Luther i åminnelse.

Den 31 oktober spikade Luther upp sina teser på kyrkporten i Wittenberg. Han hade en längre tid känt att något borde göras åt kyrkans alltmera störande utvikningar och vilseledande och tillkommande läror. Inte förrän nu sista oktober 1517 hade han vågat formulera och pränta ned de punkter som han hoppades skulle leda till ett uppvaknade och en förnyelse av den katolska kyrkan. Närmare bestämt 95 stycken teser.

Porten på bilden av kyrkan i Wittenberg var självklart inte lika fin som idag utan av trä. Ett påspikat anslag var ett accepterat sätt att framställa kyrkliga påbud och kungörelser. Åtminstone ifall man var doktor i teologi.

Luther hade våndats i flera år, funderat, predikat och försiktigt försökt lära ut vad han hade funnit i Skriften, i sin egen bibel.

Egentligen hade allt börjat vid en resa till fots som 22- åring där han överraskandes av ett så häftigt åskväder med sådana stora och nära blixtar och oerhörda dunder så att till och med den annars modige unge Luther förskräcktes. Det hela blev en vändpunkt för den karriärsugna ynglingen och likaså hans uppfordrande pappa som ville att sonen skulle gå i sin fars fotspår som framgångsrik ung man. Bestämt böjde han sina knän vid vägen och lovade Gud att bli präst. Nej till karriär. Nej till hustru. Nej till familj. Katolikpräster lever ju i celibat.

Trots motstånd från familj och kamrater där han var något av en festprisse och ledargestalt höll han kvar vid sitt löfte. Han slutade sina juridiska studier och upptog istället teologiska. Till saken hör att trots att han upplevde en tydlig otillfredsställelse och sin egen brist i gudsrelationen och ofta tillbringade dagar och nätter i bön, fasta och bibelstudium så uppskattades ändå hans predikningar och undervisning så att han så småningom fick lärar- och ledarfunktioner inom Augustinerorden som blev hans teologiska hemvist inom den katolska kyrkan.

Denna ständiga inre brist och torftiga gudsrelation var dock en källa till otillfredsställelse. Men det som skilde Martin Luther från övriga präster och prelater var dock detta sökande och längtande efter något andligt som kunde synas hos personer både i det gamla och det nya testamentet. Till viss del fick han någon tröst och hjälp i bikt och rådgivning av en godhjärtad själavårdare klostret i Erfurt.  Där på det klostret som tillhörde den stränga delen av Augustinerorden blev han blev utsedd som representant för en teologisk fråga som skulle diskuteras i Rom. Luther och en följeslagare skulle gå dit och träffa alla dessa utvalda människor. Tänk om han också kunde få hjälp för sina egna andliga behov?

Resan tvärs över alperna senhöst då snön redan fallit blev besvärlig. Detta var långt innan stora vägar var anlagda. Luther var emellertid rätt ung 1511 och van fotgängare och tillsammans med sin följeslagare klarades resan på drygt 140 mil av.

Alla bikter, böner och fastor hade hittills inte gett honom någon inre frid, men nu fanns där hopp. Heliga kardinaler och påven själv skulle möta upp. Han åtog sig allt vad en rätt katolik skulle utföra. Kyrkobesöken och knägåendet uppför Pitatustrappans 28 steg där bönen Pater Noster bads ( Fader vår ) på varje trappsteg. Bönen kompletterades med bön för förfäderna där varje trappsteg minskade åren i skärselden med 9 år för de avlidna. Trots sitt ärliga uppsåt blev Romvistelsen en stor besvikelse då han märkte ytligheten och synden hos de han skulle se upp till. Hor, penningkärlek, maktsträvan och sexuell lössläppthet fanns överallt bland präster och prelater.

Väl hemma i Erfurt tog han sin tillflykt till tornrummet i Augustinerklostret där han studerade Gud ord. Han hade på alla sätt försökt att uppfylla Guds lag, de tio budorden och söka följa Jesus och dessutom gjort allt vad en exemplarisk katolik bör göra. Dock hade han ofrid och en stor ovisshet om sin själs frälsning. Hans vånda var mer än hade orkade bära. Hans starka gudlängtan hade inte fört honom någonvart trots alla år i Guds tjänst. Senhösten 1512 eller möjligtvis tidig vår 1513 enligt min uppfattning hände undret.

Plötsligt under läsning av Romarbrevet i Bibeln kom det till honom att frälsning inte är av goda gärningar utan i tro på en korsfäst och uppstånden Kristus. – Rättfärdig genom tro -. Frälsning och befrielse upplevdes samtidigt. Detta som Bibeln kallar omvändelse. Allt detta och mycket annat verkligen revolutionerade Luther. Han började få ett personligt gudsförhållande som utmanade mycket och som dessutom gav honom mod att spika upp teserna på kyrkporten. Dock efter att ha låtit tankarna mogna och växa till några år.

Att verkligen våga gå emot den etablerade kyrkan med alla dess färdigtänkta satser var inte lätt. Hundra år tidigare hade en präst i Prag vågat. Han blev bränd på bål… Johannes Hus dog men hans tankar levde vidare. Ytterligare nästan 100 år före Hus hade en engelsman, Wycliffe varit ute med liknande tankar och även idéer om att lekmän kunde förstå Skriften och samtidigt översatte densamma. Han betraktades så ond att hans ben grävdes upp och brändes tillika för detta svåra brott samma år som Johannes Hus brändes.

Så till det Luther gjorde krävdes onekligen mod.

Resten hur han bannlystes där vem som helst fick döda honom och det följande är historia som jag kanske återkommer till.

Uppgången till tornrummet är symboliskt igenmurat. Och tornet rivet.  Efterföljarna till reformationen talar inte längre om omvändelse…

Torbjörn S Larsson

Vagnshed

 

Sodom, Sverige idag eller…? Om tankar som man inte riktigt vågar bära…

I tidigare inlägg har redovisats en del kring Equmeniakyrkans verksamhet. Initialt måste det framhållas att det som tidigare beskrivits här i olika inlägg inte upplevs som representativt för den absoluta majoriteten av kyrkans församlingar. Klassisk kristen tro är säkert en beskrivning som ligger närmast.

Men… Noterbart är tyvärr en del knepigheter, svåra att förstå

  • Equmeniakyrkan sponsrar Pride med enskildas kollektpengar. Obegripligt för väldigt många församlingar och givare. (se tidigare inlägg)
  • Equmeniakyrkans ledning, Sändarens ledarskribent och ansvarig utgivare förklarar och försvarar en text med förunderlig analys kring synsätt på enskilda som har en klassiskt kristen syn på gemenskapen mellan man och kvinna. (se tidigare inlägg)
  • En pastor och församlingsföreståndare (Kazen) i Göteborg marknadsför en livsstil där hon gissar och förkunnar att bibliska personer är Gay (bögar eller flator) utan underlag och där kunniga teloger konstaterar att det rör sig om egna fantasi skapelser.(se tidigare inlägg utifrån text i GP)

Nu senast har  bokförlaget (Libris) och dess verkställande direktör kommit till insikt att hon och Libris vill att kyrkorna skall “ompröva” sin syn på bibelns innehåll till förmån för den upplysthet och kunskap vederbörande vd har om tingens ordning. I klipp 1 och två nedan redovisas i två artiklar denna fråga, Länk nr 2 innehåller en analys av Stefan Gustavsson.

Här läggs också in en länk med musik av Jerusalem. Sweden is Sodom sjunger Ulf. Månne han har lite rätt eller….

1.Länk från tidningen Världen idag

http://www.varldenidag.se/nyheter/libris-bocker-oppnar-for-homosexuell-livsstil/repqjx!0i6gjkVqopBWlfm1DmWqVQ/

 

2. Länk från tidnings Världen idag med kommentarer av Stefan Gustavsson

http://www.varldenidag.se/nyheter/inget-stod-i-bibeln-for-utlevd-homosexualitet/repqjx!KtL@u4Is1d6AcMGmagBGA/

 

3. Jerusalem. Om Sodom och Sverige.

 

LG

Equmeniakyrkan stödde PridePark i Stockholm 2017 med offrade kollektmedel

Bild

Equmeniakyrkan bygger sin verksamhet på enskida personer och församlingar som gemensamt vill förvalta evangeliet och dessutom utifrån Jesu ord vinna fler människor att gå i Jesu efterföljd genom att få tro dop och församlingsgemenskap För detta har den frikyrkliga medlemmen i över 150 år offrat av egna medel inte sällan tionde ur knapp kassa. Eqiumeniakyrkan som kyrka har 2017 beslutat och genomfört en ekonomisk och funktionell sponsring av Pride Park i Stockholm. Vad är då PridePark?

Vad innehåller då Pride Park som vår kyrka sponsrar?

Verksamheten presenterar sig själva så här:

“Pride Park är festivalens hjärta(Pridefestivalens), där festivalbesökare, utställare, artister och volontärer samlas för att tillsammans skapa Stockholms största festival! I festivalområdet på Östermalms IP kan du äta och dricka gott, träffa nya och gamla vänner eller se olika uppträdanden på Stora scenen eller de andra scenerna.

Inne på festivalområdet finns det separata området Kinkykvarteret som riktar sig till den publik som är intresserad av läder, BDSM och fetischism. Kinkykvarteret har 18-årsgräns.

Festivalområdet rymmer även en rad olika utställare, t ex föreningar, politiska partier, myndigheter, religiösa samfund eller kommersiella aktörer.”

“Regnbågen”, stora scenen och kinkykvarteren anger arrangören vara delar av verksamheten i Pride Park.

Sändarens nyhet

27 juni informerade Sändaren att kyrkan skulle vara mer närvarande på Pride och att Equmeniakyrkan kliver in ännu mer. Här i denna blogg har detta belyst väldigt noga och det finns skäl till det.

Läs gärna Sändaren: http://www.sandaren.se/nyhet/kyrkan-pa-pride-mer-narvarande-i-ar

Här återges en synnerligen vanlig utsago från  Prideaktivister i detta fall Anna Berndes: “Vi är många som går med i paraden för att vi sympatiserar och vill stå upp för allas rätt till kärlek, säger hon.”

En av de stora förändringarna 2017 anges i artikeln vara att Equmeniakyrkan regionalt tar ett större ansvar även ekonomiskt. Texten nuddar vi två kostnadsslag varav ett var tälthyra ett annat en ospecifik kostnad.

Denna text har från Sändaren funnits i mitt medvetande sedan jag läste den. Först försökte jag förstå vad PridePark var, och begripa det. Skrev här om det på bloggen. Förde också dialog i Sändaren med en ledarskribent och chefredaktören om hur man från Sändaren formulerar sig och utelämnar delar av den verksamhet man till synes beskriver. Trots idoga försök svarade dessa båda med välkända tematiska begrepp såsom “allas rätt..” osv.

Personligt dilemma

Jag har tillhört en baptistförsamling i ca 45 år. Blev jättegad när vi slog oss samman med missionskyrkan i vårt hemort. Var glad för den nya gemensamma kyrkan och det arbete vi kunde genomföra i glädje. Det var tider med entusiasm då vi försökte verka för dem på alla sätt. Jag själv såväl lokalt och i missionsstyrelsen inom SB. Medan det lokala arbetet har fördjupas i vår församling förändras Equmeniakyrkans kyrkans yttre i budskap och yttringar alltmer. Kanske är det planerat och glädjande för några men jag kan inte dela det. Skillnaden mellan kyrkoledningens värderingar och den vanliga medlemmen/församlingen tycks öka

I söndags vid vår gudstjänst kom jag i samtal med en trogen from församlingsmedlem som lever evangeliet i verkliga livet för utsatta och ensamma, utstötta och förtryckta. Inte en ordens person utan handlingens. “Det kan väl inte vara så att vår kyrka skänker pengar till Pride”. Det var den första kommentaren. Den andra logiskt som handlar om tilltron till kyrkoledning i förhållande till sakfrågan; “Finns det verkligen underlag bakom det” Tidningar skriver ju så mycket….”Hen” hade svårt att tro att något sådant var möjligt. Jag beslöt mig att kolla upp hur det låg till.

Kollekt i en frikyrka

Sanningen är den, enligt Equmeniakyrkans kommunikationschef, att PridePark erhållit 10.000 kronor från kyrkans medel centralt.

Vår kyrka valde att positivt ge av PridePark av de kollektmedel som kyrkans medlemmar trott sig offra för evangeliskt arbete. Sponsringen belastade kommunikationsavdelningen. Så här ser svaret ut:

“Jag vet att vi har centralt varit med och sponsrat ett tält för 10.000 kr. Den summan kostnadsfördes på kommunikationsavdelningen. Sedan har lokala församlingar varit på plats. Några med personal. (mailsvar)

Här i denna blogg har vi ganska noga redogjort för vad som “missioneras” för och om i denna stolta park. Smisk -sex, polyrelationer, bursex, ponysex, hur skall du indvika svartsjuka, läder och lack sex liksom kurs och praxis i form av utbildning i dildosväljning,mm

När jag berättade om detta för en trogen baptist i min  församling kunde han ej tro att kyrkan är med  om att stötta sådant. Även om vår kyrka inte direkt stöder “Kinkytorget” så ingår det som en del i helheten . Centralt fråga är om kyrkan är där som “jordens salt” eller som stöd för att bejaka  den eller de livsstilar som just PridePark så skickligt marknadsför.

Kyrkan har alltid kunnat verka i miljöer som inte är särskilt enkla. Frälsningsarmen är väl de som är mest kända för att med hornmusik, evangelium och mat arbeta på krogar och i  prostitutionskvarter. Där förkunnade man om Jesus. Omvändelse, frälsning från något till något. Botbänken blev en del av deras symbolik.  Många kyrkor arbetar på liknande sätt idag. Santa Clara och prostitutionen i Stockholms city är ett nyare exempel.

Trots idoga försök att i Sändaren få fram något trösterikt om kyrkans ambitioner är svaret entydigt. Kärlek är kärlek. Frihet och bejakande av frihet. Förhindra förtryck och all kärlek är bra kärlek. Men i min bibel läser jag om just de företeelser som finns på PridePark och som promotas där. Där får jag en annorlunda bild som ger mig känslan att här behövs mission med de innehåll som bibeln ger om omvändelse,sinnesändring, nåd, tro, dop och de kristnas kärleksfulla gemenskap.

Nu vet vi att 2017 var det inte enbart enskilda församlingar tillhörande Equmeniakyrkan som stödde Pride park. Jag måste med sorg delge mina vänner detta faktum.

Equmeniakyrkans kyrkoledning godkände den ekonomiska sponsringen av Pridepark 2017

Nu har vår kyrkas kommunikationschef gett klart besked

  • Av kyrkans offrade medel har Kyrkan centralt med kyrkoledningens kunskap sponsrat Pride park med 10 000 kronor förutom nedlagd arbetstid och ev direkta församlingsinsatser.
  • Kyrkan har bekräftat att detta faktiskt skett. Kommunikationschefen angav att det krontalet är väldigt litet mindre än promille av Equmeniakyrans kostnadsbudget.

Det är således inte ett resultat av enskild entusiastisk medarbetare som velat göra bra för”utsatta” grupper. Inte heller ett val av en enskild församling eller församlingsföreståndare. Nej det är helt enkelt en av kyrkoledningen strategisk  accepterad /godkänd/promotad insats. Kyrkoledarna har haft detta helt klart för sig..

En kyrkoledning som sponsrar PridePark med det som däri erbjuds

Den som tillhör en klassisk kristen församling inom ramen för Equmeniakyrkan bör tänka igenom hur man vill fördela och säkra att de offrade medlen kommer till rätt användning. Det kan aldrig bli rätt för mig och många av mina vänner,i att ekonomiskt stötta (sponsra) en pridefestival. Än mindre verksamheten inom ramen för det som var PridePark i Stockholm. Men det är inte promilletalet bidrag i förhållande till rambudget som avgör rätten om som är rätt eller fel.  Jag vill vädja som beslutar att kraftfullt agera för  omvändelse och uppmaning att vandra på den smala vägen. Då får man inte applåder i Almedalen. Då är det inte de vackra ämbetskläderna som räknas. Då är det andra nyckeltal som gäller-.

Frälsningsarmen har hos många en mycket stor trovärdighet, De har anpassat sin till det yttre något ålderstigna tanke om en armé med en stark evangelisk profil. Bröd,”blod och eld” tro och omvändelse, botbänk och nyorientering.

De har verkat i eländiga brittiska sociala miljöer runt sekelskiftet och finns idag för utsatta över hela världen. Budskapet är detsamma. Frälsning och medmänsklighet. Fokus på utsatthet och ensamhet, De förlorade.

Allt som skrivs om kyrka, Equmeniakyrka och PRIDE handlar om kärlek och bekräftelse om att “kärlek är kärlek”. Precis som arrangörerna tänker sig. Pisk sex är uttryck för kärlek. Poly relationer är det också. Homosexualitet är jämställdhet och frihet. Att ha en annan åsikt utifrån bibelns ord ses som förtryckande också av kyrkliga företrädare.

Om befrielsen, tron på Jesus makt att frälsa, uppmaning omvändelse och efterföljelse, dop förkunnats på PRIDE hade det varit en sak. Måhända fanns sådana tankar hos enskilda deltagare. I konceptet, som det ser ut, är det däremot närvaron en slags bekräftelse av att livsstil och inriktning som speglas i Pride arrangemang, demonstration och PridePark är OK och uttryck för en eftersträvansvärd kärlek. Det finns olika uppfattningar kring homosexualitet hos kristna. Här får man ha respekt för varandras åsikter och framför allt i förhållande till den enskilda människan. Här finns inget utrymme för nedsättande värderingar i ord och handlingar. Här måste alla de som söker sig till kyrka och tro få känna en öppen famn. Alla har vi delar i vårt jag som vi får jobba med. Den mänskliga bräckligheten tar sig många olika uttryck. Synden i en form är inte värre än synden i en annan. Kyrkan är till för att förmedla stöd i den som vill följa Kristus.

Men….

  • Det är ytterligt märkligt att Equmeniakyrkan via en del pastorer och församlingar och nu också genom själva kyrkoledningen inte förmår skilja på att inte döma enskilda på grund av deras läggning och men samtidigt kunna bedöma om man vill förknippas med vad som sker på PridePark. Skillnaderna mellan dessa mänskliga företeelser är ju inte annorlunda vare sig man är hetero eller homo.
  • Att i den miljön ta ställning för en annorlunda livsväg och en djupare proklamation av kristet innehåll av begreppet kärlek vore väldigt bra. Eftersträvansvärt därtill och det står knappast i motsats till öppenhet.

Volym

10 000 kronor sponsring av PridePark är väldigt mycket pengar för en enskild person. Kyrkans kommunikationschef räknade om det i andel av promille utifrån kyrkans hela kostnadsmassa.

Så gör ofta kommunikationsansvariga i sina yrkesroller. Det är ju helt korrekt tekniskt, men totalt galet. Det är inte krontalet som är problemet utan synsättet och den logiska tanken. Visst kunde man anse att den som förskingrar 10 000 kronor från Nordea banken har åsamkat en nästan obefintliga skada utifrån bankens hela omsättning. Så liten så det kan ses som en nullitet. Men om sådant upptäckts är det inte en del av promillefråga utan handlingen är det som bedöms. I fråga om anställda är frågan trolöshet mot huvudman. Antalet kronor får effekter för påföljden men inte i relation till kostnadsmassan i promille av omslutningen, Nu menar jag inte att trolöshet mot huvudman i juridisk mening är det jag ser kyrkoledningen verkställt. Nej inte alls men ansvarsfrågan gentemot givarna är inte en matematisk volymfråga utan helt en etisk fråga,en fråga om trolöshet mot huvudman eller tillit. Huvudman är då den enskilda givaren, Hade denne trott att detta kunde ske?

Den etiska tilliten

Den etiska frågan är att kyrkoledningen faktiskt fördelat ut enskildas offer till sin kyrka i tron att dessa skall användas till något evangeliskt som givaren haft tillit till. Frågan är om dessa givare visste att de skulle gå till PrideParks kassaflöde? Om än bara i del av promille av kyrkans omslutning. Men tilliten sitter inte i tusenlappen. Frågan gäller än. Det finns en smal väg att gå. Den ger inga pluspoäng på Almedalens mingeltorg. Men den kan skapa en mer fast tillit. Om inte allt ovan bara är felaktiga uppfattningar och rena falsarier så finns skäl till kursändring.

Men det som skett verkar inte riktigt bra. Men jag kan ha helt fel. Jag öskar faktiskt det. Värdera själv! Bestrid gärna! Romarbrevet 1 18-ff kan ge tankar för reflektion,

LG

 

 

 

 

Billig nåd erbjuds gratis. Del 1 av 2.

Bakgrund och återblick

I fyra alltför långa avsnitt har på bloggen har jag den senaste månaden redogjort noga för och försökt förstå och analysera hur den kyrka jag tillhör agerar som den gör inom några områden. Utgångspunkten har varit nyheter och information från Equmeniakyrkans tidning Sändaren. Där har redovisats att kyrkans och dess andliga ledare gör följande:

  • sponsrar en tillställning som öppet verkar för pisk sex, sadomachosism, polysexuella relationer, svälja dildo-träning i gruppform, utbildning om hur man skall undvika svartsjuka vid polysexuella relationer, mingel i avsikt att hitta nya partner för dylika relationer osv. Visst var dessa aktiviter inte dominerande vid den senaste PRIDE festivalen i Stockholm. Men kyrkan deltog och paraderade för helheten och har inte markerat ens gränser mellan ovanstående aktiviteter och annan verksamhet av mer traditionell art för information kring sexuell identitet. Visst fanns nakendansen offentligt tydlig men uppmärksammades oerhört mindre än när ett svensk statsråd besökte en liknande tillställning arrangerad i mörka rum. Den heterosexuelle makthavare fick då kvickt fick lämna alla offentliga uppdrag i alla fall för en tid.. Mycket olämpligt uppträdande från en makthavare och logiska konsekvenser utifrån svensk politisk samhällsetik. Anders Borg visade sitt könsorgan på privat fest och fick med likartad logik direkt lämna ett antal uppdrag inom näringslivet.
  • Den kyrkliga etiken för Pride verkar vara helt annorlunda och därtill vara bunden till begreppet kärlek. “All kärlek är bra” “Kärleksfullheten flödar”. Piskorna får denna kärleksfullhet att få kvinnorstjärtar att bli rödstrimmiga av lust och maktklekar. Jämställdhet och frigörelse till olika former av relationer upplevs som demokrati och nödvändig normbrytning.
  • Equmeniakyrkans tidning förmår inte att se skillnaden mellan bursex och samtal om identitet. Eller att ta avstånd från dildoträning i grupp.
  • Frikyrkliga offermedel används för att stödja detta och rapporteringen i Sändaren visar att kyrkans höga andliga ledare verkar utomordentligt stolta över detta. Ett slags kärleksoffer.

Kan det vara så?

Det jag sett och tagit del av. De reaktioner som kyrkans egen tidning redovisade mm gjorde mig faktiskt bestört. Är det min kyrka som arbetar så? Var det så landets baptistförsamlingar tänkte när de ville gå samman med de fina syskonen i missionskyrkan. Var det så ”missionarna” tänkte på Hönö, Vårgårda i Värmland eller Smögen när de ville gå samman med baptisterna?

Jag tror inte det. Varför reagerar ingen då? I kyrkoledning? I församlingar? I kyrkostyrelsen? I regionråden? Kan det vara så att de inte våga, kan eller orkar eller så att det accepterar detta och ser det som Equmeniakyrkans nya moderna evangelium?!!

Finns förklaringar utanför dagskontexten?

För att komma vidare ur min sorg och bestörtning över den kyrka jag tillhört i över 40 år gick jag till Bibeln och annan litteratur för att försöka förstå.

Utifrån Matteus 7 tar jag till mig detta:

  • Gå in genom den trånga porten Den breda vägen genom vilka många går leder inte till livet, utan till fördärvet. Den smala krokiga vägen genom den port som är trång och som många inte tar sig igenom, ja den vägen leder till livet.

Man kan ju fundera lite på detta budskap och dess betydelse för mig. Är den väg jag går på den breda eller smala vägen. Har jag gått igenom den trånga porten eller följt den livets motorväg som inte längre gör det möjligt för mig på grund av fartens berusning att ens se passager mellan olika ”länder”.

Här möts jag av en slags paradox. Den öppna famnen. Välkomnandet av oss alla. Men en tydlig antydan om att det inte kommer att bli så enkelt, att man bara kan hänga på flödet av allehanda tankar och liv. Jesus vill markera något mera. Och det markeras: Det är inget enkelt att följa honom.

Efterföljelse. Tankar och text av Dietrich Bonhoeffer. Dyr och billig nåd.

Jag tänker på Dietrich Bonhoeffer. Han skrev ju i boken Efterföljelse om det som kallas BILLIG nåd och DYRBAR nåd. Stämmer hans tankar med det vi kan se nu?

Dietrich Bonhoeffer

Billig nåd är vår kyrkas dödsfiende. Idag gäller vår kamp den billiga nåden. Billig nåd betyder nåd som gottköpsvara, bortslumpad förlåtelse, bortslumpad tröst, sakrament till nedsatta priser, nåd som kyrkans outtömliga förrådskammare, varifrån den öses ut, tanklöst och gränslöst med lättfärdiga händer; en nåd utan priser, utan kostnad.”

 Jag upplever att vi och jag tänker och talar i välvilja om att erbjuda en lätt tillgänglig tro. Det skall vara låga trösklar in till kyrkan. Det är ju helt rätt i sig. Absolut. Men sen då? Är det bara att köra på? Kan det Bonhoeffer skrev kanske liknas vid en” billig nåd”, en nåd som inte kostar oss något. SÅ är det inte med det kristna livet

Vi gör Guds kärlek till föreställning och menar att allt överskyls av den. Det är bekväm för att täcka över våra synder – de som vi inte ångrar och inte på allvar vill bli fria ifrån. Om vi resonerar så då förnekar vi Guds ord. Gud tål inte synd.Vi söker alltför ofta en rättfärdiggörelse av synden, inte av syndaren. Vi vill ha förståelse, inte förlåtelse.

Detta är inget en nåd utan pris, nåd utan kors. Urvattnat.

Men det finns ett annat sätt att förstå nåd på. Det är en nåd som också kallar oss till bekännelse, omvändelse och efterföljelse. En nåd som fördömer synden, men gör syndaren rättfärdig. En nåd som är Guds helgedom och egendom.

Detta är den dyra nåden. Den är dyr eftersom den gör något mer med oss. Dyr eftersom den kallar oss att följa. Dyr eftersom det är Jesus Kristus själv som kallar. Dyr eftersom den kostar en människa livet, men därefter också skänker henne Livet.

Dyr framför allt för att den har kostat Gud något, ett pris som hans egen Son fick betala: ”Gud har köpt er och priset är betalt!” (1 Kor 6:20).

Men överallt samlas vi likväl som gamar kring den billiga nådens lära. Idag betalar vi priset för detta. En nödvändig konsekvens av en alltför lättköpt nådesförkunnelse. Som Bonhoeffer uttrycker det:”Man gav ut förkunnelsen och sakramenten billigt, man döpte, man konfirmerade, man gav absolution till ett helt folk, utan att ifrågasätta eller ställa villkor, man gav ut det heliga på grund av mänsklig kärlek till bespottarna och de otroende, man spenderade nådesströmmar utan gräns, men kallelsen att strängt följa Kristus hördes sällan.” (Bonhoeffer)

Den billiga nåden leder bort

VI, var och en och våra också våra församlingar drabbas av förkunnelsen av billig nåd. Det är en förkunnelse som inte har öppnat vägen för oss till Kristus, utan istället stängt den. Den har inte kallat oss in i efterföljelsen, utan uppmuntrat oss att stå kvar utanför Guds famn. Det totalt urvridna budskapet om en kärleksfull Gud som älskar allt och alla har medfört att vi inte längre höjer på ögonbrynen för det oerhörda som det faktiskt innebär att universums Skapare och Herre älskar oss.

Orden om nåden har blivit så fruktansvärt tomma för oss. Vi förstår inte längre varför vi behöver bli förlåtna, varför det är viktigt med sanning, varför vi behöver följa Kristus och göra avkall på saker som världen erbjuder.

Min sammanfattande fundering blir:

Jag kan absolut inte tro eller föreställa mig att Equmeniakyrkan och de delar av Svenska kyrkan som har nästan identisk agenda, i sin grund kan försvara och se det som är som det som är. Men ändå finns det.

Kanske är det en ledningsfråga. Bilden av en ny organisation där ledningsstrukturen är bräcklig. Organisationsbyggandet överskuggar grunduppdraget. Kommunikatörer som är duktiga och många, producerar ytlighetens tankar, lätta att kommunicera och redovisa på powerpoint. Här föds högst naturligt dagsaktuell politisk och medial korrekthet. Man skapar något nytt med energi från liberalteologer och tycker det är en utveckling i kärlek för framtiden. “Det gamla är förgånget…något nytt…” En del av teologiskt kunniga tycker att bibeln är mer en utmärkt moralisk inspiration än Guds eget ord till oss idag. Men Bibeln beskriver föråldrade mansdominerade tankesätt. “Fadern” bytts ut och ordet omvandlas. Han- Hon försvinner ur text och handböcker och avkönas för att inte könet som tankekonstruktion skall “kränka” någon. “Feministteologi” är modernt och klassisk kristen tro kan gärna få epitetet “höger” eller till och med “Extrem höger” (Se Walan, Sändarens ledarskribent).Men kan det verkligen vara så?

Eller är det fel uppfattat?

Se mer i del 2.

 

 

 

Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.

LG

 

 

 

 

 

 

När Bibelns ord om och av kärlek blev kidnappat. När friheten i sägs vara något annat än den som finns genom Kristus. När nåden blev billig. Del 4.

2 Tim 4.

Jag besvär dig vid Gud och Kristus Jesus, som skall döma levande och döda, jag besvär dig vid hans ankomst och vid hans rike: 2förkunna ordet, träd upp i tid och otid, vederlägg, tillrättavisa, vädja – tålmodigt och med ständig undervisning. 3Det kommer en tid då människorna inte längre vill lyssna till den sunda läran utan skaffar sig den ene läraren efter den andre, därför att det kliar i dem att få höra sådant som de önskar. 4De slår dövörat till för sanningen och vänder sig till legenderna. 5Men håll alltid huvudet kallt, var beredd att slita ont, gör vad som åligger en förkunnare och fullfölj din tjänst.

I inlägg 1 belystes begreppet eisgesisk bibeltolkning. Med begreppet avses att den som för fram ordet söker bekräfta sin egen övertygelse med ( the interpretation of a text (as of the Bible) by reading into it one’s own ideas”. I Tim 4 vers 3 och 4 finns i bibeltexten exempel på vad som beskrivs med eisgesisk. När Equmeniapastorn Kazen i Göteborg antyder att två kärleksfulla relationer  i gamla testamentet kan innehålla homosexuella relationer syns det vara ett uttryck för att hennes egen egenproducerade teologi.

Sändarens ledare om “Hat” och Putin och Pride är utformad på samma vis. Mest intressant eller skrämmande är att tidningen skapar inverterade värden på ord. Språkets innehåll har förändrats. Det är en  teknik i likhet med den som Orwell skapade teoretisk/profetiskt  i romanen 1984. En av de värdeord som Sändaren omvandlar är ordet “Kärlek”.

Allas rätt till kärlek” hotas enligt Sändaren av krafter med högerkaraktär. Sändaren bygger sitt påstående på värderingar om läget i Ryssland, Ukraina och Trumps obalanserade politik. Detta kopplas samman med svensk våldsbejakande nazism och en kristen tidnings hållning till Pridemanifestationer. Att det kan finnas olika åsikter om homosexualitet som en individuell sexuell läggning är en sak. Det behöver alls inte vara ett hot mot allas rätt till kärlek. Om lagstiftaren avsåg att förbjuda detta då kan jag förstå och dela upprördheten. Men att på teologiska grunder ha synpunkter är ju en helt annan fråga. Ingen kristen organisation eller kyrka oaktat inställning till enkönade äktenskap mm har jag sett önskat ett förbud mot kärlek. Vare sig homosexuell eller hetero eller Agape den utgivande kärleken.

“Stå upp för allas lika värde.” Att utifrån kristen tro eller en etisk värdering ha synpunkter på ett spektakulärt arrangemang,en demonstration eller social företeelse kan inte alls sägas stå i motsatsförhållande till respekt människovärdet. I biblisk kontext visar ju Jesus tydligt att han inte ser på människor med olika värderingar. Alla är vi Guds barn skapade som en avbild. De som levde och verkade tokigt, enligt hans undervisning, mötte kärlek, med också vägledning till den väg han visade. Gå..och synda inte mer…. Sändaren visar igen ytterligare en Orwellsk omvandling av ordens värde: att ha synpunkter på social och mänsklig företeelse antyds tydligt vara hat och hot  emot alla lika värde. Annan åsikt blev till har och hot. Hur kan det bli så??

Demokrati och mänskliga rättigheter. Kamp för. Extrema högerkrafter som Putin, Trump, Världen idag och sparkad KDU politiker faller under ledarens svepande beskrivning som hot mot demokratin. Kampen för mänskliga rättigheter och demokrati behövs i många länder. Exempel finns i massor. Oftast länder där kvinnas rättigheter är begränsade och religionsfriheten borta. Här finns Saudi, Jemen, Irak, Iran, Nordkorea och väldigt många afrikanska stater. I Turkiet sker en oroande utveckling. I Gaza styr bevisligen korrumperade terrorister. I Palestina struntar presidenten i de fria valen.Kvinnas rättigheter är för övrigt begränsat i många länder med muslimsk identitet.

Men Sändaren berör inte detta hot utan kopplar dessa demokratiska hot med illegalt nazistisk bråk i Sverige och en kristen tidning som skriver mycket om omvändelse, tro, bibelundervisning, dop, karismatiska gåvor, mission, helanden, gudstjänstliv osv.Hur hoten serut i detta fall redovisas inte. Knepigt.

Yttrandefrihet. Sändaren lyfter fram ett ställningstagade om yttrandefriheten. Skribenten tycks förorda en inskränkning av den demokratiska rättigheten. Tidningen uttrycker det så här:

“Yttrandefrihet kommer alltid innebära att människor uttrycker åsikter som andra­ anser förkastliga. Det vi inte får göra är att låta yttrande­friheten bli en ursäkt för att själva vara tysta när vi upplever att andra människor kränks i dess namn”

Att beröra yttrandefrihetens gränser är ingen enkel fråga. Den är dock grundlagsskyddad och i vårt land mycket juridiskt skyddad. I t.ex. Turkiet, Ryssland ja i många länder begränsas den rätt ohämmat. Men i Sverige?

I Sverige, i Bohuslän fick en präst i Svenska kyrkan sparken för att han i en artikel i lokaltidningen skämtat till det eller varit plump i formuleringen kring yttringar från typ Pride RFSL etc, Biskop och prost uttryckte beundran för prästens bibeltrohet och kunskap om Bibeln, men personer medlemmar i Sv Kyrkan kände sig kränkta då de var homosexuella. En anställd präst yttrandefrihet begränsade anställningstryggheten.

Ledarkribenten balanserar på ett vagt underlag; Om människor upplevs bli kränkta eller få ett negativt budskap utifrån samhällets generella värderigar hur ser vi på dessa i förhållande till bibliskt innehåll. Skall enkristen undvika att delge sin tro och övertygelse?

Angela Merkel redde nyligen väl ut skillnaden mellan hennes värdering som politiker och ett ställningstagande i samma ärende där hon som kristen hade en helt annan åsikt än den som hon hade i nationens intresse .

Nu försöker Sändaren greppa kristen klassisk tro och kränga in den i ett världsligt paket. Ett slags religiöst Pride glitter, Evangeliets ord om livet kan väl inte ses som hat? Paulus ord i texten ovan handlar också om att vi skall ta till oss budskapet och inte lockas till olika ledare som bekräftar min egen privata teologi. Här ger Sändaren ett utmärkt exempel på just det som Paulus ord träffande beskriver. Först måste man med kraft understryka att Guds ord absolut inte får uttryckas så att en enskild de facto kränks.Jesus gjorde aldrig så. Men att undanhålla Ordet eller med eisegesisk ambition omvandla det till vad som anges i 2 Tim 4.Den förkunnare som gör så, riskerar ju en annan människas väg till efterföljelse. Då blir det en synnerligen allvarlig handling.

Då förkunnas Den Billiga nåden.  Är det så att den finns och skall erbjudas?

Kärleken är en öppen famn. Att bli ett Guds barn  är en del av en försoning. Barns frihet innehåller frihet, men begränsningar. Lek på motorväg, lek med eld, lek i vatten utan tillsyn är inte kärlek. Lek med omsorg innehåller ej sällan begränsningar. Begränsningarna utifrån Jesus och hans apostlars undervisning är inte hat utan kärlek. Det är gränslösheten och dess utlämnande konsekvenser som kan blir den den skadande kärlekslösheten.

Reformation

Sändarens ledare, Equmeniakyrkans sponsring och stöd för Pride, utan begränsningar, är uppseendeväckande avsteg från frikyrkans historia.

Sändaren och Equmeniakyrkas ledning har uppenbart inte kunnat skilja stöd och support för homosexuella och förtryckta i förhållande i ett samhällsperspektiv och i kristet perspektiv. Det är inte alls bra. Det är inte svårt att se det utbud av allehanda erotiska och olika relationsinriktade yttringar som manifesteras och propageras för på Pridefestivaler. Långt från klassisk kristen tro, om än Sändarens inte delar den uppfattningen

Varför sponsrar vår kyrka Pride festivalen med kyrkans egna medel. Är dessa offrade för sådan verksamhet?

Varje ledare och medlem i kyrkan bör ställa den frågan och hemställa om svar. Utifrån det svaret måste varje medlem, kyrkobesökare ta ställning till varthän man vill skicka sina offrade gåvor.

Ett fokus på den egna församlingen, att inte ge pengar via skattsedeln kan vara medel för att väcka frågorna men också påverka utvecklingen i en annan riktning än viftande av flaggor till stöd för pisksex och relationsanarkister.

Allt är ju inte alls fel i Equmeniakyrkan, det måste tydligt framhållas. Det allra mesta är bra motiverat och bibliskt grundat, Men i vissa stycken, inte alls oviktiga, har kyrkoledningen hamnat utanför den smala vägen och hittat nåd till x-trapris. Billig nåd gömt i liberalteologins värdegemenskap.

Reformationen måste ske inifrån och underifrån, Bön och handlingar, styrning och förändring. Omprioriteringar och nystart, Det är den enda vägen. Kyrkan bör snarast; lämna den politiska och mediala korrektheten. Låt oss studera och följa Bibeln och stå upp för dess värderingar. Inte fragmentariskt, inte med proklamationer som låter bra för örat. Låt oss be om omvandlade hjärtan. Men låt oss älska varandra. Älska med ordets egentliga betydelse. Alla är älskade av Herren. Älska utan det innehåll som etablissemanget skriver på sina gatuplakat och glittrande plymer. Låt oss älska med biblisk inspiration. Förlåta, fördra, men proklamera  Guds rike och hans kärlek. Hans ord bär inga bojor.

LG