Tänk om…kursen kunde justeras…då…

Tänk om Equmeniakyrkan under 2018 kunde sätta nya avtryck i sitt arbete. Mycket bra görs men en del riktigt knepigt verkställs,  Nya initiativ för en evangelisk satsning med djupare kontakt med klassisk kristen tro bör kunna tas fram 2018 och framgent.

Tänk om kyrkoledningen 2018 skulle våga:

  1. Upphöra sända kyrkans kollektmedel till omkostnader och support för Pridefestivalens jippon i Stockholm. Pride park mm.

BDSM aktivitet, repbindning

Om kyrkoledningen absolut vill sända offermedel till denna verksamhet bör församlingarna få kunskap om detta oaktat om beloppet utgör promille eller procent av årsomsättningen insamlade medel. Kanske är det så att få församlingar och medlemmar ens kunde drömma om hur deras kyrka agerar i detta avseende.

 

2.- Betona att det är viktigt att våra nyanlända svenskar som inte ännu funnit Kristus får del av evangeliet om tro dop och församlingsgemenskap.

Kyrkan kunde kanske agera så inte enbart språkcafeer och liknande verksamhet  torgförs som insatser, Dessa kan i många fall mycket väl kan drivas av allehanda organisationer. Evangeliet om Jesus är det som vi främst bör erbjuda. Kyrkans budskap enbart som ett socialt projekt blir ett begränsat redskap. Vi behöver dessutom klargöra att även personer med muslimsk bakgrund behöver ta emot frälsningen i Jesus Kristus och det är vår kyrkans mål. Här är kyrkans kommunikation eländigt otydlig tex på den egna hemsidan (se hemsidan och berörda avsnitt där)

3 – Equmeniakyrkan bör kunna uttala, undervisa och förkunna att Guds ord inte stöder det  i media  populärt förmedlade budskapet om äktenskap mellan en eller flera personer av samma kön. Vare  sig äktenskap i enkönade relationer eller förhållanden har stöd i Bibeln om man inte stuvar om där och /eller ifrågasätter bibeltextens ursprung och författarens kunskap. Samtiidigt måste vi alla kristna betona att den enskilda människan alltid är älskad av Gud och hans församling och välkommen att dela gemenskapens glädje.

Elida och Stefan Abrahamsson planerar under våren 2018 “Ship to Israel” Ett skepp med kärlek och evangelium. Något för vår kyrka???

4.- Vi bör genast förändra den ensidiga och felaktiga bilden av Israel och Palestina som kommuniceras på olika sätt av kyrkans och deras partners såsom THS, Diakonia, SKR, m.fl. Mycket sällan uttalar kyrkan kritik mot den diktatur som utvecklats inom Palestinska myndigheten. Inte heller att Hamasledarna och Abbas blivit miljardärer trots landets upplevda fattigdom. Att palestinska barn lär sig “slakta judar” har uppmärksammats, Att medel stjäls från utsatta och läggs in diktatorers fickor tycks väga lätt i förhållande till Israels försvar för demokrati, rätts statens bestånd och frihet för medborgarna att välja religion och behålla yttrandefriheten, Dessutom skydda hela befolkningen från att utsättas för terrorism och religionsförföljelse. Månne Equmeniakyrkan  kunde uppmärksamma Elidas Ship to Israel 2018! Elida startades som ett  klassiskt missionsprojekt av Missionskyrkan och missionspastorn Tarren Abrahamsson, Stefans far. Kanske dags att knyta an till historien?

5.-Kyrkan kan och bör kräva förändring av följeslagarprogrammet i Israel och Palestina så att det blir det projekt som är dess namn och tanke. Idag är det i huvudsak ett rent palestinskt projekt där inte en enda följeslagare är lokaliserad i Israel. Raketbeskjutningar mot barn, familjer, vuxna, turister sker regelmässigt från Gazaremsan in mot städer som Sderot i Israel. Judiska liv verkar inte alls vara värdefullt att värna om. Denna hållning brukar annars mörkt bruna krafter dela,  men här en annan kontext sk följeslagare märkligt  passiva och det är sorgligt. Läs vidare på programmets hemsida och analysera själv!

5.- Återgå till klassisk bibelsyn och upphöra att leka med förändring av bibeltexten i avsikt att Gud inte skall uppfattas som en del av patrialkal struktur. Korrigering av handboksmaterialet är en direkt konsekvens. “Jesus är ingen hen, Gud är ingen moder”. 

6.-Prediko- och yrkesförbudet bör under 2018 förhandlas bort för baptistpredikanter eller pastorer med en baptistisk grundsyn i församlingar med samarbete med Svenska kyrkan.

Avtalstexterna som Equmeniakyrkan arbetat fram har inte ett innehåll som förändrat Svenska kyrkans hållning märkbart sedan 1890 talet i dåvarande monopolkyrkan med total statsstyrning. Att inte en baptistpastor får predika dop är egendomligt på grund av den egna Equmeniakyrkans avtalstexter är värt att begrunda för alla såväl baptister som fd “missionsförbundare”.

7. Camnerin, äktenskap och bibelsyn. I en intervju i Sändaren anför kyrkoledaren följande: http://www.sandaren.se/nyhet/overtygad-om-att-homosexualitet-inte-ar-synd

I själva sakfrågan om bibeltextens innehåll anför kyrkoledaren att den handlar om makt och utnyttjande av unga pojkar. Det är kyrkoledarens uppfattning inte en som delas av andra teologer. Men än mer tänkbart är att en svensk kyrkoledare ifrågasätter Paulus till förmån för egen samtidsanpassad grundinställning. Dvs kyrkoledaren tar över Bibelordets innehåll och “syndfriförklarar” dem som inte följer Paulus, Onekligen ett specifikt ställningstagande. Var och en kan ju fundera på i vilka andra frågor en anställd ledare hanterar frågan om bibeltexters innehåll utifrån en slags absolution. Tänk om hon har fel? Men hennes inställning är måhända bekväm…eisegetisk och bejakande i hbtq och pridekretsar.

Teologen Anders Sjöberg uttryckte sig så här om olika grundläggande förhållningssätt på Guds ord apropå Camnerins utsagor:

  • jag kan antingen ta del av Guds ord i bibeln, ta in det och värdera hur det skall påverka mig i mitt liv och min vardag
  • jag kan alternativt utgå från min vardag och mina värderingar och söka stöd i ordet för det som är mitt förhållningssätt.

Det är väldigt tydligt att kyrkoledaren hela tiden utgår från det hon ser är det som förändras i samhällsvärderingar och utifrån det omtolkar Paulus undervisning,

Tänk om…..man kan tänka till och tänka om…igen…

lg

Brevet som avslöjar. Och hur utformas Equmeniakyrkans “nya teologi”

Paulus, apostel och brevskrivare, formade mycket av det som är den kristna kyrkans tro. I de många breven finns omsorg, förmaning, undervisning, vägledning och tillrättavisanden. Alla delar i en omsorg som grundas i kärlek. Kärlek från Gud och hans Son och kärlek till församling och människor.

Jag har under de senaste veckorna funderat över hur bibeln och den moderna förkunnelsen tycks falla isär. Ja just “falla isär”. Istället för en  tydlig bibeltrohet lämnas den och som lyssnare möts man av en postmodernistisk förkunnelse. Den tycks rotad utifrån någon slags humankapitalinriktad integrationsideologi inom ramen för en hållbar inkluderande tankeparadigm. Allt utifrån det moderna något oprecisa språket. “Alla skall med”. Gott, men i fel kontext, knepigt värre.

-Texterna. Lukas evangelium. Exempel 1.

Söndagen före domsöndagen var evangelietexten Lukas 17 med rubriken i Bibel 2000: “Guds rike och Människosonen kommer”. Här läser vi texten:

“Tillfrågad av fariseerna om när Guds rike skulle komma svarade han: ”Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er.”

Jesu ord om att riket var inom oss blev svårt att förstå för dåtidens lyssnare och också för oss nutida läsare, Jesu svar ovan riktades direkt till de skriftlärda judarna, Fariseerna, De som ordinerade och levde i omfattande regelverk i förhållande till lagen och profeterna. För dem blev troligen Jesu ord om något inifrån blev budskapet Inte lite omtumlande.

I den fortsatta bibeltexten fortsätter Jesus med följande  yttrande nu riktat till sina lärjungar:

Till lärjungarna sade han: ”Det skall komma en tid då ni längtar efter att få uppleva en enda av Människosonens dagar men inte får det. Man skall säga till er: Där är han, eller: Här är han. Spring inte dit de pekar, rusa inte efter dem.”

Den löpande evangelietexten kopplas i samma stycke samman med andra uttryck genom ordet

“TY…….”.

Sambandet mellan verserna ovan (innan “ty”) och det följande budskapet är för mig som nutida läsare solklart. Den första utsagan kan inte läsas separat utan för att förstå  Jesu undervisning hör hela texten samman och binds ihop. Så här får vi det budskapet

“Ty liksom blixten flammar till och lyser upp hela himlen från horisont till horisont, så skall Människosonen visa sig på sin dag. Men först måste han lida mycket och förkastas av detta släkte.”

Resterande text i kap 17 fortsätter i samma materia. Jesu återkomst kopplas till förhållandet mellan Jesu återkomst och människans förhållningssätt under Noas tid och Lots tid. Återkomsten sker efter vissa tecken och händelser men med stor överraskning,

I en så kallad nyliberal teologi passar Luk 17:20 utmärkt.  Vi ser Gudsriket som ett slags intrapersonellt förhållningssätt. Gud finns i oss och hur vi använder det gudomliga inom oss är avgörande hur vi kan upptäcka Gudsriket där det finns. I sig egentligen inte alls fel. Tro utan gärningar är ingen tro. Kärleken kan inte bara finnas i orden på vår tunga utan hur faktiskt handlar och lever våra liv i förhållande till tro, funktion och relation.

Men är det ärligt  och korrekt att lämna texten innan “Ty” på grund av att det känns obekvämt och svårförklarligt att ta sig igenom resten av förkunnelsen. Vill vi medvetet undanhålla det Jesus gav till sina lärjungar? Skapas inte då en ny form av religiös censur, lögn, villolära, bekvämlighet, dumhet? Kan det till och med vara så att det byggs en motsats till evangelium dvs innehåller en påtaglig risk att människor “går förlorade” och inte får del av tro omvändelse dop och ett evigt liv?

  • Jag tog del av en predikan konstruerad exakt på ovanstående sätt. Märkligt. Det är kanske en del av Equmeniakyrkans nykonstruerade akademiska teologi där feministteologi och HBTQ frågorna är viktigare än omvändelsen och det eviga livet. För en “läsare” är nuvarande kyrkokurs knepig att förhålla sig till.

 

  Text i Matteus 13 exempel nr 2

Domsöndagens text har sin betydelse även om Bibelförfattaren inte satte rubriker på orden. Här kan vi också se hur bibeln delger oss förutsättningar kring Jesu återkomst.

I Matteus 13 (texten för söndagen) undervisar jesus de sina med så kallade liknelser. De var ett pedagogiskt verktyg. På frågan om varför han använde det konceptet blev svaret konkret:

“Ni har fått gåvan att lära känna himmelrikets hemligheter, men det har inte de andra. Ty den som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. Därför talar jag till dem i liknelser, ty fast de ser, ser de inte, och fast de hör, hör de inte och förstår”

Efter det inspelet i 13;10 ff kommer en rad liknelser. Domsöndagens text länkar till liknelsen om fisk och när och gallring mellan användbar fisk och obrukbar.Vid tidens slut sker ett slags val eller analys mellan de onda och de rättfärdiga,

Obehagligt. Vem vill hamna i en ugn och destrueras såsom icke rättfärdig, Domsöndagens text kan naturligtvis användas som skrämsel. Det är nog mindre lämpligt. Men den kan också användas som information. Inte få texter handlar om valet jag som människa har om vägen till Guds rike som inte enbart är en slags socialpsykologisk konstruktion utan som jag tror ett reellt rike.

Paulus skrev:

Alla berättar av sig själva om vad vårt besök hos er ledde till, hur ni vände er från avgudarna till Gud för att tjäna den levande och sanne Guden och vänta på att hans son, som han har uppväckt från de döda, skall komma från himlen, Jesus, som räddar oss från den stundande vreden.” 1 Thess 1:9-10

Bekännelse av kyrkans tro

 APOSTOLISKA TROSBEKÄNNELSEN
Vi tror på Gud Fader allsmäktig,
himmelens och jordens skapare.
Vi tror ock på Jesus Kristus,
hans enfödde Son, vår Herre,
vilken är avlad av den Helige Ande,
född av jungfrun Maria,
pinad under Pontius Pilatus,
korsfäst, död och begraven,
nederstigen till dödsriket,
på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda,
uppstigen till himmelen,
sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida,
därifrån igenkommande till att döma
levande och döda.

Vi tror ock på den helige Ande,
en helig, allmännelig kyrka,
de heligas samfund, syndernas förlåtelse,
de dödas uppståndelse och ett evigt liv

Kommentar

Kyrkornas gemensamma bekännelse av tro innehåller en analys om Jesu återkomst och hans uppdrag att “Döma levande och döda”. Uppenbarligen finns inom den klassiska tron ett givet  moment om Jesu uppdrag om en dom.

  • Slutkommentar

Ett otal bibelord handlar om människors utsatthet, Jesu kärlek och offer för vår skull. Hans väg till försoning och förlåtelse Men Bibeln lär oss på mängder av ställen att vi har ett eget ansvar kring vårt eget liv. “Gå och synda inte mer.” Mina egna val får konsekvenser. Synden bränner sönder livet men nåden fordrar ett eget ställningstagande. Kursändring.

Vågar vi stå för det? Eller kommer alla med rent automatiskt?

Bibeln ger svar!

LG

Sodom, Sverige idag eller…? Om tankar som man inte riktigt vågar bära…

I tidigare inlägg har redovisats en del kring Equmeniakyrkans verksamhet. Initialt måste det framhållas att det som tidigare beskrivits här i olika inlägg inte upplevs som representativt för den absoluta majoriteten av kyrkans församlingar. Klassisk kristen tro är säkert en beskrivning som ligger närmast.

Men… Noterbart är tyvärr en del knepigheter, svåra att förstå

  • Equmeniakyrkan sponsrar Pride med enskildas kollektpengar. Obegripligt för väldigt många församlingar och givare. (se tidigare inlägg)
  • Equmeniakyrkans ledning, Sändarens ledarskribent och ansvarig utgivare förklarar och försvarar en text med förunderlig analys kring synsätt på enskilda som har en klassiskt kristen syn på gemenskapen mellan man och kvinna. (se tidigare inlägg)
  • En pastor och församlingsföreståndare (Kazen) i Göteborg marknadsför en livsstil där hon gissar och förkunnar att bibliska personer är Gay (bögar eller flator) utan underlag och där kunniga teloger konstaterar att det rör sig om egna fantasi skapelser.(se tidigare inlägg utifrån text i GP)

Nu senast har  bokförlaget (Libris) och dess verkställande direktör kommit till insikt att hon och Libris vill att kyrkorna skall “ompröva” sin syn på bibelns innehåll till förmån för den upplysthet och kunskap vederbörande vd har om tingens ordning. I klipp 1 och två nedan redovisas i två artiklar denna fråga, Länk nr 2 innehåller en analys av Stefan Gustavsson.

Här läggs också in en länk med musik av Jerusalem. Sweden is Sodom sjunger Ulf. Månne han har lite rätt eller….

1.Länk från tidningen Världen idag

http://www.varldenidag.se/nyheter/libris-bocker-oppnar-for-homosexuell-livsstil/repqjx!0i6gjkVqopBWlfm1DmWqVQ/

 

2. Länk från tidnings Världen idag med kommentarer av Stefan Gustavsson

http://www.varldenidag.se/nyheter/inget-stod-i-bibeln-for-utlevd-homosexualitet/repqjx!KtL@u4Is1d6AcMGmagBGA/

 

3. Jerusalem. Om Sodom och Sverige.

 

LG

Equmeniakyrkan stödde PridePark i Stockholm 2017 med offrade kollektmedel

Bild

Equmeniakyrkan bygger sin verksamhet på enskida personer och församlingar som gemensamt vill förvalta evangeliet och dessutom utifrån Jesu ord vinna fler människor att gå i Jesu efterföljd genom att få tro dop och församlingsgemenskap För detta har den frikyrkliga medlemmen i över 150 år offrat av egna medel inte sällan tionde ur knapp kassa. Eqiumeniakyrkan som kyrka har 2017 beslutat och genomfört en ekonomisk och funktionell sponsring av Pride Park i Stockholm. Vad är då PridePark?

Vad innehåller då Pride Park som vår kyrka sponsrar?

Verksamheten presenterar sig själva så här:

“Pride Park är festivalens hjärta(Pridefestivalens), där festivalbesökare, utställare, artister och volontärer samlas för att tillsammans skapa Stockholms största festival! I festivalområdet på Östermalms IP kan du äta och dricka gott, träffa nya och gamla vänner eller se olika uppträdanden på Stora scenen eller de andra scenerna.

Inne på festivalområdet finns det separata området Kinkykvarteret som riktar sig till den publik som är intresserad av läder, BDSM och fetischism. Kinkykvarteret har 18-årsgräns.

Festivalområdet rymmer även en rad olika utställare, t ex föreningar, politiska partier, myndigheter, religiösa samfund eller kommersiella aktörer.”

“Regnbågen”, stora scenen och kinkykvarteren anger arrangören vara delar av verksamheten i Pride Park.

Sändarens nyhet

27 juni informerade Sändaren att kyrkan skulle vara mer närvarande på Pride och att Equmeniakyrkan kliver in ännu mer. Här i denna blogg har detta belyst väldigt noga och det finns skäl till det.

Läs gärna Sändaren: http://www.sandaren.se/nyhet/kyrkan-pa-pride-mer-narvarande-i-ar

Här återges en synnerligen vanlig utsago från  Prideaktivister i detta fall Anna Berndes: “Vi är många som går med i paraden för att vi sympatiserar och vill stå upp för allas rätt till kärlek, säger hon.”

En av de stora förändringarna 2017 anges i artikeln vara att Equmeniakyrkan regionalt tar ett större ansvar även ekonomiskt. Texten nuddar vi två kostnadsslag varav ett var tälthyra ett annat en ospecifik kostnad.

Denna text har från Sändaren funnits i mitt medvetande sedan jag läste den. Först försökte jag förstå vad PridePark var, och begripa det. Skrev här om det på bloggen. Förde också dialog i Sändaren med en ledarskribent och chefredaktören om hur man från Sändaren formulerar sig och utelämnar delar av den verksamhet man till synes beskriver. Trots idoga försök svarade dessa båda med välkända tematiska begrepp såsom “allas rätt..” osv.

Personligt dilemma

Jag har tillhört en baptistförsamling i ca 45 år. Blev jättegad när vi slog oss samman med missionskyrkan i vårt hemort. Var glad för den nya gemensamma kyrkan och det arbete vi kunde genomföra i glädje. Det var tider med entusiasm då vi försökte verka för dem på alla sätt. Jag själv såväl lokalt och i missionsstyrelsen inom SB. Medan det lokala arbetet har fördjupas i vår församling förändras Equmeniakyrkans kyrkans yttre i budskap och yttringar alltmer. Kanske är det planerat och glädjande för några men jag kan inte dela det. Skillnaden mellan kyrkoledningens värderingar och den vanliga medlemmen/församlingen tycks öka

I söndags vid vår gudstjänst kom jag i samtal med en trogen from församlingsmedlem som lever evangeliet i verkliga livet för utsatta och ensamma, utstötta och förtryckta. Inte en ordens person utan handlingens. “Det kan väl inte vara så att vår kyrka skänker pengar till Pride”. Det var den första kommentaren. Den andra logiskt som handlar om tilltron till kyrkoledning i förhållande till sakfrågan; “Finns det verkligen underlag bakom det” Tidningar skriver ju så mycket….”Hen” hade svårt att tro att något sådant var möjligt. Jag beslöt mig att kolla upp hur det låg till.

Kollekt i en frikyrka

Sanningen är den, enligt Equmeniakyrkans kommunikationschef, att PridePark erhållit 10.000 kronor från kyrkans medel centralt.

Vår kyrka valde att positivt ge av PridePark av de kollektmedel som kyrkans medlemmar trott sig offra för evangeliskt arbete. Sponsringen belastade kommunikationsavdelningen. Så här ser svaret ut:

“Jag vet att vi har centralt varit med och sponsrat ett tält för 10.000 kr. Den summan kostnadsfördes på kommunikationsavdelningen. Sedan har lokala församlingar varit på plats. Några med personal. (mailsvar)

Här i denna blogg har vi ganska noga redogjort för vad som “missioneras” för och om i denna stolta park. Smisk -sex, polyrelationer, bursex, ponysex, hur skall du indvika svartsjuka, läder och lack sex liksom kurs och praxis i form av utbildning i dildosväljning,mm

När jag berättade om detta för en trogen baptist i min  församling kunde han ej tro att kyrkan är med  om att stötta sådant. Även om vår kyrka inte direkt stöder “Kinkytorget” så ingår det som en del i helheten . Centralt fråga är om kyrkan är där som “jordens salt” eller som stöd för att bejaka  den eller de livsstilar som just PridePark så skickligt marknadsför.

Kyrkan har alltid kunnat verka i miljöer som inte är särskilt enkla. Frälsningsarmen är väl de som är mest kända för att med hornmusik, evangelium och mat arbeta på krogar och i  prostitutionskvarter. Där förkunnade man om Jesus. Omvändelse, frälsning från något till något. Botbänken blev en del av deras symbolik.  Många kyrkor arbetar på liknande sätt idag. Santa Clara och prostitutionen i Stockholms city är ett nyare exempel.

Trots idoga försök att i Sändaren få fram något trösterikt om kyrkans ambitioner är svaret entydigt. Kärlek är kärlek. Frihet och bejakande av frihet. Förhindra förtryck och all kärlek är bra kärlek. Men i min bibel läser jag om just de företeelser som finns på PridePark och som promotas där. Där får jag en annorlunda bild som ger mig känslan att här behövs mission med de innehåll som bibeln ger om omvändelse,sinnesändring, nåd, tro, dop och de kristnas kärleksfulla gemenskap.

Nu vet vi att 2017 var det inte enbart enskilda församlingar tillhörande Equmeniakyrkan som stödde Pride park. Jag måste med sorg delge mina vänner detta faktum.

Equmeniakyrkans kyrkoledning godkände den ekonomiska sponsringen av Pridepark 2017

Nu har vår kyrkas kommunikationschef gett klart besked

  • Av kyrkans offrade medel har Kyrkan centralt med kyrkoledningens kunskap sponsrat Pride park med 10 000 kronor förutom nedlagd arbetstid och ev direkta församlingsinsatser.
  • Kyrkan har bekräftat att detta faktiskt skett. Kommunikationschefen angav att det krontalet är väldigt litet mindre än promille av Equmeniakyrans kostnadsbudget.

Det är således inte ett resultat av enskild entusiastisk medarbetare som velat göra bra för”utsatta” grupper. Inte heller ett val av en enskild församling eller församlingsföreståndare. Nej det är helt enkelt en av kyrkoledningen strategisk  accepterad /godkänd/promotad insats. Kyrkoledarna har haft detta helt klart för sig..

En kyrkoledning som sponsrar PridePark med det som däri erbjuds

Den som tillhör en klassisk kristen församling inom ramen för Equmeniakyrkan bör tänka igenom hur man vill fördela och säkra att de offrade medlen kommer till rätt användning. Det kan aldrig bli rätt för mig och många av mina vänner,i att ekonomiskt stötta (sponsra) en pridefestival. Än mindre verksamheten inom ramen för det som var PridePark i Stockholm. Men det är inte promilletalet bidrag i förhållande till rambudget som avgör rätten om som är rätt eller fel.  Jag vill vädja som beslutar att kraftfullt agera för  omvändelse och uppmaning att vandra på den smala vägen. Då får man inte applåder i Almedalen. Då är det inte de vackra ämbetskläderna som räknas. Då är det andra nyckeltal som gäller-.

Frälsningsarmen har hos många en mycket stor trovärdighet, De har anpassat sin till det yttre något ålderstigna tanke om en armé med en stark evangelisk profil. Bröd,”blod och eld” tro och omvändelse, botbänk och nyorientering.

De har verkat i eländiga brittiska sociala miljöer runt sekelskiftet och finns idag för utsatta över hela världen. Budskapet är detsamma. Frälsning och medmänsklighet. Fokus på utsatthet och ensamhet, De förlorade.

Allt som skrivs om kyrka, Equmeniakyrka och PRIDE handlar om kärlek och bekräftelse om att “kärlek är kärlek”. Precis som arrangörerna tänker sig. Pisk sex är uttryck för kärlek. Poly relationer är det också. Homosexualitet är jämställdhet och frihet. Att ha en annan åsikt utifrån bibelns ord ses som förtryckande också av kyrkliga företrädare.

Om befrielsen, tron på Jesus makt att frälsa, uppmaning omvändelse och efterföljelse, dop förkunnats på PRIDE hade det varit en sak. Måhända fanns sådana tankar hos enskilda deltagare. I konceptet, som det ser ut, är det däremot närvaron en slags bekräftelse av att livsstil och inriktning som speglas i Pride arrangemang, demonstration och PridePark är OK och uttryck för en eftersträvansvärd kärlek. Det finns olika uppfattningar kring homosexualitet hos kristna. Här får man ha respekt för varandras åsikter och framför allt i förhållande till den enskilda människan. Här finns inget utrymme för nedsättande värderingar i ord och handlingar. Här måste alla de som söker sig till kyrka och tro få känna en öppen famn. Alla har vi delar i vårt jag som vi får jobba med. Den mänskliga bräckligheten tar sig många olika uttryck. Synden i en form är inte värre än synden i en annan. Kyrkan är till för att förmedla stöd i den som vill följa Kristus.

Men….

  • Det är ytterligt märkligt att Equmeniakyrkan via en del pastorer och församlingar och nu också genom själva kyrkoledningen inte förmår skilja på att inte döma enskilda på grund av deras läggning och men samtidigt kunna bedöma om man vill förknippas med vad som sker på PridePark. Skillnaderna mellan dessa mänskliga företeelser är ju inte annorlunda vare sig man är hetero eller homo.
  • Att i den miljön ta ställning för en annorlunda livsväg och en djupare proklamation av kristet innehåll av begreppet kärlek vore väldigt bra. Eftersträvansvärt därtill och det står knappast i motsats till öppenhet.

Volym

10 000 kronor sponsring av PridePark är väldigt mycket pengar för en enskild person. Kyrkans kommunikationschef räknade om det i andel av promille utifrån kyrkans hela kostnadsmassa.

Så gör ofta kommunikationsansvariga i sina yrkesroller. Det är ju helt korrekt tekniskt, men totalt galet. Det är inte krontalet som är problemet utan synsättet och den logiska tanken. Visst kunde man anse att den som förskingrar 10 000 kronor från Nordea banken har åsamkat en nästan obefintliga skada utifrån bankens hela omsättning. Så liten så det kan ses som en nullitet. Men om sådant upptäckts är det inte en del av promillefråga utan handlingen är det som bedöms. I fråga om anställda är frågan trolöshet mot huvudman. Antalet kronor får effekter för påföljden men inte i relation till kostnadsmassan i promille av omslutningen, Nu menar jag inte att trolöshet mot huvudman i juridisk mening är det jag ser kyrkoledningen verkställt. Nej inte alls men ansvarsfrågan gentemot givarna är inte en matematisk volymfråga utan helt en etisk fråga,en fråga om trolöshet mot huvudman eller tillit. Huvudman är då den enskilda givaren, Hade denne trott att detta kunde ske?

Den etiska tilliten

Den etiska frågan är att kyrkoledningen faktiskt fördelat ut enskildas offer till sin kyrka i tron att dessa skall användas till något evangeliskt som givaren haft tillit till. Frågan är om dessa givare visste att de skulle gå till PrideParks kassaflöde? Om än bara i del av promille av kyrkans omslutning. Men tilliten sitter inte i tusenlappen. Frågan gäller än. Det finns en smal väg att gå. Den ger inga pluspoäng på Almedalens mingeltorg. Men den kan skapa en mer fast tillit. Om inte allt ovan bara är felaktiga uppfattningar och rena falsarier så finns skäl till kursändring.

Men det som skett verkar inte riktigt bra. Men jag kan ha helt fel. Jag öskar faktiskt det. Värdera själv! Bestrid gärna! Romarbrevet 1 18-ff kan ge tankar för reflektion,

LG

 

 

 

 

Billig nåd erbjuds gratis. Del 1 av 2.

Bakgrund och återblick

I fyra alltför långa avsnitt har på bloggen har jag den senaste månaden redogjort noga för och försökt förstå och analysera hur den kyrka jag tillhör agerar som den gör inom några områden. Utgångspunkten har varit nyheter och information från Equmeniakyrkans tidning Sändaren. Där har redovisats att kyrkans och dess andliga ledare gör följande:

  • sponsrar en tillställning som öppet verkar för pisk sex, sadomachosism, polysexuella relationer, svälja dildo-träning i gruppform, utbildning om hur man skall undvika svartsjuka vid polysexuella relationer, mingel i avsikt att hitta nya partner för dylika relationer osv. Visst var dessa aktiviter inte dominerande vid den senaste PRIDE festivalen i Stockholm. Men kyrkan deltog och paraderade för helheten och har inte markerat ens gränser mellan ovanstående aktiviteter och annan verksamhet av mer traditionell art för information kring sexuell identitet. Visst fanns nakendansen offentligt tydlig men uppmärksammades oerhört mindre än när ett svensk statsråd besökte en liknande tillställning arrangerad i mörka rum. Den heterosexuelle makthavare fick då kvickt fick lämna alla offentliga uppdrag i alla fall för en tid.. Mycket olämpligt uppträdande från en makthavare och logiska konsekvenser utifrån svensk politisk samhällsetik. Anders Borg visade sitt könsorgan på privat fest och fick med likartad logik direkt lämna ett antal uppdrag inom näringslivet.
  • Den kyrkliga etiken för Pride verkar vara helt annorlunda och därtill vara bunden till begreppet kärlek. “All kärlek är bra” “Kärleksfullheten flödar”. Piskorna får denna kärleksfullhet att få kvinnorstjärtar att bli rödstrimmiga av lust och maktklekar. Jämställdhet och frigörelse till olika former av relationer upplevs som demokrati och nödvändig normbrytning.
  • Equmeniakyrkans tidning förmår inte att se skillnaden mellan bursex och samtal om identitet. Eller att ta avstånd från dildoträning i grupp.
  • Frikyrkliga offermedel används för att stödja detta och rapporteringen i Sändaren visar att kyrkans höga andliga ledare verkar utomordentligt stolta över detta. Ett slags kärleksoffer.

Kan det vara så?

Det jag sett och tagit del av. De reaktioner som kyrkans egen tidning redovisade mm gjorde mig faktiskt bestört. Är det min kyrka som arbetar så? Var det så landets baptistförsamlingar tänkte när de ville gå samman med de fina syskonen i missionskyrkan. Var det så ”missionarna” tänkte på Hönö, Vårgårda i Värmland eller Smögen när de ville gå samman med baptisterna?

Jag tror inte det. Varför reagerar ingen då? I kyrkoledning? I församlingar? I kyrkostyrelsen? I regionråden? Kan det vara så att de inte våga, kan eller orkar eller så att det accepterar detta och ser det som Equmeniakyrkans nya moderna evangelium?!!

Finns förklaringar utanför dagskontexten?

För att komma vidare ur min sorg och bestörtning över den kyrka jag tillhört i över 40 år gick jag till Bibeln och annan litteratur för att försöka förstå.

Utifrån Matteus 7 tar jag till mig detta:

  • Gå in genom den trånga porten Den breda vägen genom vilka många går leder inte till livet, utan till fördärvet. Den smala krokiga vägen genom den port som är trång och som många inte tar sig igenom, ja den vägen leder till livet.

Man kan ju fundera lite på detta budskap och dess betydelse för mig. Är den väg jag går på den breda eller smala vägen. Har jag gått igenom den trånga porten eller följt den livets motorväg som inte längre gör det möjligt för mig på grund av fartens berusning att ens se passager mellan olika ”länder”.

Här möts jag av en slags paradox. Den öppna famnen. Välkomnandet av oss alla. Men en tydlig antydan om att det inte kommer att bli så enkelt, att man bara kan hänga på flödet av allehanda tankar och liv. Jesus vill markera något mera. Och det markeras: Det är inget enkelt att följa honom.

Efterföljelse. Tankar och text av Dietrich Bonhoeffer. Dyr och billig nåd.

Jag tänker på Dietrich Bonhoeffer. Han skrev ju i boken Efterföljelse om det som kallas BILLIG nåd och DYRBAR nåd. Stämmer hans tankar med det vi kan se nu?

Dietrich Bonhoeffer

Billig nåd är vår kyrkas dödsfiende. Idag gäller vår kamp den billiga nåden. Billig nåd betyder nåd som gottköpsvara, bortslumpad förlåtelse, bortslumpad tröst, sakrament till nedsatta priser, nåd som kyrkans outtömliga förrådskammare, varifrån den öses ut, tanklöst och gränslöst med lättfärdiga händer; en nåd utan priser, utan kostnad.”

 Jag upplever att vi och jag tänker och talar i välvilja om att erbjuda en lätt tillgänglig tro. Det skall vara låga trösklar in till kyrkan. Det är ju helt rätt i sig. Absolut. Men sen då? Är det bara att köra på? Kan det Bonhoeffer skrev kanske liknas vid en” billig nåd”, en nåd som inte kostar oss något. SÅ är det inte med det kristna livet

Vi gör Guds kärlek till föreställning och menar att allt överskyls av den. Det är bekväm för att täcka över våra synder – de som vi inte ångrar och inte på allvar vill bli fria ifrån. Om vi resonerar så då förnekar vi Guds ord. Gud tål inte synd.Vi söker alltför ofta en rättfärdiggörelse av synden, inte av syndaren. Vi vill ha förståelse, inte förlåtelse.

Detta är inget en nåd utan pris, nåd utan kors. Urvattnat.

Men det finns ett annat sätt att förstå nåd på. Det är en nåd som också kallar oss till bekännelse, omvändelse och efterföljelse. En nåd som fördömer synden, men gör syndaren rättfärdig. En nåd som är Guds helgedom och egendom.

Detta är den dyra nåden. Den är dyr eftersom den gör något mer med oss. Dyr eftersom den kallar oss att följa. Dyr eftersom det är Jesus Kristus själv som kallar. Dyr eftersom den kostar en människa livet, men därefter också skänker henne Livet.

Dyr framför allt för att den har kostat Gud något, ett pris som hans egen Son fick betala: ”Gud har köpt er och priset är betalt!” (1 Kor 6:20).

Men överallt samlas vi likväl som gamar kring den billiga nådens lära. Idag betalar vi priset för detta. En nödvändig konsekvens av en alltför lättköpt nådesförkunnelse. Som Bonhoeffer uttrycker det:”Man gav ut förkunnelsen och sakramenten billigt, man döpte, man konfirmerade, man gav absolution till ett helt folk, utan att ifrågasätta eller ställa villkor, man gav ut det heliga på grund av mänsklig kärlek till bespottarna och de otroende, man spenderade nådesströmmar utan gräns, men kallelsen att strängt följa Kristus hördes sällan.” (Bonhoeffer)

Den billiga nåden leder bort

VI, var och en och våra också våra församlingar drabbas av förkunnelsen av billig nåd. Det är en förkunnelse som inte har öppnat vägen för oss till Kristus, utan istället stängt den. Den har inte kallat oss in i efterföljelsen, utan uppmuntrat oss att stå kvar utanför Guds famn. Det totalt urvridna budskapet om en kärleksfull Gud som älskar allt och alla har medfört att vi inte längre höjer på ögonbrynen för det oerhörda som det faktiskt innebär att universums Skapare och Herre älskar oss.

Orden om nåden har blivit så fruktansvärt tomma för oss. Vi förstår inte längre varför vi behöver bli förlåtna, varför det är viktigt med sanning, varför vi behöver följa Kristus och göra avkall på saker som världen erbjuder.

Min sammanfattande fundering blir:

Jag kan absolut inte tro eller föreställa mig att Equmeniakyrkan och de delar av Svenska kyrkan som har nästan identisk agenda, i sin grund kan försvara och se det som är som det som är. Men ändå finns det.

Kanske är det en ledningsfråga. Bilden av en ny organisation där ledningsstrukturen är bräcklig. Organisationsbyggandet överskuggar grunduppdraget. Kommunikatörer som är duktiga och många, producerar ytlighetens tankar, lätta att kommunicera och redovisa på powerpoint. Här föds högst naturligt dagsaktuell politisk och medial korrekthet. Man skapar något nytt med energi från liberalteologer och tycker det är en utveckling i kärlek för framtiden. “Det gamla är förgånget…något nytt…” En del av teologiskt kunniga tycker att bibeln är mer en utmärkt moralisk inspiration än Guds eget ord till oss idag. Men Bibeln beskriver föråldrade mansdominerade tankesätt. “Fadern” bytts ut och ordet omvandlas. Han- Hon försvinner ur text och handböcker och avkönas för att inte könet som tankekonstruktion skall “kränka” någon. “Feministteologi” är modernt och klassisk kristen tro kan gärna få epitetet “höger” eller till och med “Extrem höger” (Se Walan, Sändarens ledarskribent).Men kan det verkligen vara så?

Eller är det fel uppfattat?

Se mer i del 2.

 

 

 

Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.

LG