Svenska Kyrkan på nya äventyr!

– Världen är alldeles för patriarkalisk, sa domprosten Sanna!
– Bara män som bestämmer överallt, sa kyrkoherden Karin!
– Det är alldeles förskräckligt, sa översteprästinnan Åsa!

– Det är Bibelns fel, sa Sanna!
– Handlar bara om en massa gubbar sa Karin!
– Halva befolkningen kan inte känna sig inkluderade, sa Åsa!
– Vi måste ändra på Bibeln, sa de alla tre!

– Nu har vi gått likabehandlingskursen, sa domprosten. – Vad har vi lärt oss?
– Vi måste ändra på Jesus kön så att alla kan känna sig inkluderade, sa kyrkoherden!
– Men sa de inte på kursen att man skall visa respekt för vilket kön personer identifierar sig själv som, sa prästen? Jesus sa väl Han om sig själv?
– Här är större värden på spel, sa domprosten! Jesus är så viktig för många så vi måste bestämma åt honom… förlåt, henom!
– Jesus måste alltså bli en Den! Jesus har redan offrat så mycket, hen får offra lite till, sa kyrkoherden!
– Människor måste känna igen sig själva, sa domprosten!
– Men vem känner igen sig i definitionen Hen, funderade Åsa?
– Var tyst nu, bestämde domprosten! Här är det den nya tidens ideologi som gäller! Du verkar fast i den gamla könsmaktsordningens tänkesätt, det går inte för sig! Vi är en modern kyrka nu! Kön är som kläder, man kan välja själv.

– Det finns så mycket annat som stör i Bibeln också, funderade prästen.
– Jesus budskap är alldeles för salt i min smak, sticker liksom ut på tvären hela tiden, sa kyrkoherden.
– Vi måste avsalta henom, sa domprosten!
– Vi gör Jesus mera söt, det låter liksom lite kvinnligare, sa prästen, nu lite mer inspirerad igen.
– Salt är överskattat, sa kyrkoherden.

– Vad sägs om; ”Åt alla som tog emot honem, gav hen makt att bli Guds barn”, utbrast kyrkoherden ivrigt!
– Det är verkligen inkluderande, det måste vi ändra på stubberten, sa domprosten engagerat!
– Det kommer den politiska majoriteten i kyrkofullmäktige verkligen att gilla tror jag, sa prästen!

– ”Den som tror eller inte tror på mig, skall leva om hen än dör”, föreslog prästen!
–  Det var väl inget nytt, så har vi sagt länge, sa domprosten!
– Men det här då ”Jesus sa, Jag är en väg, ett alternativt fakta och ett slags liv. Ingen eller alla kommer till Fadern, Modern eller plastföräldern utom genom mig, eller på något annat sätt” fortsatte prästen ihärdigt!
– Hmm, det är bra. Vi kanske får fila lite på formuleringarna så vi inte blir avslöjade, sa domprosten.
– Vadå avslöjade, sa kyrkoherden?
– Om vi ändrar för mycket på en gång så kanske folk börjar tro att vi förfalskar kristendomen på något sätt, sa domprosten. Vi måste gå klokt tillväga.
– Du har rätt, sa kyrkoherden! Ändra lite på budskapet hela tiden, det har fungerat i en massa år.
– Se på en del av frikyrkorna, sa prästen. Det fungerar där också! De har hunnit ändra en massa i sina läror. Det är nästan ingen som kan säga vad de tror på längre. De är som oss nu!

– Det viktigaste är att vara inkluderande, sa domprosten!
– Könsneutral är det nya Heliga, sa kyrkoherden!
– Queer är frälsningen, sa prästen!

– Amen, sa de alla tre. Låt oss bli stilla i meditation inför Transgudomligheten!

Reporter

Libris, bokförlaget anklagar män i kyrkan för tystnadskultur

Librischef anklagade män i hbtq-samtal
Ur Världen idag: “Män som vill ha kontroll är orsaken till en tystnadskultur kring hbtq-frågor i frikyrkan. Det hävdade Libris förlagschef Jennie Sjöström då hon intervjuades i radioprogrammet ”Människor och tro”. Som förlag måste man ”gå först” när det gäller teologiska tolkningar, sa hon också.

Är tiden mogen för en öppnare attityd mot homosexualitet i frikyrkan? Det var temat på ett inslag i torsdagens avsnitt av Sveriges radios program ”Människor och tro”. I programmet intervjuades Libris förlagschef Jennie Sjöström och frilansjournalisten David Berglund, som föreläser om tro i kombination med hbtq-frågor.

I fokus stod de två omdiskuterade böckerna som Libris gett ut i höst – böcker som har en bejakande syn på utlevd homosexualitet och som, enligt förlagschefen, ska inbjuda frikyrkosamfund till att ompröva sin syn på samkönade relationer.

Sjöström och Berglund sa att det råder en tysthetskultur kring frågan i många samfund – att frikyrkorna inte har hängt med i samhällsutvecklingen – men att det är mer ”öppet” i vissa församlingar.

Libris vd Sjöström

Varför är det öppnare på vissa håll och tystnadskultur på andra? frågade programledaren.

– Det jag ser är att det är män, framför allt, som har svårt att ta den här diskussionen och som vill hålla kontroll på frågan, sa Jennie Sjöström. Jag tror att kontroll är ett nyckelord här, fortsatte hon.”

(Refererat från tidningen Världen idag)

Försök till analys

Tidningens vd. kommer från en befattning på Aftonbladet och TV4. Det märks tydligt i klippt artikel från Världen idag. Den tankemässiga basen och analysen är i kvällstidningens anda. Men vad är det då hon påstår egentligen? Man kan inte låta orden glida som i en Metroläsning i tunnelbanan på väg till Åkeshov.

Vem skall gå först i teologiska frågor?

Sjöström säger till tidningen att som förlag skall man “gå först” i teologiska frågor. Skall ett bokförlag ursprungligen grundats av kyrkor och församlingar “gå först”? Skall ett aktiebolag och dess direktör gå förbi kyrkors och församlingars teologi? Hur förhåller det sig till folkrörelsedemokratin och församlingarnas styrning? Ligger Equmeniakyrkans teologiska grund i handen på ett aktiebolag? På bolagets styrelse? Hos den verkställande direktören?

Och vad menas med en teologisk utveckling? Bedrivet aktiebolaget en egen sådan utveckling avseende skapelsen, nåden,frälsningen, försoningen, dopet, nattvarden, Jesu återkomst? Skall bolaget göra det? Anser kyrkorna inklusive pingströrelsen det vara vd:s uppdrag?

Före och efter? Om nyspråket inom vissa kyrkliga sammanhang.

Den andra intressanta noteringen gäller Sjöströms markering av begreppet före och kontexten därefter.

Om man beskriver en tanke, ide eller verksamhet som före sätter man den i relation till något som inte är före. Är något inte före är det efter.  “Att gå först” som uttalats betyder ju att man själv definierat sig som den som avviker från de som inte är först. Att man är banbrytare, leder vägen utifrån en definition om man är rätt väg mot ett mål som man själv ställt upp. Ett mål angivet som det rätta och riktiga.

Att definiera sin egen väg som “Att gå först” är intressant, för uttrycket föds  från ett perspektiv uppifrån. JAG eller VI ser att NI som inte vill, kan eller förmått följa oss har begränsningar i förmåga vilja eller på grund av annat sakförhållande. I detta radioinslag kopplat till HBTQ men oaktat objektet frågan handlar om visar det på utsagans perspektiv. Uppifrån.

Det förhållningssättet är tvärt emot det som Equmeniakyrkan och särskilt dess kyrkoledning såsom Sofia Camnerin m.fl ständigt upprepar; dialog i ögonhöjd. Dvs ambitionen att föra samtal i en jämn nivå. Att inte sätta sig i en situation såsom en slags besserwisser.Kyrkokoneferensen byggdes upp med ögonhöjdspedagogik. I detta fall men även i andra lämnas teorin rakt av.

Sofia Camnerin borde ha ett samtal med Sjöstrom om hon och hennes övriga kyrkoledare inte delar aktiebolagets värderingar om kyrkans församlingar såsom några som är “efter”.

Att inte dela direktörens uppfattning i det bibliska budskapet om människors relationer betyder det att kyrkorna och deras män vill ha kontroll?

Slutsatsen är extremt märkligt och tyder på nästan en slags paranoid världsbild. Problemen är enligt direktören; kontroll.

Att en enorm majoritet av världens kristna tror på bibeln och ser en entydig undervisning i den och vill leva efter den betyder väl knappast att det handlar om män som vill ha kontroll. Det tycks inte föranleda något övervägande för Librisdirektören. Hennes  utsaga ger en rätt tydlig riktning; män i kyrkor vill kontrollera sexualitet och kvinnor.  Trohet mot Bibeln är det kanske det som betecknas som “kontroll” kontroll. Punkt. Knepigt värre. Argumentationen ser mer ut som ett påhitt.

Analysen av männen i frikyrkan

I en anda eller tradition som klart liknar Aftonbladets drar direktören några intressanta slutsatser. Det är hennes slutsats om det hon uppger sig ha sett. Det handlar om män som vill ta diskussionen om HBTQ frågan. Män som är rädda att släppa kontrollen.

Framför allt män.

Direktören skriver inte vilket underlag hon och hennes förlag har avseende männens svårigheter i relation till kvinnorna. Inte heller hur hon kan identifiera just kontrollbehovet som nyckeln. Trots det torgförs detta som slutsatser och analys till grund för direktörens val av inriktning och marknadsföring.

Kyrkorna, frikyrkorna, har inte hängt med i samhällsutvecklingen 

Aktiebolaget gör sin analys om att samhällstvecklingen skiljer sig i förhållande till synsätt och värderingar i vissa kristna sammanhang. Det finns de som har en annan specifik åsikt. Tystnadskultur som styrs av män är en annan analys som förs fram.

Frikyrka är idag ett luddigt begrepp, då ju statskyrkan inte finns kvar. I alla fall inte enligt svensk lag. Med kanske Libris anser det är så. Svenska kyrkan har ju ett betydande inslag av partipolitiker i ledningen. Sådana som lever i den politiska samhällsutvecklingen. Men var finns underlaget som konstaterat att kyrkorna inte finns med i samhällsutvecklingen och på vilket sätt och på vilka områden skall kristen tro och politiken växa samman? Och var finns underlaget för analysen?

Och bibeln om samhället och dess värderingar och vår prioritering

Romarbrevet 12. “Därför ber jag er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära er själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud. Det skall vara er andliga gudstjänst. 2Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja: det som är gott, behagar honom och är fullkomligt.

Om målbild

Den som kommer först i mål vinner. Men den som vinner är den som är klar på att arrangören och idrottspersonen är överens om var målet finns.

Den som säger sig  “leda” och “ligga före” något eller någon annan  måste vara säker på att om man har samma mål eller att det som bara ser ut så då man i själva verket satt upp mål som är helt olika. Hur kan man då anse att någon är före eller efter på de disparata vägarna. Libris kan….

Det finns skäl att fundera. Djupare!

LG

 

Brevet som avslöjar. Och hur utformas Equmeniakyrkans “nya teologi”

Paulus, apostel och brevskrivare, formade mycket av det som är den kristna kyrkans tro. I de många breven finns omsorg, förmaning, undervisning, vägledning och tillrättavisanden. Alla delar i en omsorg som grundas i kärlek. Kärlek från Gud och hans Son och kärlek till församling och människor.

Jag har under de senaste veckorna funderat över hur bibeln och den moderna förkunnelsen tycks falla isär. Ja just “falla isär”. Istället för en  tydlig bibeltrohet lämnas den och som lyssnare möts man av en postmodernistisk förkunnelse. Den tycks rotad utifrån någon slags humankapitalinriktad integrationsideologi inom ramen för en hållbar inkluderande tankeparadigm. Allt utifrån det moderna något oprecisa språket. “Alla skall med”. Gott, men i fel kontext, knepigt värre.

-Texterna. Lukas evangelium. Exempel 1.

Söndagen före domsöndagen var evangelietexten Lukas 17 med rubriken i Bibel 2000: “Guds rike och Människosonen kommer”. Här läser vi texten:

“Tillfrågad av fariseerna om när Guds rike skulle komma svarade han: ”Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er.”

Jesu ord om att riket var inom oss blev svårt att förstå för dåtidens lyssnare och också för oss nutida läsare, Jesu svar ovan riktades direkt till de skriftlärda judarna, Fariseerna, De som ordinerade och levde i omfattande regelverk i förhållande till lagen och profeterna. För dem blev troligen Jesu ord om något inifrån blev budskapet Inte lite omtumlande.

I den fortsatta bibeltexten fortsätter Jesus med följande  yttrande nu riktat till sina lärjungar:

Till lärjungarna sade han: ”Det skall komma en tid då ni längtar efter att få uppleva en enda av Människosonens dagar men inte får det. Man skall säga till er: Där är han, eller: Här är han. Spring inte dit de pekar, rusa inte efter dem.”

Den löpande evangelietexten kopplas i samma stycke samman med andra uttryck genom ordet

“TY…….”.

Sambandet mellan verserna ovan (innan “ty”) och det följande budskapet är för mig som nutida läsare solklart. Den första utsagan kan inte läsas separat utan för att förstå  Jesu undervisning hör hela texten samman och binds ihop. Så här får vi det budskapet

“Ty liksom blixten flammar till och lyser upp hela himlen från horisont till horisont, så skall Människosonen visa sig på sin dag. Men först måste han lida mycket och förkastas av detta släkte.”

Resterande text i kap 17 fortsätter i samma materia. Jesu återkomst kopplas till förhållandet mellan Jesu återkomst och människans förhållningssätt under Noas tid och Lots tid. Återkomsten sker efter vissa tecken och händelser men med stor överraskning,

I en så kallad nyliberal teologi passar Luk 17:20 utmärkt.  Vi ser Gudsriket som ett slags intrapersonellt förhållningssätt. Gud finns i oss och hur vi använder det gudomliga inom oss är avgörande hur vi kan upptäcka Gudsriket där det finns. I sig egentligen inte alls fel. Tro utan gärningar är ingen tro. Kärleken kan inte bara finnas i orden på vår tunga utan hur faktiskt handlar och lever våra liv i förhållande till tro, funktion och relation.

Men är det ärligt  och korrekt att lämna texten innan “Ty” på grund av att det känns obekvämt och svårförklarligt att ta sig igenom resten av förkunnelsen. Vill vi medvetet undanhålla det Jesus gav till sina lärjungar? Skapas inte då en ny form av religiös censur, lögn, villolära, bekvämlighet, dumhet? Kan det till och med vara så att det byggs en motsats till evangelium dvs innehåller en påtaglig risk att människor “går förlorade” och inte får del av tro omvändelse dop och ett evigt liv?

  • Jag tog del av en predikan konstruerad exakt på ovanstående sätt. Märkligt. Det är kanske en del av Equmeniakyrkans nykonstruerade akademiska teologi där feministteologi och HBTQ frågorna är viktigare än omvändelsen och det eviga livet. För en “läsare” är nuvarande kyrkokurs knepig att förhålla sig till.

 

  Text i Matteus 13 exempel nr 2

Domsöndagens text har sin betydelse även om Bibelförfattaren inte satte rubriker på orden. Här kan vi också se hur bibeln delger oss förutsättningar kring Jesu återkomst.

I Matteus 13 (texten för söndagen) undervisar jesus de sina med så kallade liknelser. De var ett pedagogiskt verktyg. På frågan om varför han använde det konceptet blev svaret konkret:

“Ni har fått gåvan att lära känna himmelrikets hemligheter, men det har inte de andra. Ty den som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. Därför talar jag till dem i liknelser, ty fast de ser, ser de inte, och fast de hör, hör de inte och förstår”

Efter det inspelet i 13;10 ff kommer en rad liknelser. Domsöndagens text länkar till liknelsen om fisk och när och gallring mellan användbar fisk och obrukbar.Vid tidens slut sker ett slags val eller analys mellan de onda och de rättfärdiga,

Obehagligt. Vem vill hamna i en ugn och destrueras såsom icke rättfärdig, Domsöndagens text kan naturligtvis användas som skrämsel. Det är nog mindre lämpligt. Men den kan också användas som information. Inte få texter handlar om valet jag som människa har om vägen till Guds rike som inte enbart är en slags socialpsykologisk konstruktion utan som jag tror ett reellt rike.

Paulus skrev:

Alla berättar av sig själva om vad vårt besök hos er ledde till, hur ni vände er från avgudarna till Gud för att tjäna den levande och sanne Guden och vänta på att hans son, som han har uppväckt från de döda, skall komma från himlen, Jesus, som räddar oss från den stundande vreden.” 1 Thess 1:9-10

Bekännelse av kyrkans tro

 APOSTOLISKA TROSBEKÄNNELSEN
Vi tror på Gud Fader allsmäktig,
himmelens och jordens skapare.
Vi tror ock på Jesus Kristus,
hans enfödde Son, vår Herre,
vilken är avlad av den Helige Ande,
född av jungfrun Maria,
pinad under Pontius Pilatus,
korsfäst, död och begraven,
nederstigen till dödsriket,
på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda,
uppstigen till himmelen,
sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida,
därifrån igenkommande till att döma
levande och döda.

Vi tror ock på den helige Ande,
en helig, allmännelig kyrka,
de heligas samfund, syndernas förlåtelse,
de dödas uppståndelse och ett evigt liv

Kommentar

Kyrkornas gemensamma bekännelse av tro innehåller en analys om Jesu återkomst och hans uppdrag att “Döma levande och döda”. Uppenbarligen finns inom den klassiska tron ett givet  moment om Jesu uppdrag om en dom.

  • Slutkommentar

Ett otal bibelord handlar om människors utsatthet, Jesu kärlek och offer för vår skull. Hans väg till försoning och förlåtelse Men Bibeln lär oss på mängder av ställen att vi har ett eget ansvar kring vårt eget liv. “Gå och synda inte mer.” Mina egna val får konsekvenser. Synden bränner sönder livet men nåden fordrar ett eget ställningstagande. Kursändring.

Vågar vi stå för det? Eller kommer alla med rent automatiskt?

Bibeln ger svar!

LG

Om postmodern teologis fångenskap

Dagen (27 okt) hade låtit tre personer från redaktionen spika fast “9,5 teser” under rubrik “Dags för en ny reformation”. Genomläsning av “teser” får en att undra om ordet “tes” är det rätta ordet med tanke på Luther och hans 95 teser. De 9,5 “teserna” som Elisabeth Sandlund, Frida Park och Joel Halldorf hade formulerat har nämligen inga likheter med Luthers 95 teser.

Vessa Annala teolog och pastor

Innehållet i dess nya “teser” garanterar att ingen väcks upp från den djupa sömnen som kyrkan (med dess ledning i spetsen) befinner sig i. “Teser” ta upp miljöfrågor, frågor om mångfald, de utsattas situation, allas lika värde, byrokrati-frågor och konsumtion för att nämna några. “Teserna” är politisk helt korrekta och utmanar därför ingen och inget! Egentligen är det fel av författarna att kalla dessa 9,5 punkter för “teser”. Ännu mindra att de skulle leda till en ny reformation. På sin höjd ger “teserna” uttryck för “Reformation light” med politiskt korrekt formulerade satser.

Missbruk av pengar var det centrala temat i Luthers 95 teser. Det var denna kritik (avslöjandet) som fick kyrkan att reagera. Luther hotades till livet. När missförhållanden i den medeltida kyrkan spreds till den breda allmänheten, var reformationsrörelsen ett faktum. Därtill kom att Luther översatte Bibeln till tyska. För första gången kunde folket själv läsa Skriften. Om vi skulle få uppleva en sann reformation i Luthers anda så skulle vi ha individer som söker Guds vilja i Skriften, och utifrån denna läsning modigt avslöja hur medlemmars pengar används i kyrkor och samfund; kolla upp vad pastorer och präster predikar, osv.

I dag befinner sig kyrkan i den postmoderna ideologins fångeskap där den bibliska uppenbarelsen förnekas och ifrågasätts (också inom kyrkan). Den materialistiska berättelsen (evolutionism) om vår värld har blivit en “dogm” också inom kyrkan. Det är dessa föreställningar som har lett kyrkan till en andlig torka. Det nyaste “modet” inom teologin är kanske “kristendomen-utan-gud-teologi”.

Den kristna kyrkan är i en desperat behov av förnyelsen, men den börjar inte med politiskt korrekta “teser” utan från övertygelsen att Skriften är fortfarande en gudomlig uppenbarelse om vad är sant om Gud, om människan, om världen, om historia, etc. och att dagen kommer då alla människor kommer att stå inför Guds domstol. Om förnyelsen inte börjar här, kommer det inte att bli någon förnyelse och reformation alls.

Vesa Annala

efter författarens godkännande och ett inlägg på facebook

Luther i åminnelse.

Den 31 oktober spikade Luther upp sina teser på kyrkporten i Wittenberg. Han hade en längre tid känt att något borde göras åt kyrkans alltmera störande utvikningar och vilseledande och tillkommande läror. Inte förrän nu sista oktober 1517 hade han vågat formulera och pränta ned de punkter som han hoppades skulle leda till ett uppvaknade och en förnyelse av den katolska kyrkan. Närmare bestämt 95 stycken teser.

Porten på bilden av kyrkan i Wittenberg var självklart inte lika fin som idag utan av trä. Ett påspikat anslag var ett accepterat sätt att framställa kyrkliga påbud och kungörelser. Åtminstone ifall man var doktor i teologi.

Luther hade våndats i flera år, funderat, predikat och försiktigt försökt lära ut vad han hade funnit i Skriften, i sin egen bibel.

Egentligen hade allt börjat vid en resa till fots som 22- åring där han överraskandes av ett så häftigt åskväder med sådana stora och nära blixtar och oerhörda dunder så att till och med den annars modige unge Luther förskräcktes. Det hela blev en vändpunkt för den karriärsugna ynglingen och likaså hans uppfordrande pappa som ville att sonen skulle gå i sin fars fotspår som framgångsrik ung man. Bestämt böjde han sina knän vid vägen och lovade Gud att bli präst. Nej till karriär. Nej till hustru. Nej till familj. Katolikpräster lever ju i celibat.

Trots motstånd från familj och kamrater där han var något av en festprisse och ledargestalt höll han kvar vid sitt löfte. Han slutade sina juridiska studier och upptog istället teologiska. Till saken hör att trots att han upplevde en tydlig otillfredsställelse och sin egen brist i gudsrelationen och ofta tillbringade dagar och nätter i bön, fasta och bibelstudium så uppskattades ändå hans predikningar och undervisning så att han så småningom fick lärar- och ledarfunktioner inom Augustinerorden som blev hans teologiska hemvist inom den katolska kyrkan.

Denna ständiga inre brist och torftiga gudsrelation var dock en källa till otillfredsställelse. Men det som skilde Martin Luther från övriga präster och prelater var dock detta sökande och längtande efter något andligt som kunde synas hos personer både i det gamla och det nya testamentet. Till viss del fick han någon tröst och hjälp i bikt och rådgivning av en godhjärtad själavårdare klostret i Erfurt.  Där på det klostret som tillhörde den stränga delen av Augustinerorden blev han blev utsedd som representant för en teologisk fråga som skulle diskuteras i Rom. Luther och en följeslagare skulle gå dit och träffa alla dessa utvalda människor. Tänk om han också kunde få hjälp för sina egna andliga behov?

Resan tvärs över alperna senhöst då snön redan fallit blev besvärlig. Detta var långt innan stora vägar var anlagda. Luther var emellertid rätt ung 1511 och van fotgängare och tillsammans med sin följeslagare klarades resan på drygt 140 mil av.

Alla bikter, böner och fastor hade hittills inte gett honom någon inre frid, men nu fanns där hopp. Heliga kardinaler och påven själv skulle möta upp. Han åtog sig allt vad en rätt katolik skulle utföra. Kyrkobesöken och knägåendet uppför Pitatustrappans 28 steg där bönen Pater Noster bads ( Fader vår ) på varje trappsteg. Bönen kompletterades med bön för förfäderna där varje trappsteg minskade åren i skärselden med 9 år för de avlidna. Trots sitt ärliga uppsåt blev Romvistelsen en stor besvikelse då han märkte ytligheten och synden hos de han skulle se upp till. Hor, penningkärlek, maktsträvan och sexuell lössläppthet fanns överallt bland präster och prelater.

Väl hemma i Erfurt tog han sin tillflykt till tornrummet i Augustinerklostret där han studerade Gud ord. Han hade på alla sätt försökt att uppfylla Guds lag, de tio budorden och söka följa Jesus och dessutom gjort allt vad en exemplarisk katolik bör göra. Dock hade han ofrid och en stor ovisshet om sin själs frälsning. Hans vånda var mer än hade orkade bära. Hans starka gudlängtan hade inte fört honom någonvart trots alla år i Guds tjänst. Senhösten 1512 eller möjligtvis tidig vår 1513 enligt min uppfattning hände undret.

Plötsligt under läsning av Romarbrevet i Bibeln kom det till honom att frälsning inte är av goda gärningar utan i tro på en korsfäst och uppstånden Kristus. – Rättfärdig genom tro -. Frälsning och befrielse upplevdes samtidigt. Detta som Bibeln kallar omvändelse. Allt detta och mycket annat verkligen revolutionerade Luther. Han började få ett personligt gudsförhållande som utmanade mycket och som dessutom gav honom mod att spika upp teserna på kyrkporten. Dock efter att ha låtit tankarna mogna och växa till några år.

Att verkligen våga gå emot den etablerade kyrkan med alla dess färdigtänkta satser var inte lätt. Hundra år tidigare hade en präst i Prag vågat. Han blev bränd på bål… Johannes Hus dog men hans tankar levde vidare. Ytterligare nästan 100 år före Hus hade en engelsman, Wycliffe varit ute med liknande tankar och även idéer om att lekmän kunde förstå Skriften och samtidigt översatte densamma. Han betraktades så ond att hans ben grävdes upp och brändes tillika för detta svåra brott samma år som Johannes Hus brändes.

Så till det Luther gjorde krävdes onekligen mod.

Resten hur han bannlystes där vem som helst fick döda honom och det följande är historia som jag kanske återkommer till.

Uppgången till tornrummet är symboliskt igenmurat. Och tornet rivet.  Efterföljarna till reformationen talar inte längre om omvändelse…

Torbjörn S Larsson

Vagnshed