Kategoriarkiv: Ekumenik

Lausanne-och Manilla- deklarationerna och bibelsyn. Vad är det man tror och vilar på?

Postat av
Svara

Liten bakgrund

Begreppet “Klassisk baptism” och “klassisk kristen tro” är som teologiska begrepp vaga uttryck. Flera av denna bloggs läsare har haft åsikter om beteckningen som mer polemisk och negativ än konkret och vägledande för dess innehåll. Kanske måste man förstå lite om bakgrunden: den kom till i ett skede då Svenska Baptistsamfundet gjorde rätt påtagliga kursändringar utifrån samfundets tidigare teologiska kurs. I många äldre inlägg kan man se bakgrunden och varför beteckningen “klassisk” kom till. Att den idag inte läses enbart av baptister är en verklighet som beror på den förändrade kyrkostrukturen men också på påtagliga ändringar inom utbredning av det som “vetenskapligt” benämns som “liberalteologi”. Denna syns nog mest tydlig inom Svenska kyrkan men utomstående bedömare anser också att  Equmeniakyrkan är den kyrka som gått långt åt det hållet. Det är korrekt till en del men fortfarande finns ett stort antal församlingar och pastorer som nog skulle betecknas som evangelikala med tydliga yttringar från arvet av väckelserörelse och bibeltrohet. Samma situation finns inom Svenska kyrkan med OAS och New Wine som har vissa drag av pingstkarismatiska väckelserörelser.

Teologiska yttringar

Men hur ser då den teologiska grunden ut bakom de olika yttringarna?  Då blir det svårare för en som är vanlig läsare att följa “tänket”. Kanske är det just det som är en del av knuten, Teologin som metodisk specialitet är ju inom akademin ett hantverk som måste vara fritt från kristen tro och bygga på vetenskaplig metod och evident. Här skiljer sig predikantutbildningen markant från Baptisternas gamla “Betelseminariet” eller pingströrelsens bibelskolor eller Livets ords utbildning av predikanter/evangelister. Balansen mellan akademin och tillämpad mission kan skapa frustration med mer eller mindre medvetna begränsningar. Vågar vi förkunna inkarnationen? Uppstod Jesus kropp? Kunde Jesus verkligen uppstå från sin död? Fick den blinde mannen verkligen en syn eller var det en metafor? Fanns det en ark? Ha Moses överhuvud taget funnits?

Fanns Davids stad. Om bibelsyn och verkligheten. Arkeologin som predikant.

Frågan som varje bibelläsare ställer sig är Bibelns substans i förhållande till min egen förmåga att förstå text i sökande efter Gud.

Spåren av den bibliska berättelsen kan ibland överraska:

( http://www.shalom.se/arkeologerna-om-david/ )

Vem vet, den israeliska arkeologin söker med vetenskapliga metoder den bibliska berättelsen och finner vad man söker. Kanske finns arken….. Eller var det en metafor. “David metaforen” slogs sönder när arkeologerna i den hittade Davids palats fanns mynt präglade från den tiden med sigill som verifierade…. Så verkligheten korrigerade metaforen.

Om bibelsyn

I olika blogginlägg i Sändaren och här har representanter återkommit till följande uttryck: “Det handlar om bibelsyn“. Så som icke teolog utan intresserad läsare har jag försökt förstå bibelsyns begreppet kopplat till hur vi kan uppfatta orden idag. Läser man till exempel Equmeniakyrkans teologiska grund ser man en tydlig struktur utarbetad av vetenskapligt utbildade teologer verksamma inom den kyrkan

Det finns olika sätt att förhålla sig till Guds ord och dessa förhållningssätt är grunden för konkreta ställningstaganden till den egna personliga eller kyrkoorienterade analysen om vad som är Guds ord och vilja.

Paulus och Camnerin. Ett av flera exempel..

Konkret visar sig  tolkningsfrågorna inom ett antal olika områden som nog är väl kända. Som tydliga uppenbara exempel kan nämnas: synen på Paulus och Bibelns skrivningar om homosexualitet.( http://www.sandaren.se/nyhet/overtygad-om-att-homosexualitet-inte-ar-synd )Är kyrkoledarens bibelsyn och analys av Paulus ord ok. eller har kyrkoledaren förkastat Paulus

Paulus, förstod han inte vad han skrev och till vilka han riktade sina brev?

Vet ledaren mer om Guds mening än det som Paulus förmedlade, Ett alternativt synsätt än Camnerins som mer liknar ett klassiskt kristet, och som i huvudsak delas av världens kyrkor om än inte i alla delar kan ses här: ( http://www.bibleinfo.com/sv/topics/homosexualitet  )

Finns det flera vägar till Gud?

Med en liberal bibelsyn följer en rad frågor som illustration. Uppfattningen om förhållandet mellan Gud som den ende guden och den muslimska Gudsbilden är en. “Det finns många vägar till Gud” proklamerade Equmeniakyrkans teologi kyrkoledarna genom Sofia Camnerin  i tidningen Sändaren. Detta har redovisat här tidigare. Se följande länk som är Camnerins ursprungsinlägg författat gemensamt med en imam och en rabbin: http://www.sandaren.se/debatt/sofia-camnerin-samma-gud-men-olika-uppfattning)

Michael Grenholm skrev en insändare i Dagen som rätt kortfattat innehåller en annorlunda uppfattning värd att betrakta, ( https://www.dagen.se/debatt/muslimerna-tillber-en-gud-som-inte-finns-1.699325  )

 

Åke Bonnier Biskop Skara

Åke Bonnier, biskop i Skara har värderingar som ligger nära Equmeniakyrkans ledare och utgör ett bra exempel på en liberal teologi: (     https://www.dagen.se/debatt/ake-bonnier-gud-ar-bortom-alla-varldens-religioner-1.702238  )

En mer djupgående kommentar till Bonniers tankar som verkar delas av Camnerin skrevs av “IT pastorn Lars Gunther ordinerad pastor i Equmeniakyrkan. Så här utvecklar han sin syn: (   http://itpastorn.nu/om-fralsning-utanfor-tron-pa-evangeliet/   )

Synen på Jesu under såsom de redovisats i Bibeln har också belysts i denna blogg. Inkarnationen dvs Guds interventering av ett foster i oskulden Marias livmoder. Symbolik eller realitet? (http://www.sandaren.se/debatt/forhastat-pasta-att-vi-tillber-olika-gudar ) “Jesus kallas Guds son, men ingen menar att mannen Gud gjorde kvinnan Maria gravid med sin sperma, utan språket uppfattas självklart figurativt, metaforiskt, symboliskt” (citat av Kazen) Guds avsikt med den egna sonens lidande för vår skull. ( Fritt efter Tomas Kazen )(https://www.dagen.se/debatt/jesu-dod-var-inget-offer-utan-en-avrattning-1.104099)

Jesus och symboliken metaforisk förkunnelse

Tomas Kazen professor vid THS har i olika inlägg bland annat i Sändaren uttryckt sin frustration avseende bristen på teologisk förståelse för Bibelns metaforiska utsagor.

Jayne Svenssungson akademiledamot skrev en artikel om detta:

http://tidskrift.nu/artikel.php?Id=2256

Särskilt värt att notera är följande text från henne:

Det jag vill uppmärksamma med de här olika exemplen är att vi alla befinner oss på en skala där vi någonstans drar en gräns mellan fakta och fiktion, där talet om fiktion, bör understrykas, inte innebär ett ringare sanningsanspråk än talet om att texten skulle representera ett historiskt faktatillstånd. Det intressanta, när man granskar debatten, är att denna gränsdragning är av tämligen kontingent karaktär. Tar vi KG Hammars position som exempel, hör han till dem som tydligt markerat att han personligen inte betraktar vare sig berättelsen om när Jesus går på vattnet eller jungfrufödseln som återgivningar av historiska sakförhållanden. Däremot har han i flera intervjusammanhang understrukit vikten av att inte kompromissa bort uppståndelsen som en historisk händelse som är av avgörande betydelse för den kristna tron.3

Men detta är ingen självskriven gränsdragning. Någon månad efter att debatten i Svenska Dagbladet klingat av utbröt en fortsättningsdebatt i tidningen Sändaren, Missions- och Baptistkyrkornas gemensamma organ. I en artikel som fick vågorna att gå höga inom dessa samfund gick Thomas Kazen, lektor i exegetik vid Teologiska Högskolan och tillika pastor i Missionskyrkan, till attack mot föreställningen att uppståndelsen måste tolkas i historiska, bokstavliga eller fysiska termer, snarare än i visionära termer. I själva verket, argumenterade Kazen, går en sådan föreställning hand i hand med en modern, sekulariserad världsbild, där man på ett självklart sätt utgår från att endast yttre stimuli kan orsaka sanna eller verkliga intryck, vilket innebär att man tvingas hävda att Jesus uppståndelse var fysisk och materiell.4

Vad vill jag då ha sagt med denna exposé över debattdeltagarnas olika positioner på skalan mellan fakta och fiktion beträffande berättelserna om Jesu liv och verk, liksom över den intellektuella osämja dessa skiftande positioner medförde? Låt mig först understryka att mitt ärende här inte är att komma med ytterligare ett förslag till var gränsen mellan fakta och fiktion bör dras i det bibliska material som utgör grund för den kristna tron. Vad jag är intresserad av är snarare att föra upp hela diskussionen ett steg och reflektera över möjligheten att föra ett konstruktivt och substantiellt teologiskt samtaltrots eller kanske till och med i kraft av de tydliga meningsskiljaktligheter som kom i dagen i och med förra vinterns debatt. Jag återkommer alltså här till vad jag inledningsvis beskrev som bristen på teologi i debatten.”

Finns specifika styrande dokument som baptister tillämpar fullt ut ?

I introduktionen på denna blogg finns en kort sammanfattning av hur baptismen i Sverige har sett på och förhållit sig till formella beskrivningar av den kristna  tron.

http://www.klassiskbaptism.se/sida-3.html

Den väl kände baptistpredikanten Billy Graham tog initiativ till en världsomspännande konkretisering av den evangeliska tron som utformades i det som kallas Lausannerörelsen.  Dokumentet antogs i juli 1974 och vid mötet deltog över 2300 kristna från 150 nationer,

Billy Graham, baptistisk världsevangelist tog initiativ till Lausannedeklarationen 1974

Lausannedeklarationen är en evangelikal kristen trosbekännelse med inriktning på mission och evangelisation, Lausannedeklaration blev grunden för Lausannerörelsen (Lausanne Committee for World Evangelization). Flera kristna samfund och missionsorganisationer har senare antagit Lausannedeklarationen som ideologiskt dokument för sitt eget arbete. Detta på grund av att dokumentet sammanfattar centrala ståndpunkter rörande teologi, evangelisation och mission.

I Sverige valde såväl Bapistsamfundet, Missionsförbundet och Svenska kyrkan att inte att formellt följa med med in i rörelsen och texterna. Dåvarande ÖM, pingströrelsen m.fl. tog ställning för. Det fanns säkert goda och väl utvecklade argument för dessa olika ställningstagande till Lausanne som det inte finns någon anledning alls att ifrågasätta,

Här nedan följer dock en länk kring deklarationen:

Lausannedeklarationen

Manilamanifestet är en evangelikal kristen trosbekännelse med inriktning på mission och evangelisation, antagen vid en internationell kongress för världsevangelisation i Manila, Filippinerna 1989. Vid mötet deltog över 4 000 kristna från mer än 170 länder.

Kongressen arrangerades av Lausannerörelsen (Lausanne Committee for World Evangelization) och Manilamanifestet är en fortsättning på  Lausannedeklarationen som antogs i juli1974 i Lausanne i Schweiz.

Här nedan en länk till detta manifest som är mer utvecklat och med mer text än det som skrevs ned 1974.

https://web.archive.org/web/20090615171407/http://www.lausanne.org/sv/manila-1989/manila-manifesto.html

Har detta då med frikyrkan att göra och inte bara med Svenska kyrkan?

Vid läsningen av dokumenten ser man snart en mycket stor skillnad mellan den tillämpade kristna teologin som kanske är huvudfåran i vissa kyrkor men som är mindre tydlig i andra eller i lokala församlingar.

Teologiskt tycks det handla det om två motsatta paradigm. Den avgörande frågan kanske blir synen på Bibel och bekännelse. Lite grovt: folkyrkotanken utvecklad i statskyrkan med “alla skall med”, låga trösklar och föräldrar och traditioner avgör om du är kristen eller ej oaktat du tror på Gud eller Guds ord. Mot denna kyrkotanke finns frikyrkan med Frälsningsarmens botbänk eller pingstkarismatiska yttringar och tro. Den historisk-kritiska bibelforskningen har nog varit den avgörande förändringskraften i riktning mot liberal teologi. I många akademiska miljöer odlas teologi som vill bryta upp från klassisk kristendom, och från dessa går ledande teologer både till kyrka och frikyrka. De stora frågorna i svensk kristenhet i dag är därför inte dopfrågan eller synen på församlingen, även om de är viktiga. Det val kyrka och frikyrka står inför är mellan två paradigm, ett i linje med Bibeln och kyrkans bekännelse. Vem är Jesus? Är han Gud som blev människa utan mans medverkan, som blev ett soningsoffer på korset, som fysiskt uppstod från de döda och som nu lever. Och som är närvarande i sin kropp, kyrkan. Eller är han något annat, som modern teologi har skapat? Är den nya jesusbilden reformation eller deformation?

Hur blir det som det blir: Deformation eller reformation

Anders Gerdmar. Teologie doktor. Rektor för statligt oberoende Skandinavisk teologisk högskola

Anders Gerdmar har uttryckt sig så här:

http://www.varldenidag.se/tro-och-liv/deformation-och-reformation-det-teologiska-aret-2013/cbbmlD!u8Hrz4o7lgy9BaM25S2nSg/

Har detta då med frikyrkan att göra och inte bara med Svenska kyrkan? Ja, teologiskt handlar det om två motsatta paradigm och historiskt sett har den avgörande frågan varit synen på Bibel och bekännelse. Den historisk-kritiska bibelforskningen har varit den avgörande förändringskraften i riktning mot liberal teologi. I många akademiska miljöer odlas teologi som vill bryta upp från klassisk kristendom, och från dessa går ledande teologer både till kyrka och frikyrka. De stora frågorna i svensk kristenhet i dag är därför inte dopfrågan eller synen på församlingen, även om de är viktiga. Det val kyrka och frikyrka står inför är mellan två paradigm, ett i linje med Bibeln och kyrkans bekännelse. Vem är Jesus? Är han Gud som blev människa utan mans medverkan, som blev ett soningsoffer på korset, som fysiskt uppstod från de döda och som nu lever. Och som är närvarande i sin kropp, kyrkan. Eller är han något annat, som modern teologi har skapat? Är den nya jesusbilden reformation eller deformation?

Kanske är det en fråga för varje läsare. Eller….?

lg

Klassisk Baptism publicerar slutreplik i tidningen Dagen i “THS debatten”.

Postat av
1

SLUTREPLIK I TIDNINGEN DAGEN 7/8 :

“Baptistnätverk: Kristen tro undermineras på THS

Lärjungaskap med Jesus som Herre handlar om att formas i enhet och liknande riktning. THS står för en motsatt vision, skriver fyra företrädare för Nätverket för klassisk baptism i sin slutreplik

THS har knappast gjort sig känd för mirakel- eller helandekonferenser, karismatiska möten eller ett kraftfullt apologetiskt försvar av kristen tro. Sådana inslag kräver nämligen tro från den helige Ande som bärande fundament vilket skulle göra THS en aning suspekt i statsmakternas och delar av den egna lärarkårens ögon. Här ska i stället Bibelns texter brytas isär i sina beståndsdelar och helst ifrågasättas av en kritisk forskares ögon. Därför passar konferensen om ”Kristendom utan Gud” som hand i handsken. Då kan kristen tro diskuteras som inomvärldsliga sociologiska processer och tro förklaras mest som psykologi.

Läs mer: Rektorn: Nätverket saknar kunskap om vad THS lär ut

I höst anordnas en stor konferens tillsammans med Uppsala Universitet med namnet ”The place of TRUTH”. Det låter ju lovande men visar sig vid närmare påsyn vara en väldig soppa av skiftande sanningsanspråk, utom klassisk kristendom naturligtvis, och där en av två huvudtalare är modern feminist- och queer-teolog, till stor del i direkt opposition mot nytestamentlig kristendom.

På detta sätt formas en struktur som ständigt underminerar kristen tro och ersätter den med aktuell tidsanda, vilket med skolans eget ordval hellre beskrivs som ”att tolka Bibeln och samhället så att kristen tro kan fortsätta vara relevant för nya generationer”. Vi tror visserligen att 31 pastorskandidater kan tänka själva och ifrågasätter inte deras kallelse, men eleverna blir inte opåverkade av den jordmån och undervisning som ges av deras vägledare. Kandidaterna säger sig försöka tackla detta med att vägleda sig själva men vore det inte bättre om skolan omslöt med en starkare miljö av Jesustillvänd tro? Och hur ska tvivel ur historiskt-kritisk bibelsyn användas för att förmedla tro? Ställs den kunskapen i skamvrån efter mångåriga studier?

Läs mer: Pastorskandidater: Vi kan tänka själva

Owe Kennerberg hänvisar till pastorslinjens tilläggsprogram ”Andligt forum” som finns vid sidan av de statligt poänggivande kurserna för att eleverna ska få något andligt med sig i livet. Det innebär en föreläsning i månaden med blandat innehåll. På totalen är detta inte särskilt imponerande.

Våra citat av Thomas Kazen är varken lösryckta, vilseledande eller missförstådda utan tvärtom karakteristiska och typiska för den mängd texter och föredrag vi tagit del av. Kazen dribblar med orden men vi tycker att han tydligare och ärligare borde redovisa sitt konsekventa ifrågasättande av Jesus gudomlighet, övernaturliga berättelser och Bibelns sanningshalt. Jo, Jesus visste och sa från början att han var Guds Son och Jesu död var historiskt ett offer för våra synders skull. Det är alldeles fantastiskt att en frikyrklig pastorsskola låter en lärare i Nya testamentet undervisa något annat!

Läs mer: Thomas Kazen: Respektera olika synsätt

THS smältdegelsvision är svårsmält. Argumentet tycks vara: ”Här kommer vi från olika traditioner och tycker så olika vi bara kan, men det gör inget så länge Jesus är Herre.” Lärjungaskap med Jesus som Herre handlar tvärtom att formas i enhet och liknande riktning. Jesus sa ”Följ mig”. THS vill inte verka i den andan utan vill ge ”förutsättningar att växa till i egna övertygelser”, gärna hur olika som helst. I 2 Tim 3:14-17 undervisar Paulus tvärtom sin unge kandidat Timotheos om den evangeliska troheten till både Skrift och sanna lärare.”

Har Equmeniakyrkan kanske gått på grund? Har besättningen lämnat sina uppdrag? Flyter allt med vinden? Vem håller kursen?

Postat av
Svara
  1. Bakgrund

Vi har följt ovanliga händelser och aktiviteter inom Equmeniakyrkan. Den kyrka som övertog Baptistsamfundets organisation och uppdrag.

Enligt min bedömning sker en stark förändring av kyrkans tro och praktik. Det som tidigare var en rätt klassisk kristen frikyrklig förkunnelse och tradition förändras i en allt högre hastighet.

Det känns såväl viktigt som olustigt att följa förändringarna. Den överskuggande känslan är sorg. Hur har det kunnat bli som det är? Det rör sig om en process där det snart inte är möjligt att med personlig övertygelse framgent tillhöra den gemenskapen. Kyrkan rör sig allt snabbare från kyrkans centrum mot det som ofta betecknas som politiskt korrekta värderingar, Samtidigt minskar beklagligt antalet medlemmar i kyrkan. Skälen är givetvis de samma som tydligt påverkat vissa äldre samfund och Svenska kyrkan, den politiskt styrda.

THS är Equmeniakyrkans organ för pastorsutbildning. För en evangelisk kyrka den allra viktigaste stödfunktionen för församlingar och enskilda människor. THS har ju olika funktioner och vill bredda sin akademiska teologiska position.

Här på Klassisk baptism har vi lyft fram lite knepiga åsikter från ledande teologer på THS avseende olika delar av evangeliet och tolkning av Guds ord.

Nästan som vid en kyrklig “uppdrag granskning” har rätt överraskande uppgifter kommit fram om det pedagogiska upplägget och val av kompetenser för utbildning av framtidens evangelister herdar och själavårdare. Här redovisas öppet det en läsare kan iakttaga,

2.  Hög kompetens på professorssnivå

I tidigare inlägg har tankar värderingar och texter lyfts fram som förts fram av Tomas Kazen. En del av Kazens budskap kan uppfattas som lite knepiga och de har också varit föremål för olika dialoger. Förutom Tomas Kazen som verksam professor vid THS finns ytterligare en intressant anställd pastorsutbildare:

http://www.ths.se/susanne-wigorts-yngvesson

3.  THS Professor med gedigen meritlista

I ovanstående länk från THS personalredovisning finns professor Susanne Wigorts Yngvesson. “Hens” område som bland annat ämnesföreträdare redovisas här:

Professor i etik
Ämnesföreträdare i systematisk och historisk teologi med missionsvetenskap
Min pågående forskning rör i huvudsak två fält; dels etiska, filosofiska och teologiska aspekter av övervakning, dels rättighetsorienterade frågor om medieetik och religionsfrihet/samvetsfrihet. Fyra mindre spår är sexualetik i relation till förståelser av makt; film och teologi; teologi och teknologi samt teologiska analyser av psalmtexter.

Hösten 2006 började jag som lektor vid THS och är sedan våren 2018 professor i etik med systematisk teologi och mänskliga rättigheter. Min undervisning bedrivs dels inom Systematisk teologi, dels inom filosofiskt orienterade ämnen inom Mänskliga rättigheter.

 

4.  THS professorn i intervju i Aftonbladet

”Tvåsamhet kan vara osunt”

Susanne Wigorts Yngvesson ifrågasätter varför “otrohet” bara kopplas till kroppen

– Att en kvinna har en relation utanför sin tvåsamhet uppfattas nog som ett större brott, säger Susanne Wigorts Yngvesson.
FOTO: PONTUS ORRE
– Att en kvinna har en relation utanför sin tvåsamhet uppfattas nog som ett större brott, säger Susanne Wigorts Yngvesson.

Tvåsamhet kan vara osunt – särskilt för kvinnor.

Det menar teologen Susanne Wigorts Yngvesson.

Hon tror att vissa av oss skulle må bättre av att leva med flera partners.

Susanne Wigorts Yngvesson.
FOTO: PONTUS ORRE

Evig trohet. Det är vad vi lovar varandra när vi gifter oss. Men teologen och etikforskaren Susanne Wigorts Yngvesson har ibland känt sig obekväm med det löftet. I boken “F-ordet” undersöker hon nu varför – och ifrågasätter att ”otrohet” främst handlar om fysiska relationer.

– Jag vill inte döma ut tvåsamheten helt, men det tål att funderas på om vi egentligen drivs av motiv att härska över den andres kropp, säger hon.

Att kroppslig trohet är en av samhällets starkaste normer har flera orsaker, enligt Susanne Wigorts Yngvesson. Traditionellt har äktenskapet varit ett sätt för mannen att härska över kvinnans kropp, säger hon.

– I bibeln ser man det till och med språkligt – ordet för kvinna och hustru är detsamma i den gamla hebreiskan och i den antika grekiskan.

Vill väcka frågan

Trots att vi numera lever långt mer jämställda så bär vi med oss samma gamla värderingar, enligt Susanne Wigorts Yngvesson. Att ha många relationer gör honom till erövrare – henne till en slampa.

– Att en kvinna har en relation utanför sin tvåsamhet uppfattas nog som ett större brott, säger hon.

Men Susanne Wigorts Yngvesson tycker att både män och kvinnor skulle vinna på att fundera kring ”otrohet”. Varför är det bara kroppsliga relationer som räknas? Varför är det så viktigt för oss att leva just två?

– Det finns väldigt starka värderingar i samhället i stort om tvåsamhet, och ännu starkare inom kyrkan. Men jag vill väcka frågan. Varför är det så oerhört känsligt om ens partner har en sexuell relation med någon annan, undrar hon.

 Flera partners

Susanne Wigorts Yngvesson tror att många skulle må bättre om de levde med flera partners samtidigt. Många gånger har hon tagit upp frågan bland sina vänner – som ofta blivit provocerade.

– Men när jag talar om polyamorösa förhållanden menar jag inte att allmänt ligga runt, utan om långvariga relationer, där man visar trohet mot flera, säger hon.

Det är naturligt att sexualiteten i ett långt förhållande kan öka och minska. Men det behöver inte vara ett skäl för att bryta upp, tycker Susanne Wigorts Yngvesson.

– Att man skulle ha ytterligare en relation skulle ju inte betyda att kärleken i äktenskapet är slut. Kärleken funferar ju inte så inom andra områden. Om vi har ett barn och får ett till så älskar vi ju inte det första mindre. Det är bara att kärleken tar sig olika uttryck, resonerar hon.

Tvåsamhet är sund så länge båda vill det, tycker hon, och om man inte tänker tankar som ”din kropp är min”.

– Då handlar det om något annat, vi känner oss otrygga och litar kanske inte på den andres kärlek.

Tillit och hänsyn

Men det finns många svårigheter också med polyamorösa förhållanden, enligt Susanne Wigorts Yngvesson. Dels praktiska, eftersom samhället förutsätter tvåsamhet. Hur gör man till exempel när man blir bjuden till en fest, med sin respektive?

– Tar man med sig alla? säger hon och skrattar.

Men framförallt handlar det om tillit och hänsyn, att man vågar vara öppna med varandra. I en polyamorös relation blir det troligen mindre smussel och lögner, enligt Susanne Wigorts Yngvesson. Hur är det då med svartsjukan?

– Ja, den försvinner inte. Men den kan ju vara stark också i en tvåsam relation, bara genom en blick eller felaktig rörelse.

Hon har inga lösningar, men vill problematisera det vi så sällan ifrågasätter – det fysiskt trogna parlivet.

– För vi säger att det är något självklart. Men samtidigt handlar vi inte som att de

5. Sammanfattande tankar

Ovan redovisas kort lite avtryck av några personer som seriöst arbetar med utbildning av vår kyrkas pastorer.

Equmeniakyrkan är starkt centraliserad. Pastorer och diakoner vigs in i  “ämbetesuppdrag” via kyrkan centralt. Det kan ses som en form av någon slags varudeklaration. En pastor från THS har en akademisk utbildning på kandidatnivå, plus ytterligare pastoral tilläggsutbildning. Utbildningens form liknar den som varit Svenska kyrkans ända sedan statskyrkotiden.

I den akademiska miljön skall det utbildas evangelister, lärare, profeter, förkunnare och själavårdare. I dessa uppdrag finns ofta rollen som “församlingsföreståndare”.

Uttrycker ovanstående ledande befattningar Equmeniakyrkans vilja till utveckling av det evangeliska arbetet? Eller är det normbrytande social interaktion som skall ske i kyrkans församlingar?

I fråga om den professor som yttrar sig i en AB text är det uppenbart så att de uttalanden och värderingar som AB återger (om de är korrekt återgivna i Aftonbladet) står i direkt motsatsförhållande till kyrkans formella tro och bekännelse.  Equmeniakyrkan har aldrig inte uttalat det som den anställde utbildaren anför avseende fördelar med seriösa polyerotiska förhållanden eller synen på utvidgning av par relationer. Däremot har ju kyrkan de facto såväl

  • aktivt deltagit i Pride festivaler
  • ekonomiskt av medlemmars kollektmedel till evangelisk arbete,  sponsrat Pride i Stockholm 2017

6. Styr Equmeniakyrkans styrelse?

Susanne Rodmar, kyrkostyrelsens ordförande. Leder Equmenia kyrkan

Skulle en ny kyrka eller evangelisk sammanslutning starta och den nya kyrkan vill ha goda ledare, kanske vill man då skapa en predikant utbildning.Troligen skulle denna läggas upp utifrån styrelsens vilja. Så styr normalt alla ideella organisationer.  I en genomförande fas sker rekrytering utifrån dels kompetens, dels lämplighet.

Om en styrelse eller ledning har en annan syn på etiken än etikprofessorn, pastorsutbildaren och ämnesföreträdaren i systematisk och historisk teologi och missionsvetenskap så borde det finnas synnerliga skäl till prövning. Arbetsrätten ger arbetsgivare (styrelsen) möjligheter om utförande av den anställdes uppgifter inte stämmer med uppdraget.

Antingen tycker kyrkostyrelsen och kyrkoledningen att professorn och ämnesansvarige företräder kyrkans utbildning av framtida predikanter med rätt budskap.

Eller så vill man inte kolla detta eller så struntar man i de specifika åsikter som återges i tidningen.Om det är så är styrelsens ställningstagande helt unikt i det världsvida kyrkolandskapet. Ett sådant ställningstagande har då påtagliga likheter med Knutbys egen polysexuella predikant den så kallade “Kristi brud”.  Men jag hoppas och tror faktiskt inte att kyrkostyrelsen tänker så. Nej allt tyder på att man kapitulerat för vetenskap och tidsåldern. Eller…så har styrelsen lagt ned ambitionerna att leda kyrkan.

Jag har mött flera kyrkomedlemmar under den senaste tiden som spontant berättat att man vill säga upp kyrkoavgiften och ångrat på att man ingått i den. Flera har också spontant sagt att man inte vill ekonomiskt stödja kyrkan för att den tappat kursen. Andra har undrat om man kan vara kvar i den egna församlingen med utträda ur Equmeniakyrkan. Spontana uttryck av människor som inte läser denna blogg, men själva sett och hört. Spelar deras tankar någon roll i förhållande till högutbildade akademiker. Enkla änkor i förhållande till professorer och normbrytande vetenskapsmän.

Eller finns vi ombord på ett  fartyg där kaptenen somnat och rorsman sysslar med annat?

Eller….

Bästa vänner i kyrkostyrelsen: Gör något! Se analysera och handla för helhet och läkande.

Lg

 

Om Camnerin och Equmeniakyrkans unika utspel Del 3 av 6. Hur DAF blev en Volvo. Industriell teologi.

Postat av
Svara

Lekfull jämförelse i allvarligt ämne om en förklädd Gud

Sofia Camnerin har i ett unikt inlägg i Sändren i sin roll som kyrkoledare anfört att judisk tro, islamsk tro och kristen tro vänder sig till samma Gud.

Art juden Jesus talar om sin himmelske Far som Herren Gud gör det ju väldigt enkelt att konstatera att judendom och kristendom relaterar till samma Gud, Jesu himmelske Far.

Logiskt och teologiskt ganska självklart och enkelt för en gammaldags läsare.

Det Camnerin och Equmeniakyrkan nu lär ut är att Islam med hänvisning till kristendomens monoteism har samma Gud som kristendomen. Så här argumenterar Camnerin

“Om någon säger sig tro på Gud är det Gud den tror på. Vi kristna tror ju att det endast finns en Gud. Däremot kan man ha olika relation till denna Gud och olika uppfattningar om Gud”

Resonemanget är spännande då det ytligt sett har en logik. En gud är en Gud. Den som säger sig tro på en gud tror på” Min Gud” dvs i kristnas fall Jesu Fader och Jesus själv.

I Camnerins kontext handlar det om Abrahamiisk religion med monoteistisk grund.

Bahai relaterar också till en gud och har ett ursprung riktat till Abraham, Moses och Jesus.

Utifrån Equmeniakyrkans “nya teologi” (kanske är den inte alls ny?) relaterar således bön i muslimsk och Bahai tradition till Jesus som ju är Gud, den helige Ande och Jesu Fader Herren.

Eftersom Gud är en måste Camnerins logik bygga på att andra “engudsreligioner” tror på samma väsen. Och eftersom den kristna utgångspunkten är en Gud måste alla som säger sig tro på en Gud tro på Jesus och hans Fader. Equmenialedaren dristar sig inte att uppställa en tänkbar teori nämligen den att Imamen som ber till Allah kanske ber till Jesu motståndare, Att den teoretiskt Abrahamitiska tron “muterat” så att Herrens motståndare förklätt sig till Gud. Som en Daf som klätt sig i Volvoskrud. (knepig jämförelse….)

Det finns ju rätt många religioner som har en guds-perspektiv. Om alla dessa är relaterade till Jesu Fader blir hela religionsfrågan minst sagt bökig att förstå.

En byggsten förutom “engud”logiken är kopplingen till att Islam och Bahai relaterar till Abraham. Noterbart är att Bahai och Islam inte bejakar hela Bibeln eller ens hela GT. kristnas och judarnas gemensamma bibel.

Eftersom Islam bekänner relationen till Abraham blir Camnerins tänkande att de har Herren som sin Gud och när de ber, gör de det till Jesu fader, fast på lite annorlunda sätt.

Som “icke teolog” och baptistisk läsare hänger man inte riktig med i den teorin. För att en inriktning relaterar till Abraham betyder det ju inte att man står i Abrahams tro fullt ut? För arvet efter Abraham kan ju förändras.

Allt som betecknas som Gud behöver inte vara Gud. Se föregående inlägg om begreppet “term”. Och sen är nästa begrundsvärda område om Equmeniakyrkan delar sin gudatro med mormoner, Jehovas vittnen  m.fl. andra religioner eller sekter? Eller ser man bara Gudsbilden som identisk och frälsningsläran vid sidan om den Gud som Jesus var?

Teorin och mysteriet om en förklädd Volvo eller var det en förklädd DAF?

Än mer förenklat kan man se det så här:

  • Volvo är en bil med visst kvalitetsrykte. Varumärket har ett högt monetärt värde.

  • Volvo köpte Daf Kallade den Volvo 66 och satte dit nya färger och emblem. Bilen hade låg kvalitet och avvecklades. Det var en Bil och en Volvo på ytan men var det en “riktg” Volvo eller förklädd DAF?

     

    Daf var en bil med tveksamt kvalitetsrykte. Bilen såldes till Volvo

     

  • OO
  • Ordet Bil finns kvar men än ställer sig nog många frågan om det var en Volvo? Om man sätter skylt på bilen blir bilen det skylten säger?
  • Om man sätter ordet Gud på ett väsen som inte är den Gud som är Jesu Fader eller om man relaterar till ett förhållande till Gud som en gång varit, ändrar ju det knappast den djupa tron till något verkligt.
  • Det Camnerin försöker säga kan ju också ses som ett medel för att dölja ett annat faktum. Det finns en annan kraft som vill förringa eller transformera eller förstöra Guds ord och hans församling. Att denna kraft ikläder sig en slags gudalik form och tillber sig förändrar ju inte det faktum att det kanske kan vara så att den som påstår sig ha kontakt med den ende Guden åkallar hans motståndare.

Equmeniakyrkan är ute på tunn is. Eller kommunicerar outgrundligt….

Anders Wiberg, Otto Länsberg, F. O. Nilsson hade troligen haft rätt entydiga begrepp för vad man erfarit av en kyrkoledningen som redovisar sin lära såsom Camnerin gör.

Otto Länsberg, klassisk baptist som villa att alla skulle möta Jesus

Men här och nu verkar det vara OK och till och med överlagt. Kan det vara så att den valda kyrkostyrelsen delar kyrkoledarnas åsikter? Om inte behöver den direkt reagera på budskapet i Sändaren och korrigera kursen.

Akilovs Gud ropade till den gud han tror på när han trodde sig köra in i paradiset och samtidigt döda människor på Kungsgatan i Stockholm. Kan det verkligen vara så att Equmeniakyrkans högsta andliga ledarskap anser att Akilovs gud är densamme som Gud Fader allsmäktig, Jesu Fader. Kan det vara så att bara för att Akilov kallar något han tror på gud är det den samme Guden, samma skapare,samma väsen som gett oss Jesus? Är Akilovs gud vår?  Camnerin skriver: “Som kristna kan vi inte förutsätta något annat än att det finns en Gud. Om någon säger sig tro på Gud är det Gud den tror på. Vi kristna tror ju att det endast finns en Gud.”

Märkligt. Hur hamnade man där?

Helt sensationellt inlägg från Equmeniakyrkans kyrkoledare! Del 2 av 6.

Postat av
1

I Sändarens senaste nummer lägger tidningen ut en insändare/debattartikel från Equmeniakyrkans biträdande kyrkoledare, Sofia Camnerin.

Här på denna blogg har vi tidigare behandlat hennes speciella sätt att leda den evangeliska kyrka hon leder.

Men nu känns det som något helt unikt i fråga om teologiskt genombrott. Se följande text:

http://www.sandaren.se/debatt/sofia-camnerin-samma-gud-men-olika-uppfattning

“Samma Gud men med olika uppfattning” skriver Camnerin. Från den proklamationen förs ett slags akademiskt resonemang om Gudsbilden i monoteistiska religioner. Grunden för artikeln finns i en skriftväxling på tidningens debattsida om Gudsbild i förhållande till migrationsverkets ställningstagande i enskilda ärenden avseende så kallade konvertiter.

Läs gärna inlägget här i Klassisk baptism den 18 februari: “Att konvertera eller att komma hem. Att byta religion eller att möta Jesus.”

Men budskapet i hennes inlägg förtjänar att analyseras specifikt i dess kontext. Det är ju inte en privatperson som skriver, utan en kyrkoledare för en stor kyrka med en klassisk väckelsekristendom och baptism i bagaget,

Menar Camnerin att stormuftin i Damaskus ber till samma Gud som Equmeniakyrkan bekänner? Alltså att det rör sig om samma Gud som tillbes?

Bitr kyrkoledare Sofia Camnerin

Stormuftin i Damaskus andlig ledare som månne beder till samma Gud som camnerin enligt Camnerin. Muftin är i nära samarbete med massmördaren Assad i Damaskus

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ber han till och umgås med samma Gud som Sofia Camnerin?

Billy Graham Bad han till samma Gud som ayatollorna?

Kommentarer och tankar utifrån Equmeniakyrkans ståndpunkter

Kommentar A. Om kontexten, budskapet och underliggande mening.

I Camnerins text skriver hon att hennes budskap är framfört inom hennes uppdrag som  “vald” kyrkoledare och företrädare. Det kan inte tolkas på annat sätt än att det inte är personliga tankar av just henne utan att det är Equmenia kyrkan och dess ledning som sänder ut textens budskap.

Några viktiga begränsningar anges; hon behandlar inte soteriologin, läran om frälsning, Det samtalet får hanteras på annat sätt. Det andra sakförhållandet är att inspelet sker som en följd av en diskussion om hur kyrkan ser på det vissa kallar konvertiter. I gammal baptistisk    terminologi; de som tagit emot frälsningen i Jesus Kristus och mött Jesus i en pånyttfödelse.

Avgränsningen avseende soteriologin skapar den textmässiga dynamik man anar författaren vill uppnå.  Budskapet har därtill framtagits i samarbete med muslimer och judiskt troende. Det tyder inte heller på en enskild medarbetares infall eller slump utan en medveten handling från vår egen kyrka.

Om en universitetslektor, i ett seminarium, i sekulär miljö, på statligt universitet genomför en dylik dialog, är den begripligt välformulerat och motiverat i just den kontexten. Men Camnerin är inte anställd av staten i en akademisk miljö. Hon är kyrkoledare i en evangelisk kyrka. Själva metodiken av att lämna soteriologin för ett annat samtal, öppnar för att huvudbudskapet blir minst sagt knepigt. Kyrkans budskap rinner undan för en annan diskussion, profilering och teologisk proklamation. Som kan förstås olika.

Kommentar B. Om Camnerins språkbruk och argumentation.

Artikeln ser initialt väldigt välskriven ut. Noga formulerade överväganden, men en vetenskaplig religionshistorisk yta. Dessutom till syns en  mycket korrekt politiskt polish som passar Migrationsverket som vill blunda för människors upplevda frälsning och pånyttfödelse i Kristus. Alla religioner är i Camnerins värld inkluderade i en slags synkretistisk kökkenmödding,

Man kan också uppleva Camnerins huvudbudskap som en slags akademisk ordlek. En metodik som förändrar  läsarnas uppfattning av ett hennes och ledningens underliggande budskap. Så här kan Camnerins teknik upplevas; Beskrivningen av en begreppet gud genom dialogen i text kompostitionen skulle dock kunna förklaras med det gamla aristoteliska ordparet ’term’ och ’begrepp’. Termen ’Gud’ med dess tre bokstäver på svenska och dess motsvarighet i olika språk är en sak samt hur den använts historiskt. Vad termen dock står i olika sammanhang, religioner och sekter, olika gudsbegrepp, deras innehåll, dvs. definitioner är en helt annan sak. Camnerin reder inte ut något av det. Yta men inte innehåll med andra ord.

Kommentar C. Del av kommentar avseende Gud/gudar i Camnerins text.

I Bibelns första del (GT) finns begreppet Gudar behandlat hundratals gånger. Här kan man läsa i 2 Mos 20 det så kallade första budet

  • Du skall inte ha andra gudar vid sidan om mig.
  • Luther utvecklade detta bud och menade följande;Du skall inga andra gudar hava jämte mig. (du ska inte tillbe eller dyrka andra gudar)

I Nya testamentet finns följande i Galaterbrevet 4:8-11:

  • “Ingen väg tillbaka    8Förut, när ni ännu inte kände Gud, var ni slavar under gudar som i verkligheten inte är några gudar. 9Men nu när ni känner Gud, eller rättare, när Gud känner er, hur kan ni nu vända tillbaka till dessa svaga och ömkliga makter och vilja bli deras slavar igen? 10Ni håller ju så noga räkning på dagar och månader och särskilda tider och år! 11Jag är rädd att jag har slitit förgäves för er.
  • I 1 Kor 8 läser vi apostelns ord: “Ty även om det finns så kallade gudar, i himlen eller på jorden – och det finns ju många gudar och många herrar – 6så har vi bara en Gud, fadern från vilken allting utgår och som är vårt mål, och bara en herre, Jesus Kristus genom vilken allt är till och genom vilken vi är till.”

Moses och Gud var klara på att inga andra Gudar skall följas vid sidan om hans Gud. Dvs det fanns fler gudar….

För en läsare verkar det tydligt att Gud i den dialog han förde med Moses var klar över att det fanns andra Gudar. Moses fick påbudet från Gud att inte ha andra gudar vid sidan av Gud/Herren. OM det var så att det då enbart fanns en Gud vore Mose budskap och nedteckning på stentavla helt onödig.

Galaterbrevet talar om slavande under gudar som inte är några gudar. OM aposteln ansett att det bara fanns en enda Gud vore också detta yttrande helt tokigt.

Bibeltexterna ger oss kunskap att det finns en Gud Herren men det finns också andra gudar som inte är den gud som ÄR. Gudar som finns i plural och som utger sig för att vara Gud. Om det är i singular eller plural är en annan frågeställning.

Camnerin anser i likhet med muslimer att Judarnas Gud, Jesu egen Far och de Kristnas Fader i himmelen är Allah (Gud). Camnerin  tycks således dela den uppfattningen om Gud med hänvisning till muslimers anknytning till Abraham. Visst kan man som muslim eller som troende på en viss Gud anse att just den Guden är den som ÄR.  Men om olika personer gör så är då svaret rätt för alla om det nu inte bara finns ett svar.

Uppenbarelsen och tillbedjan
Redan här blir den radikala skillnaden med den kristna uppenbarelsen och judendom och islam synligt. Jesus tillbes jämsides med Gud (JHWH). Jesus är av samma väsen som Fadern. Liksom Fadern är han A och O.
Islams gud har namnet Allah. Bara en av bokstäver ”h” i Guds namn är med. Gamla testamentet uppenbarar Guds namn, JHWH. När islam födds ca 600 år efter Jesus, har man inte ens samma gudsnamn! Man tror m.a.o. inte på samma Gud. Det är märkligt att Carmnerin med likasinnade inte har insett detta.

Camnerin tycks inte lägga något större vikt på den kristna trons särart i fråga om Guds självuppenbarelse i Jesu person även om det nämns i texten. Hon skriver att människor ”tror på olika sätt om Gud.”

Ett viktigt argument tycks vara följande: ”Intressant för kristna är att muslimer i islamteologisk bemärkelse inte kan betraktas som muslimer om de inte tror på Jesus, Moses, Abraham och de andra profeterna.” Här förklarar Camnerin dock inte vad hon med ”tron” menar. Tron tycks fungerar som någon slags subjektiv förhållningssätt till dessa personer. Men också ateister kan ”tror på olika sätt om gud, Abraham, Mose”, etc.

Hon säger inte ett ord om att muslimer betraktar Gamla testamentet vara delvis korrumperat och att en hel del av text har lagts till. Muslimer har samma åsikt också om Nya testamentet.

Om judarnas hällning till NT säger hon inte ett ord! Med tanke på Jesus och hans hållning till GT och NT:s betydelse för den kristna människan har Camnerin ingenting att säga.

Intressant är också Camnerins resonemang kring det ”religiösa livet”. Hon bagatelliserar Jesus på ett sätt som är svårt att begripa. Hon skriver att ”både kristna och muslimer tror ju att Guds sändebud redan har kommit, vilket påverkar det levda religiösa livet.” Vad menar hon här? Är Jesus och Mohammed likvärda ”sändebud” eller på vem/vilka syftar hon med ”sändebud”? Det är dock intressant att notera hennes ordval, ”sändebud”! Det är en direkt ”flört” riktad till muslimer.

Gudsbilden, teologin och den evangeliska kallelsen

Equmeniakyrkan har en alldeles utomordentligt formulerad målbild för kyrkan. Om det finns ingen annan mening. Såsom  Camnerin problematiserar och faktiskt antyder är Kristus och Fadern  identisk med Allah (Gud översatt) Det är i sig ytterst märkligt.

Men det tycks inte som en slumpmässig engångshändelse eller ett misstag i kommunikationen. Kommunikationsavdelningen inom kyrkan är dessutom försedd med en högre bemanning än en medelstor kommun.

Nej det anmärkningsvärda är att varje läsare av Camnerins text ger ett slags begripligt svar på de många frågorna om varför vår egen kyrka verkar sakna ambitioner  att evangelisera för nyanlända och krigshärjade med muslimsk identitet.

På denna blogg har detta faktum lyfts fram ett otal gånger. Senast i föregående blogginlägg där kyrkan går ut med innebandy och social interaktion som de verktyg de har att erbjuda. Kyrkan verka ha nedprioriterat evangelisation till förmån för socialisation och interaktion. Rätt makabert om det är så. Hoppas det är fel uppfattat. Vem vill vara med i en sådan kristen kyrkogemenskap?? Men förklaringen kring denna nedprioritering kan måhända finnas i Camnerins analys: Islam eller kristendom är olika vinklar på förhållande mellan den ende Guden och människan. Så varför bry sig om dem som redan tror på den ende Guden. De är väl “hemma” i tron…?????Eller?

Sofia Camnerin kör runt i rondellen. Varv efter varv.

I kyrkoledningens text drar Sofia Camnering en slags slutsats makerad med ordet Alltså:

“Alltså; Som kristna kan vi inte förutsätta något annat än att det finns en Gud. Om någon säger sig tro på Gud är det  Gud den tror på. Vi kristna tror ju att det endast finns en Gud.”

Det helt unika i just de två meningarna är ju en slags gemensam helhet innehållande en logisk piruett. Läs detta unika noga. Mening för mening i det som var textens slutsats och sammanfattning i begreppet Alltså:

  1. Utsaga 1 är att kristna förutsätter att det finns en enda gud.
  2. Utsaga 2. Om någon säger sig tro på Gud är det Gud den tror på. Således leder denna logiken  för alla de individer som har en påstådd gudatro.
  3. Utsaga tre är ett rondell varv:  Vi kristna tror att det finns endast en Gud

Texten säger ju egentligen att den som tror på den tror på en Gud tror på den Gud som är den enda Guden oaktat vem denna Gud tycks vara i sin kontext. Spännande eller beklagligt? Välj!?

Samma Gud eller.

Iman i Gaza med bön och vapen. Uppmanar till död och slakt. Den gud han ber till är det den Gud Camnerin anser vara vår Gud.och Equmeniakyrkans Herre.

 

Denna arme lovsjunger en Gud och Hans son- Är det samma Gud som imamen  i Gaza med utgångspunkt från Camnerins teologi.

 

 

 

 

 

 

SOFIA CAMNERIN SKRIVER:

“Alltså; Som kristna kan vi inte förutsätta något annat än att det finns en Gud. Om någon säger sig tro på Gud är det Gud den tror på. Vi kristna tror ju att det endast finns en Gud”

Den som lyssnar till inlägg från vissa imamer eller uttolkare av Allah eller Koranen möter en Gudsbild som är långt från den barmhärtige Guden. Utifrån Camnerins analys skulle i så fall denne ende Gud visa olika ansikten utifrån de som söker. Men den som söker en kärleksfull Gud men möter en hatets hur skall det budskapet tolkas?

Allahu akbar.

Orden om att Gud är större är numera väl känt. Innan en muslimsk troende offrar sina liv genom att samtidigt döda så många som möjligt utger man ropet Allahu Akbar. Självfallet är absolut inte alla muslimer i den tron att detta böneupprop betyder död åt otrogna. Däremot används det under de senaste åren som uträdesord från denna värld in i det paradis som den mördande uppfattar hans gud skapat.

Hur skall man se på Akilovs bön till sin Gud? Är det en bön till min Gud? Är hans och min Gud samma Gud eller har han en annan Gud? Det är frågan…

När terroristen Akilov med en lastbil mördade ett antal oskyddade individen gladdes terroristen utifrån förväntan om positivt bemötande från den ende gud Akilov tror på.

Pastor Joakim Lundqvist, Livets Ord. Ber han till samma Gud som Terroristen Akilov? Är det enbart soterologin som skiljer dem? Knappast….

 En Abrahamitisk religion till 

Bahais symbol

Bahai är en monoteistisk som religionen grundades år 1850 i Iran då en man vid namn Bab fick en uppenbarelse av gud att det ska komma en ny grundare till en ny religion men ingen vet vem. Om man är en Bahai-troende tror man på alla andras profeter ifrån de olika religionerna, först börjar vi med Adam, Noa, Abraham, Zoaster,Moses,Jesus & Muhammed. Ser man på Bhai utifrån är det en Abrahamitisk religion, monoteistisk som bejakar Moses Jesus med flera väl kända profiler.

Utifrån Camnerins teologi kan Bahai ses så här:
Alltså; Som kristna kan vi inte förutsätta något annat än att det finns en Gud. Om någon säger sig tro på Gud är det utifrån den gud Bahais troende ser den Gud man tror på. Vi kristna tror ju att det endast finns en Gud. Det gör ju muslimer judar, kristna och ett betydande antal religiösa samfund, Däremot anser Equmeniakyrkan att man ha olika relation till denna Gud och olika uppfattningar om Gud.
– Slutsatsen av Camnerins ställningstagande är att följande religioner tillber samma Gud:
Judendom
Islam
Bahai
Kristendom
– Till de som utifrån samma grundsyn tillber samma Gud finns bland andra
-Jehovas vittnen
– Mormon kyrkan
–  m fl.
Men en-gudsreligionerna är dock många.
  • Ayyavazhi
  • Bahá’í 
  • Bhakti
  • Cao Dai
  • Drusisk religion
  • Islam 
  • Judendom
  • Kristendom
  • Mandeism
  • Rastafari
  • Samaritansk religion
  • Sikhism
  • Yarsanism
  • Zoroastrism m.fl.

Är det så att man ska se samtliga dessa religiösa yttringar såsom varianter på  gudstro/kristendom? Således förhållanden avseende tro fakta, kunskaper och känslor mellan en högre personlig makt (Fadern, Herren) och den enskilda människan.

Kan det vara så att  Sofia Camnerins ord för Gud i hennes och Equmeniakyrkans debattinlägg,  inte avser ett förhållande eller beskrivning av en levande Gud som är delaktig i våra liv. En Gud hör på våra böner, svarar på dem och ingriper i våra liv med faktisk närvaro och agerande. En Gud som också ger en känslomässig upplevelse av närvaro och således i dialog mellan den troende och Herren själv? Gamla testamentet är fyllt med berättelser om ömsesidig kommunikation mellan människan och Herren. Det var ingen död Gud som skildras i Skriften, Lagen och profeterna reglerade dessutom förutsättningarna för människan att leva enligt Guds ordning och vilja. Den religiöse ledare som vill leva i GT anda om en ömsesidighet bör pröva hypotesen om Jesu Fader, Judarnas Herre och Bahais och islams “gud” är namn på det väsen man tillber är identiska.

Fortsättning följer.

 

L