Libris, sanning, Equmeniakyrkan och Sofia Camnerin.

Bakgrund

I tidigare inlägg uppmärksammades en bokutgivning från bokutgivaren Libris. Aktiebolaget  har en direktör som anser att “Troende kristna” och församlingar skall “ompröva” sin tolkning av Bibeln. Inbjudan till omprövningen kopplas till värderingar avseende enkönade sexuella relationer. Libris menar att detta bör göras utifrån bland anat ändringar i svensk lagstiftning och forskning.

Aktiebolaget drar egna teologiska slutsatser och anser sig ha rätt , befogenhet och uppdrag att uppmana “troende kristna” och församlingar till omprövning och i “positiv anda” förändra attityder.

Analysen såsom den beskrivs är mycket svepande och kan nästan uppfattas som  spridning av sociala myter. Är det månne så att församlingar inte välkomnar sökare och enskilda som söker gemenskap men som i sin personlighet bär på en homosexuell identitet?  Är det verkligen sant och inte ett resultat av några enskilda personers upplevelser och kanske något upplevt  för just dessa? Kan man utifrån 5,10, 300 eller 500 personers upplevelser dra slutsatser som läggs på alla “troende kristna” eller landets församlingar?

Tidningen Sändaren har följt upp frågan, ganska kort, men illustrativt. Här nedan redovisas delar av Sändarens text:

Tidningen Sändaren redogörelse

“Libris förlagschef Jennie Sjöström säger till tidningen Dagen att hon ser det som Libris uppgift som kristet bokförlag att ge ut böcker som utvecklar den kristna tron, och hjälper till att tolka samtiden.

Hon vill också öka kunskapen kring homosexuella i församlingarna och att det därför är en medveten tanke att Libris ger ut två böcker i ämnet på samma gång.

Hon säger också att hon kontaktat Libris huvudmän, Mentor medier, inför utgivningen, men meningarna går isär om ägarsamfunden är tillfrågade eller inte.

Jag har haft kontakt med representanter från de fyra samfunden och samtalat om boken. Vi har haft fina och öppna samtal, säger hon till Dagen.

Men det är en historieskrivning som samfunden alltså förnekar.

– Förlaget har hemlighållit det här, säger exempelvis Kjell Larsson, som tycker ”att varit klädsamt att i en så känslig fråga föra en dialog med ägarsamfunden.” Utgivningen beskriver han som ”ett enkelspårigt samtidsinitiativ”.

Inom EFK, Evangeliska frikyrkans styrelse reagerar med ”med sorg” över att man inte blivit informerad.

Det är helt enkelt inte sant, säger Øyvind Tholvsen, programledare för Sverigeprogrammet inom Evangeliska frikyrkan (EFK),

Han understryker att EFK arbetar mycket med de här frågorna i olika sammanhang och hade gärna sett en ny bok som utifrån olika perspektiv vägt de bibelteologiska frågorna.

I Equmeniakyrkan, som är en mindre ägare i Libris, har man däremot inga problem med böckerna, Sofia Camnerin, kyrkoledare i Equmeniakyrkan, välkomnar till och med den aktuella antologin. I Equmeniakyrkan får församlingarna själva avgöra om de vill bejaka samkönade äktenskap eller inte.” (markeringar i text har lagts till av bloggskribenten)

Kommentar och analys

Sändaren är en tidning närstående Libris och Equmeniakyrkan. Det betyder att en läsare bör kunna ha tilltro att tidningen Sändaren behandlar en sakfråga som berör tidningens närstående på ett korrekt sätt.

I texten ovan finns några anmärkningsvärd och tragiska påståenden. Det viktigaste är

  • Libris verkställande direktör Jennie Sjöström påståenden om fina och öppna samtal med representanter från fyra samfund med anknytning till bokförlaget ställs i Sändartexten i ljuset av just samfundens beskrivning om samtal överhuvud taget ägt rum.
  • EFK (Evangeliska frikyrkans styrelse) reagerar starkt “med sorg” att man inte blivit informerad.
  • Svenska Alliansmissionens Kjell Larsson är lika tydlig.
  • Tholvsen, programansvarig i EFK uttalar att Libris yttrande “helt enkelt inte är sant”
  • Sofia Camnerin Equmeniakyrkan avviker från de andra kyrkoledare välkomnar bokutgivningen och ser inga problem med böckerna.

Att en direktör i ett bokförlag uttalar sig på ett sådant sätt att  kyrkoledare uppfattar att det är osant är djupt beklagligt.

Sofia Camnerin, Kyrkoledare som tycker annorlunda än frikyrkliga kollegor

Att Sofia Camnerin har en annan åsikt och gläds åt direktörens åsikter och utgivning är betecknande. Detta känns igen som ett återkommande inslag utifrån kyrkoledningens positioner och strategier.

LG

Luther i åminnelse.

Den 31 oktober spikade Luther upp sina teser på kyrkporten i Wittenberg. Han hade en längre tid känt att något borde göras åt kyrkans alltmera störande utvikningar och vilseledande och tillkommande läror. Inte förrän nu sista oktober 1517 hade han vågat formulera och pränta ned de punkter som han hoppades skulle leda till ett uppvaknade och en förnyelse av den katolska kyrkan. Närmare bestämt 95 stycken teser.

Porten på bilden av kyrkan i Wittenberg var självklart inte lika fin som idag utan av trä. Ett påspikat anslag var ett accepterat sätt att framställa kyrkliga påbud och kungörelser. Åtminstone ifall man var doktor i teologi.

Luther hade våndats i flera år, funderat, predikat och försiktigt försökt lära ut vad han hade funnit i Skriften, i sin egen bibel.

Egentligen hade allt börjat vid en resa till fots som 22- åring där han överraskandes av ett så häftigt åskväder med sådana stora och nära blixtar och oerhörda dunder så att till och med den annars modige unge Luther förskräcktes. Det hela blev en vändpunkt för den karriärsugna ynglingen och likaså hans uppfordrande pappa som ville att sonen skulle gå i sin fars fotspår som framgångsrik ung man. Bestämt böjde han sina knän vid vägen och lovade Gud att bli präst. Nej till karriär. Nej till hustru. Nej till familj. Katolikpräster lever ju i celibat.

Trots motstånd från familj och kamrater där han var något av en festprisse och ledargestalt höll han kvar vid sitt löfte. Han slutade sina juridiska studier och upptog istället teologiska. Till saken hör att trots att han upplevde en tydlig otillfredsställelse och sin egen brist i gudsrelationen och ofta tillbringade dagar och nätter i bön, fasta och bibelstudium så uppskattades ändå hans predikningar och undervisning så att han så småningom fick lärar- och ledarfunktioner inom Augustinerorden som blev hans teologiska hemvist inom den katolska kyrkan.

Denna ständiga inre brist och torftiga gudsrelation var dock en källa till otillfredsställelse. Men det som skilde Martin Luther från övriga präster och prelater var dock detta sökande och längtande efter något andligt som kunde synas hos personer både i det gamla och det nya testamentet. Till viss del fick han någon tröst och hjälp i bikt och rådgivning av en godhjärtad själavårdare klostret i Erfurt.  Där på det klostret som tillhörde den stränga delen av Augustinerorden blev han blev utsedd som representant för en teologisk fråga som skulle diskuteras i Rom. Luther och en följeslagare skulle gå dit och träffa alla dessa utvalda människor. Tänk om han också kunde få hjälp för sina egna andliga behov?

Resan tvärs över alperna senhöst då snön redan fallit blev besvärlig. Detta var långt innan stora vägar var anlagda. Luther var emellertid rätt ung 1511 och van fotgängare och tillsammans med sin följeslagare klarades resan på drygt 140 mil av.

Alla bikter, böner och fastor hade hittills inte gett honom någon inre frid, men nu fanns där hopp. Heliga kardinaler och påven själv skulle möta upp. Han åtog sig allt vad en rätt katolik skulle utföra. Kyrkobesöken och knägåendet uppför Pitatustrappans 28 steg där bönen Pater Noster bads ( Fader vår ) på varje trappsteg. Bönen kompletterades med bön för förfäderna där varje trappsteg minskade åren i skärselden med 9 år för de avlidna. Trots sitt ärliga uppsåt blev Romvistelsen en stor besvikelse då han märkte ytligheten och synden hos de han skulle se upp till. Hor, penningkärlek, maktsträvan och sexuell lössläppthet fanns överallt bland präster och prelater.

Väl hemma i Erfurt tog han sin tillflykt till tornrummet i Augustinerklostret där han studerade Gud ord. Han hade på alla sätt försökt att uppfylla Guds lag, de tio budorden och söka följa Jesus och dessutom gjort allt vad en exemplarisk katolik bör göra. Dock hade han ofrid och en stor ovisshet om sin själs frälsning. Hans vånda var mer än hade orkade bära. Hans starka gudlängtan hade inte fört honom någonvart trots alla år i Guds tjänst. Senhösten 1512 eller möjligtvis tidig vår 1513 enligt min uppfattning hände undret.

Plötsligt under läsning av Romarbrevet i Bibeln kom det till honom att frälsning inte är av goda gärningar utan i tro på en korsfäst och uppstånden Kristus. – Rättfärdig genom tro -. Frälsning och befrielse upplevdes samtidigt. Detta som Bibeln kallar omvändelse. Allt detta och mycket annat verkligen revolutionerade Luther. Han började få ett personligt gudsförhållande som utmanade mycket och som dessutom gav honom mod att spika upp teserna på kyrkporten. Dock efter att ha låtit tankarna mogna och växa till några år.

Att verkligen våga gå emot den etablerade kyrkan med alla dess färdigtänkta satser var inte lätt. Hundra år tidigare hade en präst i Prag vågat. Han blev bränd på bål… Johannes Hus dog men hans tankar levde vidare. Ytterligare nästan 100 år före Hus hade en engelsman, Wycliffe varit ute med liknande tankar och även idéer om att lekmän kunde förstå Skriften och samtidigt översatte densamma. Han betraktades så ond att hans ben grävdes upp och brändes tillika för detta svåra brott samma år som Johannes Hus brändes.

Så till det Luther gjorde krävdes onekligen mod.

Resten hur han bannlystes där vem som helst fick döda honom och det följande är historia som jag kanske återkommer till.

Uppgången till tornrummet är symboliskt igenmurat. Och tornet rivet.  Efterföljarna till reformationen talar inte längre om omvändelse…

Torbjörn S Larsson

Vagnshed

 

Böcker och argument från förlaget Libris. Equmeniakyrkans närstående…

Equmeniakyrkan har tillsammans med en del andra fria kyrkor en gemensam historia och värdegrund för delning av god litteratur. Detta är nu nedlagt i ett bokförlag, Libris. Bolaget ingår numera i ett norskt mediahus. Genom ägarrättigheter i detta bolag har Equmeniakyrkan viss möjlighet att kommunicera och påverka aktiebolaget. Ägarstyrningens möjligheter.

Det finns en gemensam linje som tycks  genomsyra en rätt stor del av Equmeniakyrkans engagemang inom olika områden där kyrkan finns som representerad men också delar ansvar och inflytande med andra huvudmän. Hanteringen syns rätt tydligt inom följande verksamheter som var och en granskats i tidigare inlägg under året:

  • THS
  • Sändaren
  • Diakonia
  • SKR
  • Följeslagarprogram, det ekumeniska i Israel och Palestina
  • Libris

Kyrkan har två förhållningssätt kring engagemangen i de olika verksamheterna när dessa arbetar på ett sådant sätt att de delvis eller helt ifrågasätts:

1. Låtsas som ingenting: dvs accepterar och samtycker. Ägarstyrningen syns inte. Det som sker det sker. Det vill säga kyrkan har ingen åsikt utan låter “1000 blommor blomma”

2. Kyrkan använder sina arenor taktiskt  som utveckling för nya lite olika tankebanor. Detta  banar mark för nya ställningstaganden. Härvid kan kyrkoledning/styrelse undgå initialt motstånd för “nya” handlingslinjer som hittills  varit typiska för väckelserörelsen. Kyrkostyrelse, kyrkoledning,de valda ombuden och de lokala församlingarnas demokratiska inflytande undandras process initiering och  normal organisationsstyrning på ett elegant sätt. När de nya linjerna är utdragna, lyfts de in i basorganisationen genom olika dialogmodeller och begrepp som “samtal i ögonhöjd”, “inkluderande processer” mm.

Inte längre “Kanaans tungomål” utan elitens moderna kommunikationsstrategi

I tidigare inlägg har jag noterat språkbruket och användning av språket. Det finns en likhet med det Orwell kallade Nyspråk i romanen 1984. (https://sv.wikipedia.org/wiki/Nyspråk)

Språkets “värde” ändras och texter utelämnas och en ny slags teologi växer fram kallad “eisegesis”.(“the interpretation of a text (as of the Bible) by reading into it one’s own ideas”) 

Libris vd uttalar sig på ett sätt som ger en bild av just detta.  Vad menar aktiebolagets direktör egentligen ?

Libris tänker så här

Så här uttrycks det i citat i Världen idag:

  • Vi vill inbjuda troende kristna och församlingar till att omförhandla sin syn på samkönade relationer, säger förlagschefen Jennie Sjöström.”
  • “Lagstiftningen gentemot homosexualitet har förändrats, forskningen om homosexualitet har visat att homosexualitet är medfött, och kyrkan har genom alla tider tagit upp frågor till samtal för att sätta i ett bibliskt och samtida sammanhang, säger Jennie Sjöström, VD och förlagschef på Libris.”
  • Nu är det hög tid att vi samtalar om homosexualitet, säger hon.
  • Vi vill inbjuda troende kristna och församlingar till att omförhandla sin syn på samkönade relationer, till en bejakande riktning. Vi vill genom våra böcker vara en hjälp till att skapa kärleksfulla och öppna församlingar som inte tystnar inför svåra frågor när det handlar om människors möjlighet att få vara med i en församling – som sig själv, säger Sjöström

Litet försök till analys

1. “Troende kristna” och församlingar inbjuds Omförhandla sin syn på samkörande relationer.

Omförhandla Er syn på Bibelns ord och budskap säger den verkställande direktören i aktiebolaget Libris. Svensk lag har ändrats därför behövs förhandling. Då är det väl för församlingen att följa direktörens imperativ och hitta ett bra förhandlingsbord

Yttrandet kommer inte från en språkligt ovan person, utan från en förlags vd. Det kan därför inte anses vara en felskrivning eller slarvigt ordval när “Omförhandling” används som begrepp.

Först styr Libris vd fram till sin uttänkta målgrupp med följande uppseendeväckande målobjekt; “Troende kristna och församlingar” Kan man vara icke-troende kristen? Kan man vara Otroende kristen? Eller är man då inte Otroende?  Det verkar vara så att formuleringen är styrande förstärkningsord. För att använda Orwells lekfulla grammatik ett slags “plusord“(eller kanske det Orwell skrev som dubbel plusord). Ett ord som ger en större tyngd åt nästa ord: OMFÖRHANDLA. “Troende kristna” inbjuds till en omförhandling av sin syn på relationer utifrån församlingens och den troendes läsning av Bibeln,

Den som grundar sitt liv på bibeln möter en värld som ser annorlunda ut än den som Petrus, Paulus och Jesus mötte. Visst är det så. Men det finns också stora likheter med de förhållande som enskilda människor och församlingar levde under och som Paulus med kraft och tydlighet behandlade i sina brev.  Ordet OMFÖRHANDLA är rätt uppseendeväckande där underförstått, men tydligt klargör att direktören vill att den troende skall i en “förhandling” ändra sin ståndpunkt vid en läsning av Bibeln. Den verkställande direktören i ett aktiebolag marknadsför sin egen teologiska åsikt. Den måste ju stå i linje med den som direktörens arbetsgivare har. (Libris) Ingen vd driver en linje i direkt motsats till vad som ägarnas vilja. Så behovet av OMFÖRHANDLING måste anses stå för Libris ägares värdering av våra nuvarande  “Troende kristna”. Det går inte att komma ifrån att såväl orden, som den ekonomiska satsningen med utgivningen av böckerna, är kopplas till en ideologisk ambition som uttrycks  av direktören

Det Paulus skrev om människor gällde i den kontexten men inte i vår. Eller hur menar bolaget.

Omförhandling och svensk lag och forskning

Förvillande målkonflikter

Direktören anför att svensk lag ändrats. Det ger förlaget skäl till att agera för att Bibelsynen bör omförhandlas. Att tolkningen av evangeliet bör anpassas utifrån riksdagens beslut i sociala, juridiska och etiska frågor. Det är häpnadsväckande men inte särskilt förvånande i en kontext där kristen tro ses en slags riktlinje som kan ge samhällsutvecklingen en positiv klangbotten. I samhällen där den religiösa eller kristna läran underordnats statsmakternas dagspolitik har det inte sällan medfört oändligt elände. Man kan inte tjäna två herrar liksom…

Direktören öppnar på inget sätt för en förutsättningslös “omförhandling”. Hon skriver i “bejakande” riktning. Dvs utifrån den grundsyn hon har för läsning av Bibelordet.

Hög tid för samtal

Libris anger med ett slags imperativ att det är “HÖG TID” för samtala om homosexualitet, Det är rätt märkligt att bokutgivaren inte tyckts ha sett något av den inomkyrkliga och tomkyrklia debatt som förekommit i just detta ämnet. Det handlar om signifikanta mediala flöden i kristen och kommersiell media. Debatt om väjningsregler för präster, debatt om statsministerns synpunkt om arbetsbefrielser för präster som vill förankra giftermålets status i Guds ord. Debatt om enkönade äktenskap i Equmeniakyrkan, pingspastorernas gemensamma tankeutspel. Stefans Svärds blogg mm i en väldigt stor omfattning. Men nu har Libris kommit på att det är HÖG TID. Min känsla när jag läser förlages yttranden är att man tycker det är hög tid att kyrkorna ÄNDRAR sin syn. Inte att fördjupa sin syn i en förankring i tron. Dvs att ett öppet förhållningssätt skulle kunna bli att inga kyrkor alls viger enkönade par? Det tycks inte finnas som ett ens möjligt handlingsalternativ.

En klassisk kristen dialog måste möta människor med en öppen famn med gemenskap och medmänsklig kärlek och värme. Kyrkor och församlingar är ingen sammanslutning för de perfekta. Kyrkan är en famns för de som misslyckats. De som kämpar. De som är ensamma De som känner sig utanför. De som mist sitt hopp. Kristus finns där för dem oaktat vilken del av personligheten som smärtar eller som längtar efter att bejakas.

Men det innebär aldrig att EVANGELIET kan OMFÖRHANDLAS.

Däremot inbjuder evangeliet till OMVÄNDELSE och EFTERFÖLJD. Inte efterföljd till det politiskt och socialt just nu korrekta. Nej efterföljd efter honom som gav sitt liv för oss. Hans väg är inte den breda. Inte den som ger bifall i SVT eller på facebook. Hans väg är den enda vägen som man inte behöver omförhandla men bejaka. Kärlekens väg.

Och vad säger Paulus

I Romarbrevet 12 skriver aposteln så här till Romarna och det torde gälla oss i Sverige också:

 Andlig gudstjänst
“Därför ber jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära er själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud. Det skall vara er andliga gudstjänst. Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja: det som är gott, behagar honom och är fullkomligt.”

lg

Sodom, Sverige idag eller…? Om tankar som man inte riktigt vågar bära…

I tidigare inlägg har redovisats en del kring Equmeniakyrkans verksamhet. Initialt måste det framhållas att det som tidigare beskrivits här i olika inlägg inte upplevs som representativt för den absoluta majoriteten av kyrkans församlingar. Klassisk kristen tro är säkert en beskrivning som ligger närmast.

Men… Noterbart är tyvärr en del knepigheter, svåra att förstå

  • Equmeniakyrkan sponsrar Pride med enskildas kollektpengar. Obegripligt för väldigt många församlingar och givare. (se tidigare inlägg)
  • Equmeniakyrkans ledning, Sändarens ledarskribent och ansvarig utgivare förklarar och försvarar en text med förunderlig analys kring synsätt på enskilda som har en klassiskt kristen syn på gemenskapen mellan man och kvinna. (se tidigare inlägg)
  • En pastor och församlingsföreståndare (Kazen) i Göteborg marknadsför en livsstil där hon gissar och förkunnar att bibliska personer är Gay (bögar eller flator) utan underlag och där kunniga teloger konstaterar att det rör sig om egna fantasi skapelser.(se tidigare inlägg utifrån text i GP)

Nu senast har  bokförlaget (Libris) och dess verkställande direktör kommit till insikt att hon och Libris vill att kyrkorna skall “ompröva” sin syn på bibelns innehåll till förmån för den upplysthet och kunskap vederbörande vd har om tingens ordning. I klipp 1 och två nedan redovisas i två artiklar denna fråga, Länk nr 2 innehåller en analys av Stefan Gustavsson.

Här läggs också in en länk med musik av Jerusalem. Sweden is Sodom sjunger Ulf. Månne han har lite rätt eller….

1.Länk från tidningen Världen idag

http://www.varldenidag.se/nyheter/libris-bocker-oppnar-for-homosexuell-livsstil/repqjx!0i6gjkVqopBWlfm1DmWqVQ/

 

2. Länk från tidnings Världen idag med kommentarer av Stefan Gustavsson

http://www.varldenidag.se/nyheter/inget-stod-i-bibeln-for-utlevd-homosexualitet/repqjx!KtL@u4Is1d6AcMGmagBGA/

 

3. Jerusalem. Om Sodom och Sverige.

 

LG

Equmeniakyrkan och THS (del 2 av 2)

EFK pastorn Stefan Svärd lyfte fram en inbjudan från THS om ett specifikt seminarium, Utifrån texten var det uppenbart att medverkande och program låg utanför det som kan kallas klassisk kristen tro. Att kristen tro ifrågasätts är inget nytt. Kanske kan man också det anses som nyttigt för att stärka den egna övertygelsen. Se del 1 av detta inlägg.

Rektor på THS samt professorn Thomas Kazen blev upprörda över kritiken. Dagen, världen idag och XP media tyckte till och lade ut det på sociala media. Där, liksom i Stefan Svärds blogg förekommer många tankar och synpunkter. De finns ännu kvar för den som vill fundera och ta till sig.

Det är uppenbart att THS tyckte att arrangemanget är bra och väl anpassat för mål och uppdrag. Att THS vill finnas där på den kittlande kantlinjen där frågorna ställs och tvivlen får leva fritt och alternativa tankar om tro, religion eller Gud får utvecklas och förkunnas. För det var detta som det uppmärksammade nätverket faktiskt vill som via sin verksamhet och faktiska utbud i Sabbatsbergs kyrka har öppnat famnen för gudstjänster utan gud. Knepigt….

Jag tror aldrig att den som odlar sitt eget träd vill såga det det.  THS anställda och ledare vill naturligt utvecklats och förbättras som högskola. THS har namnkunnigt folk i styrelsen. Här finns en rad meriterade ledare.

En tankelinje som Stefan Svärd för fram är när en kristen pastorsutbildning lägger sig nära den statliga pengagivande famnen sker en anpassning till statens tänkande. Den sekulära staten har med nödvändighet sina egen värderingar, sin egen värdegrund, sin egen syn på vetenskap.

Staten styr med ramar

Staten bedriver verksamhet i egen regi, men ger också driftbidrag till huvudmän som av olika skäl bedriver verksamhet utifrån politikens gillande. Statsbidrag till teologisk högskoleutbildning ges självklart inte utanför ett specifikt regelverk och bredvid och i nivå med  statsmaktens värdegrund.

En del församlingar inom vår kyrka bedriver språkcafeer för nyanlända. Det är i sig en liten men inte alls oviktig verksamhet för sk utsatta, Här finns rätt generösa driftbidrag där dessas innehåll och form klart påverkar verksamheten.

Även Equmeniakyrkans egen hemsida kommunicerar just språk verksamheten väldigt likt med statsbidragens grundtankar. Vår kyrkas egen beskrivning av sitt stöd för denna verksamhet och riktlinjer för bidrag är inte utformade så man kan ana att de gäller för församlingsarbete. Evangeliska ambitioner konkret har övertagits av medmänskliga och administrativa. Det behöver inte alltid vara fel och ledsamt men ger dock rätt tydliga signaler på huvudmannens tanke och strategi. Likartat statens? En slump?

 

En oberoende kyrka

Kyrkan och den kristna församlingen måste få vara oberoende av staten och partipolitiken. Det är lätt att säga och skriva, men när bidragen och ekonomin kärvar är det klart nära till at subtilt anpassa kyrkans insatser till bidragsgrundande verksamhet. Jag tror att det finns uppenbara risker med bidragsberoendet och en fri kyrka står stadigare på evangeliets grund.

Så visst kan man och vågar tänka följande tankar och efter lagom tanketid begrunda, förkasta eller utveckla/driva någon eller några:

  • I det fall församlingar vill ha en högskoleutbildad teologie kand.som pastor,predikant, föreståndare eller diakon, så finns ju vetenskapligt grundad undervisning vid de offentligt drivna universiteten. Om man som nu skall driva en bred och kritisk (traditionellt vetenskaplig) konfessionslös akademisk utbildning är det väl lika bra att konfessionen dvs kyrkan står bredvid och det offentliga “vetenskapliga” är reell huvudman och driftansvarig
  • Vår kyrka skulle på samma sätt som Svenska kyrkan kunna erbjuda enskilda och församlingar en lämplig utbildning för pastorer, predikanter, diakoner och församlingsföreståndare. Utbildningen bör vara öppen såväl för teologiskt grundutbildade, men även för andra personer utifrån en individuell prövning av personens lämplighet och upplevd kallelse till tjänst i Guds rike. Dvs alla pastorer och förkunnar behöver inte en akademisk examen för att tjäna Guds rike och en församling. Ett sådant krav är en mänsklig konstruktion och bör ses som en sådan.
  • Utbildningen i de övriga delar som idag finns på THS bör kunna genomföras av staten eller andra huvudmän.
  • THS kan därmed säljas och de medel som frigörs kan ju lämpligen brukas för evangeliskt arbete..
  • Equmeniakyrkan bör på likartat sätt som för pastorer erbjuda genomföra anpassade utbildningar för missionärer.
  • De anpassade utbildningarna kan efter behov  samordnas och samarrangeras eller formas utifrån den inriktning som finns inom EFK och eller Pingströrelsen. På så sätt skulle det evangeliska arvet breddas och utvecklas ekumeniskt , fritt, från statens värderingar
  • Equmeniakyrkans pastorer bör utifrån samma logik avstå från den juridiska vigselrätten och fokusera på vigslar och bröllop på evangelisk grund. Bröllopspar erbjuds då att genomföra sin juridiska handling hos de eller den myndighet som statsmakten gett uppdraget.
  • Equmeniakyrkan och dess församlingar rekommenderas till stor försiktighet avseende att söka och ta emot statliga och kommunala bidrag där kyrkans värdegrund ställs mot bidragsgivarnas.

LG