Finns de stenar som ropar?

Kvällstidningar innehåller en hel del ointressant. Ibland dock viktiga och relevanta nyheter. Jag läste en artikel av Johan Hakelius som gav mig en direkt koppling till Bibeln och Likas evangelium:

Luk 19:37-40

Då han närmade sig staden och var på väg ner från Olivberget började hela skaran av lärjungar i sin glädje ljudligt prisa Gud för alla de underverk de hade sett: ”Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn. Fred i himlen och ära i höjden.” Några fariseer i folkmassan sade då till honom: ”Mästare, säg åt dina lärjungar att sluta.” Han svarade: ”Jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa.

Det har nu hänt flera gånger att tidningsskribenter i dagstidningar lyfter fram likartat tema. Varför är kristna så ljumma eller varför döljer de evangeliet bakom en massa lager av annat. I samband med att Claphaminstitutet levererade sin granskning av Pride om mörkret under den färgglada ytan reflekterade Hakelius kring ljumheten på bägge sidor av berörda.

Det är inte svårt att notera att kyrkor som gillar att promenera i Pridetåg verkar vara rätt ointresserade över att ta till sig rapporten; ännu. För innehåll och konsekvens av det som däri redovisas kan knappast läggas på pluslistan i det som är kyrkans värdegrund.

Rapporten kan laddas ned här:

http://www.claphaminstitutet.se/wp-content/uploads/2018/05/2-2018-Pride.pdf

Johan Hakelius som tycker kristna skall våga mera

Hakelius text i Expressen(citat):

– “De diskuterade en rapport från Claphaminstitutet om Pridefestivalens mörka sidor. Inga nyheter direkt: sadomasochism, psykisk ohälsa, prostitution, droger. Men båda cirklade som gamar med beslutsvånda kring vad de egentligen tycker.Rapporten sköt in sig på att evenemanget var skadligt för ”folkhälsan”. Ingenting om tro, religion, Gud och våra odödliga själar. Istället socialstyrelsesnack, för att platsa i världens mest sekulära land.”

“En ärlig debatt skulle ha ställt åsikten att Pridefestivalen skadar oss andligt och moraliskt, mot åsikten att den som anser det är en bigott, reaktionär moralist. Det skulle ha varit intressant att lyssna på.”
Johan Hakelius på Expressen har synpunkter på vad Pride handlar om och det liknar innehållet i Claphams rapport. Men Equmeniakyrkans andliga ledare gillar arrangemanget och är beredda att 2018 liksom 2016 och 2017 stötta det ekonomisk med kyrkornas kollektpengar.
Tänker de, eller hur tänker de?

Kyrkostyrelsens ordförande gillar Pride och att de får pengar från enskida och församlingar i form av kollektmedel som sänts till kyrkans centrala verksamhet. Hon står för sponsring av sådant hon gillar;Pride

Kanske kunde Expressens kolumnist agera andlig rådgivare? Konsult för evangelisation?
Upp och ned är värden. Men sorgen över sakens tillstånd sköljer över mig.
Lg

Det tredje könet skall utredas. Juridiskt kön, Jaha…

Partipolitiskt utspel

Miljöpartiet kräver att staten skall göra en utredning avseende tillskapande av ett tredje juridiskt kön. Miljöpartiet påtalar att ett antal länder via politiska beslut infört det tredje könet.

Gud skapade mannen och kvinnan. Miljöpartiet vill skapa något annat än vad Gud tänkt. Utöver Gud. De som känner att de fötts i fel kropp skall få ett nytt eget kön. Käckt, modernt, inkluderande eller knepigt?

Tre kön ellen varför inte sjuttio?

Ivan Arpi ledarskribent i Svenska Dagbladet vågar ifrågasätta sådant som många inte vågar.

https://www.svd.se/ett-tredje-kon-gor-fa-glada

Arpi skiver bland annat följande (men läs gärna hela artikeln den säger mycket om vår tid):

“Men varför bara tre juridiska kön egentligen? I samband med Stockholm Pride införde svenska Facebook – efter att ha rådgjort med bland annat RFSL – sjuttio olika könsidentiteter för användarna att välja mellan, exempelvis androgyn, genderqueer, trans, transgender, transsexuell, icke-binär. Amerikanska Facebook har infört något färre valbara könsidentiteter, totalt femtioåtta. Det här passar väl in i den tankefigur som tar stor plats i samtidens samhällsdebatt, där det är viktigt att vara normkritisk.”

I min bibel läser jag i Första Mosebok:

Gud sade: ”Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden.” 27Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem. 28Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden.”

 

Som man och kvinna skapade han dem.

Moseboken beskriver Guds skapelse och Guds avsikt. Till man och kvinna skapade han människan. Nu vill ett eller flera partier ändra på det. Män skall finnas, kvinna skall finnas. Men miljöpartiet vill något mer. Ett  nytt mänskligt kan skall skapas juridiskt. Ett slags “hen” kommer att födas till världen i ett riksdagsbeslut.

Politiken har ändrat på innehållet i Guds ord många gånger. Det gäller bland annat innehållet i Matteus 19 och Markus 10. Guds ordet handlar om ömsesidigheten hos man och hustru. Må så vara att sådant ändras i samhällskontexten där ju numera majoriteten inte är Jesu efterföljare.. Dessvärre har kyrkan, också vår egen Equmeniakyrkan, ansett att apostlarnas text kan omtolkas. Här anges ofta forskning, medicin  och historiska kunskaper vara grunden för den nya teologin. Kanske tycker de samhällstillvända teologerna, vars utbildning numera är konfessionsneutral, att Guds ord i dessa stycken ses som otidsenligt. Bibeln är inte i linje med vare sig RFSL, Svenska kyrkan och ett antal politiska partiers agenda.. Då den liberala samhällstillvända kyrkan, liksom politiken, anger att det där man och hustru inte anses inkluderande och därmed mycket otidsenligt. Att något inte är inkluderande följs av ett axiom; exkluderande. Det betyder att synen på man och kvinna utifrån den biologiska verkligheten kan anses exkluderanade för dem som inte tycker så. Med detta axiom kommer nästan alltid en annan slutsats nämligen begreppet “kränkning”. De som håller fast vid något blir de som kränker, De som ändrat sin världsbild och “kommit ut” från mörkret med en ny klarsyn kan kränkas från dem som inte vill komma ut.

Vilken kyrka vill kränka andra människor då kristen tro är inkluderade kärlek. Störst av allt är kärleken står det på Prides affischer. I deras festivaler kan man lära sig pisksex och hur man kan träna bort svartsjuka vid polysexuella relationer. Störst av allt är kärleken! Är det Guds enda budskap till oss enbart? All kärlek är bra kärlek anförde en av Equmeniakyrkans mediakända pastorer. “En välgrundad teologi”?

Paulus skrev med egen erfarenhet i tanke en text samma avsikt som apostlarna. Se Ef.brevet 5;31. Däri fanns  också ett slags slutsats utifrån de förhållanden han sett i församlingen 1 kor 7:2.

Equmeniakyrkan  välsignar i Jesu namn det juridiska förhållanden som kallas “äktenskap” mellan individer av samma kön. Det var inte så som Gud genom Bibeln undervisar oss. Men statsmakterna förutsätter att vi skall tänka så. Det är grunden för acceptens , medial fred och bidragsgivning. Alla vill vara inkluderande! Vem vill exkludera och kränka människor som säger sig företräda kristen tro i en modern tid? Eller?

Politiken och samhällets värderingar lyfts systemiskt in i kyrkans lära och bibeln tappar sin auktoritet.Reella beskrivningar om helgande och under ses som symboliska berättelser, Många ser det som en helt naturlig utveckling utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet.

Claphaminstitutet

Claphaminstitutet har utifrån en granskning analyserat Pride på ett sätt som få hittills gjort. Medialt i samhället och i kyrkor beskrivs Pride som ett  bejakande av kärlek, olikhet och demokrati. Bekräftelser av alla människors lika värde osv.

Läs gärna analysen vars rubrik “Det färgglada mörkret,har en mycket träffande beskrivning. Detta färgglada mörker stöder Equmeniakyrkan liksom Svenska kyrkan med stolthet.

http://www.claphaminstitutet.se/clapham/rapporten-det-fargglada-morkret/

Equmeniakyrkan gillar Pride. Kyrkans andliga ledare har gått med i tågen och kyrkans ledning har stöttat festivalen i Stockholm med 10 000 kr 2016, 2017 och kommer att göra det 2018. Summan motsvarar 0,7 promille av Prides nettobudget. Pride står inte och faller med Equmeniakyrkans stöd. Dessutom har PRIDE skapat fondmedel på grund av att inkomsterna översteg kostnaderna 2017.Klokt för varje ekonomisk ansvarig i verksamhet. Men Equmeniakyrkan har trotts detta tagit på sig kostnader och använt medlemmars och församlingar kollektpengar och därvid sponsrat Pride. Bland annat till hyra för tält.  Man sponsrar ju inte sådant man inte gillar rätt starkt. Sponsring görs ju ofta för att sponsorerna gillar att visa upp sig som en stödjande part?  Eller hur?

Det är tveksamt om kyrkoledning djupare analyserat vad Pride egentligen står för innan de beslöt lägga pengar till dem. Claphamsinstitutet ha nu gjort den analysen. Det kunde kanske inte vara så dumt, vare sig utifrån kristen tro,  eller god revisionssed, att beakta deras resultat, Det bör då förslagsvis göras uifrån Guds direkta ord och medlemmars tilltro till kyrkans förvaltning av insamlade medel,

Skall Equmeniakyrkan ställa upp på 3, 58 eller 70 olika könsidentiteter?

Det verkar finnas förutsättningar för en hyfsad bred partipolitisk uppslutning för det trede könet. Det ses som en slags inkludering av människor. Ytterligare ett ökat demokratiskt inslag och en anpassning till situationen i andra länder som gått före och “kommit ut”också i juridiken. Det är också ett krav från intresseorgnisationen RFSL som numera tycks ha en starkare politisk roll än vad som statens egna myndigheter får ha. Nuvarande kulturministern från Miljöpartiet talar sig varm för detta som ses som inkluderande och demokratiskt.

Men de argument som ställts fram tidigare borde det bli logiskt att se fram emot följande teologiskt liberala slutsatser

  • kärlek är kärlek och kärleken är för alla
  • vi bejakar olikheter
  • alla människor skall känna sig inkluderade
  • kristen tro är förverkligande av kärlek De som har olika uppfattningar om sin könsidentitet får inte bli kränkta av att kyrkan håller fast vid två kön
  • vetenskapen ger oss nya kunskaper vi kan inte leva kvar i gamla testamentets verklighet
  • vi vill föra dialog i ögonhöjd och inte uppifrån därför bejakar vi människor som söker sin identitet
  • sänk trösklarna till kyrkan
  • alla skall med…

Vi får väl se vad som sker inom kyrkan om några år…

Liberalteologin och Lausannedeklarationen

Det verkar tydligt att det som kallas “liberalteologi” sprider sig i många kyrkor och traditioner. Förhållandet till Gud blir liberalteologiskt  en mer lätthanterlig  etisk resonans för formulering av  samtidsgrundade åsikter. IRelation till partipolitiken och bidragsallokering förenklas av denna akademiska innovation till något mer hållbart. Inte längre så tungt belastad med judisk-kristen bibelteologi. Eller…?

Finns det alternativa förhållningssätt och bibliskt hållbara värderingar?

Billy Graham tog initiativ för den evangelikala Lausannedeklarationen

Den kände nu hemgågne predikanten Billy Graham var en av initiativtagarna till denna deklaration som antagits av kyrkor runt om i hela världen. Dock inte av alla. Equmeniakyrkan har inte gjort det men EFK har ställt sig bakom texten. Märkligt. Equmeniakyrkan.http://www.lausanne.org/sv/lausannedeklarationen/lausannedeklarationen

Om Bibelns auktoritet och kraft sägs i deklarationen:

“Vi bekräftar vår tro på både Gamla och Nya testamentets gudomliga inspiration, sanning och auktoritet i dess helhet, såsom Guds enda skrivna ord, utan fel i allt som det påstår och det enda ofelbara rättesnöret för tro och liv. Vi bekänner också att Guds ord har kraft att fullborda hans frälsningsplan. Bibelns budskap riktar sig till hela mänskligheten, ty Guds uppenbarelse i Kristus och Skriften är oföränderlig. Genom Bibeln talar den helige Ande också idag. Gud upplyser sitt folks sinnen för varje kultur för att det på ett levande sätt med egna ögon ska uppfatta sanningen. Så uppenbaras för hela församlingen mer och mer av Guds mångfaldiga visdom.”

Vi kan ha olika utgångspunkter för vår uppfattning. Grundas den på det som fastställs i Bibeln och bekräftats i Lausannedokumentet framarbetat  av kyrkliga ledare från hela världen? Ja, då står vi på en fast grund. Då är utgångspunkten den avseende begreppet människa  om att det enligt Bibeln enbart finns människor som kallas man och kvinna. Det bekräftas ju av skapelsen själv genom möjligheten till förökning och kan styrkas såväl inom medicin, biologi och evolution. Det alternativa sättet att tänka är att utveckla ett tankesätt som inte är förankrat vare sig i Guds ord eller skapelsen i övrigt. Då kan människan och Miljöpartiet leka Gud och i riksdagsbeslut “skapa” eller med ord bestämma att det numera finns såväl 3 som 58 eller 70 könsidentiteter. (Det kan blir trångt med alla omklädningsrum som måste byggas till på  kommunernas badanläggingar så att inget kön upplever sig som kränkta av de 69 övriga….) Är verkligheten eller skall RFSL och Miljöpartiets schimära önskan att bli större än Gud som jag låter påverka mitt personliga tänkande?

I min baptistkyrka, fick vi  förr ofta sjunga det som då kallades körer. De var väl närmast är att betrakta som enklare form av av lovsånger. En av dem jag  minns väl, har denna text:

”BIBELN ÄR BOKEN SOM GUD OSS GAV

DEN ÄR KOMPASSEN PÅ LIVETS HAV

FÖLJER DU DEN GÅR DU EJ I KVAV

BIBELN ÄR BOKEN IDAG.”

Frågan som nu uppstår för mig är; Är bibeln boken som Gud oss gav? Är den kompassen i livet? Navigeringsgrunden? Eller har jag och kanske  vi gått i vilse i kvav? Är utredningen om  58 nya kön något enligt Herrens vilja?

Bra fråga som man säger numera.

LG

:

Fortsatt dialog med utgångspunkt från Thomas Kazens tankar och Equmeniakyrkan. Utgångspunkten är dialog från tidningen Sändaren

Den 1 maj publicerades nedan på bloggen en text med samma rubrik som den ovan. Texten från maj har nu kompletterats med fler kommentarer. Läs den gärna först. Där finns också en länk till den aktuella frågeställningen.

I Sändaren pågick hittills fram till 17 maj en intressant dialog mellan flera skribenter utifrån tankar som Thomas Kazen för fram. Kazen är anställd vid THS och har ofta hamnat i denna blogg av olika orsaker.

Utgångspunkten för just denna tankeväxling var Gudsbegreppet och Jesus bilden i monoteistisk tro. Frågeställningen blev aktuell sedan Migrationsverket ansett att Islam och kristendom tillber samma Gud. Dvs de som blivit frälsta och mött Jesus rör sig inom samma gudatro och risken för olägenheter på grund av kristen tro kan inte vara stor. Det synsättet är enligt min mening gravt felaktigt och dess tillämpning betyder att människors liv riskras högst påtagligt. Vad tycker vår kyrka om denna fråga om Gud. Och kyrkan gav svar efter en tid.

Såväl kyrkoledarna genom Sofia Camnerin, med tydligt understöd från Thomas Kazen, har rundat frågan om islams Gudsbild i förhållande till Jesu Fader och judarnas Gud.

Eftersom Sofia Camnerin i text klargjort att det var tre tre kyrkoledarnas åsikt om en gemensam Gud men med lite olika ingångar till denne så är det klart intressant att THS professorn för samma åsikt till torgs,

Rondellens paradox

Rondellen är ett sätt att ordna trafiken och logiken så att de som kommer in i den kan komma ur den på ett sätt som passar till en vald väg. Om så önskas, om föraren inte vill eller kan besluta om väg kan man köra runt i rondellen väldigt länge, tills dess bränslet tar slut.

Equmenialedningens  rondell färd

Equmeniakyrkans ledning vill inte uttala sig på annat sätt än med oklarhet som signum i frågan om Islams Gud är den Jesus kallade Fader, Den Gud vi kristna riktar Herrens bön till.

För mig som läsare och baptist är Sofia Camnerins bristande förmåga eller ambition att ge tydligt svar i denna fråga sensationellt. Ddt är märkligt att kyrkostyrelsen inte agerar. Eftersom det inte skett blir slutsatsen den att de fullt ut delar de anställdas uppfattning. Akilovs Gud ses som densamme som den kyrkoledningen ber till. Skinaden enligt Cemnerin är att Akilov saknar soterologin. Så skriver ju nästan på pricken Sofia Camnerin i Sändaren.

Korsriddarnas mördande med hänvisning till deras tro visar på att Akilovs Gud är densamme som den kristna kyrkan. Kristna har också gjort ont i Guds namn,Ondska som ondska.

Såväl  kyrkoledare Camnerin som professor Kazen argumenterar lite försynt med mjuka rörelser, men med tydlig riktning med utgångspunkt från att minsann män som korsriddarna som (symboliskt tecknats i bilden nedan) och som sa sig företräda den ende rätta Guden, de bar sig åt. Lika illa som IS som begår vidrigheten på liknande sät. Så att bete sig illa stadfäster ingen uppfattning om den enda Guden.  Men är en påstått Gudsrelation till en Gud detsamma som bevis för att den gudsrelationen är identisk med den Gud som judar och Jesus förhöll sig till och som sände Jesus till oss?? Det är den mest centrara frågeställningen som kyrkans ledare inte kan vill eller vågar reda i.

Korsriddare som mördade i Jesu namn, Vem var deras Gud?

Kyrkoledare Camnerin skriver följande i ett inlägg i Sändaren 10 april

  • “God evangelisation handlar om att lyssna till den andra och berätta om sin tro och dess förvandlande kraft, att leva tron. Det är inte att föra människor till tro på Jesus Kristus Guds Son Frälsare genom att tala om hur fel de har, inte heller genom att skrämmas. Det är inte heller att beskriva andra genom de värsta varianterna i deras religion. Det är exempelvis ett hån mot sant troende muslimer att jämföras med IS vidriga våldsövergrepp. På samma sätt skulle det vara ett hån mot oss kristna att beskrivas utifrån våra korståg eller övergrepp som fortsatt förekommer i den världsvida kyrkan, så även i vår egen (jfr ex. #sanningenskagöraerfria).”

Initialt  är texten oklanderlig i en kyrklig kontext. Men efter att ha läst den noga flera gånger och begrundat den blir det mer komplicerat.

Jag delar Camnerins tes om att det är fel väg att skrämma människor till en tro på Jesus. Självklart fel. Där finns ingen tveksamhet.

Men att försöka föra människor till tro genom att tala om hur fel de har kan uppfattas på olika sätt och utsagan kan få olika effekter utifrån det. I en underförstådd brist på religion eller fel religion sett ur ett kristet perspektiv, är den utsagan  vag och kanske tokig.

Det finns hur många bibelsammanhang som helst, som jag erinrar mig, som lägger anspråk på att Jesus är den enda vägen till Gud. Camnerin nuddar vid det och det känns tryggt. Men samtidigt är det ett monopolanspråk från Jesus själv. Ett uppdrag ges som de facto betyder att den som tror på Buddha, Koranen,Krishna eller på ingenting är “fel ute”. Dessa vägar leder inte till Gud, frälsningen, nåd och förlåtelse och det eviga livet. Frågan delas då i två led:

  • Hur kommuniceras den klassisk kristna trons anspråk om den enda vägen och de som vill följa andra vägar hamnar “tokfel”
  • Är det den politiska eller sociala korrektheten som väger tyngre än att ge sanningen om an då har tillit till att Jesus säger sanningen.
  • En hel del kristna, en del präster och biskopar anser ju det vara tveksamt att Jesus har rätt och att det fins flera vägar till Gud.
  • Om jag som kristen inte skall informera en människa vän eller närstående att he hamnat fel av rädsla för att hamna där Camnerin varnar för att tala om att man inte förstått sina möjligheter (dvs valt fel) ja då riskerar man j den personens framtid och delaktighet i evigheten och frälsning och nåd. Är det en risk som är viktigare att utsätta någon för?
  • ÄR DET MÅNNE SÅ ATT PARADIGMET OM ATT INKLUDERA ÄR VIKTIGARE ÄN ATT RÄDDA??? ÄR  FRÄLSARKRANSEN INTE INTE ETT VERKTYG FÖR MÄNNISKOR I NÖD SOM ENBART BARA BESKRIVS ELLER VISAS PÅ BILD. Lämnar vi de utsatta för ondskan eller tomheten utan att ange den rätta vägen i förhållande till den orätta.
  • Förhållingssättet i just detta är ng det centrala. Att inte se ner på människor som gjort ett annat val. Kristus dog för dem och hans kärlek söker dem. Det mete prägla Jesus efterföljares i ord och förhållningssätt`

Tendensen att inte våga säga att Jesus är den enda vägen utifrån inkluderingsbegreppet

Inom Svenska kyrkan finns det en del präster som idag påstår att Jesus inte är den enda vägen till Gud. Till och med biskopar underkänner Jesu egna ord till förmån för en post- kristen Guds- och frälsningssyn .I den kontexten blir Camnerins diskreta uttalande tydligt och det reflekterar hennes och hennes kyrkolednings vaga eller obefintliga svar på frågan om Islams Gud, Akilovs Gud, är densamme som Jesu Fader.

t in i rondellen och åberopar korsriddarens slakt eller en fattig bondes tilltro till sin Gud som grund för att att islams Gud samma Gud som är grunden för vår kyrka. Fattig getbonde som tror på en Gud måste vara en s om tror på samma Gud som Stanley Sjöberg ber till.

“Av frukten känner man trädet”.

Ingen som säger Herre Herre… utan den som gör min himmelske Faders vilja…osv- Många utsagor för vår lärdom finns i Skriften. Det goda  trädet bär god frukt.  

Korsriddarens frukt var död. Inget gott fianns i det. Akilovs Gud  den han bad till innan morden var en Gud grundat på hans tro som krävde slakt av otrogna. Den gudens frukt var ondska och död. Det är inte vår Gud. Korsriddarnas uppdrag var uppenbart inte från Jesus och hans undervisning. Knutbys hemska historia tyder på samma onda rot. För den som inte är teolog utan historikr finns det en hel del underlag för att analysera korsriddarnas engagemang med helt andra termer. När ondskan är som mest effektiv ikläder den onde sig gärna i fromhetens mantel och lägger sina ord så nära helighetens som möjligt. Så gjorde delar av den offentliga tyska kyrkan i nazismens epok. Inte var det Jesu Fader den kyrkan kommunicerade med. Förklädd Gud kanske.

Slutsatserna i Kazens och Camnerins svar är ju att kopplingen mellan det onda i de kristna korstågen inte är konstigare än det onda i det som troende på Islam utövar.
Alla muslimer är inte är absolut vare sig onda eller grymma. “Gudfrutigheten” och lydnaden är ofta imponerande stark. Men liksom korsriddarna inte följde vare sig Jesus om hans Fader och eftersom det trädets frukt var ondska, måste man kunna urskilja den goda eller onda roten. Borde inte församlings och kyrkoledare kunna bidraga till det utan att krosa den innerliga önskan om inkludering. Kan inte inkludering i Guds rike blir viktigare än god social interaktion. Utan att skrämma eller hota utan bara säga som det är. Jeus är den enda vägen. Som Camnerin också skriver!

Är hans ende gud densamma som Jesu Fader? Är det så svårt att reda ut? Utan att döma andra? Det tycks så.

Att ge en muslim kunskap om att hens valda och trohet till Koranen, enligt min tro, leder hen bort frän Gud bör vara ytterst viktigt. Det tillhör det grundläggande i allt missionsarbete som utförts i Equmeniakyrkans bildarsamfund och dessutom i den kristna historien allt ifrån Paulus. I ljuset av det bör Sofia Camnerins utsaga kunna preciseras. Eller är otydligheten det signum som är kyrkans varumärke. Men är Jesus undervisning otydlig? Det tycker jag. Måhända andra tycker annorlunda.

lg