Predikan utan innehåll… När blir predikan, predikan och inte bara religiöst snack?

DEL 2 av 2

Ibland möter man saker man inte riktigt förstår.

Hur kan man ta Jesu ord, använda det i predikan så att hans starka ord snarare går om intet?

Sofia Camnerin, biträdande kyrkoledare också hon i Equmeniakyrkan predikade nyligen på valdagen i september i TV. Hennes predikan karakteriserades av aktualitet, känsla och intelligens.

Men tyvärr även så att den andliga meningen i Herrens ord gick om intet.

Guds Ord säger att: ” Predikan är i kraft av Kristi Ord”. Annars är det ingen predikan. Utan predikan kan inte tron födas. Har inte Gudsordet trängt ned djupt hos talaren så kan han/hon heller inte förmedla det.

Snarare upplever jag som om det skulle finnas tankar hos Sofia ”hur ska jag kunna ge ett budskap som blir uppskattat, berömt av kolleger och inte ger någon kritik av utomstående”. Och kanske lite tröst åt någon som varit i samma vardags-situation som jag har haft i livet.

Det sorgliga i denna predikan är att det inte fanns något andligt i budskapet. Det var aktuellt, det var realistiskt, det var stödjande för människor i omsorg av sina barn, men ingenting andligt. Ingen andlig kost för åhöraren eller församlingen att leva på, eller att bli uppbyggd utav. Jesu ord används snarare som en slags mantra istället för att med Andens hjälp få ett sammanhang och ett budskap.

En reflektion är att detta kan väl inte bero på att predikanten personligen inte upplevt en verklig omvändelse och frälsning utan enbart kristen påverkan?

Ja, frågan är hur man kan så kan omintetgöra Jesu ord om ” att söka Guds rike först, så skall det andra tillfalla er” genom ORD, ORD, ORD.

Den yttre formen för predikan var oklanderlig. Sofia började med att läsa upp dagens text på ett tydligt och bra sätt. Hon återkom dessutom i slutet igen till delar av texten. Men utläggningen av innehållet omintetgjorde Jesu starka betoning av huvudtemat i huvudtexten som kan sägas sammanfattas i Herrens ord från Matteus 6: 33:   – SÖK –

Hon pratade lite om varje hur barn kan ha det svårt, om de viktiga världsproblemen men ingenting av den starka kopplingen av att – SÖKA först Guds rike och hans rättfärdighet och på det världsfrånvända men gudagivna sätt erhålla allt det andra nödvändiga i livet. Guds stora kärlek till mänskligheten och till djur som genomtränger hela bibeltexten tex. hur Gud bryr sig om fåglar och människor fanns inte med. Guds stora kärlek till människan och hur man erhåller något materiellt gott genom att på ett overkligt sätt söka det andliga nämndes inte alls. Frågan är om Sofia verkligen upplevt den nya födelsen med den omvälvande stora kärleken. Det känns inte så.

Hon pratar att dom stora frågorna är klimatet och jordens överlevnad. Har man den inställningen ska man inte vara predikant utan politiker. Vi behöver bara nämna Jesaja kapitel 24 som tydligt visar jämte många andra bibelställen att det är människans ondska som ödelägger jorden och klimatet. Där människan överger Gud och hans lagar ödeläggs jorden. För en riktig predikant som är kallad av Gud vet att behovet av ett gudfruktigt folk och en troende individ är den riktigt STORA frågan. Annars är det som sagt bäst att syssla med något annat…

istället hävdar jag att dom stora frågorna är: En personlig omvändelse och kallelsen till ett liv i Jesu efterföljelse. För både individen, staden och landet.

Om vi nu ska gå tillbaka till texten så skulle jag som lekmannapredikant och ”läsare” vilja göra en kort utläggning av hur jag uppfattar texten.

  • Den moderna människan av idag söker FÖRST allt detta andra. Jobb, status, prestige, hög lön, livskamrat, familj, vänner, ett fint hus, en bra bil osv. Det närvarande är det viktiga och det betydelsefulla. Har man tid över någon gång kanske man kan få någon tid över att reflektera. Jesu ord att först av allt söka Guds rike och hans rättfärdighet känns främmande och överandligt och föga verklighetstroget i en modern tid som denna.
  • En riktig predikants uppgift är sålunda att först och främst att leda in åhöraren på ett andligt synsätt och med den backup som föregår den 33:e versen hos Matteus sjätte kapitel. Men har man aldrig personligen själv upplevt detta med Guds omsorg och Herrens personliga kärlek till sig själv och andra så blir hela texten bara goda tankar om än lite orealistiska.

Därför blir en predikan som inte alls betonar ord som – SÖK – , – FÖRST– , – – en meningslös och oandligt föredrag som inte ger något andligt alls till åhöraren. Jesu starka och kärnfulla ord har blivit till intet.

En misslyckad predikan.

Trots ett formfulländat upplägg.

Ifall inte någon har riktigt förstått vad jag är ute efter vill jag göra en sammanfattning:

#  en predikan måste gå ut på att UTIFRÅN bibeltexten förmedla vad Guds Ande vill säga med Ordet.

# att inte bara läsa en bibeltext och prata om annat tillhörande dock utan att förmedla en andlig uppbyggelse. Läs gärna I Korinterbrevet 14 kapitel där Paulus talar visserligen om andliga gåvor, men dock hur viktigt det är att förmedla uppbyggelse och inte bara egna tankar.

# hur bra en predikan än uppfattas så är den meningslös om den inte förmedlar det Jesus tänkt med orden. Jämför denna dagens text där Jesus starkt vill att vi inte ska oroa oss och söka det vi behöver för dagen, det världsliga. Utan främst söka Honom och därmed Guds rike. Poängen är alltså: – sök – så – få-.

# avslutningsvis vill jag tillägga min egen sent i livet förvärvade ståndpunkt som inte nödvändigtvis är klassisk baptisms. Guds ord talar inte ett ord om kvinnliga predikanter eller apostlar som en del villolärare vill tillkännagiva. Bibelunderlaget för detta är lika bristfälligt och tillrättalagt för de som hävdar att barndopet har någon som helst legitimitet.

Observera att detta påstående inte handlar om jämställdhet utan lydnad för Guds Ord.  Även lydnad inför det som kan förefalla främmande och otidsenligt. En tydlig parallell finns i Andra Krönikersbokens 24: e kapitel där konung Ussia förblindad av sin egen framgång går för att tända rökelseelden i Herrens hus fastän bara Arons ättlingar av stammen Leviterna skulle ha den uppgiften. Alla tolv stammarna var jämställda i Israel och vår Herre Jesus var inte ens Levit. Läs gärna berättelsen hur allvarligt det var i Guds ögon att överträda en sådan i våra ögon till synes bagatellartad företeelse. Ussia var i alla fall en framgångsrik enväldig konung… Kvinnliga predikanter är ett modernt påhitt utan skriftstöd.

Någon kanske tycker att jag har gått hårt ut i min kritik mot Sofia Camnerin men det är just hennes offentliga position är avgörande. Annars hade jag inte brytt mig. Jag vill bara påminna om min mästare Jesus Kristus som på ett oerhört fränt sätt gick tillrätta med felaktig gudsutövande till och med hos en som bjudit honom och lärjungarna på en stor brunch i Lukas elva ( Åkessons ). Det skulle jag aldrig ha modet att klara av!!

Torbjörn S Larsson, lekmannapredikant

När blir predikan, predikan och inte bara religiöst fromt snack?

DEL 1 AV 2

Vårgårda möte som mötesserien med årets partiledarutfrågning var ju en stor happening i våra trakter runt Alingsås, Herrljunga och inte minst Vårgårda där det ordnades nu i augusti månad 2018.

Ja, hela Västsverige följde med.  

Partiledarutfrågningen har alltsedan John Hedlunds dagar med början 1968 varit en stor begivenhet. 1968 till 2018. Och denna avslutningskväll var alltså något av 50-årsjubileum. Högtid. Equmeniakyrkan var generös och bjöd tom. på bakelse.

Av olika anledningar kunde jag endast vara med på avslutningsmötet lördagen den 25 augusti. Självaste kyrkoledaren i Equmeniakyrkan Lasse Svensson skulle predika. Britta Hermansson som normalt hade huvudansvar intervjuade denna gång tidigare evangelisten och utfrågaren Torbjörn Bastås som efterträdde Hedlund.

Vad ska vi säga om mötet? Som alltid i Vårgårda väldigt fint organiserat. Allt fungerade som det skulle. Villigheten är stor. Alla ställer upp. Mötesledaren gav ett gott intryck. Sångkören sjöng engagerat, supportad av unga dansare. Endast en lite tråkig sak med sång och musik, knappt en enda äldre sång fastän det var jubileum. Ledarfråga? Kan det bero på att det sällan är några manliga körledare nuförtiden?

Britta Hermansson körde igång intervjun på ett bra sätt. En fin och levande bild kom fram av både Bastås och Hedlund och gångna tiders politiker och flera dråpliga situationer förgyllde samtalet. Trevligt och lättsamt men ändå kanske något saknades. Båda ska ju vara evangelister i tidigare Missionskyrkan, men det spår av nöd för syndare och en vilja att komma in på samtalet av frälsningens nödvändighet märktes föga… som alltid fanns hos tidigare evangelister Frank Mangs och John Hedlund för att nämna några.

Efter ytterligare några sånger och kollekt följde predikan.

Synd bara att det var ingen predikan. Ett föredrag, utmärkt och engagerat, men inte predikan. Okej, dom flesta märke inget och reflekterar ingenting heller. Har bara predikanten en officiell prästkrage och en behaglig röst och inte håller på för länge så är allt bra. Ibland får man en känsla av ingen bryr sig. Men en hel del som talades var relevant. Ingenting gick dock på djupet. Framför allt försummades Gudsordet. Efter några svepande formuleringar om den barmhärtige samariten och en Maria som lyssnade till Jesus istället för en Marta som jobbade fanns nästan inget bibelunderlag för framställningen. Bibelordet och bibeltexten som har stått i centrum för predikan i hundratals år här i vårt land var inte så centralt längre. Att lägga ut Ordet och ge åhörare en andlig kost och andlig vägledning saknades helt. För att vara säker på att undgå kritik så rundades talet av med allmänt tal om kärlek och liv. Lite lagom personligt och uppfattades säkert av åhöraren som om talaren var på rätt väg. Acceptansen sitter bra…

Guds Ord säger att: ” Predikan är i kraft av Kristi Ord”. Annars är det ingen predikan. Har inte Gudsordet trängt ned djupt hos talaren så kan han heller inte förmedla det. Jag har efter att ha åhört framställningen mycket svårt att tänka mig Lasse ligga på sina knän och ropa till Gud att fä ett budskap från Herren att ge Vårgårda och Sverige. Ingen nöd, ingen kraft eller sammanhållet budskap till åhöraren. Finns detta senare så det totalt oviktigt för förkunnaren om folk accepterar eller berömmer budskapet. Med Guds ord i centrum handlar det om ett tilltal från Gud som förvandlar. Även om ingen ser något utvändigt eller synligt hända.

Men å andra sidan kan det ibland kännas som om det är bara jag som reagerar. Alla andra verkar nöjda och väntar bara på att resa sig och hälsa och skynda vidare till kaffet…

Fast jag är säker på att en annan skulle reagera om han hade levat. Lasse Svensson lär ju komma från Metodisthållet. Det startades av John Wesley som var mycket bibeltrogen och så mycket vet jag om honom att han aldrig hade gett ett erkännande åt denna ”predikan”. Inte heller Waldenström som initierade Missionsförbundet. I allt han förkunnade hade en väldig respekt för Skriften.

Det sorgliga i detta predikobeteende är att det djupast sett ligger ett högmodstänkande och ett förakt för Guds Ord. Högmodstänkande därför jaget och min predikan och mina åsikter står i centrum. Inte alls Guds Ord. Predikanter har i århundranden haft ett bibelord som utgångspunkt för predikan. Förr i tiden i Sverige stod till och med folket upp medan texten lästes. Det fanns en helighet och en respekt för gudsordet både hos predikanten och folket. Idag känns det förhållandet främmande. Men det är klart, hoppar man över bibelordet och texten kan man ju fritt tala lite om vad man vill. Men så fort man läser en text och börjar predika så kommer i alla fall en liten del av publiken / församlingen att lägga märke till om predikanten pratar strunt och avvikelsen blir alltför stort från texten…

  • Nej det är nog bäst att tala i religiösa termer, blanda in Jesusnamnet någon gång för att verka trovärdig och sedan inte glömma att också tala lite allmänt om kärlek. –
  • Då blir man uppskattad och undgår kritik.

Varför jag tar upp detta är inte någon specifik lust att kritisera någon enskild person utan därför att en kyrkoledare har en oerhört inflytande på alla vanliga pastorer och ungdomsledare som sitter och hör på och tror att det ska vara på det här sättet i en predikan. Osäkra och vacklande pastorer imponeras av ”självständigheten” och det ”nya” att våga predika utan att börja traditionellt med en bibeltext och ta hänsyn till kristen tradition och lära. Detta får till följd att församlingarna utarmas än mer. Den andliga kosten finns inte. Plus att villrådighet och ytlighet accelereras ytterligare.

Detta kan väl inte bero på att Gudsordet aldrig har varit ett starkt tilltal i den enskilde pastorns personliga läsning, utan enbart ett formulär för att hitta en predikan? Som ett exempel i mitt eget liv kan det ibland hända att bibelordet talar så starkt till mig att jag måste lämna Bibeln, soffan och filten vid morgonläsningen för att gå ut en promenad i min trädgård för att låta Herren tala genom texten. Jag säger inte att det måste vara så men Guds ord är verkligen levande och har ett starkt tilltal!

Hur kommer vi då upp på den smala vägen igen i Sverige?

Jag vet inte.

Kanske genom att få predikanterna att läsa Luthers och Schartaus postillor?  Deras predikningar är oerhört Ordet-fixerade. Likaså böcker av Rosenius, Levi Pethrus och Waldenström.

Men jag har som sagt ingen lösning…

Än en gång vill jag poängtera att jag inte har något personligt mot Lasse Svensson. Jag uppfattar honom som en människa med god vilja. Hans vänliga utstrålning har säkert en sammanhållande effekt på samfundet. Denna gång gällde det predikan, vilket har en långt större inverkan än vad folk tror.

Däremot är jag övertygad att en sådan här förkunnelse av en ledande och känd pastor på lång sikt helt ödelägger svensk kristenhet om den får ett inflytande.

Torbjörn S Larsson
lekmannapredikant

Lite reflektioner efter Pride debatten och Equmeniakyrkans engagemang

Equmeniakyrkan har under de senaste åren satsat 10 000 kr/ år av insamlade kollektmedel för deltagande i Pride festivalen Stockholm.

I annat inlägg här (under våren 2018), utifrån en definition av hur begreppet sponsring används och vad det egentligen står för, har vi konstaterat att kyrkan själv svarat för uppgifter om kyrkoledningens ställningstagande. Ledningen försöker nu uttrycka att kyrkan egentligen inte sponsrar utan evangeliserar och stödjer utsatta. Ledningen avgränsar sponsringsbegreppet till monetär transaktion till festivalens huvudman och förnekar i Sändaren att sådan transaktion ägt rum. Att något sådant organisationsstöd ägt rum har såvitt kan ses inte påståtts i denna blogg eller i övrigt.

Självfallet kan man diskutera huruvida Volvo sponsrar Båtmässan eller ej, om man har en monter där, eller exponerar sitt varumärke på fordon som brukas eller kopplas samman med all övrig verksamhet under den mässan.

Alla skall med men är det tänkbart att icke socialister och personer som inte delar arbetarerörelsens värderingar deltar? Knappast…

Självfallet kan man ifrågasätta om de som tågar med i första majtåget med olika organisationers namn på sina plakat delar arbetsrörelsens grundvärderingar. Men vill man tåga med där och får man gå i det ledet om man inte delar arbetarerörelsens värderingar???

På Pride får inga organisationer delta som inte delar HBTQ paradigmet fullt ut. Utifrån detta har t.ex. homosexuella och bisexuella organisationers företrädare nekats, men Kinky eller BDSM grupper tillåts, liksom uppenbart Equmeniakyrkan. Dessutom deltar rader av myndigheter, företag och organisationer.

Några Equmeniapastorer i Stockholm som med glädje engagerar sig i festivalen och ogillar uppfattningar som handlar om tveksamhet till deltagande i festivalen och påståendet om sponsring. En av dem, Anna Berndes argumenterade enligt klippet nedan:

 Pastor Anna Berndes Immanuelskyrkan Stockholm skrev på Facebook:

Anna Barndes, Pastor

“….. På samma sätt som Equmeniakyrkan med självklarhet fanns på plats i Almedalen (och där satsade långt högre summor) trots att det fanns föreläsare som ex.vis propagerade för att stoppa religiös påverkan på barn, trots att NMR beviljades demonstrationstillstånd och trots att det i stort sett varje år rapporteras om hur polisen försöker bekämpa människohandeln i prostitutionsindustrin som exploderar på ön under Almedalsveckan så kan och ska kyrkan möta människor som kommer till parken på Pride. Vi utför ingen uppsökande verksamhet så därför har jag själv inte gått in i den del som kallas Kinkykvarteret (och där det råder strikt 18-årsgräns för att komma in) men säkert har några av dem jag samtalat med varit där, vad vet jag. Jag har inte för vana att fråga dem jag möter i min församling om deras sexuella preferenser heller även om vi kan vara säkra på att variationer i vad en uppskattar sexuellt finns även där. Det jag med säkerhet vet är hur uppskattat det är att representanter för två kyrkor finns på plats bland människor som alltför ofta fått höra att de, på grund av dem de är, inte är välkomna i kyrkans gemenskap. Slutligen väljer vi alla vilka källor vi vill tro på och just Claphaminstitutet har i mina ögon en tydlig agenda som bl.a går ut på att HBTQ-personer inte har samma rätt och värde som ”vi andra”. Eftersom jag inte ställer upp på den världsbilden tillskriver jag inte deras rapporter särskilt högt värde.”

Claphamsinstitutets svar till pastor Berndes påstående och värdering av deras arbete och syn på människovärde:

Per Ewert Direktor Claphaminstitutet

Per Ewert, Direktor  skrev som svar till Anna Berndes följande: 

Jag måste replikera på ditt påhopp som var både osmakligt och osakligt. Om du studerar Claphaminstitutets agenda, bakgrund och vision så ser du att hela vårt arbete vilar på just människovärdet som bärande princip. Vår historiska inspiration kommer från Claphamgruppen i London för 200 år sedan, och deras outtröttliga kamp för människovärdet och kampen mot slaveriet. Våra artiklar om människovärdet finner du samlade på vår webbplats under den rubriken, som för övrigt kommer först i ordningen.

http://www.claphaminstitutet.se/debattarti…/manniskovarde/

Att vi dessutom är kritiska till hur Pride bejakar prostitution, droganvändning och sadism är en självklar konsekvens av just människovärdesprincipen. Personer inom hbt-gruppen bör hjälpas bort ur sådana destruktiga företeelser, inte lockas in i dem. En sådan hållning är ta dessa personers intressen och rättigheter på allvar. Din insinuation var ett grovt övertramp, som du bör backa från.”

Per Ewert, direktor vid Claphaminstitutet

Pastor Anna Berndes och Almedalen

Pastor Berndes jämför sin kyrkas närvaro vid Almedalsarrangemanget på Visby och Pridefestivalen i Stockholm.

Jämförelsen ser vid en anblick ut att vara korrekt. Mycket folk. Seminarier. Press TV media, politiker-vimmel mm.

Men hur är det då egentligen?

Almedalen är en öppen arena där åsikter och organisationer möts. Närvaron styrs av vissa grundprinciper som redovisas här: http://dokument.gotland.se/IntegrationService.svc/GetDocumentContent?documentNumber=11597

Klart är ju att syftet är helt annat än med Pride och om man vill mäta annat än besöksantal blir det lätt fel.

När kommer Elida att få deltaga i en Pridefestival. Fartyget som fått anlöpa och deltaga i Almedalsveckan…

Elida, Sailing for Jesus. Får båten, dess besättning, och budskap deltaga i Pride? På likartat sätt som på Almedalen,

Anna Berndes jämförelse mellan Pride och Almedalen faller samman på sitt eget underlag. Väljer man att se en sak (t.ex antalbesökare och seminarier) så finns det likheter. Men för att deltaga i Pride måste deltagarna acceptera arrangemangets specifika grundideologi. Den finns direkt redovisad i Claphams rapport “Det färgglada mörkret“, Almedalens finns angiven i länken ovan.

Equmeniapastorn Anna Berndes som inte ville veta. Om att inte söka bilden av sanningen som ger frihet.

Equmeniapastor Anna Berndes i Stockholm har varit tydlig. Hon vill inte ens läsa eller ta till sig vad andra kristna sett iakttagit och vetenskapligt dokumenterat och varnat för i det som är sitt och hennes församlings engagemang.. Hon väljer vilka “källor” hon vill tro på och lägger en etikett på en rapport som passar hennes egen agenda. Kanske kunde läsandet av Claphams källmaterial medföra en risk för att den egna bilden och analysen ramlar samman? Att den inte är byggd på Hälleberget. Flera av hennes kollegor är väl medvetna om att i de kyrkor de tjänar finns mycket olika uppfattningar i frågan varför ett ödmjukt sinne inför olika värderingar kunde ses som naturligt.

Kanske är just den ovan citerade texten av pastor Berndes ett tydliga symptom, en indikation på att annars ambitiösa pastorer och ledare som vill följa Guds ord och evangeliet kan drabbas av just de makter som Paulus anmälde fanns nära tillhands. Dessa andemakter firar triumfer när evangeliets budbärare ser ut att agera med signaler från mystikens dunkla rum. Blundar pastor Berndes så ser hon ju bekvämt att läsa det som styrker den egna positionen. Att välja att inte veta. Att dessutom kleta en uppenbart oriktig etikett på andra kristna som noga undersökt något med uppriktigt sinne är i sig en annan indikation som måste beaktas utifrån maktfrågan som Paulus lyfter,

lg