Välkomna till Sexpartyt!

Under den stora kommun- och regionstödda West Pridekampanjen denna vecka anordnas under lördagkvällen en stor BDSM-fest i Gamlestaden Göteborg, programaktivitet 152.

Kvällens tema är ”Edgeplay”, ungefär att leka på kanten till döden, och för dig som inte riktigt vet vad det är så finns det lite olika varianter. En vanlig variant, ”breathplay”, är att strypa sin partner till medvetslöshet medan man har sex. Det finns då en välkänd risk för svåra hjärtkomplikationer. En annan variant är att ge elchocker som framkallar stark smärta. ”Som givare kan det vara väldigt charmigt att ge en väldigt hög smärtnivå med minsta möjliga ansträngning” som experterna beskriver det. Andra varianter är ”needleplay” eller ”knifeplay” där man kan sticka eller skära varandra för högsta möjliga smärtupplevelse under sexakten. Gästerna uppmuntras särskilt pröva på och utöva edgeplay denna kväll och speciella utrymmen kommer finnas för detta. ”Kom två, tre eller fem – men inte ensam… Det kan vara en dejt, en kompis eller en kk, bara du har någon som du avser att ha utlevnad med under kvällen”.  Eftersom Göteborgs stad fullkomligt reservationslöst stöder hela kampanjen och gör den möjlig så kanske du har tur och hittar något av kommunalråden bland tortyrverktygen.

Jag har ofta längtat efter att få ge Ann-Sofie Hermansson en riktig elchock under debatterna i kommunfullmäktige, säger Jonas Ransgård(M). – Nu har jag chansen att äntligen göra det med ”Soffan”, i soffan och samtidigt få skönt på flera sätt, fortsätter oppositionsledaren.
När man har så mycket makt som jag har, så är det själva undergivenheten som attraherar, säger Ann-Sofie Hermansson(S), kommunstyrelsens ordförande, i en kommentar. – Att få bli piskad, slagen och förnedrad känns viktigt för att jag i mitt politiska uppdrag skall kunna förstå hur mina invånare har det varje dag, särskilt i förorten.

Det är många människor som inte förstår hur man skall behöva försätta sin partner i medvetslöshet eller tortyr för att kunna njuta av sex. Sexsadisterna blir därför en väldigt utsatt grupp som vi måste värna extra mycket om, säger Mariya Voyvodova (S), kommunalråd för mänskliga rättigheter och särskilt ansvar för West Pride. – Visserligen vet vi att det ibland inträffar ett och annat dödsfall i denna aktivitetsform men lite svinn får man ju räkna med. Ärligt talat är det nog en del som drömmer om just detta, att få löpa hela linan ut. – Men Göteborg skall vara en stad för alla! Därför står vi helhjärtat bakom det som arrangeras i West Pride, fastslår kommunalrådet med emfas.

Även flera andra högprofilerade partners till West Pride uttrycker sitt gillande över BDSM-festen. Västra Götalandsregionen som ger ett brett stöd till hela kampanjen menar att programaktiviteten blir ett fint sätt att lyfta visionen om Det Goda Livet.  Länsförsäkringar i Göteborg och Bohuslän håller precis på att ta fram en ny sexskadeförsäkring i samarbete med RFSL som de gärna vill testa. Även Gillis Edmans Begravningsbyrå menar att denna typ av sexpartyn skapar en ökad kundtillströmning.

-Det är hemskt att det fortfarande i vårt samhälle finns fobiska människor, högerkristna fundamentalister, rasister, bakåtsträvare och andra som inte förstår att det som händer i West Pride handlar om kärlek, mänskliga rättigheter och allas lika värde, inte minst den härliga festkvällen som du frågar om, avslutar en Stolt Pridefunktionär i folkvimlet i Regnbågsparken.

Reporter

Fotnot. Citaten ovan kan möjligen tolkas som inte helt korrekta

Pride och människovärde. Reflektioner i en tid av medialt brus.

Så kallade Pride festivaler äger numera rum i allt fler kommuner. I offentlig verksamhet har till och med anställda uppmanats att på betald arbetstid deltaga i sådana festivaltåg. Orsakerna handlar då om att deltagandet ses som en viktig markering till stöd för demokrati och människovärde.

Bakgrund

Även kyrkor och många präster och en del pastorer är engagerade i dessa aktiviteter och Equmeniakyrkan är aktiv på många ställen.

Jenny Dobers kyrkoledare,gillar gå i Pridetåg

Jenny Dobers regional kyrkoledare i Equmeniakyrkan gillar att gå i Pridetåg

Kyrkans egen andliga ledare  i Stockholmsregionen Jenny Dobers har stött verksamheten, deltagit  i festivaltåget och supportat Pride med ord om upplevd kärlek och att hon deltar i paraden för att hon kan och solidaritet med människor som på grund av sin sexuella läggning förtrycks.(Sändaren)

 

Kors för pisk/SMISK

PRIDE-AKTIVITET: Kors för pisk/SMISK

Hur kan det komma sig? Hur får man ihop Bibeln och just Prides yttringar och grundläggande värderingar? Hur kan en kyrkoledare och andlig ledare i Equmeniakyrkan solidarisera sig med de yttringar av värderingar och livsmönster som finns där samlade under regnbågsflaggan? Hur förhåller det sig med kärleken och kyrkans syn på smisk pisk,kors-sex och förnedring inom  bodysadomaschcism och festivalens sk ”kinkytorg”?

BDSM aktivitet, repbindning

PRIDE-AKTVITET: BDSM aktivitet, repbindning

Är det människovärdet kyrkan stöder genom deltagandet? Är det omvändelse tro dop och församlingsgemenskap som Equmeniakyrkan för fram till mänskorna som finns där i och runt festivalerna? Är det befrielse till ett liv i gemenskap med Jesus Kristus i den anda och på det uppdrag som Jesus gav sina lärjungar? Finns friheten under regnsbågsbaneret? Avgörande argumentation kring politikers och offentligt anställdas deltagande i festivalerna är bland annat att de ses som verksamheter grundade på solidaritet, inkludering, människokärlek, frihet och demokrati. Festivalerna ses som viktiga yttringar för att manifestera synen på människovärdet.

Kring den basala värderingen bakom finns det i den offentliga debatten mycket begränsad analys. Alla verkar tycka det är jättebra och viktigt. Men hur kan verksamhetens yttring och funktion ses i ljuset av begreppet människovärdet.

Vesa Annalas synpunkter, väl värda att fundera kring

Vesa Annala har funderat kring detta. Med hans tillstånd redovisas hans skrivning:

Vessa Annala teolog och pastor

Vessa Annala teolog och pastor

I samband med festvalen i Kalmar funderade teologen och pastorn Vesa Annala över argumentationen med kopplingen till begreppet ”människovärde” och Pride.

Det finns många skäl att fundera på hur politiska värdeord förskjuts och används utifrån olika utgångspunkter annat än vad de tidigare förväntats motsvara. Här nedan återges Vesa Annalas artikel:

”Pride och människovärdet”

Ingen har kunnat undvika att ”Kalmarsundspride” är här. I detta sammanhang dyker ordet människovärde (allas lika värde) ofta upp som ett argument för evenemanget. Därför är det på sin plats att ge en liten reflektion kring frågan.

Alltså: vad är människovärdet och hur bestäms det? I Nationalencyklopedin (nätupplagan) beskrivs människovärde på följande sätt: ”värde som tänkande och kännande varelse, vilket utgör grund för människans naturliga rättigheter som frihet, drägliga materiella förhållanden etc.; i princip lika för alla människor.” I beskrivningen definieras människans värde utifrån människans konstitution som ”tänkande och kännande varelse” (utan att närmare säga vad som menas). Man skriver om människans ”naturliga rättigheter”(frihet etc.). Redan här inser vi att människans värde har ingenting med ens sexuell läggning, religiös övertygelse, eller frånvaron av den (en ateistisk livsåskådning) eller annat liknande att göra. Samtidigt styr bakomliggande (världs- och livåskådningsmässiga) föreställningar frågor som berör just människans värde. Man talar om olika värdeteorier.

I en kristen (och i en islamsk) kulturtradition härleds människans värde utifrån övertygelsen att Gud skapade människan till sin egen avbild. Man hävdar att människan har ett objektivt, unikt, värde. Värdet bestäms, så att säga, ”utifrån”.

Sett utifrån ett materialistiskt/ateistiskt (evolutionärt) perspektiv (som är den förhärskande föreställningen idag) har människan inget unikt, objektivt, värde. Hon bara är ett däggdjur bland andra. I denna föreställning avgör människan själv sitt värde. Värdet blir en social konstruktion. Den för tillfället rådande intellektuella elitens livs- och världsåskådningsmässiga föreställningar bestämmer människans värde. Olika människogrupper kan tillskrivas olika värde. Här blir man påmind om rasbiologin med dess fruktansvärda konsekvenser.

Olika debattörer blandar i den aktuella pridedebatten ofta ihop två saker, människovärdet och människans rättigheter (rätten att bestämma över sitt liv, i detta fall ens sexuella läggning). På Kalmarsundsprides hemsida kommer detta misstag tydligt fram när man skriver om ”…alla människors lika värde och rätten att älska den man vill”).

Den senare frågan (människans rättigheter) har en moralisk aspekt, dvs. vad som är rätt och vad som är fel. Också här styr livs- och världsåskådningar folks föreställningar. En kristen grundar sin etiska reflektion och sitt moraliska beteende på den bibliska uppenbarelsen (exemplifierad i Jesu liv). Där beskrivs den sexuella kärleken mellan man och kvinna som skapelsegiven ordning. Kärleken (den sexuella) får en objektiv karaktär.

En sekulär människa har ingen bestående (objektiv) ”regelbok” för sin etiska reflektion och sitt moraliska beteende. Man får försöka luta sig mot sin intuition (som ofta är tillförlitlig, som t.ex. att all misshandel är förkastlig). I andra frågor som t.ex., hptq-frågor säger samma intuition att homosexuellt beteende inte är en naturgiven ”rättighet” utan en avvikelse från den naturliga ordningen (en kristen skulle säga en avvikelse från skapelseordningen). Andra (ofta antireligiösa) hävdar individens rättighet att själv välja sitt eget kärleksliv utan att någon har rätten att kritisera detta val. Detta sistnämna förhållningssätt är naturligtvis politiskt, sekulärhumanistiskt och (svensk)kyrkligt en ”korrekt” hållning.

I debatten används ofta begreppet tolerans. Här finns dock en underton av intolerans. Den som inte reservationslöst ställer sig bakom hptq-rörelsens ”budskap” betraktas som intolerant. I skolan och i olika föreningar/företag förväntar man sig att folk deltar i pride-firandet.

Det är slående att statens (som sägs vara sekulär och neutral) institutioner (kommun, landstinget, länsstyrelsen) stöder mycket aktivt hptq-rörelsen.

I debatten är det få inom massmedierna som ställer några som helst djupare frågor kring hptq-fenomenet. Det rationella samtalet lyser med sin frånvaro. Man tycks vara så rädd för att bli stämplad som intolerant. Är det fråga om självcensur? Känslorna styr hela samtalet.

Alltså, summa summarum: hptq-frågor har ingenting med människovärdet att göra. Människans värde bestäms inte utifrån hennes beteende, hennes etniska, religiösa eller politiska tillhörighet. Den kristne (som undertecknad är) betraktar alla människor vara lika värda. Samtidigt har den kristna människan en klar hållning i frågor som berör människans beteende och livsföring. Både människans värde och hennes etisk-moraliska vandel styrs av övertygelsen att den kristna tron ger en sann bild av människans värde och en god moralisk vägvisare i livet.

Vesa Annala

 LGB

 

Pride- inte så mycket att vara stolt över

flaggaDet hade räckt med svenska flaggan. Det kristna korset i nationens färger som symbol för viljan att ge alla människors lika värde och fria möjligheter i vårt land. Den kristna etiken är den starkaste grunden för människors värde och korset bär ett kraftfullt budskap om personlig frigörelse till sann identitet. Att kommunerna byter ut svenska flaggan mot regnbågsflaggan visar på att det är ett större skifte av värdegrund.

Bakom de fina parollerna om människovärde finns i själva verket en helt annan agenda. I programmet för West Pride 2014 fanns det gott om programpunkter som handlade om våldssex, gruppsex och diverse perifera böjelser i olika former och de presenterades som en slags introduktionsseminarier för ovana att veta mer, pröva på och upptäcka nya världar. Några seminarier handlade om behovet att ifrågasätta värderingar kring sexarbetare i enlighet med RFSL:s agenda att göra prostitution legitimt och lagligt. Bakom de fina parollerna finns alltså underliggande budskap och inspiration till att förmå familjer, ungdomar och vuxna att börja idka gruppsex med grannarna eller börja använda kedjor, knivar, strypsex m.m. för att piffa upp sexlivet och skapa lyckligare familjer. Familjer förresten… Det är för många hbtq-vänner själva sinnebilden för det normativa förtrycket som hindrar människans sexuella möjligheter.

I årets festivalprogram var det knappast kärlek och människovärde utan normkritik som var nyckelordet. Den stora Fienden är samhällets traditionella köns- och familjenormer som hindrar människor att uppnå sin fulla sexuella potential och identitet.

Vilka normer är det mer specifikt som är den stora Fienden?

Det är i själva verket mycket enkelt. Det stora Onda som samhället hämmas av kan beskrivas i några enkla bibelord:

1 Mosebok 1:27 ”Och Gud skapade människan till sin avbild, till man och kvinna skapade han dem”

1 Mosebok 2:24 ”Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru och de skall bli ett kött”

I Guds värld heter det man och kvinna och de är skapade för varandra men i Pridevärlden är detta kränkande. Här heter det istället hetero, homo, bi, queer, inter, trans, pan, ickebinär, mogai, demiboy m.m. i ett ständigt växande antal identiteter och alla slags kombinationer är positiva och önskvärda.

I Guds värld är det normativa att en man lämnar sin kärnfamilj för att leva i sexuell trohet till sin hustru. Detta är rent avskyvärt i HBTQ-världen. Inte nödvändigtvis att 1200 (1)människor lever så men att påstå att detta är det normativt riktiga. Här handlar det istället om att det skall testas, grejas, utforskas och knullas runt i diverse konstellationer och att identitetsförändring och gränsöverskridande är det allra finaste. I samhällets nya normbildning är det gränsöverskridarna som är hjältarna. Alla som ”kommer ut” i olika former skall hyllas, otrohet kan ses som ett värdefullt inslag för att bli mer hel som människa och det kampanjas ivrigt för att alla nya tekniska möjligheter kring barn och familj omedelbart skall omvandlas till självklara rättigheter för personer med ovanligare läggning.

Pridekampanjens absoluta kärnvärde ”normkritik” står alltså i direkt kontrast till kristendomens bergfasta kärnvärden kring familjen; fasta könsidentiteter man och kvinna, äktenskap, trohet, kärnfamilj, sex inom äktenskapet. Pridevärldens huvudmotståndare är därmed Klassisk Kristen Tro.

Offentliga ledare, politiker och samhällsutvecklare bör besinna den enorma samhällskostnad som kommer att uppstå som naturlig följd av samhällets medvetna kaosbildning inom könsidentitet, familjebildning, sexuell gränslöshet, ungdomars uppväxtvillkor, självbild och moralbildning. Jag tror inte att de flesta förstår vilka krafter som lösa och vad samhällets kostnad kommer att bli.

Kristna ledare borde besinna Guds ords guidning till fungerande familjer, församlingar, samhällen, nationer. Normbildning inom familjeliv är inget neutralt samhällsområde avskild från teologi. Gud har varit absolut tydlig från skapelsens morgon i sin normbildning kring familj, kön, sexuell livsstil och förhållande till Skriftens undervisning. När kristna ledare och organisationer tågar med stolta banderoller i Prideparaden bör de vara medvetna om att det är sin egen Herre och grunden för sin egen tjänst de kampanjar mot.

Många människor kämpar med sin sexualitet men det finns betydligt kärleksfullare och långsiktigt mer hållbara lösningar än att hävda att alla läggningar till varje pris skall levas ut. Den vandrare som bär en tung ryggsäck blir inte hjälpt av att omvärlden förnekar att ryggsäcken finns.

Thomas F

Samklang

Introduktion:

Min kusin Jan- Sture skrev ett inlägg i Hallands Nyheter före förra årets pridefestival. Morgonen efter var hans staket nedkladdat. Jan-Sture är en aktiv katolik som vågar ta ställning för Bibelns sanning. Svenska kyrkans präster går i täten på pridefestivaler. Vilken skillnad.

Han är värd all respekt och läs hans insändare som jag tycker är fantastiskt bra och inte fördömande på något sätt. Ibland har vi mycket att lära av våra katolska bröder…
staketInsändaren i Hallands Nyheter som föregick staketmålningen förra året

Nu vet vi att vi måste leva med naturen, inte mot den. Klimatförändringar och nedsmutsning av miljön så att själva vår överlevnad hotas blir följden om vi inte lär oss leva i samklang med naturen.

Samma sak gäller med vår mänskliga natur. För vi har även en mänsklig natur som är given. Vi har inte själva skapat oss. Vi kommer till världen och senare till självmedvetande i en kropp som vi fått genom våra föräldrar, en man och en kvinna. Det är en norm utan undantag.

Om vi inte äter, sover och får våra andra naturliga behov tillfredsställda, kroppsliga och själsliga, hotas vårt välbefinnande och i sista hand vår överlevnad. Men idag agerar vi som om vi inte hade en given natur som vi måste leva i samklang med för att bli harmoniska. Den moderna människan uppför sig alltmer som sin egen skapare. Som om hon vore fri att själv bestämma de grundläggande villkoren för människan. Det går så långt som att definiera om människan.

Detta kommer att visa sig lika ödesdigert som försöken att sätta sig över den omgivande naturens lagar visat sig vara.
Jan Sture Neuman

Torbjörn S Larsson

Equmeniakyrkans kyrkoledare kommer ur garderoben

tre-kyrkoledare-krage_270De tre kyrkoledarna: Vi vill ha samkönade äktenskap i Equmeniakyrkan.

Equmeniakyrkan har hittills hållit en låg profil i det som var en starkt omdebatterad fråga inom bildarsamfunden. Men nu pekar de tre kyrkoledarna ut Equmeniakyrkans hållning på ett tydligt sätt. ”Vi vill att det skall vara möjligt för samkönade par att gifta sig i Equmeniakyrkan…”. Om detta rapporterar Dagen och Världen idag. Läs hela uttalandet här. Därmed pekar kyrkoledarna ut samkönad vigsel som något accepterat, positivt och rekommenderat inom equmeniakyrkan. De öppnar också för att de själva, som kyrkoledare, ”i undantagsfall” kan vara förrättare av sådan vigsel.

I en senare kommentar hävdar kyrkoledarna att deras linje inte är någon ny hållning utan en konsekvens av bildarsamfundens hållning. Men i Metodistkyrkan var samkönade vigslar en omöjlighet och Missionskyrkan stadfäste nyligen nationellt äktenskapet som ett förbund mellan man och kvinna. Eftersom Equmeniakyrkan tidigare hållit en låg profil i frågan och det nu för första gången kommer en signal om Equmeniakyrkans nationella hållning så får hållningen betecknas som just ny.

Det är väldigt positivt att kyrkoledarna talar klartext om vad Equmeniakyrkan står för vilket underlättar för församlingar som vill vara evangeliskt trogna och som fortfarande samtalar om vilket samfund man skall tillhöra. Vi vet sedan tidigare att (minst) en av kyrkoledarna inte anser att Jesus behövde dö på korset för vår frälsnings skull och alla sådana signaler gör det mycket lättare för församlingar som står och väger att på ett naturligt sätt välja tillhörighet.