Lausanne-och Manilla- deklarationerna och bibelsyn. Vad är det man tror och vilar på?

Liten bakgrund

Begreppet “Klassisk baptism” och “klassisk kristen tro” är som teologiska begrepp vaga uttryck. Flera av denna bloggs läsare har haft åsikter om beteckningen som mer polemisk och negativ än konkret och vägledande för dess innehåll. Kanske måste man förstå lite om bakgrunden: den kom till i ett skede då Svenska Baptistsamfundet gjorde rätt påtagliga kursändringar utifrån samfundets tidigare teologiska kurs. I många äldre inlägg kan man se bakgrunden och varför beteckningen “klassisk” kom till. Att den idag inte läses enbart av baptister är en verklighet som beror på den förändrade kyrkostrukturen men också på påtagliga ändringar inom utbredning av det som “vetenskapligt” benämns som “liberalteologi”. Denna syns nog mest tydlig inom Svenska kyrkan men utomstående bedömare anser också att  Equmeniakyrkan är den kyrka som gått långt åt det hållet. Det är korrekt till en del men fortfarande finns ett stort antal församlingar och pastorer som nog skulle betecknas som evangelikala med tydliga yttringar från arvet av väckelserörelse och bibeltrohet. Samma situation finns inom Svenska kyrkan med OAS och New Wine som har vissa drag av pingstkarismatiska väckelserörelser.

Teologiska yttringar

Men hur ser då den teologiska grunden ut bakom de olika yttringarna?  Då blir det svårare för en som är vanlig läsare att följa “tänket”. Kanske är det just det som är en del av knuten, Teologin som metodisk specialitet är ju inom akademin ett hantverk som måste vara fritt från kristen tro och bygga på vetenskaplig metod och evident. Här skiljer sig predikantutbildningen markant från Baptisternas gamla “Betelseminariet” eller pingströrelsens bibelskolor eller Livets ords utbildning av predikanter/evangelister. Balansen mellan akademin och tillämpad mission kan skapa frustration med mer eller mindre medvetna begränsningar. Vågar vi förkunna inkarnationen? Uppstod Jesus kropp? Kunde Jesus verkligen uppstå från sin död? Fick den blinde mannen verkligen en syn eller var det en metafor? Fanns det en ark? Ha Moses överhuvud taget funnits?

Fanns Davids stad. Om bibelsyn och verkligheten. Arkeologin som predikant.

Frågan som varje bibelläsare ställer sig är Bibelns substans i förhållande till min egen förmåga att förstå text i sökande efter Gud.

Spåren av den bibliska berättelsen kan ibland överraska:

( http://www.shalom.se/arkeologerna-om-david/ )

Vem vet, den israeliska arkeologin söker med vetenskapliga metoder den bibliska berättelsen och finner vad man söker. Kanske finns arken….. Eller var det en metafor. “David metaforen” slogs sönder när arkeologerna i den hittade Davids palats fanns mynt präglade från den tiden med sigill som verifierade…. Så verkligheten korrigerade metaforen.

Om bibelsyn

I olika blogginlägg i Sändaren och här har representanter återkommit till följande uttryck: “Det handlar om bibelsyn. Så som icke teolog utan intresserad läsare har jag försökt förstå bibelsyns begreppet kopplat till hur vi kan uppfatta orden idag. Läser man till exempel Equmeniakyrkans teologiska grund ser man en tydlig struktur utarbetad av vetenskapligt utbildade teologer verksamma inom den kyrkan

Det finns olika sätt att förhålla sig till Guds ord och dessa förhållningssätt är grunden för konkreta ställningstaganden till den egna personliga eller kyrkoorienterade analysen om vad som är Guds ord och vilja.

Paulus och Camnerin. Ett av flera exempel..

Konkret visar sig  tolkningsfrågorna inom ett antal olika områden som nog är väl kända. Som tydliga uppenbara exempel kan nämnas: synen på Paulus och Bibelns skrivningar om homosexualitet.( http://www.sandaren.se/nyhet/overtygad-om-att-homosexualitet-inte-ar-synd )Är kyrkoledarens bibelsyn och analys av Paulus ord ok. eller har kyrkoledaren förkastat Paulus

Paulus, förstod han inte vad han skrev och till vilka han riktade sina brev?

Vet ledaren mer om Guds mening än det som Paulus förmedlade, Ett alternativt synsätt än Camnerins som mer liknar ett klassiskt kristet, och som i huvudsak delas av världens kyrkor om än inte i alla delar kan ses här: ( http://www.bibleinfo.com/sv/topics/homosexualitet  )

Finns det flera vägar till Gud?

Med en liberal bibelsyn följer en rad frågor som illustration. Uppfattningen om förhållandet mellan Gud som den ende guden och den muslimska Gudsbilden är en. “Det finns många vägar till Gud” proklamerade Equmeniakyrkans teologi kyrkoledarna genom Sofia Camnerin  i tidningen Sändaren. Detta har redovisat här tidigare. Se följande länk som är Camnerins ursprungsinlägg författat gemensamt med en imam och en rabbin: http://www.sandaren.se/debatt/sofia-camnerin-samma-gud-men-olika-uppfattning)

Michael Grenholm skrev en insändare i Dagen som rätt kortfattat innehåller en annorlunda uppfattning värd att betrakta, ( https://www.dagen.se/debatt/muslimerna-tillber-en-gud-som-inte-finns-1.699325  )

 

Åke Bonnier Biskop Skara

Åke Bonnier, biskop i Skara har värderingar som ligger nära Equmeniakyrkans ledare och utgör ett bra exempel på en liberal teologi: (     https://www.dagen.se/debatt/ake-bonnier-gud-ar-bortom-alla-varldens-religioner-1.702238  )

En mer djupgående kommentar till Bonniers tankar som verkar delas av Camnerin skrevs av “IT pastorn Lars Gunther ordinerad pastor i Equmeniakyrkan. Så här utvecklar han sin syn: (   http://itpastorn.nu/om-fralsning-utanfor-tron-pa-evangeliet/   )

Synen på Jesu under såsom de redovisats i Bibeln har också belysts i denna blogg. Inkarnationen dvs Guds interventering av ett foster i oskulden Marias livmoder. Symbolik eller realitet? (http://www.sandaren.se/debatt/forhastat-pasta-att-vi-tillber-olika-gudar ) “Jesus kallas Guds son, men ingen menar att mannen Gud gjorde kvinnan Maria gravid med sin sperma, utan språket uppfattas självklart figurativt, metaforiskt, symboliskt” (citat av KazenGuds avsikt med den egna sonens lidande för vår skull. ( Fritt efter Tomas Kazen )(https://www.dagen.se/debatt/jesu-dod-var-inget-offer-utan-en-avrattning-1.104099)

Jesus och symboliken metaforisk förkunnelse

Tomas Kazen professor vid THS har i olika inlägg bland annat i Sändaren uttryckt sin frustration avseende bristen på teologisk förståelse för Bibelns metaforiska utsagor.

Jayne Svenssungson akademiledamot skrev en artikel om detta:

http://tidskrift.nu/artikel.php?Id=2256

Särskilt värt att notera är följande text från henne:

Det jag vill uppmärksamma med de här olika exemplen är att vi alla befinner oss på en skala där vi någonstans drar en gräns mellan fakta och fiktion, där talet om fiktion, bör understrykas, inte innebär ett ringare sanningsanspråk än talet om att texten skulle representera ett historiskt faktatillstånd. Det intressanta, när man granskar debatten, är att denna gränsdragning är av tämligen kontingent karaktär. Tar vi KG Hammars position som exempel, hör han till dem som tydligt markerat att han personligen inte betraktar vare sig berättelsen om när Jesus går på vattnet eller jungfrufödseln som återgivningar av historiska sakförhållanden. Däremot har han i flera intervjusammanhang understrukit vikten av att inte kompromissa bort uppståndelsen som en historisk händelse som är av avgörande betydelse för den kristna tron.3

Men detta är ingen självskriven gränsdragning. Någon månad efter att debatten i Svenska Dagbladet klingat av utbröt en fortsättningsdebatt i tidningen Sändaren, Missions- och Baptistkyrkornas gemensamma organ. I en artikel som fick vågorna att gå höga inom dessa samfund gick Thomas Kazen, lektor i exegetik vid Teologiska Högskolan och tillika pastor i Missionskyrkan, till attack mot föreställningen att uppståndelsen måste tolkas i historiska, bokstavliga eller fysiska termer, snarare än i visionära termer. I själva verket, argumenterade Kazen, går en sådan föreställning hand i hand med en modern, sekulariserad världsbild, där man på ett självklart sätt utgår från att endast yttre stimuli kan orsaka sanna eller verkliga intryck, vilket innebär att man tvingas hävda att Jesus uppståndelse var fysisk och materiell.4

Vad vill jag då ha sagt med denna exposé över debattdeltagarnas olika positioner på skalan mellan fakta och fiktion beträffande berättelserna om Jesu liv och verk, liksom över den intellektuella osämja dessa skiftande positioner medförde? Låt mig först understryka att mitt ärende här inte är att komma med ytterligare ett förslag till var gränsen mellan fakta och fiktion bör dras i det bibliska material som utgör grund för den kristna tron. Vad jag är intresserad av är snarare att föra upp hela diskussionen ett steg och reflektera över möjligheten att föra ett konstruktivt och substantiellt teologiskt samtaltrots eller kanske till och med i kraft av de tydliga meningsskiljaktligheter som kom i dagen i och med förra vinterns debatt. Jag återkommer alltså här till vad jag inledningsvis beskrev som bristen på teologi i debatten.”

Finns specifika styrande dokument som baptister tillämpar fullt ut ?

I introduktionen på denna blogg finns en kort sammanfattning av hur baptismen i Sverige har sett på och förhållit sig till formella beskrivningar av den kristna  tron.

http://www.klassiskbaptism.se/sida-3.html

Den väl kände baptistpredikanten Billy Graham tog initiativ till en världsomspännande konkretisering av den evangeliska tron som utformades i det som kallas Lausannerörelsen.  Dokumentet antogs i juli 1974 och vid mötet deltog över 2300 kristna från 150 nationer,

Billy Graham, baptistisk världsevangelist tog initiativ till Lausannedeklarationen 1974

Lausannedeklarationen är en evangelikal kristen trosbekännelse med inriktning på mission och evangelisation, Lausannedeklaration blev grunden för Lausannerörelsen (Lausanne Committee for World Evangelization). Flera kristna samfund och missionsorganisationer har senare antagit Lausannedeklarationen som ideologiskt dokument för sitt eget arbete. Detta på grund av att dokumentet sammanfattar centrala ståndpunkter rörande teologi, evangelisation och mission.

I Sverige valde såväl Bapistsamfundet, Missionsförbundet och Svenska kyrkan att inte att formellt följa med med in i rörelsen och texterna. Dåvarande ÖM, pingströrelsen m.fl. tog ställning för. Det fanns säkert goda och väl utvecklade argument för dessa olika ställningstagande till Lausanne som det inte finns någon anledning alls att ifrågasätta,

Här nedan följer dock en länk kring deklarationen:

Lausannedeklarationen

Manilamanifestet är en evangelikal kristen trosbekännelse med inriktning på mission och evangelisation, antagen vid en internationell kongress för världsevangelisation i Manila, Filippinerna 1989. Vid mötet deltog över 4 000 kristna från mer än 170 länder.

Kongressen arrangerades av Lausannerörelsen (Lausanne Committee for World Evangelization) och Manilamanifestet är en fortsättning på  Lausannedeklarationen som antogs i juli1974 i Lausanne i Schweiz.

Här nedan en länk till detta manifest som är mer utvecklat och med mer text än det som skrevs ned 1974.

https://web.archive.org/web/20090615171407/http://www.lausanne.org/sv/manila-1989/manila-manifesto.html

Har detta då med frikyrkan att göra och inte bara med Svenska kyrkan?

Vid läsningen av dokumenten ser man snart en mycket stor skillnad mellan den tillämpade kristna teologin som kanske är huvudfåran i vissa kyrkor men som är mindre tydlig i andra eller i lokala församlingar.

Teologiskt tycks det handla det om två motsatta paradigm. Den avgörande frågan kanske blir synen på Bibel och bekännelse. Lite grovt: folkyrkotanken utvecklad i statskyrkan med “alla skall med”, låga trösklar och föräldrar och traditioner avgör om du är kristen eller ej oaktat du tror på Gud eller Guds ord. Mot denna kyrkotanke finns frikyrkan med Frälsningsarmens botbänk eller pingstkarismatiska yttringar och tro. Den historisk-kritiska bibelforskningen har nog varit den avgörande förändringskraften i riktning mot liberal teologi. I många akademiska miljöer odlas teologi som vill bryta upp från klassisk kristendom, och från dessa går ledande teologer både till kyrka och frikyrka. De stora frågorna i svensk kristenhet i dag är därför inte dopfrågan eller synen på församlingen, även om de är viktiga. Det val kyrka och frikyrka står inför är mellan två paradigm, ett i linje med Bibeln och kyrkans bekännelse. Vem är Jesus? Är han Gud som blev människa utan mans medverkan, som blev ett soningsoffer på korset, som fysiskt uppstod från de döda och som nu lever. Och som är närvarande i sin kropp, kyrkan. Eller är han något annat, som modern teologi har skapat? Är den nya jesusbilden reformation eller deformation?

Hur blir det som det blir: Deformation eller reformation

Anders Gerdmar. Teologie doktor. Rektor för statligt oberoende Skandinavisk teologisk högskola

Anders Gerdmar har uttryckt sig så här:

http://www.varldenidag.se/tro-och-liv/deformation-och-reformation-det-teologiska-aret-2013/cbbmlD!u8Hrz4o7lgy9BaM25S2nSg/

Har detta då med frikyrkan att göra och inte bara med Svenska kyrkan? Ja, teologiskt handlar det om två motsatta paradigm och historiskt sett har den avgörande frågan varit synen på Bibel och bekännelse. Den historisk-kritiska bibelforskningen har varit den avgörande förändringskraften i riktning mot liberal teologi. I många akademiska miljöer odlas teologi som vill bryta upp från klassisk kristendom, och från dessa går ledande teologer både till kyrka och frikyrka. De stora frågorna i svensk kristenhet i dag är därför inte dopfrågan eller synen på församlingen, även om de är viktiga. Det val kyrka och frikyrka står inför är mellan två paradigm, ett i linje med Bibeln och kyrkans bekännelse. Vem är Jesus? Är han Gud som blev människa utan mans medverkan, som blev ett soningsoffer på korset, som fysiskt uppstod från de döda och som nu lever. Och som är närvarande i sin kropp, kyrkan. Eller är han något annat, som modern teologi har skapat? Är den nya jesusbilden reformation eller deformation?

Kanske är det en fråga för varje läsare. Eller….?

lg

Klassisk Baptism publicerar slutreplik i tidningen Dagen i “THS debatten”.

SLUTREPLIK I TIDNINGEN DAGEN 7/8 :

“Baptistnätverk: Kristen tro undermineras på THS

Lärjungaskap med Jesus som Herre handlar om att formas i enhet och liknande riktning. THS står för en motsatt vision, skriver fyra företrädare för Nätverket för klassisk baptism i sin slutreplik

THS har knappast gjort sig känd för mirakel- eller helandekonferenser, karismatiska möten eller ett kraftfullt apologetiskt försvar av kristen tro. Sådana inslag kräver nämligen tro från den helige Ande som bärande fundament vilket skulle göra THS en aning suspekt i statsmakternas och delar av den egna lärarkårens ögon. Här ska i stället Bibelns texter brytas isär i sina beståndsdelar och helst ifrågasättas av en kritisk forskares ögon. Därför passar konferensen om ”Kristendom utan Gud” som hand i handsken. Då kan kristen tro diskuteras som inomvärldsliga sociologiska processer och tro förklaras mest som psykologi.

Läs mer: Rektorn: Nätverket saknar kunskap om vad THS lär ut

I höst anordnas en stor konferens tillsammans med Uppsala Universitet med namnet ”The place of TRUTH”. Det låter ju lovande men visar sig vid närmare påsyn vara en väldig soppa av skiftande sanningsanspråk, utom klassisk kristendom naturligtvis, och där en av två huvudtalare är modern feminist- och queer-teolog, till stor del i direkt opposition mot nytestamentlig kristendom.

På detta sätt formas en struktur som ständigt underminerar kristen tro och ersätter den med aktuell tidsanda, vilket med skolans eget ordval hellre beskrivs som ”att tolka Bibeln och samhället så att kristen tro kan fortsätta vara relevant för nya generationer”. Vi tror visserligen att 31 pastorskandidater kan tänka själva och ifrågasätter inte deras kallelse, men eleverna blir inte opåverkade av den jordmån och undervisning som ges av deras vägledare. Kandidaterna säger sig försöka tackla detta med att vägleda sig själva men vore det inte bättre om skolan omslöt med en starkare miljö av Jesustillvänd tro? Och hur ska tvivel ur historiskt-kritisk bibelsyn användas för att förmedla tro? Ställs den kunskapen i skamvrån efter mångåriga studier?

Läs mer: Pastorskandidater: Vi kan tänka själva

Owe Kennerberg hänvisar till pastorslinjens tilläggsprogram ”Andligt forum” som finns vid sidan av de statligt poänggivande kurserna för att eleverna ska få något andligt med sig i livet. Det innebär en föreläsning i månaden med blandat innehåll. På totalen är detta inte särskilt imponerande.

Våra citat av Thomas Kazen är varken lösryckta, vilseledande eller missförstådda utan tvärtom karakteristiska och typiska för den mängd texter och föredrag vi tagit del av. Kazen dribblar med orden men vi tycker att han tydligare och ärligare borde redovisa sitt konsekventa ifrågasättande av Jesus gudomlighet, övernaturliga berättelser och Bibelns sanningshalt. Jo, Jesus visste och sa från början att han var Guds Son och Jesu död var historiskt ett offer för våra synders skull. Det är alldeles fantastiskt att en frikyrklig pastorsskola låter en lärare i Nya testamentet undervisa något annat!

Läs mer: Thomas Kazen: Respektera olika synsätt

THS smältdegelsvision är svårsmält. Argumentet tycks vara: ”Här kommer vi från olika traditioner och tycker så olika vi bara kan, men det gör inget så länge Jesus är Herre.” Lärjungaskap med Jesus som Herre handlar tvärtom att formas i enhet och liknande riktning. Jesus sa ”Följ mig”. THS vill inte verka i den andan utan vill ge ”förutsättningar att växa till i egna övertygelser”, gärna hur olika som helst. I 2 Tim 3:14-17 undervisar Paulus tvärtom sin unge kandidat Timotheos om den evangeliska troheten till både Skrift och sanna lärare.”

Har Equmeniakyrkan kanske gått på grund? Har besättningen lämnat sina uppdrag? Flyter allt med vinden? Vem håller kursen?

  1. Bakgrund

Vi har följt ovanliga händelser och aktiviteter inom Equmeniakyrkan. Den kyrka som övertog Baptistsamfundets organisation och uppdrag.

Enligt min bedömning sker en stark förändring av kyrkans tro och praktik. Det som tidigare var en rätt klassisk kristen frikyrklig förkunnelse och tradition förändras i en allt högre hastighet.

Det känns såväl viktigt som olustigt att följa förändringarna. Den överskuggande känslan är sorg. Hur har det kunnat bli som det är? Det rör sig om en process där det snart inte är möjligt att med personlig övertygelse framgent tillhöra den gemenskapen. Kyrkan rör sig allt snabbare från kyrkans centrum mot det som ofta betecknas som politiskt korrekta värderingar, Samtidigt minskar beklagligt antalet medlemmar i kyrkan. Skälen är givetvis de samma som tydligt påverkat vissa äldre samfund och Svenska kyrkan, den politiskt styrda.

THS är Equmeniakyrkans organ för pastorsutbildning. För en evangelisk kyrka den allra viktigaste stödfunktionen för församlingar och enskilda människor. THS har ju olika funktioner och vill bredda sin akademiska teologiska position.

Här på Klassisk baptism har vi lyft fram lite knepiga åsikter från ledande teologer på THS avseende olika delar av evangeliet och tolkning av Guds ord.

Nästan som vid en kyrklig “uppdrag granskning” har rätt överraskande uppgifter kommit fram om det pedagogiska upplägget och val av kompetenser för utbildning av framtidens evangelister herdar och själavårdare. Här redovisas öppet det en läsare kan iakttaga,

2.  Hög kompetens på professorssnivå

I tidigare inlägg har tankar värderingar och texter lyfts fram som förts fram av Tomas Kazen. En del av Kazens budskap kan uppfattas som lite knepiga och de har också varit föremål för olika dialoger. Förutom Tomas Kazen som verksam professor vid THS finns ytterligare en intressant anställd pastorsutbildare:

http://www.ths.se/susanne-wigorts-yngvesson

3.  THS Professor med gedigen meritlista

I ovanstående länk från THS personalredovisning finns professor Susanne Wigorts Yngvesson. “Hens” område som bland annat ämnesföreträdare redovisas här:

Professor i etik
Ämnesföreträdare i systematisk och historisk teologi med missionsvetenskap
Min pågående forskning rör i huvudsak två fält; dels etiska, filosofiska och teologiska aspekter av övervakning, dels rättighetsorienterade frågor om medieetik och religionsfrihet/samvetsfrihet. Fyra mindre spår är sexualetik i relation till förståelser av makt; film och teologi; teologi och teknologi samt teologiska analyser av psalmtexter.

Hösten 2006 började jag som lektor vid THS och är sedan våren 2018 professor i etik med systematisk teologi och mänskliga rättigheter. Min undervisning bedrivs dels inom Systematisk teologi, dels inom filosofiskt orienterade ämnen inom Mänskliga rättigheter.

 

4.  THS professorn i intervju i Aftonbladet

”Tvåsamhet kan vara osunt”

Susanne Wigorts Yngvesson ifrågasätter varför “otrohet” bara kopplas till kroppen

– Att en kvinna har en relation utanför sin tvåsamhet uppfattas nog som ett större brott, säger Susanne Wigorts Yngvesson.
FOTO: PONTUS ORRE
– Att en kvinna har en relation utanför sin tvåsamhet uppfattas nog som ett större brott, säger Susanne Wigorts Yngvesson.

Tvåsamhet kan vara osunt – särskilt för kvinnor.

Det menar teologen Susanne Wigorts Yngvesson.

Hon tror att vissa av oss skulle må bättre av att leva med flera partners.

Susanne Wigorts Yngvesson.
FOTO: PONTUS ORRE

Evig trohet. Det är vad vi lovar varandra när vi gifter oss. Men teologen och etikforskaren Susanne Wigorts Yngvesson har ibland känt sig obekväm med det löftet. I boken “F-ordet” undersöker hon nu varför – och ifrågasätter att ”otrohet” främst handlar om fysiska relationer.

Jag vill inte döma ut tvåsamheten helt, men det tål att funderas på om vi egentligen drivs av motiv att härska över den andres kropp, säger hon.

Att kroppslig trohet är en av samhällets starkaste normer har flera orsaker, enligt Susanne Wigorts Yngvesson. Traditionellt har äktenskapet varit ett sätt för mannen att härska över kvinnans kropp, säger hon.

– I bibeln ser man det till och med språkligt – ordet för kvinna och hustru är detsamma i den gamla hebreiskan och i den antika grekiskan.

Vill väcka frågan

Trots att vi numera lever långt mer jämställda så bär vi med oss samma gamla värderingar, enligt Susanne Wigorts Yngvesson. Att ha många relationer gör honom till erövrare – henne till en slampa.

– Att en kvinna har en relation utanför sin tvåsamhet uppfattas nog som ett större brott, säger hon.

Men Susanne Wigorts Yngvesson tycker att både män och kvinnor skulle vinna på att fundera kring ”otrohet”. Varför är det bara kroppsliga relationer som räknas? Varför är det så viktigt för oss att leva just två?

– Det finns väldigt starka värderingar i samhället i stort om tvåsamhet, och ännu starkare inom kyrkan. Men jag vill väcka frågan. Varför är det så oerhört känsligt om ens partner har en sexuell relation med någon annan, undrar hon.

 Flera partners

Susanne Wigorts Yngvesson tror att många skulle må bättre om de levde med flera partners samtidigt. Många gånger har hon tagit upp frågan bland sina vänner – som ofta blivit provocerade.

– Men när jag talar om polyamorösa förhållanden menar jag inte att allmänt ligga runt, utan om långvariga relationer, där man visar trohet mot flera, säger hon.

Det är naturligt att sexualiteten i ett långt förhållande kan öka och minska. Men det behöver inte vara ett skäl för att bryta upp, tycker Susanne Wigorts Yngvesson.

Att man skulle ha ytterligare en relation skulle ju inte betyda att kärleken i äktenskapet är slut. Kärleken funferar ju inte så inom andra områden. Om vi har ett barn och får ett till så älskar vi ju inte det första mindre. Det är bara att kärleken tar sig olika uttryck, resonerar hon.

Tvåsamhet är sund så länge båda vill det, tycker hon, och om man inte tänker tankar som ”din kropp är min”.

– Då handlar det om något annat, vi känner oss otrygga och litar kanske inte på den andres kärlek.

Tillit och hänsyn

Men det finns många svårigheter också med polyamorösa förhållanden, enligt Susanne Wigorts Yngvesson. Dels praktiska, eftersom samhället förutsätter tvåsamhet. Hur gör man till exempel när man blir bjuden till en fest, med sin respektive?

– Tar man med sig alla? säger hon och skrattar.

Men framförallt handlar det om tillit och hänsyn, att man vågar vara öppna med varandra. I en polyamorös relation blir det troligen mindre smussel och lögner, enligt Susanne Wigorts Yngvesson. Hur är det då med svartsjukan?

– Ja, den försvinner inte. Men den kan ju vara stark också i en tvåsam relation, bara genom en blick eller felaktig rörelse.

Hon har inga lösningar, men vill problematisera det vi så sällan ifrågasätter – det fysiskt trogna parlivet.

– För vi säger att det är något självklart. Men samtidigt handlar vi inte som att de

5. Sammanfattande tankar

Ovan redovisas kort lite avtryck av några personer som seriöst arbetar med utbildning av vår kyrkas pastorer.

Equmeniakyrkan är starkt centraliserad. Pastorer och diakoner vigs in i  “ämbetesuppdrag” via kyrkan centralt. Det kan ses som en form av någon slags varudeklaration. En pastor från THS har en akademisk utbildning på kandidatnivå, plus ytterligare pastoral tilläggsutbildning. Utbildningens form liknar den som varit Svenska kyrkans ända sedan statskyrkotiden.

I den akademiska miljön skall det utbildas evangelister, lärare, profeter, förkunnare och själavårdare. I dessa uppdrag finns ofta rollen som “församlingsföreståndare”.

Uttrycker ovanstående ledande befattningar Equmeniakyrkans vilja till utveckling av det evangeliska arbetet? Eller är det normbrytande social interaktion som skall ske i kyrkans församlingar?

I fråga om den professor som yttrar sig i en AB text är det uppenbart så att de uttalanden och värderingar som AB återger (om de är korrekt återgivna i Aftonbladet) står i direkt motsatsförhållande till kyrkans formella tro och bekännelse.  Equmeniakyrkan har aldrig inte uttalat det som den anställde utbildaren anför avseende fördelar med seriösa polyerotiska förhållanden eller synen på utvidgning av par relationer. Däremot har ju kyrkan de facto såväl

  • aktivt deltagit i Pride festivaler
  • ekonomiskt av medlemmars kollektmedel till evangelisk arbete,  sponsrat Pride i Stockholm 2017

6. Styr Equmeniakyrkans styrelse?

Susanne Rodmar, kyrkostyrelsens ordförande. Leder Equmenia kyrkan

Skulle en ny kyrka eller evangelisk sammanslutning starta och den nya kyrkan vill ha goda ledare, kanske vill man då skapa en predikant utbildning.Troligen skulle denna läggas upp utifrån styrelsens vilja. Så styr normalt alla ideella organisationer.  I en genomförande fas sker rekrytering utifrån dels kompetens, dels lämplighet.

Om en styrelse eller ledning har en annan syn på etiken än etikprofessorn, pastorsutbildaren och ämnesföreträdaren i systematisk och historisk teologi och missionsvetenskap så borde det finnas synnerliga skäl till prövning. Arbetsrätten ger arbetsgivare (styrelsen) möjligheter om utförande av den anställdes uppgifter inte stämmer med uppdraget.

Antingen tycker kyrkostyrelsen och kyrkoledningen att professorn och ämnesansvarige företräder kyrkans utbildning av framtida predikanter med rätt budskap.

Eller så vill man inte kolla detta eller så struntar man i de specifika åsikter som återges i tidningen.Om det är så är styrelsens ställningstagande helt unikt i det världsvida kyrkolandskapet. Ett sådant ställningstagande har då påtagliga likheter med Knutbys egen polysexuella predikant den så kallade “Kristi brud”.  Men jag hoppas och tror faktiskt inte att kyrkostyrelsen tänker så. Nej allt tyder på att man kapitulerat för vetenskap och tidsåldern. Eller…så har styrelsen lagt ned ambitionerna att leda kyrkan.

Jag har mött flera kyrkomedlemmar under den senaste tiden som spontant berättat att man vill säga upp kyrkoavgiften och ångrat på att man ingått i den. Flera har också spontant sagt att man inte vill ekonomiskt stödja kyrkan för att den tappat kursen. Andra har undrat om man kan vara kvar i den egna församlingen med utträda ur Equmeniakyrkan. Spontana uttryck av människor som inte läser denna blogg, men själva sett och hört. Spelar deras tankar någon roll i förhållande till högutbildade akademiker. Enkla änkor i förhållande till professorer och normbrytande vetenskapsmän.

Eller finns vi ombord på ett  fartyg där kaptenen somnat och rorsman sysslar med annat?

Eller….

Bästa vänner i kyrkostyrelsen: Gör något! Se analysera och handla för helhet och läkande.

Lg

 

Tänk om…kursen kunde justeras…då…

Tänk om Equmeniakyrkan under 2018 kunde sätta nya avtryck i sitt arbete. Mycket bra görs men en del riktigt knepigt verkställs,  Nya initiativ för en evangelisk satsning med djupare kontakt med klassisk kristen tro bör kunna tas fram 2018 och framgent.

Tänk om kyrkoledningen 2018 skulle våga:

  1. Upphöra sända kyrkans kollektmedel till omkostnader och support för Pridefestivalens jippon i Stockholm. Pride park mm.

BDSM aktivitet, repbindning

Om kyrkoledningen absolut vill sända offermedel till denna verksamhet bör församlingarna få kunskap om detta oaktat om beloppet utgör promille eller procent av årsomsättningen insamlade medel. Kanske är det så att få församlingar och medlemmar ens kunde drömma om hur deras kyrka agerar i detta avseende.

 

2.- Betona att det är viktigt att våra nyanlända svenskar som inte ännu funnit Kristus får del av evangeliet om tro dop och församlingsgemenskap.

Kyrkan kunde kanske agera så inte enbart språkcafeer och liknande verksamhet  torgförs som insatser, Dessa kan i många fall mycket väl kan drivas av allehanda organisationer. Evangeliet om Jesus är det som vi främst bör erbjuda. Kyrkans budskap enbart som ett socialt projekt blir ett begränsat redskap. Vi behöver dessutom klargöra att även personer med muslimsk bakgrund behöver ta emot frälsningen i Jesus Kristus och det är vår kyrkans mål. Här är kyrkans kommunikation eländigt otydlig tex på den egna hemsidan (se hemsidan och berörda avsnitt där)

3 – Equmeniakyrkan bör kunna uttala, undervisa och förkunna att Guds ord inte stöder det  i media  populärt förmedlade budskapet om äktenskap mellan en eller flera personer av samma kön. Vare  sig äktenskap i enkönade relationer eller förhållanden har stöd i Bibeln om man inte stuvar om där och /eller ifrågasätter bibeltextens ursprung och författarens kunskap. Samtiidigt måste vi alla kristna betona att den enskilda människan alltid är älskad av Gud och hans församling och välkommen att dela gemenskapens glädje.

Elida och Stefan Abrahamsson planerar under våren 2018 “Ship to Israel” Ett skepp med kärlek och evangelium. Något för vår kyrka???

4.- Vi bör genast förändra den ensidiga och felaktiga bilden av Israel och Palestina som kommuniceras på olika sätt av kyrkans och deras partners såsom THS, Diakonia, SKR, m.fl. Mycket sällan uttalar kyrkan kritik mot den diktatur som utvecklats inom Palestinska myndigheten. Inte heller att Hamasledarna och Abbas blivit miljardärer trots landets upplevda fattigdom. Att palestinska barn lär sig “slakta judar” har uppmärksammats, Att medel stjäls från utsatta och läggs in diktatorers fickor tycks väga lätt i förhållande till Israels försvar för demokrati, rätts statens bestånd och frihet för medborgarna att välja religion och behålla yttrandefriheten, Dessutom skydda hela befolkningen från att utsättas för terrorism och religionsförföljelse. Månne Equmeniakyrkan  kunde uppmärksamma Elidas Ship to Israel 2018! Elida startades som ett  klassiskt missionsprojekt av Missionskyrkan och missionspastorn Tarren Abrahamsson, Stefans far. Kanske dags att knyta an till historien?

5.-Kyrkan kan och bör kräva förändring av följeslagarprogrammet i Israel och Palestina så att det blir det projekt som är dess namn och tanke. Idag är det i huvudsak ett rent palestinskt projekt där inte en enda följeslagare är lokaliserad i Israel. Raketbeskjutningar mot barn, familjer, vuxna, turister sker regelmässigt från Gazaremsan in mot städer som Sderot i Israel. Judiska liv verkar inte alls vara värdefullt att värna om. Denna hållning brukar annars mörkt bruna krafter dela,  men här en annan kontext sk följeslagare märkligt  passiva och det är sorgligt. Läs vidare på programmets hemsida och analysera själv!

5.- Återgå till klassisk bibelsyn och upphöra att leka med förändring av bibeltexten i avsikt att Gud inte skall uppfattas som en del av patrialkal struktur. Korrigering av handboksmaterialet är en direkt konsekvens. “Jesus är ingen hen, Gud är ingen moder”. 

6.-Prediko- och yrkesförbudet bör under 2018 förhandlas bort för baptistpredikanter eller pastorer med en baptistisk grundsyn i församlingar med samarbete med Svenska kyrkan.

Avtalstexterna som Equmeniakyrkan arbetat fram har inte ett innehåll som förändrat Svenska kyrkans hållning märkbart sedan 1890 talet i dåvarande monopolkyrkan med total statsstyrning. Att inte en baptistpastor får predika dop är egendomligt på grund av den egna Equmeniakyrkans avtalstexter är värt att begrunda för alla såväl baptister som fd “missionsförbundare”.

7. Camnerin, äktenskap och bibelsyn. I en intervju i Sändaren anför kyrkoledaren följande: http://www.sandaren.se/nyhet/overtygad-om-att-homosexualitet-inte-ar-synd

I själva sakfrågan om bibeltextens innehåll anför kyrkoledaren att den handlar om makt och utnyttjande av unga pojkar. Det är kyrkoledarens uppfattning inte en som delas av andra teologer. Men än mer tänkbart är att en svensk kyrkoledare ifrågasätter Paulus till förmån för egen samtidsanpassad grundinställning. Dvs kyrkoledaren tar över Bibelordets innehåll och “syndfriförklarar” dem som inte följer Paulus, Onekligen ett specifikt ställningstagande. Var och en kan ju fundera på i vilka andra frågor en anställd ledare hanterar frågan om bibeltexters innehåll utifrån en slags absolution. Tänk om hon har fel? Men hennes inställning är måhända bekväm…eisegetisk och bejakande i hbtq och pridekretsar.

Teologen Anders Sjöberg uttryckte sig så här om olika grundläggande förhållningssätt på Guds ord apropå Camnerins utsagor:

  • jag kan antingen ta del av Guds ord i bibeln, ta in det och värdera hur det skall påverka mig i mitt liv och min vardag
  • jag kan alternativt utgå från min vardag och mina värderingar och söka stöd i ordet för det som är mitt förhållningssätt.

Det är väldigt tydligt att kyrkoledaren hela tiden utgår från det hon ser är det som förändras i samhällsvärderingar och utifrån det omtolkar Paulus undervisning,

Tänk om…..man kan tänka till och tänka om…igen…

lg

Equmeniakyrkan stödde PridePark i Stockholm 2017 med offrade kollektmedel

Bild

Equmeniakyrkan bygger sin verksamhet på enskida personer och församlingar som gemensamt vill förvalta evangeliet och dessutom utifrån Jesu ord vinna fler människor att gå i Jesu efterföljd genom att få tro dop och församlingsgemenskap För detta har den frikyrkliga medlemmen i över 150 år offrat av egna medel inte sällan tionde ur knapp kassa. Eqiumeniakyrkan som kyrka har 2017 beslutat och genomfört en ekonomisk och funktionell sponsring av Pride Park i Stockholm. Vad är då PridePark?

Vad innehåller då Pride Park som vår kyrka sponsrar?

Verksamheten presenterar sig själva så här:

“Pride Park är festivalens hjärta(Pridefestivalens), där festivalbesökare, utställare, artister och volontärer samlas för att tillsammans skapa Stockholms största festival! I festivalområdet på Östermalms IP kan du äta och dricka gott, träffa nya och gamla vänner eller se olika uppträdanden på Stora scenen eller de andra scenerna.

Inne på festivalområdet finns det separata området Kinkykvarteret som riktar sig till den publik som är intresserad av läder, BDSM och fetischism. Kinkykvarteret har 18-årsgräns.

Festivalområdet rymmer även en rad olika utställare, t ex föreningar, politiska partier, myndigheter, religiösa samfund eller kommersiella aktörer.”

“Regnbågen”, stora scenen och kinkykvarteren anger arrangören vara delar av verksamheten i Pride Park.

Sändarens nyhet

27 juni informerade Sändaren att kyrkan skulle vara mer närvarande på Pride och att Equmeniakyrkan kliver in ännu mer. Här i denna blogg har detta belyst väldigt noga och det finns skäl till det.

Läs gärna Sändaren: http://www.sandaren.se/nyhet/kyrkan-pa-pride-mer-narvarande-i-ar

Här återges en synnerligen vanlig utsago från  Prideaktivister i detta fall Anna Berndes: “Vi är många som går med i paraden för att vi sympatiserar och vill stå upp för allas rätt till kärlek, säger hon.”

En av de stora förändringarna 2017 anges i artikeln vara att Equmeniakyrkan regionalt tar ett större ansvar även ekonomiskt. Texten nuddar vi två kostnadsslag varav ett var tälthyra ett annat en ospecifik kostnad.

Denna text har från Sändaren funnits i mitt medvetande sedan jag läste den. Först försökte jag förstå vad PridePark var, och begripa det. Skrev här om det på bloggen. Förde också dialog i Sändaren med en ledarskribent och chefredaktören om hur man från Sändaren formulerar sig och utelämnar delar av den verksamhet man till synes beskriver. Trots idoga försök svarade dessa båda med välkända tematiska begrepp såsom “allas rätt..” osv.

Personligt dilemma

Jag har tillhört en baptistförsamling i ca 45 år. Blev jättegad när vi slog oss samman med missionskyrkan i vårt hemort. Var glad för den nya gemensamma kyrkan och det arbete vi kunde genomföra i glädje. Det var tider med entusiasm då vi försökte verka för dem på alla sätt. Jag själv såväl lokalt och i missionsstyrelsen inom SB. Medan det lokala arbetet har fördjupas i vår församling förändras Equmeniakyrkans kyrkans yttre i budskap och yttringar alltmer. Kanske är det planerat och glädjande för några men jag kan inte dela det. Skillnaden mellan kyrkoledningens värderingar och den vanliga medlemmen/församlingen tycks öka

I söndags vid vår gudstjänst kom jag i samtal med en trogen from församlingsmedlem som lever evangeliet i verkliga livet för utsatta och ensamma, utstötta och förtryckta. Inte en ordens person utan handlingens. “Det kan väl inte vara så att vår kyrka skänker pengar till Pride”. Det var den första kommentaren. Den andra logiskt som handlar om tilltron till kyrkoledning i förhållande till sakfrågan; “Finns det verkligen underlag bakom det” Tidningar skriver ju så mycket….”Hen” hade svårt att tro att något sådant var möjligt. Jag beslöt mig att kolla upp hur det låg till.

Kollekt i en frikyrka

Sanningen är den, enligt Equmeniakyrkans kommunikationschef, att PridePark erhållit 10.000 kronor från kyrkans medel centralt.

Vår kyrka valde att positivt ge av PridePark av de kollektmedel som kyrkans medlemmar trott sig offra för evangeliskt arbete. Sponsringen belastade kommunikationsavdelningen. Så här ser svaret ut:

“Jag vet att vi har centralt varit med och sponsrat ett tält för 10.000 kr. Den summan kostnadsfördes på kommunikationsavdelningen. Sedan har lokala församlingar varit på plats. Några med personal. (mailsvar)

Här i denna blogg har vi ganska noga redogjort för vad som “missioneras” för och om i denna stolta park. Smisk -sex, polyrelationer, bursex, ponysex, hur skall du indvika svartsjuka, läder och lack sex liksom kurs och praxis i form av utbildning i dildosväljning,mm

När jag berättade om detta för en trogen baptist i min  församling kunde han ej tro att kyrkan är med  om att stötta sådant. Även om vår kyrka inte direkt stöder “Kinkytorget” så ingår det som en del i helheten . Centralt fråga är om kyrkan är där som “jordens salt” eller som stöd för att bejaka  den eller de livsstilar som just PridePark så skickligt marknadsför.

Kyrkan har alltid kunnat verka i miljöer som inte är särskilt enkla. Frälsningsarmen är väl de som är mest kända för att med hornmusik, evangelium och mat arbeta på krogar och i  prostitutionskvarter. Där förkunnade man om Jesus. Omvändelse, frälsning från något till något. Botbänken blev en del av deras symbolik.  Många kyrkor arbetar på liknande sätt idag. Santa Clara och prostitutionen i Stockholms city är ett nyare exempel.

Trots idoga försök att i Sändaren få fram något trösterikt om kyrkans ambitioner är svaret entydigt. Kärlek är kärlek. Frihet och bejakande av frihet. Förhindra förtryck och all kärlek är bra kärlek. Men i min bibel läser jag om just de företeelser som finns på PridePark och som promotas där. Där får jag en annorlunda bild som ger mig känslan att här behövs mission med de innehåll som bibeln ger om omvändelse,sinnesändring, nåd, tro, dop och de kristnas kärleksfulla gemenskap.

Nu vet vi att 2017 var det inte enbart enskilda församlingar tillhörande Equmeniakyrkan som stödde Pride park. Jag måste med sorg delge mina vänner detta faktum.

Equmeniakyrkans kyrkoledning godkände den ekonomiska sponsringen av Pridepark 2017

Nu har vår kyrkas kommunikationschef gett klart besked

  • Av kyrkans offrade medel har Kyrkan centralt med kyrkoledningens kunskap sponsrat Pride park med 10 000 kronor förutom nedlagd arbetstid och ev direkta församlingsinsatser.
  • Kyrkan har bekräftat att detta faktiskt skett. Kommunikationschefen angav att det krontalet är väldigt litet mindre än promille av Equmeniakyrans kostnadsbudget.

Det är således inte ett resultat av enskild entusiastisk medarbetare som velat göra bra för”utsatta” grupper. Inte heller ett val av en enskild församling eller församlingsföreståndare. Nej det är helt enkelt en av kyrkoledningen strategisk  accepterad /godkänd/promotad insats. Kyrkoledarna har haft detta helt klart för sig..

En kyrkoledning som sponsrar PridePark med det som däri erbjuds

Den som tillhör en klassisk kristen församling inom ramen för Equmeniakyrkan bör tänka igenom hur man vill fördela och säkra att de offrade medlen kommer till rätt användning. Det kan aldrig bli rätt för mig och många av mina vänner,i att ekonomiskt stötta (sponsra) en pridefestival. Än mindre verksamheten inom ramen för det som var PridePark i Stockholm. Men det är inte promilletalet bidrag i förhållande till rambudget som avgör rätten om som är rätt eller fel.  Jag vill vädja som beslutar att kraftfullt agera för  omvändelse och uppmaning att vandra på den smala vägen. Då får man inte applåder i Almedalen. Då är det inte de vackra ämbetskläderna som räknas. Då är det andra nyckeltal som gäller-.

Frälsningsarmen har hos många en mycket stor trovärdighet, De har anpassat sin till det yttre något ålderstigna tanke om en armé med en stark evangelisk profil. Bröd,”blod och eld” tro och omvändelse, botbänk och nyorientering.

De har verkat i eländiga brittiska sociala miljöer runt sekelskiftet och finns idag för utsatta över hela världen. Budskapet är detsamma. Frälsning och medmänsklighet. Fokus på utsatthet och ensamhet, De förlorade.

Allt som skrivs om kyrka, Equmeniakyrka och PRIDE handlar om kärlek och bekräftelse om att “kärlek är kärlek”. Precis som arrangörerna tänker sig. Pisk sex är uttryck för kärlek. Poly relationer är det också. Homosexualitet är jämställdhet och frihet. Att ha en annan åsikt utifrån bibelns ord ses som förtryckande också av kyrkliga företrädare.

Om befrielsen, tron på Jesus makt att frälsa, uppmaning omvändelse och efterföljelse, dop förkunnats på PRIDE hade det varit en sak. Måhända fanns sådana tankar hos enskilda deltagare. I konceptet, som det ser ut, är det däremot närvaron en slags bekräftelse av att livsstil och inriktning som speglas i Pride arrangemang, demonstration och PridePark är OK och uttryck för en eftersträvansvärd kärlek. Det finns olika uppfattningar kring homosexualitet hos kristna. Här får man ha respekt för varandras åsikter och framför allt i förhållande till den enskilda människan. Här finns inget utrymme för nedsättande värderingar i ord och handlingar. Här måste alla de som söker sig till kyrka och tro få känna en öppen famn. Alla har vi delar i vårt jag som vi får jobba med. Den mänskliga bräckligheten tar sig många olika uttryck. Synden i en form är inte värre än synden i en annan. Kyrkan är till för att förmedla stöd i den som vill följa Kristus.

Men….

  • Det är ytterligt märkligt att Equmeniakyrkan via en del pastorer och församlingar och nu också genom själva kyrkoledningen inte förmår skilja på att inte döma enskilda på grund av deras läggning och men samtidigt kunna bedöma om man vill förknippas med vad som sker på PridePark. Skillnaderna mellan dessa mänskliga företeelser är ju inte annorlunda vare sig man är hetero eller homo.
  • Att i den miljön ta ställning för en annorlunda livsväg och en djupare proklamation av kristet innehåll av begreppet kärlek vore väldigt bra. Eftersträvansvärt därtill och det står knappast i motsats till öppenhet.

Volym

10 000 kronor sponsring av PridePark är väldigt mycket pengar för en enskild person. Kyrkans kommunikationschef räknade om det i andel av promille utifrån kyrkans hela kostnadsmassa.

Så gör ofta kommunikationsansvariga i sina yrkesroller. Det är ju helt korrekt tekniskt, men totalt galet. Det är inte krontalet som är problemet utan synsättet och den logiska tanken. Visst kunde man anse att den som förskingrar 10 000 kronor från Nordea banken har åsamkat en nästan obefintliga skada utifrån bankens hela omsättning. Så liten så det kan ses som en nullitet. Men om sådant upptäckts är det inte en del av promillefråga utan handlingen är det som bedöms. I fråga om anställda är frågan trolöshet mot huvudman. Antalet kronor får effekter för påföljden men inte i relation till kostnadsmassan i promille av omslutningen, Nu menar jag inte att trolöshet mot huvudman i juridisk mening är det jag ser kyrkoledningen verkställt. Nej inte alls men ansvarsfrågan gentemot givarna är inte en matematisk volymfråga utan helt en etisk fråga,en fråga om trolöshet mot huvudman eller tillit. Huvudman är då den enskilda givaren, Hade denne trott att detta kunde ske?

Den etiska tilliten

Den etiska frågan är att kyrkoledningen faktiskt fördelat ut enskildas offer till sin kyrka i tron att dessa skall användas till något evangeliskt som givaren haft tillit till. Frågan är om dessa givare visste att de skulle gå till PrideParks kassaflöde? Om än bara i del av promille av kyrkans omslutning. Men tilliten sitter inte i tusenlappen. Frågan gäller än. Det finns en smal väg att gå. Den ger inga pluspoäng på Almedalens mingeltorg. Men den kan skapa en mer fast tillit. Om inte allt ovan bara är felaktiga uppfattningar och rena falsarier så finns skäl till kursändring.

Men det som skett verkar inte riktigt bra. Men jag kan ha helt fel. Jag öskar faktiskt det. Värdera själv! Bestrid gärna! Romarbrevet 1 18-ff kan ge tankar för reflektion,

LG