Billig nåd erbjuds gratis. Del 1 av 2.

Bakgrund och återblick

I fyra alltför långa avsnitt har på bloggen har jag den senaste månaden redogjort noga för och försökt förstå och analysera hur den kyrka jag tillhör agerar som den gör inom några områden. Utgångspunkten har varit nyheter och information från Equmeniakyrkans tidning Sändaren. Där har redovisats att kyrkans och dess andliga ledare gör följande:

  • sponsrar en tillställning som öppet verkar för pisk sex, sadomachosism, polysexuella relationer, svälja dildo-träning i gruppform, utbildning om hur man skall undvika svartsjuka vid polysexuella relationer, mingel i avsikt att hitta nya partner för dylika relationer osv. Visst var dessa aktiviter inte dominerande vid den senaste PRIDE festivalen i Stockholm. Men kyrkan deltog och paraderade för helheten och har inte markerat ens gränser mellan ovanstående aktiviteter och annan verksamhet av mer traditionell art för information kring sexuell identitet. Visst fanns nakendansen offentligt tydlig men uppmärksammades oerhört mindre än när ett svensk statsråd besökte en liknande tillställning arrangerad i mörka rum. Den heterosexuelle makthavare fick då kvickt fick lämna alla offentliga uppdrag i alla fall för en tid.. Mycket olämpligt uppträdande från en makthavare och logiska konsekvenser utifrån svensk politisk samhällsetik. Anders Borg visade sitt könsorgan på privat fest och fick med likartad logik direkt lämna ett antal uppdrag inom näringslivet.
  • Den kyrkliga etiken för Pride verkar vara helt annorlunda och därtill vara bunden till begreppet kärlek. ”All kärlek är bra” ”Kärleksfullheten flödar”. Piskorna får denna kärleksfullhet att få kvinnorstjärtar att bli rödstrimmiga av lust och maktklekar. Jämställdhet och frigörelse till olika former av relationer upplevs som demokrati och nödvändig normbrytning.
  • Equmeniakyrkans tidning förmår inte att se skillnaden mellan bursex och samtal om identitet. Eller att ta avstånd från dildoträning i grupp.
  • Frikyrkliga offermedel används för att stödja detta och rapporteringen i Sändaren visar att kyrkans höga andliga ledare verkar utomordentligt stolta över detta. Ett slags kärleksoffer.

Kan det vara så?

Det jag sett och tagit del av. De reaktioner som kyrkans egen tidning redovisade mm gjorde mig faktiskt bestört. Är det min kyrka som arbetar så? Var det så landets baptistförsamlingar tänkte när de ville gå samman med de fina syskonen i missionskyrkan. Var det så ”missionarna” tänkte på Hönö, Vårgårda i Värmland eller Smögen när de ville gå samman med baptisterna?

Jag tror inte det. Varför reagerar ingen då? I kyrkoledning? I församlingar? I kyrkostyrelsen? I regionråden? Kan det vara så att de inte våga, kan eller orkar eller så att det accepterar detta och ser det som Equmeniakyrkans nya moderna evangelium?!!

Finns förklaringar utanför dagskontexten?

För att komma vidare ur min sorg och bestörtning över den kyrka jag tillhört i över 40 år gick jag till Bibeln och annan litteratur för att försöka förstå.

Utifrån Matteus 7 tar jag till mig detta:

  • Gå in genom den trånga porten Den breda vägen genom vilka många går leder inte till livet, utan till fördärvet. Den smala krokiga vägen genom den port som är trång och som många inte tar sig igenom, ja den vägen leder till livet.

Man kan ju fundera lite på detta budskap och dess betydelse för mig. Är den väg jag går på den breda eller smala vägen. Har jag gått igenom den trånga porten eller följt den livets motorväg som inte längre gör det möjligt för mig på grund av fartens berusning att ens se passager mellan olika ”länder”.

Här möts jag av en slags paradox. Den öppna famnen. Välkomnandet av oss alla. Men en tydlig antydan om att det inte kommer att bli så enkelt, att man bara kan hänga på flödet av allehanda tankar och liv. Jesus vill markera något mera. Och det markeras: Det är inget enkelt att följa honom.

Efterföljelse. Tankar och text av Dietrich Bonhoeffer. Dyr och billig nåd.

Jag tänker på Dietrich Bonhoeffer. Han skrev ju i boken Efterföljelse om det som kallas BILLIG nåd och DYRBAR nåd. Stämmer hans tankar med det vi kan se nu?

Dietrich Bonhoeffer

Billig nåd är vår kyrkas dödsfiende. Idag gäller vår kamp den billiga nåden. Billig nåd betyder nåd som gottköpsvara, bortslumpad förlåtelse, bortslumpad tröst, sakrament till nedsatta priser, nåd som kyrkans outtömliga förrådskammare, varifrån den öses ut, tanklöst och gränslöst med lättfärdiga händer; en nåd utan priser, utan kostnad.”

 Jag upplever att vi och jag tänker och talar i välvilja om att erbjuda en lätt tillgänglig tro. Det skall vara låga trösklar in till kyrkan. Det är ju helt rätt i sig. Absolut. Men sen då? Är det bara att köra på? Kan det Bonhoeffer skrev kanske liknas vid en” billig nåd”, en nåd som inte kostar oss något. SÅ är det inte med det kristna livet

Vi gör Guds kärlek till föreställning och menar att allt överskyls av den. Det är bekväm för att täcka över våra synder – de som vi inte ångrar och inte på allvar vill bli fria ifrån. Om vi resonerar så då förnekar vi Guds ord. Gud tål inte synd.Vi söker alltför ofta en rättfärdiggörelse av synden, inte av syndaren. Vi vill ha förståelse, inte förlåtelse.

Detta är inget en nåd utan pris, nåd utan kors. Urvattnat.

Men det finns ett annat sätt att förstå nåd på. Det är en nåd som också kallar oss till bekännelse, omvändelse och efterföljelse. En nåd som fördömer synden, men gör syndaren rättfärdig. En nåd som är Guds helgedom och egendom.

Detta är den dyra nåden. Den är dyr eftersom den gör något mer med oss. Dyr eftersom den kallar oss att följa. Dyr eftersom det är Jesus Kristus själv som kallar. Dyr eftersom den kostar en människa livet, men därefter också skänker henne Livet.

Dyr framför allt för att den har kostat Gud något, ett pris som hans egen Son fick betala: ”Gud har köpt er och priset är betalt!” (1 Kor 6:20).

Men överallt samlas vi likväl som gamar kring den billiga nådens lära. Idag betalar vi priset för detta. En nödvändig konsekvens av en alltför lättköpt nådesförkunnelse. Som Bonhoeffer uttrycker det:”Man gav ut förkunnelsen och sakramenten billigt, man döpte, man konfirmerade, man gav absolution till ett helt folk, utan att ifrågasätta eller ställa villkor, man gav ut det heliga på grund av mänsklig kärlek till bespottarna och de otroende, man spenderade nådesströmmar utan gräns, men kallelsen att strängt följa Kristus hördes sällan.” (Bonhoeffer)

Den billiga nåden leder bort

VI, var och en och våra också våra församlingar drabbas av förkunnelsen av billig nåd. Det är en förkunnelse som inte har öppnat vägen för oss till Kristus, utan istället stängt den. Den har inte kallat oss in i efterföljelsen, utan uppmuntrat oss att stå kvar utanför Guds famn. Det totalt urvridna budskapet om en kärleksfull Gud som älskar allt och alla har medfört att vi inte längre höjer på ögonbrynen för det oerhörda som det faktiskt innebär att universums Skapare och Herre älskar oss.

Orden om nåden har blivit så fruktansvärt tomma för oss. Vi förstår inte längre varför vi behöver bli förlåtna, varför det är viktigt med sanning, varför vi behöver följa Kristus och göra avkall på saker som världen erbjuder.

Min sammanfattande fundering blir:

Jag kan absolut inte tro eller föreställa mig att Equmeniakyrkan och de delar av Svenska kyrkan som har nästan identisk agenda, i sin grund kan försvara och se det som är som det som är. Men ändå finns det.

Kanske är det en ledningsfråga. Bilden av en ny organisation där ledningsstrukturen är bräcklig. Organisationsbyggandet överskuggar grunduppdraget. Kommunikatörer som är duktiga och många, producerar ytlighetens tankar, lätta att kommunicera och redovisa på powerpoint. Här föds högst naturligt dagsaktuell politisk och medial korrekthet. Man skapar något nytt med energi från liberalteologer och tycker det är en utveckling i kärlek för framtiden. ”Det gamla är förgånget…något nytt…” En del av teologiskt kunniga tycker att bibeln är mer en utmärkt moralisk inspiration än Guds eget ord till oss idag. Men Bibeln beskriver föråldrade mansdominerade tankesätt. ”Fadern” bytts ut och ordet omvandlas. Han- Hon försvinner ur text och handböcker och avkönas för att inte könet som tankekonstruktion skall ”kränka” någon. ”Feministteologi” är modernt och klassisk kristen tro kan gärna få epitetet ”höger” eller till och med ”Extrem höger” (Se Walan, Sändarens ledarskribent).Men kan det verkligen vara så?

Eller är det fel uppfattat?

Se mer i del 2.

 

 

 

Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.

LG