Helt sensationellt inlägg från Equmeniakyrkans kyrkoledare! Del 2 av 6.

I Sändarens senaste nummer lägger tidningen ut en insändare/debattartikel från Equmeniakyrkans biträdande kyrkoledare, Sofia Camnerin.

Här på denna blogg har vi tidigare behandlat hennes speciella sätt att leda den evangeliska kyrka hon leder.

Men nu känns det som något helt unikt i fråga om teologiskt genombrott. Se följande text:

http://www.sandaren.se/debatt/sofia-camnerin-samma-gud-men-olika-uppfattning

“Samma Gud men med olika uppfattning” skriver Camnerin. Från den proklamationen förs ett slags akademiskt resonemang om Gudsbilden i monoteistiska religioner. Grunden för artikeln finns i en skriftväxling på tidningens debattsida om Gudsbild i förhållande till migrationsverkets ställningstagande i enskilda ärenden avseende så kallade konvertiter.

Läs gärna inlägget här i Klassisk baptism den 18 februari: Att konvertera eller att komma hem. Att byta religion eller att möta Jesus.”

Men budskapet i hennes inlägg förtjänar att analyseras specifikt i dess kontext. Det är ju inte en privatperson som skriver, utan en kyrkoledare för en stor kyrka med en klassisk väckelsekristendom och baptism i bagaget,

Menar Camnerin att stormuftin i Damaskus ber till samma Gud som Equmeniakyrkan bekänner? Alltså att det rör sig om samma Gud som tillbes?

Bitr kyrkoledare Sofia Camnerin

Stormuftin i Damaskus andlig ledare som månne beder till samma Gud som camnerin enligt Camnerin. Muftin är i nära samarbete med massmördaren Assad i Damaskus

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ber han till och umgås med samma Gud som Sofia Camnerin?

Billy Graham Bad han till samma Gud som ayatollorna?

Kommentarer och tankar utifrån Equmeniakyrkans ståndpunkter

Kommentar A. Om kontexten, budskapet och underliggande mening.

I Camnerins text skriver hon att hennes budskap är framfört inom hennes uppdrag som  “vald” kyrkoledare och företrädare. Det kan inte tolkas på annat sätt än att det inte är personliga tankar av just henne utan att det är Equmenia kyrkan och dess ledning som sänder ut textens budskap.

Några viktiga begränsningar anges; hon behandlar inte soteriologin, läran om frälsning, Det samtalet får hanteras på annat sätt. Det andra sakförhållandet är att inspelet sker som en följd av en diskussion om hur kyrkan ser på det vissa kallar konvertiter. I gammal baptistisk    terminologi; de som tagit emot frälsningen i Jesus Kristus och mött Jesus i en pånyttfödelse.

Avgränsningen avseende soteriologin skapar den textmässiga dynamik man anar författaren vill uppnå.  Budskapet har därtill framtagits i samarbete med muslimer och judiskt troende. Det tyder inte heller på en enskild medarbetares infall eller slump utan en medveten handling från vår egen kyrka.

Om en universitetslektor, i ett seminarium, i sekulär miljö, på statligt universitet genomför en dylik dialog, är den begripligt välformulerat och motiverat i just den kontexten. Men Camnerin är inte anställd av staten i en akademisk miljö. Hon är kyrkoledare i en evangelisk kyrka. Själva metodiken av att lämna soteriologin för ett annat samtal, öppnar för att huvudbudskapet blir minst sagt knepigt. Kyrkans budskap rinner undan för en annan diskussion, profilering och teologisk proklamation. Som kan förstås olika.

Kommentar B. Om Camnerins språkbruk och argumentation.

Artikeln ser initialt väldigt välskriven ut. Noga formulerade överväganden, men en vetenskaplig religionshistorisk yta. Dessutom till syns en  mycket korrekt politiskt polish som passar Migrationsverket som vill blunda för människors upplevda frälsning och pånyttfödelse i Kristus. Alla religioner är i Camnerins värld inkluderade i en slags synkretistisk kökkenmödding,

Man kan också uppleva Camnerins huvudbudskap som en slags akademisk ordlek. En metodik som förändrar  läsarnas uppfattning av ett hennes och ledningens underliggande budskap. Så här kan Camnerins teknik upplevas; Beskrivningen av en begreppet gud genom dialogen i text kompostitionen skulle dock kunna förklaras med det gamla aristoteliska ordparet ’term’ och ’begrepp’. Termen ’Gud’ med dess tre bokstäver på svenska och dess motsvarighet i olika språk är en sak samt hur den använts historiskt. Vad termen dock står i olika sammanhang, religioner och sekter, olika gudsbegrepp, deras innehåll, dvs. definitioner är en helt annan sak. Camnerin reder inte ut något av det. Yta men inte innehåll med andra ord.

Kommentar C. Del av kommentar avseende Gud/gudar i Camnerins text.

I Bibelns första del (GT) finns begreppet Gudar behandlat hundratals gånger. Här kan man läsa i 2 Mos 20 det så kallade första budet

  • Du skall inte ha andra gudar vid sidan om mig.
  • Luther utvecklade detta bud och menade följande;Du skall inga andra gudar hava jämte mig. (du ska inte tillbe eller dyrka andra gudar)

I Nya testamentet finns följande i Galaterbrevet 4:8-11:

  • Ingen väg tillbaka    8Förut, när ni ännu inte kände Gud, var ni slavar under gudar som i verkligheten inte är några gudar. 9Men nu när ni känner Gud, eller rättare, när Gud känner er, hur kan ni nu vända tillbaka till dessa svaga och ömkliga makter och vilja bli deras slavar igen? 10Ni håller ju så noga räkning på dagar och månader och särskilda tider och år! 11Jag är rädd att jag har slitit förgäves för er.
  • I 1 Kor 8 läser vi apostelns ord: “Ty även om det finns så kallade gudar, i himlen eller på jorden – och det finns ju många gudar och många herrar6så har vi bara en Gud, fadern från vilken allting utgår och som är vårt mål, och bara en herre, Jesus Kristus genom vilken allt är till och genom vilken vi är till.”

Moses och Gud var klara på att inga andra Gudar skall följas vid sidan om hans Gud. Dvs det fanns fler gudar….

För en läsare verkar det tydligt att Gud i den dialog han förde med Moses var klar över att det fanns andra Gudar. Moses fick påbudet från Gud att inte ha andra gudar vid sidan av Gud/Herren. OM det var så att det då enbart fanns en Gud vore Mose budskap och nedteckning på stentavla helt onödig.

Galaterbrevet talar om slavande under gudar som inte är några gudar. OM aposteln ansett att det bara fanns en enda Gud vore också detta yttrande helt tokigt.

Bibeltexterna ger oss kunskap att det finns en Gud Herren men det finns också andra gudar som inte är den gud som ÄR. Gudar som finns i plural och som utger sig för att vara Gud. Om det är i singular eller plural är en annan frågeställning.

Camnerin anser i likhet med muslimer att Judarnas Gud, Jesu egen Far och de Kristnas Fader i himmelen är Allah (Gud). Camnerin  tycks således dela den uppfattningen om Gud med hänvisning till muslimers anknytning till Abraham. Visst kan man som muslim eller som troende på en viss Gud anse att just den Guden är den som ÄR.  Men om olika personer gör så är då svaret rätt för alla om det nu inte bara finns ett svar.

Uppenbarelsen och tillbedjan
Redan här blir den radikala skillnaden med den kristna uppenbarelsen och judendom och islam synligt. Jesus tillbes jämsides med Gud (JHWH). Jesus är av samma väsen som Fadern. Liksom Fadern är han A och O.
Islams gud har namnet Allah. Bara en av bokstäver ”h” i Guds namn är med. Gamla testamentet uppenbarar Guds namn, JHWH. När islam födds ca 600 år efter Jesus, har man inte ens samma gudsnamn! Man tror m.a.o. inte på samma Gud. Det är märkligt att Carmnerin med likasinnade inte har insett detta.

Camnerin tycks inte lägga något större vikt på den kristna trons särart i fråga om Guds självuppenbarelse i Jesu person även om det nämns i texten. Hon skriver att människor ”tror på olika sätt om Gud.”

Ett viktigt argument tycks vara följande: ”Intressant för kristna är att muslimer i islamteologisk bemärkelse inte kan betraktas som muslimer om de inte tror på Jesus, Moses, Abraham och de andra profeterna.” Här förklarar Camnerin dock inte vad hon med ”tron” menar. Tron tycks fungerar som någon slags subjektiv förhållningssätt till dessa personer. Men också ateister kan ”tror på olika sätt om gud, Abraham, Mose”, etc.

Hon säger inte ett ord om att muslimer betraktar Gamla testamentet vara delvis korrumperat och att en hel del av text har lagts till. Muslimer har samma åsikt också om Nya testamentet.

Om judarnas hällning till NT säger hon inte ett ord! Med tanke på Jesus och hans hållning till GT och NT:s betydelse för den kristna människan har Camnerin ingenting att säga.

Intressant är också Camnerins resonemang kring det ”religiösa livet”. Hon bagatelliserar Jesus på ett sätt som är svårt att begripa. Hon skriver att ”både kristna och muslimer tror ju att Guds sändebud redan har kommit, vilket påverkar det levda religiösa livet.” Vad menar hon här? Är Jesus och Mohammed likvärda ”sändebud” eller på vem/vilka syftar hon med ”sändebud”? Det är dock intressant att notera hennes ordval, ”sändebud”! Det är en direkt ”flört” riktad till muslimer.

Gudsbilden, teologin och den evangeliska kallelsen

Equmeniakyrkan har en alldeles utomordentligt formulerad målbild för kyrkan. Om det finns ingen annan mening. Såsom  Camnerin problematiserar och faktiskt antyder är Kristus och Fadern  identisk med Allah (Gud översatt) Det är i sig ytterst märkligt.

Men det tycks inte som en slumpmässig engångshändelse eller ett misstag i kommunikationen. Kommunikationsavdelningen inom kyrkan är dessutom försedd med en högre bemanning än en medelstor kommun.

Nej det anmärkningsvärda är att varje läsare av Camnerins text ger ett slags begripligt svar på de många frågorna om varför vår egen kyrka verkar sakna ambitioner  att evangelisera för nyanlända och krigshärjade med muslimsk identitet.

På denna blogg har detta faktum lyfts fram ett otal gånger. Senast i föregående blogginlägg där kyrkan går ut med innebandy och social interaktion som de verktyg de har att erbjuda. Kyrkan verka ha nedprioriterat evangelisation till förmån för socialisation och interaktion. Rätt makabert om det är så. Hoppas det är fel uppfattat. Vem vill vara med i en sådan kristen kyrkogemenskap?? Men förklaringen kring denna nedprioritering kan måhända finnas i Camnerins analys: Islam eller kristendom är olika vinklar på förhållande mellan den ende Guden och människan. Så varför bry sig om dem som redan tror på den ende Guden. De är väl “hemma” i tron…?????Eller?

Sofia Camnerin kör runt i rondellen. Varv efter varv.

I kyrkoledningens text drar Sofia Camnering en slags slutsats makerad med ordet Alltså:

“Alltså; Som kristna kan vi inte förutsätta något annat än att det finns en Gud. Om någon säger sig tro på Gud är det  Gud den tror på. Vi kristna tror ju att det endast finns en Gud.”

Det helt unika i just de två meningarna är ju en slags gemensam helhet innehållande en logisk piruett. Läs detta unika noga. Mening för mening i det som var textens slutsats och sammanfattning i begreppet Alltså:

  1. Utsaga 1 är att kristna förutsätter att det finns en enda gud.
  2. Utsaga 2. Om någon säger sig tro på Gud är det Gud den tror på. Således leder denna logiken  för alla de individer som har en påstådd gudatro.
  3. Utsaga tre är ett rondell varv:  Vi kristna tror att det finns endast en Gud

Texten säger ju egentligen att den som tror på den tror på en Gud tror på den Gud som är den enda Guden oaktat vem denna Gud tycks vara i sin kontext. Spännande eller beklagligt? Välj!?

Samma Gud eller.

Iman i Gaza med bön och vapen. Uppmanar till död och slakt. Den gud han ber till är det den Gud Camnerin anser vara vår Gud.och Equmeniakyrkans Herre.

 

Denna arme lovsjunger en Gud och Hans son- Är det samma Gud som imamen  i Gaza med utgångspunkt från Camnerins teologi.

 

 

 

 

 

 

SOFIA CAMNERIN SKRIVER:

“Alltså; Som kristna kan vi inte förutsätta något annat än att det finns en Gud. Om någon säger sig tro på Gud är det Gud den tror på. Vi kristna tror ju att det endast finns en Gud”

Den som lyssnar till inlägg från vissa imamer eller uttolkare av Allah eller Koranen möter en Gudsbild som är långt från den barmhärtige Guden. Utifrån Camnerins analys skulle i så fall denne ende Gud visa olika ansikten utifrån de som söker. Men den som söker en kärleksfull Gud men möter en hatets hur skall det budskapet tolkas?

Allahu akbar.

Orden om att Gud är större är numera väl känt. Innan en muslimsk troende offrar sina liv genom att samtidigt döda så många som möjligt utger man ropet Allahu Akbar. Självfallet är absolut inte alla muslimer i den tron att detta böneupprop betyder död åt otrogna. Däremot används det under de senaste åren som uträdesord från denna värld in i det paradis som den mördande uppfattar hans gud skapat.

Hur skall man se på Akilovs bön till sin Gud? Är det en bön till min Gud? Är hans och min Gud samma Gud eller har han en annan Gud? Det är frågan…

När terroristen Akilov med en lastbil mördade ett antal oskyddade individen gladdes terroristen utifrån förväntan om positivt bemötande från den ende gud Akilov tror på.

Pastor Joakim Lundqvist, Livets Ord. Ber han till samma Gud som Terroristen Akilov? Är det enbart soterologin som skiljer dem? Knappast….

 En Abrahamitisk religion till 

Bahais symbol

Bahai är en monoteistisk som religionen grundades år 1850 i Iran då en man vid namn Bab fick en uppenbarelse av gud att det ska komma en ny grundare till en ny religion men ingen vet vem. Om man är en Bahai-troende tror man på alla andras profeter ifrån de olika religionerna, först börjar vi med Adam, Noa, Abraham, Zoaster,Moses,Jesus & Muhammed. Ser man på Bhai utifrån är det en Abrahamitisk religion, monoteistisk som bejakar Moses Jesus med flera väl kända profiler.

Utifrån Camnerins teologi kan Bahai ses så här:
– Till de som utifrån samma grundsyn tillber samma Gud finns bland andra
-Jehovas vittnen
– Mormon kyrkan
  • Ayyavazhi
  • Bahá’í 
  • Bhakti
  • Cao Dai
  • Drusisk religion
  • Islam 
  • Judendom
  • Kristendom
  • Mandeism
  • Rastafari
  • Samaritansk religion
  • Sikhism
  • Yarsanism
  • Zoroastrism m.fl.

Är det så att man ska se samtliga dessa religiösa yttringar såsom varianter på  gudstro/kristendom? Således förhållanden avseende tro fakta, kunskaper och känslor mellan en högre personlig makt (Fadern, Herren) och den enskilda människan.

Kan det vara så att  Sofia Camnerins ord för Gud i hennes och Equmeniakyrkans debattinlägg,  inte avser ett förhållande eller beskrivning av en levande Gud som är delaktig i våra liv. En Gud hör på våra böner, svarar på dem och ingriper i våra liv med faktisk närvaro och agerande. En Gud som också ger en känslomässig upplevelse av närvaro och således i dialog mellan den troende och Herren själv? Gamla testamentet är fyllt med berättelser om ömsesidig kommunikation mellan människan och Herren. Det var ingen död Gud som skildras i Skriften, Lagen och profeterna reglerade dessutom förutsättningarna för människan att leva enligt Guds ordning och vilja. Den religiöse ledare som vill leva i GT anda om en ömsesidighet bör pröva hypotesen om Jesu Fader, Judarnas Herre och Bahais och islams “gud” är namn på det väsen man tillber är identiska.

Fortsättning följer.

 

L