Lausanne-och Manilla- deklarationerna och bibelsyn. Vad är det man tror och vilar på?

Liten bakgrund

Begreppet “Klassisk baptism” och “klassisk kristen tro” är som teologiska begrepp vaga uttryck. Flera av denna bloggs läsare har haft åsikter om beteckningen som mer polemisk och negativ än konkret och vägledande för dess innehåll. Kanske måste man förstå lite om bakgrunden: den kom till i ett skede då Svenska Baptistsamfundet gjorde rätt påtagliga kursändringar utifrån samfundets tidigare teologiska kurs. I många äldre inlägg kan man se bakgrunden och varför beteckningen “klassisk” kom till. Att den idag inte läses enbart av baptister är en verklighet som beror på den förändrade kyrkostrukturen men också på påtagliga ändringar inom utbredning av det som “vetenskapligt” benämns som “liberalteologi”. Denna syns nog mest tydlig inom Svenska kyrkan men utomstående bedömare anser också att  Equmeniakyrkan är den kyrka som gått långt åt det hållet. Det är korrekt till en del men fortfarande finns ett stort antal församlingar och pastorer som nog skulle betecknas som evangelikala med tydliga yttringar från arvet av väckelserörelse och bibeltrohet. Samma situation finns inom Svenska kyrkan med OAS och New Wine som har vissa drag av pingstkarismatiska väckelserörelser.

Teologiska yttringar

Men hur ser då den teologiska grunden ut bakom de olika yttringarna?  Då blir det svårare för en som är vanlig läsare att följa “tänket”. Kanske är det just det som är en del av knuten, Teologin som metodisk specialitet är ju inom akademin ett hantverk som måste vara fritt från kristen tro och bygga på vetenskaplig metod och evident. Här skiljer sig predikantutbildningen markant från Baptisternas gamla “Betelseminariet” eller pingströrelsens bibelskolor eller Livets ords utbildning av predikanter/evangelister. Balansen mellan akademin och tillämpad mission kan skapa frustration med mer eller mindre medvetna begränsningar. Vågar vi förkunna inkarnationen? Uppstod Jesus kropp? Kunde Jesus verkligen uppstå från sin död? Fick den blinde mannen verkligen en syn eller var det en metafor? Fanns det en ark? Ha Moses överhuvud taget funnits?

Fanns Davids stad. Om bibelsyn och verkligheten. Arkeologin som predikant.

Frågan som varje bibelläsare ställer sig är Bibelns substans i förhållande till min egen förmåga att förstå text i sökande efter Gud.

Spåren av den bibliska berättelsen kan ibland överraska:

( http://www.shalom.se/arkeologerna-om-david/ )

Vem vet, den israeliska arkeologin söker med vetenskapliga metoder den bibliska berättelsen och finner vad man söker. Kanske finns arken….. Eller var det en metafor. “David metaforen” slogs sönder när arkeologerna i den hittade Davids palats fanns mynt präglade från den tiden med sigill som verifierade…. Så verkligheten korrigerade metaforen.

Om bibelsyn

I olika blogginlägg i Sändaren och här har representanter återkommit till följande uttryck: “Det handlar om bibelsyn. Så som icke teolog utan intresserad läsare har jag försökt förstå bibelsyns begreppet kopplat till hur vi kan uppfatta orden idag. Läser man till exempel Equmeniakyrkans teologiska grund ser man en tydlig struktur utarbetad av vetenskapligt utbildade teologer verksamma inom den kyrkan

Det finns olika sätt att förhålla sig till Guds ord och dessa förhållningssätt är grunden för konkreta ställningstaganden till den egna personliga eller kyrkoorienterade analysen om vad som är Guds ord och vilja.

Paulus och Camnerin. Ett av flera exempel..

Konkret visar sig  tolkningsfrågorna inom ett antal olika områden som nog är väl kända. Som tydliga uppenbara exempel kan nämnas: synen på Paulus och Bibelns skrivningar om homosexualitet.( http://www.sandaren.se/nyhet/overtygad-om-att-homosexualitet-inte-ar-synd )Är kyrkoledarens bibelsyn och analys av Paulus ord ok. eller har kyrkoledaren förkastat Paulus

Paulus, förstod han inte vad han skrev och till vilka han riktade sina brev?

Vet ledaren mer om Guds mening än det som Paulus förmedlade, Ett alternativt synsätt än Camnerins som mer liknar ett klassiskt kristet, och som i huvudsak delas av världens kyrkor om än inte i alla delar kan ses här: ( http://www.bibleinfo.com/sv/topics/homosexualitet  )

Finns det flera vägar till Gud?

Med en liberal bibelsyn följer en rad frågor som illustration. Uppfattningen om förhållandet mellan Gud som den ende guden och den muslimska Gudsbilden är en. “Det finns många vägar till Gud” proklamerade Equmeniakyrkans teologi kyrkoledarna genom Sofia Camnerin  i tidningen Sändaren. Detta har redovisat här tidigare. Se följande länk som är Camnerins ursprungsinlägg författat gemensamt med en imam och en rabbin: http://www.sandaren.se/debatt/sofia-camnerin-samma-gud-men-olika-uppfattning)

Michael Grenholm skrev en insändare i Dagen som rätt kortfattat innehåller en annorlunda uppfattning värd att betrakta, ( https://www.dagen.se/debatt/muslimerna-tillber-en-gud-som-inte-finns-1.699325  )

 

Åke Bonnier Biskop Skara

Åke Bonnier, biskop i Skara har värderingar som ligger nära Equmeniakyrkans ledare och utgör ett bra exempel på en liberal teologi: (     https://www.dagen.se/debatt/ake-bonnier-gud-ar-bortom-alla-varldens-religioner-1.702238  )

En mer djupgående kommentar till Bonniers tankar som verkar delas av Camnerin skrevs av “IT pastorn Lars Gunther ordinerad pastor i Equmeniakyrkan. Så här utvecklar han sin syn: (   http://itpastorn.nu/om-fralsning-utanfor-tron-pa-evangeliet/   )

Synen på Jesu under såsom de redovisats i Bibeln har också belysts i denna blogg. Inkarnationen dvs Guds interventering av ett foster i oskulden Marias livmoder. Symbolik eller realitet? (http://www.sandaren.se/debatt/forhastat-pasta-att-vi-tillber-olika-gudar ) “Jesus kallas Guds son, men ingen menar att mannen Gud gjorde kvinnan Maria gravid med sin sperma, utan språket uppfattas självklart figurativt, metaforiskt, symboliskt” (citat av KazenGuds avsikt med den egna sonens lidande för vår skull. ( Fritt efter Tomas Kazen )(https://www.dagen.se/debatt/jesu-dod-var-inget-offer-utan-en-avrattning-1.104099)

Jesus och symboliken metaforisk förkunnelse

Tomas Kazen professor vid THS har i olika inlägg bland annat i Sändaren uttryckt sin frustration avseende bristen på teologisk förståelse för Bibelns metaforiska utsagor.

Jayne Svenssungson akademiledamot skrev en artikel om detta:

http://tidskrift.nu/artikel.php?Id=2256

Särskilt värt att notera är följande text från henne:

Det jag vill uppmärksamma med de här olika exemplen är att vi alla befinner oss på en skala där vi någonstans drar en gräns mellan fakta och fiktion, där talet om fiktion, bör understrykas, inte innebär ett ringare sanningsanspråk än talet om att texten skulle representera ett historiskt faktatillstånd. Det intressanta, när man granskar debatten, är att denna gränsdragning är av tämligen kontingent karaktär. Tar vi KG Hammars position som exempel, hör han till dem som tydligt markerat att han personligen inte betraktar vare sig berättelsen om när Jesus går på vattnet eller jungfrufödseln som återgivningar av historiska sakförhållanden. Däremot har han i flera intervjusammanhang understrukit vikten av att inte kompromissa bort uppståndelsen som en historisk händelse som är av avgörande betydelse för den kristna tron.3

Men detta är ingen självskriven gränsdragning. Någon månad efter att debatten i Svenska Dagbladet klingat av utbröt en fortsättningsdebatt i tidningen Sändaren, Missions- och Baptistkyrkornas gemensamma organ. I en artikel som fick vågorna att gå höga inom dessa samfund gick Thomas Kazen, lektor i exegetik vid Teologiska Högskolan och tillika pastor i Missionskyrkan, till attack mot föreställningen att uppståndelsen måste tolkas i historiska, bokstavliga eller fysiska termer, snarare än i visionära termer. I själva verket, argumenterade Kazen, går en sådan föreställning hand i hand med en modern, sekulariserad världsbild, där man på ett självklart sätt utgår från att endast yttre stimuli kan orsaka sanna eller verkliga intryck, vilket innebär att man tvingas hävda att Jesus uppståndelse var fysisk och materiell.4

Vad vill jag då ha sagt med denna exposé över debattdeltagarnas olika positioner på skalan mellan fakta och fiktion beträffande berättelserna om Jesu liv och verk, liksom över den intellektuella osämja dessa skiftande positioner medförde? Låt mig först understryka att mitt ärende här inte är att komma med ytterligare ett förslag till var gränsen mellan fakta och fiktion bör dras i det bibliska material som utgör grund för den kristna tron. Vad jag är intresserad av är snarare att föra upp hela diskussionen ett steg och reflektera över möjligheten att föra ett konstruktivt och substantiellt teologiskt samtaltrots eller kanske till och med i kraft av de tydliga meningsskiljaktligheter som kom i dagen i och med förra vinterns debatt. Jag återkommer alltså här till vad jag inledningsvis beskrev som bristen på teologi i debatten.”

Finns specifika styrande dokument som baptister tillämpar fullt ut ?

I introduktionen på denna blogg finns en kort sammanfattning av hur baptismen i Sverige har sett på och förhållit sig till formella beskrivningar av den kristna  tron.

http://www.klassiskbaptism.se/sida-3.html

Den väl kände baptistpredikanten Billy Graham tog initiativ till en världsomspännande konkretisering av den evangeliska tron som utformades i det som kallas Lausannerörelsen.  Dokumentet antogs i juli 1974 och vid mötet deltog över 2300 kristna från 150 nationer,

Billy Graham, baptistisk världsevangelist tog initiativ till Lausannedeklarationen 1974

Lausannedeklarationen är en evangelikal kristen trosbekännelse med inriktning på mission och evangelisation, Lausannedeklaration blev grunden för Lausannerörelsen (Lausanne Committee for World Evangelization). Flera kristna samfund och missionsorganisationer har senare antagit Lausannedeklarationen som ideologiskt dokument för sitt eget arbete. Detta på grund av att dokumentet sammanfattar centrala ståndpunkter rörande teologi, evangelisation och mission.

I Sverige valde såväl Bapistsamfundet, Missionsförbundet och Svenska kyrkan att inte att formellt följa med med in i rörelsen och texterna. Dåvarande ÖM, pingströrelsen m.fl. tog ställning för. Det fanns säkert goda och väl utvecklade argument för dessa olika ställningstagande till Lausanne som det inte finns någon anledning alls att ifrågasätta,

Här nedan följer dock en länk kring deklarationen:

Lausannedeklarationen

Manilamanifestet är en evangelikal kristen trosbekännelse med inriktning på mission och evangelisation, antagen vid en internationell kongress för världsevangelisation i Manila, Filippinerna 1989. Vid mötet deltog över 4 000 kristna från mer än 170 länder.

Kongressen arrangerades av Lausannerörelsen (Lausanne Committee for World Evangelization) och Manilamanifestet är en fortsättning på  Lausannedeklarationen som antogs i juli1974 i Lausanne i Schweiz.

Här nedan en länk till detta manifest som är mer utvecklat och med mer text än det som skrevs ned 1974.

https://web.archive.org/web/20090615171407/http://www.lausanne.org/sv/manila-1989/manila-manifesto.html

Har detta då med frikyrkan att göra och inte bara med Svenska kyrkan?

Vid läsningen av dokumenten ser man snart en mycket stor skillnad mellan den tillämpade kristna teologin som kanske är huvudfåran i vissa kyrkor men som är mindre tydlig i andra eller i lokala församlingar.

Teologiskt tycks det handla det om två motsatta paradigm. Den avgörande frågan kanske blir synen på Bibel och bekännelse. Lite grovt: folkyrkotanken utvecklad i statskyrkan med “alla skall med”, låga trösklar och föräldrar och traditioner avgör om du är kristen eller ej oaktat du tror på Gud eller Guds ord. Mot denna kyrkotanke finns frikyrkan med Frälsningsarmens botbänk eller pingstkarismatiska yttringar och tro. Den historisk-kritiska bibelforskningen har nog varit den avgörande förändringskraften i riktning mot liberal teologi. I många akademiska miljöer odlas teologi som vill bryta upp från klassisk kristendom, och från dessa går ledande teologer både till kyrka och frikyrka. De stora frågorna i svensk kristenhet i dag är därför inte dopfrågan eller synen på församlingen, även om de är viktiga. Det val kyrka och frikyrka står inför är mellan två paradigm, ett i linje med Bibeln och kyrkans bekännelse. Vem är Jesus? Är han Gud som blev människa utan mans medverkan, som blev ett soningsoffer på korset, som fysiskt uppstod från de döda och som nu lever. Och som är närvarande i sin kropp, kyrkan. Eller är han något annat, som modern teologi har skapat? Är den nya jesusbilden reformation eller deformation?

Hur blir det som det blir: Deformation eller reformation

Anders Gerdmar. Teologie doktor. Rektor för statligt oberoende Skandinavisk teologisk högskola

Anders Gerdmar har uttryckt sig så här:

http://www.varldenidag.se/tro-och-liv/deformation-och-reformation-det-teologiska-aret-2013/cbbmlD!u8Hrz4o7lgy9BaM25S2nSg/

Har detta då med frikyrkan att göra och inte bara med Svenska kyrkan? Ja, teologiskt handlar det om två motsatta paradigm och historiskt sett har den avgörande frågan varit synen på Bibel och bekännelse. Den historisk-kritiska bibelforskningen har varit den avgörande förändringskraften i riktning mot liberal teologi. I många akademiska miljöer odlas teologi som vill bryta upp från klassisk kristendom, och från dessa går ledande teologer både till kyrka och frikyrka. De stora frågorna i svensk kristenhet i dag är därför inte dopfrågan eller synen på församlingen, även om de är viktiga. Det val kyrka och frikyrka står inför är mellan två paradigm, ett i linje med Bibeln och kyrkans bekännelse. Vem är Jesus? Är han Gud som blev människa utan mans medverkan, som blev ett soningsoffer på korset, som fysiskt uppstod från de döda och som nu lever. Och som är närvarande i sin kropp, kyrkan. Eller är han något annat, som modern teologi har skapat? Är den nya jesusbilden reformation eller deformation?

Kanske är det en fråga för varje läsare. Eller….?

lg

Klassisk Baptism publicerar slutreplik i tidningen Dagen i “THS debatten”.

SLUTREPLIK I TIDNINGEN DAGEN 7/8 :

“Baptistnätverk: Kristen tro undermineras på THS

Lärjungaskap med Jesus som Herre handlar om att formas i enhet och liknande riktning. THS står för en motsatt vision, skriver fyra företrädare för Nätverket för klassisk baptism i sin slutreplik

THS har knappast gjort sig känd för mirakel- eller helandekonferenser, karismatiska möten eller ett kraftfullt apologetiskt försvar av kristen tro. Sådana inslag kräver nämligen tro från den helige Ande som bärande fundament vilket skulle göra THS en aning suspekt i statsmakternas och delar av den egna lärarkårens ögon. Här ska i stället Bibelns texter brytas isär i sina beståndsdelar och helst ifrågasättas av en kritisk forskares ögon. Därför passar konferensen om ”Kristendom utan Gud” som hand i handsken. Då kan kristen tro diskuteras som inomvärldsliga sociologiska processer och tro förklaras mest som psykologi.

Läs mer: Rektorn: Nätverket saknar kunskap om vad THS lär ut

I höst anordnas en stor konferens tillsammans med Uppsala Universitet med namnet ”The place of TRUTH”. Det låter ju lovande men visar sig vid närmare påsyn vara en väldig soppa av skiftande sanningsanspråk, utom klassisk kristendom naturligtvis, och där en av två huvudtalare är modern feminist- och queer-teolog, till stor del i direkt opposition mot nytestamentlig kristendom.

På detta sätt formas en struktur som ständigt underminerar kristen tro och ersätter den med aktuell tidsanda, vilket med skolans eget ordval hellre beskrivs som ”att tolka Bibeln och samhället så att kristen tro kan fortsätta vara relevant för nya generationer”. Vi tror visserligen att 31 pastorskandidater kan tänka själva och ifrågasätter inte deras kallelse, men eleverna blir inte opåverkade av den jordmån och undervisning som ges av deras vägledare. Kandidaterna säger sig försöka tackla detta med att vägleda sig själva men vore det inte bättre om skolan omslöt med en starkare miljö av Jesustillvänd tro? Och hur ska tvivel ur historiskt-kritisk bibelsyn användas för att förmedla tro? Ställs den kunskapen i skamvrån efter mångåriga studier?

Läs mer: Pastorskandidater: Vi kan tänka själva

Owe Kennerberg hänvisar till pastorslinjens tilläggsprogram ”Andligt forum” som finns vid sidan av de statligt poänggivande kurserna för att eleverna ska få något andligt med sig i livet. Det innebär en föreläsning i månaden med blandat innehåll. På totalen är detta inte särskilt imponerande.

Våra citat av Thomas Kazen är varken lösryckta, vilseledande eller missförstådda utan tvärtom karakteristiska och typiska för den mängd texter och föredrag vi tagit del av. Kazen dribblar med orden men vi tycker att han tydligare och ärligare borde redovisa sitt konsekventa ifrågasättande av Jesus gudomlighet, övernaturliga berättelser och Bibelns sanningshalt. Jo, Jesus visste och sa från början att han var Guds Son och Jesu död var historiskt ett offer för våra synders skull. Det är alldeles fantastiskt att en frikyrklig pastorsskola låter en lärare i Nya testamentet undervisa något annat!

Läs mer: Thomas Kazen: Respektera olika synsätt

THS smältdegelsvision är svårsmält. Argumentet tycks vara: ”Här kommer vi från olika traditioner och tycker så olika vi bara kan, men det gör inget så länge Jesus är Herre.” Lärjungaskap med Jesus som Herre handlar tvärtom att formas i enhet och liknande riktning. Jesus sa ”Följ mig”. THS vill inte verka i den andan utan vill ge ”förutsättningar att växa till i egna övertygelser”, gärna hur olika som helst. I 2 Tim 3:14-17 undervisar Paulus tvärtom sin unge kandidat Timotheos om den evangeliska troheten till både Skrift och sanna lärare.”

“Kristen pride?” Med anledning av bl.a. Equmeniakyrkans aktiva deltagande i festivalerna kommer här en bibel fokuserad analys om skeende och motiv. Författare Björn Donobauer

Björn Donobauer är pastorsutbildad bibellärare. Han bor numera utomlands men följer noga utvecklingen av kristen tro i Sverige i kyrkor och samfund. Tidigare var Björn bland annat riksevangelist i Svenska Baptistsamfundet. När han tagit del av kyrkans inställningar, deltagande och argumentation kring deltagande i såväl Stockholm som planerat i Göteborg, skrev han följande blogginlägg. Det är mycket angeläget och Björn har gjort en bibelfokuserad granskning avseende kyrkornas framställningar och svar i förhållande till den Heliga skriften och klassisk kristen tro. Läs hela och sprid gärna innehållet till flera.Här kommer först ingress sedan den viktiga länken.

Björn Donobauer

Kamikaze!

Under andra världskriget blev japanska stridsflygare fruktade för att de inte bara fällde bomber ur alla vinklar utan också valde att bli bomber själva genom att med sina fullastade plan dyka rakt in i de fientliga fartygen med den egna döden som en del av strategin. Plan, pilot och pyroteknisk last blev en hammare med förödande effekt. Banzai!

Jag känner mig något som en sådan kamikaze pilot inför denna blogtext. När jag tidigare har yppat några av dessa åsikter har jag förlorat hundratals ‘vänner’ på sociala medier. Känslan av att vara ‘motvalls’ är stark. Och naturligtvis frågar jag mig vad jag vinner på att inte flyta med strömmen. Jag får ju bara s k skit för mina ståndpunkter. Jag kanske inte vinner något alls. Troligen påverkar mina ord inte mer än en handfull människors tillfälliga uppmärksamhet. Sådan är den nutida tankevärlden. Om jag nu inte anser att det jag gör ger mig något utom fler bekymmer, varför gör jag det? Borde jag inte vara mer aktsam om mitt skinn, mitt tveksamma anseende, mina övertygelser än att låta dem löpa gatlopp? Som alla andra människor söker jag med ljus och lykta efter svaret: vem kan man lita på?

Jag har med absolut övertygelse modet att säga att jag har funnit en sådan.  Det räcker för mig om jag får Hans erkännande för att jag ställer mig upp och höjer min röst. Får jag det inte, måste jag ändå göra det för min egen skull. Om jag skulle tiga skulle en eld i mig förtära mig inifrån.

För att försvara ‘Pride’ och fortsätta att låtsas att det är en ‘kristen’ dygd att göra det måste man göra följande åverkan på det som är all kristen tros  fundament.

 

BIFOGAD LÄNK SOM PRESENTERAS MED FÖRFATTARENS TILLSTÅND

Den och fler inlägg av Björn går att läsa på hans blogg.

http://teddydonobauer.blogspot.com/

 

L G Berg

Insändare i Tidningen Dagen om Teologiska Högskolan

Följande debattartikel från vårt nätverk publicerades i tidningen Dagen idag 25 juli och kan även läsas på tidningens sida här.

Bekymmersamma läror på THS

I Bibeln heter det ”Samla inte skatter på jorden där mal och mask förstör. Samla era skatter i himlen” Men Equmeniakyrkans pastorsskola Teologiska Högskolan samlar helst av allt poäng hos staten. THS har därför byggt huvuddelen av verksamheten på en rent sekulär vetenskaplig grund som i praktiken omformas till en allmän skepticism mot Bibelns berättelser. Här premieras den mänskliga tanken och olika teologers funderingar långt före undervisningen i Nya Testamentet. Och i en sådan mylla börjar snart rena villoläror att frodas.

Kanske möter eleverna professorn i etik, Susanne Wigorts Yngvesson. Professorn ”tror att många skulle må bättre om de levde med flera partners samtidigt. Många gånger har hon tagit upp frågan bland sina vänner – som ofta blivit provocerade. – Men när jag talar om polyamorösa förhållanden menar jag inte att allmänt ligga runt, utan om långvariga relationer, där man visar trohet mot flera, säger hon”(Aftonbladet 2008). Yngvesson har undersökt hur Queerideologin kan reformera kyrka och teologi, kanske är inte Nya Testamentets egen etik lika viktig för henne?

Professorn svarar inte på om hon idag står kvar för sina ståndpunkter men enligt rektor Owe Kennerberg är detta inget problem. Skolan tillämpar inte ”åsiktsregistrering” men för vissa tjänster kan det vara en merit att ha ”förtrogenhet med och respekt” för huvudmannens kultur och värderingar. Kennerberg framhåller att skolan inte har någon trosbekännelse men att man har en likabehandlingsplan. Lojalitet mot kristen tro står inte inskrivet men ”kurser och kurslitteraturen ska granskas utifrån frågor om könsfördelning bland författare, normalitet och stereotyper, samt kränkande innehåll.” Man kan undra om Bibeln ens platsar?

I undervisningen om Nya Testamentet möter man professorn i bibelvetenskap Thomas Kazen. Förutom ett starkt engagemang för evolutionism, HBTQ-agenda och feminism är det som sticker ut hans syn på Bibeln; ”…den hebreiska bibeln som är ganska mycket efterkonstruktion”, och Jesus; ”Man säger ibland att Jesus förkunnade gudsriket men kyrkan kom att förkunna Jesus. Hans person kom med tiden att ersätta hans budskap. Fokus förskjuts alltså från sak till person. Och personen blir gudomliggjord.”(Föredrag 2013). Jesus död var inget offer. Det var en avrättning utförd av romarna”(Dagen 2013). ”Jesus kallas Guds son, men ingen menar att mannen Gud gjorde kvinnan Maria gravid med sin sperma, utan språket uppfattas självklart figurativt, metaforiskt, symboliskt.”(Sändaren 2018). Den linje som Kazen driver är att Jesus var en revolutionär frihetskämpe som stred för befrielse och mänskliga rättigheter, och där det gudomliga är pålägg i efterhand av vilsna lärjungar som behövde legitimera sina livsval. Kazen har genom åren avvisat det mesta av klassiska kärnvärden i kristen tro och var talare på THS konferens om Gudlös kristendom förra hösten.

Nu tillsätts nya biträdande rektorer för olika avdelningar. Sofia Camnerin är en av dessa med ansvar för systematisk teologi. Med ett känt citat beskriver hon sin egen systematiska teologi; ”Det som jag bedömer som allvarligast i kristna korsteologier, är de sammanblandningar av våld och helighet vissa av dem medför. Sådana sammanblandningar uppstår när människor lär sig att den gudomlige fadern är god och kärleksfull, samtidigt som samme fader sänder sin son, oskyldig och lydig, till döden.”(Boken Försoning behövs). Camnerin har som ledare för Equmeniakyrkan nyligen uttalat att Islam, Judendom och Kristendom har samma Gud. Det är dock inte säkert att konverterade muslimska flyktingar, livrädda att skickas hem till sina avrättade släktningar, tröstas av att det är samma Gud som verkar i de troende bödlarna.

Här har vi alltså en professor i etik som förordar polygami, en lärare i Nya Testamentet som underkänner Jesu gudomlighet och Bibelns övernaturliga berättelser samt en biträdande rektor som avvisar det nytestamentliga korsets teologi. Och en rektor som tycker att det spelar ingen roll eftersom skolans främsta funktion är att vara ”akademisk”.  Detta får tjäna som exempel på att vid THS kan man få möta lite vad som helst, utom kanske ett bibeltroget och Jesusförankrat lärjungaskap. En sådan fromhetstyp blir nämligen systematiskt nedvärderad av de vetenskapligt sekulära ambitionerna.

Vi är knappast de första att bekymra oss över raderna av tvivlande pastorer som produceras vid THS. Våra församlingar behöver inte skeptiska religionsvetare, de behöver brinnande och Jesustillvända ledare med god tillit till och kunskap i de bibliska texterna. Man kan fråga sig varför skolan fått gå så långt på denna väg? Kanske handlar svaret om att skolan delar sin skepticism till kristen tro med starka krafter hos sin egen huvudman. Blivande pastorer och kristna som vill fördjupa sin tro med gedigen och saklig undervisning är värda något mycket bättre.

Lars Göran Berg, Uddevalla
Claes-Göran Bergstrand, Stockholm
Thomas Forslin, Göteborg
Torbjörn S Larsson, Alingsås
Samtliga Nätverket för Klassisk Baptism

Det tredje könet skall utredas. Juridiskt kön, Jaha…

Partipolitiskt utspel

Miljöpartiet kräver att staten skall göra en utredning avseende tillskapande av ett tredje juridiskt kön. Miljöpartiet påtalar att ett antal länder via politiska beslut infört det tredje könet.

Gud skapade mannen och kvinnan. Miljöpartiet vill skapa något annat än vad Gud tänkt. Utöver Gud. De som känner att de fötts i fel kropp skall få ett nytt eget kön. Käckt, modernt, inkluderande eller knepigt?

Tre kön ellen varför inte sjuttio?

Ivan Arpi ledarskribent i Svenska Dagbladet vågar ifrågasätta sådant som många inte vågar.

https://www.svd.se/ett-tredje-kon-gor-fa-glada

Arpi skiver bland annat följande (men läs gärna hela artikeln den säger mycket om vår tid):

“Men varför bara tre juridiska kön egentligen? I samband med Stockholm Pride införde svenska Facebook – efter att ha rådgjort med bland annat RFSL – sjuttio olika könsidentiteter för användarna att välja mellan, exempelvis androgyn, genderqueer, trans, transgender, transsexuell, icke-binär. Amerikanska Facebook har infört något färre valbara könsidentiteter, totalt femtioåtta. Det här passar väl in i den tankefigur som tar stor plats i samtidens samhällsdebatt, där det är viktigt att vara normkritisk.”

I min bibel läser jag i Första Mosebok:

Gud sade: ”Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden.” 27Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem. 28Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden.”

 

Som man och kvinna skapade han dem.

Moseboken beskriver Guds skapelse och Guds avsikt. Till man och kvinna skapade han människan. Nu vill ett eller flera partier ändra på det. Män skall finnas, kvinna skall finnas. Men miljöpartiet vill något mer. Ett  nytt mänskligt kan skall skapas juridiskt. Ett slags “hen” kommer att födas till världen i ett riksdagsbeslut.

Politiken har ändrat på innehållet i Guds ord många gånger. Det gäller bland annat innehållet i Matteus 19 och Markus 10. Guds ordet handlar om ömsesidigheten hos man och hustru. Må så vara att sådant ändras i samhällskontexten där ju numera majoriteten inte är Jesu efterföljare.. Dessvärre har kyrkan, också vår egen Equmeniakyrkan, ansett att apostlarnas text kan omtolkas. Här anges ofta forskning, medicin  och historiska kunskaper vara grunden för den nya teologin. Kanske tycker de samhällstillvända teologerna, vars utbildning numera är konfessionsneutral, att Guds ord i dessa stycken ses som otidsenligt. Bibeln är inte i linje med vare sig RFSL, Svenska kyrkan och ett antal politiska partiers agenda.. Då den liberala samhällstillvända kyrkan, liksom politiken, anger att det där man och hustru inte anses inkluderande och därmed mycket otidsenligt. Att något inte är inkluderande följs av ett axiom; exkluderande. Det betyder att synen på man och kvinna utifrån den biologiska verkligheten kan anses exkluderanade för dem som inte tycker så. Med detta axiom kommer nästan alltid en annan slutsats nämligen begreppet “kränkning”. De som håller fast vid något blir de som kränker, De som ändrat sin världsbild och “kommit ut” från mörkret med en ny klarsyn kan kränkas från dem som inte vill komma ut.

Vilken kyrka vill kränka andra människor då kristen tro är inkluderade kärlek. Störst av allt är kärleken står det på Prides affischer. I deras festivaler kan man lära sig pisksex och hur man kan träna bort svartsjuka vid polysexuella relationer. Störst av allt är kärleken! Är det Guds enda budskap till oss enbart? All kärlek är bra kärlek anförde en av Equmeniakyrkans mediakända pastorer. “En välgrundad teologi”?

Paulus skrev med egen erfarenhet i tanke en text samma avsikt som apostlarna. Se Ef.brevet 5;31. Däri fanns  också ett slags slutsats utifrån de förhållanden han sett i församlingen 1 kor 7:2.

Equmeniakyrkan  välsignar i Jesu namn det juridiska förhållanden som kallas “äktenskap” mellan individer av samma kön. Det var inte så som Gud genom Bibeln undervisar oss. Men statsmakterna förutsätter att vi skall tänka så. Det är grunden för acceptens , medial fred och bidragsgivning. Alla vill vara inkluderande! Vem vill exkludera och kränka människor som säger sig företräda kristen tro i en modern tid? Eller?

Politiken och samhällets värderingar lyfts systemiskt in i kyrkans lära och bibeln tappar sin auktoritet.Reella beskrivningar om helgande och under ses som symboliska berättelser, Många ser det som en helt naturlig utveckling utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet.

Claphaminstitutet

Claphaminstitutet har utifrån en granskning analyserat Pride på ett sätt som få hittills gjort. Medialt i samhället och i kyrkor beskrivs Pride som ett  bejakande av kärlek, olikhet och demokrati. Bekräftelser av alla människors lika värde osv.

Läs gärna analysen vars rubrik “Det färgglada mörkret,har en mycket träffande beskrivning. Detta färgglada mörker stöder Equmeniakyrkan liksom Svenska kyrkan med stolthet.

http://www.claphaminstitutet.se/clapham/rapporten-det-fargglada-morkret/

Equmeniakyrkan gillar Pride. Kyrkans andliga ledare har gått med i tågen och kyrkans ledning har stöttat festivalen i Stockholm med 10 000 kr 2016, 2017 och kommer att göra det 2018. Summan motsvarar 0,7 promille av Prides nettobudget. Pride står inte och faller med Equmeniakyrkans stöd. Dessutom har PRIDE skapat fondmedel på grund av att inkomsterna översteg kostnaderna 2017.Klokt för varje ekonomisk ansvarig i verksamhet. Men Equmeniakyrkan har trotts detta tagit på sig kostnader och använt medlemmars och församlingar kollektpengar och därvid sponsrat Pride. Bland annat till hyra för tält.  Man sponsrar ju inte sådant man inte gillar rätt starkt. Sponsring görs ju ofta för att sponsorerna gillar att visa upp sig som en stödjande part?  Eller hur?

Det är tveksamt om kyrkoledning djupare analyserat vad Pride egentligen står för innan de beslöt lägga pengar till dem. Claphamsinstitutet ha nu gjort den analysen. Det kunde kanske inte vara så dumt, vare sig utifrån kristen tro,  eller god revisionssed, att beakta deras resultat, Det bör då förslagsvis göras uifrån Guds direkta ord och medlemmars tilltro till kyrkans förvaltning av insamlade medel,

Skall Equmeniakyrkan ställa upp på 3, 58 eller 70 olika könsidentiteter?

Det verkar finnas förutsättningar för en hyfsad bred partipolitisk uppslutning för det trede könet. Det ses som en slags inkludering av människor. Ytterligare ett ökat demokratiskt inslag och en anpassning till situationen i andra länder som gått före och “kommit ut”också i juridiken. Det är också ett krav från intresseorgnisationen RFSL som numera tycks ha en starkare politisk roll än vad som statens egna myndigheter får ha. Nuvarande kulturministern från Miljöpartiet talar sig varm för detta som ses som inkluderande och demokratiskt.

Men de argument som ställts fram tidigare borde det bli logiskt att se fram emot följande teologiskt liberala slutsatser

  • kärlek är kärlek och kärleken är för alla
  • vi bejakar olikheter
  • alla människor skall känna sig inkluderade
  • kristen tro är förverkligande av kärlek De som har olika uppfattningar om sin könsidentitet får inte bli kränkta av att kyrkan håller fast vid två kön
  • vetenskapen ger oss nya kunskaper vi kan inte leva kvar i gamla testamentets verklighet
  • vi vill föra dialog i ögonhöjd och inte uppifrån därför bejakar vi människor som söker sin identitet
  • sänk trösklarna till kyrkan
  • alla skall med…

Vi får väl se vad som sker inom kyrkan om några år…

Liberalteologin och Lausannedeklarationen

Det verkar tydligt att det som kallas “liberalteologi” sprider sig i många kyrkor och traditioner. Förhållandet till Gud blir liberalteologiskt  en mer lätthanterlig  etisk resonans för formulering av  samtidsgrundade åsikter. IRelation till partipolitiken och bidragsallokering förenklas av denna akademiska innovation till något mer hållbart. Inte längre så tungt belastad med judisk-kristen bibelteologi. Eller…?

Finns det alternativa förhållningssätt och bibliskt hållbara värderingar?

Billy Graham tog initiativ för den evangelikala Lausannedeklarationen

Den kände nu hemgågne predikanten Billy Graham var en av initiativtagarna till denna deklaration som antagits av kyrkor runt om i hela världen. Dock inte av alla. Equmeniakyrkan har inte gjort det men EFK har ställt sig bakom texten. Märkligt. Equmeniakyrkan.http://www.lausanne.org/sv/lausannedeklarationen/lausannedeklarationen

Om Bibelns auktoritet och kraft sägs i deklarationen:

“Vi bekräftar vår tro på både Gamla och Nya testamentets gudomliga inspiration, sanning och auktoritet i dess helhet, såsom Guds enda skrivna ord, utan fel i allt som det påstår och det enda ofelbara rättesnöret för tro och liv. Vi bekänner också att Guds ord har kraft att fullborda hans frälsningsplan. Bibelns budskap riktar sig till hela mänskligheten, ty Guds uppenbarelse i Kristus och Skriften är oföränderlig. Genom Bibeln talar den helige Ande också idag. Gud upplyser sitt folks sinnen för varje kultur för att det på ett levande sätt med egna ögon ska uppfatta sanningen. Så uppenbaras för hela församlingen mer och mer av Guds mångfaldiga visdom.”

Vi kan ha olika utgångspunkter för vår uppfattning. Grundas den på det som fastställs i Bibeln och bekräftats i Lausannedokumentet framarbetat  av kyrkliga ledare från hela världen? Ja, då står vi på en fast grund. Då är utgångspunkten den avseende begreppet människa  om att det enligt Bibeln enbart finns människor som kallas man och kvinna. Det bekräftas ju av skapelsen själv genom möjligheten till förökning och kan styrkas såväl inom medicin, biologi och evolution. Det alternativa sättet att tänka är att utveckla ett tankesätt som inte är förankrat vare sig i Guds ord eller skapelsen i övrigt. Då kan människan och Miljöpartiet leka Gud och i riksdagsbeslut “skapa” eller med ord bestämma att det numera finns såväl 3 som 58 eller 70 könsidentiteter. (Det kan blir trångt med alla omklädningsrum som måste byggas till på  kommunernas badanläggingar så att inget kön upplever sig som kränkta av de 69 övriga….) Är verkligheten eller skall RFSL och Miljöpartiets schimära önskan att bli större än Gud som jag låter påverka mitt personliga tänkande?

I min baptistkyrka, fick vi  förr ofta sjunga det som då kallades körer. De var väl närmast är att betrakta som enklare form av av lovsånger. En av dem jag  minns väl, har denna text:

”BIBELN ÄR BOKEN SOM GUD OSS GAV

DEN ÄR KOMPASSEN PÅ LIVETS HAV

FÖLJER DU DEN GÅR DU EJ I KVAV

BIBELN ÄR BOKEN IDAG.”

Frågan som nu uppstår för mig är; Är bibeln boken som Gud oss gav? Är den kompassen i livet? Navigeringsgrunden? Eller har jag och kanske  vi gått i vilse i kvav? Är utredningen om  58 nya kön något enligt Herrens vilja?

Bra fråga som man säger numera.

LG

: