Kategoriarkiv: Baptism

Statsministern anser:Yrkesförbud för präster som vägrar viga enkönade par till äktenskap. Partipolitiken har långsiktigt en stor roll i den svenska kyrkan.

Postat av
1

Sveriges statsminister och det socialdemokratiska arbetarepartiets ordförande har uttalat sin åsikt om kristen tro och bibelsyn. Detta i en läsvärd intervju i Kyrkans Tidning. http://www.kyrkanstidning.se/nyhet/stefan-lofven-alla-praster-ska-viga-samkonade-par

Vår statsminister anför att alla präster, anställda i trossamfundet Svenska kyrkan skall viga alla personer oaktat deras kön. ALLA präster. Han jämför detta tjänsteåliggande med det arbetsrättsliga ärendet avseende anställning av en barnmorska som på grund av sin kristna tro inte önskade utföra aborter men i övrigt arbeta som barnmorska. Arbetsrättsligt förlorade hon den tvisten mot sin arbetsgivare, det politiskt styra landstinget. Vill man inte utföra aborter av kristen övertygelse får man söka annat jobb. Vill man inte viga enkönade av kristen övertygelse kan man inte arbeta som anställd i den svenska kyrkan. Tro- samfundet den Svenksa kyrkan. Inte statskyrkan utan den till synes politiskt fria kyrkan

Statsministerns logik är intressant. Landstinget är en del av myndighetssverige. Offentlighetsprincipen gäller. Landstinget skall utöva ”myndighet” liksom hälso- och sjukvård inte enbart enligt lag utan också i enlighet med den vilja som de politiska partierna fastlagt. Detta är en grundläggande del i en demokrati.

Den ”fria” kyrkan skildes formellt från staten för ett antal år sedan. Men den har inte frigjorts från statsministerns parti och partipolitik. Partipolitiken i hans parti bör enligt honom även framgent påverka det kristna evangeliets utövning, förkunnelse, den till synes politiskt fria  organisationen Svenska kyrkans evangelisation politik och policy.

Statsministern är medlem i Svenska kyrkan. Det medlemskapet är enligt honom inte förknippat med personlig tro på Jesus som Kristus som den enda vägen till Gud. Dock besöker han kyrkor ibland för stillhet och kontemplation. Det är ju inte fel alls i sig men är ju ingen religionsutövning av klassisk kristen tro. Där är statsministern föredömligt ärlig och hycklar inte.

Statsvetaren Jan Thurvall anser denna argumentation märklig då Sveriges ledande politiker blandar samman myndigheters roll med en religiös organisations lära, förkunnelse och handlingar.

Klassiska baptister har sedan mitten på 1800- talet hävdat behovet av religionsfrihet och delning mellan kristen tro och församlingsliv i förhållande till samhällets politiska system och maktutövning. Baptisternas bibeltolkning gjorde dem såväl aparta som kriminella i förhållande till den tidens politik och en politiskt styrd kyrka.

Men än idag syns spåren av politiska ambitioner av att inifrån påverka kristen tro, bibelssyn, och religiös utövning inom kristedomen.

Samma syn och engagemang syns inte i andra religiösa sammanslutningars verksamhet. Jag har inte sett att tex regeringen eller centerpartiet agerat i den lära som förkunnas i våra synagogor eller moskeer. Inte heller om utövningen av hinduistisk gudsbild eller buddhas roll. Men om kristen tro finns politiska  åsikter oaktat att den eller de som driver dessa tror på bibeln eller kyrkans/församlingens tro.  Är det OK om Sverigedemokraterna infiltrerade SAP och skrev deras migrationspolitiska program. Knappast.

Så;

  • De politiska partierna bör genast upphöra sitt engagemang i ett tros samfund. Det är inte värdigt en neutral politisk demokratisk tradition att styra den religiösa övertygelsen och utövningen
  • Bort med partipolitiken från kyrkan. Svenska kyrkans ledning borde prioritera sina rötter och förankra dem i klassisk kristen tro. Där finns många förbättringsmöjligheter.
  • Politiker är självfallet mycket välkomna att deltaga i kyrkans verksamhet som stöd för individens egen utveckling men också som värdefulla röster i kyrkans diakonala och evangelisation.
  • Ta bort vigselrätten från trossamfunden. Myndighetsutövning måste skötas av samhället. Kyrkorna och samfunden kan sen genomföra de bröllop och de högtider som man själv full skapa och ge sina medlemmar.
  • Equmeniakyrkan som söker samarbete med Svenska kyrkan måste uppmärksamma politikerstyrningen som för bort från evangeliet. Equmeniakyrkan har ju redan infört och godkänt yrkesförbud och predikoförbud för anställda pastorer som förkunnar klassisk baptistisk tro i sina församlingar om dessa tecknat lokala samarbetsavtal med Svenska kyrkan. Med likartad ideologisk hållning som statsministern utvecklar konkret bör ju baptistpastorer som vill förkunna klassisk baptistisk tro inte vara anställda i en sådan församling utan söka en annan arbetsgivare.

Är det så det är tänkt. Jag hörde inget av detta inför det som var ”Gemensam framtid” och sen blev Equmeniakyrkan. Denna utveckling är märklig och kanske måste den ses som en anpassning från klassisk kristen tro till en organisationsomvandling av klassisk art när intresseorganisationer slås samman och organisationsstrukturen prioriteras och kärnan omvandlas av de många kommunikatörerna till pamfletter och prydliga powerpointbilder.

Reformation en formation av en organisation utifrån dess grund bör kanske startas i varje enskild persons hjärta under studier av Guds ord.

Det var så det började./ LGB

Klassisk kristen herde som arbetarepartiet inte försökt styra. Men som troligen inte kan styras från svenskt håll trots alltfler medlemmar i Sverige

Ärkebiskop tveksam till att Jesus är den enda vägen till Gud men lyhörd för politisk korrekta samhällsvärderingar.

Wanja Lundby Wedin. Kyrkopolitiker med gedigen bakgrund i fackföreningsrörelse och SAP. Omsätter statsministerns och socialdemokraternas kyrkopolitik

LGB

Bo Brander. Präst St Ansgar. Står för Klassisk Luthersk kristen tro. Bibeltro som inte av den svenska kyrkan,

Equmeniakyrkan med vigselrätt viger efter varje församlings ställningstagande en eller tvåkönade par. Klassisk kristen tro gäller vid sidan om politisk korrekt ”modern” teologi.

Förespråkar klassisk kristen tro. Världsvid kyrkoledare som knappast följer en svensk statsministers bibelsyn.

Livets Ords ledare står för klassisk kristen tro. Bottnar i frikyrkotradition.

Stormuftin viger knappast personer av samma kön. Allt fler svenska delar hans religiösa uppfattning, Få politiker försöker påverka deras religionsutövning.

Om den förändrade självbilden, uppdraget och dess konsekvenser. Del 3 av 3.

Postat av
1

ÄRKEBISKOPENS ÅSIKT OM GUD OCH ATT JUDAR OCH MUSLIMER TILLBER SAMMA GUD SOM KRISTNA

Bergstrands text skall ( inlägg 2 ovan) läsas i balans med nuvarande ärkebiskops mening nedskrivit 2014 i följande text
 ”En ganska självklar utgångspunkt för mig i mina möten med judar och muslimer är att vi tillber samma Gud – hur skulle det kunna finnas mer än en allsmäktig skapare av universum? Lika självklart är det att vi inte förstår eller beskriver Gud på samma sätt. Bland dessa olikheter är det frågorna om Jesus Kristus som skapar störst oro. De rör vid vår identitet som kristna och behöver hanteras med omsorg. […] Risken är att vi förminskar Guds vilja och vägar att frälsa världen om vi dömer ut andra religioners erfarenheter av Gud och ställer ”sanningen” mot ”den enda sanningen”. Det rimmar också dåligt med grundtextens ord för sanning – grekiskans aletheia handlar om avslöjad verklighet. Och verkligheten är alltid komplex.”

Helt uppenbart är att i  denna fråga avseende finns olika uppfattningar om Guds ord.

Landets främsta kyrkoledare skriver att i samtal med människor med annan tro känner hon en oro för ”frågan om Jesu”. Hon skriver också tydligt att om vi anför Jesus som Vägen sanningen och livet” riskerar vi att förminska Gud.

Vi riskerar att förminska ”Guds vägar och vilja att frälsa världen om vi dömer ut andra religioners erfarenhet av Gud. Vi bör inte ställa sanningen mot den enda sanningen.- Så tycker ärkebiskopen.

–  Så tyckte ärkebiskopen. Så här tycker Jesus själv…

”5 Tomas sade: ”Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?” 6 Jesus svarade: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. 7Om ni har lärt känna mig skall ni också lära känna min fader.”

– En fundering_ Hur kan man som läsare förhålla sin när en kyrkoledare ändrar Jesu konkreta uttalanden i Bibeln.

 

GUD I BIBELN, en eller flera…

I 2 Mosebok 2 finns tio Guds Bud.

  • Första budet:Du skall inga andra Gudar ha vid sidan av mig

Vi skall frukta och älska Gud över allting och sätta all tro och lit till honom.(Luther)

Några kommentarer:

Texten innehåller ju en uppmaning att läsaren skall hålla sig till en Gud. Det framgår ju tydligt att det finns en uppfattning om att det finns flera Gudar. Enligt Bengt Göran Bergstrands inlägg dyrkade Muhammeds företrädare 365 gudar varav Allah var en. Det är intressant att fundera över hur de 364 gudarna förhåller sig till Skapelsen eftersom ärkebiskopen knyter samman skapelsen med den som anser Gud har skapat världen.
  • Ärkebiskopen knyter samman sin ståndpunkt med en gemensam Gud med mono-teistisk religion. Sådana finns det flera av:
  • Bahá’í; Allah, Gud, God, Dieu, Dieux, Ishwar, Dio, Perëndia, Amlak, Igziabeher (እግዚአብሔር), Dio, Бог, osv (beroende på vilket språk bahá’íerna talar). Enligt Baha’i-tron finns inte djävulenoch tron på Guds och religionernas enhet är central.
  • Akhenatons monoteistiska (eller möjligen monolatristiska) religion med den centrala solguden Aton.
  • Zoroastrism brukar beskrivas som monoteistisk, men med dualistiska drag eftersom Gud eller ”Herren den Vise” (Ahura Mazda) har en ond motpart i Ahriman. Ahriman kommer emellertid att besegras eftersom Ahura Mazda är starkare, och i den bemärkelsen är Zoroastrismen monoteistisk.
  • Ayyavazhi; Ayya Vaikundar, ett trossystem inom hinduismen.

Några kommentarer; Texten från Moseboken innehåller ju en uppmaning att läsaren skall hålla sig till en Gud. Det framgår ju tydligt att det finns en uppfattning om att det finns flera Gudar.

ÄRKEBISKOPEN FÖRMANAR: Ensidig förkunnelse med Jesus ord kan medföra att vi  förminskar Gud och därmed stå i vägen för Guds planer och vägar för att frälsa världen.

 

Fara: Evangelium om att Jesus är den enda vägen till Gud….Hög risk att förstöra för Guds frälsning,,,,eller..?

Ärkebiskopen är tydlig på att det finns risker att vi som Jesu lärjungar kan stå i vägen för Guds plan om vi ifrågasätter andras erfarenheter av Gud  och framhåller Jesus som den enda vägen. Det resonemanget är märkligt eftersom lärjungarna, bibeln och kyrkohistoriens början entydigt visar på att Jesus och apostlarna förkunnade om den enda vägen till Gud via Jesus Kristus. Det är rätt märkligt att den svenska kyrkans ledargestalt har en annan åsikt.

ÄRKEBISKOPEN OCH BISKOPEN I SKARA

Det finns ju skäl såväl teologiska som organisatoriska att tro att biskop och ärkebiskop delar samma grundläggande teologiska värderingar. I några glimtar i inläggen tidigare inlägg i denna blogg skriver biskop Bonnier  sina ställningstaganden, helt i linje med Svenska kyrkans högste företrädare i Sverige. Det handlar om identitet (kristen) och ärkebiskopen anser vi skall hantera ”frågan” med omsorg.

 

Åke Bonnier och dåvarande ärkebiskopen Wejryd

Men Skarabiskopen har ytterligare uppseendeväckande åsikter. Bonnier skriver:

  1. ”Om man menar att inkarnationen såsom de kristna förstår den utesluter alla andra vägar till Gud betyder det att Kyrkan har en stor och nästan omöjlig uppgift att undervisa och omvända så många som möjligt till den enda sanna läran och därmed den enda sanna gudsrelationen. Om inte människor kommer till tro på Jesus Kristus måste ju rimligen detta leda till någon form av konsekvens för den som inte tror. Det handlar om eviga straff av något slag som kan, men inte nödvändigtvis måste, innebära ett evigt lidande­.”                            KOMMENTARER OCH FUNDERINGAR. Bonnier ifrågasätter i texten och som jag kan förstå honom, Jesus själv som ju  anger att han är vägen till Gud och Sanningen. Biskopen underkänner därvid innehåll och substans i texten ”Ingen kommer till Fadern…osv” Hans synnerligen intressanta perspektiv handlar om volym.

Bonniers bekymmer om volym och det apostoliska uppdraget

  1. Kyrkan har en ”stor och nästan omöjlig uppgift” att förkunna den sanna och den enda sanna läran… Och därtill omvända så många…. Varför skriver Bonnier så?
  2. Jag tänker då på hur Paulus, Petrus och de andra medarbetarna måtte ha tänkt.  De som lyssnade till Jesus direkt. De som lyssnade till hans lärjungar. Och sen Paulus med ett alldeles speciellt Guds uppdrag. Om Levi Pethrus, Luther, Billy Graham,F.O. Nilsson, m.fl. hade lyssnat till Biskop Bonnier….Då hade nog den svenska kyrkan inte hade vi inte haft biskopar eller ens kyrka i Sverige. Paulus hade kanske med hänvisning till sin ledare direkt lagt ned…. Paulus borde då måhända yttrat sig bättre utifrån arbetsmiljölagen…:  En modifierad missionsbefallning: Gå ut i delar av Er omgivning och för dialog i ögonhöjd för mina ord är inte enbart de som gäller. De finns många vägar till Gud… välj själv en passande....  

    Paulus olika missionsresor. Hur var det möjligt…. och tänk om Paulus fått höra biskop Bonnier och haft tillit till hans ord?

  3. Om man skall försöka tolka biskopen kan det vara ett återfall in i statskyrkotanken. Alla i en stat kommer till evigheten om man döpts, oaktat vilja och personlig tro, har konfirmerats och tagit emot nattvarden. Bonnier tycks dock gå ändå längre… Jag hörde för en tid sedan att det fanns kristna och präster som mimade sista delen av trosbekännelsen ety det uppfattade den som obehaglig…”därifrån igenkommande för att döma levande och döda.”
  4.  Bonnier skriver:”Vi kristna tror att Gud har uppenbarat sig på ett unikt sätt i en judisk man som levde i ett begränsat geografiskt område under en begränsad tidsperiod.”   
  5. KOMMENTARER OCH TANKAR. Bonnier skriver att han finner att Gud uppenbarat sig i en judisk man som levde en begränsad tidsperiod i visst område. Kopplat till just dessa ord och vad han i övrigt framför skiljer sig hans uppfattning från den klassiskt Kristna att Gud gav oss sin son dvs en del av Gud själv som tog formen av en människa som oss.
  6. Mer av biskop Bonnier; ”Vi tillskriver honom epitetet ”den smorde” och hävdar med bestämdhet att han både undervisade­ om livet och relationen med Gud och medmänniskan. Han utförde också sådana handlingar som människor på den tiden uppfattade som underverk.                                                                                      KOMMENTARER OCH TANKAR: Bonnier skriver att Jesus utförde handlingar som folk  ”på den tiden uppfattade som underverk”.  
  7. Här ger biskopen sig in på en bibelförklaring där det som beskrivs som under uppfattades så då vid den tiden. Dvs det kanske inte uppfattas som under idag. Biskop Bonniers läsare måste då fråga sig? Är det månne Brödundret när tusentals människor fick mat, eller kanske när Jesus stillar stormen så var det ett väderfenomen, uppväckande av döda var det kanske bara någon som vid hans karismatiska närvaro vaknade upp efter att ha svimmat eller varit medvetslöshet.Utdrivande av onda andar var det en ett tillfälligt psykostillstånd som försvann? Lasaros i Johannes 11 som varit död i fyra dagar hade kanske bara vilat ut i en grav? Månne tiden vara inne nu då  enligt biskopen där vetenskapen kan förklara att undren inte är under längre under grundat i bibelordet. Biskopens skrivning är speciell då han ställer sig i en situation där han bedömer personerna nära Kristus som personer med begränsad kunskap om sjudomar, liv och död,mat och inte mat, osv. Med dagens utveckling och forskning tycks Bonniers budskap vara; de som var med Jesus förstod inte att det de såg och kände smakade och berörde, liv och död var sådant som en svens teolog så småningom skulle förklara som upplevelser på grund av bristande kunskap. Eller?
  8. I Hebreerbrevet läser vi:                                                                                ”Därför måste vi desto mer ge akt på det vi har fått höra, så att vi inte tappar kursen. 2 Redan det ord som förmedlades av änglar var giltigt, och varje överträdelse och ohörsamhet fick sitt tillbörliga straff. 3 Hur skall då vi slippa undan, om vi inte rätt uppskattar en sådan frälsning, den som Herren först förkunnade, som vi har fått bestyrkt av dem som hört honom 4 och som Gud själv har bekräftat med tecken och under och olika slags kraftgärningar och genom att dela ut helig ande efter sin vilja. Kommentarer och funderingar: På flera ställen i Bibeln finns angivet händelser med rubriken Under och tecken. Det finns också skriftställen där dessa händelser så att säger förtydligar Faderns vilja och auktoriserar Sonen.”

    Andra templets västra mur och muslimska guldsmyckade moskèn. På samma berg.Till ära för samma Gud eller…

Den svenska utvecklingen

Den ännu politiskt styrda och samhällsanpassade svenska kyrkan har ju i betydande stycken lämnat den klassiska kristna tron och sklijer ut sig från stor delar av den världsvida kyrkan.

Det är väl dokumenterat av många inte minst från bibeltrogna präster som ännu verkar i kyrkan och hoppas på förändringar. Sådana sker utan tvekan och då på församlingsnivån.

Svenska kyrkan döper omvända nykristna. Lånar baptisernas dopgrav vecka efter vecka…

Fyra veckor i rad har olika församlingar i Svenska kyrkan lånat dopgraven i min hemförsamling för att genomföra baptistiska troendedop för ungdomar och fd flyktingar som önskat följa Kristus och Guds ord. Långt bort från den politiskt korrekta religionsdialogen och inte heller tycks tjänande präster varit oroliga för att de har för mycket att stå i då det ju i biskopsläran troligtvis finns många vägar till Gud och att vi inte bör stå i vägen för dessa….

Equmeniakyrkan har glädjande nog inte hamnat på samma kurs som Svenska kyrkan på ledningsnivå.

 

Det är dock viktigt att notera två företeelser som rör Equmeniakyrkans utveckling och som hör nära samman med vad som berörts ovan.

  1. Equmeniakyrkan har fattat beslut om en strukturerad samverkan med Svenska kyrkan på församlingsnivå. Equmeniakyrkan har då samtidigt godkänt ett slags yrkesförbud för baptistiskt inriktade pastorer. Dessa får inte predika omvändelsens dop för vuxna än mindre tillämpa sådant dop. En församling får svårt att behålla eller anställa en sådan pastor trots att den nya organisationen formellt sätt är en del av internationell baptism.
  2. Svenska kyrkans ledning har enligt min mening lämnat delar av den klassiskt kristna tron Det måste då framhållas att bilden är splittrad och att det finns djupt engagemang för klassisk kristen tro ja till och med baptistisk församlingsverksamhet trots en annan överbyggnad på ledningsnivå. Den ändrade teologin har olika delar: a) Jesus maktanspråk, många vägar går till Gud, Jesus är en av dem, b) Missionsbefallningen klarar vi inte de är så många (Bonnier) c) Jesusevangelisation kan stå i vägen för andra Gudsbilder osv.(ärkebiskopen) d) När osäkerhet eller till och med tydlighet redovisas om Jesus begränsade väg till Gud och andra religioners möjligheter så förklarar det kyrkans begränsning av missionsuppdraget. e) Begreppet ”missionsdialog” ersätter mission för att erbjuda människor Jesus och den enda vägen till Gud. Dialogen blir förutsättningen för fredens samtal.                  f) Samtalspartnern har en annan väg till Gud och med ärkebiskopens ord ska vi inte stå i vägen för den erfarenheten med enögt Jesus fokus. Detta synsätt får praktiska konsekvenser och man kan faktiskt se spår av det i Equmeniakyrkan.
  3. Läs igenom Equmeniakyrkans hemsida! Här finns fantastisk överskådligt utförd sammanställning av arbetet. Nationellt är det tydligt att mission omsätts till dialog med människor av annan tro. Från hemsidan: ”

    ”Vi vill också främja möten med människor av annan tro än vår egen. Möten, kunskap, förståelse och samverkan är nödvändiga för att vi ska kunna bygga vänskapsrelationer och ett tryggt samhälle på den ort där vi finns.”

  4. En övertygelse om att vi har till uppgift att ge människor av annan tro Jesus Kristus, del av frälsningen och möjlighet till evigt liv i gemenskap med honom finns inte omnämnt. Begreppen som nu markeras är :att bygga vänskapsrelationer, att bygga ett tryggt samhälle, skapa möten, skapa kunskap, förståelse och samverkan.
  5. Är vi nöjda med det? Likheterna mellan det uppdrag som Röda korset har eller som andra NGO organisationer tagit på sig känns större än likheten med den klassiskt kristna evangeliska rörelsen.
  6. Kyrkokonferensen senast behandlade ju olika initiativ avseende evangelisation för målgruppen människor med muslimsk tro, Dessa möttes med inte med entusiasm utan liksom maldes bort i en administrativ process. Hur skall kommande kyrkokonferens tänkas agera….Och vem kan påverka?

LGB

Är det avtal och begräsningar av delar av kristen förkunnelse och utövning som gäller i den nya Equmeniakyrkan? Del 2 av 2

Postat av
Svara

100 ÅR DÄREFTER…. HUR SER DET UT IDAG? TEOLOGISK GRUND ELLER ADMINSTRATIV UTVECKLING. SAMVERKANSAVTAL MELLAN SVENSKA KYRKAN OCH EQUMENIAKYRKAN 

 

 

 

 

 

Det är oftast missvisande att dra slutsatser av sådant som hände långt tillbaka i tiden och översätta detta till dagens kontext.

Vissa erfarenheter är dock värda att notera:

  • Enskilda människor och enskilda predikanter fick utstå personliga risker på många plan om man bekände ett personligt ställningstagande till den kristna tron i en tid då stat och kyrka var ett
  • Enskilda engagerade som drev frågan om rätten att läsa Bibeln, förstå densamma och därtill omsätta det inlästa i en personlig tro och religiös utövning, möttes med betydande misstänksamhet och kallades ej sällan för villolärare.
  • Baptistpredikanter som såg den personliga avgörelsen som grund för frälsningen mötte ett slags samhällskontrakt där formella strukturer ansågs dig redan ha klarat ut ”kristnandet”
  • Predikanternas glöd och tro delgavs människor oaktat formell religionsetikett oaktat om ev. dop, nattvard, konfirmation verkställts.  Dessa  insatser  sågs som  självklara i ett slags samhällskontakt där enskild personlig tro och omvändelse och tillit till Jesus inte riktigt betonades,

Utifrån denna verklighet är det spännande att försöka förstå den längtan till helhet och läkedom i Kristi kropp som nu ärligt finns i landet.Vi kristna ser varandra som en familj och vill manifestera helheten. Men samtidigt är min erfarenhet den att vi har en utveckling där vi gått runt den och applicerat vissa delar av samhällets värderingar såsom det vore kyrkans. Vissa finns dock kvar och de har inte ändrats över tid.

Medlemskap och dop inom svenska kyrkan.  Vad händer…

1972 var 95,2 % av svenska medborgare medlemmar i Svenska kyrkan.

2016 var det 65,2 %.

1900 var det sällsynt att någon inte var medlem i kyrkan. Det hände till och med att barn tvångsdöptes.

Först 1952 kom möjligheten att man som svensk kunde välja att gå ur kyrkan utan att alls behöva välja kyrkotillhörighet. Det fanns ett synnerligen starkt samband mellan Statsmakten och kyrkan. Var man svensk tillhörde man och kvinna, svenska statskyrkan,

I den religiösa kontexten under vilken de första baptisterna verkade så mötte de en Svensk Luthersk kyrka där nästan alla var med.  Vid  predikan om omvändelse, nåd, tro, frälsning, dop och församlingsgemenskap så riktades den till människor som alla var med i kyrkan och så gott som alla var döpta som spädbarn.

En del av det som upplevdes som provokation, kom troligen från det förhållandet att kyrkan skapat ett system där nästan alla var med. Sverige kunde då kallas ett kristet land. Alla var kristna. Det systemet av tro och religion kom direkt att stå i motsatsförhållande till väckelserörelsen. Där såg på det kristna livet på ett helt annat sätt.Kristen tro var inte en kulturell och nationell identitet i första hand utan byggde på en överlåtelse till Jesus som den enda vägen. Den förkunnelsen upplevdes nog  som rätt obscen.Kristnandet var avgjort med de åtgärder som den Lutherska kyrkan verkställt.

Först 1969 ändrade svenska kyrkan sin syn på medlemskap och man beslöt då att dopet alltid är medlemsgrundande.

Numera döps ca 45 % av nyfödda barn. På 1980 talet var den siffran runt 80 %.

Lewi Pethrus

  • Förkunnelse för barndöpta var en självklarhet
  • När frikyrkorörelsen pionjärer förkunnade Guds ord och inbjöd  varje enskild människa till frälsning genom Jesus Kristus följde naturligt inbjudan till dop. Dop i tro.
  • En  inbjudan som till övervägande del riktades till enskilda som redan var döpta enligt Luthersk tradition liksom förtecknande såsom kristna oaktat den egna inställningen.
  • Skulle baptistpastorn från Vargön Levy Pethrus kunnat verka och bidra till livsavgörande förändringar för kanske 100 000 tals svenskar om hans förkunnelse omgärdats av de teologiska och administrativa ramar Equmeniakyrkan och Svenska kyrkan nu vill skapa?

 

 

Missionskyrkan hade innan sammanslagningen till Equmeniakyrkan ett samverkansavtal med Svenska kyrkan. Baptistsamfundet hade tidigare överläggningar med kyrkan men dessa kunde inte struktureras i avtal där dopfrågan var en punkt i  vilken samstämmighet ej kunde uppnås Därvid föll möjligheten till formellt avtal.

Nu har alltså Equmeniakyrkan och Svenska kyrkan lyckats skapa ett avtal. För de f.d. missionsförsamlingar som levt med tidigare avtal är det självfallet glädjande att den nya ”kyrkokostymen” bekräftat vad som tidigare skapats.

För baptister och tidigare baptistförsamlingar uppstår en ny situation som blir rätt så unik. Equmeniakyrkan uttrycker ju att olikheterna skapar en helhet och är en del av dynamiken i det nya kyrkobygget. Gång på gång framhålles dialogen som metod. En dialog som beskrivs skall ske i det nya modeordet ”ögonhöjd”.

För en klassisk baptist uppstår dock en del rätt knepiga förutsättningar.

Utifrån urkundsmaterialet kring samverkansavtalet finns då specifika ställningstaganden från avtalspartnerna. Här nedan redovisas delar av det konkreta innehållet i samverkansavtalet där dopsynen får konsekvenser. Huvudlinjen kring avtalet behandlades av respektive huvudmans beslutande församling 2016.

  • Equmeniakyrkans egna angivna förutsättningar för samverkansavtal

”-I en framtida fördjupad gemenskap mellan Equmeniakyrkan och Svenska kyrkan får frågan om dopet hanteras på två nivåer. Dels bör båda kyrkorna principiellt bejaka varandras dop som former av det enda dopet, det vill säga att Kristus handlar som han har lovat. Dels kommer frågan att påverka förutsättningar för lokalekumenisk samverkan, nämligen att avtal om lokalekumenisk samverkan bara kan ingås där Equmeniaförsamlingen och dess pastor inte ger möjlighet till så kallade omdop. Också Svenska kyrkan har tidigare arbetat med sin dopförståelse när dopet 1996 blev medlemsgrundande. På grund av sina olika doptraditioner arbetar Equmeniakyrkan idag teologiskt, ecklesiologiskt och liturgiskt kring dopet och därmed lyfts dessa frågor fram än mer.

  • Svenska Kyrkans förutsättningar för avtal:

Vi uppmanar församlingarna att

• se medlemmar i våra kyrkor som delar av Kristi kropp och välkomna dem att delta i våra församlingars liv;

• där lokala behov påkallar, upplåta våra kyrkor åt varandra;

• verka för ökad samhörighet och samverkan med andra kristna församlingar på orten;

• där lokala pastorala och teologiska förutsättningar finns ingå lokala samarbetsavtal. Utifrån denna ekumeniska överenskommelse mellan Svenska kyrkan och Equmeniakyrkan bekräftar vi vår vilja

• att utveckla och fördjupa gemenskapen mellan våra församlingar till gemensamt ansvarstagande på den ort där vi verkar

• att stärka våra församlingars ekumeniska relationer med andra i strävan mot vidare enhet • (här kan olika samarbetsområden anges) Equmeniaförsamlingen och dess pastorer förbinder sig att inte döpa personer som redan döpts. För att stödja, följa och utvärdera arbetet tillsätter församlingarna ett lokalt samarbetsråd som består av kyrkoherde och församlingsföreståndare samt ytterligare två representanter för vardera församlingen. En första avtalstid är 20xx xx xx till 20xx xx xx. Före avtalstidens slut ska avtalet utvärderas.

För x församling Svenska kyrkan För x församling Equmeniakyrkan

Godkänt av Domkapitlet i x stift

Kyrkostyrelsen i Equmeniakyrkan/ Samarbetskyrka ”

 

  • Tänkbar analys

Avtalstexterna och grundmaterialet visar tydligt på att Svenska kyrkan inte ingår avtal med en kyrka där dess pastorer predikar och tillämpar klassisk baptistisk tro, och förkunnelse.

Svenska kyrkans ställningstagande grundar sig på klassisk Luthersk tro. Det är väl i sig inget knepigt men frågan är om synen på baptistisk förkunnelse och bibelläsning ändrats när samtidigt svenska kyrkans ställningstaganden i andra frågor om tron förändrats?

Baptister och baptistförsamlingar möter i avtalstexterna således en kyrka som har exakt samma ställningstagande i denna lära som fanns när F O Nilsson predikade dop och döpte i Vallersvik. Exakt samma lära som Lille Nilsson mötte på Tjörn och som Pastor Länsberg mötte i Bohuslän i början av 1900-talet. Skillnaden från då till nu är att baptisterna inte utsätts för mordförsök eller stenkastning utan där möts med respekt såväl i det pluralistiska samhället som inom övriga kyrkofamiljer.

Remarkabelt är att notera att den kyrka som många svenska baptistförsamlingar tillhör idag är en kyrkoorganisation bejakar ett slags förbud för baptister att förkunna dop för troende om dessa personer fått ett föräldra-/släktbeställt dop/barnbegjutning i spädbarnstid.

Ovan namngivna baptister (Nilsson, Länsberg mfl) förkunnade tro, frälsning, omvändelse dop och församlingsgemenskap.

2017 måste den Equmeniaförsamling som vill ha samverkansavtal med svenska kyrkan lova:

  • Equmeniaförsamlingen och dess pastorer förbinder sig att inte döpa personer som redan döpts. (Svenska kyrkans imperativ och förutsättning)
  • Equmeniakyrkan själv svarar som  väl tränade politiker att man arbetar med frågan, men konstaterar sakligt att det som gäller, gäller, men att dopfrågan i sig lyfts fram än mer.

Vilka slutsatser kan man dra av ovanstående? 

  • Yrkesförbud på grund av kristen tro och teologisk övertygelse??

En svensk barnmorska ville arbeta som barnmorska med allt det som hör till yrket. Men hon ville inte utsläcka liv dvs genomföra och propagera för abort av levande foster.

Hon hänvisar sitt ställningstagande till hennes kristna tro och övertygelse. För det får hon yrkesförbud i Sverige, även om just abortingripanden är en ytterst liten del av en barnmorskas uppdrag. Samma barnmorska är väldigt välkommen att arbeta i yrket i Norge.

Baptistpastorer får ett yrkesförbud om pastorn inte dagtingar med sin övertygelse och samvete,

Svenska kyrkans krav för samverkan medför att de pastorer som vill arbeta i Equmeniaförsamlingar måste såväl individuellt som arbetsgivarförsamling ”förbinda sig” att aldrig i tro döpa en människa som kommit till insikt om dopets gåva i förhållande till omvändelse och ett nytt liv om personen döpts som barn på förälder eller vårdnadshavarens uppdrag oaktat föräldrarnas ansvar för klassisk Luthersk dopsyn.

Avtalstexten ger inte utrymme  ens för en gnutta pastoral tolkning i individuell själavård.

Pastorerna hamnar i en situation som är väldigt lik den deras kollegor hade från 1850 och framåt. Det finns utifrån skrivningen och texten ytterligare komplikationer

  • en baptistpastor i Equmeniakyrkan måste antingen A) dagtinga med sin övertygelse eller B)  byta yrke eller församling om pastorns församling tecknar avtal med Svenska kyrkan
  • En pastor med baptistiska rötter är inte anställningsbar i en Equmeniaförsamling om denna redan tecknat ett avtal med Svenska kyrkan och pastorn avser att predika en förkunnelse som i stort liknar den all världens baptistpastorer för fram,
  • Avtalstextens skrivning om ”förbinda sig” för såväl arbetsgivare som arbetstagare tyder på behov av skriftlig överenskommelse som ger avtalspartnerna trygghet i att baptistisk förkunnelse och dop inte äger rum. Här kan dock pastorn inom avtalsramen förkunna dop men måste därefter pastoralt försäkra sig att dopkandidaten inte är döpt eller vattenbegjuten som spädbarn. I sådant fall måste dopkandidaten avvisas med hänvisning till verkställd barndop eller så får kandidaten hänvisas till annan kyrka,
  • Det var på grund av inte enbart ”statskyrkosystemet” i sig eller ens enbart dopfrågan som skapade en teologisk skild uppfattning, Ett personligt ställningstagande till Jesus, en ”avgörelse” och ett individuellt mottagande av frälsningens gåva ansågs nödvändigt. Att ”bli” kristen genom formellt släktskap, grannskap, arv eller social och kulturell tillhörighet förkastades. Svenska kyrkans uppfattning vr länge att dop, konfirmation, husförhör och nattvard var grunden för beteckningen kristen. I sig är ju dessa yttringar tecken för en kristen men som tomma åtgärder alls inget. Baptismen predikade den enskildes tro och individuellt ställningstagande. Det finns en slags nutida attraktion i 1800 talets Luthers uppfattning. Begrepp som ”låga trösklar”, inkludering, dialog i ögonhöjd mm uppvisar likheter med folkyrkotanken. Men så behöver det absolut inte vara men det förtjänar att tänkas på.
  • Nedanstående exempel på klassiska baptistpastorer verksamma i min egen församling,skulle utifrån Equmeniakyrkans framförhandlade avtal  vara förhindrade att predika och tillämpa baptstiskt dop utifall dopkandidaten är barndöpt. Från 1850 och de därefter kommande 100 åren var det ytterst få svenska medborgare som inte var barndöpta eller som baptisterna då uttryckte  barnbegjutna. Allt var väl inte bra då och allt bör inte framhållas som gott.
  • Frågan är om det är en bra lösning på ekumenik och helhetssyn med formella avtalsbundna begränsningar för kristen undervisning och genomförande av dop i tro för personer som funnit ett nytt liv i Jesus Kristus?  Är vi inte idag i dessa frågor rätt så nära den frågeställning som fanns 1848 och som var grunden för tillkomsten av Svenska baptistsamfundet?
  • Har jag fel? Rätta ytterst gärna!!!! /LG

Carl Einar Hedeback

Otto Länsberg

”Lille” Nilsson

Kurt Zingmark

 

Bertil Eriksson

O Th Lantz

Nils-Arvid Andersson

 

 

 

 

 

 

Så gick vi runt och hamnade på ruta noll. Om klassisk baptism, en fri kyrka, frihet att predika och formella avtal om begränsningar av biblisk förkunnelse. Del 1 av 2.

Postat av
Svara

Bakgrund

Nedanstående tankar har skrivits ned av en västsvensk baptist i mogen ålder. Aktiv tidigare inom baptistsamfundet och i den  lokala församlingen. Drivande och engagerad i det ekumeniska arbetet inte minst avseende gemenskap och integration med missionsförbundet. Glad för att förutsättning tillskapats för en gemensam kyrka och missionsorganisation ja ett riktigt ”missionsförbund”

När jag nu följer det som blev Equmeniakyrkan händer det något jag inte känner igen. Läran, teologin, yttringar och strukturer förändras till något som jag och flera med mig inte anat.

Nedanstående tankar kommer från dokumentation och noteringar avseende det planerade samverkansarbetet i avtalsform med Svenska kyrkan. När jag läst igenom det jag kunde finna och tyda, upptäckte jag en oväntad likhet mellan de västsvenska baptistpredikanternas förutsättningar vid början av 1900 talet och den  nya ”egna” baptistiska kyrkans förhållningssätt. Det finns en rätt tydlig tendens till att man verkar ha integrerat fd. Statskyrkans syn på vededöpare från 1860-talet…Märkligt….

Så här uppfattar jag det hela. Hoppas innerligt att jag har fel…..

Enkel anspråkslös historisk koll i backspegel

Det kan finnas en religionshistorisk koppling mellan traditioner och yttringar men det är inte obekant att statsmakten förr i tiden gärna kontrollerade ”kristnadet” på samma sätt som muslimer idag inordnas i det som kallas muslimska länder. Gustav Vasa var ju ett tydligt exempel på lutherskt religionsimperialism.1593 samordnades kyrkan med det som Sv Kyrkan än idag kallar den ”kristna staten” Sambandet fanns kvar formellt fram till år 2000. Historiker och teologer har troligen olika åsikter om detta men man kan med lätthet konstatera att religionen spelade en roll i  olika krig i Europa och därför skapat hemska minnen från en historia som ingen kristen kan försvara.

När frikyrkan etablerades i Sverige vid mitten av 1800 talet uppstod en spänning mellan den Lutherska kyrkan och därmed staten som myndighet och de troende som av olika skäl inte följde den statliga kyrkans tro och traditioner.

Från  tiden för frikyrklighetens genombrott i Sverige har det tills nutid skett oerhört mycket positivt för enskilda och för församlingars möjligheter att verka. Historien bör dock finnas med som en slags historisk referens då samhällsutvecklingen och värderingar förändras över tid.Så här nedan kommer några få tidsglimtar som referens till vad som sker idag ifråga om möjlighet att förkunna inom ramen för kyrkans regelverk.

F.O. Nilsson och baptismen i Sverige

”Den 21 september 1848 döptes Nilssons hustru, hans två bröder och ett par andra personer av den danske baptistpredikanten A.P. Förster vid Vallersvik. Samma kväll bildades Sveriges baptistförsamling i Borekulla-stugan i Landa socken strax norr om Frillesås samhälle.

Den 4 juli 1851 lämnade Nilsson Sverige, efter att ha blivit dömd till landsförvisning på grund av sin förkunnelse. Han reste först till Köpenhamn, sedan till Hamburg och därifrån vidare till Evangeliska Alliansens möte i London, den 20 augusti till 3 september.

Nilsson utsågs snart till pastor för baptistförsamlingen i Köpenhamn. I denna egenskap döpte, han den 23 juli 1852, prästen Anders Wiberg i Östersjön. Våren 1853 avgick han som pastor i Köpenhamn. Innan dess besökte han Sverige och förrättade den första frikyrkliga vigseln i landet. Polisen dök upp och fick honom att ge sitt hedersord på att lämna Sverige snarast.”

En tro som kostade på

Baptisternas tro på frihet och syn på församling dop nattvard mm gav upphov till reaktioner från stat och kyrka och myndigheternas gemensamma maktmedel användes.

Den pensionerade baptistpastorn Lennarth Nilsson i Helsingborg uttryckte sin syn på vad som skedde för människor i hans släktträd. Så här skrev Nilsson i tidningen Sändaren:

Lennarth Nilsson Helsingborg

”Fem unga flickor blev 1858 dömda för sakramentsbrott och fick sitta i Wexjö cellfängelse under 14 dagar på vatten och bröd eftersom de hade följt sin övertygelse och låtit ”sig omdöpas och jämväl genom obehöriga personer anammat den heliga nattvarden”.

Två av dessa — systrarna Maria och Benedikta Jonasdotter — var fastrar till min mormor. Jag är otroligt stolt över Maria och Benedikta och alla dem som trots kraftigt motstånd från kyrka och stat 1857 bildade Issjöa Baptistförsamling, vilken så småningom också blev min andliga miljö att växa upp i och hämta tro och goda värderingar ur.

Tack vare dessa pionjärer skapades möjlighet i vårt land att kunna följa vår övertygelse utan att behöva sitta fängslade eller tvingas betala böter.

Jag kan inte förstå att vi 150 år senare skulle stå med vårt baptistiska arv nervöst gömt bakom ryggen, be om ursäkt för att vi har velat hörsamma människors andliga längtan och ge Svenska kyrkan ensam tolkningsrätt på vad som är ”godkänt” dop bara för att vi ska få vara med och spela i en högre (?) ämbetsdivision.

Kan det vara så att Svenska kyrkan i praktiken står och stampar på samma ställe vad gäller synen på ämbete och sakramentsförvaltning som 1858?

Det kanske istället skulle vara läge att Svenska kyrkan bad baptisterna om förlåtelse för den rabiata förföljelse som skedde under denna tid?” (Lennarth Nilsson)

Vad mötte de första baptisterna? Glimtar om några baptistpastorer i västsverige som riskerade livet för sin tro och övertygelse. (Källa Bohusläns skärgårdsmission)

  • ”Lille Nilsson” pastor och evangelist

(Lyssna gärna på balladen om Lille Nilsson av Bengt Johansson https://www.youtube.com/watch?v=8tRng2XHOnA )

LilleNILSSONJPGjpg

  Nilsson kallad Lille (ibland Lelle) baptistprofil i Bohuslän  på uppdrag med sitt tjänstefordon. Uppretade kustbor försökte mörda med yxhugg mot huvudet.

Baptisterna i väst samlade in medel för att skaffa en båt så att Skärgårdsmissionens predikanter lättare och snabbare skulle kunna besöka öar och samhällen längs Bohuskusten. Bygdens folk sänkte båten. Vid olika tillfällen utsattes predikanten för hot och våld. Med Guds nåd klarade man sig, Nilsson höll på att få sitt huvud krossat av yxhugg. Blev också  utsatt för stenkastning. Man kastade in stora stenar genom baptistkapellens fönster.

Efter att ha varit utsatt en tid blev Nilsson  nog rätt skakad så han gick till fots den långa vägen från Klädesholmen in till Uddevalla och pastor Länsberg för samtal. Pastor Länsberg  var en ledare och ”motor”inom Bohusläns skärgårdsmission. Han uppmanade dock sin bekymrade kollega att genast gå tillbaka till Klädeseholmen och predika evangeliet om Jesus så att folk får del av frälsningen. Han lär ha sagt till Nilsson: ”Det är fler som fått lida för Kristi skull”.

En idag något märklig syn på arbetsmiljön men också på synen på uppdraget som sådant. Det brådskar att predika…

”Lille” Nilsson, legendarisk evangelist i Bohuslän

Betel Klädesholmen, idag. En församling som verkar än idag och som ”Lille Nilsson” och Otto Länsberg samt A. Wiberg m.fl grundade

 

 

 

 

 

 

Otto Länsberg som ung baptistpredikant

Otto Länsberg, baptistpredikant, evangelist och församlingsgrundare i Bohuslän.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  • —   Otto Länsberg hörde kallelsen från Herren att lämna sin pastorstjänst i USA och flyttade till Bohuslän och Uddevalla. Mycket målmedvetet och trosvisst och med små medel blev han verksam inom Bohusläns skärgårdsmission.

Han medverkade till grundande av väldigt många församlingar i Bohuslän liksom till bygge av ett stort antal baptistkyrkor och kapell.

Otto Länsberg utsattes för mordförsök och hot. Vid ett tillfälle när en person beslutat döda ”vederdöparen” och riktat bössan mot pastor Länsberg och tryckte av strejkade bössan och Länsberg fick arbeta vidare.

Intressant länk

http://www.tjsf.org/bera/baptist.pdf

Vad handlade allt om? Varför blev Svenska kyrkan, statskyrkans företrädare och profana myndigheter så upprörda?

Detta inlägg behandlar inte detta historiskt, Utgångsmaterialet är dokument bland annat i protokoll och tidningar (Västsvensk Horisont, Frälsarkransen), årsberättelser från Västsvenska baptistmissionen och Skärgårdsmissionen dvs interna handlingar skrivna av de som verkade vid den tiden. Deras synpunkter kan sammanfattas så här:

  • frihet för var och en att läsa bibeln och följa det som skriften anför och som läsaren uppfattar vara Guds mening.
  • tolkning av bibeln måste ej ske genom ordinerad anställd präst. Delande av nattvard kan ske på annat sätt än via en präst
  • en församling består av troende frälsta och döpta och är inte en geografisk avgränsad befolkning
  • dop sker genom nedsänkning och sker på bekännelse om omvändelse, sinnesändring och tro. Vattenbegjutning av barn på föräldrars och släkts uppdrag ansågs ej vara ett bibliskt dop(troendedop).
  • dopsynen medförde att en del av svenska kyrkans företrädare kallade baptisterna ”vederdöpare” ett slags nedlåtande beteckning
  • arvssyndsbegreppet förkastades. Barn var inga syndare utan Guds gåva.
  • dop av spädbarn för deras ”eviga salighet” förkastades. Barnet tillhör himmelriket.
  • baptisterna kallades ”villolärare”, De förkunnade behovet av frälsning, dvs individuell omvändelse och personligt ställningstagande. Detta gjordes i en kontext där kristna ansågs de vara som ”döpts” som barn, konfirmerats, tagit del av sakramenten och helst vart en del av prästens husförhörsverksamhet. Baptisternas förkunnelse kom då i total opposition till statskyrkans teologi och förkunnelse.
  • baptisterna använde sig inte av begreppet sakrament, Nattvarden var en högtid till åminnelse och transsubstationsläran förkastades
  • Underordningen inom ramen för kyrkans ledning godkändes inte utan skriften ansågs vara ledningen för baptisterna som också kallades ”läsare” (av skriften)

Den Lutherska läran om tro och dop

Den klassiskt lutherska läran stod stabilt de första hundra åren i alla fall. Henric Shartau en kyrklig luthersk väckelsepredikant påverkade kyrkan särkilt i Bohuslän och Halland. Ännu 1950 undrade grannfrun hur mina föräldrar vågade ha sonen odöpt. För” tänk om han dör…..” Lutherskt troende såg en koppling mellan den av föräldrar beställda akten och av vigd präst genomförda och barnets möjlighet till ett evigt liv.
Där fanns den klassiska Lutherska läran i den kyrksamma grannfrun.

Den folkliga uppfattningen i dopfrågan tror jag kommer från läran om arvssynd. Den har varit tydlig inom kyrkan även om den numera är omformulerad och uttrycks på annat sätt. Dop av barn ses som ett sakrament, en nådehandling där Gud agerar oaktat individens ställning och där individen i vuxen ålder tar ställning till ev bekännelse och gemenskap med Gud och erbjudande om frälsningen via Jesus Kristus.

Och åren har gått….

Vi lever i en annan tid nu. Svenska kyrkan är formellt en fri kyrka. Reellt har de politiska partierna dvs den sekulära statens representanter ännu ett stort inflytande över den kyrkan. Tydligt kan man iakttaga hur det kan se ut när en sekulär partistyrelse antar ett kyrkopolitiskt program men innehåll som inte riktigt liknar en klassisk evangelisk läsartradition. (http://www.socialdemokraterna.se/upload/webbforalla/ak/stockholm/dokument/pdf/organisationsnytt/v%2050%202016/Kyrkopolitiskt%20program%20-%20beslutat.pdf )

Att se kyrkan i Sverige som en helhet av Kristi kropp har med åren blivit en viktig drivkraft från såväl frikyrka som statskyrka/svenska kyrkan. Olikheter har kunnat ses som berikande och ekumeniskt arbete har utvecklats på lokal och central nivå. Även om olikheter finns i teologi och tradition har dessa setts som underordnade utifrån helheten; vi är alla ett i Kristus.

Det är ju en otrolig utveckling utifrån det som Lille Nilsson, FO Nilsson och Otto Länsberg mötte när de mötte sina tros syskon runt 1905.

Men har då tron på skriften förändrats? Eller bara människorna? Eller tolkningen av ordet?

Skriften har ju fått nya översättningar och blivit mer tillgänglig i sak men inte har budskapet förändrats. Men praxis eller det kristna livet eller kyrkans/församlingens uttryck har förändrats. Uttrycken måste ju förändras men fråga om bibelns konkreta budskap skall kunna tolkas bort eller negligeras.

En klok teolog berättade att han hört personer som när de ber/läser trosbekännelsen enbart mimar sig igenom de sista styckena i den eftersom man ogillar texten. Den stör den egna uppfattningen om vad bibeln säger om sådant som känns obehagligt för egot.Jag väljer det som passar mig istället för att se efter om Kristus har något att säga om Hans budskap till mig. Postmodernistisk teologi.

Svenska kyrkans ledning är osäker på om att Jesus är den enda vägen till Gud. Samma kyrkan förkastar bibelns budskap om för vilka äktenskap är till för liksom mannens och kvinnas roll för varandra. Equmeniakyrkans ledning är inte lika tydlig men såväl kyrkoledning som handbok bekräftar en äktenskaps syn som Svenska kyrkan. Och man promenerar med stolhet i Pride i dess stöd för hbtq och body/sado maschosism, pisk-och smisksex och polyerotiska förhållande. Märkligt. ( http://www.sandaren.se/nyhet/jenny-dobers-darfor-gar-jag-i-prideparaden)

Som klassisk baptist kan man ju önska sig lite mer av den historiska erfarenheten om att det är Ordet, Bibeln som är mer normerande än DN s , Aftonbladets och mediapersoners värderingar som ibland skiftar mellan månader och kvartal…. Och grunden, vår kristna har de facto djupare rötter i den judiskt kristna erfarenheten.

Nu vill Equmeniakyrkan och Svenska kyrkan formalisera de ekumeniska teologiska och funktionella sambanden utifrån Kristi kropps tanken. Brustenheten övergår i helhet och fördjupning.

Det är klart föredömligt , önskvärt, bibliskt och glädjande. Det gamla är förgånget och något nytt skall formas.

Överlappande konsensusdialog

Ärkebiskopen använder begreppet överlappande konsensus. Med det avses att uttrycka gemensamt det man är överens om och lämna det an inte blir överens om. Denna modell gör det möjligt för kyrkan att gemensamt uttrycka tro med islams företrädare som tror på en Gud, Islam tor att Jesus funnits och det bejakas även om ”vi kristna” tror på Jesu död och uppståndelse. Modellen ger grund för fördjupad samverkan med andra religioner. En grund för det som kallas religionsdialog. Ur klassisk baptistisk erfarenhet ser det ut som om evangelisation (dvs ambitionen att vinna människor med annan tro) ersatts med bejakande och bekräftelse av andra trosföreställningar med nedtoning av den bibliska missionsbefallningen.

Måhända används likartad teknik i samverkan inom Equmeniakyrkan och i arbetet med samverkansavtal med Svenska kyrkan. I andra delen återkommer jag till detta.

LG

 

 

 

 

150 personer som omvänt sig till Kristus har troendedöpts i baptistisk tradition i S:a Clara kyrka

Postat av
Svara

Inför en fullsatt S:ta Clara kyrka i adventstid berättadee en afghansk man att hans liv tagit en ny vändning. Efter att ha varit i Sverige en tid kom han i kontakt med berättelsen om Jesus och den kristna tron.

– Jesus har lovat ta emot mig, och han kan hjälpa människor i hela världen, sa han och möttes av starka applåder. Tillsammans med 20 andra nyligen omvända valde han att döpa sig.

– De senaste  har tio åren har vi döpt omkring 150 personer som konverterat, främst iranier och afghaner. I procent är muslimer som konverterar den absoluta merparten av dem som vi döper, säger Nils Lidskog, präst i S:ta Clara till tidningen Dagen.

Lånar dopgrav hos frikyrkor

Församlingen tillämpar baptistisk dop av vuxna med nedsänkning i dopgrav. Kyrkan saknar en sådan så därför sker dopen bland annat i Citykyrkan i Stockholm.

– Vi upplever att det finns ett öppet fönster till den här gruppen, än så länge. Vi får döpa och även lärjungeträna de här människorna, säger Nils Lidskog. Han är noga med att påpeka att dop av någon som konverterat inte får ske för snabbt.

– Ibland kan en asylsökande vara stressad och ta till ett halmstrå och hoppas att ett dop ska hjälpa till i processen. Men det är något som vi varnar för. Det kan tvärtom försvåra om man ändrar sina asylskäl, säger Nils Lidskog.

Dopen ökade med 25 procent

Hur många som totalt konverterat till kristendom i Sverige de senaste åren är omöjligt att veta då statistiken av olika skäl inte är tillämpbar. Men dopsiffrorna kan ge en fingervisning. Inom EFK ökade dopen med 25 procent från 2014 till 2015.

– Man kan ana och till och med anta att enskilda har lämnat en religiös övertygelse och sen funnit Kristus och att det kan vara förklaringen till siffrorna.