Bara Jesus gör Sverige rikt, friskt och lyckligt!

Varför är vissa länder rika och andra inte? I vilken miljö skapas öppenhet?
Naturtillgångar, klimat, vänster-högerpolitik, intelligens?

Kolla in följande tre bilder:

1. Open Doors lista över vilka länder i världen där kristna förföljs mest. Alltså de mest kristendomshatande länderna i världen. Svart är ondast, och ju mörkare färg desto mer förföljelse.
wwl2015-Nordkorea, Irak och Somalia toppar och det är muslimska och kommunistiska stater som generellt är de värsta, men även hinduiska.

2. Nästa bild.
En bild över världsreligionernas utbredning och fäste i världens länder. Rött är kristendom, grönt är islam, mörkrött är stamfolksreligioner. Blått är hinduism. gult och grått är buddister. Ofärgat är obebodda trakter. Märk att kartan visar vilken religion som är starkast och inte om det finns religiösa av olika sorter.
Kristendomens utbredning
3. Sista bilden.
En karta över världens utvecklingsländer. Grönt är rika länder, gult är fattiga, rött är riktigt fattiga.
Utvecklingsländer karta4. Jämför bilderna
Här kommer det du inte får höra i Aktuellt. Kristen tro skapar generellt rika, länder med personlig frihet. Fattiga länder präglas av islam, stamfolksreligioner eller österländska religioner. Undantag kan finnas för typ Saudiarabien och Kuvait med enorma naturtillgångar av t.ex. olja. Muslimska, hinduiska och kommunistiska länder tenderar att vara aggressiva, ofta mot sina egna medborgare, vilket på sikt leder till deras egen fattigdom.

När Jesus förvandlar människor så påverkar det också samhällen. Länder som kallas kristna därför att det finns många kristna i dem påverkas till att bli öppna, framgångsrika och mer kärleksfulla. Det finns mycket elände i alla länder men den generella bilden är uppenbar. Jesus frälsning förvandlar personer vilket leder till ringar på vattnet för familjer, samhällen, städer, länder och hela världsdelar. Jesus är DIN frälsning men hans verk får också uppenbara ackumulerade resultat på landsnivå. Det är värt att ha med sig i all politisk debatt som sköljer över oss varje dag.

Thomas F

 

Svar till 380 pastorer: Evangeliet kostar!

Debattartikel publicerad i Dagen 8 januari

380 frikyrkopastorer har problem med sanningen. Det är den något dystra slutsatsen av uppropet mot Sverigedemokraterna(SD) före jul.

Jag vill gärna bejaka den grundläggande ansatsen till generositet och öppna hjärtan för flyktingar i nöd. Och pastorerna får gärna hårt kritisera SD och även andra partier. Uppmaningen till engagemang för invandrare genom olika insatser och nöd för ömmande fall är viktig.

Men den underliggande argumentationen är inte hållbar. Pastorerna bekymrar sig över att fler kristna ser invandringen som viktig orsak till ökad arbetslöshet, kriminalitet, islamisering, ghettoisering m.m. Man kan därför fråga sig om det från och med nu skall klistras diverse bruna etiketter på de frikyrkomedlemmar som vågar använda samhällets statistik och fakta.

För både kriminalitet och utsatthet för kriminalitet(Brottsförebyggande rådet mfl), arbetslöshet och sociala kostnader är högre bland utrikesfödda än bland svenskar och relaterar därför till invandring. Ökad islamisering drivs inte otippat av en ökad mängd muslimer. Peka själv ut de områden som skulle kunna kallas ”ghettoiserade” i större städer, vilka bor där? Svaren är närmast självklara och visar att de många pastorerna försöker smita från att invandring självklart har en kostnad. Orsakerna till sambanden ovan varierar och är såväl kulturella, ekonomiska, sociologiska som religiösa.

Det är väl visat i empiri och forskning(Putnam m.fl) att ökad mångkultur ofta bidrar till spänningar och konflikter i samhället. Samtidigt finns samband som ofta leder till förbättrad samhällsutveckling på sikt där länder lyckats använda olikheterna i konstruktiv riktning.

Sverige är idag sämre rustat att ta emot många invandrare än tidigare. Det beror delvis på sekulariseringen allt längre bort från kristna värderingar och att samhället idag är mer trasigt i utgångsläget. Allsköns höger- och vänsterextrema rörelser tar plats i tiden. Och det beror bl.a. på att kristenheten varit dålig på att värna Guds värderingar i känsliga tros- och samhällsfrågor och hellre premierat en skenbar frid i församlingen.

Ja, det kommer att kosta att ta emot många fler invandrare! Det blir en belastning på samhället, det kanske ytterligare minskar kristendomens plats och röst i samhället. Det kan kosta oro, pengar, splittring och konflikter. Det kan på sikt också bli framgångsrikt.

Men, vi står upp för en generös invandring för att vår mästare Jesus kallar oss till det! Han gav själv upp sitt liv för människorna och mängder av efterföljare har också fått göra det. Vi är helt enkelt kallade att vara generösa, oavsett om vi är rika eller fattiga, oavsett om vi får det svårare. Att det kostar är helt i evangeliets tradition.

Sedan går pastorerna vilse i ett resonemang om ”islams sanna natur”. Det skulle varit spännande att få höra pastorerna berätta om vad denna ”natur” är! Jag känner mig trygg i påståendet att våldshandlingar och krigföring mot ”otrogna” har en stark förankring i islams religiösa urkunder och historiska tradition. Det motsätter inte att flyktingar som kommer vill leva ett liv i fred och trygghet.

Pastorerna kunde istället lyft upp Jesus unicitet och frälsande följder även på samhällsnivå! Visa på de världsvida kopplingarna mellan kristendom och fungerande samhällen och mellan islam och aggressiva samhällen.

Ett evangeliskt upprop för ökad inblandning av andra kulturer och religioner i Sverige kräver samtidigt ett uppvaknande för ett mycket starkare klingande evangelium, i knivskarp kontrast mot villoläror som svensk ateism och andra religioner. Bara vårt folks återvunna möte med den frälsande, sanna, kärleksfulle Jesus kan göra samhället så utrustat att det klarar av att hantera vår tids olika trender, där ökad invandring är en, och som skapar de stora påfrestningar som vi ser omkring oss. Det är detta personliga och samhällsstärkande evangelium som våra pastorer behöver lyfta.

Thomas Forslin
Ledare för Nätverket för Klassisk Baptism

Här kan du läsa debattartikeln i Dagen 19/12 från 380 pastorer som ovanstående inlägg problematiserar.

Elias ska utvisas till Irak

Det finns mitt ibland oss människor som är beredda att dö för något de tror på. De kan vara demokratiförkämpar i Burma som sitter med evig husarrest. De kan vara företrädare för etniska minoriteter som ujgurerna och tibetanerna i Kina. De kan vara människor som är beredda att fredligt uppge sitt eget liv, inte någon annans, för sin tro. Idén som driver dem är större än deras personliga liv. En av dem heter Elias Hama Ali. Han bor i vår stad och har länge burit ut dagstidningar.

I landet Lagom är hans öppna bekännelse av Jesus Kristus som sin frälsare skrämmande och främmande. En tro till priset av den egna säkerheten, en idé större än det egna livet, är djupt utmanande. Elias ska utvisas till Irak. Under decennier verkade han som koranlärare och böneledare i moskéerna i Baghdad. Till 1987 var han en rättrogen och hängiven muslim som titulerades mulla. D.v.s. han hade rätt att utlägga Koranen och leda bön.  Det som fick honom att ta avstånd från islam var Saddams angrepp på hans eget folk, kurderna 1987. Angreppet kallas Enfal därför att det följde instruktionerna i den sura i Koranen som exakt beskriver hur kurder skulle attackeras, en sura som bär samma namn.  Detta kom att i grunden skaka hans tilltro till både Koranen och Profeten. Den ständiga otryggheten fick honom tillsist att fly. Under 90-talets början fick han tag på en Bibel och andra kristna böcker men saknade vägledning. När han så kom till Karlskoga besökte han baptistförsamlingen.  Där konverterade han till kristen tro, inte av asylskäl utan för den glädje han mötte i Kristus. “Ni är skyldiga att lära mig allt”, var hans första hälsning. Han döptes och är idag medlem av församlingen. Hustrun som är muslim, brukar skratta och berätta om hur hennes man förändrats, hur han som förut var aggressiv och ständigt kokade över i vredesutbrott, har blivit glad, tolerant och fridsam.

Redan idag har han betalat ett högt pris. Elias har blivit en ensam man. Hans gamla muslimska vänner i staden har frusit ut honom. Han som funnit sin tro, sin  frid och sin glädje i Gud kallas av dem för avfälling. De går över på andra sidan gatan när han kommer och i de tvättinrättningar och pizzerior där han förut kunde byta några ord är han inte längre välkommen. De som flydde för sitt samvetes skull mobbar en hedersman som för sitt samvetes skull bekänner sin tro. Nu är inte detta något oväntat. Jesus säger i t.ex. Matteusevangeliets tionde kapitel ” Och ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull.”. Detta har Elias lärt känna redan i vårt land och han kommer att känna det till fullo när han återbördats till Baghdad.

Vem i landet Lagom är beredd att betala ett sådant pris för en dröm, för ett hopp och för en tro? En man som Elias, som med öppna ögon och till priset av sitt liv, bryter sig ur tankens fängelse är en utmaning som vi, trygghetsnarkomaner i landet Lagom aldrig skulle våga tänka oss. Elias konfronterar vår andliga fattigdom. Plötsligt ser vi att vi inte har något värt att leva för eftersom vi inte har något värt att dö för.

När vi talar om tron värd att dö för kan vi inte samtidigt tala om Teimur från Tranås och Elias från Karlskoga. Teimurs dröm var att döda så många otrogna som möjligt, på Drottninggatan i julhandeln för att sedan få förlusta sig i paradiset med de sjuttio jungfruna ”för vilka var natt är som den första”. Teimur skulle bygga sig en stege till himlen av andras lik.

Elias dröm är drömmen om frid med Gud. Den drömmen kommer kanske att kosta hans eget liv men relationen med Gud genom Jesus Kristus är värt också detta yttersta personliga pris.

Biskopar avråder dop av asylsökande

Svensk Kyrkans biskopar har beslutat gå ut med ett brev där de avråder från dop av asylsökande rapporterar Sveriges Radio http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=93&artikel=4435672 och Dagen http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=254937.

Det är inga barndop det handlar om utan den typ av baptistiska troendedop som Svenska Kyrkan utför ibland.
Det finns tydligen flera argument men ett av de starkaste är risken för vad som kan hända med den döpte om han/hon skickas tillbaka till sitt muslimska hemland.

Naturligtvis går tankarna snabbt till Nya Testamentets tidiga kristendom där avgörelsen till Jesus oftast fick göras med livet som insats. Det tänkta priset var känt, alla visste att kostnaden kunde bli oerhört stor. Men det finns knappast några bibelord där Jesus eller apostlarna uppmanar de nyfrälsta att hålla inne med sin tro, låta bli att döpas eller ta stor hänsyn till förföljarnas farligheter. Tvärtom finns gott om uppmaningar om att våga livet för sin tro och vara frimodig i alla lägen.

Mina tankar går också självklart till den tidiga baptismen i Sverige. D K Molander som var reseevangelist i Bohuslän fick uppleva stenkastning, upplopp, sänkning av sin båt och inlåsning i många dagar. För att rådgöra med bröderna reste han in till Uddevalla men deras råd var knappast att välja den bekväma vägen. Broder Otto Länsberg korta svar löd: ”Du har intet annat att göra än att resa tillbaka. Döda de dig så är du inte den första som dör för Herren Jesus”. Det blev att resa tillbaka och fortsätta predika trots hugg och slag och mycket farliga situationer.   

Svenska Kyrkan som alltid varit nära lierad med den världsliga makten har förstås ingen tradition att våga livet för sin tro och dagens svenska biskopar kan lätt tillbakalutat konstatera att det kan var farligt för flyktingar att bli döpta. Det har de säkert rätt i och varför skall de helt plötsligt börja ta Nya Testamentets undervisning på allvar när ledstjärnan sedan länge varit att smälta in i samhällsutvecklingen.

Ännu har vi fått ett exempel på att Nya Testamentets logik är så främmande för de tankemönster som nutida kyrklighet ofta präglas av. ”Den som vill rädda sitt liv skall mista det men den som mister sitt liv för mitt  namns skull skall finna det”  Matt 10:39

Thomas Forslin

Islamofobi – en fråga om utbildning?

Det pratas och skrivs för närvarande en hel del om islamofobi, och en del personer anser att svensken behöver lära sig mer om islam. Detta skulle i sin tur leda till att muslimer i allmänhet inte blir sedda som ovanliga eller konstiga, och i förlängningen inte heller som möjliga terrorister. Detta är ett i grunden bra förslag. Frågan är bara hur det låter sig göras. Ska denna utbildning bli obligatorisk, frivillig (kvällskurser på studieförbund) eller räcker det med upplysningsprogram på radio och TV? Har jag förstått läget rätt, så är önskan att söka kunskap om religion inte direkt det som svensken vill. Snarare är religion en icke-fråga.

Låt oss så vända på saken. Är det inte läge att undervisa invandrade muslimer i den kristna religionen? Jag tror inte att kunskapen om kristendom hos muslimer är större än svenskarnas kunskap om islam. Om så är fallet är muslimerna att gratulera. Möjligheten för en muslim att här i Sverige studera den kristna tron är kanske bra teoretiskt sett, men praktiskt kan det vara svårt. Det islamska samfundet brukar inte se med blida ögon på att dess medlemmar studerar andra religioner. Rätta mig om jag har fel. Möjligheten för en svensk (kristen) att studera islam är god, men svenskens intresse för religion tycks inte särskilt stort.

Om jag förstått rätt så är muslimen i allmänhet mycket mera stolt över och kunnig i sin tro än svensken, som ju enligt tradition och vana är kristen. Kristendomen i sin lutherska utformning har visserligen varit statsreligion i Sverige sedan 1500-talet, men det betyder inte automatiskt att svensken vet vad han förväntas tro på. Därför föreslår jag blandade grupper om det ska satsas på utbildning. Det kan gälla både för kvällskurser och för massmedia, typ radio och TV. Undervisa i både kristendom och islam och se till att det finns både kristna (=svenskar?) och muslimer (=invandrare?) med i båda ”skolorna”. Det borde öka insikten från båda hållen.

Kanske någon ändå frågar: Finns det någon risk i detta? Ja, det måste medges att det finns en risk. Storleken kan diskuteras. Det handlar om religionsfrihet. I Sverige har vi frihet att ha religion likaväl som att inte ha det och dessutom frihet att byta religion efter övertygelse. Om en kristen byter religion eller lämnar religionen därhän är det knappast någon som höjer på ögonbrynet. Om en muslim blir tveksam om sin religion eller rent av lämnar den, kan det stå vederbörande mycket dyrt. Detta är den risk jag ser. Kunskap om den andres religion anser jag dock väga tyngre.

Nils-Olof Persson.