Har Equmeniakyrkan kanske gått på grund? Har besättningen lämnat sina uppdrag? Flyter allt med vinden? Vem håller kursen?

  1. Bakgrund

Vi har följt ovanliga händelser och aktiviteter inom Equmeniakyrkan. Den kyrka som övertog Baptistsamfundets organisation och uppdrag.

Enligt min bedömning sker en stark förändring av kyrkans tro och praktik. Det som tidigare var en rätt klassisk kristen frikyrklig förkunnelse och tradition förändras i en allt högre hastighet.

Det känns såväl viktigt som olustigt att följa förändringarna. Den överskuggande känslan är sorg. Hur har det kunnat bli som det är? Det rör sig om en process där det snart inte är möjligt att med personlig övertygelse framgent tillhöra den gemenskapen. Kyrkan rör sig allt snabbare från kyrkans centrum mot det som ofta betecknas som politiskt korrekta värderingar, Samtidigt minskar beklagligt antalet medlemmar i kyrkan. Skälen är givetvis de samma som tydligt påverkat vissa äldre samfund och Svenska kyrkan, den politiskt styrda.

THS är Equmeniakyrkans organ för pastorsutbildning. För en evangelisk kyrka den allra viktigaste stödfunktionen för församlingar och enskilda människor. THS har ju olika funktioner och vill bredda sin akademiska teologiska position.

Här på Klassisk baptism har vi lyft fram lite knepiga åsikter från ledande teologer på THS avseende olika delar av evangeliet och tolkning av Guds ord.

Nästan som vid en kyrklig “uppdrag granskning” har rätt överraskande uppgifter kommit fram om det pedagogiska upplägget och val av kompetenser för utbildning av framtidens evangelister herdar och själavårdare. Här redovisas öppet det en läsare kan iakttaga,

2.  Hög kompetens på professorssnivå

I tidigare inlägg har tankar värderingar och texter lyfts fram som förts fram av Tomas Kazen. En del av Kazens budskap kan uppfattas som lite knepiga och de har också varit föremål för olika dialoger. Förutom Tomas Kazen som verksam professor vid THS finns ytterligare en intressant anställd pastorsutbildare:

http://www.ths.se/susanne-wigorts-yngvesson

3.  THS Professor med gedigen meritlista

I ovanstående länk från THS personalredovisning finns professor Susanne Wigorts Yngvesson. “Hens” område som bland annat ämnesföreträdare redovisas här:

Professor i etik
Ämnesföreträdare i systematisk och historisk teologi med missionsvetenskap
Min pågående forskning rör i huvudsak två fält; dels etiska, filosofiska och teologiska aspekter av övervakning, dels rättighetsorienterade frågor om medieetik och religionsfrihet/samvetsfrihet. Fyra mindre spår är sexualetik i relation till förståelser av makt; film och teologi; teologi och teknologi samt teologiska analyser av psalmtexter.

Hösten 2006 började jag som lektor vid THS och är sedan våren 2018 professor i etik med systematisk teologi och mänskliga rättigheter. Min undervisning bedrivs dels inom Systematisk teologi, dels inom filosofiskt orienterade ämnen inom Mänskliga rättigheter.

 

4.  THS professorn i intervju i Aftonbladet

”Tvåsamhet kan vara osunt”

Susanne Wigorts Yngvesson ifrågasätter varför “otrohet” bara kopplas till kroppen

– Att en kvinna har en relation utanför sin tvåsamhet uppfattas nog som ett större brott, säger Susanne Wigorts Yngvesson.
FOTO: PONTUS ORRE
– Att en kvinna har en relation utanför sin tvåsamhet uppfattas nog som ett större brott, säger Susanne Wigorts Yngvesson.

Tvåsamhet kan vara osunt – särskilt för kvinnor.

Det menar teologen Susanne Wigorts Yngvesson.

Hon tror att vissa av oss skulle må bättre av att leva med flera partners.

Susanne Wigorts Yngvesson.
FOTO: PONTUS ORRE

Evig trohet. Det är vad vi lovar varandra när vi gifter oss. Men teologen och etikforskaren Susanne Wigorts Yngvesson har ibland känt sig obekväm med det löftet. I boken “F-ordet” undersöker hon nu varför – och ifrågasätter att ”otrohet” främst handlar om fysiska relationer.

Jag vill inte döma ut tvåsamheten helt, men det tål att funderas på om vi egentligen drivs av motiv att härska över den andres kropp, säger hon.

Att kroppslig trohet är en av samhällets starkaste normer har flera orsaker, enligt Susanne Wigorts Yngvesson. Traditionellt har äktenskapet varit ett sätt för mannen att härska över kvinnans kropp, säger hon.

– I bibeln ser man det till och med språkligt – ordet för kvinna och hustru är detsamma i den gamla hebreiskan och i den antika grekiskan.

Vill väcka frågan

Trots att vi numera lever långt mer jämställda så bär vi med oss samma gamla värderingar, enligt Susanne Wigorts Yngvesson. Att ha många relationer gör honom till erövrare – henne till en slampa.

– Att en kvinna har en relation utanför sin tvåsamhet uppfattas nog som ett större brott, säger hon.

Men Susanne Wigorts Yngvesson tycker att både män och kvinnor skulle vinna på att fundera kring ”otrohet”. Varför är det bara kroppsliga relationer som räknas? Varför är det så viktigt för oss att leva just två?

– Det finns väldigt starka värderingar i samhället i stort om tvåsamhet, och ännu starkare inom kyrkan. Men jag vill väcka frågan. Varför är det så oerhört känsligt om ens partner har en sexuell relation med någon annan, undrar hon.

 Flera partners

Susanne Wigorts Yngvesson tror att många skulle må bättre om de levde med flera partners samtidigt. Många gånger har hon tagit upp frågan bland sina vänner – som ofta blivit provocerade.

– Men när jag talar om polyamorösa förhållanden menar jag inte att allmänt ligga runt, utan om långvariga relationer, där man visar trohet mot flera, säger hon.

Det är naturligt att sexualiteten i ett långt förhållande kan öka och minska. Men det behöver inte vara ett skäl för att bryta upp, tycker Susanne Wigorts Yngvesson.

Att man skulle ha ytterligare en relation skulle ju inte betyda att kärleken i äktenskapet är slut. Kärleken funferar ju inte så inom andra områden. Om vi har ett barn och får ett till så älskar vi ju inte det första mindre. Det är bara att kärleken tar sig olika uttryck, resonerar hon.

Tvåsamhet är sund så länge båda vill det, tycker hon, och om man inte tänker tankar som ”din kropp är min”.

– Då handlar det om något annat, vi känner oss otrygga och litar kanske inte på den andres kärlek.

Tillit och hänsyn

Men det finns många svårigheter också med polyamorösa förhållanden, enligt Susanne Wigorts Yngvesson. Dels praktiska, eftersom samhället förutsätter tvåsamhet. Hur gör man till exempel när man blir bjuden till en fest, med sin respektive?

– Tar man med sig alla? säger hon och skrattar.

Men framförallt handlar det om tillit och hänsyn, att man vågar vara öppna med varandra. I en polyamorös relation blir det troligen mindre smussel och lögner, enligt Susanne Wigorts Yngvesson. Hur är det då med svartsjukan?

– Ja, den försvinner inte. Men den kan ju vara stark också i en tvåsam relation, bara genom en blick eller felaktig rörelse.

Hon har inga lösningar, men vill problematisera det vi så sällan ifrågasätter – det fysiskt trogna parlivet.

– För vi säger att det är något självklart. Men samtidigt handlar vi inte som att de

5. Sammanfattande tankar

Ovan redovisas kort lite avtryck av några personer som seriöst arbetar med utbildning av vår kyrkas pastorer.

Equmeniakyrkan är starkt centraliserad. Pastorer och diakoner vigs in i  “ämbetesuppdrag” via kyrkan centralt. Det kan ses som en form av någon slags varudeklaration. En pastor från THS har en akademisk utbildning på kandidatnivå, plus ytterligare pastoral tilläggsutbildning. Utbildningens form liknar den som varit Svenska kyrkans ända sedan statskyrkotiden.

I den akademiska miljön skall det utbildas evangelister, lärare, profeter, förkunnare och själavårdare. I dessa uppdrag finns ofta rollen som “församlingsföreståndare”.

Uttrycker ovanstående ledande befattningar Equmeniakyrkans vilja till utveckling av det evangeliska arbetet? Eller är det normbrytande social interaktion som skall ske i kyrkans församlingar?

I fråga om den professor som yttrar sig i en AB text är det uppenbart så att de uttalanden och värderingar som AB återger (om de är korrekt återgivna i Aftonbladet) står i direkt motsatsförhållande till kyrkans formella tro och bekännelse.  Equmeniakyrkan har aldrig inte uttalat det som den anställde utbildaren anför avseende fördelar med seriösa polyerotiska förhållanden eller synen på utvidgning av par relationer. Däremot har ju kyrkan de facto såväl

  • aktivt deltagit i Pride festivaler
  • ekonomiskt av medlemmars kollektmedel till evangelisk arbete,  sponsrat Pride i Stockholm 2017

6. Styr Equmeniakyrkans styrelse?

Susanne Rodmar, kyrkostyrelsens ordförande. Leder Equmenia kyrkan

Skulle en ny kyrka eller evangelisk sammanslutning starta och den nya kyrkan vill ha goda ledare, kanske vill man då skapa en predikant utbildning.Troligen skulle denna läggas upp utifrån styrelsens vilja. Så styr normalt alla ideella organisationer.  I en genomförande fas sker rekrytering utifrån dels kompetens, dels lämplighet.

Om en styrelse eller ledning har en annan syn på etiken än etikprofessorn, pastorsutbildaren och ämnesföreträdaren i systematisk och historisk teologi och missionsvetenskap så borde det finnas synnerliga skäl till prövning. Arbetsrätten ger arbetsgivare (styrelsen) möjligheter om utförande av den anställdes uppgifter inte stämmer med uppdraget.

Antingen tycker kyrkostyrelsen och kyrkoledningen att professorn och ämnesansvarige företräder kyrkans utbildning av framtida predikanter med rätt budskap.

Eller så vill man inte kolla detta eller så struntar man i de specifika åsikter som återges i tidningen.Om det är så är styrelsens ställningstagande helt unikt i det världsvida kyrkolandskapet. Ett sådant ställningstagande har då påtagliga likheter med Knutbys egen polysexuella predikant den så kallade “Kristi brud”.  Men jag hoppas och tror faktiskt inte att kyrkostyrelsen tänker så. Nej allt tyder på att man kapitulerat för vetenskap och tidsåldern. Eller…så har styrelsen lagt ned ambitionerna att leda kyrkan.

Jag har mött flera kyrkomedlemmar under den senaste tiden som spontant berättat att man vill säga upp kyrkoavgiften och ångrat på att man ingått i den. Flera har också spontant sagt att man inte vill ekonomiskt stödja kyrkan för att den tappat kursen. Andra har undrat om man kan vara kvar i den egna församlingen med utträda ur Equmeniakyrkan. Spontana uttryck av människor som inte läser denna blogg, men själva sett och hört. Spelar deras tankar någon roll i förhållande till högutbildade akademiker. Enkla änkor i förhållande till professorer och normbrytande vetenskapsmän.

Eller finns vi ombord på ett  fartyg där kaptenen somnat och rorsman sysslar med annat?

Eller….

Bästa vänner i kyrkostyrelsen: Gör något! Se analysera och handla för helhet och läkande.

Lg

 

Fortsatt dialog och analys av Equmeniakyrkans och Tomas Kazens tankar

 

Equmeniakyrkans tidning Sändaren brukar ha en öppen profil för utbyte av åsikter. Sofia Camnerins bekännelse om Gudsbild liknande Akilovs fast utan den frälsningslära som är Kristnas kännetecken uppfattas av många som stötande.

Sändaren har uppenbarligen tröttnat på frågan och har all rätt att göra det. Ur journalistisk synpunkt är detta fullt begripligt och kan ses som en rätt vanlig redaktionell åtgärd. Men den är dock mycket intressant. Varför anses detta farligt?

Klassisk baptism lyfter nu fram nedanstående dokument som knappast längre går att hitta i Sändarens sidor.

För kännedom!

http://www.sandaren.se/debatt/revolutionerande-fran-kazen-och-hogberg

 

Revolutionerande från Kazen och Högberg

Sten Högberg skriver: ”Annars riskerar vi att hamna i gnosticism – urkyrkans svåraste andliga motståndare, som fastställde att Jesus var en gud som vandrade på jorden, vilket var avgudadyrkan i judisk kontext.”

Tomas Kazen: ”Det står vem som helst fritt att bli markionit eller gnostiker, men kritisera inte Equmeniakyrkan eller någon annan kristen kyrka för att avvika från kristen tro och tradition med utgångspunkt i en sådan hållning.”

I klartext innebär kontentan av deras inlägg att det är gnosticism att tro att Jesus är Gud!

Den som hänger sig åt sådan tro är alltså en motståndare till kyrkan. Detta gör kyrkoledningen till gnostiker, enligt Tomas K, eftersom han menar att den betonar Jesu gudomlighet, vilket han själv inte gör!

Det är nu alltså upp till var och en som läser dessa inlägg att själv ta ställning!

Bo Fjällström

KOMMENTARER:

    • LARS GÖRAN BERG

      Språket bär våra budskap. Ibland är det svårt att vara tydlig och exakt. Samtalet om Gud Jesu Far och Gud i islam är samma Gud lever inensivt. Är Akilovs Gud han bad till och lyssnade in innan massmorden också vår Gud? Ja är de bönerna och den dialogen mellan Akilov en som sker med Jesu Fader? Eller? Är Akilovs Gud död eller döv?  Om böner av så olika slag som välsignelse och död riktas till samma Gud hur sannolikt är det att en enda Gud ger disparata svar, Kazen är intressant då han beskriver “Immaculata Conceptio”. Kazen skriver om verklighetens text som sändare av metaforiska, symboliska och figurativa budskap. Den tankeformen är grunden för Sten Högbergs uppfattning om att det mesta av klassisk kristen tro kan sorteras isär. Treeningheten blir en påstådd kompromiss och efterkonsruktion. Men den har ju stöd i Bibeln och så har hittills alla kyrkor tolkat skriften. Men om Jesus inte var kött och blod framför Tomas, inte gick på vattnet, inte stillade stormen, inte uppväckte en död eller botade en lam rent fysiskt, då blir evangeliet osant. Om vi inte tror ordet som finns vittnen som beskriver verkligheten vad ger då texten och tron oss som söker?Ordet ger oss Liv!

      Låts oss fokusera på det.

 

    • THOMAS KAZEN

      Ny version:

      Kära Bo och andra missnöjda, vi kan inte samtala på så här låg nivå! Jag har inte sagt att det är gnosticism att tro att Jesus är Gud. Jag har sagt två ting: 1) Att Gt:s gud skulle vara en annan gud än de kristnas stämmer dåligt med Jesus och Paulus men liknar Markions och gnostikernas uppfattning. 2) Att se Jesus Kristus som gudsuppenbarelse, Guds ansikte, och möta Gud genom honom, är självklart för oss kristna. Men de tidigkristna förklarar detta med alla möjliga metaforer för att undvika att monoteismen kollapsar och Jesus blir en extragud och tappar sin mänsklighet. Därför beskriver de flesta Jesus som gudomlig, så nära Gud det bara går, utan att sätta ett rakt likhetstecken. (Undantag är några johannestexter som tar steget efter att först ha förklarat sig och kvalificerat betydelsen.) Detta är historiska fakta. Den som vill förstå mer kan läsa lite kyrkohistoria och teologi. Den som inte vill är fri att förenkla. Men anklaga då inte andra och ljug inte på medkristna. Påstå inte att människor säger saker de inte gör. Ryck inte loss fraser ur sina sammanhang. Vad gäller min syn på Jesus så fråga i min hemförsamling där jag predikar ibland så får ni veta!

 

    • LARS GÖRAN BERG

      Tomas! Vet inte om mina ord är låga.Teologisk akademi är inte mitt yrke, men Ditt. I det ljuset ser jag Dina ord om nivå. För min del är jag absolut inte missnöjd utan en tacksam person. Jag läser såväl bibel som andra texter med stort intresse i klassisk frikyrklig tradition, och försöker jag begripa. Akademiker är ju konfessionsneutrala men viktiga att lyssna in. Utifrån det  dra egna slutsatser. Det handlar inte om missnöje, mer nyfikenhet. Som “läsare” är jag dock inte nöjd med min kyrkas svar på islams gudsbild. Tycker inte det är “lågt” att kräva vår kyrka på en tydlighet om mina vänners misshandlare och släkts mördare gör det i dialog med Jesu Fader min Gud eller i dialog med ett annat väsen som har namnet Gud.Frågan borde vara rätt enkel att svara på? Hur kan samma person (Gud) förhålla sig så olika. Eller leker vi med begreppen “term”? Dvs Islams ord för den makt de tillber är “gud”. Deras bild är att det finns en gud. Min Gud är också den ende. Det läser jag i min bibel. Där är vi överens.Termen “Gud” i islam kan kanske användas för annat subjekt? Vissa frågor blir envetna när svaren är oklara. Slutligen Jesu Fadersbild är min.

 

  • BO FJÄLLSTRÖM

    I Joh 20:28 bekänner Tomas Tvivlaren Jesus som Gud, utan att Jesus protesterar. I mina ögon är det tydligt och klart, men enligt Tomas Kazen har jag inte förstått. Därför ställer jag nu några enkla ja- och nej-frågor till dig Tomas, utifrån den tro jag är uppväxt med. Jag föredrar – vill rent av enbart ha – ”ja” eller ”nej” som svar!

    1 Är Bibeln i sin helhet Guds ord?

    2 Är Jesus=Gud?

    3 Om inte, är Jesu gudomlighet, i så fall, av sådant slag att även vi kan bli gudomliga?

    4 Kan man enbart bli frälst genom att bekänna Jesus som sin personlige Herre och Frälsare?

    5 Finns det andra frälsningsvägar?

    6 Blev Maria havande genom Den Helige Ande?

    7 Uppstod Jesus fysiskt?

    8 Togs Jesus upp till himlen inför sina lärjungars ögon?

      • THOMAS KAZEN

        Lars-Göran, ditt inlägg fanns inte när jag skrev. Det var respons på Bo. Med ”låg” menar jag inte oakademisk. Jag har stor respekt för den enkla tron. Man behöver inte vara akademisk teolog! Gudsmötet och tilliten räcker långt. Men människan är nyfiken, som du säger, många vill förstå mer. Bibeln och historien är fulla av försök att förstå och förklara. Den enkla tron måste kombineras med ödmjukhet och respekt för att andra kan se fler synvinklar och komplikationer. Problemet är inte förenklingen, problemet är när den som förenklar fördömer andra och vantolkar dem. Är hårdheten uttryck för rädsla?Bo, hur tror du att man på 1200 tecken kan svara på dina 8 frågor? Vore det så enkelt med ja och nej, skulle då Bibeln ha så många författare och synvinklar? Varför ser kyrkohistorien ut som den gör? Ett enda exempel, fråga 4 och 5: vad ska vi säga om en fredlig muslimsk bonde i Syrien på 1100-talet vars hela familj mördas brutalt av en hord korsriddare med en gudsbild värre än Akilovs? Hur skulle han kunna komma till tro på Jesus, i vars namn hans barn och hustru slaktats? Enkla svar fungerar dåligt. För resten, var korsriddarnas gud den kristna guden?

     

      • SVEN ANDERSSON

        Bäste Bo, söker du rappa och raka svar som ja och nej är nog inte Joh.ev. den bästa läsningen. Det fjärde och sista evangeliet mynnar nämligen ut i denna slutsats: “Jesus gjorde också mycket annat, och om var sak skulle skildras för sig tror jag inte att hela världen skulle rymma de böcker som då måste skrivas.” (Joh 21:25)
        Du läser även Tomas trosbekännelse väl rappt, kan jag tycka. I min bibel lyder den: ”Min Herre och min Gud.” (Joh 20:28)  Tomas använder här samma titlar som användes om kejsare Domitianus, vilket nog inte är en tillfällighet. Det kontroversiella i antikens värld tycks nämligen inte ha varit att kalla en människa Guds son – alla kejsare kallades så. Det kontroversiella var snarare att de kristna kallade just Jesus från Nasaret så. Att ta ställning för Jesus och Guds rike är i så fall ett tydligt ställningstragande mot rådande kejsare och imperium.
        Slutligen hävdar du att Tomas bekännelse avgår utan minsta protest från Jesus. Även här läser du väl rappt, tycker nog jag. Jesus säger nämligen till Tomas: ”Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror.” (Joh 20:29)

     

      • SVEN ANDERSSON

        Bäste Bo. Här följer ett försök till svar på fråga 1-4 utifrån Joh.ev.som du fokuserat i dina art.
        1. Strikt talat är kristendomen inte en skriftreligion utan en religion med en skrift och en person i centrum: “Och Ordet blev människa och bodde bland oss…”(Joh 1:14).
        2. Joh. Jesus säger att “Gud är ande” (Joh 4:24). Gud är alltså i grunden ett (immateriellt) mysterium. Som din favoritvers säger:”Ingen har någonsin sett Gud.”(Joh 1:18a). Gud är osynlig. Versen forts.dock som du påpekat: “Jesus “själv gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss” (Joh 1:18b). Jesus uppenbarar Gud – i sandaler. Gud i sig  – är och förblir dock ande.
        3. Joh 1:12
        4-5. Det finns flera bibliska förbund. Gud upphäver inte ett bara för att du eller jag vill utestänga någon från ett utan är trogen sitt ord. Kyrkofader Irenaeus räknade med 4 förbund – ett med Adam, Noa, Mose och Jesus. Han talade även om den kristna treenighetstron som en Gud med två armar. Gud verkar genom Jesus men också i Anden (lika osynlig och överraskande som vinden, enl.Joh 3:8)
        Må Gud välsigna dig i ditt forts.bibelstudium.

     

      • BO FJÄLLSTRÖM

        Enligt både bondförnuft och hög akademisk nivå kan svaren på mina frågor inte vara både ja och nej. Det ena svaret utesluter det andra! Därför är det anmärkningsvärt att svaren ändå blivit så mångordiga. Men kontentan av dem utmynnar i ett ja eller nej, vilket innebär att svaren blir:
        1 Är Bibeln i sin helhet Guds ord? Nej
        2 Är Jesus=Gud? Nej
        3 Om inte, är Jesu gudomlighet, i så fall, av sådant slag att även vi kan bli gudomliga? Ja
        4 Kan man enbart bli frälst genom att bekänna Jesus som sin personlige Herre och Frälsare? Nej
        5 Finns det andra frälsningsvägar? Ja
        Jag ser fram emot att även få svar på fråga 6-8, som är omskrivningar av Svenska kyrkans trosbekännelse!

     

    • SVEN ANDERSSON

      Broder Bo, på vilken grund ska Guds vishet likställas med “bondförnuft och hög akademisk nivå”?  Är inte Guds vishet en “dårskap” i världens ögon (1 Kor 1:18ff)?
      1. Bibeln är både Guds ord och människors ord och det ena kan inte sägas utan det andra.
      2. Jesus är enligt gammal god kristen tro “på en gång…sann Gud och sann människa” – inte heller här kan det ena sägas/sjungas utan det andra.
      3. Vi är alla kallade att bli Guds barn (Joh 1:12) och äldsta kristna kyrkan kallade denna livsresa theosis – ett Gudomliggörande.
      4-5. Frälsningen kommer från judarna, enl.Joh 4. Men, först ut att kalla Jesus herre är inte en jude utan en samarier: “den samariska kvinnan”! M.a.o. en repr.för närmaste politiska/religiösa fiende – ung. som muslimer uppfattas i väst idag.
      Om det är “anmärkningsvärt att svaren är mångordiga” begrunda en gång till Johannes slutord: “Jesus gjorde också mycket annat, och om var sak skulle skildras för sig tror jag inte att hela världen skulle rymma de böcker som då måste skrivas.” (Joh 21:25)
      Må Gud välsigna dig på din forts.livsvandring!

        • BO FJÄLLSTRÖM

          Pred 7:30 säger: ”Detta är vad jag kom fram till: Gud gjorde människan enkel och rak, men hon hittar på alla möjliga konster”. Matt 5:37: ”Vad ni säger skall vara ja eller nej. Allt därutöver kommer från det onda”. Gud anser uppenbarligen att det finns frågeställningar som inte kräver mer än ja eller nej som svar!
          1 Kor 1:18 säger att: ”Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft”. Här börjar det brännas! I denna och efterföljande verser kan vi se att man kan gå förlorad och att det är Kristus som blivit korsfäst allt handlar om. Det är en stötesten för judar och en dårskap för de som inte tror. I mångt och mycket går debatten som katten kring het gröt när det gäller denna kärna i evangeliet. Vad ger oss rätten att tona ner detta budskap bara för att människor tar anstöt av det?
          Jag väntar fortfarande på svar på frågorna 6-8! Fråga 6, om Maria blev havande genom Den Helige Ande, hänger ofrånkomligen ihop med fråga 2, om Jesus=Gud. Kan det vara så att Equmeniakyrkan inte står för bekännelserna i fråga 6-8?
          Kan man tillbe Jesus?

       

        • BO FJÄLLSTRÖM

          Sven A, din senaste kommentar apropå frågorna 4-5 innebär vad jag förstår att du menar att muslimer måste bekänna Jesus som Frälsare och Herre för att bli frälsta, vilket innebär att islam inte är en frälsningsväg. Stämmer det?

       

        • SVEN ANDERSSON

          Käre Bo, jag kan förstå att du gillar ordet om människan som “enkel och rak “(Pred 7:30 ) Men, om du lever som du lär – enligt din princip “Bibeln i sin helhet Guds ord” – borde du även läsa ordet före, om att Gud kan göra somligt “krokigt” som inte vi “kan göra rakt” (Pred 7:14).
          Gud skriver rakt med krökta linjer, lär Augustinus eller Athanasius ha sagt och det tycks mig mer i linje med Paulus ord om Guds hemligheter (1 Kor 1:18ff).
          Jesu väg är inte “bred” och rak utan snarare “smal” och slingrig (Matt 7:13f). Men den är simpel att komma upp på – sympati räcker som första steg – man måste inte svara på långa listor av frågor för det. Samtidigt är den svår – då den kostar på att gå. Det efterfölj. ordet om att bara säga “ja eller nej” (Matt 5:37) handlar om att inte lägga till eder (Matt 5:33ff) – det har jag inte gjort.
          Sist, men inte minst, den första person som tillskrivs “stor tro” i första evangeliet är inte en person som bara säger “ja eller nej” till Jesus utan: ”’Nej, herre’, sade hon, ‘men hundarna äter ju smulorna som faller från deras herrars bord.’ Då sade Jesus till henne: ‘Kvinna, din tro är stark, det skall bli som du vill.’”(Matt 15:27f)

       

        • SVEN ANDERSSON

          Ang. din sista fråga om muslimer/islam och frälsningsväg så svarar jag dig med Petrus ord, “att man inte skall betrakta någon människa som ohelig eller oren “(Apg 10:28) och “att Gud inte gör skillnad på människor utan tar emot var och en som fruktar honom och som gör vad som är rättfärdigt, vilket folk han än tillhör. “(Apg 10:34f)
          Härmed ber jag att få avsluta detta samtal för denna gång och passar på att önska dig och andra läsare en välsignad helg.

       

      • BO FJÄLLSTRÖM

        I Svenska kyrkans(!) remissvar gällande ”Kyrkohandbok 2003, Svenska Missionskyrkan” konstateras att: ”Intentionen att närma sig formuleringar som är likartade med Svenska kyrkans ordningar i dop, konfirmation, vigsel, begravning och ordination har uppnåtts i hög grad.” Att Svenska Missionskyrkan har sett upp till, och velat synkronisera sig med SvK har länge varit uppenbart. Här bekräftas det av SvK. Anmärkningsvärt är därför att både Tomas K och Sven A har förbigått frågorna 6-8 med total tystnad! SvK besvarar dessa frågor med ”Ja” i trosbekännelsen varje söndag.
        Kan det förhålla sig så att Equmeniakyrkan(EK) – på grund av den moderna forskningen om den historiske Jesus – numera ”vet bättre” och därför förnekar dessa avgörande sanningar, trots att den kyrka man så innerligt väl vill liera sig med bekänner dem? Hur går det ihop?
        Dessutom kan man fråga sig hur formuleringarna angående ordination kan vara likartade, utan att det leder till att även EK blir en ämbetskyrka?

Göteborgs Stad diskriminerar på grund av religion

Följande debattartikel är en något längre version än den som publicerades i tidningen “Världen idag” den 9 april. 

Göteborgs Stad har ett ganska normalt villkor i sina regler för föreningsbidrag:
”Föreningens verksamhet får inte leda till diskriminering på grund av kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion, funktionshinder, sexuell läggning och ålder.”

Kommunens nya tolkning av paragrafen är dock smått sensationell:
–  Om man säger sig vilja sprida det kristna budskapet då har man exkluderat många. Verksamheten ska vara öppen för alla, det är grunden, säger Veronica Johansson, enhetschef på idrotts- och föreningsförvaltningen till tidningen Dagen. Och kommunen har därmed nekat kristna ungdomsföreningar bidrag som de tidigare fått. Det är vanliga aktiviteter som scouter och idrottsaktiviteter som inte längre godkänns.

De som vill sprida det kristna budskapet ägnar sig alltså per definition åt diskriminering enligt Göteborgs Stad. Det innebär att kommunen anser att varenda gudstjänst och aktivitet i kyrkorna i Göteborg är diskriminerande verksamhet.

Normalt sett brukar diskrimineringsparagrafer tolkas utifrån hur verksamheten ser ut, hur den presenteras och om den de facto är öppen och välkomnande. Men Göteborgs Stad bryr sig inte om verkligheten, utan en kristen förening blir diskriminerande redan genom sin bekännelse.

Man kan fråga sig varför en förening skulle vara diskriminerande endast utifrån viljan att sprida sitt budskap? Vårt välfärdssamhälle har historiskt blivit uppbyggt genom starka idéburna folkrörelser som har levt av att sprida sina idéer. Tillsammans har de byggt upp en stark demokratisk tradition byggt på engagemang, folkvilja och samhällsentreprenörskap. Nu säger Göteborgs Stad plötsligt att traditionella kristna idérörelser av denna typ är exkluderande och diskriminerande och inget som kommunen vill stödja. Religiösa föreningar bör gå på led i det offentligas uttänkta åsiktskorridor och ta bort själva kärnan i sina egna budskap för att bedömas som godkända av stat och kommun. Historiens många exempel på detta förskräcker.

Frågan är om kommunen är särskilt konsekvent i sitt förhållningssätt? Är moderaternas ungdomsförbund diskriminerande för att vänsterideologiska ungdomar inte känner sig hemma? Är idrottsföreningar diskriminerande för att de bara vänder sig till ungdomar som vill eller kan röra på sig? Är en förening som vill lyfta tjejer genom att bara starta ett tjejfotbollslag diskriminerande på grund av kön eller om man inte har alla åldersgrupper?

Jag själv var ungdomsledare ett tiotal år i en baptistförsamling i Göteborg och levde med kommunens regelverk. Vi hjälpte en stor grupp vietnamesiska buddistiska ungdomar att komma in i samhället. Vi startade ett fotbollslag i baptisternas regi som bestod av en stor grupp buddister, några baptistungdomar och en och annan ateist. Det var integration på riktigt. Enligt Göteborgs Stads nya tolkning bedrev vi då alltså en diskrimerande verksamhet eftersom det i våra stadgar självklart stod att vi vill sprida det kristna budskapet. Den här öppenheten finns ju nästan överallt i kristna kyrkors ungdomsverksamhet och det anmärkningsvärda här är Göteborgs Stads starkt negativa grundattityd till kyrkornas verksamhet. Det är en banbrytande nytolkning som bör kallas vid sitt rätta namn, nämligen religionsfientlighet. Och med en utomordentligt historielös syn på hur vårt välfärdssamhälle en gång byggts upp.

Visserligen är det bra att kristna föreningar inte är beroende av offentliga bidrag. Politisk styrda regelverk och verksamheter tenderar att följa samhällets vindar än hit och än dit och inte sällan ner i diket. Kyrkorna har en stabilare grund att utgå från.

Men utifrån hur de kristna ungdomsföreningarnas verksamheter egentligen ser ut är det rimligt att ställa sig frågan vem som egentligen är diskriminerande. Svaret ligger självklart nära till hands att det är Göteborgs Stad självt.

Thomas Forslin
Nätverket Klassisk Baptism

Om Camnerin och Equmeniakyrkans unika utspel Del 3 av 6. Hur DAF blev en Volvo. Industriell teologi.

Lekfull jämförelse i allvarligt ämne om en förklädd Gud

Sofia Camnerin har i ett unikt inlägg i Sändren i sin roll som kyrkoledare anfört att judisk tro, islamsk tro och kristen tro vänder sig till samma Gud.

Art juden Jesus talar om sin himmelske Far som Herren Gud gör det ju väldigt enkelt att konstatera att judendom och kristendom relaterar till samma Gud, Jesu himmelske Far.

Logiskt och teologiskt ganska självklart och enkelt för en gammaldags läsare.

Det Camnerin och Equmeniakyrkan nu lär ut är att Islam med hänvisning till kristendomens monoteism har samma Gud som kristendomen. Så här argumenterar Camnerin

“Om någon säger sig tro på Gud är det Gud den tror på. Vi kristna tror ju att det endast finns en Gud. Däremot kan man ha olika relation till denna Gud och olika uppfattningar om Gud”

Resonemanget är spännande då det ytligt sett har en logik. En gud är en Gud. Den som säger sig tro på en gud tror på” Min Gud” dvs i kristnas fall Jesu Fader och Jesus själv.

I Camnerins kontext handlar det om Abrahamiisk religion med monoteistisk grund.

Bahai relaterar också till en gud och har ett ursprung riktat till Abraham, Moses och Jesus.

Utifrån Equmeniakyrkans “nya teologi” (kanske är den inte alls ny?) relaterar således bön i muslimsk och Bahai tradition till Jesus som ju är Gud, den helige Ande och Jesu Fader Herren.

Eftersom Gud är en måste Camnerins logik bygga på att andra “engudsreligioner” tror på samma väsen. Och eftersom den kristna utgångspunkten är en Gud måste alla som säger sig tro på en Gud tro på Jesus och hans Fader. Equmenialedaren dristar sig inte att uppställa en tänkbar teori nämligen den att Imamen som ber till Allah kanske ber till Jesu motståndare, Att den teoretiskt Abrahamitiska tron “muterat” så att Herrens motståndare förklätt sig till Gud. Som en Daf som klätt sig i Volvoskrud. (knepig jämförelse….)

Det finns ju rätt många religioner som har en guds-perspektiv. Om alla dessa är relaterade till Jesu Fader blir hela religionsfrågan minst sagt bökig att förstå.

En byggsten förutom “engud”logiken är kopplingen till att Islam och Bahai relaterar till Abraham. Noterbart är att Bahai och Islam inte bejakar hela Bibeln eller ens hela GT. kristnas och judarnas gemensamma bibel.

Eftersom Islam bekänner relationen till Abraham blir Camnerins tänkande att de har Herren som sin Gud och när de ber, gör de det till Jesu fader, fast på lite annorlunda sätt.

Som “icke teolog” och baptistisk läsare hänger man inte riktig med i den teorin. För att en inriktning relaterar till Abraham betyder det ju inte att man står i Abrahams tro fullt ut? För arvet efter Abraham kan ju förändras.

Allt som betecknas som Gud behöver inte vara Gud. Se föregående inlägg om begreppet “term”. Och sen är nästa begrundsvärda område om Equmeniakyrkan delar sin gudatro med mormoner, Jehovas vittnen  m.fl. andra religioner eller sekter? Eller ser man bara Gudsbilden som identisk och frälsningsläran vid sidan om den Gud som Jesus var?

Teorin och mysteriet om en förklädd Volvo eller var det en förklädd DAF?

Än mer förenklat kan man se det så här:

  • Volvo är en bil med visst kvalitetsrykte. Varumärket har ett högt monetärt värde.
  • Volvo köpte Daf Kallade den Volvo 66 och satte dit nya färger och emblem. Bilen hade låg kvalitet och avvecklades. Det var en Bil och en Volvo på ytan men var det en “riktg” Volvo eller förklädd DAF?

     

    Daf var en bil med tveksamt kvalitetsrykte. Bilen såldes till Volvo

     

  • OO
  • Ordet Bil finns kvar men än ställer sig nog många frågan om det var en Volvo? Om man sätter skylt på bilen blir bilen det skylten säger?
  • Om man sätter ordet Gud på ett väsen som inte är den Gud som är Jesu Fader eller om man relaterar till ett förhållande till Gud som en gång varit, ändrar ju det knappast den djupa tron till något verkligt.
  • Det Camnerin försöker säga kan ju också ses som ett medel för att dölja ett annat faktum. Det finns en annan kraft som vill förringa eller transformera eller förstöra Guds ord och hans församling. Att denna kraft ikläder sig en slags gudalik form och tillber sig förändrar ju inte det faktum att det kanske kan vara så att den som påstår sig ha kontakt med den ende Guden åkallar hans motståndare.

Equmeniakyrkan är ute på tunn is. Eller kommunicerar outgrundligt….

Anders Wiberg, Otto Länsberg, F. O. Nilsson hade troligen haft rätt entydiga begrepp för vad man erfarit av en kyrkoledningen som redovisar sin lära såsom Camnerin gör.

Otto Länsberg, klassisk baptist som villa att alla skulle möta Jesus

Men här och nu verkar det vara OK och till och med överlagt. Kan det vara så att den valda kyrkostyrelsen delar kyrkoledarnas åsikter? Om inte behöver den direkt reagera på budskapet i Sändaren och korrigera kursen.

Akilovs Gud ropade till den gud han tror på när han trodde sig köra in i paradiset och samtidigt döda människor på Kungsgatan i Stockholm. Kan det verkligen vara så att Equmeniakyrkans högsta andliga ledarskap anser att Akilovs gud är densamme som Gud Fader allsmäktig, Jesu Fader. Kan det vara så att bara för att Akilov kallar något han tror på gud är det den samme Guden, samma skapare,samma väsen som gett oss Jesus? Är Akilovs gud vår?  Camnerin skriver: “Som kristna kan vi inte förutsätta något annat än att det finns en Gud. Om någon säger sig tro på Gud är det Gud den tror på. Vi kristna tror ju att det endast finns en Gud.”

Märkligt. Hur hamnade man där?