Lausanne-och Manilla- deklarationerna och bibelsyn. Vad är det man tror på?

Liten bakgrund

Begreppet “Klassisk baptism” och “klassisk kristen tro” är som teologiska begrepp vaga uttryck. Flera av denna bloggs läsare har haft åsikter om beteckningen som mer polemisk och negativ än konkret och vägledande för dess innehåll. Kanske måste man förstå lite om bakgrunden: den kom till i ett skede då Svenska Baptistsamfundet gjorde rätt påtagliga kursändringar utifrån samfundets tidigare teologiska kurs. I många äldre inlägg kan man se bakgrunden och varför beteckningen “klassisk” kom till. Att den idag inte läses enbart av baptister är en verklighet som beror på den förändrade kyrkostrukturen men också på påtagliga ändringar inom utbredning av det som “vetenskapligt” benämns som “liberalteologi”. Denna syns nog mest tydlig inom Svenska kyrkan men utomstående bedömare anser också att  Equmeniakyrkan är den kyrka som gått långt åt det hållet. Det är korrekt till en del men fortfarande finns ett stort antal församlingar och pastorer som nog skulle betecknas som evangelikala med tydliga yttringar från arvet av väckelserörelse och bibeltrohet. Samma situation finns inom Svenska kyrkan med OAS och New Wine som har vissa drag av pingstkarismatiska väckelserörelser.

Teologiska yttringar

Men hur ser då den teologiska grunden ut bakom de olika yttringarna?  Då blir det svårare för en som är vanlig läsare att följa “tänket”. Kanske är det just det som är en del av knuten, Teologin som metodisk specialitet är ju inom akademin ett hantverk som måste vara fritt från kristen tro och bygga på vetenskaplig metod och evident. Här skiljer sig predikantutbildningen markant från Baptisternas gamla “Betelseminariet” eller pingströrelsens bibelskolor eller Livets ords utbildning av predikanter/evangelister. Balansen mellan akademin och tillämpad mission kan skapa frustration med mer eller mindre medvetna begränsningar. Vågar vi förkunna inkarnationen? Uppstod Jesus kropp? Kunde Jesus verkligen uppstå från sin död? Fick den blinde mannen verkligen en syn eller var det en metafor? Fanns det en ark? Ha Moses överhuvud taget funnits?

Fanns Davids stad. Om bibelsyn och verkligheten. Arkeologin som predikant.

Frågan som varje bibelläsare ställer sig är Bibelns substans i förhållande till min egen förmåga att förstå text i sökande efter Gud.

Spåren av den bibliska berättelsen kan ibland överraska:

( http://www.shalom.se/arkeologerna-om-david/ )

Vem vet, den israeliska arkeologin söker med vetenskapliga metoder den bibliska berättelsen och finner vad man söker. Kanske finns arken….. Eller var det en metafor. “David metaforen” slogs sönder när arkeologerna i den hittade Davids palats fanns mynt präglade från den tiden med sigill som verifierade…. Så verkligheten korrigerade metaforen.

Om bibelsyn

I olika blogginlägg i Sändaren och här har representanter återkommit till följande uttryck: “Det handlar om bibelsyn. Så som icke teolog utan intresserad läsare har jag försökt förstå bibelsyns begreppet kopplat till hur vi kan uppfatta orden idag. Läser man till exempel Equmeniakyrkans teologiska grund ser man en tydlig struktur utarbetad av vetenskapligt utbildade teologer verksamma inom den kyrkan

Det finns olika sätt att förhålla sig till Guds ord och dessa förhållningssätt är grunden för konkreta ställningstaganden till den egna personliga eller kyrkoorienterade analysen om vad som är Guds ord och vilja.

Paulus och kyrkoledaren Sofia Camnerin i Equmeniayrkan. Ett av flera exempel..

Sofia Camnerin, bitr kyrkoledare. Tycker inte att aposteln Paulus fattat det där om synd.

Konkret visar sig  tolkningsfrågorna inom ett antal olika områden som nog är väl kända. Som tydliga uppenbara exempel kan nämnas: synen på Paulus och Bibelns skrivningar om homosexualitet. http://www.sandaren.se/nyhet/overtygad-om-att-homosexualitet-inte-ar-synd ) Är kyrkoledarens bibelsyn och analys av Paulus ord det som kyrkan står för. Det är svårt att tro det. Det finns ju massor av församlingar inom ramen för den kyrka hon leder som bevisligen förkunnar ett traditionellt kristet budskap. Men varför tillåts ledarna förkunna det som kan läsas. Har kyrkoledaren och hennes medarbetare förkastat Paulus och ansett att hans bästa tid var då och inte nu och nu gäller andra sanningar? Mer politiskt korrekta och anpassade till såväl Aftonbladet som Socialstyrelsen.

Paulus, förstod han inte vad han skrev och till vilka han riktade sina brev?

Vet biträdande kyrkoledaren  mer om Guds mening såsom de redovisats i Bibeln än det som Paulus förmedlade?

Ett alternativt mer klassiskt synsätt än det som Sofia Camnerin för fram kan ses hä nedan. Varje läsare kan själv bedöma innehållet.r: http://www.bibleinfo.com/sv/topics/homosexualitet 

Finns det flera vägar till Gud?

Med en liberal bibelsyn följer en rad frågor som illustration. Uppfattningen om förhållandet mellan Gud som den ende guden och den muslimska Gudsbilden är en. “Det finns många vägar till Gud” proklamerade Equmeniakyrkans teologi kyrkoledarna genom Sofia Camnerin  i tidningen Sändaren. Detta har redovisat här tidigare. Se följande länk som är Camnerins ursprungsinlägg författat gemensamt med en imam och en rabbin: http://www.sandaren.se/debatt/sofia-camnerin-samma-gud-men-olika-uppfattning)

Michael Grenholm skrev en insändare i Dagen som rätt kortfattat innehåller en annorlunda uppfattning värd att betrakta, ( https://www.dagen.se/debatt/muslimerna-tillber-en-gud-som-inte-finns-1.699325  )

 

Åke Bonnier Biskop Skara

Åke Bonnier, biskop i Skara har värderingar som ligger nära Equmeniakyrkans ledare och utgör ett bra exempel på en liberal teologi: (     https://www.dagen.se/debatt/ake-bonnier-gud-ar-bortom-alla-varldens-religioner-1.702238  )

En mer djupgående kommentar till Bonniers tankar som verkar delas av Camnerin skrevs av “IT pastorn Lars Gunther ordinerad pastor i Equmeniakyrkan. Så här utvecklar han sin syn: (   http://itpastorn.nu/om-fralsning-utanfor-tron-pa-evangeliet/   )

Synen på Bibelns beskrivning av Jesu underverk

Synen på Jesu under såsom de redovisats i Bibeln har också belysts i denna blogg. Här finns många olika varianter och teorier i synsätt. Kan det vara sant så som det står eller är ordet uttryck för en slags ideologisk ambition att beskriva Guds storhet och makt? Som några exempel på detta kan man fundera över; Inkarnationen dvs Guds interventering av ett foster i oskulden Marias livmoder. Symbolik eller realitet? (http://www.sandaren.se/debatt/forhastat-pasta-att-vi-tillber-olika-gudar ) “Jesus kallas Guds son, men ingen menar att mannen Gud gjorde kvinnan Maria gravid med sin sperma, utan språket uppfattas självklart figurativt, metaforiskt, symboliskt” (citat av KazenGuds avsikt med den egna sonens lidande för vår skull. ( Fritt efter Tomas Kazen )(https://www.dagen.se/debatt/jesu-dod-var-inget-offer-utan-en-avrattning-1.104099)

Jesus och symboliken metaforisk förkunnelse

Tomas Kazen professor vid THS har i olika inlägg bland annat i Sändaren uttryckt sin frustration avseende bristen på teologisk förståelse för Bibelns metaforiska utsagor.

Jayne Svenssungson akademiledamot skrev en artikel om detta:

http://tidskrift.nu/artikel.php?Id=2256

Särskilt värt att notera är följande text från henne:

Det jag vill uppmärksamma med de här olika exemplen är att vi alla befinner oss på en skala där vi någonstans drar en gräns mellan fakta och fiktion, där talet om fiktion, bör understrykas, inte innebär ett ringare sanningsanspråk än talet om att texten skulle representera ett historiskt faktatillstånd. Det intressanta, när man granskar debatten, är att denna gränsdragning är av tämligen kontingent karaktär. Tar vi KG Hammars position som exempel, hör han till dem som tydligt markerat att han personligen inte betraktar vare sig berättelsen om när Jesus går på vattnet eller jungfrufödseln som återgivningar av historiska sakförhållanden. Däremot har han i flera intervjusammanhang understrukit vikten av att inte kompromissa bort uppståndelsen som en historisk händelse som är av avgörande betydelse för den kristna tron.3

Men detta är ingen självskriven gränsdragning. Någon månad efter att debatten i Svenska Dagbladet klingat av utbröt en fortsättningsdebatt i tidningen Sändaren, Missions- och Baptistkyrkornas gemensamma organ. I en artikel som fick vågorna att gå höga inom dessa samfund gick Thomas Kazen, lektor i exegetik vid Teologiska Högskolan och tillika pastor i Missionskyrkan, till attack mot föreställningen att uppståndelsen måste tolkas i historiska, bokstavliga eller fysiska termer, snarare än i visionära termer. I själva verket, argumenterade Kazen, går en sådan föreställning hand i hand med en modern, sekulariserad världsbild, där man på ett självklart sätt utgår från att endast yttre stimuli kan orsaka sanna eller verkliga intryck, vilket innebär att man tvingas hävda att Jesus uppståndelse var fysisk och materiell.4

Vad vill jag då ha sagt med denna exposé över debattdeltagarnas olika positioner på skalan mellan fakta och fiktion beträffande berättelserna om Jesu liv och verk, liksom över den intellektuella osämja dessa skiftande positioner medförde? Låt mig först understryka att mitt ärende här inte är att komma med ytterligare ett förslag till var gränsen mellan fakta och fiktion bör dras i det bibliska material som utgör grund för den kristna tron. Vad jag är intresserad av är snarare att föra upp hela diskussionen ett steg och reflektera över möjligheten att föra ett konstruktivt och substantiellt teologiskt samtaltrots eller kanske till och med i kraft av de tydliga meningsskiljaktligheter som kom i dagen i och med förra vinterns debatt. Jag återkommer alltså här till vad jag inledningsvis beskrev som bristen på teologi i debatten.”

Finns specifika styrande dokument som baptister tillämpar fullt ut ?

I introduktionen på denna blogg finns en kort sammanfattning av hur baptismen i Sverige har sett på och förhållit sig till formella beskrivningar av den kristna  tron.

http://www.klassiskbaptism.se/sida-3.html

Den väl kände baptistpredikanten Billy Graham tog initiativ till en världsomspännande konkretisering av den evangeliska tron som utformades i det som kallas Lausannerörelsen.  Dokumentet antogs i juli 1974 och vid mötet deltog över 2300 kristna från 150 nationer,

Billy Graham, baptistisk världsevangelist tog initiativ till Lausannedeklarationen 1974

Lausannedeklarationen är en evangelikal kristen trosbekännelse med inriktning på mission och evangelisation, Lausannedeklaration blev grunden för Lausannerörelsen (Lausanne Committee for World Evangelization). Flera kristna samfund och missionsorganisationer har senare antagit Lausannedeklarationen som ideologiskt dokument för sitt eget arbete. Detta på grund av att dokumentet sammanfattar centrala ståndpunkter rörande teologi, evangelisation och mission.

I Sverige valde såväl Bapistsamfundet, Missionsförbundet och Svenska kyrkan att inte att formellt följa med med in i rörelsen och texterna. Dåvarande ÖM, pingströrelsen m.fl. tog ställning för. Det fanns säkert goda och väl utvecklade argument för dessa olika ställningstagande till Lausanne som det inte finns någon anledning alls att ifrågasätta,

Här nedan följer dock en länk kring deklarationen:

Lausannedeklarationen

Manilamanifestet är en evangelikal kristen trosbekännelse med inriktning på mission och evangelisation, antagen vid en internationell kongress för världsevangelisation i Manila, Filippinerna 1989. Vid mötet deltog över 4 000 kristna från mer än 170 länder.

Kongressen arrangerades av Lausannerörelsen (Lausanne Committee for World Evangelization) och Manilamanifestet är en fortsättning på  Lausannedeklarationen som antogs i juli1974 i Lausanne i Schweiz.

Här nedan en länk till detta manifest som är mer utvecklat och med mer text än det som skrevs ned 1974.

https://web.archive.org/web/20090615171407/http://www.lausanne.org/sv/manila-1989/manila-manifesto.html

Har detta då med frikyrkan att göra och inte bara med Svenska kyrkan?

Vid läsningen av dokumenten ser man snart en mycket stor skillnad mellan den tillämpade kristna teologin som kanske är huvudfåran i vissa kyrkor men som är mindre tydlig i andra eller i lokala församlingar.

Teologiskt tycks det handla det om två motsatta paradigm. Den avgörande frågan kanske blir synen på Bibel och bekännelse. Lite grovt: folkyrkotanken utvecklad i statskyrkan med “alla skall med”, låga trösklar och föräldrar och traditioner avgör om du är kristen eller ej oaktat du tror på Gud eller Guds ord. Mot denna kyrkotanke finns frikyrkan med Frälsningsarmens botbänk eller pingstkarismatiska yttringar och tro. Den historisk-kritiska bibelforskningen har nog varit den avgörande förändringskraften i riktning mot liberal teologi. I många akademiska miljöer odlas teologi som vill bryta upp från klassisk kristendom, och från dessa går ledande teologer både till kyrka och frikyrka. De stora frågorna i svensk kristenhet i dag är därför inte dopfrågan eller synen på församlingen, även om de är viktiga. Det verkar som om bibelsynen är nyckeln som skiljer och håller samman.

Hur blir det som det blir: Deformation eller reformation

Anders Gerdmar. Teologie doktor. Rektor för statligt oberoende Skandinavisk teologisk högskola

Anders Gerdmar har uttryckt sig så här:

http://www.varldenidag.se/tro-och-liv/deformation-och-reformation-det-teologiska-aret-2013/cbbmlD!u8Hrz4o7lgy9BaM25S2nSg/

Har detta då med frikyrkan att göra och inte bara med Svenska kyrkan? Ja, teologiskt handlar det om två motsatta paradigm och historiskt sett har den avgörande frågan varit synen på Bibel och bekännelse. Den historisk-kritiska bibelforskningen har varit den avgörande förändringskraften i riktning mot liberal teologi. I många akademiska miljöer odlas teologi som vill bryta upp från klassisk kristendom, och från dessa går ledande teologer både till kyrka och frikyrka. De stora frågorna i svensk kristenhet i dag är därför inte dopfrågan eller synen på församlingen, även om de är viktiga. Det val kyrka och frikyrka står inför är mellan två paradigm, ett i linje med Bibeln och kyrkans bekännelse. Vem är Jesus? Är han Gud som blev människa utan mans medverkan, som blev ett soningsoffer på korset, som fysiskt uppstod från de döda och som nu lever. Och som är närvarande i sin kropp, kyrkan. Eller är han något annat, som modern teologi har skapat? Är den nya jesusbilden reformation eller deformation?

Kanske är det en fråga för varje läsare. Eller….?

lg

Predikan utan innehåll… När blir predikan, predikan och inte bara religiöst snack?

DEL 2 av 2

Ibland möter man saker man inte riktigt förstår.

Hur kan man ta Jesu ord, använda det i predikan så att hans starka ord snarare går om intet?

Sofia Camnerin, biträdande kyrkoledare också hon i Equmeniakyrkan predikade nyligen på valdagen i september i TV. Hennes predikan karakteriserades av aktualitet, känsla och intelligens.

Men tyvärr även så att den andliga meningen i Herrens ord gick om intet.

Guds Ord säger att: ” Predikan är i kraft av Kristi Ord”. Annars är det ingen predikan. Utan predikan kan inte tron födas. Har inte Gudsordet trängt ned djupt hos talaren så kan han/hon heller inte förmedla det.

Snarare upplever jag som om det skulle finnas tankar hos Sofia ”hur ska jag kunna ge ett budskap som blir uppskattat, berömt av kolleger och inte ger någon kritik av utomstående”. Och kanske lite tröst åt någon som varit i samma vardags-situation som jag har haft i livet.

Det sorgliga i denna predikan är att det inte fanns något andligt i budskapet. Det var aktuellt, det var realistiskt, det var stödjande för människor i omsorg av sina barn, men ingenting andligt. Ingen andlig kost för åhöraren eller församlingen att leva på, eller att bli uppbyggd utav. Jesu ord används snarare som en slags mantra istället för att med Andens hjälp få ett sammanhang och ett budskap.

En reflektion är att detta kan väl inte bero på att predikanten personligen inte upplevt en verklig omvändelse och frälsning utan enbart kristen påverkan?

Ja, frågan är hur man kan så kan omintetgöra Jesu ord om ” att söka Guds rike först, så skall det andra tillfalla er” genom ORD, ORD, ORD.

Den yttre formen för predikan var oklanderlig. Sofia började med att läsa upp dagens text på ett tydligt och bra sätt. Hon återkom dessutom i slutet igen till delar av texten. Men utläggningen av innehållet omintetgjorde Jesu starka betoning av huvudtemat i huvudtexten som kan sägas sammanfattas i Herrens ord från Matteus 6: 33:   – SÖK –

Hon pratade lite om varje hur barn kan ha det svårt, om de viktiga världsproblemen men ingenting av den starka kopplingen av att – SÖKA först Guds rike och hans rättfärdighet och på det världsfrånvända men gudagivna sätt erhålla allt det andra nödvändiga i livet. Guds stora kärlek till mänskligheten och till djur som genomtränger hela bibeltexten tex. hur Gud bryr sig om fåglar och människor fanns inte med. Guds stora kärlek till människan och hur man erhåller något materiellt gott genom att på ett overkligt sätt söka det andliga nämndes inte alls. Frågan är om Sofia verkligen upplevt den nya födelsen med den omvälvande stora kärleken. Det känns inte så.

Hon pratar att dom stora frågorna är klimatet och jordens överlevnad. Har man den inställningen ska man inte vara predikant utan politiker. Vi behöver bara nämna Jesaja kapitel 24 som tydligt visar jämte många andra bibelställen att det är människans ondska som ödelägger jorden och klimatet. Där människan överger Gud och hans lagar ödeläggs jorden. För en riktig predikant som är kallad av Gud vet att behovet av ett gudfruktigt folk och en troende individ är den riktigt STORA frågan. Annars är det som sagt bäst att syssla med något annat…

istället hävdar jag att dom stora frågorna är: En personlig omvändelse och kallelsen till ett liv i Jesu efterföljelse. För både individen, staden och landet.

Om vi nu ska gå tillbaka till texten så skulle jag som lekmannapredikant och ”läsare” vilja göra en kort utläggning av hur jag uppfattar texten.

  • Den moderna människan av idag söker FÖRST allt detta andra. Jobb, status, prestige, hög lön, livskamrat, familj, vänner, ett fint hus, en bra bil osv. Det närvarande är det viktiga och det betydelsefulla. Har man tid över någon gång kanske man kan få någon tid över att reflektera. Jesu ord att först av allt söka Guds rike och hans rättfärdighet känns främmande och överandligt och föga verklighetstroget i en modern tid som denna.
  • En riktig predikants uppgift är sålunda att först och främst att leda in åhöraren på ett andligt synsätt och med den backup som föregår den 33:e versen hos Matteus sjätte kapitel. Men har man aldrig personligen själv upplevt detta med Guds omsorg och Herrens personliga kärlek till sig själv och andra så blir hela texten bara goda tankar om än lite orealistiska.

Därför blir en predikan som inte alls betonar ord som – SÖK – , – FÖRST– , – – en meningslös och oandligt föredrag som inte ger något andligt alls till åhöraren. Jesu starka och kärnfulla ord har blivit till intet.

En misslyckad predikan.

Trots ett formfulländat upplägg.

Ifall inte någon har riktigt förstått vad jag är ute efter vill jag göra en sammanfattning:

#  en predikan måste gå ut på att UTIFRÅN bibeltexten förmedla vad Guds Ande vill säga med Ordet.

# att inte bara läsa en bibeltext och prata om annat tillhörande dock utan att förmedla en andlig uppbyggelse. Läs gärna I Korinterbrevet 14 kapitel där Paulus talar visserligen om andliga gåvor, men dock hur viktigt det är att förmedla uppbyggelse och inte bara egna tankar.

# hur bra en predikan än uppfattas så är den meningslös om den inte förmedlar det Jesus tänkt med orden. Jämför denna dagens text där Jesus starkt vill att vi inte ska oroa oss och söka det vi behöver för dagen, det världsliga. Utan främst söka Honom och därmed Guds rike. Poängen är alltså: – sök – så – få-.

# avslutningsvis vill jag tillägga min egen sent i livet förvärvade ståndpunkt som inte nödvändigtvis är klassisk baptisms. Guds ord talar inte ett ord om kvinnliga predikanter eller apostlar som en del villolärare vill tillkännagiva. Bibelunderlaget för detta är lika bristfälligt och tillrättalagt för de som hävdar att barndopet har någon som helst legitimitet.

Observera att detta påstående inte handlar om jämställdhet utan lydnad för Guds Ord.  Även lydnad inför det som kan förefalla främmande och otidsenligt. En tydlig parallell finns i Andra Krönikersbokens 24: e kapitel där konung Ussia förblindad av sin egen framgång går för att tända rökelseelden i Herrens hus fastän bara Arons ättlingar av stammen Leviterna skulle ha den uppgiften. Alla tolv stammarna var jämställda i Israel och vår Herre Jesus var inte ens Levit. Läs gärna berättelsen hur allvarligt det var i Guds ögon att överträda en sådan i våra ögon till synes bagatellartad företeelse. Ussia var i alla fall en framgångsrik enväldig konung… Kvinnliga predikanter är ett modernt påhitt utan skriftstöd.

Någon kanske tycker att jag har gått hårt ut i min kritik mot Sofia Camnerin men det är just hennes offentliga position är avgörande. Annars hade jag inte brytt mig. Jag vill bara påminna om min mästare Jesus Kristus som på ett oerhört fränt sätt gick tillrätta med felaktig gudsutövande till och med hos en som bjudit honom och lärjungarna på en stor brunch i Lukas elva ( Åkessons ). Det skulle jag aldrig ha modet att klara av!!

Torbjörn S Larsson, lekmannapredikant

När blir predikan, predikan och inte bara religiöst fromt snack?

DEL 1 AV 2

Vårgårda möte som mötesserien med årets partiledarutfrågning var ju en stor happening i våra trakter runt Alingsås, Herrljunga och inte minst Vårgårda där det ordnades nu i augusti månad 2018.

Ja, hela Västsverige följde med.  

Partiledarutfrågningen har alltsedan John Hedlunds dagar med början 1968 varit en stor begivenhet. 1968 till 2018. Och denna avslutningskväll var alltså något av 50-årsjubileum. Högtid. Equmeniakyrkan var generös och bjöd tom. på bakelse.

Av olika anledningar kunde jag endast vara med på avslutningsmötet lördagen den 25 augusti. Självaste kyrkoledaren i Equmeniakyrkan Lasse Svensson skulle predika. Britta Hermansson som normalt hade huvudansvar intervjuade denna gång tidigare evangelisten och utfrågaren Torbjörn Bastås som efterträdde Hedlund.

Vad ska vi säga om mötet? Som alltid i Vårgårda väldigt fint organiserat. Allt fungerade som det skulle. Villigheten är stor. Alla ställer upp. Mötesledaren gav ett gott intryck. Sångkören sjöng engagerat, supportad av unga dansare. Endast en lite tråkig sak med sång och musik, knappt en enda äldre sång fastän det var jubileum. Ledarfråga? Kan det bero på att det sällan är några manliga körledare nuförtiden?

Britta Hermansson körde igång intervjun på ett bra sätt. En fin och levande bild kom fram av både Bastås och Hedlund och gångna tiders politiker och flera dråpliga situationer förgyllde samtalet. Trevligt och lättsamt men ändå kanske något saknades. Båda ska ju vara evangelister i tidigare Missionskyrkan, men det spår av nöd för syndare och en vilja att komma in på samtalet av frälsningens nödvändighet märktes föga… som alltid fanns hos tidigare evangelister Frank Mangs och John Hedlund för att nämna några.

Efter ytterligare några sånger och kollekt följde predikan.

Synd bara att det var ingen predikan. Ett föredrag, utmärkt och engagerat, men inte predikan. Okej, dom flesta märke inget och reflekterar ingenting heller. Har bara predikanten en officiell prästkrage och en behaglig röst och inte håller på för länge så är allt bra. Ibland får man en känsla av ingen bryr sig. Men en hel del som talades var relevant. Ingenting gick dock på djupet. Framför allt försummades Gudsordet. Efter några svepande formuleringar om den barmhärtige samariten och en Maria som lyssnade till Jesus istället för en Marta som jobbade fanns nästan inget bibelunderlag för framställningen. Bibelordet och bibeltexten som har stått i centrum för predikan i hundratals år här i vårt land var inte så centralt längre. Att lägga ut Ordet och ge åhörare en andlig kost och andlig vägledning saknades helt. För att vara säker på att undgå kritik så rundades talet av med allmänt tal om kärlek och liv. Lite lagom personligt och uppfattades säkert av åhöraren som om talaren var på rätt väg. Acceptansen sitter bra…

Guds Ord säger att: ” Predikan är i kraft av Kristi Ord”. Annars är det ingen predikan. Har inte Gudsordet trängt ned djupt hos talaren så kan han heller inte förmedla det. Jag har efter att ha åhört framställningen mycket svårt att tänka mig Lasse ligga på sina knän och ropa till Gud att fä ett budskap från Herren att ge Vårgårda och Sverige. Ingen nöd, ingen kraft eller sammanhållet budskap till åhöraren. Finns detta senare så det totalt oviktigt för förkunnaren om folk accepterar eller berömmer budskapet. Med Guds ord i centrum handlar det om ett tilltal från Gud som förvandlar. Även om ingen ser något utvändigt eller synligt hända.

Men å andra sidan kan det ibland kännas som om det är bara jag som reagerar. Alla andra verkar nöjda och väntar bara på att resa sig och hälsa och skynda vidare till kaffet…

Fast jag är säker på att en annan skulle reagera om han hade levat. Lasse Svensson lär ju komma från Metodisthållet. Det startades av John Wesley som var mycket bibeltrogen och så mycket vet jag om honom att han aldrig hade gett ett erkännande åt denna ”predikan”. Inte heller Waldenström som initierade Missionsförbundet. I allt han förkunnade hade en väldig respekt för Skriften.

Det sorgliga i detta predikobeteende är att det djupast sett ligger ett högmodstänkande och ett förakt för Guds Ord. Högmodstänkande därför jaget och min predikan och mina åsikter står i centrum. Inte alls Guds Ord. Predikanter har i århundranden haft ett bibelord som utgångspunkt för predikan. Förr i tiden i Sverige stod till och med folket upp medan texten lästes. Det fanns en helighet och en respekt för gudsordet både hos predikanten och folket. Idag känns det förhållandet främmande. Men det är klart, hoppar man över bibelordet och texten kan man ju fritt tala lite om vad man vill. Men så fort man läser en text och börjar predika så kommer i alla fall en liten del av publiken / församlingen att lägga märke till om predikanten pratar strunt och avvikelsen blir alltför stort från texten…

  • Nej det är nog bäst att tala i religiösa termer, blanda in Jesusnamnet någon gång för att verka trovärdig och sedan inte glömma att också tala lite allmänt om kärlek. –
  • Då blir man uppskattad och undgår kritik.

Varför jag tar upp detta är inte någon specifik lust att kritisera någon enskild person utan därför att en kyrkoledare har en oerhört inflytande på alla vanliga pastorer och ungdomsledare som sitter och hör på och tror att det ska vara på det här sättet i en predikan. Osäkra och vacklande pastorer imponeras av ”självständigheten” och det ”nya” att våga predika utan att börja traditionellt med en bibeltext och ta hänsyn till kristen tradition och lära. Detta får till följd att församlingarna utarmas än mer. Den andliga kosten finns inte. Plus att villrådighet och ytlighet accelereras ytterligare.

Detta kan väl inte bero på att Gudsordet aldrig har varit ett starkt tilltal i den enskilde pastorns personliga läsning, utan enbart ett formulär för att hitta en predikan? Som ett exempel i mitt eget liv kan det ibland hända att bibelordet talar så starkt till mig att jag måste lämna Bibeln, soffan och filten vid morgonläsningen för att gå ut en promenad i min trädgård för att låta Herren tala genom texten. Jag säger inte att det måste vara så men Guds ord är verkligen levande och har ett starkt tilltal!

Hur kommer vi då upp på den smala vägen igen i Sverige?

Jag vet inte.

Kanske genom att få predikanterna att läsa Luthers och Schartaus postillor?  Deras predikningar är oerhört Ordet-fixerade. Likaså böcker av Rosenius, Levi Pethrus och Waldenström.

Men jag har som sagt ingen lösning…

Än en gång vill jag poängtera att jag inte har något personligt mot Lasse Svensson. Jag uppfattar honom som en människa med god vilja. Hans vänliga utstrålning har säkert en sammanhållande effekt på samfundet. Denna gång gällde det predikan, vilket har en långt större inverkan än vad folk tror.

Däremot är jag övertygad att en sådan här förkunnelse av en ledande och känd pastor på lång sikt helt ödelägger svensk kristenhet om den får ett inflytande.

Torbjörn S Larsson
lekmannapredikant

“Kristen pride?” Med anledning av bl.a. Equmeniakyrkans aktiva deltagande i festivalerna kommer här en bibel fokuserad analys om skeende och motiv. Författare Björn Donobauer

Björn Donobauer är pastorsutbildad bibellärare. Han bor numera utomlands men följer noga utvecklingen av kristen tro i Sverige i kyrkor och samfund. Tidigare var Björn bland annat riksevangelist i Svenska Baptistsamfundet. När han tagit del av kyrkans inställningar, deltagande och argumentation kring deltagande i såväl Stockholm som planerat i Göteborg, skrev han följande blogginlägg. Det är mycket angeläget och Björn har gjort en bibelfokuserad granskning avseende kyrkornas framställningar och svar i förhållande till den Heliga skriften och klassisk kristen tro. Läs hela och sprid gärna innehållet till flera.Här kommer först ingress sedan den viktiga länken.

Björn Donobauer

Kamikaze!

Under andra världskriget blev japanska stridsflygare fruktade för att de inte bara fällde bomber ur alla vinklar utan också valde att bli bomber själva genom att med sina fullastade plan dyka rakt in i de fientliga fartygen med den egna döden som en del av strategin. Plan, pilot och pyroteknisk last blev en hammare med förödande effekt. Banzai!

Jag känner mig något som en sådan kamikaze pilot inför denna blogtext. När jag tidigare har yppat några av dessa åsikter har jag förlorat hundratals ‘vänner’ på sociala medier. Känslan av att vara ‘motvalls’ är stark. Och naturligtvis frågar jag mig vad jag vinner på att inte flyta med strömmen. Jag får ju bara s k skit för mina ståndpunkter. Jag kanske inte vinner något alls. Troligen påverkar mina ord inte mer än en handfull människors tillfälliga uppmärksamhet. Sådan är den nutida tankevärlden. Om jag nu inte anser att det jag gör ger mig något utom fler bekymmer, varför gör jag det? Borde jag inte vara mer aktsam om mitt skinn, mitt tveksamma anseende, mina övertygelser än att låta dem löpa gatlopp? Som alla andra människor söker jag med ljus och lykta efter svaret: vem kan man lita på?

Jag har med absolut övertygelse modet att säga att jag har funnit en sådan.  Det räcker för mig om jag får Hans erkännande för att jag ställer mig upp och höjer min röst. Får jag det inte, måste jag ändå göra det för min egen skull. Om jag skulle tiga skulle en eld i mig förtära mig inifrån.

För att försvara ‘Pride’ och fortsätta att låtsas att det är en ‘kristen’ dygd att göra det måste man göra följande åverkan på det som är all kristen tros  fundament.

 

BIFOGAD LÄNK SOM PRESENTERAS MED FÖRFATTARENS TILLSTÅND

Den och fler inlägg av Björn går att läsa på hans blogg.

http://teddydonobauer.blogspot.com/

 

L G Berg

Insändare i Tidningen Dagen om Teologiska Högskolan

Följande debattartikel från vårt nätverk publicerades i tidningen Dagen idag 25 juli och kan även läsas på tidningens sida här.

Bekymmersamma läror på THS

I Bibeln heter det ”Samla inte skatter på jorden där mal och mask förstör. Samla era skatter i himlen” Men Equmeniakyrkans pastorsskola Teologiska Högskolan samlar helst av allt poäng hos staten. THS har därför byggt huvuddelen av verksamheten på en rent sekulär vetenskaplig grund som i praktiken omformas till en allmän skepticism mot Bibelns berättelser. Här premieras den mänskliga tanken och olika teologers funderingar långt före undervisningen i Nya Testamentet. Och i en sådan mylla börjar snart rena villoläror att frodas.

Kanske möter eleverna professorn i etik, Susanne Wigorts Yngvesson. Professorn ”tror att många skulle må bättre om de levde med flera partners samtidigt. Många gånger har hon tagit upp frågan bland sina vänner – som ofta blivit provocerade. – Men när jag talar om polyamorösa förhållanden menar jag inte att allmänt ligga runt, utan om långvariga relationer, där man visar trohet mot flera, säger hon”(Aftonbladet 2008). Yngvesson har undersökt hur Queerideologin kan reformera kyrka och teologi, kanske är inte Nya Testamentets egen etik lika viktig för henne?

Professorn svarar inte på om hon idag står kvar för sina ståndpunkter men enligt rektor Owe Kennerberg är detta inget problem. Skolan tillämpar inte ”åsiktsregistrering” men för vissa tjänster kan det vara en merit att ha ”förtrogenhet med och respekt” för huvudmannens kultur och värderingar. Kennerberg framhåller att skolan inte har någon trosbekännelse men att man har en likabehandlingsplan. Lojalitet mot kristen tro står inte inskrivet men ”kurser och kurslitteraturen ska granskas utifrån frågor om könsfördelning bland författare, normalitet och stereotyper, samt kränkande innehåll.” Man kan undra om Bibeln ens platsar?

I undervisningen om Nya Testamentet möter man professorn i bibelvetenskap Thomas Kazen. Förutom ett starkt engagemang för evolutionism, HBTQ-agenda och feminism är det som sticker ut hans syn på Bibeln; ”…den hebreiska bibeln som är ganska mycket efterkonstruktion”, och Jesus; ”Man säger ibland att Jesus förkunnade gudsriket men kyrkan kom att förkunna Jesus. Hans person kom med tiden att ersätta hans budskap. Fokus förskjuts alltså från sak till person. Och personen blir gudomliggjord.”(Föredrag 2013). Jesus död var inget offer. Det var en avrättning utförd av romarna”(Dagen 2013). ”Jesus kallas Guds son, men ingen menar att mannen Gud gjorde kvinnan Maria gravid med sin sperma, utan språket uppfattas självklart figurativt, metaforiskt, symboliskt.”(Sändaren 2018). Den linje som Kazen driver är att Jesus var en revolutionär frihetskämpe som stred för befrielse och mänskliga rättigheter, och där det gudomliga är pålägg i efterhand av vilsna lärjungar som behövde legitimera sina livsval. Kazen har genom åren avvisat det mesta av klassiska kärnvärden i kristen tro och var talare på THS konferens om Gudlös kristendom förra hösten.

Nu tillsätts nya biträdande rektorer för olika avdelningar. Sofia Camnerin är en av dessa med ansvar för systematisk teologi. Med ett känt citat beskriver hon sin egen systematiska teologi; ”Det som jag bedömer som allvarligast i kristna korsteologier, är de sammanblandningar av våld och helighet vissa av dem medför. Sådana sammanblandningar uppstår när människor lär sig att den gudomlige fadern är god och kärleksfull, samtidigt som samme fader sänder sin son, oskyldig och lydig, till döden.”(Boken Försoning behövs). Camnerin har som ledare för Equmeniakyrkan nyligen uttalat att Islam, Judendom och Kristendom har samma Gud. Det är dock inte säkert att konverterade muslimska flyktingar, livrädda att skickas hem till sina avrättade släktningar, tröstas av att det är samma Gud som verkar i de troende bödlarna.

Här har vi alltså en professor i etik som förordar polygami, en lärare i Nya Testamentet som underkänner Jesu gudomlighet och Bibelns övernaturliga berättelser samt en biträdande rektor som avvisar det nytestamentliga korsets teologi. Och en rektor som tycker att det spelar ingen roll eftersom skolans främsta funktion är att vara ”akademisk”.  Detta får tjäna som exempel på att vid THS kan man få möta lite vad som helst, utom kanske ett bibeltroget och Jesusförankrat lärjungaskap. En sådan fromhetstyp blir nämligen systematiskt nedvärderad av de vetenskapligt sekulära ambitionerna.

Vi är knappast de första att bekymra oss över raderna av tvivlande pastorer som produceras vid THS. Våra församlingar behöver inte skeptiska religionsvetare, de behöver brinnande och Jesustillvända ledare med god tillit till och kunskap i de bibliska texterna. Man kan fråga sig varför skolan fått gå så långt på denna väg? Kanske handlar svaret om att skolan delar sin skepticism till kristen tro med starka krafter hos sin egen huvudman. Blivande pastorer och kristna som vill fördjupa sin tro med gedigen och saklig undervisning är värda något mycket bättre.

Lars Göran Berg, Uddevalla
Claes-Göran Bergstrand, Stockholm
Thomas Forslin, Göteborg
Torbjörn S Larsson, Alingsås
Samtliga Nätverket för Klassisk Baptism