Världen idag har idag vår faktakoll av faktakollen som första rubrik i tidningen.
Artikeln kan läsas här:
Det är ju lite tragiskt att man skall behöva ha en faktagranskning av de största mediernas faktagranskning. Men så är det i det politiskt styrda samtals- och mediaklimatet.
Vår egen granskning av Faktakollen hittar du några inlägg längre ner.
FAKTAKOLLEN har 
Faktakollen på SVT har granskat följande påstående om barn som växer upp i samkönande relationer:
”Det finns forskning som säger att det finns en identitetsproblematik senare i livet för barn som växt upp så.” (Jimmie Åkesson i QX, 28 mars 2018)
SVT:s helt reservationslösa slutsats är att “Men det finns inget stöd för det i forskningen”
Utan att någonsin ha röstat på Sverigedemokraterna kan man uppröras när statliga media, dessutom under förevändning av att motarbeta “Fake News” i samhällsdebatten, just sprider sådana själva. Detta är tyvärr ganska vanligt idag och det här är ett sådant fall.
Observera att Åkesson i citatet inte hävdar vad som är konsensus, eller gängse uppfattning. Det räcker faktiskt med en enda forskningsstudie som påvisar hans argument så är hans påstående riktigt. Och sådana studier finns!
Här är en forskningsstudie från 2012 där barn i samkönade familjer visar sämre värden i nästan allt som mäts(inte minst senare identitetsproblematik):
https://docs.wixstatic.com/ugd/0595d1_f3ab7aff28744ad1af85b47353d90f7d.pdf
Mark Regnerus är en välmeriterad “associate professor of sociology” vid University of Texas i Austin. Här är hans uppföljande studie och svar på kritik som inkom 2012:
https://docs.wixstatic.com/ugd/0595d1_4a70add65b7c4598a7a9bded1a041978.pdf
Åkessons påstående var alltså i just detta fall alldeles korrekt.
Faktakollen verkar också ha missat Barnombudsmannen, som borde vara en tung röst i svensk kontext. I sitt remissvar till SOU 2001:10 om ”Barn i homosexuella familjer” skrev BO bl.a. följande:
”Utredningen konstaterar att den samlade forskningen visar att barn med homosexuella föräldrar utvecklas psykologiskt och socialt på liknande sätt som de barn de jämförts med. Vi anser inte att sådana slutsatser med säkerhet kan dras på grundval av den tillgängliga forskningen.
Det finns vidare en tydlig tendens i betänkandet att tona ned den psykiska sårbarhet som adopterade kan uppvisa till följd av sin särskilda bakgrund. Den psykiska sårbarheten ses enbart ur perspektivet psykisk hälsa eller ohälsa. På liknande sätt finns generellt en tydlig tendens att tona ned de negativa resultat som framkommit i forskningen om barn i homosexuella familjer.”
”Vi instämmer i utredningens slutsatser ovan. Men vi vill göra följande kompletteringar. Det finns generellt såväl i avsnittet 11.3, där forskningen om barn med homosexuella föräldrar redovisas, som i 13.2 en tydlig tendens att tona ned negativa resultat som framkommit av den åberopade forskningen. Det gäller bl.a. en något sämre mor-barnkontakt i småbarnsåren, vissa kamratproblem såsom tendens till reservation i förhållande till kamrater. En del av dessa barn har även problem med att berätta om sin familj i de tidiga tonåren, de måste också ”komma ut” som barn till homosexuella. De känner oro angående sin egen sexuella läggning och känner en rädsla för att bli mobbade.”
Det är besvärande när statliga media i sin iver att vara ute på sitt politiskt korrekta korståg lämnar vissa barns och ungdomars levnadsvillkor i sticket. Det som framför allt kännetecknar samkönade relationer är att de inte håller i längden. Skilsmässofrekvensen är avsevärt högre. För barn i sådana förhållanden uppstår alltså ofta en trippelproblematik; Helt eller delvis “inadopterad” i familjen, att vara barn i en avvikande familjekonstellation gentemot omgivningen, samt oftare ett skilsmässobarn. En sådan uppväxt är inte att leka med.
Men för SVT är förstås HBTQ-paradigmet viktigare att värna än barnen.
SLUTSATSER:
Faktakollen har
Faktakollen ljuger
Faktakollen sprider
Fake News
Thomas Forslin
Följande debattartikel är en något längre version än den som publicerades i tidningen “Världen idag” den 9 april.
Göteborgs Stad har ett ganska normalt villkor i sina regler för föreningsbidrag:
”Föreningens verksamhet får inte leda till diskriminering på grund av kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion, funktionshinder, sexuell läggning och ålder.”
Kommunens nya tolkning av paragrafen är dock smått sensationell:
– Om man säger sig vilja sprida det kristna budskapet då har man exkluderat många. Verksamheten ska vara öppen för alla, det är grunden, säger Veronica Johansson, enhetschef på idrotts- och föreningsförvaltningen till tidningen Dagen. Och kommunen har därmed nekat kristna ungdomsföreningar bidrag som de tidigare fått. Det är vanliga aktiviteter som scouter och idrottsaktiviteter som inte längre godkänns.
De som vill sprida det kristna budskapet ägnar sig alltså per definition åt diskriminering enligt Göteborgs Stad. Det innebär att kommunen anser att varenda gudstjänst och aktivitet i kyrkorna i Göteborg är diskriminerande verksamhet.
Normalt sett brukar diskrimineringsparagrafer tolkas utifrån hur verksamheten ser ut, hur den presenteras och om den de facto är öppen och välkomnande. Men Göteborgs Stad bryr sig inte om verkligheten, utan en kristen förening blir diskriminerande redan genom sin bekännelse.
Man kan fråga sig varför en förening skulle vara diskriminerande endast utifrån viljan att sprida sitt budskap? Vårt välfärdssamhälle har historiskt blivit uppbyggt genom starka idéburna folkrörelser som har levt av att sprida sina idéer. Tillsammans har de byggt upp en stark demokratisk tradition byggt på engagemang, folkvilja och samhällsentreprenörskap. Nu säger Göteborgs Stad plötsligt att traditionella kristna idérörelser av denna typ är exkluderande och diskriminerande och inget som kommunen vill stödja. Religiösa föreningar bör gå på led i det offentligas uttänkta åsiktskorridor och ta bort själva kärnan i sina egna budskap för att bedömas som godkända av stat och kommun. Historiens många exempel på detta förskräcker.
Frågan är om kommunen är särskilt konsekvent i sitt förhållningssätt? Är moderaternas ungdomsförbund diskriminerande för att vänsterideologiska ungdomar inte känner sig hemma? Är idrottsföreningar diskriminerande för att de bara vänder sig till ungdomar som vill eller kan röra på sig? Är en förening som vill lyfta tjejer genom att bara starta ett tjejfotbollslag diskriminerande på grund av kön eller om man inte har alla åldersgrupper?
Jag själv var ungdomsledare ett tiotal år i en baptistförsamling i Göteborg och levde med kommunens regelverk. Vi hjälpte en stor grupp vietnamesiska buddistiska ungdomar att komma in i samhället. Vi startade ett fotbollslag i baptisternas regi som bestod av en stor grupp buddister, några baptistungdomar och en och annan ateist. Det var integration på riktigt. Enligt Göteborgs Stads nya tolkning bedrev vi då alltså en diskrimerande verksamhet eftersom det i våra stadgar självklart stod att vi vill sprida det kristna budskapet. Den här öppenheten finns ju nästan överallt i kristna kyrkors ungdomsverksamhet och det anmärkningsvärda här är Göteborgs Stads starkt negativa grundattityd till kyrkornas verksamhet. Det är en banbrytande nytolkning som bör kallas vid sitt rätta namn, nämligen religionsfientlighet. Och med en utomordentligt historielös syn på hur vårt välfärdssamhälle en gång byggts upp.
Visserligen är det bra att kristna föreningar inte är beroende av offentliga bidrag. Politisk styrda regelverk och verksamheter tenderar att följa samhällets vindar än hit och än dit och inte sällan ner i diket. Kyrkorna har en stabilare grund att utgå från.
Men utifrån hur de kristna ungdomsföreningarnas verksamheter egentligen ser ut är det rimligt att ställa sig frågan vem som egentligen är diskriminerande. Svaret ligger självklart nära till hands att det är Göteborgs Stad självt.
Thomas Forslin
Nätverket Klassisk Baptism
När Jesus i Matteus evangelium, kap. 5 vänder sig till sina lärjungar och berättar vem som är salig, vänder han sig till den spillra av det judiska folket som skulle omvända sig, den som Jesaja i sitt 7:de kapitel nämner Sear Jasub (Jes 7:3). När Gud utväljer Israel och sluter förbund med dem på Sinai, då handlar det om rättfärdighet, lagens rättfärdighet men också om den rättfärdighet som gäller hela skapelsen. Den som håller lagen ska leva genom den, dvs leva i evighet men hen ska också främja Guds rättfärdighet i skapelsen. Israels barn får också bekännelsen: ”Hör Israel!” och det förnämsta budet: ”du ska älska Herren”. Redan då handlar förbundet om relationer och bara i relationer kan vi få veta vad Gud avser med talet om rättfärdighet.
Den första delen är personlig – det handlar om min rättfärdighet. Genom omvändelse och tro får jag ta del av Jesu rättfärdighet. Jag blir en del av Hans kropp på jorden och Han är då min rättfärdighet. Icke så att jag blir fullkomlig dvs alltid lever rätt i allt (god) men att jag i Honom, för nådens skull, har full del i Hans rättfärdighet. Jag har öppna ögon för min mänsklighet och vet att jag kan och får göra fel, men också kan och får förlåtelse och upprättelse när jag vänder om.
När Paulus i 2:a Korintierbrevet drar slutsats av detta kommer han till nästa del i rättfärdigheten. I 5:21 säger han att vi är ”rättfärdighet från Gud”. Det tolkar jag som ”sända i världen”. Israel var redan på sin tid (och är fortfarande) ”rättfärdighet från Gud”. De blev först sända i världen för att visa hur ”slipsten ska dras” och var ”skåpet ska stå”. De skulle synliggöra Guds rättfärdighet/ rättskaffenhet – vilken Gud som är sann och dyrkansvärd, hur människor ska handla med och mot varandra i ljuset av den gudsdyrkan. Som vi ser i Skriften misslyckas de med sitt uppdrag och det brukar vi kristna förakta dem för. Det har vi egentligen inget för, för det visar bara att vi inte inser att nu när vi har uppdraget, att tillsammans med Israel vara Guds rättfärdighet i världen, så lyckas vi inte heller något vidare. Icke desto mindre är det vi, nådesfolket, judar och hedningar tillsammans
(Ef 2:14f.), som nu är Guds rättfärdighet för att, som Paulus skriver i 2 Kor. 5:20, vädja till världen ”Låt försona er med Gud”.
Förutom denna vädjan har vi all anledning att påtala de orättfärdigheter som vi ser i samhället /världen. Rättfärdigheten från Gud strävar inte bara efter enskilda människors frälsning utan också att genom den frälsta människan motarbeta orättfärdigheter hos och bland andra människor.
Tillsammans med att förkunna evangeliet för människor i världen har vi också i uppgift att handla rättfärdigt/rättrådigt i och med skapelsen. Den har Skaparen ställt iordning för oss människor och därtill gett oss i uppdrag att ”råda över den”, 1 Mos 1:26-28. Jag vet inte vad grundtexten säger i sin helhet, men jag anar att det handlar om att ta hand om och vårda, förvalta åt Skaparen och inte förstöra. Nu har ju syndafallet ställt allt på ända och den harmoni som en gång rådde mellan Gud, människa och skapelse är borta. Icke desto mindre står Herrens befallning kvar ”råd över skapelsen”. I Rom 8:19-21 talar Paulus om att skapelsen är under tomhetens välde och väntar på att bli befriad. Det sker när Guds barn blir förhärligade. Det handlar, tror jag, om fridens rike när Jesus är kung, men det hindrar inte att vi handlar rättrådigt mot skapelsen redan nu.
Det finns människor på vår jord som arbetar för att bevara jorden beboelig. De arbetar för renare luft, renare hav, att djur och växtarter inte ska utrotas mm. Många av dessa tror inte på en Skapare/Gud, utan är övertygade om evolutionslärans sanning och riktighet. Som jag ser det jobbar de med rätt saker fast med fel motiv. Icke desto mindre blir ändå något gjort. Om nu dessa, som inte tror att universum är skapat av den högsta intelligensen som existerar, men ändå strävar för att bevara skapelsen, hur mycket mera borde då inte vi vårda skapelsen efter bästa förmåga, vi som säger oss tro på och tillbe denne högste intelligens ”Jag Är”. Vi kan ha synpunkter på de andras motiv men då kan vi komma ihåg Paulus ord i Fil 1:15-18. Han överser med motivet hos predikanterna så länge Kristus blir predikad – vi kan nog också överse med miljövännernas motiv bara skapelse förvaltas
rätt. Vem vet om inte Gud öppnar deras ögon så att de ser Honom. Låt oss då göra vad vi kan för att skapelsen ska må bra. Må vi bara inte odla stolthet utan inse att också detta är nåd.
Hur blir då detta mera konkret? Först handlar det om att vara ledd av Gud, av Guds Ande. Jesus är kungen, Han leder kampen, Han garanterar segern. Vår uppgift är att vara i beredskap – väntande villigt och villigt väntande. Under väntan ska vi öva – läsa Bibeln, HELA Bibeln, bedja och uppmuntra varandra att hålla fast vid Jesus. Vi gör gott mot varandra och vi vårdar skapelsen efter det mått av insikt som vi på olika sätt tillägnar oss.
För det andra handlar det om uthållighet. I Hebr 10:36 står att vi behöver uthållighet för att få det som vi har löfte om. Övning/träning, ger ork och uthållighet, öva och pröva ger erfarenhet. Paulus säger till Timoteos att ”träda fram i tid och otid” (NT 81). Jag tolkar det så att det handlar om att ta de tillfällen som finns, bjuds eller dyker upp spontant; i kyrkan såväl som på jobbet, i mataffären eller på föräldramöte, i pensionärsförening eller idrottsklubb, kort sagt var som helst. Var Guds rättfärdighet, alltid och överallt i enlighet med den nåd Han ger dig! Petr 3:11 – 14.
Att vara Guds rättfärdighet leder ofrånkomligt till motstånd av olika slag. Kritik, hat, förakt,
ignorans, mobbing och liknande. Jesus själv säger att det ska ske. När det sker behöver vi komma ihåg Paulus ord i Ef 6 där han skriver att vårt motstånd inte kommer från människor, bara genom människor. Liksom Guds rättfärdighet inte kommer från oss utan genom oss kommer motståndet mot oss genom andra människor. (Det kan givetvis komma direkt från andemakter, men oftast är det människor som är kanaler.)
När detta händer ber vi om Guds beskydd och vägledning. Om det inte händer dvs om vi inte får motstånd, då kan det vara något i relationen med Jesus som inte är som det ska. Sök då Honom i stillhet och ärlighet, så vill Han leda dig till insikt om vad som du bör göra.
Oktober/december 2017.