Kategoriarkiv: Kristusliv

Jag fick en hög med reklam i brevlådan.

Postat av
Svara

Ja i december är det högar av reklam. Många företag vill komma åt mina pengar och få mig att köpa ting som jag inte vet jag behöver eller som jag inte gissar att andra ens behöver.
Detta erbjudande kallas ”tips”. Käcka förslag hur klappar kan köpas och hoppeligen mottagas med glädje och kvitto med överenskommelse om öppet köp och pengar tillbaka,
Volymerna i miljoner av hur mycket vi köper för att fira julen vågar jag inte ens gissa på men den som vill kan hitta den rätta om det nu kan vara till någon glädje.

Den stora kedjan av butiker som säljer hemelektronik hade ett budskap som fastnade i mitt hjärta.
”Julen handlar om att ge”. Att som man skriver öppna ”önskebrunnen” med ett stort sortiment ”…till någon som du verkligen tycker förtjänar det.”
Ett annat stort varuhus har samma formulering samtidigt som man sponsrar människor som kanske inte ”förtjänar” det.

Sedan läser jag evangelietexterna om födelsen. Om Guds gåva till människan. Om räddaren som Gud sände som ett barn. Om uppdraget kring försoning. Om Guds eget lidande och död via sin ende son som räddare för såväl Israel som för oss var och en.

En gåva till någon som förtjänar det skriver affärsrörelsen.
Bibeln säger mig:

  • ”Skall ni ha tack för att ni gör gott mot dem som gör gott mot er? Också syndare handlar så. ”
    Vitvarukedjan säger nästan samma sak fast med andra ord.

Bibelns budskap skiljer sig från reklamens. Det är till mig som ”syndare” som Guds kärlek ges ut. Inte för att jag förtjänar det utan för att Gud är kärlek och att has redskap är nåd och försoning.
Jag bestämmer mig för att lägga affärskedjans fyrfärgstryck i pappersåtervinningen och läser därefter Olof Edsingers profetiskt djärva skrivning om falska profeter.

http://www.varldenidag.se/kommentar/2015/12/11/Olof-Edsinger-Inte-kallade-till-overseende-med-falska-profeter/
Frågan blir då tydlig för mig: Är det en falsk profet i den mediala informationen så bör jag ställa mig frågan vilken jag skall försöka följa.
Kanske inte enkelt men det finns bara en enda väg.

Lars G Berg

Jesus och mänskliga rättigheter

Postat av
1

klubborMänskliga rättigheter

Idag hör vi om mänskliga rättigheter och människans lika värde ganska ofta i samhällsdebatten.
Internationella fördrag om mänskliga rättigheter är människans sätt att skapa grundläggande spelregler om ordning och reda för hela sin värld och skydd för alla världens individer.

När du hör om mänskliga rättigheter i ett internationellt sammanhang finns det ofta all anledning att bejaka argumenten. Det handlar om människor utsatta för krig, våld, svält, förtryck, övergrepp på många olika sätt.

När du däremot hör om det i en svensk debatt finns det ofta anledning att dra öronen åt sig. Då handlar det ofta om grupper som vill ha utökade förmåner inom specifika områden. Det blir någon slags överkurs. Det kan vara rätten för grupper att adoptera eller få barn på olika tekniska sätt, det kan handla om föräldrars rätt att ta död på sina foster, det kan vara kvinnors rätt till lika hög lön osv.

Det finns grundläggande dokument som FN:s deklaration från 1948 som de allra flesta av världens länder håller med om men sedan finns det omfattande utvidgningar och preciseringar som många länder, däribland Sverige, har lagt till men där en stor andel av världens länder inte håller med.

En del klassiskt kristna åsikter kan sägas strida mot mänskliga rättigheter i de utökade versionerna om man hårdrar det, men i stora drag bygger principerna om mänskliga rättigheter på ett slags kristet förhållningssätt på människovärde.

Mänskliga rättigheter i Bibeln

Om du söker på mänskliga rättigheter i Bibeln så får du problem. Det är ett område som lyser ganska tunt och ju tunnar ju längre fram i Bibeln du kommer.

Jesus och evangeliebreven talar mycket mer om människans skyldigheter än om rättigheter och att människan bör bevaka sin Rätt är inte alls framträdande. Mänsklighetens behov är mer att inse sin djupa ofullkomlighet, behov av omvändelse och förlåtelse och att Gud skall öppna nya möjligheter av nåd.

Kristen tro handlar om att själva Livet är en GÅVA, det är ingen RÄTTIGHET.
Livets gåva tas bäst emot med TACKSAMHET, inte med en attityd av KRAV.
Tron som är grunden till det nya livet är också en GÅVA som bara kan tas emot i TACKSAMHET.

Bibelns grundläggande budskap är inte att vi har RÄTTIGHETER att kräva in utan att vi är SYNDARE som behöver bli frälsta av NÅD.

LAGEN leder till sådan som har rätt och sådana som har fel. Några kan kräva in sin rätt och några tvingas ge efter.
EVANGELIET leder till att alla inser sin oförmåga att kunna ställa krav men ger också alla möjlighet att få nåd och förlåtelse som fri gåva.

RÄTTIGHETER hör ihop med LAGISKHET.
GÅVOR hör ihop med KÄRLEK och NÅD.

Samhället säger att när du får LIDA skall du kräva din RÄTT.
Nya Testamentet säger att när du får LIDA skall du BE.

Evangeliets synsätt och erbjudande

Låt oss se på några av Bibelns bilder på hur vi skall tackla livet.
Redan i 1 Mosebok möter vi en predikan om rätt attityd. Gud skapar världen och livet fantastiskt. Han fyller det med njutning och skönhet. Det finns massor av möjligheter.
Men de första människorna frestas. Vad är det Frestaren säger?
”Skulle väl Gud ha sagt? Inte skall ni dö, ni kan bli såsom Gud…” Han säger egentligen ”ta tillvara på era mänskliga rättigheter, att lyfta er själva till en högre nivå” ”Ni kan bli lika Gud”
Istället för att lyda Guds vilja: Var tacksamma för det ni fått och gläd er åt alla gåvor inom de ramar jag gett er.

Jesus FÖRSTÄRKER syndbegreppet. Han nitar verkligen fast varje människa som syndare. ”Ni har hört att det blev sagt… Men jag säger er… Jesus skärper lagens krav på en rad punkter.
Jesus säger: Ni som är Onda, till sina egna lärjungar!

Samtidigt erbjuder han den gränslösa nåden, biljetterna till himmelriket, evigt liv och evig välsignelse. Helt gratis på ett sätt. Det kostar samtidigt allt för den som vill följa honom.
Den som tror har evigt liv. Ty så älskade Gud världen…

Jesus visar den självutgivande kärleken genom att dö på ett kors för mänskligheten och kallar sina efterföljare att på samma sätt vilja ge sina liv för sina medmänniskor och Guds rike.
Det är inte att lära ut en livsstil att kräva rättigheter, det är att fostra till ödmjuk efterföljelse i tacksamhet inför nåden och den utgivande kärleken.

SALIGA de som är fattiga i anden, de som sörjer, de ödmjuka o.s.v

Om någon slår dig på högra kinden vänd den vänstra till. Om någon vill ha din skjorta ge honom din mantel också. Om någon vill att du skall gå en mil, gå två.

GÖR ER INGA BEKYMMER. FÖRTRÖSTA på himmelens fader som fåglarna gör för han föder dem. Se på liljorna på ängen och förstå att Gud har omsorg om er.

Jesus är närmast anti-rättighetskrävande och lär istället ut trofasthet och tillit till den högste Guden. Ni måste bli som ett barn!

Se hellre din egen synd och sök Guds helande till kropp och själ. Sök Guds vilja och låt Han stå för lösningen. Det är den naiva tron på Guds ledning och omsorg som är nyckeln till det kristna livet.

Och det kan vara en fantastisk värld! För i den direktledda Gudsrelationen i naiv förtröstan och där de egna rättighetssträvandena inte är i fokus, där öppnar Gud så många nya möjligheter. Där växer Guds rike, där finns hans nådegåvor, där uppstår spännande uppdrag och där överflödar nåden och den inre upplevelsen av härlighet och frid, oavsett yttre omständigheter. Det är som en trädgård, rik på ljuva frukter och upplevelser som aldrig kan upplevas av den som lever sitt liv rättighetsvägen.

Gud har så mycket mer att ge i sin nåd!

Thomas F

Du får vad du betalar för.

Postat av
2

”Jesus älskar dig – Han vill bli din bäste vän – ta emot Honom i ditt hjärta – be Honom komma in så får du ett nytt liv – Han har dött för dig så att du ska få leva – det är gratis – det är fritt – är du sjuk, be till Jesus så blir du frisk – är du ledsen och nedstämd, Jesus ger dig glädje – bara ta emot!”

Känner du igen ovanstående? Det är den nya frälsningsvisan som många predikanter och evangelister sjunger och en del människor faller för den. Men, det är billig frälsning! En billig frälsning kan man lätt lämna om det inte känns bekvämt som när det kommer känsliga frågor eller ifrågasättande eller gyckel, eller än mer: förföljelse för tron. Det är som Matteus skriver i 13:20f. Det är ju religion det handlar om. Om du får betala bra för en sak, så är sannolikheten att du lättvindigt gör dig av med den ganska liten. Ju högre pris du betalar desto hårdare håller du i det som du köpt.

Vad är då ett ”ärligt” pris för frälsningen dvs syndernas förlåtelse, en pånyfödelse och ett evigt liv? Människan behöver inse sin synd, sitt uppror mot Gud. Hon behöver inse att det livet leder till död och evig död, behöver vända om, vända sig bort ifrån det livet och tro att Jesus med sitt lidande, död och uppståndelse har öppnat en ny möjlighet, en möjlighet till liv genom tro. Han ger en rättfärdighet som tillräknas, inte förtjänas och den tas emot och levs i tro. All tanke på tillgång/förtjänst måste överges!
Allt är av nåd.

Detta är inget litet pris för en människa att betala. Det handlar visserligen inte om pengar, men att inse att ens liv är byggt på vad man kan få ut av andra människor och sedan erkänna att det livet är värdelöst och meningslöst, det är inget man gör med en klackspark. Det kostar hela egot, prestigen, imagen, allt!
(Se även Luk 14:27-33)

Vad behöver man veta för att kunna ta beslut?
För det första är det ”Gudskännedom”. Du behöver veta att Gud är Skaparen, sanningen, absolut renhet, kärlek, allmakt, rättvisa, liv mm.
För det andra är det ”människokännedom”. Du behöver inse att människan är trasig, girig efter makt, egenkär, dödlig mm – kort sagt en syndare.
För det tredje ”Jesuskännedom”. Du behöver veta att Jesus är Gud som blivit människa, för att dela våra villkor, och genom sitt lidande, död och uppståndelse, försona människa och Gud. Han är därmed grunden för syndaförlåtelsen.

Vi sjunger gärna sånger skrivna under andra halvan av 1800-talet. De har ett djup och en innerlighet som saknas i många av dagens kristna sånger. Jag tror att det beror på att förkunnelsen under den tiden handlande om Guds helighet och renhet, människans synd och uselhet och Jesu försoning och kärlek. När försoningen/förlåtelsen tas emot i tro får människan Gudsrelationen tillbaka.

Eftersom vi nu är över 100 år närmare denna tidsålders avslutning och polariseringen mellan församling och värld blir tydligare, behöver vi komma tillbaka till den bibliska förkunnelse om synd, rättfärdighet och dom. Vi behöver förkunna omvändelse och pånyttfödelse i Jesu namn, en frälsning som kostar. I många länder i världen råder idag diktatur av olika slag. I alla dessa länder förtrycks den kristna minoriteten mer eller mindre. Där kostar frälsningen rejält! Icke desto mindre kommer människor till tro och församlingen upplever, trots förtrycket, att Ordet har framgång. Människor blir förvandlade, sjuka blir friska, onda andar drivs ut och Jesus blir känd. Vi behöver vända om innan diktaturen kommer hit! Annars får vi större problem än nödvändigt. Ett av de största problemen blir då alla dessa med en billig frälsning. De lämnar tron, men det är inte det värsta. De kommer samtidigt att förråda dem som håller fast vid tron och de kommer att avslöja ledare och gömställen. De har ju tidigare räknats bland de troende och fått information i förtroende. Här måste ledarskapet bruka stor försiktighet och vishet.

Hur är det? Är du som förkunnare/evangelist villig att ta risken att sätta dina syskon i stora problem pga din önskan att se människor ta emot Jesus utan omvändelse ånger och bot? Eller kan du släppa prestigen och berätta om det verkliga priset för frälsningen, även om du inte får be med en enda syndare mer i ditt liv?

Nils-Olof Persson

Försoning och förlåtelse – GT och NT.

Postat av
Svara

Alltsedan syndafallet i trädgården, när Adam gjorde uppror mot Gud, har skulden utgjort ett hinder mellan Gud och människa. Eftersom Gud är skaparen av allt som är till, är Han också den starkare makten. Därmed dikterar han villkoren för hur människan skall återfå ett rätt förhållande till Honom. Hebr 9:22 säger ”

Enligt lagen renas nästan allting med blod, och utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse”.

Försoningen i GT åstadkoms genom offertjänsten. Olika djur dödades/offrades i syndarens ställe och blodet var tecknet för Gud att liv givits för liv. Djuret, som i sig inte vet skälet till sin död, blir också ett tecken för syndaren – så mycket kostade det Gud att förlåta synden. (Offerdjuret är ju skapat av Honom.) Den oskyldige får lida i den skyldiges ställe.

GT:s offertjänst är dock något tillfälligt. Den pekar enligt profetiorna fram mot Messias lidande, som i sig är det slutgiltiga offret för alla människors synder i alla tider. I och med det avslutas djurofferskulten.
För att offerhandlingen också skulle ge förlåtelse krävdes en ärlig syndabekännelse. Det räckte inte med rätt utförande och rätta ord – hjärtat måste vara med.

I NT vilar försoningen på soningen. Också här tar den oskyldige på sig den skyldiges skuld och straff. Det är alltså ingen ny lära utan Jesus Messias uppfyller och fullbordar soningen mellan Gud och människa. Hebreerbrevet har som huvudtema att visa detta. Det gamla betecknas som ”en sinnebild”, ”utvärtes stadgar”, ”en skugga” etc. av det som skulle komma dvs ett bättre förbund med bättre offer och bättre säkerhet.

Jesus lider inte passivt – hans gärning är i högsta grad aktiv. Han ger sitt liv i frivillig lydnad för människosläktets eviga liv. Han är förebilden för den oskyldiges lidande. Gud försonade i Jesus/Messias världen (var och en) med sig själv. På detta vilar försoningen! Detta är Guds handlande för oss.

Det innebär dock inte att alla människor är, eller automatiskt skulle vara, förlåtna alla synder. Nej, medan försoningen är kollektiv är förlåtelsen individuell. Här krävs, liksom i GT, en personlig syndabekännelse och bön om förlåtelse. Endast på försoningens grund kan detta ske, och endast i trons gemenskap kan den tas emot. Omvändelse, tro, bekännelse och övergivande av synd är nödvändiga steg för att förlåtelsen ska ges och kunna tas emot.

Försoning är alltså –

  • Guds verk
  • universell
  • kollektiv
  • utan mänskligt deltagande

Förlåtelse är då –

  • Guds verk på försoningens grund
  • individuell
  • kräver människans aktiva önskan och handling

Litteratur:

  • Bibeln
  • Bibellexikon: Försoning, förlåtelse
  • Nils-Olof Persson

 

En stark påminnelse om vår

Postat av
Svara

 Tulpaner

Varför inte köpa en bukett tulpaner (Till din fru)nu när det är som kallast och mörkast?

Vi kristna borde vara som en knippa tulpaner i en mörk och kall värld. Precis som tulpanen lever vi endast en kort tid för att sedan vissa ned. Ofrånkomligt. Måtte vi då vara till glädje och välsignelse den lilla korta tid vi lever här. Men att vara till välsignelse är inte ENBART att tyst som tulpanen sprida glädjen och hoppet om en ljus vår. Ibland måste det sägas, det som ska sägas. Även om det tar emot för den egna populäriteten.  Salig Frank Mangs citerade ofta bibelordet: ” Känner ni inte med att Kristus bor i Eder, så håller ni inte provet”. Det är klart att sådana citat stötte människor. Etablerade människor i en kristen församling.  Det får människor att känna sig obekväma i en varm kristen gemenskap. Värmen hos Frank låg faktiskt inte i ordet eller det obekväma påståendet, utan i omsorgen om den som var inbillat frälst. Tyvärr är denna inställning rätt sällsynt i vår tid men det var vanligare förr. I alla fall som jag minns det. Allt ska vara så inkluderat idag. Men kollar man Kristus själv när han predikade så vet jag inte någon som så spaltade upp människor till höger och vänster. Exkluderade. Likadant i här i Sverige för 150 år sedan.


Kristen tro, exklusiv och personlig

Då när väckelsen började var kristen tro något exklusivt. Vid genomgången om försoningsdebatten i Betlehemskyrkan i december påstods det att det var svårt att härleda hur den frikyrkliga väckelsen egentligen startade. Här kommer ett förslag som gäller i alla fall våra trakter i Västsverige. Människorna började läsa bibeln och fick svårt att få ihop Stadskyrkans nattvardsgång där alla var inkluderade. Människor som var uppenbart ogudaktiga tog nattvarden tillsammans med andra troende. Man började i protest ha lite egna andakter i hemmen med lekmannapredikanter och nattvardsstunder i smyg. Ur denna exklusiva grupp av nattvardsföreningar som strax blev missionerande grupper föddes friförsamlingen. Mitt eget lilla missionshus anslöt sig först 50 år senare 1925 till missionsförbundet. Även om det inte var likadant på alla ställen så finns det en viss generalitet i strukturen. Ett exkluderande sammanhang där en tydlig omvändelse krävdes för medlemskap.


Kristen tro, kräver mod

Läste i morse om Paulus som likaså vågade ta itu med den religiösa maktens absoluta gigant: Simon Petrus. Det är klart att han kunde tigit och samtyckt och varit populär men evangeliets sanning betydde mer för honom än att hålla sig väl med det stora etablissemanget.

Sammanhanget var så här:

Petrus tyckte först att det var okej att när han hälsade på i Antiokia att äta tillsammans med de lokala hednakristna (något som inte var accepterat bland judarna). När sedan en ytterligare delegation kom från Jerusalemförsamlingen på besök så stannade Petrus hemma från måltiden för att inte stöta sig med judarna. Och så höll det på, måltid efter måltid. Paulus anmärker att till och med hans kollega Barnabas drogs med i detta. Judarna för sig. Hedningarna för sig.

Då tvingades Paulus till en uppgörelse. Läs själv i Galaterbrevet. Ett bibelord fastnade i huvudet:

”Men när jag såg att de avvek från sanningen i evangeliet sade jag till”.

Gör vi detta, du och jag?

Torbjörn S Larsson

PS. Min hustru och jag besökte för någon helg sedan Tabernaklet och åhörde både panelsamtalet mellan församlingsfakultetens Johannes Hellberg och vår Thomas Forslin samt det utmärkta föredraget om försoning av generalsekreterare Stefan Gustavsson. En fullträff och verkligt bibel-fokuserad stund. Varför inte inbjuda dem till din församling?