Klassisk Baptism publicerar slutreplik i tidningen Dagen i “THS debatten”.

SLUTREPLIK I TIDNINGEN DAGEN 7/8 :

“Baptistnätverk: Kristen tro undermineras på THS

Lärjungaskap med Jesus som Herre handlar om att formas i enhet och liknande riktning. THS står för en motsatt vision, skriver fyra företrädare för Nätverket för klassisk baptism i sin slutreplik

THS har knappast gjort sig känd för mirakel- eller helandekonferenser, karismatiska möten eller ett kraftfullt apologetiskt försvar av kristen tro. Sådana inslag kräver nämligen tro från den helige Ande som bärande fundament vilket skulle göra THS en aning suspekt i statsmakternas och delar av den egna lärarkårens ögon. Här ska i stället Bibelns texter brytas isär i sina beståndsdelar och helst ifrågasättas av en kritisk forskares ögon. Därför passar konferensen om ”Kristendom utan Gud” som hand i handsken. Då kan kristen tro diskuteras som inomvärldsliga sociologiska processer och tro förklaras mest som psykologi.

Läs mer: Rektorn: Nätverket saknar kunskap om vad THS lär ut

I höst anordnas en stor konferens tillsammans med Uppsala Universitet med namnet ”The place of TRUTH”. Det låter ju lovande men visar sig vid närmare påsyn vara en väldig soppa av skiftande sanningsanspråk, utom klassisk kristendom naturligtvis, och där en av två huvudtalare är modern feminist- och queer-teolog, till stor del i direkt opposition mot nytestamentlig kristendom.

På detta sätt formas en struktur som ständigt underminerar kristen tro och ersätter den med aktuell tidsanda, vilket med skolans eget ordval hellre beskrivs som ”att tolka Bibeln och samhället så att kristen tro kan fortsätta vara relevant för nya generationer”. Vi tror visserligen att 31 pastorskandidater kan tänka själva och ifrågasätter inte deras kallelse, men eleverna blir inte opåverkade av den jordmån och undervisning som ges av deras vägledare. Kandidaterna säger sig försöka tackla detta med att vägleda sig själva men vore det inte bättre om skolan omslöt med en starkare miljö av Jesustillvänd tro? Och hur ska tvivel ur historiskt-kritisk bibelsyn användas för att förmedla tro? Ställs den kunskapen i skamvrån efter mångåriga studier?

Läs mer: Pastorskandidater: Vi kan tänka själva

Owe Kennerberg hänvisar till pastorslinjens tilläggsprogram ”Andligt forum” som finns vid sidan av de statligt poänggivande kurserna för att eleverna ska få något andligt med sig i livet. Det innebär en föreläsning i månaden med blandat innehåll. På totalen är detta inte särskilt imponerande.

Våra citat av Thomas Kazen är varken lösryckta, vilseledande eller missförstådda utan tvärtom karakteristiska och typiska för den mängd texter och föredrag vi tagit del av. Kazen dribblar med orden men vi tycker att han tydligare och ärligare borde redovisa sitt konsekventa ifrågasättande av Jesus gudomlighet, övernaturliga berättelser och Bibelns sanningshalt. Jo, Jesus visste och sa från början att han var Guds Son och Jesu död var historiskt ett offer för våra synders skull. Det är alldeles fantastiskt att en frikyrklig pastorsskola låter en lärare i Nya testamentet undervisa något annat!

Läs mer: Thomas Kazen: Respektera olika synsätt

THS smältdegelsvision är svårsmält. Argumentet tycks vara: ”Här kommer vi från olika traditioner och tycker så olika vi bara kan, men det gör inget så länge Jesus är Herre.” Lärjungaskap med Jesus som Herre handlar tvärtom att formas i enhet och liknande riktning. Jesus sa ”Följ mig”. THS vill inte verka i den andan utan vill ge ”förutsättningar att växa till i egna övertygelser”, gärna hur olika som helst. I 2 Tim 3:14-17 undervisar Paulus tvärtom sin unge kandidat Timotheos om den evangeliska troheten till både Skrift och sanna lärare.”

Minnen från en debatt om Jesus och bibeln kan ses som fiktion eller biologisk verklighet.

Ur artikel av Jayne Svennungsson om den sk Jesusdebatten som ägde rum för några år sedan.THS professor Kazens argument verkar han stå för även idag så hela artikeln är mycket intressant och rekommenderas för en helhetsuppfattning.  Men här är ett klipp som “smakprov” (Källa redovisas längst ned): “Vem säger ni att jag är”

 

Vänder vi intresset mot det som kom att bli kärntemat i debatten, jungfrufödseln, märker vi att oenigheten inte är mindre här. För somliga av debattens deltagare är det bortom diskussion att tro på jungfrufödsel som ett historiskt fakta och som ett biologiskt mirakel är oundgänglig för sann kristen tro. För andra tycks det lika självskrivet att berättelsen om jungfrufödseln är ett senare tillskott i den urkristna traditionen, och att syftet med den är att retoriskt manifestera Jesu gudomliga ursprung, snarare än att återge ett biologiskt mirakel. Det jag vill uppmärksamma med de här olika exemplen är att vi alla befinner oss på en skala där vi någonstans drar en gräns mellan fakta och fiktion, där talet om fiktion, bör understrykas, inte innebär ett ringare sanningsanspråk än talet om att texten skulle representera ett historiskt faktatillstånd. Det intressanta, när man granskar debatten, är att denna gränsdragning är av tämligen kontingent karaktär. Tar vi K.G. Hammars position som exempel, hör han till dem som tydligt markerat att han personligen inte betraktar vare sig berättelsen om när Jesus går på vattnet eller jungfrufödseln som återgivningar av historiska sakförhållanden. Däremot har han i flera intervjusammanhang understrukit vikten av att inte kompromissa bort uppståndelsen som en historisk händelse som är av avgörande betydelse för den kristna tron.3 Men detta är ingen självskriven gränsdragning. Någon månad efter att debatten i Svenska Dagbladet klingat av utbröt en fortsättningsdebatt i tidningen Sändaren, Missions- och Baptistkyrkornas gemensamma organ. I en artikel som fick vågorna att gå höga inom dessa samfund gick Thomas Kazen, lektor i exegetik vid Teologiska Högskolan och tillika pastor i Missionskyrkan, till attack mot föreställningen att uppståndelsen måste tolkas i historiska, bokstavliga eller fysiska termer, snarare än i visionära termer. I själva verket, argumenterade Kazen, går en sådan föreställning hand i hand med en modern, sekulariserad världsbild, där man på ett självklart sätt utgår från att endast yttre stimuli kan orsaka sanna eller verkliga intryck, vilket innebär att man tvingas hävda att Jesus uppståndelse var fysisk och materiell.4 Vad vill jag då ha sagt med denna exposé över debattdeltagarnas olika positioner på skalan mellan fakta och fiktion beträffande berättelserna om Jesu liv och verk, liksom över den intellektuella osämja dessa skiftande positioner medförde? Låt mig först understryka att mitt ärende här inte är att komma med ytterligare ett förslag till var gränsen mellan fakta och fiktion bör dras i det bibliska material som utgör grund för den kristna tron.

Källa: Svensk Teologisk kvartalsskrift årgång 80 (2004)