Har Equmeniakyrkan kanske gått på grund? Har besättningen lämnat sina uppdrag? Flyter allt med vinden? Vem håller kursen?

  1. Bakgrund

Vi har följt ovanliga händelser och aktiviteter inom Equmeniakyrkan. Den kyrka som övertog Baptistsamfundets organisation och uppdrag.

Enligt min bedömning sker en stark förändring av kyrkans tro och praktik. Det som tidigare var en rätt klassisk kristen frikyrklig förkunnelse och tradition förändras i en allt högre hastighet.

Det känns såväl viktigt som olustigt att följa förändringarna. Den överskuggande känslan är sorg. Hur har det kunnat bli som det är? Det rör sig om en process där det snart inte är möjligt att med personlig övertygelse framgent tillhöra den gemenskapen. Kyrkan rör sig allt snabbare från kyrkans centrum mot det som ofta betecknas som politiskt korrekta värderingar, Samtidigt minskar beklagligt antalet medlemmar i kyrkan. Skälen är givetvis de samma som tydligt påverkat vissa äldre samfund och Svenska kyrkan, den politiskt styrda.

THS är Equmeniakyrkans organ för pastorsutbildning. För en evangelisk kyrka den allra viktigaste stödfunktionen för församlingar och enskilda människor. THS har ju olika funktioner och vill bredda sin akademiska teologiska position.

Här på Klassisk baptism har vi lyft fram lite knepiga åsikter från ledande teologer på THS avseende olika delar av evangeliet och tolkning av Guds ord.

Nästan som vid en kyrklig “uppdrag granskning” har rätt överraskande uppgifter kommit fram om det pedagogiska upplägget och val av kompetenser för utbildning av framtidens evangelister herdar och själavårdare. Här redovisas öppet det en läsare kan iakttaga,

2.  Hög kompetens på professorssnivå

I tidigare inlägg har tankar värderingar och texter lyfts fram som förts fram av Tomas Kazen. En del av Kazens budskap kan uppfattas som lite knepiga och de har också varit föremål för olika dialoger. Förutom Tomas Kazen som verksam professor vid THS finns ytterligare en intressant anställd pastorsutbildare:

http://www.ths.se/susanne-wigorts-yngvesson

3.  THS Professor med gedigen meritlista

I ovanstående länk från THS personalredovisning finns professor Susanne Wigorts Yngvesson. “Hens” område som bland annat ämnesföreträdare redovisas här:

Professor i etik
Ämnesföreträdare i systematisk och historisk teologi med missionsvetenskap
Min pågående forskning rör i huvudsak två fält; dels etiska, filosofiska och teologiska aspekter av övervakning, dels rättighetsorienterade frågor om medieetik och religionsfrihet/samvetsfrihet. Fyra mindre spår är sexualetik i relation till förståelser av makt; film och teologi; teologi och teknologi samt teologiska analyser av psalmtexter.

Hösten 2006 började jag som lektor vid THS och är sedan våren 2018 professor i etik med systematisk teologi och mänskliga rättigheter. Min undervisning bedrivs dels inom Systematisk teologi, dels inom filosofiskt orienterade ämnen inom Mänskliga rättigheter.

 

4.  THS professorn i intervju i Aftonbladet

”Tvåsamhet kan vara osunt”

Susanne Wigorts Yngvesson ifrågasätter varför “otrohet” bara kopplas till kroppen

– Att en kvinna har en relation utanför sin tvåsamhet uppfattas nog som ett större brott, säger Susanne Wigorts Yngvesson.
FOTO: PONTUS ORRE
– Att en kvinna har en relation utanför sin tvåsamhet uppfattas nog som ett större brott, säger Susanne Wigorts Yngvesson.

Tvåsamhet kan vara osunt – särskilt för kvinnor.

Det menar teologen Susanne Wigorts Yngvesson.

Hon tror att vissa av oss skulle må bättre av att leva med flera partners.

Susanne Wigorts Yngvesson.
FOTO: PONTUS ORRE

Evig trohet. Det är vad vi lovar varandra när vi gifter oss. Men teologen och etikforskaren Susanne Wigorts Yngvesson har ibland känt sig obekväm med det löftet. I boken “F-ordet” undersöker hon nu varför – och ifrågasätter att ”otrohet” främst handlar om fysiska relationer.

Jag vill inte döma ut tvåsamheten helt, men det tål att funderas på om vi egentligen drivs av motiv att härska över den andres kropp, säger hon.

Att kroppslig trohet är en av samhällets starkaste normer har flera orsaker, enligt Susanne Wigorts Yngvesson. Traditionellt har äktenskapet varit ett sätt för mannen att härska över kvinnans kropp, säger hon.

– I bibeln ser man det till och med språkligt – ordet för kvinna och hustru är detsamma i den gamla hebreiskan och i den antika grekiskan.

Vill väcka frågan

Trots att vi numera lever långt mer jämställda så bär vi med oss samma gamla värderingar, enligt Susanne Wigorts Yngvesson. Att ha många relationer gör honom till erövrare – henne till en slampa.

– Att en kvinna har en relation utanför sin tvåsamhet uppfattas nog som ett större brott, säger hon.

Men Susanne Wigorts Yngvesson tycker att både män och kvinnor skulle vinna på att fundera kring ”otrohet”. Varför är det bara kroppsliga relationer som räknas? Varför är det så viktigt för oss att leva just två?

– Det finns väldigt starka värderingar i samhället i stort om tvåsamhet, och ännu starkare inom kyrkan. Men jag vill väcka frågan. Varför är det så oerhört känsligt om ens partner har en sexuell relation med någon annan, undrar hon.

 Flera partners

Susanne Wigorts Yngvesson tror att många skulle må bättre om de levde med flera partners samtidigt. Många gånger har hon tagit upp frågan bland sina vänner – som ofta blivit provocerade.

– Men när jag talar om polyamorösa förhållanden menar jag inte att allmänt ligga runt, utan om långvariga relationer, där man visar trohet mot flera, säger hon.

Det är naturligt att sexualiteten i ett långt förhållande kan öka och minska. Men det behöver inte vara ett skäl för att bryta upp, tycker Susanne Wigorts Yngvesson.

Att man skulle ha ytterligare en relation skulle ju inte betyda att kärleken i äktenskapet är slut. Kärleken funferar ju inte så inom andra områden. Om vi har ett barn och får ett till så älskar vi ju inte det första mindre. Det är bara att kärleken tar sig olika uttryck, resonerar hon.

Tvåsamhet är sund så länge båda vill det, tycker hon, och om man inte tänker tankar som ”din kropp är min”.

– Då handlar det om något annat, vi känner oss otrygga och litar kanske inte på den andres kärlek.

Tillit och hänsyn

Men det finns många svårigheter också med polyamorösa förhållanden, enligt Susanne Wigorts Yngvesson. Dels praktiska, eftersom samhället förutsätter tvåsamhet. Hur gör man till exempel när man blir bjuden till en fest, med sin respektive?

– Tar man med sig alla? säger hon och skrattar.

Men framförallt handlar det om tillit och hänsyn, att man vågar vara öppna med varandra. I en polyamorös relation blir det troligen mindre smussel och lögner, enligt Susanne Wigorts Yngvesson. Hur är det då med svartsjukan?

– Ja, den försvinner inte. Men den kan ju vara stark också i en tvåsam relation, bara genom en blick eller felaktig rörelse.

Hon har inga lösningar, men vill problematisera det vi så sällan ifrågasätter – det fysiskt trogna parlivet.

– För vi säger att det är något självklart. Men samtidigt handlar vi inte som att de

5. Sammanfattande tankar

Ovan redovisas kort lite avtryck av några personer som seriöst arbetar med utbildning av vår kyrkas pastorer.

Equmeniakyrkan är starkt centraliserad. Pastorer och diakoner vigs in i  “ämbetesuppdrag” via kyrkan centralt. Det kan ses som en form av någon slags varudeklaration. En pastor från THS har en akademisk utbildning på kandidatnivå, plus ytterligare pastoral tilläggsutbildning. Utbildningens form liknar den som varit Svenska kyrkans ända sedan statskyrkotiden.

I den akademiska miljön skall det utbildas evangelister, lärare, profeter, förkunnare och själavårdare. I dessa uppdrag finns ofta rollen som “församlingsföreståndare”.

Uttrycker ovanstående ledande befattningar Equmeniakyrkans vilja till utveckling av det evangeliska arbetet? Eller är det normbrytande social interaktion som skall ske i kyrkans församlingar?

I fråga om den professor som yttrar sig i en AB text är det uppenbart så att de uttalanden och värderingar som AB återger (om de är korrekt återgivna i Aftonbladet) står i direkt motsatsförhållande till kyrkans formella tro och bekännelse.  Equmeniakyrkan har aldrig inte uttalat det som den anställde utbildaren anför avseende fördelar med seriösa polyerotiska förhållanden eller synen på utvidgning av par relationer. Däremot har ju kyrkan de facto såväl

  • aktivt deltagit i Pride festivaler
  • ekonomiskt av medlemmars kollektmedel till evangelisk arbete,  sponsrat Pride i Stockholm 2017

6. Styr Equmeniakyrkans styrelse?

Susanne Rodmar, kyrkostyrelsens ordförande. Leder Equmenia kyrkan

Skulle en ny kyrka eller evangelisk sammanslutning starta och den nya kyrkan vill ha goda ledare, kanske vill man då skapa en predikant utbildning.Troligen skulle denna läggas upp utifrån styrelsens vilja. Så styr normalt alla ideella organisationer.  I en genomförande fas sker rekrytering utifrån dels kompetens, dels lämplighet.

Om en styrelse eller ledning har en annan syn på etiken än etikprofessorn, pastorsutbildaren och ämnesföreträdaren i systematisk och historisk teologi och missionsvetenskap så borde det finnas synnerliga skäl till prövning. Arbetsrätten ger arbetsgivare (styrelsen) möjligheter om utförande av den anställdes uppgifter inte stämmer med uppdraget.

Antingen tycker kyrkostyrelsen och kyrkoledningen att professorn och ämnesansvarige företräder kyrkans utbildning av framtida predikanter med rätt budskap.

Eller så vill man inte kolla detta eller så struntar man i de specifika åsikter som återges i tidningen.Om det är så är styrelsens ställningstagande helt unikt i det världsvida kyrkolandskapet. Ett sådant ställningstagande har då påtagliga likheter med Knutbys egen polysexuella predikant den så kallade “Kristi brud”.  Men jag hoppas och tror faktiskt inte att kyrkostyrelsen tänker så. Nej allt tyder på att man kapitulerat för vetenskap och tidsåldern. Eller…så har styrelsen lagt ned ambitionerna att leda kyrkan.

Jag har mött flera kyrkomedlemmar under den senaste tiden som spontant berättat att man vill säga upp kyrkoavgiften och ångrat på att man ingått i den. Flera har också spontant sagt att man inte vill ekonomiskt stödja kyrkan för att den tappat kursen. Andra har undrat om man kan vara kvar i den egna församlingen med utträda ur Equmeniakyrkan. Spontana uttryck av människor som inte läser denna blogg, men själva sett och hört. Spelar deras tankar någon roll i förhållande till högutbildade akademiker. Enkla änkor i förhållande till professorer och normbrytande vetenskapsmän.

Eller finns vi ombord på ett  fartyg där kaptenen somnat och rorsman sysslar med annat?

Eller….

Bästa vänner i kyrkostyrelsen: Gör något! Se analysera och handla för helhet och läkande.

Lg

 

Tror kristna och muslimer på samma Gud? Claes – Göran Bergstrand ger undervisning. Del 4 av 6.

För ganska precis ett år sedan publicerade vi nedanstående inlägg från pastor Bergstrand. Mot bakgrund av den ytterst aktuella frågan om den muslimska gudabilden är Equmeniakyrkans (Camnerins inlägg i Sändaren 2018) lägger vi ut den igen.

Tror kristna och muslimer på samma Gud?

Claes Göran Bergstrand. Baptistpastor och fd riksevangelist

Denna fråga var främmande och överflödig för både kristna och sekulariserade svenskar för 30-40 år sedan. Man hade ingen större anledning att fundera över en sådan frågeställning. Men i en allt mer krympande värld, och i takt med de många flyktingar som kommer till vårt land av vilka de flesta är muslimer, är det inte ovanligt idag att man tror att det är samma gud som tillbeds i kyrkor och moskéer. Att sekulariserade kristna och icke troende människor kan ha en sådan uppfattning är inte förvånande. Desto allvarligare är det att den verkar utbreda sig bland kristna i allmänhet, och hos pastorer och präster i synnerhet.

Biskopar, präster och pastorer tror att kristna och muslimer har samma Gud

Verkar vara en kyrkoledning som övergett den klassiska tron på den ende Guden som faktiskt inte är identisk med muslimernas Allah

Enligt en nyligen gjord enkät i tidningen Dagen anser nästa hälften av prästerna att ”kristna och muslimer vandrar mot samma Gud”. Flera biskopar, med Ärkebiskop Antje Jackelén i spetsen, inte bar tror så utan argumenterar också flitigt för en sådan troshållning. Dock är det inte bara i Svenska kyrkan man har denna uppfattning. Det finns även frikyrkokristna som menar att muslimer, judar och kristna ber till samma gud utifrån en monoteistisk hållning, övertygelsen att det bara finns en Gud.

De som argumenterar för att man inte tillber samma gud är då monolatrister, sådana som tror att det finns flera gudar. Detta argument verkar bestickande då det antyder att kristna, som tror på Bibelns Gud, som uppenbarar sig i tre personer, (Fadern, Sonen och den helige Anden) dyrkar flera gudar. Det skulle betyda att större delen av svensk kristenhet, som stämmer in i den apostoliska trosbekännelsen, skulle vara avgudadyrkare. Så är det givetvis inte vad gäller just denna fråga! Det är tvärt om så, att Bibelns Gud (hebreiska Elohim= ett pluralord), som är Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, är en /enda/ (hebreiska echad = ett pluralord) men verkar i tre likvärdiga, åtskiljda personer. (Se 5 Mos. 6:4; 1 Mos. 2:26; 3:22; Jes. 6:8; Sak. 14:9; Matt. 3:16-17; Joh.1:1-4, 14-18).

Frågan kan tyckas enkel att svara på mot bakgrund av hur det ser ut i länder där islam dominerar och som styrs av muslimska ledare i enlighet med sharialagar. Men när vi möter muslimer här hemma, som (de flesta) anpassar sig efter vårt västerländska, demokratiska samhälle, då kanske svaret inte är så tvärsäkert. Eller? Observera dock att påståendet, att vi tror på samma gud kommer från kristna, aldrig från muslimer. Det är tvärt om så att i muslimska länder, där även kristna använder namnet Allah, förbjuds kristna att använda detta namn på Gud. I Mellanöstern använder både judar och kristna gudsnamnet Allah-al- ́ab (arabiska = Fader Gud), för att skilja sig från hur muslimer använder gudsnamnet.

En bakgrund till islams religion finner vi i Abrahams liv

Den muslimska trosbekännelsen lyder, ”det finns ingen Gud utom Allah, och Muhammed är hans profet”. Allah är ett arabiskt namn på Gud och går tillbaka till förhistorisk tid. Muhammeds förfäder dyrkade många stamgudar (365 stycken!) av vilka en kallades Allah. Det var i denna miljö, där avgudadyrkan förekom, som Abram levde cirka 2 000 år f.Kr. (1 Mos. 11:27-32). Gud kallade ut honom från denna miljö och sände honom till Kanaans land för att bli stamfader för det hebreiska folket vars Gud är Jahve = Herren. Eftersom Jahve är en Gud som verkar genom under gav han ett löfte till Abram att han skulle få en son, men först när han var 100 år. Det kunde hans hustru Sara inte vänta på och bad därför att Abram skulle ta hennes tjänstekvinna Hagar till hustru för att få barn med henne. Herrens ängel gav Hagar löftet att hon skulle föda en son som skulle heta Ismael. ”Han ska vara som en vildåsna. Hans hand ska vara mot alla och allas hand mot honom.” sa ängeln. (1 Mos.16:1-15). Han blir stamfader till arabiska folkgrupper bland vilka islam senare får ett starkt fäste.

Islam som religion började ta form genom Muhammeds predikningar i Arabien i början av 600-talet e.Kr.. Och han valde Allah bland alla förfädernas stamgudar man skulle tillbe som den ende Guden. Vid 40 års ålder fick Muhammed en uppenbarelse i Mecka efter att ha fastat en månad (ramadan). Ärkeängeln Gabriel dikterade ett budskap ord för ord till Muhammed som han skrev ned på arabiska (sura 26:192-199) mellan år 610 – 622. Så kom Koranen till (al-Qurʾān al-Karīm, “den ädla recitationen”) och den var en exakt kopia av Allahs eviga ord i himlen. (sura 43:3). Koranen kan/får inte översättas, den ska bara förklaras av imamerna = prästerna. (sura 56:76-78). En del i Koranen är taget från Bibeln, men islam menar att den är ofullständig och behäftad med fel, därför gavs Koranen till Muhammed som Allahs fullkomliga uppenbarelse.

Stor skillnad hur Gud uppfattas och dyrkas i olika religioner

Då måste vi ställa frågan – hur uppenbarar sig Gud i olika religioner? I läroböcker och uppslagsverk beskrivs kristendom, islam och judendom som bokens religioner, vilket kan vara en legitim orsak till att tro att det är samma gud som dyrkas. Men är det verkligen så? För en pånyttfödd, bibeltroende kristen är tron på Gud inte en religion utan en personlig kärleksrelation genom tron på Jesus som Guds son och Frälsare. Gud och den

kristne har gemenskap genom den helige Ande. I Nya testamentet är Gud en Fader som älskar alla människor och vill rädda dem till evigt liv, men som också ska döma alla på ett rättvist sätt. För juden uppenbarar han sig i Gamla testamentet som Jahve = Herren, den som älskar den rättrogne juden och den som rättvist ska döma alla människor efter hennes gärningar. Det är en kärleksfull relation med Jahve, som uppehålls genom lydnad för Mose lag (Toran) och Gamla testamentets skrifter. För muslimen uppenbara han sig i Koranen som Allah, som älskar den rättrogne muslimen och hatar den otrogne, d.v.s. den som inte är muslim. (sura 16:23). Även om Allah bekänns som den ende guden beskrivs hans väsen med 99 namn. (sura 59:22-24). Att lämna islam eller konvertera kan straffas med döden. Ordet islam betyder underkastelse och varje muslim måste lyda de regler/bud som Allah påbjuder i Koranen. Islam är en lagreligion där begrepp som rättfärdighet, nåd och frälsning inte finns. Muslimen måste räkna med ödet och har ingen garanti att komma till himlen. Det är en avsevärd skillnad i dessa gudsuppenbarelser, särskilt i NT:s och Koranens beskrivning. Det kan omöjligt vara samma Gud som vi möter i dessa skrifter!

Bibelns Gud vill uppenbara sig för varje ärlig människa

När vi vill förstå om kristna och muslimer tror på samma gud måste det sägas något om hur människor upplever den gud man tror på. Här finns stora skillnader. Bibelns Gud är allvetande, känner och älskar varje människa. Han hör och vill svara på dennes ärliga bön om frälsning och hjälp i olika situationer. Många muslimer är besvikna på sin religion idag och söker därför efter något som kan ge dem inre tillfredsställelse. Gud hör naturligtvis även en jude eller en muslim som ber, och Han inte bara hör. Många är vittnesbörden bland muslimer om hur Gud uppenbarar sig genom Jesus i drömmar och syner. Och man upplever frälsning och därmed frid och ett nytt hopp.

Allah tycks inte ha samma öppna öra till alla människor och verkar inte lika villig att svara på deras böner? Han visar sig vara en nyckfull gud. Relationen mellan Allah och människan sker genom att hon håller förbundet, de fem pelarna – Vittnesbördet, Bönerna, Fastan, Allmosorna och Pilgrimsfärden till Mecka. Om människan håller sin del så uppfyller Allah sin del av förbundet.

Bibelns Gud har upprättat ett nådens förbund med människan där hon får ta emot frälsning/evigt liv genom tro på Jesu död och uppståndelse som ett ställföreträdande offer, utan att åberopa egna gärningar. Det är en avsevärd skillnad mellan kristen tro och islamsk tro i detta avseende. Bibelns Gud har sänt sin enfödde Son till världen för att rädda människan. (Joh. 3:16; Apg. 4:11,12). I islam är det en hädelse/synd att bekänna att Allah skulle ha en son. (sura 112:1-4; 17:111). Det finns inget ställföreträdande offer i islam som har sonat människans synd. Detta är det starkaste argumentet för att det inte är samma gud som kristna och muslimer tror på. Bibelns Gud är den som söker människan eftersom hon som syndare inte kan nå till Honom i egen kraft. (1 Mos. 3:9; Luk. 15:1-7). Koranens Allah söker inte efter människan eftersom hon inte är en syndare (hon är endast skapad svag) som behöver frälsas för att komma till himlen. En människa blir muslim genom att födas i en muslims familj (eller konvertera) och fostras till att lyda Allahs bud. Allahs efterföljare ska tro och göra goda gärningar.

Kristnas kallelse är att förkunna evangelium för alla folk

Det blir allt vanligare i kristna sammanhang att tala om Gud som den som är större och är bortom alla religioner och trosuppfattningar. Det går inte att placera in Gud i en box, säger man. Det ligger en viss sanning i det, men om det är en förklaring till att människor möter Gud i alla religioner, och att slutligen alla kommer till himlen, då blir det fel. Det är i den andan som Jackelén antog sitt biskopslöfte ”Gud är större” vid sin installation som Ärkebiskop. Denna bekännelse ligger väldigt nära muslimernas bekännelse av Allah. Om detta är sant är Gud inte rättvis. Då har Han favoriter – de som redan här i livet får möjligheten att smaka Hans frid, glädje och kraft. Men Gud har inga favoriter!

Bibeln och Koranen skiljer sig väsentligt som helig skrift. I Bibeln finner man en historisk kontinuitet som är logisk. Genom att uppenbara sig för historiska människor närmar sig Gud det syndiga människorsläktet för att få tillbaka gemenskapen med dem. Han kallar på Abraham, Isak och Jakob från vilka ett Gudsfolk (Israel) växer fram, och som i förlängningen blir ett jordiskt sköte i den unga judiska flickan Maria som framföder Guds Son, Jesus Kristus. (Mark. 12:26,27; Joh. 4:22; Hebr. 5:8,9). En sådan historisk logik finns inte i Koranen. Visserligen nämns Maria, Jesus och några av profeterna men är då inte överensstämmande med vad Bibeln säger om dem. Man får intrycket av att Koranen tillkommit i ett speciellt syfte, att sätta ramar för ett visst religiöst beteende.

Varför har den självklara utgångspunkten för kristna bekännare genom alla tider, den att Jesus är enda frälsningsvägen genom vilken vi kan få kontakt med den ende sanne Guden (Joh.14:6), blivit så ifrågasatt i vår tid? En stor orsak är den historiskt-kritiska bibelforskningen som i mer än hundra år har sått tvivel på Bibelns historisitet genom att visa på felaktigheter man menar finns i texten. Man säger att Bibeln inte är

Guds ord utan bara innehåller Guds ord. Jesus har inte sagt orden i Joh.14:6, utan det är en efterkonstruktion av hans efterföljare. Därför kan det inte hävdas att Jesus menar vad han sagt eftersom det lagts i hans mun. Alltså kan Gud mycket väl ha andra frälsningsvägar, menar man.
Jesus gav lärjungarna ett uppdrag i missionsbefallningen och den gäller för alla Jesu lärjungar i alla tider. (Matt. 28:16-20). Uppdraget innebär att sprida det goda och glada budskapet om frälsning genom Jesus Kristus, han som är vägen, sanningen och livet, till alla människor oavsett nationalitet, religionstillhörighet eller social status. Den fruktansvärda terror som nu råder i Mellanöstern, som innebär att miljoner människor flyr från sina hem, sker inte av Guds vilja. Det är Satan och hans onda redskap som orsakar detta kaos. Samtidigt tror jag att Gud har en tanke med att muslimer nu kommer till Europa och Sverige. Vi är de mest sekulariserade i världen, och de senaste 30 åren har vi kristna inte gensvarat särskilt mycket på Guds kallelse att sprida evangelium till hela världen. Nu kommer dessa, som vi skulle ha gått till i deras hemländer, till oss och vi kommer inte undan vår kallelse längre. (Apg. 1:8). Låt oss därför med respekt för, och kärlek till alla männsikor leva ut vår kristna tro i ord och handling. Det gäller liv eller död för människor! (1 Joh. 5:11,12).

Claes-Göran Bergstrand. 16-03-24.

Om Camnerin och Equmeniakyrkans unika utspel Del 3 av 6. Hur DAF blev en Volvo. Industriell teologi.

Lekfull jämförelse i allvarligt ämne om en förklädd Gud

Sofia Camnerin har i ett unikt inlägg i Sändren i sin roll som kyrkoledare anfört att judisk tro, islamsk tro och kristen tro vänder sig till samma Gud.

Art juden Jesus talar om sin himmelske Far som Herren Gud gör det ju väldigt enkelt att konstatera att judendom och kristendom relaterar till samma Gud, Jesu himmelske Far.

Logiskt och teologiskt ganska självklart och enkelt för en gammaldags läsare.

Det Camnerin och Equmeniakyrkan nu lär ut är att Islam med hänvisning till kristendomens monoteism har samma Gud som kristendomen. Så här argumenterar Camnerin

“Om någon säger sig tro på Gud är det Gud den tror på. Vi kristna tror ju att det endast finns en Gud. Däremot kan man ha olika relation till denna Gud och olika uppfattningar om Gud”

Resonemanget är spännande då det ytligt sett har en logik. En gud är en Gud. Den som säger sig tro på en gud tror på” Min Gud” dvs i kristnas fall Jesu Fader och Jesus själv.

I Camnerins kontext handlar det om Abrahamiisk religion med monoteistisk grund.

Bahai relaterar också till en gud och har ett ursprung riktat till Abraham, Moses och Jesus.

Utifrån Equmeniakyrkans “nya teologi” (kanske är den inte alls ny?) relaterar således bön i muslimsk och Bahai tradition till Jesus som ju är Gud, den helige Ande och Jesu Fader Herren.

Eftersom Gud är en måste Camnerins logik bygga på att andra “engudsreligioner” tror på samma väsen. Och eftersom den kristna utgångspunkten är en Gud måste alla som säger sig tro på en Gud tro på Jesus och hans Fader. Equmenialedaren dristar sig inte att uppställa en tänkbar teori nämligen den att Imamen som ber till Allah kanske ber till Jesu motståndare, Att den teoretiskt Abrahamitiska tron “muterat” så att Herrens motståndare förklätt sig till Gud. Som en Daf som klätt sig i Volvoskrud. (knepig jämförelse….)

Det finns ju rätt många religioner som har en guds-perspektiv. Om alla dessa är relaterade till Jesu Fader blir hela religionsfrågan minst sagt bökig att förstå.

En byggsten förutom “engud”logiken är kopplingen till att Islam och Bahai relaterar till Abraham. Noterbart är att Bahai och Islam inte bejakar hela Bibeln eller ens hela GT. kristnas och judarnas gemensamma bibel.

Eftersom Islam bekänner relationen till Abraham blir Camnerins tänkande att de har Herren som sin Gud och när de ber, gör de det till Jesu fader, fast på lite annorlunda sätt.

Som “icke teolog” och baptistisk läsare hänger man inte riktig med i den teorin. För att en inriktning relaterar till Abraham betyder det ju inte att man står i Abrahams tro fullt ut? För arvet efter Abraham kan ju förändras.

Allt som betecknas som Gud behöver inte vara Gud. Se föregående inlägg om begreppet “term”. Och sen är nästa begrundsvärda område om Equmeniakyrkan delar sin gudatro med mormoner, Jehovas vittnen  m.fl. andra religioner eller sekter? Eller ser man bara Gudsbilden som identisk och frälsningsläran vid sidan om den Gud som Jesus var?

Teorin och mysteriet om en förklädd Volvo eller var det en förklädd DAF?

Än mer förenklat kan man se det så här:

  • Volvo är en bil med visst kvalitetsrykte. Varumärket har ett högt monetärt värde.
  • Volvo köpte Daf Kallade den Volvo 66 och satte dit nya färger och emblem. Bilen hade låg kvalitet och avvecklades. Det var en Bil och en Volvo på ytan men var det en “riktg” Volvo eller förklädd DAF?

     

    Daf var en bil med tveksamt kvalitetsrykte. Bilen såldes till Volvo

     

  • OO
  • Ordet Bil finns kvar men än ställer sig nog många frågan om det var en Volvo? Om man sätter skylt på bilen blir bilen det skylten säger?
  • Om man sätter ordet Gud på ett väsen som inte är den Gud som är Jesu Fader eller om man relaterar till ett förhållande till Gud som en gång varit, ändrar ju det knappast den djupa tron till något verkligt.
  • Det Camnerin försöker säga kan ju också ses som ett medel för att dölja ett annat faktum. Det finns en annan kraft som vill förringa eller transformera eller förstöra Guds ord och hans församling. Att denna kraft ikläder sig en slags gudalik form och tillber sig förändrar ju inte det faktum att det kanske kan vara så att den som påstår sig ha kontakt med den ende Guden åkallar hans motståndare.

Equmeniakyrkan är ute på tunn is. Eller kommunicerar outgrundligt….

Anders Wiberg, Otto Länsberg, F. O. Nilsson hade troligen haft rätt entydiga begrepp för vad man erfarit av en kyrkoledningen som redovisar sin lära såsom Camnerin gör.

Otto Länsberg, klassisk baptist som villa att alla skulle möta Jesus

Men här och nu verkar det vara OK och till och med överlagt. Kan det vara så att den valda kyrkostyrelsen delar kyrkoledarnas åsikter? Om inte behöver den direkt reagera på budskapet i Sändaren och korrigera kursen.

Akilovs Gud ropade till den gud han tror på när han trodde sig köra in i paradiset och samtidigt döda människor på Kungsgatan i Stockholm. Kan det verkligen vara så att Equmeniakyrkans högsta andliga ledarskap anser att Akilovs gud är densamme som Gud Fader allsmäktig, Jesu Fader. Kan det vara så att bara för att Akilov kallar något han tror på gud är det den samme Guden, samma skapare,samma väsen som gett oss Jesus? Är Akilovs gud vår?  Camnerin skriver: “Som kristna kan vi inte förutsätta något annat än att det finns en Gud. Om någon säger sig tro på Gud är det Gud den tror på. Vi kristna tror ju att det endast finns en Gud.”

Märkligt. Hur hamnade man där?

Helt sensationellt inlägg från Equmeniakyrkans kyrkoledare! Del 2 av 6.

I Sändarens senaste nummer lägger tidningen ut en insändare/debattartikel från Equmeniakyrkans biträdande kyrkoledare, Sofia Camnerin.

Här på denna blogg har vi tidigare behandlat hennes speciella sätt att leda den evangeliska kyrka hon leder.

Men nu känns det som något helt unikt i fråga om teologiskt genombrott. Se följande text:

http://www.sandaren.se/debatt/sofia-camnerin-samma-gud-men-olika-uppfattning

“Samma Gud men med olika uppfattning” skriver Camnerin. Från den proklamationen förs ett slags akademiskt resonemang om Gudsbilden i monoteistiska religioner. Grunden för artikeln finns i en skriftväxling på tidningens debattsida om Gudsbild i förhållande till migrationsverkets ställningstagande i enskilda ärenden avseende så kallade konvertiter.

Läs gärna inlägget här i Klassisk baptism den 18 februari: Att konvertera eller att komma hem. Att byta religion eller att möta Jesus.”

Men budskapet i hennes inlägg förtjänar att analyseras specifikt i dess kontext. Det är ju inte en privatperson som skriver, utan en kyrkoledare för en stor kyrka med en klassisk väckelsekristendom och baptism i bagaget,

Menar Camnerin att stormuftin i Damaskus ber till samma Gud som Equmeniakyrkan bekänner? Alltså att det rör sig om samma Gud som tillbes?

Bitr kyrkoledare Sofia Camnerin

Stormuftin i Damaskus andlig ledare som månne beder till samma Gud som camnerin enligt Camnerin. Muftin är i nära samarbete med massmördaren Assad i Damaskus

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ber han till och umgås med samma Gud som Sofia Camnerin?

Billy Graham Bad han till samma Gud som ayatollorna?

Kommentarer och tankar utifrån Equmeniakyrkans ståndpunkter

Kommentar A. Om kontexten, budskapet och underliggande mening.

I Camnerins text skriver hon att hennes budskap är framfört inom hennes uppdrag som  “vald” kyrkoledare och företrädare. Det kan inte tolkas på annat sätt än att det inte är personliga tankar av just henne utan att det är Equmenia kyrkan och dess ledning som sänder ut textens budskap.

Några viktiga begränsningar anges; hon behandlar inte soteriologin, läran om frälsning, Det samtalet får hanteras på annat sätt. Det andra sakförhållandet är att inspelet sker som en följd av en diskussion om hur kyrkan ser på det vissa kallar konvertiter. I gammal baptistisk    terminologi; de som tagit emot frälsningen i Jesus Kristus och mött Jesus i en pånyttfödelse.

Avgränsningen avseende soteriologin skapar den textmässiga dynamik man anar författaren vill uppnå.  Budskapet har därtill framtagits i samarbete med muslimer och judiskt troende. Det tyder inte heller på en enskild medarbetares infall eller slump utan en medveten handling från vår egen kyrka.

Om en universitetslektor, i ett seminarium, i sekulär miljö, på statligt universitet genomför en dylik dialog, är den begripligt välformulerat och motiverat i just den kontexten. Men Camnerin är inte anställd av staten i en akademisk miljö. Hon är kyrkoledare i en evangelisk kyrka. Själva metodiken av att lämna soteriologin för ett annat samtal, öppnar för att huvudbudskapet blir minst sagt knepigt. Kyrkans budskap rinner undan för en annan diskussion, profilering och teologisk proklamation. Som kan förstås olika.

Kommentar B. Om Camnerins språkbruk och argumentation.

Artikeln ser initialt väldigt välskriven ut. Noga formulerade överväganden, men en vetenskaplig religionshistorisk yta. Dessutom till syns en  mycket korrekt politiskt polish som passar Migrationsverket som vill blunda för människors upplevda frälsning och pånyttfödelse i Kristus. Alla religioner är i Camnerins värld inkluderade i en slags synkretistisk kökkenmödding,

Man kan också uppleva Camnerins huvudbudskap som en slags akademisk ordlek. En metodik som förändrar  läsarnas uppfattning av ett hennes och ledningens underliggande budskap. Så här kan Camnerins teknik upplevas; Beskrivningen av en begreppet gud genom dialogen i text kompostitionen skulle dock kunna förklaras med det gamla aristoteliska ordparet ’term’ och ’begrepp’. Termen ’Gud’ med dess tre bokstäver på svenska och dess motsvarighet i olika språk är en sak samt hur den använts historiskt. Vad termen dock står i olika sammanhang, religioner och sekter, olika gudsbegrepp, deras innehåll, dvs. definitioner är en helt annan sak. Camnerin reder inte ut något av det. Yta men inte innehåll med andra ord.

Kommentar C. Del av kommentar avseende Gud/gudar i Camnerins text.

I Bibelns första del (GT) finns begreppet Gudar behandlat hundratals gånger. Här kan man läsa i 2 Mos 20 det så kallade första budet

  • Du skall inte ha andra gudar vid sidan om mig.
  • Luther utvecklade detta bud och menade följande;Du skall inga andra gudar hava jämte mig. (du ska inte tillbe eller dyrka andra gudar)

I Nya testamentet finns följande i Galaterbrevet 4:8-11:

  • Ingen väg tillbaka    8Förut, när ni ännu inte kände Gud, var ni slavar under gudar som i verkligheten inte är några gudar. 9Men nu när ni känner Gud, eller rättare, när Gud känner er, hur kan ni nu vända tillbaka till dessa svaga och ömkliga makter och vilja bli deras slavar igen? 10Ni håller ju så noga räkning på dagar och månader och särskilda tider och år! 11Jag är rädd att jag har slitit förgäves för er.
  • I 1 Kor 8 läser vi apostelns ord: “Ty även om det finns så kallade gudar, i himlen eller på jorden – och det finns ju många gudar och många herrar6så har vi bara en Gud, fadern från vilken allting utgår och som är vårt mål, och bara en herre, Jesus Kristus genom vilken allt är till och genom vilken vi är till.”

Moses och Gud var klara på att inga andra Gudar skall följas vid sidan om hans Gud. Dvs det fanns fler gudar….

För en läsare verkar det tydligt att Gud i den dialog han förde med Moses var klar över att det fanns andra Gudar. Moses fick påbudet från Gud att inte ha andra gudar vid sidan av Gud/Herren. OM det var så att det då enbart fanns en Gud vore Mose budskap och nedteckning på stentavla helt onödig.

Galaterbrevet talar om slavande under gudar som inte är några gudar. OM aposteln ansett att det bara fanns en enda Gud vore också detta yttrande helt tokigt.

Bibeltexterna ger oss kunskap att det finns en Gud Herren men det finns också andra gudar som inte är den gud som ÄR. Gudar som finns i plural och som utger sig för att vara Gud. Om det är i singular eller plural är en annan frågeställning.

Camnerin anser i likhet med muslimer att Judarnas Gud, Jesu egen Far och de Kristnas Fader i himmelen är Allah (Gud). Camnerin  tycks således dela den uppfattningen om Gud med hänvisning till muslimers anknytning till Abraham. Visst kan man som muslim eller som troende på en viss Gud anse att just den Guden är den som ÄR.  Men om olika personer gör så är då svaret rätt för alla om det nu inte bara finns ett svar.

Uppenbarelsen och tillbedjan
Redan här blir den radikala skillnaden med den kristna uppenbarelsen och judendom och islam synligt. Jesus tillbes jämsides med Gud (JHWH). Jesus är av samma väsen som Fadern. Liksom Fadern är han A och O.
Islams gud har namnet Allah. Bara en av bokstäver ”h” i Guds namn är med. Gamla testamentet uppenbarar Guds namn, JHWH. När islam födds ca 600 år efter Jesus, har man inte ens samma gudsnamn! Man tror m.a.o. inte på samma Gud. Det är märkligt att Carmnerin med likasinnade inte har insett detta.

Camnerin tycks inte lägga något större vikt på den kristna trons särart i fråga om Guds självuppenbarelse i Jesu person även om det nämns i texten. Hon skriver att människor ”tror på olika sätt om Gud.”

Ett viktigt argument tycks vara följande: ”Intressant för kristna är att muslimer i islamteologisk bemärkelse inte kan betraktas som muslimer om de inte tror på Jesus, Moses, Abraham och de andra profeterna.” Här förklarar Camnerin dock inte vad hon med ”tron” menar. Tron tycks fungerar som någon slags subjektiv förhållningssätt till dessa personer. Men också ateister kan ”tror på olika sätt om gud, Abraham, Mose”, etc.

Hon säger inte ett ord om att muslimer betraktar Gamla testamentet vara delvis korrumperat och att en hel del av text har lagts till. Muslimer har samma åsikt också om Nya testamentet.

Om judarnas hällning till NT säger hon inte ett ord! Med tanke på Jesus och hans hållning till GT och NT:s betydelse för den kristna människan har Camnerin ingenting att säga.

Intressant är också Camnerins resonemang kring det ”religiösa livet”. Hon bagatelliserar Jesus på ett sätt som är svårt att begripa. Hon skriver att ”både kristna och muslimer tror ju att Guds sändebud redan har kommit, vilket påverkar det levda religiösa livet.” Vad menar hon här? Är Jesus och Mohammed likvärda ”sändebud” eller på vem/vilka syftar hon med ”sändebud”? Det är dock intressant att notera hennes ordval, ”sändebud”! Det är en direkt ”flört” riktad till muslimer.

Gudsbilden, teologin och den evangeliska kallelsen

Equmeniakyrkan har en alldeles utomordentligt formulerad målbild för kyrkan. Om det finns ingen annan mening. Såsom  Camnerin problematiserar och faktiskt antyder är Kristus och Fadern  identisk med Allah (Gud översatt) Det är i sig ytterst märkligt.

Men det tycks inte som en slumpmässig engångshändelse eller ett misstag i kommunikationen. Kommunikationsavdelningen inom kyrkan är dessutom försedd med en högre bemanning än en medelstor kommun.

Nej det anmärkningsvärda är att varje läsare av Camnerins text ger ett slags begripligt svar på de många frågorna om varför vår egen kyrka verkar sakna ambitioner  att evangelisera för nyanlända och krigshärjade med muslimsk identitet.

På denna blogg har detta faktum lyfts fram ett otal gånger. Senast i föregående blogginlägg där kyrkan går ut med innebandy och social interaktion som de verktyg de har att erbjuda. Kyrkan verka ha nedprioriterat evangelisation till förmån för socialisation och interaktion. Rätt makabert om det är så. Hoppas det är fel uppfattat. Vem vill vara med i en sådan kristen kyrkogemenskap?? Men förklaringen kring denna nedprioritering kan måhända finnas i Camnerins analys: Islam eller kristendom är olika vinklar på förhållande mellan den ende Guden och människan. Så varför bry sig om dem som redan tror på den ende Guden. De är väl “hemma” i tron…?????Eller?

Sofia Camnerin kör runt i rondellen. Varv efter varv.

I kyrkoledningens text drar Sofia Camnering en slags slutsats makerad med ordet Alltså:

“Alltså; Som kristna kan vi inte förutsätta något annat än att det finns en Gud. Om någon säger sig tro på Gud är det  Gud den tror på. Vi kristna tror ju att det endast finns en Gud.”

Det helt unika i just de två meningarna är ju en slags gemensam helhet innehållande en logisk piruett. Läs detta unika noga. Mening för mening i det som var textens slutsats och sammanfattning i begreppet Alltså:

  1. Utsaga 1 är att kristna förutsätter att det finns en enda gud.
  2. Utsaga 2. Om någon säger sig tro på Gud är det Gud den tror på. Således leder denna logiken  för alla de individer som har en påstådd gudatro.
  3. Utsaga tre är ett rondell varv:  Vi kristna tror att det finns endast en Gud

Texten säger ju egentligen att den som tror på den tror på en Gud tror på den Gud som är den enda Guden oaktat vem denna Gud tycks vara i sin kontext. Spännande eller beklagligt? Välj!?

Samma Gud eller.

Iman i Gaza med bön och vapen. Uppmanar till död och slakt. Den gud han ber till är det den Gud Camnerin anser vara vår Gud.och Equmeniakyrkans Herre.

 

Denna arme lovsjunger en Gud och Hans son- Är det samma Gud som imamen  i Gaza med utgångspunkt från Camnerins teologi.

 

 

 

 

 

 

SOFIA CAMNERIN SKRIVER:

“Alltså; Som kristna kan vi inte förutsätta något annat än att det finns en Gud. Om någon säger sig tro på Gud är det Gud den tror på. Vi kristna tror ju att det endast finns en Gud”

Den som lyssnar till inlägg från vissa imamer eller uttolkare av Allah eller Koranen möter en Gudsbild som är långt från den barmhärtige Guden. Utifrån Camnerins analys skulle i så fall denne ende Gud visa olika ansikten utifrån de som söker. Men den som söker en kärleksfull Gud men möter en hatets hur skall det budskapet tolkas?

Allahu akbar.

Orden om att Gud är större är numera väl känt. Innan en muslimsk troende offrar sina liv genom att samtidigt döda så många som möjligt utger man ropet Allahu Akbar. Självfallet är absolut inte alla muslimer i den tron att detta böneupprop betyder död åt otrogna. Däremot används det under de senaste åren som uträdesord från denna värld in i det paradis som den mördande uppfattar hans gud skapat.

Hur skall man se på Akilovs bön till sin Gud? Är det en bön till min Gud? Är hans och min Gud samma Gud eller har han en annan Gud? Det är frågan…

När terroristen Akilov med en lastbil mördade ett antal oskyddade individen gladdes terroristen utifrån förväntan om positivt bemötande från den ende gud Akilov tror på.

Pastor Joakim Lundqvist, Livets Ord. Ber han till samma Gud som Terroristen Akilov? Är det enbart soterologin som skiljer dem? Knappast….

 En Abrahamitisk religion till 

Bahais symbol

Bahai är en monoteistisk som religionen grundades år 1850 i Iran då en man vid namn Bab fick en uppenbarelse av gud att det ska komma en ny grundare till en ny religion men ingen vet vem. Om man är en Bahai-troende tror man på alla andras profeter ifrån de olika religionerna, först börjar vi med Adam, Noa, Abraham, Zoaster,Moses,Jesus & Muhammed. Ser man på Bhai utifrån är det en Abrahamitisk religion, monoteistisk som bejakar Moses Jesus med flera väl kända profiler.

Utifrån Camnerins teologi kan Bahai ses så här:
– Till de som utifrån samma grundsyn tillber samma Gud finns bland andra
-Jehovas vittnen
– Mormon kyrkan
  • Ayyavazhi
  • Bahá’í 
  • Bhakti
  • Cao Dai
  • Drusisk religion
  • Islam 
  • Judendom
  • Kristendom
  • Mandeism
  • Rastafari
  • Samaritansk religion
  • Sikhism
  • Yarsanism
  • Zoroastrism m.fl.

Är det så att man ska se samtliga dessa religiösa yttringar såsom varianter på  gudstro/kristendom? Således förhållanden avseende tro fakta, kunskaper och känslor mellan en högre personlig makt (Fadern, Herren) och den enskilda människan.

Kan det vara så att  Sofia Camnerins ord för Gud i hennes och Equmeniakyrkans debattinlägg,  inte avser ett förhållande eller beskrivning av en levande Gud som är delaktig i våra liv. En Gud hör på våra böner, svarar på dem och ingriper i våra liv med faktisk närvaro och agerande. En Gud som också ger en känslomässig upplevelse av närvaro och således i dialog mellan den troende och Herren själv? Gamla testamentet är fyllt med berättelser om ömsesidig kommunikation mellan människan och Herren. Det var ingen död Gud som skildras i Skriften, Lagen och profeterna reglerade dessutom förutsättningarna för människan att leva enligt Guds ordning och vilja. Den religiöse ledare som vill leva i GT anda om en ömsesidighet bör pröva hypotesen om Jesu Fader, Judarnas Herre och Bahais och islams “gud” är namn på det väsen man tillber är identiska.

Fortsättning följer.

 

L

 

Equmeniakyrkans nya satsning

Equmeniakyrkan har gjort en ny satsning på bred front. I text visar kyrkan sina ambitioner som kyrka och i videon läggs budskapet in,

http://equmeniakyrkan.se/nyavanner/

En annan kyrka med dynamisk växande verksamhet med dop och församlingstilväxt för en internationell målgrupp visas på nedanstående länk.

http://www.globalgemenskap.se/index.php/en/

Utifrån en klassisk baptistisk tradition och kanske lite evangelikal hänförelse är länkarna talande.

Läs gärna och begrunda.