Om den förändrade självbilden, uppdraget och dess konsekvenser. Del 3 av 3.

ÄRKEBISKOPENS ÅSIKT OM GUD OCH ATT JUDAR OCH MUSLIMER TILLBER SAMMA GUD SOM KRISTNA

Bergstrands text skall ( inlägg 2 ovan) läsas i balans med nuvarande ärkebiskops mening nedskrivit 2014 i följande text
 ”En ganska självklar utgångspunkt för mig i mina möten med judar och muslimer är att vi tillber samma Gud – hur skulle det kunna finnas mer än en allsmäktig skapare av universum? Lika självklart är det att vi inte förstår eller beskriver Gud på samma sätt. Bland dessa olikheter är det frågorna om Jesus Kristus som skapar störst oro. De rör vid vår identitet som kristna och behöver hanteras med omsorg. […] Risken är att vi förminskar Guds vilja och vägar att frälsa världen om vi dömer ut andra religioners erfarenheter av Gud och ställer ”sanningen” mot ”den enda sanningen”. Det rimmar också dåligt med grundtextens ord för sanning – grekiskans aletheia handlar om avslöjad verklighet. Och verkligheten är alltid komplex.”

Helt uppenbart är att i  denna fråga avseende finns olika uppfattningar om Guds ord.

Landets främsta kyrkoledare skriver att i samtal med människor med annan tro känner hon en oro för ”frågan om Jesu”. Hon skriver också tydligt att om vi anför Jesus som Vägen sanningen och livet” riskerar vi att förminska Gud.

Vi riskerar att förminska ”Guds vägar och vilja att frälsa världen om vi dömer ut andra religioners erfarenhet av Gud. Vi bör inte ställa sanningen mot den enda sanningen.- Så tycker ärkebiskopen.

–  Så tyckte ärkebiskopen. Så här tycker Jesus själv…

Tomas sade: ”Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?” Jesus svarade: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. 7Om ni har lärt känna mig skall ni också lära känna min fader.”

– En fundering_ Hur kan man som läsare förhålla sin när en kyrkoledare ändrar Jesu konkreta uttalanden i Bibeln.

 

GUD I BIBELN, en eller flera…

I 2 Mosebok 2 finns tio Guds Bud.

  • Första budet:Du skall inga andra Gudar ha vid sidan av mig

Vi skall frukta och älska Gud över allting och sätta all tro och lit till honom.(Luther)

Några kommentarer:

Texten innehåller ju en uppmaning att läsaren skall hålla sig till en Gud. Det framgår ju tydligt att det finns en uppfattning om att det finns flera Gudar. Enligt Bengt Göran Bergstrands inlägg dyrkade Muhammeds företrädare 365 gudar varav Allah var en. Det är intressant att fundera över hur de 364 gudarna förhåller sig till Skapelsen eftersom ärkebiskopen knyter samman skapelsen med den som anser Gud har skapat världen.
  • Ärkebiskopen knyter samman sin ståndpunkt med en gemensam Gud med mono-teistisk religion. Sådana finns det flera av:
  • Bahá’í; Allah, Gud, God, Dieu, Dieux, Ishwar, Dio, Perëndia, Amlak, Igziabeher (እግዚአብሔር), Dio, Бог, osv (beroende på vilket språk bahá’íerna talar). Enligt Baha’i-tron finns inte djävulenoch tron på Guds och religionernas enhet är central.
  • Akhenatons monoteistiska (eller möjligen monolatristiska) religion med den centrala solguden Aton.
  • Zoroastrism brukar beskrivas som monoteistisk, men med dualistiska drag eftersom Gud eller ”Herren den Vise” (Ahura Mazda) har en ond motpart i Ahriman. Ahriman kommer emellertid att besegras eftersom Ahura Mazda är starkare, och i den bemärkelsen är Zoroastrismen monoteistisk.
  • Ayyavazhi; Ayya Vaikundar, ett trossystem inom hinduismen.

Några kommentarer; Texten från Moseboken innehåller ju en uppmaning att läsaren skall hålla sig till en Gud. Det framgår ju tydligt att det finns en uppfattning om att det finns flera Gudar.

ÄRKEBISKOPEN FÖRMANAR: Ensidig förkunnelse med Jesus ord kan medföra att vi  förminskar Gud och därmed stå i vägen för Guds planer och vägar för att frälsa världen.

 

Fara: Evangelium om att Jesus är den enda vägen till Gud….Hög risk att förstöra för Guds frälsning,,,,eller..?

Ärkebiskopen är tydlig på att det finns risker att vi som Jesu lärjungar kan stå i vägen för Guds plan om vi ifrågasätter andras erfarenheter av Gud  och framhåller Jesus som den enda vägen. Det resonemanget är märkligt eftersom lärjungarna, bibeln och kyrkohistoriens början entydigt visar på att Jesus och apostlarna förkunnade om den enda vägen till Gud via Jesus Kristus. Det är rätt märkligt att den svenska kyrkans ledargestalt har en annan åsikt.

ÄRKEBISKOPEN OCH BISKOPEN I SKARA

Det finns ju skäl såväl teologiska som organisatoriska att tro att biskop och ärkebiskop delar samma grundläggande teologiska värderingar. I några glimtar i inläggen tidigare inlägg i denna blogg skriver biskop Bonnier  sina ställningstaganden, helt i linje med Svenska kyrkans högste företrädare i Sverige. Det handlar om identitet (kristen) och ärkebiskopen anser vi skall hantera ”frågan” med omsorg.

 

Åke Bonnier och dåvarande ärkebiskopen Wejryd

Men Skarabiskopen har ytterligare uppseendeväckande åsikter. Bonnier skriver:

  1. ”Om man menar att inkarnationen såsom de kristna förstår den utesluter alla andra vägar till Gud betyder det att Kyrkan har en stor och nästan omöjlig uppgift att undervisa och omvända så många som möjligt till den enda sanna läran och därmed den enda sanna gudsrelationen. Om inte människor kommer till tro på Jesus Kristus måste ju rimligen detta leda till någon form av konsekvens för den som inte tror. Det handlar om eviga straff av något slag som kan, men inte nödvändigtvis måste, innebära ett evigt lidande­.”                            KOMMENTARER OCH FUNDERINGAR. Bonnier ifrågasätter i texten och som jag kan förstå honom, Jesus själv som ju  anger att han är vägen till Gud och Sanningen. Biskopen underkänner därvid innehåll och substans i texten ”Ingen kommer till Fadern…osv” Hans synnerligen intressanta perspektiv handlar om volym.

Bonniers bekymmer om volym och det apostoliska uppdraget

  1. Kyrkan har en ”stor och nästan omöjlig uppgift” att förkunna den sanna och den enda sanna läran… Och därtill omvända så många…. Varför skriver Bonnier så?
  2. Jag tänker då på hur Paulus, Petrus och de andra medarbetarna måtte ha tänkt.  De som lyssnade till Jesus direkt. De som lyssnade till hans lärjungar. Och sen Paulus med ett alldeles speciellt Guds uppdrag. Om Levi Pethrus, Luther, Billy Graham,F.O. Nilsson, m.fl. hade lyssnat till Biskop Bonnier….Då hade nog den svenska kyrkan inte hade vi inte haft biskopar eller ens kyrka i Sverige. Paulus hade kanske med hänvisning till sin ledare direkt lagt ned…. Paulus borde då måhända yttrat sig bättre utifrån arbetsmiljölagen…:  En modifierad missionsbefallning: Gå ut i delar av Er omgivning och för dialog i ögonhöjd för mina ord är inte enbart de som gäller. De finns många vägar till Gud… välj själv en passande....  

    Paulus olika missionsresor. Hur var det möjligt…. och tänk om Paulus fått höra biskop Bonnier och haft tillit till hans ord?

  3. Om man skall försöka tolka biskopen kan det vara ett återfall in i statskyrkotanken. Alla i en stat kommer till evigheten om man döpts, oaktat vilja och personlig tro, har konfirmerats och tagit emot nattvarden. Bonnier tycks dock gå ändå längre… Jag hörde för en tid sedan att det fanns kristna och präster som mimade sista delen av trosbekännelsen ety det uppfattade den som obehaglig…”därifrån igenkommande för att döma levande och döda.”
  4.  Bonnier skriver:”Vi kristna tror att Gud har uppenbarat sig på ett unikt sätt i en judisk man som levde i ett begränsat geografiskt område under en begränsad tidsperiod.”   
  5. KOMMENTARER OCH TANKAR. Bonnier skriver att han finner att Gud uppenbarat sig i en judisk man som levde en begränsad tidsperiod i visst område. Kopplat till just dessa ord och vad han i övrigt framför skiljer sig hans uppfattning från den klassiskt Kristna att Gud gav oss sin son dvs en del av Gud själv som tog formen av en människa som oss.
  6. Mer av biskop Bonnier; ”Vi tillskriver honom epitetet ”den smorde” och hävdar med bestämdhet att han både undervisade­ om livet och relationen med Gud och medmänniskan. Han utförde också sådana handlingar som människor på den tiden uppfattade som underverk.                                                                                      KOMMENTARER OCH TANKAR: Bonnier skriver att Jesus utförde handlingar som folk  ”på den tiden uppfattade som underverk”.  
  7. Här ger biskopen sig in på en bibelförklaring där det som beskrivs som under uppfattades så då vid den tiden. Dvs det kanske inte uppfattas som under idag. Biskop Bonniers läsare måste då fråga sig? Är det månne Brödundret när tusentals människor fick mat, eller kanske när Jesus stillar stormen så var det ett väderfenomen, uppväckande av döda var det kanske bara någon som vid hans karismatiska närvaro vaknade upp efter att ha svimmat eller varit medvetslöshet.Utdrivande av onda andar var det en ett tillfälligt psykostillstånd som försvann? Lasaros i Johannes 11 som varit död i fyra dagar hade kanske bara vilat ut i en grav? Månne tiden vara inne nu då  enligt biskopen där vetenskapen kan förklara att undren inte är under längre under grundat i bibelordet. Biskopens skrivning är speciell då han ställer sig i en situation där han bedömer personerna nära Kristus som personer med begränsad kunskap om sjudomar, liv och död,mat och inte mat, osv. Med dagens utveckling och forskning tycks Bonniers budskap vara; de som var med Jesus förstod inte att det de såg och kände smakade och berörde, liv och död var sådant som en svens teolog så småningom skulle förklara som upplevelser på grund av bristande kunskap. Eller?
  8. I Hebreerbrevet läser vi:                                                                                ”Därför måste vi desto mer ge akt på det vi har fått höra, så att vi inte tappar kursen. Redan det ord som förmedlades av änglar var giltigt, och varje överträdelse och ohörsamhet fick sitt tillbörliga straff. Hur skall då vi slippa undan, om vi inte rätt uppskattar en sådan frälsning, den som Herren först förkunnade, som vi har fått bestyrkt av dem som hört honom och som Gud själv har bekräftat med tecken och under och olika slags kraftgärningar och genom att dela ut helig ande efter sin vilja. Kommentarer och funderingar: På flera ställen i Bibeln finns angivet händelser med rubriken Under och tecken. Det finns också skriftställen där dessa händelser så att säger förtydligar Faderns vilja och auktoriserar Sonen.”

    Andra templets västra mur och muslimska guldsmyckade moskèn. På samma berg.Till ära för samma Gud eller…

Den svenska utvecklingen

Den ännu politiskt styrda och samhällsanpassade svenska kyrkan har ju i betydande stycken lämnat den klassiska kristna tron och sklijer ut sig från stor delar av den världsvida kyrkan.

Det är väl dokumenterat av många inte minst från bibeltrogna präster som ännu verkar i kyrkan och hoppas på förändringar. Sådana sker utan tvekan och då på församlingsnivån.

Svenska kyrkan döper omvända nykristna. Lånar baptisernas dopgrav vecka efter vecka…

Fyra veckor i rad har olika församlingar i Svenska kyrkan lånat dopgraven i min hemförsamling för att genomföra baptistiska troendedop för ungdomar och fd flyktingar som önskat följa Kristus och Guds ord. Långt bort från den politiskt korrekta religionsdialogen och inte heller tycks tjänande präster varit oroliga för att de har för mycket att stå i då det ju i biskopsläran troligtvis finns många vägar till Gud och att vi inte bör stå i vägen för dessa….

Equmeniakyrkan har glädjande nog inte hamnat på samma kurs som Svenska kyrkan på ledningsnivå.

 

Det är dock viktigt att notera två företeelser som rör Equmeniakyrkans utveckling och som hör nära samman med vad som berörts ovan.

  1. Equmeniakyrkan har fattat beslut om en strukturerad samverkan med Svenska kyrkan på församlingsnivå. Equmeniakyrkan har då samtidigt godkänt ett slags yrkesförbud för baptistiskt inriktade pastorer. Dessa får inte predika omvändelsens dop för vuxna än mindre tillämpa sådant dop. En församling får svårt att behålla eller anställa en sådan pastor trots att den nya organisationen formellt sätt är en del av internationell baptism.
  2. Svenska kyrkans ledning har enligt min mening lämnat delar av den klassiskt kristna tron Det måste då framhållas att bilden är splittrad och att det finns djupt engagemang för klassisk kristen tro ja till och med baptistisk församlingsverksamhet trots en annan överbyggnad på ledningsnivå. Den ändrade teologin har olika delar: a) Jesus maktanspråk, många vägar går till Gud, Jesus är en av dem, b) Missionsbefallningen klarar vi inte de är så många (Bonnier) c) Jesusevangelisation kan stå i vägen för andra Gudsbilder osv.(ärkebiskopen) d) När osäkerhet eller till och med tydlighet redovisas om Jesus begränsade väg till Gud och andra religioners möjligheter så förklarar det kyrkans begränsning av missionsuppdraget. e) Begreppet ”missionsdialog” ersätter mission för att erbjuda människor Jesus och den enda vägen till Gud. Dialogen blir förutsättningen för fredens samtal.                  f) Samtalspartnern har en annan väg till Gud och med ärkebiskopens ord ska vi inte stå i vägen för den erfarenheten med enögt Jesus fokus. Detta synsätt får praktiska konsekvenser och man kan faktiskt se spår av det i Equmeniakyrkan.
  3. Läs igenom Equmeniakyrkans hemsida! Här finns fantastisk överskådligt utförd sammanställning av arbetet. Nationellt är det tydligt att mission omsätts till dialog med människor av annan tro. Från hemsidan: ”

    ”Vi vill också främja möten med människor av annan tro än vår egen. Möten, kunskap, förståelse och samverkan är nödvändiga för att vi ska kunna bygga vänskapsrelationer och ett tryggt samhälle på den ort där vi finns.”

  4. En övertygelse om att vi har till uppgift att ge människor av annan tro Jesus Kristus, del av frälsningen och möjlighet till evigt liv i gemenskap med honom finns inte omnämnt. Begreppen som nu markeras är :att bygga vänskapsrelationer, att bygga ett tryggt samhälle, skapa möten, skapa kunskap, förståelse och samverkan.
  5. Är vi nöjda med det? Likheterna mellan det uppdrag som Röda korset har eller som andra NGO organisationer tagit på sig känns större än likheten med den klassiskt kristna evangeliska rörelsen.
  6. Kyrkokonferensen senast behandlade ju olika initiativ avseende evangelisation för målgruppen människor med muslimsk tro, Dessa möttes med inte med entusiasm utan liksom maldes bort i en administrativ process. Hur skall kommande kyrkokonferens tänkas agera….Och vem kan påverka?

LGB

Min Gud och andras gudar…Kan det vara så? Finns det fler Gud än en? Del 1 av 3.

Vem är Gud? Frågan är inte enkel att besvara och vetenskapligt väl bildade personer och institutioner har ägnat årtusenden för att studera och tänka kring detta. Vem är då Gud för mig?

För mig har Gud uppenbarat sig i Bibeln och genom sin Son Jesus. Här kan jag se och ta till mig vem Gud är och hur han tänker och vad han vill med oss och med mig.

I påsktid jagas vi av påskfjädrar godis, ägg och sill som via reklam och matvarukedjor ökar vår konsumtion. Att Gud genom det vi kallar påsk skapade en väg för mig till honom för just min skull, ja det kommer liksom i skymundan. I Sverige känns det så. I Rom invid Kolloseum där många Jesu lärjungar hånats, piskats, torterats och dödats firade i år otroligt mycket folk en gripande påskmässa om Kristi lidande. De flesta svenskar i vår huvudstad gjorde nog annat.

Illdådet i Stockholm

Vi har under april  upplevt ett illdåd där en enskild person lyckades mörda fyra personer och skada ett tiotal flanörer mitt i Stockholms city.

Obegripligt hemska scener av död och smärta skapades på bara ett par sekunder. En terrorhandling utförd med specifika syften eller var det ett dåd av en så kallad galning?

Polisutredningen beräknas pågå under lång tid, men gärning och metod vittnar om en aktivitet enligt de intentioner som den islamska staten förordat. Billig och enkel metodik där enskilda personer kan åstadkomma mycket död och lidande.

Enligt uppgifter hade lastbilsmördaren i Stockholm kontakt med och inspirerats av IS. Det rör sig då om massmord med specifika syften kopplade till IS mål. De handlar om förverkligande av de man anser sig stå för; en ren tolkning av koranen och islam. En strikt tillämpning av islams lag och utveckling av ett gränslöst islamskt rike; kalifatet.

Media har fyllts av inslag kring illdådet och den till synes enskilde utövaren. Vem är han? Han var i mosken innan dådet. Han besökte en sk radikal stockholmsmoske…. Allt det har skildrats. Men väldigt få analyser har visat på den teologiska grunden för hans massmord.

  • DN skriver så här om IS, mördarens inspirations källa enligt egen utsaga.
  • ”IS, Islamiska staten, är en militant terrorgruppering som kämpar för att införa en extrem form av islam, med våld om så behövs. IS har invaderat landområden i Syrien och Irak, gjort sig skyldiga till brutala människorättsbrott och rekryterat anhängare från hela världen i sin krigföring. De har en ”armé” på uppskattningsvis 80.000 man i Syrien och Irak. De områden de erövrat kallar de för ett ”kalifat”, ett rike styrt enligt Guds (Allahs) principer som leds av Guds ställföreträdare, kalifen. Islamiska statens kalif är den 45-årige irakiern Abu Bakr al-Bagdadi, en hemlighetsfull man som mycket sällan visar sig offentligt.”

Vidare skriver DN

”Islamiska staten företräder en extrem variant av sunniislam. Inom islam finns en skiljelinje mellan sunniter och shiiter. Skillnaden består – mycket kortfattat – i vem som ska räknas som profeten Muhammeds efterträdare och vilka som ska vara hans uttolkare (imamer).

IS företräder en riktning som förespråkar en återgång till de lagar och traditioner som rådde vid tiden för Muhammeds död på 600-talet. Trosriktningen kallas wahhabism eller salafism och är inte helt ovanlig inom islam. Men det som särskiljer IS och al-Qaida och liknande terrorgrupperingar är att de vill införa de gamla traditionerna med våld och att de anser sig ha rätt att döda alla som inte följer deras lära.”

Utifrån ovanstående underlag kan man ju klart se att IS är en slags missionsorganisation med teologiska syften. Den representerar en väldigt liten del av muslimsk religion och dödar såväl andra muslimer som kristna med lika stort engagemang och blodtörst.

Den häktade lastbilsmördaren i Stockholm ville byta ut rättens förordnade stjärnadvokat med en advokat med muslimsk tro av samma art som han själv och IS har. De  blir därmed en slags signatur på att denne man såg sin roll som en slags missionär för sin tro.

Så här reder Svenska Dagbladet ut en av motivbilderna:

– ”Så tänker en självmordsbombare;”

Att använda sitt eget liv som vapen i självmordsuppdrag är en tämligen ny företeelse inom islam. Självmordsbombare, eller martyrer som man kallar sig själva, uppträdde för första gången i inbördeskrigets Libanon 1983.

Martyrerna” har en dualistisk världsbild, där världen är indelad i ont och gott. Själva ser de sig som Guds krigare för en god sak, konstaterar islamologen Jan Hjärpe i Lund. Han pekar på den pakistanska sociologen Nasra Hassans forskning bland palestinska självmordskandidater – eller ”martyrer” som de själva ser sig eftersom självmord är absolut förbjudet inom islam.
– Som martyrer får de gå direkt till paradiset, de kan komma nära profeten och be förböner för sina anhöriga.

Islamologen Philip Halldén har studerat värvningsförsök av ”martyrer” på islamistiska hemsidor. Han har hittat en filmsekvens där en frivillig är på väg att dö. Strax före dödsögonblicket lyses mannens ansikte upp av ett leende. ”Nu går han in i paradiset”, förkunnar speakern.
Professor Jan Hjärpe tror dock inte att längtan till paradiset är främsta drivkraften bakom terrordåden utan snarare hämnden och viljan att bli respekterad.
– Se på Hizbollah i Libanon. I dag har de upphört med sådana aktioner och blivit en del av Libanons politiska etablissemang. Det visar att den strategi man borde ha för att få ett slut på attentaten är att låta folk inge respekt på andra sätt än genom dåden, säger Hjärpe.

Hur ser ”martyrernas” föreställning om paradiset ut?
Jan Hjärpe menar att betydelsen av de sexuella metaforerna är starkt överdrivna – som att män som offrar sig skulle få förlusta sig med 72 jungfrur i paradiset.
– Ser vi till paradisskildringarna i haditherna (nedteckningarna om profetens liv) är poängen att det inte går att göra sig en föreställning om paradiset. Där sägs att ett enda träd är så stort att om en snabb ryttare rider i hundra år befinner han sig fortfarande i skuggan av samma träd.”

Svensk teologisk bild

I delar av den svenska kristenheten finns en tvetydig bild av Gud i förhållande till Jesus och Bibeln. I den postmoderna samhällstraditionen fungerar Kristus som ”den enda vägen” mycket provocerande så det liberala prästerskapet gör sitt yttersta för att gå runt Jesus.

För en tid sedan i samband med att en person i Svenska kyrkans ledning ogillade torgförande av kors uppstod en rad meningsutbyten om Jesus och hans monopol kopplat till begreppen ”Abrahamitisk religion” En av rösterna i den debatten var biskopen i Skara Åke Bonnier. Så här skrev han själv i Dagen:

Åke Bonnier Biskop i Skara

Vi bekänner att han stod i en sådan speciell relation med Gud att vi använder son-begreppet, det vill säga han var Guds son. Han avrättades av den lokala romerska myndigheten genom det vanliga tortyr- och avrättningsredskapet med korslagda träbjälkar. Vår tro är att han de facto uppstod från de döda och att han i dag genom enheten med Gud är närvarande mitt ibland oss.

På detta sätt kan man ytterst förenklat beskriva den kristna trons centrum. Detta är vår bekännelse eller åtminstone en del av den.

  • Men den intressanta grundfrågan är om det är nödvändigt att denna tro och övertygelse­ har monopol på sanningen? Kan det vara så att Gud också möter på andra sätt i andra religioner eller utesluter en kristen tro detta?

Vidare anför Bonnier:

”Det är naturligtvis lätt att citera bibelord som talar om att Jesus är ”vägen, sanningen och livet” och som fortsätter med påståendet att ingen kommer till Fadern utom genom honom.

Johannes 14;6 väggdekoration Södertullskyrkan Uddevalla

Om man menar att inkarnationen, såsom de kristna förstår den, utesluter alla andra vägar till Gud betyder det att Kyrkan har en stor och nästan omöjlig uppgift att undervisa och omvända så många som möjligt till den enda sanna läran och därmed den enda sanna gudsrelationen.

Om inte människor kommer till tro på Jesus Kristus måste ju rimligen detta leda till någon form av konsekvens för den som inte tror. Det handlar om eviga straff av något slag som kan, men inte nödvändigtvis måste, innebära ett evigt lidande­.

Om det nu är så måste rimligen alla muslimer leva i förvillelse och egentligen inte i någon gudsrelation eftersom Gud då inte kan vara såsom Koranen beskriver Gud. Likaledes måste alla judar ha fel även om vi som kristna delar Gamla testamentet med dem.

Om nu både judar och muslimer har fel borde detta leda till någon form av konsekvens för dem som påverkar livet efter detta. I vilket fall utgår det förda resonemanget från att Gud antingen alltid varit kristen eller att Gud så att säga konverterade under ”resans gång”.

Min övertygelse är att Gud är Gud bortom alla religioner. Gud är inte religiös men vi är det och Gud är större än alla våra samlade religioner tillsammans och samtidigt förstår vi kristna Gud som treenig.

Biskopens  och bibeln

I Johannes 14:6 säger Jesus:

Jesus svarade: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.

I Sveriges radio mitt nder årets påskfirande  återupprepade biskopen i Skara sin åsikt: Jag kan inte hävda att min sanning är den enda sanningen. Att Jesus är den enda vägen till Gud. Att jag har rätt och Du har fel som har en annan åsikt.

Vad är det då biskopen egentligen säger?

  • Jesus själv säger:Ingen kommer till Fadern utom …osv. Jesus säger också han är vägen (bestämd form singularis osv)
  • Det biskopen säger är att det Jesus säger är inte korrekt. Biskopen har ett annorlunda budskap än Jesus men med vissa likheter men med avgörande skillnader.

När vi kristna talar om Bibeln som Guds ord måste vi försöka förstå vad som menas med detta. Menar vi att varje ord är Guds ord, och därmed ett uttryck för vad Gud vill? Vi kan då fråga oss om varje handling som återfinns i Bibeln ett uttryck för Guds vilja, även de massmord på människor, inklusive kvinnor och barn, som beskrivs?”

Så långt Åke Bonnier i Skara.

  • Av frukten känner man trädet

Det finns ett samband mellan det som finns i djupet av hjärtat. Det som är drivkraften i människans inre. Ett träd som inte sköts ger dålig smak. En frukt bär med sig spåren av möda och grundläggande omsorg.

Det finns en avgrundsdjup skillnad mellan de krafter som den bibliske Guden och Jesus har och ger och de krafter som skapar död, elände, smärta, sorg och trasighet antingen det är i Stockholms city eller Nordkorea, Syrien eller Saudi, Iran eller mord av kristna i Egyptiska kyrkor som åter ägde rum härom dagen. Och nu ytterligare mord i islams namn i Paris centrum. Är det Gud som inspirerar eller är drivkraften från annan gud än Judars och kristnas`

Så frågan är: har vi samme Gud? Vi som är kristna och judar har ju bevisligen det. Jesus bad till Fadern dvs den Gud som han som Jude trodde på, var en del av och som Skrifterna stod för. Men den tredje religionen inom ramen för det som kallas abrahamitisk religion… Knappast..i alla fall inte med bibliskt stöd.

Över 45 döda i attack av Islamska staten på gudstjänstfirande kristna i Egypten

 

 

 

 

 

 

LGB

Sofia Camnerin, kyrkoledare, gillar inte en bibelöversättning avseende Paulus undervisning

Det finns i vårt land en fortgående diskussion avseende Bibelns syn på homosexualitet, utlevd homosexualitet och enkönade äktenskap.

Den diskussionen är idag sådan att Svenska kyrkan  viger och välsignar enkönade par. Såvitt bekant är, har kyrkan enbart vigt par och inte personer i andra relationer. Måhända beroende på den svenska lagstiftningen som styr kyrkans vigselrätt.

Man kan naturligtvis tolka Guds ord olika. I vissa delar finns självfallet tolkningsmöjligheter. I andra är ordet ganska klart.

Paulus undervisar om äktenskap. Han berör andra former av relation såsom en mellan man och man, kvinna och kvinna. I Bibeln finns det också på flera ställen en  rätt tydligt undervisning som i alla fall för en enkel läsare i är lätt att förstå.

Equmeniakyrkans tre kyrkoledare har uttryckt sina åsikter utifrån sina roller som kyrkoledare: (EQ kyrkans hemsida)

””Vi vill att det ska vara möjligt för par av samma kön att gifta sig i Equmeniakyrkan och så har också skett vid flera tillfällen. Vi tror inte att det i dag är möjligt att komma fram till en gemensam hållning i Equmeniakyrkan. Vi tror inte heller att kyrkoledare/biträdande kyrkoledare i nuläget, annat än i undantagsfall, ska vara vigselförrättare.” 

Kyrkoledare torde  i och utanför kyrkan uppfattas så att de  i sin roller förkunnar Guds ord.

Så här analyserar pastor Claes Göran Bergstrand kyrkans inställning och agerande i denna fråga:

”-…den kristna församlingen haft en klar hållning genom århundraden då man hänvisat till och stått stadigt på Bibelns undervisning. Nämligen att Gud har skapat människan i en heterosexuell kontext – ”till man (zâkâr = manligt) och kvinna (nékebâ = kvinnligt) skapade han dem”, 1Mos.1:27. Varje man är en komplett individ och likaså är en kvinna en komplett individ och de är skapade för att komplettera varandra i allt.”

Bergstrand menar vidare:

”Kan församlingen då välsigna en sam- eller enkönad förening i en vigsel? NEJ! Det är nämligen en omöjlig förening för att uttrycka äktenskapet såsom det är beskrivet i Bibeln, ”de skall bli ett (echad = två i en enhet) kött”, 1Mos.2:24. Det är grunden för äktenskapet som också Jesus bejakar och hänvisar till i Matteusevangeliet 19:4,5. Och Paulus beskriver äktenskapet mellan man och kvinna som en jordisk bild på Jesus (brudgummen) relation till församlingen (bruden) i Efesierbrevet 5:25-33.”

Pastor Johnny Lithell uttrycker det så här: ”Att välsigna något som Bibeln beskriver som synd är en allvarlig sak, säger han, och tillägger att hans församling inte har behövt fatta något formellt beslut om huruvida det ska vara möjligt för pastorerna lokalt att viga par av samma kön.
– Det är inte en aktuell fråga för oss. För mig är det fullständigt otänkbart att göra det och församlingen är såpass medveten att det inte är värt att lyfta frågan.”(Världen idag)

Kyrkoledare Sofia Camerins egna bibelöversättning

Så här uttrycker kyrkoledaren sin tolkning eller översättning av Romarbrevet 1—”När jag läser Bibeln, tittar på kyrkans tradition, vad vi sagt och vad vi vet idag och försöker förstå Guds vilja och uppenbarelse är jag övertygad om att det inte är synd att vara homosexuell. Hon menar att Romarbrevet 1:26-27, bibelordet som ofta används, har en annan betydelse än den pastorerna använt.— Går man till grundtexterna och läser texten i sitt sammanhang förstår man att det handlar om missbruk av makt. Paulus skriver om synd i en situation där unga pojkar, ibland står det barn, tvingades till undergivet slavliknande sexuellt beroende. (redovisat i tidningen Sändaren)

Ett annat sätt att se på bibeltexten har teologen och pastorn Vesa Annala

” Camerin har fel. Rom 1:26 är klar. Kvinnor byte det ”naturliga” (fysiken på grundspråket) bruket (här finns ett grekisk ord, chresis, som används bara här och i vers 27, och ”bruket” är en bra översättning) mot det naturliga (fysiken). Det står ingenting om ”gossar” i texten. ”Män” ställs mot andra män (i vers 27 använder Paulus uttryckligen ordet ”allelous”, ”andra” som här syftar tillbaka till ”män”, alltså ställs män mot män inte mot ”gåssar”) Paulus skriver här hur människan bortvändhet från Gud har lätt till en avvikelse från skapelseordningen, tillbedjan av avgudar (de skapade tingen, vers 23-25). Vers 26-27 anknyter också till skapelseordningen. När människans i sin självupphöjelse övergav denna skaopelsegiven kunskap har konsekvenserna blivit alls slags pervers som på ett sett nå sin höjdpunkt i homosexuella relationen. Hela den levande världen vittnar om den sexuella ordningen. Organismer skulle föröka sig genom sexuell fortplanting. Människan förvränger detta genom att låter sina lustar dra henne åt fel håll. För mig är det märkligt att folk inte kan läsa Bibeln innantill. Texten i Romarbrev 1 säger inte ett ord om prostitution. Paulus säger ingenting om prostitution i Rom 1. Ordet ”porne”, ”prostituerad” förekommer i Septuaginsta (LXX, 1 Mos 38:15), Ordet ”porne” förekommer också några gånger i NT, t.ex. i Jesu berättelse om den förlorade sonen. Om Paulus hade menar prostitution hade han säkert använd detta grekiska ord här.”

Vessa Annala teolog och pastor

 

Lite olika bibelöversättningar att ta del av och begrunda i förhållande till kyrkoledarens tolkning

Som läsare kan man sedan själv välja hur man kan se på Bibeln och texterna.

1.Så här står det i Romarbrevet 1 24 (Bibel 2000)

 ”Därför lät Gud dem följa sina begär och utlämnade dem åt orenhet, så att de förnedrade sina kroppar med varandra. 25De bytte ut Guds sanning mot lögnen; de dyrkade och tjänade det skapade i stället för skaparen, som är välsignad i evighet, amen. 26Därför utlämnade Gud dem åt förnedrande lidelser. Kvinnorna bytte ut det naturliga umgänget mot ett onaturligt, 27likaså övergav männen det naturliga umgänget med kvinnorna och upptändes av begär till varandra, så att män bedrev otukt med män. Därmed drog de själva på sig det rätta straffet för sin villfarelse. 28Eftersom de föraktade kunskapen om Gud lät han dem hemfalla åt föraktliga tänkesätt så att de gjorde det som inte får göras, 29uppfyllda av allt slags orättfärdighet, elakhet, själviskhet och ondska, fulla av avund, blodtörst, stridslystnad, svek och illvilja. 30De skvallrar och baktalar. De föraktar Gud”

2. 1917 års översättning ger följande text:” Därför prisgav Gud dem i deras hjärtans begärelser åt orenhet, så att de med varandra skändade sina kroppar. 25De hade ju bytt bort Guds sanning mot lögn och tagit sig för att dyrka och tjäna det skapade framför Skaparen, honom som är högtlovad i evighet, amen. 26Fördenskull gav Gud dem till pris åt skamliga lustar: deras kvinnor utbytte det naturliga umgänget mot ett onaturligt; 27sammalunda övergåvo ock männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes i lusta till varandra och bedrevo styggelse, man med man. Så fingo de på sig själva uppbära sin villas tillbörliga lön. 28Och eftersom de icke hade aktat det något värt att taga vara på sin kunskap om Gud, gav Gud dem till pris åt ett ovärdigt sinnelag, till att bedriva otillbörliga ting.”

 

3. Romarbrevet 1 24. Nya testamentet på vår tids språk (EFS förlag) 1974. Översättning David Hedegård:

  • ”Därför har Gud, på grund av deras hjärtans lustar, prisgett dem åt orenhet, så att de ömsesidigt vanärade sina kroppar, dessa människor som har bytt ut den sanne Guden mot en falsk gud och dyrkat och tjänat det skapade istället för Skaparen-honom som är högtlovad i evighet! Amen. Därför prisgav Gud dem åt skamliga begär. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget med det onaturliga, och på liknande sätt övergav männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra: män bedrev otukt med män och fick uppbära sin förvillelses välförtjänta lön på sina egna kroppar.”

 

4. Romarbrevet 1 ”The Message” Översättning Eugene Peterson Libris 2015 En översättning iklädd vardagsspråk.

  • ”Så här sa Gud ungefär; Är det så här ni vill ha det, så var så goda. Det dröjde inte länge förrän de bodde i en svinstia och vältrade sig i lorten, smutsiga utan och innan. Och alltihop berodde på att de hade bytt ut den sanne Guden mot en falsk och tillbad gudar som de själva tillverkat i ställen för Guden som skapat dem, – den Gud som välsignar oss. Ja sannerligen!
  • Och värre blev det. Eftersom de blundade inför Gud, glömde de snart att de var människor – kvinnorna glömde att vara kvinnor, männen glömde att vara män. I sin sexuella vilsenhet utnyttjade de och kränkte varandra, kvinnor med kvinnor och än med män – av lusta, utan kärlek. Och de fick de sota för sedan, ,,,”

 

Frikyrkans folk kallades förr ”Läsare”. De grundade sin tro inte på vad statens präster eller andra politiskt korrekta anförde. De läste skriften. Själva. Ett gott tips om man vill hamna på den fasta grunden. Frågan är om tron och ordet skall följa politiken eller kyrkan bibeln?

LG

 

Om både dop och andedop

Ur-Baptistisk Pingst brev 109daap

Att troendedopet, det baptistiska, skulle få stryka på foten inom samfundet Equmeniakyrkan (bestående av tidigare missionsförbundare, tidigare metodister och tidigare baptister) i dess samverkan med Svenska kyrkan, det menar jag,  var helt väntat (se hemsidan för Ur-Baptistisk Pingst under fliken ”debattartiklar” och läs min artikel: ”Väntat att baptisterna förpassats till marginalen”).

I ett journalistiskt referat i tidningen Dagen 23/11 2016 finns ett uttalande av Olle Alkholm, biträdande kyrkoledare för Equmeniakyrkan: ”Det fördjupade samarbetet förutsätter också att församlingarna delar samma dopsyn, vilket i praktiken innebär att den lokala Equmeniaförsamlingen inte troendedöper personer som blivit döpta som barn.”

Ekumenikutskottet inom Svenska kyrkan skrev inför kyrkomötets beslutfattande i Uppsala, som hölls i dagarna, följande i ärendet: ”En övergripande överenskommelse som tar hänsyn till dopfrågan är inte möjlig för Svenska kyrkan, som alltid i luthersk tradition har hävdat det enda dopet som central ståndpunkt. Det är genom det enda dopet som människan får gemenskap med Kristus och upptas i den kristna kyrkan. Dopet kan inte göras ogjort och inte göras om.”

————–

Har nyss läst Christer Åbergs bok ”Den längsta natten” (Semnos förlag 2016), alltså han med bloggsajten apg29. I en händelse (sidan 121) ställs troendedopet på sin spets för Christer. Han har precis i natten genomgått den oerhörda upplevelsen av att hans gravida hustru Marie, abrupt har avlidit i fostervattenembolism. Mitt i allt var ändå en liten pojke född, Joel. Christer sitter på en stol på sjukhuset med den nyfödde i sin famn, som inte heller han kommer att överleva.

Den gode sjukhusprästen formulerar ett förslag eller likt en fråga till den chockade och sörjande Christer: ”Vid sådana här tillfällen brukar man göra nöddop…”. Här kunde det verkligen ha varit läge för Christer att passa på för lille Joels skull. Men han tittade upp mot prästen och sa: ”Dop kan inte frälsa. Det är endast genom tron på Jesus som man blir frälst, så jag säger nej.” Prästen nämnde inte något mer om nöddop sedan. Exakt 04.27 dog pojken i Christers famn.

Och jag säger: Om bibeltron finns brinnande och noggrann redan innan hos en kristen, håller den troligtvis bättre vid skarpt läge.

—————

I boken ”Om att finna LIVET – i livet” av KG Larsson (eget förlag 2016) hänvisar han på sidan 189, under kapitelrubriken ”När Anden faller”, till ett reportage i den i kristna kretsar ökända veckotidningen SE, nummer 51-52 1948. En journalist från tidningen skriver respektfullt om ett väckelsemöte i Pingstförsamlingen i Örnsköldsvik:

Mötet är utannonserat till klockan fyra men redan en halvtimme tidigare är det alldeles fullt i kyrkan. Så fullt att massor får vända. Man står i gångar och korridorer då bänkarna för länge sedan är fullsatta… Så börjar då bönen (bland de som samlats för mötet, min anm.): Tack käre Jesus för att vi allesammans fått samlats inför Ditt ansikte i kväll. Tack Jesus för att du vill låta Din Ande falla över detta möte… Församlingen ber nu högt och bönens lovsång stiger och faller under några minuter. En man reser sig och börjar tala i tungor. Han är Andedöpt och har fått ett budskap att frambära till de församlade. Detta budskap är något som Herren direkt vill ge församlingen och denna man får nu utgöra redskapet. Han talar mycket högt, men ganska lugnt och på ett tungomål som man inte förstår. Närmast kan man jämföra det med någon afrikansk dialekt eller dylikt. För att man skall förstå vad som sagts är det ordnat så, att antingen han själv eller någon annan omedelbart får ”översättningen”. I det här fallet är det en annan man som nu mycket högt ropar ut budskapet och slutar med ett ”så säger Herren”. Genast blir bönesorlet starkare och man hör glädje i rösterna. ”Tack, käre Herre, att du är mitt ibland oss!”…

Efter predikan vidtar åter bön som nu stiger som en mäktig bifallsstorm mot taket. Man ropar ut sin tacksamhet till Herren och tackar för nåden och syndaförlåtelsen… Strängmusik, unison sång och bön igen, varefter mötet är slut. Många går hemåt i sin tro och vissa om sin frälsning. En och annan stannar emellertid och sitter nu med nedböjt huvud. Det är ofrälsta, som gripits under mötet. Gripits av orden och de frälstas segervisshet. Predikanter och evangelister skyndar de olyckliga till hjälp och snart ligger små grupper på knä här och där i den delvis släckta kyrkan. Det ropas högt och intensivt om nåd och förlåtelse och Herren möter enligt sitt löfte till en ny frälsning. Så går de nyfrälsta hem som pånyttfödda människor. Frågar man hur det känns möts man av ett oftast rödgråtet ansikte som emellertid strålar av glädje. De är övertygade om sin frälsning. Det tar närmare en timme efter mötets slut innan lokalen börjar tömmas. En och annan stannar dock fortfarande kvar och sjunker ned på knä i bänkarna. Man tror på löften i Bibeln och går till Herren i bön med sina vardagliga bekymmer och svårigheter.

Jesu frid i adventstid!

Sigvard Svärd

Religionsdialog, och/eller mission. Om ordens innehåll

Vi har många ord som vi dagligen lever bland. Vissa påverkar oss och vissa går bara förbi. Ibland tar man ordets innehåll för givet och i en dialog mellan människor kan det bli rejält fel om två parter i en kommunikation inte delar orden innehåll och reella mening dess  värde, fastän man till synes ytligt samtalar meningsfullt.

Ordet religionsdialog är värdeladdat. I dagens kontext därtill med stark positivt innehåll. Det kopplas till upplevelse av jämställdhet, positiv integration. önskan till och struktur för ömsesidig bejakelse, upplysthet och grund för mänsklig fred. Ordet behandlas med vördnad av politiker som teoretiskt är intresserade av sociala och kulturella fåror liksom brinner för integration och mångfald.

Det används som begrepp funktion och organiserad verksamhet av kyrkor institutioner och organiserade politiskt styrda verksamheter. Ja till och med av katolska kyrkan och påven.

Stormuftin och Karin Wiborn i ömsesidig dialog.

Religionsdialog kopplas ibland ihop med sk interreligiösa gudstjänster och ibland med ordet  och verksamheten  ”interreligiös bön” Med det avses mänsklig bön i samma rum där olika människor ber efter sin övertygelse till den gud eller de gudar som varje person önskar förhålla sig till.

Det betyder att en person som knäböjer i bön till Jesus Kristus Guds son, samtidigt finner att grannen ber till en gud som enligt kristen biblisk lära är motsatsen till Jesus och hans far dvs  kanske till djävulen själv, Om ordet djävulen eller den onde själv skrivs ut uppfattas det som ensidigt fantatiskt och religionsfientligt. Om andra begrepp används som abrahamitisk trosföreställning eller till skaparen av energi och kärlek upplevs det som positivt och omslutande. I världsliga sammanhang bedöms interreligiös bön som fredssträvan och en inkluderande verksamhet , dvs  med enbart positiva förtecken och progressivt.

Kan det möjligen var så att någon tycker:

”Jag tror det tycks finnas ett stort behov av att skriva om bibel, Att formlera en ny helig skrift som freds och jämställdhetsdepartementet står för. En bibel som grundar sig på ett inkluderande tankesätt där ingen ställs utanför och där att är rätt om den enskilda så tycker. Om kärleken är implikationen. Det verkar behövas en bibel som inte tar med Paulus ord och som sorterar bort Jesusord där Jesu krav för lärjungaskap suddas bort så att ingen exkluderas för felaktig tro eller bön. Den smala vägens teologi måste bli den breda vägens sociala öppna lära…..”.

Nej det var ett dåligt skämt…men för mig blir det allt mer tydligt: antingen följer vi Bibeln eller också bekänner vi att vi tycker delar av guds ord är bra, andra budskap är mindre bra och lämpliga. Paulus hade ju inte klarat en granskning av Sv Kyrkans läronämnd idag och inte fått verka i en svensk kyrka och absolut inte fått jobbet som svensk biskop. Hans inställningar och förkunnelse i en rad frågor motsvarar inte Sv Kyrkans kyrkolednings krav. Månne han kunnat fungera som frikyrklig ledare? Hur hade han bemötts i HBTQ och pridegudstjänsten? Hur hade han släpps fram i feministiska teologiska kretsar? Eller i vänsterpolitiska eller högerpolitiska kretsar eller hos liberalteologerna eller på THS?

Kanske är det så att varje kristen, varje individ som önskar följa i Jesu spår måste utsätta sig själv inför Bibeln i en slags intern revision av den egna tro. Påbjuder bibeln enbart en  artig religionsdialog med de djupt troende judarna och de skriftlärda?

Nej inte alls. Uppdraget är att förkunna evangeliet till omvändelse och dop.

Lär apostlarna ut ömsesidig bejakan av olika trosföreställningar hos de personer man mötte i Aten eller Rom?

Nej inte alls. Tvärtom. Såvitt jag kan läsa mig till.

Fanns det månne ett moment av frälsningsförkunnelse i uppdraget? Skulle det enbart se en förtroendefull dialog med andra religioners företrädare?

Nej inte alls.

Jag tro på dialog men som kristen är min uppgift och min församlings uppgift att följa evangeliets tankelinje och skaparen ambition Det handlar inte om att bejaka en tro på någon annan GudDu skall inga andra gudar hava jämte…mig…. Javisst  det skrevs det så också i GT. En basal biblisk förkunnelse. Den innehåller två budskap; det finns andra gudar som människor förhåller sig till. Passa Dig för att förhålla Dig till andra gudar. Det måste finnas en ordning och en gränslinje. Budskpet går igen genom hela bibeln. ”One way Jesus”

Så…jag tänker som så:

Får Paulus komma in och predika i vår kyrka nästa söndag???? Har dialog ersatt evangelisation eller mission eller är mission dialog och inte evangelisation? Är det att uppfatta som exkluderande att berätta att det enbart finns en väg till Gud och det är den som är Jesus? Har missionsbefallningen blivit museal och uppfattas nu som befallning till att utan ambitioner om att visa vägen till Jesus som den enda vägen i ömsesidig medmänsklighet samtala med andra religiösa företrädare om våra olika trosyttringar. Dessutom gärna med ett statsbidrag bakom som extra politisk stimulering. Eller….?

Ock så då Paulus: får han komma med i vår gemenskap som andlig ledare eller förkunnare i dagens kyrka?

Paulus…möjlig predikant hos oss månne?

Paulus…möjlig predikant hos oss månne?

LGB