins resonemang kring det ”religiösa livet”. Hon bagatelliserar Jesus på ett sätt som är svårt att begripa. Hon skriver att ”både kristna och muslimer tror ju att Guds sändebud redan har kommit, vilket påverkar det levda religiösa livet.” Vad menar hon här? Är Jesus och Mohammed likvärda ”sändebud” eller på vem/vilka syftar hon med ”sändebud”? Det är dock intressant att notera hennes ordval, ”sändebud”! Det är en direkt ”flört” riktad till muslimer.”
  • Sofia Camnerin skriver så här.  /kommentar från adm. av denna blogg:/ Texten torde vara ett slags svar på ursprungsfrågan avseende kyrkans inställning om gudsbild för sk konvertiter. med klassisk baptistiskt språk; personer som mött Jesus och lämnat sitt liv i Guds händer.
    “Frågan om huruvida det enbart finns en Gud och om vi därmed tror på samma Gud, kan dock inte utgöra skäl för att bedöma huruvida en person som har konverterat från en religion till en annan ska betraktas som konvertit. Det avslöjar stor okunskap om vad religion är, vilken roll gudsbilden har, om de olika religionerna som sådana. Även om det finns stor variation inom de olika religionerna hålls de ju inbördes samman av beståndsdelar som gör dem till just olika religioner.”
  • Vesa Annalas kommentar: Här relativiserar Camnerin hela frågan. Man skulle kunna belysa resonemanget med hjälp av en bild av ”en bil”. Det finns bara ”en bil” huruvida det heter ”Volvo” eller ”Hyundai” eller ”Fiat” spelar inte så stor roll. Det är ju alla ”bil”. Det är en fråga om personligt tycke vilket bilmärke man skulle ”konvertera sig till”. Om man börjar argumentera att någon av dessa bilmärken är bättre än andra visar bara en stor okunskap om vad en ”bil” är för något. Det finns ju naturligtvis stor variation inom bilmärken, men de hölls ihop av beståndsdelar som gör att vi kan kategorisera dem som olika bilmärken.Det går självklart inte att på ett fullständigt sätt beskriva hur de olika religionerna tar sig i uttryck med några få meningar, men redan några få meningar kan peka ut avgörande skillnader.
  • Sofia Camnerin skriver (obs läs hela texten utifrån länken ovan): “En skillnad är synen på ordningsföljd tro-handling. I kristen tro (i alla fall protestantisk) har vi traditionellt betonat att tron kommer först och att handling följer på tron. Inom judendom och islam är det genom handling, lagen, som man kan förstå tron. Det ger en skillnad i hur man ser på läran och lagens plats i de olika religionerna.”
  • Vesa Annalas kommentar:  “Det som man bör notera här är att Camnerin tycks förutsätta att alla tre lägger samma betydelse i ordet tro. Den kristna tron skiljer sig radikalt från de två övriga. Den kristna tron har Jesus som trons objekt och trons innehåll är tron på Jesu försoningsdöd och uppståndelse från de döda. Varken judar eller muslimer har någonting av detta. Camnerin bagatelliserar den kristna tron unika innehåll!”
  • Camnerin skriver; OBS läs hela hennes text utifrån länken ovan): “Kristnas gemenskap kallas kyrka. Kristna tror och bekänner Gud som treenig. Kristna tror att Gud blivit människa i Jesus Kristus och bekänner Jesus Kristus som hela världens frälsare. Kristna har ett antal sakrament där dop och nattvard bekänns av de allra flesta. Som kristen är du döpt. Kristna ber och läser bibeln. Söndag är vilodag då du går i kyrkan. Som kristen vill du leva i helgelse och efterföljd. Liv och lära hör samman.”
  • Annalas kommentarer: “Jag skulle inte tala om sakrament eftersom ordet är främmande för Bibeln.”
  • Sofia Camnerin: “Till skillnad från islam och kristendom finns det inom judendomen inga officiella trosuppfattningar eller trosmässiga villkor som förutsättning för att vara medlem….osv” OBS Se hela stycket Annalas kommentar gäller hela stycket”
  • Annala: “För länge sedan beskrev Paulus den judiska ”religionen” som ”en förlust”, någonting som han slängde i ”sophögen” (Fil 3:8). Camnerin borde läsa Paulus lite oftare för att inse den radikala skillnaden som finns mellan kristen tro och judendomen!Uttrycket ”abrahamitiska relioner” är väldigt gåtfull. I början var Abraham en avgudadyrkare (Jos. 24:2). Abraham (i likhet med Isak och Jakob) kände bara ”Gud den Allsmäktige” (2 Mos. 6:3) och då undrar man vad man med ”Abrahamitiska religioner” menar. Först är det judar som får en uppenbarelse om vem denne ”Gud den Allsmäktige” är. Han är JHWH, den Gud som befriar från slaveriet och tar ett folk till sig. Som kristna har vi ytterligare och djupare förståelse av denne Gud, JHWH. I Jesus blir han människa för att i mänsklig gestalt låter oss lära känna Gud och hur denne Gud befriar och frälser från synden.”
  • Sofia Camnerin klargör: “Även i kristna sammanhang brukar vi betona att kristen tro inte primärt är tro utan liv, liv i Jesu efterföljd, liv i gemenskap med andra troende, i kyrkan. Kristet liv är att praktiskera tron i vardagen, leva så att vi återspeglar Jesu kärlek. För människor som omvänder sig till Kristus, oavsett om de kommer från annan religiös eller icke-troende bakgrund så sker en omorientering av livet. Som kristen kommer du med i en ny gemenskap med andra troende, du börjar troligen prioritera annat, livet förändras. Religion är relation, sociologi, kultur och till viss del troslära. Vi vet att det för många innebär livsfara att byta religion.”
  • Vesa kommenterar så här; Camnerin skriver: ”…att kristen tro inte primärt är tro utan liv, liv i Jesu efterföljd, liv i gemenskap med andra troende, i kyrkan.”Vad menar Camnerin med ”tro” här? Vad jag kan förstå det primära i kristen tro är det som Paulus uttrycker i Rom 10:1ff och 1 Kor. 15. Tron handlar om Guds frälsande gärning i och genom Jesus. Jesu efterföljelse betyder att vara ett ”Kristus brev” i världen (både bland troende och icke-troende).En intressant definition av religion. För mig är kristen tro ingen religion alls. Kristen tro handlar om Guds agerande i historien i och genom sin son, Jesus Kristus.
  • :Camnerin och Equmeniakyrkan: Alltså; Som kristna kan vi inte förutsätta något annat än att det finns en Gud. Om någon säger sig tro på Gud är det Gud den tror på. Vi kristna tror ju att det endast finns en Gud. Däremot kan man ha olika relation till denna Gud och olika uppfattningar om Gud…. OBS texten fortsätter i ett stycke se det i länken ovan)
  • Vesa Annalas kommentar: Jag skulle kalla beskrivning ovan ”kristendom light”. Det är populärt att prata om ”relationer”. Man kan ha ”olika relationer till denna Gud.” man kan också ha en relation till sin bil, hus eller vad som helst. Inga ord om dom, om Guds vrede, om Jesu återkomst etc.
  • Sofia Camnerin:” För övrigt borde vi som kristna vara mycket mer angelägna om dialog med såväl andra religiösa företrädare som de som säger sig ”tro på Gud på sitt eget sätt”, eller ”inte på den kristna guden men på Gud”. För vem av oss kan egentligen utforska Gud eller känna Guds tankar, vara Guds rådgivare? I Gud finns djup av rikedom, vishet och kunskap. Guds är härligheten (jfr Rom 11: 33-36).”
    Vesa Annala komenterar:
    På ett politiskt korrekt sätt skriver Camnerin att vi kristna ”borde” vara ”mycket mera angelägna om dialog… med… andra religiösa företrädare” och med dem som säger sig ”’tro på Gud på sitt eget sätt’”. Hon citerar gärna Paulus i ett sammanhang, men inte i ett annat – och för hennes ämne – aktuellt sammanhang, där Paulus skriver (1 Kor 2:10) att ”för oss (kristna) har Gud uppenbarat det (dvs Guds hemlighetsfulla vishet som har uppenbarats i Kristus, se vers 7- genom Anden, ty det är Anden som utforskar allt, också djupen hos Gud.”Jesus kallade den kristna människan att vara hans vittne, inte att hålla på med religiös dialog med likvärdiga religioner. Och vittnet berättar något ha/hon sett/hört.”
  • Camnerin och Equmeniakyrkan anför: Vi borde lite oftare som Paulus när han talade till Athenarna på Areopagen (Apg 17), öva oss i att utgå från människors erfarenheter när vi ska samtala om tro, evangelisera, sprida glädjebudskapet i ord och handling. Och vi behöver öva oss i lyssnande, respektfullt. Det finns mycket att lära av syskonreligionerna. I skrivandet av denna text har jag exempelvis fått hjälp av en muslimsk och en judisk företrädare.”
  • Kommentar från Annala: Det är bra att hänvisa till Paulus på Areopagen. Paulus lyssnade dock inte ”respektfullt” om grekernas ”erfarenheter” i sina avgudatempel. Tvärtom. Han gick ”rakt på sak” – så att säga. De gudarna som grekerna trodde på var inga verkliga gudar alls. Det var alltså ingenting att ha dialog med. Nej. Grekerna hade ett behov att höra om den ”okände guden”, Honom som har skapat allting. Men nu var ”okunnighetens” tid över. Nu är det tid att ”omvända” (Apg. 17:30) till den ende sanne Guden och till den ende sanne Frälsaren som Gud har uppväckt från de döda (vers 31).Det är sorgligt att se hur frikyrkan (i detta fall Equmeniakyrkan) är på fritt fall från den kristna tron. ”Dialog” eller ”omvändelse”. Det är frågan. Trohet till evangeliet eller underkastelse till det politiskt korrekta. Så länge den svenska kristenheten fortsätter på denna väg, finns det ingen framtid. Sverige kommer att bli en hednisk nation (som sekulär stat är redan hednisk) där ateister och sekulära humanister kommer att triumfera.

 

SLUTORD

Jag är fullständigt övertygad att kyrkoledningen vill sin kyrka och dess medlemmar det allra bästa. Därom råder inget tvivel. Jag är lika övertygad om att de arbetar hårt utifrån kyrkans mål och ambitioner.

Åke Bonnier biskop Skara som är tveksam avseende kyrkans Gudsbegrepp

Det som nu syns har troligen flera förklaringar. En kan vara att ledningen i god akademisk anda vill samverka med andra kristna tänkare. En medial person som framfört liknande åsikter om Gud, tron och det mindre nödvändiga med evangelisation är Skarabiskopen Åke Bonnier. Se kommentarer i Hela pingsten i länken nedan: https://helapingsten.com/2016/03/18/tre-problem-med-ake-bonniers-liberalteologi/

Förre ärkebiskopen Hammar liksom nuvarande ärkebiskop har uttryckt liknande uppfattningar.

Ett annat skall kan vara den väldigt tydligt uttryckta ambitionen att verka “inkluderande” och samtala i “ögonhöjd”. Ord som brukas ofta som troligen anses som viktiga och centrala i den praktiska teologin eller kyrkans förhållningssätt. Att då med tydlighet ange Jesus som enda vägen kan uppfattas inte som välkomnande utan som exkluderande. Att “vår” Gud är den “rätta” är i en ny liberalteologi provocerande och exkluderande. I en marxistisk diskurs upplevs muslimer som utsatta och vänstersocialistiska tänkare visar en ärlig rädslan att marginalisera dem. Många samhällsdebattörer vill inte se samband mellan muslimsk tro och teori med miljoner och åter  miljontals människor som har en uttolkning av religionen som få modernistiskt tänkande svenskar kan acceptera.

Det bör ju enligt den evangeliska utmaningen som Kristus gett oss vara en utomordentligt angeläget att ge dem budskapet om nåd kärlek omvändelse och tro och gemenskap med en levande kärleksfull Gud.

Kyrkostyrelsen bör noga överväga och uttrycka och tillse att kyrkan och dess ledning arbetar i enlighet med det som bevarar väckelsetraditionen från de gamla samfunden. Utveckling är ju viktigt men inte därvid att förvirra sig in i en liberalteologisk agenda. Varje läsare bör överväga sin egen uppfattning och grunna på hur demokratin i kan vara ett hjälpmedel för styrning av vår gemensamma kyrka.

LG

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.