En kyrka som inte gillar Bibeln som den är, utan stuvar om när det passar. Javisst, finns den mitt ibland oss.

Om hur “könsmaktsordning”, “genusteori” och politisk korrekthet blir överordnat helighet och Guds ord.

“I Faderns, Sonens och den heliga Andens namn”.

Du har säkert hört den formuleringen rätt många gånger som Bibelläsare och gudstjänstbesökare. Men nu är det nya tider. Nu gäller “likabehandlingsutbildningar” som förändringsgeneratorer för Bibeln. Och nya teologiska trender slår igenom. Här redovisas en som är resultatet av ogillande av Bibelns texter.

Medial uppmärksamhet när Jesus inte längre blev “man” eller “son”

Domprosten i Västerås Susanne Senter har i sin verksamhet arbetat med ett så kallat “likabehandlingsprogram”. Detta program har prioriterats av kyrkan. Utifrån dess innehåll har kyrkoledningen under domprostens ledning kommit fram till att det inte är att anse att Jesus var Guds son utan att han var en”hen”. Denna teologiska slutsats har skapat en hel del såväl tankar som känslor.

https://www.expressen.se/nyheter/svenska-kyrkan-darfor-kallar-vi-jesus-for-hen/

Kyrkans ledning tyckte dock att det var frimodigt och inkluderande av dem att ändra bibels text och sluta kalla Jesus Guds son och ordet  “Han” i samband med framställning av “hen” eller “det”.

Bibeln ger gång på gång underlag för att Jesus är Gud son och att Jesus är man

Johannes 10 10

Hur kan ni då säga till mig, som Fadern har helgat och sänt till världen, att jag hädar när jag säger: Jag är Guds son. 37Om jag inte gör min faders gärningar skall ni inte tro på mig. 38Men om jag gör de gärningarna, så tro åtminstone på dem, om ni nu inte kan tro på mig. Då skall ni fatta och förstå att Fadern är i mig och jag i Fadern.”

1 Johannes 4:15

“Om någon bekänner att Jesus är Guds son förblir Gud i honom och han i Gud.”

Matteus 28:16

“Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.”

Julevangeliet enligt text från Bibeln

“Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, 7och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget.

8I samma trakt…..”I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. 12Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.” 13Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:

14”Ära i höjden åt Gud
och på jorden fred åt dem han har utvalt.”

…21När åtta dagar hade gått och man skulle omskära pojken fick han namnet Jesus, det som ängeln hade gett honom innan hans mor blev havande.

Engelska då

“After eight days had elapsed and circumcised the boy, he received the name Jesus, what the angel had given him before his mother became pregnant.”

Uppenbart finns det likartat behov av likabehandlingsutbildning och inkluderande omskrivningar i England.

Svenska kyrkans domprost

Domprosten anser att hennes Likabehandlingsprogram gör att Bibelns begrepp bör ändras om än inte tryckas om, så metodiskt omarbetas. Jesus  skall inte längre skall framställas som människa och man. Jesus beskrivs av Svenska kyrkans domprost som ett “hen”.

Equmeniakyrkan och Svenska kyrkan. Likheter i teologi eller….?

Equmeniakyrkan håller på att arbeta in sin nya “kyrkohandbok”. Via den underlättas kyrkliga ceremonier, men skapar också en likformighet i de uttryck som kyrkan visar över hela landet. Formuleringar, ord, böner är i grunden riktade för likformighet eller visa fall med flera valmöjligheter, I praktiken är det nog så att kyrkoledningen knappast visar bort församlingar som arrangerar gudstjänster lite efter egna tankar och inte inordnas i det som kyrkobyråkraterna kallar “flöden” och systematik utifrån teologisk teknokrati. Men likformigheten ses som uttryck för en inkluderande helhet. Med kyrkoledningens egen gillande analys. Om läsare och sökare känner sig mer inkluderande är för oss oinvigda landsbygdsbor dolt i mörker.

Utdrag ur Equmeniakyrkans kyrkohandboken sid 36:

“”Gud bortom genus Inkluderande språk när det gäller kön innebär att vi strävar efter att inte endast använda manliga pronomen för Gud. När det är möjligt säger vi ”Gud” istället för ”han”. Vi utgår från att Gud är bortom genus. Behovet av ett inkluderande språk utgår från en medvetenhet om olika typer av diskriminering och ojämlikhet i vårt samhälle. Vi tror att gudstjänsten behöver vara välkomnande och att Jesu identifikation med de minsta, de mest marginaliserade och utstötta, utmanar oss att göra detsamma.

Strategier för inkluderande språkbruk

Det finns olika strategier för att uppnå ett inkluderande språk.

En väg är att sträva efter ett språk som befriar, där vi varken osynliggör eller förminskar människor. En annan väg är att ersätta könsbestämda ord för människa och Gud med könsneutrala ord. En tredje väg är att komplettera traditionellt maskulina ord med feminina benämningar för Gud och människa.”

Slutsats och kommentarer

Svenska kyrkan styrs i betydande utsträckning av valda politiker och partiföreträdare. Prästerna styrs utifrån de värderingar som prästerskapet delar och skapat i en samhällstillvänd diskurs. Präster som med stöd av Bibeln omsätter ordet i förkunnelse och liv riskerar idag sin kallelse och ordination (“avkragning” gäller). Könsneutrala vigslar och den sekulära HBTQ rörelsens agenda prioriteras före trohet till bibelordet. Uppenbara bibliska budskap omtolkas i eisegetisk anda. Den presumtivt bibelläsande personens egna uppfattningar går före bibelns text och innehåll och den som söker väljer sökningar som passar in i egot istället för att låta Bibeln vägleda och korrigera.

Detta är redan väl känt.

Att Equmeniakyrkan traskar ut i samma öken verkar också tydligt. Kyrkans nya handbok som i dessa dagar kommuniceras för fram samma teologi utformad utifrån politiska tankar som omvandlas in i en religiös kontext. Begrepp som “inkluderande”,”dialog i ögonhöjd” används för att markera men också uppenbart styra och då utifrån ett maktperpektiv trots utsagor om motsatsen.

Equmeniakyrkans handbok klargör på sidan 36 i t.ex. klippet ovan att kyrkans folk bör komplettera eller ersätta Gud med feminina ord. Måhända från nuvarande uttryck; “I Gud Fadern” eller ” “i Guds, Faderns Sonens och den helige andes namn” till nyspråket: I Guds, barnets och den heliga(e) … Så kan det kanske bli om man skall försöka förstå Equmeniakyrkans styrning och förslag modernisering av gudstjänsten för en mer inkluderande språkdräkt. Om den nuvarande faktiskt exkluderat eller än värre stött bort någon enda människa från korsets väg ja den frågan är fortfarande öppen i väntan på svar. Den bibel som tidigare varit grunden för kyrkans tro och liv förändras utifrån av några ledande personers genusteoretiska intresse.. Sen man ju grunna på om hur mycket könsmaksteoretiska färdigheter förhindrat människor att finna Jesus i tro, dop och församlingsgemenskap. Sådant underlag måhända finns men verkar relativt okänt.

Men domprosten i Västerås verkar väldigt nöjd med församlingens likabehandlingsprogram. Troligen innehåller det modernare tankar än de som Paulus, Lukas m.fl. skrev ned i det som blev Bibeln. Men ändå uppstår frågan om vem eller vilka andliga makter som inspirerat de olika teorierna om människor och vem Jesus är. Kanske kan hans egna ord inte förklaras bort utifrån den moderna genuspedagogiken, dess bakgrund och syfte?  Men det en annan historia eller skall man skriva andlig verklighet,

Equmeniakyrkans handbok och min bibel

Sidan 36 i Equmeniakyrkans handbok citeras ovan. Rekommendationen eller instruktionen till kyrkans förkunnade är en strävan att ta bort manliga pronomen avseende Gud. Vad säger då Bibeln om kyrkans vägledning. Två enkla exempel:

Johannes 14:11 säger mig detta

Tro mig när jag säger att jag är i Fadern och Fadern i mig. Eller tro åtminstone för gärningarnas skull. 12Sannerligen, jag säger er: den som tror på mig, han skall utföra gärningar som jag, och ännu större. Ty jag går till Fadern, 13och vad ni än ber om i mitt namn skall jag göra, så att Fadern blir förhärligad genom Sonen. 14Om ni ber om något i mitt namn skall jag göra det.

Johannes 10:30

Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå under, och ingen skall rycka dem ur min hand. 29Vad min fader har gett mig är större än allt annat, och ingen kan rycka det ur min faders hand. 30Jag och Fadern är ett.”

Bibeln följer inte Equmeniakyrkans teologiteknokrati och använder uppenbart felaktiga pronomen. Kanske är det bra att just dessa kyrkans teknokrater inte inkluderas i just den evangeliska förkunnelsen, men omfamnas med ömhet, varsamhet, tacksamhet och värme i övriga verksamheter såsom de diakonala., Där är mänskligt faktiskt inkluderande viktigare än politiskt korrekta ord.

Knepigt men bra grund till funderingar inför 2018.

LG

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *