Fortsatt dialog med utgångspunkt från Thomas Kazens tankar och Equmeniakyrkan. Utgångspunkten är dialog från tidningen Sändaren

Den 1 maj publicerades nedan på bloggen en text med samma rubrik som den ovan. Texten från maj har nu kompletterats med fler kommentarer. Läs den gärna först. Där finns också en länk till den aktuella frågeställningen.

I Sändaren pågick hittills fram till 17 maj en intressant dialog mellan flera skribenter utifrån tankar som Thomas Kazen för fram. Kazen är anställd vid THS och har ofta hamnat i denna blogg av olika orsaker.

Utgångspunkten för just denna tankeväxling var Gudsbegreppet och Jesus bilden i monoteistisk tro. Frågeställningen blev aktuell sedan Migrationsverket ansett att Islam och kristendom tillber samma Gud. Dvs de som blivit frälsta och mött Jesus rör sig inom samma gudatro och risken för olägenheter på grund av kristen tro kan inte vara stor. Det synsättet är enligt min mening gravt felaktigt och dess tillämpning betyder att människors liv riskras högst påtagligt. Vad tycker vår kyrka om denna fråga om Gud. Och kyrkan gav svar efter en tid.

Såväl kyrkoledarna genom Sofia Camnerin, med tydligt understöd från Thomas Kazen, har rundat frågan om islams Gudsbild i förhållande till Jesu Fader och judarnas Gud.

Eftersom Sofia Camnerin i text klargjort att det var tre tre kyrkoledarnas åsikt om en gemensam Gud men med lite olika ingångar till denne så är det klart intressant att THS professorn för samma åsikt till torgs,

Rondellens paradox

Rondellen är ett sätt att ordna trafiken och logiken så att de som kommer in i den kan komma ur den på ett sätt som passar till en vald väg. Om så önskas, om föraren inte vill eller kan besluta om väg kan man köra runt i rondellen väldigt länge, tills dess bränslet tar slut.

Equmenialedningens  rondell färd

Equmeniakyrkans ledning vill inte uttala sig på annat sätt än med oklarhet som signum i frågan om Islams Gud är den Jesus kallade Fader, Den Gud vi kristna riktar Herrens bön till.

För mig som läsare och baptist är Sofia Camnerins bristande förmåga eller ambition att ge tydligt svar i denna fråga sensationellt. Ddt är märkligt att kyrkostyrelsen inte agerar. Eftersom det inte skett blir slutsatsen den att de fullt ut delar de anställdas uppfattning. Akilovs Gud ses som densamme som den kyrkoledningen ber till. Skinaden enligt Cemnerin är att Akilov saknar soterologin. Så skriver ju nästan på pricken Sofia Camnerin i Sändaren.

Korsriddarnas mördande med hänvisning till deras tro visar på att Akilovs Gud är densamme som den kristna kyrkan. Kristna har också gjort ont i Guds namn,Ondska som ondska.

Såväl  kyrkoledare Camnerin som professor Kazen argumenterar lite försynt med mjuka rörelser, men med tydlig riktning med utgångspunkt från att minsann män som korsriddarna som (symboliskt tecknats i bilden nedan) och som sa sig företräda den ende rätta Guden, de bar sig åt. Lika illa som IS som begår vidrigheten på liknande sät. Så att bete sig illa stadfäster ingen uppfattning om den enda Guden.  Men är en påstått Gudsrelation till en Gud detsamma som bevis för att den gudsrelationen är identisk med den Gud som judar och Jesus förhöll sig till och som sände Jesus till oss?? Det är den mest centrara frågeställningen som kyrkans ledare inte kan vill eller vågar reda i.

Korsriddare som mördade i Jesu namn, Vem var deras Gud?

Kyrkoledare Camnerin skriver följande i ett inlägg i Sändaren 10 april

  • “God evangelisation handlar om att lyssna till den andra och berätta om sin tro och dess förvandlande kraft, att leva tron. Det är inte att föra människor till tro på Jesus Kristus Guds Son Frälsare genom att tala om hur fel de har, inte heller genom att skrämmas. Det är inte heller att beskriva andra genom de värsta varianterna i deras religion. Det är exempelvis ett hån mot sant troende muslimer att jämföras med IS vidriga våldsövergrepp. På samma sätt skulle det vara ett hån mot oss kristna att beskrivas utifrån våra korståg eller övergrepp som fortsatt förekommer i den världsvida kyrkan, så även i vår egen (jfr ex. #sanningenskagöraerfria).”

Initialt  är texten oklanderlig i en kyrklig kontext. Men efter att ha läst den noga flera gånger och begrundat den blir det mer komplicerat.

Jag delar Camnerins tes om att det är fel väg att skrämma människor till en tro på Jesus. Självklart fel. Där finns ingen tveksamhet.

Men att försöka föra människor till tro genom att tala om hur fel de har kan uppfattas på olika sätt och utsagan kan få olika effekter utifrån det. I en underförstådd brist på religion eller fel religion sett ur ett kristet perspektiv, är den utsagan  vag och kanske tokig.

Det finns hur många bibelsammanhang som helst, som jag erinrar mig, som lägger anspråk på att Jesus är den enda vägen till Gud. Camnerin nuddar vid det och det känns tryggt. Men samtidigt är det ett monopolanspråk från Jesus själv. Ett uppdrag ges som de facto betyder att den som tror på Buddha, Koranen,Krishna eller på ingenting är “fel ute”. Dessa vägar leder inte till Gud, frälsningen, nåd och förlåtelse och det eviga livet. Frågan delas då i två led:

  • Hur kommuniceras den klassisk kristna trons anspråk om den enda vägen och de som vill följa andra vägar hamnar “tokfel”
  • Är det den politiska eller sociala korrektheten som väger tyngre än att ge sanningen om an då har tillit till att Jesus säger sanningen.
  • En hel del kristna, en del präster och biskopar anser ju det vara tveksamt att Jesus har rätt och att det fins flera vägar till Gud.
  • Om jag som kristen inte skall informera en människa vän eller närstående att he hamnat fel av rädsla för att hamna där Camnerin varnar för att tala om att man inte förstått sina möjligheter (dvs valt fel) ja då riskerar man j den personens framtid och delaktighet i evigheten och frälsning och nåd. Är det en risk som är viktigare att utsätta någon för?
  • ÄR DET MÅNNE SÅ ATT PARADIGMET OM ATT INKLUDERA ÄR VIKTIGARE ÄN ATT RÄDDA??? ÄR  FRÄLSARKRANSEN INTE INTE ETT VERKTYG FÖR MÄNNISKOR I NÖD SOM ENBART BARA BESKRIVS ELLER VISAS PÅ BILD. Lämnar vi de utsatta för ondskan eller tomheten utan att ange den rätta vägen i förhållande till den orätta.
  • Förhållingssättet i just detta är ng det centrala. Att inte se ner på människor som gjort ett annat val. Kristus dog för dem och hans kärlek söker dem. Det mete prägla Jesus efterföljares i ord och förhållningssätt`

Tendensen att inte våga säga att Jesus är den enda vägen utifrån inkluderingsbegreppet

Inom Svenska kyrkan finns det en del präster som idag påstår att Jesus inte är den enda vägen till Gud. Till och med biskopar underkänner Jesu egna ord till förmån för en post- kristen Guds- och frälsningssyn .I den kontexten blir Camnerins diskreta uttalande tydligt och det reflekterar hennes och hennes kyrkolednings vaga eller obefintliga svar på frågan om Islams Gud, Akilovs Gud, är densamme som Jesu Fader.

t in i rondellen och åberopar korsriddarens slakt eller en fattig bondes tilltro till sin Gud som grund för att att islams Gud samma Gud som är grunden för vår kyrka. Fattig getbonde som tror på en Gud måste vara en s om tror på samma Gud som Stanley Sjöberg ber till.

“Av frukten känner man trädet”.

Ingen som säger Herre Herre… utan den som gör min himmelske Faders vilja…osv- Många utsagor för vår lärdom finns i Skriften. Det goda  trädet bär god frukt.  

Korsriddarens frukt var död. Inget gott fianns i det. Akilovs Gud  den han bad till innan morden var en Gud grundat på hans tro som krävde slakt av otrogna. Den gudens frukt var ondska och död. Det är inte vår Gud. Korsriddarnas uppdrag var uppenbart inte från Jesus och hans undervisning. Knutbys hemska historia tyder på samma onda rot. För den som inte är teolog utan historikr finns det en hel del underlag för att analysera korsriddarnas engagemang med helt andra termer. När ondskan är som mest effektiv ikläder den onde sig gärna i fromhetens mantel och lägger sina ord så nära helighetens som möjligt. Så gjorde delar av den offentliga tyska kyrkan i nazismens epok. Inte var det Jesu Fader den kyrkan kommunicerade med. Förklädd Gud kanske.

Slutsatserna i Kazens och Camnerins svar är ju att kopplingen mellan det onda i de kristna korstågen inte är konstigare än det onda i det som troende på Islam utövar.
Alla muslimer är inte är absolut vare sig onda eller grymma. “Gudfrutigheten” och lydnaden är ofta imponerande stark. Men liksom korsriddarna inte följde vare sig Jesus om hans Fader och eftersom det trädets frukt var ondska, måste man kunna urskilja den goda eller onda roten. Borde inte församlings och kyrkoledare kunna bidraga till det utan att krosa den innerliga önskan om inkludering. Kan inte inkludering i Guds rike blir viktigare än god social interaktion. Utan att skrämma eller hota utan bara säga som det är. Jeus är den enda vägen. Som Camnerin också skriver!

Är hans ende gud densamma som Jesu Fader? Är det så svårt att reda ut? Utan att döma andra? Det tycks så.

Att ge en muslim kunskap om att hens valda och trohet till Koranen, enligt min tro, leder hen bort frän Gud bör vara ytterst viktigt. Det tillhör det grundläggande i allt missionsarbete som utförts i Equmeniakyrkans bildarsamfund och dessutom i den kristna historien allt ifrån Paulus. I ljuset av det bör Sofia Camnerins utsaga kunna preciseras. Eller är otydligheten det signum som är kyrkans varumärke. Men är Jesus undervisning otydlig? Det tycker jag. Måhända andra tycker annorlunda.

lg