Tänk om…kursen kunde justeras…då…

Tänk om Equmeniakyrkan under 2018 kunde sätta nya avtryck i sitt arbete. Mycket bra görs men en del riktigt knepigt verkställs,  Nya initiativ för en evangelisk satsning med djupare kontakt med klassisk kristen tro bör kunna tas fram 2018 och framgent.

Tänk om kyrkoledningen 2018 skulle våga:

  1. Upphöra sända kyrkans kollektmedel till omkostnader och support för Pridefestivalens jippon i Stockholm. Pride park mm.

BDSM aktivitet, repbindning

Om kyrkoledningen absolut vill sända offermedel till denna verksamhet bör församlingarna få kunskap om detta oaktat om beloppet utgör promille eller procent av årsomsättningen insamlade medel. Kanske är det så att få församlingar och medlemmar ens kunde drömma om hur deras kyrka agerar i detta avseende.

 

2.- Betona att det är viktigt att våra nyanlända svenskar som inte ännu funnit Kristus får del av evangeliet om tro dop och församlingsgemenskap.

Kyrkan kunde kanske agera så inte enbart språkcafeer och liknande verksamhet  torgförs som insatser, Dessa kan i många fall mycket väl kan drivas av allehanda organisationer. Evangeliet om Jesus är det som vi främst bör erbjuda. Kyrkans budskap enbart som ett socialt projekt blir ett begränsat redskap. Vi behöver dessutom klargöra att även personer med muslimsk bakgrund behöver ta emot frälsningen i Jesus Kristus och det är vår kyrkans mål. Här är kyrkans kommunikation eländigt otydlig tex på den egna hemsidan (se hemsidan och berörda avsnitt där)

3 – Equmeniakyrkan bör kunna uttala, undervisa och förkunna att Guds ord inte stöder det  i media  populärt förmedlade budskapet om äktenskap mellan en eller flera personer av samma kön. Vare  sig äktenskap i enkönade relationer eller förhållanden har stöd i Bibeln om man inte stuvar om där och /eller ifrågasätter bibeltextens ursprung och författarens kunskap. Samtiidigt måste vi alla kristna betona att den enskilda människan alltid är älskad av Gud och hans församling och välkommen att dela gemenskapens glädje.

Elida och Stefan Abrahamsson planerar under våren 2018 “Ship to Israel” Ett skepp med kärlek och evangelium. Något för vår kyrka???

4.- Vi bör genast förändra den ensidiga och felaktiga bilden av Israel och Palestina som kommuniceras på olika sätt av kyrkans och deras partners såsom THS, Diakonia, SKR, m.fl. Mycket sällan uttalar kyrkan kritik mot den diktatur som utvecklats inom Palestinska myndigheten. Inte heller att Hamasledarna och Abbas blivit miljardärer trots landets upplevda fattigdom. Att palestinska barn lär sig “slakta judar” har uppmärksammats, Att medel stjäls från utsatta och läggs in diktatorers fickor tycks väga lätt i förhållande till Israels försvar för demokrati, rätts statens bestånd och frihet för medborgarna att välja religion och behålla yttrandefriheten, Dessutom skydda hela befolkningen från att utsättas för terrorism och religionsförföljelse. Månne Equmeniakyrkan  kunde uppmärksamma Elidas Ship to Israel 2018! Elida startades som ett  klassiskt missionsprojekt av Missionskyrkan och missionspastorn Tarren Abrahamsson, Stefans far. Kanske dags att knyta an till historien?

5.-Kyrkan kan och bör kräva förändring av följeslagarprogrammet i Israel och Palestina så att det blir det projekt som är dess namn och tanke. Idag är det i huvudsak ett rent palestinskt projekt där inte en enda följeslagare är lokaliserad i Israel. Raketbeskjutningar mot barn, familjer, vuxna, turister sker regelmässigt från Gazaremsan in mot städer som Sderot i Israel. Judiska liv verkar inte alls vara värdefullt att värna om. Denna hållning brukar annars mörkt bruna krafter dela,  men här en annan kontext sk följeslagare märkligt  passiva och det är sorgligt. Läs vidare på programmets hemsida och analysera själv!

5.- Återgå till klassisk bibelsyn och upphöra att leka med förändring av bibeltexten i avsikt att Gud inte skall uppfattas som en del av patrialkal struktur. Korrigering av handboksmaterialet är en direkt konsekvens. “Jesus är ingen hen, Gud är ingen moder”. 

6.-Prediko- och yrkesförbudet bör under 2018 förhandlas bort för baptistpredikanter eller pastorer med en baptistisk grundsyn i församlingar med samarbete med Svenska kyrkan.

Avtalstexterna som Equmeniakyrkan arbetat fram har inte ett innehåll som förändrat Svenska kyrkans hållning märkbart sedan 1890 talet i dåvarande monopolkyrkan med total statsstyrning. Att inte en baptistpastor får predika dop är egendomligt på grund av den egna Equmeniakyrkans avtalstexter är värt att begrunda för alla såväl baptister som fd “missionsförbundare”.

7. Camnerin, äktenskap och bibelsyn. I en intervju i Sändaren anför kyrkoledaren följande: http://www.sandaren.se/nyhet/overtygad-om-att-homosexualitet-inte-ar-synd

I själva sakfrågan om bibeltextens innehåll anför kyrkoledaren att den handlar om makt och utnyttjande av unga pojkar. Det är kyrkoledarens uppfattning inte en som delas av andra teologer. Men än mer tänkbart är att en svensk kyrkoledare ifrågasätter Paulus till förmån för egen samtidsanpassad grundinställning. Dvs kyrkoledaren tar över Bibelordets innehåll och “syndfriförklarar” dem som inte följer Paulus, Onekligen ett specifikt ställningstagande. Var och en kan ju fundera på i vilka andra frågor en anställd ledare hanterar frågan om bibeltexters innehåll utifrån en slags absolution. Tänk om hon har fel? Men hennes inställning är måhända bekväm…eisegetisk och bejakande i hbtq och pridekretsar.

Teologen Anders Sjöberg uttryckte sig så här om olika grundläggande förhållningssätt på Guds ord apropå Camnerins utsagor:

  • jag kan antingen ta del av Guds ord i bibeln, ta in det och värdera hur det skall påverka mig i mitt liv och min vardag
  • jag kan alternativt utgå från min vardag och mina värderingar och söka stöd i ordet för det som är mitt förhållningssätt.

Det är väldigt tydligt att kyrkoledaren hela tiden utgår från det hon ser är det som förändras i samhällsvärderingar och utifrån det omtolkar Paulus undervisning,

Tänk om…..man kan tänka till och tänka om…igen…

lg

Om postmodern teologis fångenskap

Dagen (27 okt) hade låtit tre personer från redaktionen spika fast “9,5 teser” under rubrik “Dags för en ny reformation”. Genomläsning av “teser” får en att undra om ordet “tes” är det rätta ordet med tanke på Luther och hans 95 teser. De 9,5 “teserna” som Elisabeth Sandlund, Frida Park och Joel Halldorf hade formulerat har nämligen inga likheter med Luthers 95 teser.

Vessa Annala teolog och pastor

Innehållet i dess nya “teser” garanterar att ingen väcks upp från den djupa sömnen som kyrkan (med dess ledning i spetsen) befinner sig i. “Teser” ta upp miljöfrågor, frågor om mångfald, de utsattas situation, allas lika värde, byrokrati-frågor och konsumtion för att nämna några. “Teserna” är politisk helt korrekta och utmanar därför ingen och inget! Egentligen är det fel av författarna att kalla dessa 9,5 punkter för “teser”. Ännu mindra att de skulle leda till en ny reformation. På sin höjd ger “teserna” uttryck för “Reformation light” med politiskt korrekt formulerade satser.

Missbruk av pengar var det centrala temat i Luthers 95 teser. Det var denna kritik (avslöjandet) som fick kyrkan att reagera. Luther hotades till livet. När missförhållanden i den medeltida kyrkan spreds till den breda allmänheten, var reformationsrörelsen ett faktum. Därtill kom att Luther översatte Bibeln till tyska. För första gången kunde folket själv läsa Skriften. Om vi skulle få uppleva en sann reformation i Luthers anda så skulle vi ha individer som söker Guds vilja i Skriften, och utifrån denna läsning modigt avslöja hur medlemmars pengar används i kyrkor och samfund; kolla upp vad pastorer och präster predikar, osv.

I dag befinner sig kyrkan i den postmoderna ideologins fångeskap där den bibliska uppenbarelsen förnekas och ifrågasätts (också inom kyrkan). Den materialistiska berättelsen (evolutionism) om vår värld har blivit en “dogm” också inom kyrkan. Det är dessa föreställningar som har lett kyrkan till en andlig torka. Det nyaste “modet” inom teologin är kanske “kristendomen-utan-gud-teologi”.

Den kristna kyrkan är i en desperat behov av förnyelsen, men den börjar inte med politiskt korrekta “teser” utan från övertygelsen att Skriften är fortfarande en gudomlig uppenbarelse om vad är sant om Gud, om människan, om världen, om historia, etc. och att dagen kommer då alla människor kommer att stå inför Guds domstol. Om förnyelsen inte börjar här, kommer det inte att bli någon förnyelse och reformation alls.

Vesa Annala

efter författarens godkännande och ett inlägg på facebook

Luther i åminnelse.

Den 31 oktober spikade Luther upp sina teser på kyrkporten i Wittenberg. Han hade en längre tid känt att något borde göras åt kyrkans alltmera störande utvikningar och vilseledande och tillkommande läror. Inte förrän nu sista oktober 1517 hade han vågat formulera och pränta ned de punkter som han hoppades skulle leda till ett uppvaknade och en förnyelse av den katolska kyrkan. Närmare bestämt 95 stycken teser.

Porten på bilden av kyrkan i Wittenberg var självklart inte lika fin som idag utan av trä. Ett påspikat anslag var ett accepterat sätt att framställa kyrkliga påbud och kungörelser. Åtminstone ifall man var doktor i teologi.

Luther hade våndats i flera år, funderat, predikat och försiktigt försökt lära ut vad han hade funnit i Skriften, i sin egen bibel.

Egentligen hade allt börjat vid en resa till fots som 22- åring där han överraskandes av ett så häftigt åskväder med sådana stora och nära blixtar och oerhörda dunder så att till och med den annars modige unge Luther förskräcktes. Det hela blev en vändpunkt för den karriärsugna ynglingen och likaså hans uppfordrande pappa som ville att sonen skulle gå i sin fars fotspår som framgångsrik ung man. Bestämt böjde han sina knän vid vägen och lovade Gud att bli präst. Nej till karriär. Nej till hustru. Nej till familj. Katolikpräster lever ju i celibat.

Trots motstånd från familj och kamrater där han var något av en festprisse och ledargestalt höll han kvar vid sitt löfte. Han slutade sina juridiska studier och upptog istället teologiska. Till saken hör att trots att han upplevde en tydlig otillfredsställelse och sin egen brist i gudsrelationen och ofta tillbringade dagar och nätter i bön, fasta och bibelstudium så uppskattades ändå hans predikningar och undervisning så att han så småningom fick lärar- och ledarfunktioner inom Augustinerorden som blev hans teologiska hemvist inom den katolska kyrkan.

Denna ständiga inre brist och torftiga gudsrelation var dock en källa till otillfredsställelse. Men det som skilde Martin Luther från övriga präster och prelater var dock detta sökande och längtande efter något andligt som kunde synas hos personer både i det gamla och det nya testamentet. Till viss del fick han någon tröst och hjälp i bikt och rådgivning av en godhjärtad själavårdare klostret i Erfurt.  Där på det klostret som tillhörde den stränga delen av Augustinerorden blev han blev utsedd som representant för en teologisk fråga som skulle diskuteras i Rom. Luther och en följeslagare skulle gå dit och träffa alla dessa utvalda människor. Tänk om han också kunde få hjälp för sina egna andliga behov?

Resan tvärs över alperna senhöst då snön redan fallit blev besvärlig. Detta var långt innan stora vägar var anlagda. Luther var emellertid rätt ung 1511 och van fotgängare och tillsammans med sin följeslagare klarades resan på drygt 140 mil av.

Alla bikter, böner och fastor hade hittills inte gett honom någon inre frid, men nu fanns där hopp. Heliga kardinaler och påven själv skulle möta upp. Han åtog sig allt vad en rätt katolik skulle utföra. Kyrkobesöken och knägåendet uppför Pitatustrappans 28 steg där bönen Pater Noster bads ( Fader vår ) på varje trappsteg. Bönen kompletterades med bön för förfäderna där varje trappsteg minskade åren i skärselden med 9 år för de avlidna. Trots sitt ärliga uppsåt blev Romvistelsen en stor besvikelse då han märkte ytligheten och synden hos de han skulle se upp till. Hor, penningkärlek, maktsträvan och sexuell lössläppthet fanns överallt bland präster och prelater.

Väl hemma i Erfurt tog han sin tillflykt till tornrummet i Augustinerklostret där han studerade Gud ord. Han hade på alla sätt försökt att uppfylla Guds lag, de tio budorden och söka följa Jesus och dessutom gjort allt vad en exemplarisk katolik bör göra. Dock hade han ofrid och en stor ovisshet om sin själs frälsning. Hans vånda var mer än hade orkade bära. Hans starka gudlängtan hade inte fört honom någonvart trots alla år i Guds tjänst. Senhösten 1512 eller möjligtvis tidig vår 1513 enligt min uppfattning hände undret.

Plötsligt under läsning av Romarbrevet i Bibeln kom det till honom att frälsning inte är av goda gärningar utan i tro på en korsfäst och uppstånden Kristus. – Rättfärdig genom tro -. Frälsning och befrielse upplevdes samtidigt. Detta som Bibeln kallar omvändelse. Allt detta och mycket annat verkligen revolutionerade Luther. Han började få ett personligt gudsförhållande som utmanade mycket och som dessutom gav honom mod att spika upp teserna på kyrkporten. Dock efter att ha låtit tankarna mogna och växa till några år.

Att verkligen våga gå emot den etablerade kyrkan med alla dess färdigtänkta satser var inte lätt. Hundra år tidigare hade en präst i Prag vågat. Han blev bränd på bål… Johannes Hus dog men hans tankar levde vidare. Ytterligare nästan 100 år före Hus hade en engelsman, Wycliffe varit ute med liknande tankar och även idéer om att lekmän kunde förstå Skriften och samtidigt översatte densamma. Han betraktades så ond att hans ben grävdes upp och brändes tillika för detta svåra brott samma år som Johannes Hus brändes.

Så till det Luther gjorde krävdes onekligen mod.

Resten hur han bannlystes där vem som helst fick döda honom och det följande är historia som jag kanske återkommer till.

Uppgången till tornrummet är symboliskt igenmurat. Och tornet rivet.  Efterföljarna till reformationen talar inte längre om omvändelse…

Torbjörn S Larsson

Vagnshed

 

Sodom, Sverige idag eller…? Om tankar som man inte riktigt vågar bära…

I tidigare inlägg har redovisats en del kring Equmeniakyrkans verksamhet. Initialt måste det framhållas att det som tidigare beskrivits här i olika inlägg inte upplevs som representativt för den absoluta majoriteten av kyrkans församlingar. Klassisk kristen tro är säkert en beskrivning som ligger närmast.

Men… Noterbart är tyvärr en del knepigheter, svåra att förstå

  • Equmeniakyrkan sponsrar Pride med enskildas kollektpengar. Obegripligt för väldigt många församlingar och givare. (se tidigare inlägg)
  • Equmeniakyrkans ledning, Sändarens ledarskribent och ansvarig utgivare förklarar och försvarar en text med förunderlig analys kring synsätt på enskilda som har en klassiskt kristen syn på gemenskapen mellan man och kvinna. (se tidigare inlägg)
  • En pastor och församlingsföreståndare (Kazen) i Göteborg marknadsför en livsstil där hon gissar och förkunnar att bibliska personer är Gay (bögar eller flator) utan underlag och där kunniga teloger konstaterar att det rör sig om egna fantasi skapelser.(se tidigare inlägg utifrån text i GP)

Nu senast har  bokförlaget (Libris) och dess verkställande direktör kommit till insikt att hon och Libris vill att kyrkorna skall “ompröva” sin syn på bibelns innehåll till förmån för den upplysthet och kunskap vederbörande vd har om tingens ordning. I klipp 1 och två nedan redovisas i två artiklar denna fråga, Länk nr 2 innehåller en analys av Stefan Gustavsson.

Här läggs också in en länk med musik av Jerusalem. Sweden is Sodom sjunger Ulf. Månne han har lite rätt eller….

1.Länk från tidningen Världen idag

http://www.varldenidag.se/nyheter/libris-bocker-oppnar-for-homosexuell-livsstil/repqjx!0i6gjkVqopBWlfm1DmWqVQ/

 

2. Länk från tidnings Världen idag med kommentarer av Stefan Gustavsson

http://www.varldenidag.se/nyheter/inget-stod-i-bibeln-for-utlevd-homosexualitet/repqjx!KtL@u4Is1d6AcMGmagBGA/

 

3. Jerusalem. Om Sodom och Sverige.

 

LG

Equmeniakyrkan stödde PridePark i Stockholm 2017 med offrade kollektmedel

Bild

Equmeniakyrkan bygger sin verksamhet på enskida personer och församlingar som gemensamt vill förvalta evangeliet och dessutom utifrån Jesu ord vinna fler människor att gå i Jesu efterföljd genom att få tro dop och församlingsgemenskap För detta har den frikyrkliga medlemmen i över 150 år offrat av egna medel inte sällan tionde ur knapp kassa. Eqiumeniakyrkan som kyrka har 2017 beslutat och genomfört en ekonomisk och funktionell sponsring av Pride Park i Stockholm. Vad är då PridePark?

Vad innehåller då Pride Park som vår kyrka sponsrar?

Verksamheten presenterar sig själva så här:

“Pride Park är festivalens hjärta(Pridefestivalens), där festivalbesökare, utställare, artister och volontärer samlas för att tillsammans skapa Stockholms största festival! I festivalområdet på Östermalms IP kan du äta och dricka gott, träffa nya och gamla vänner eller se olika uppträdanden på Stora scenen eller de andra scenerna.

Inne på festivalområdet finns det separata området Kinkykvarteret som riktar sig till den publik som är intresserad av läder, BDSM och fetischism. Kinkykvarteret har 18-årsgräns.

Festivalområdet rymmer även en rad olika utställare, t ex föreningar, politiska partier, myndigheter, religiösa samfund eller kommersiella aktörer.”

“Regnbågen”, stora scenen och kinkykvarteren anger arrangören vara delar av verksamheten i Pride Park.

Sändarens nyhet

27 juni informerade Sändaren att kyrkan skulle vara mer närvarande på Pride och att Equmeniakyrkan kliver in ännu mer. Här i denna blogg har detta belyst väldigt noga och det finns skäl till det.

Läs gärna Sändaren: http://www.sandaren.se/nyhet/kyrkan-pa-pride-mer-narvarande-i-ar

Här återges en synnerligen vanlig utsago från  Prideaktivister i detta fall Anna Berndes: “Vi är många som går med i paraden för att vi sympatiserar och vill stå upp för allas rätt till kärlek, säger hon.”

En av de stora förändringarna 2017 anges i artikeln vara att Equmeniakyrkan regionalt tar ett större ansvar även ekonomiskt. Texten nuddar vi två kostnadsslag varav ett var tälthyra ett annat en ospecifik kostnad.

Denna text har från Sändaren funnits i mitt medvetande sedan jag läste den. Först försökte jag förstå vad PridePark var, och begripa det. Skrev här om det på bloggen. Förde också dialog i Sändaren med en ledarskribent och chefredaktören om hur man från Sändaren formulerar sig och utelämnar delar av den verksamhet man till synes beskriver. Trots idoga försök svarade dessa båda med välkända tematiska begrepp såsom “allas rätt..” osv.

Personligt dilemma

Jag har tillhört en baptistförsamling i ca 45 år. Blev jättegad när vi slog oss samman med missionskyrkan i vårt hemort. Var glad för den nya gemensamma kyrkan och det arbete vi kunde genomföra i glädje. Det var tider med entusiasm då vi försökte verka för dem på alla sätt. Jag själv såväl lokalt och i missionsstyrelsen inom SB. Medan det lokala arbetet har fördjupas i vår församling förändras Equmeniakyrkans kyrkans yttre i budskap och yttringar alltmer. Kanske är det planerat och glädjande för några men jag kan inte dela det. Skillnaden mellan kyrkoledningens värderingar och den vanliga medlemmen/församlingen tycks öka

I söndags vid vår gudstjänst kom jag i samtal med en trogen from församlingsmedlem som lever evangeliet i verkliga livet för utsatta och ensamma, utstötta och förtryckta. Inte en ordens person utan handlingens. “Det kan väl inte vara så att vår kyrka skänker pengar till Pride”. Det var den första kommentaren. Den andra logiskt som handlar om tilltron till kyrkoledning i förhållande till sakfrågan; “Finns det verkligen underlag bakom det” Tidningar skriver ju så mycket….”Hen” hade svårt att tro att något sådant var möjligt. Jag beslöt mig att kolla upp hur det låg till.

Kollekt i en frikyrka

Sanningen är den, enligt Equmeniakyrkans kommunikationschef, att PridePark erhållit 10.000 kronor från kyrkans medel centralt.

Vår kyrka valde att positivt ge av PridePark av de kollektmedel som kyrkans medlemmar trott sig offra för evangeliskt arbete. Sponsringen belastade kommunikationsavdelningen. Så här ser svaret ut:

“Jag vet att vi har centralt varit med och sponsrat ett tält för 10.000 kr. Den summan kostnadsfördes på kommunikationsavdelningen. Sedan har lokala församlingar varit på plats. Några med personal. (mailsvar)

Här i denna blogg har vi ganska noga redogjort för vad som “missioneras” för och om i denna stolta park. Smisk -sex, polyrelationer, bursex, ponysex, hur skall du indvika svartsjuka, läder och lack sex liksom kurs och praxis i form av utbildning i dildosväljning,mm

När jag berättade om detta för en trogen baptist i min  församling kunde han ej tro att kyrkan är med  om att stötta sådant. Även om vår kyrka inte direkt stöder “Kinkytorget” så ingår det som en del i helheten . Centralt fråga är om kyrkan är där som “jordens salt” eller som stöd för att bejaka  den eller de livsstilar som just PridePark så skickligt marknadsför.

Kyrkan har alltid kunnat verka i miljöer som inte är särskilt enkla. Frälsningsarmen är väl de som är mest kända för att med hornmusik, evangelium och mat arbeta på krogar och i  prostitutionskvarter. Där förkunnade man om Jesus. Omvändelse, frälsning från något till något. Botbänken blev en del av deras symbolik.  Många kyrkor arbetar på liknande sätt idag. Santa Clara och prostitutionen i Stockholms city är ett nyare exempel.

Trots idoga försök att i Sändaren få fram något trösterikt om kyrkans ambitioner är svaret entydigt. Kärlek är kärlek. Frihet och bejakande av frihet. Förhindra förtryck och all kärlek är bra kärlek. Men i min bibel läser jag om just de företeelser som finns på PridePark och som promotas där. Där får jag en annorlunda bild som ger mig känslan att här behövs mission med de innehåll som bibeln ger om omvändelse,sinnesändring, nåd, tro, dop och de kristnas kärleksfulla gemenskap.

Nu vet vi att 2017 var det inte enbart enskilda församlingar tillhörande Equmeniakyrkan som stödde Pride park. Jag måste med sorg delge mina vänner detta faktum.

Equmeniakyrkans kyrkoledning godkände den ekonomiska sponsringen av Pridepark 2017

Nu har vår kyrkas kommunikationschef gett klart besked

  • Av kyrkans offrade medel har Kyrkan centralt med kyrkoledningens kunskap sponsrat Pride park med 10 000 kronor förutom nedlagd arbetstid och ev direkta församlingsinsatser.
  • Kyrkan har bekräftat att detta faktiskt skett. Kommunikationschefen angav att det krontalet är väldigt litet mindre än promille av Equmeniakyrans kostnadsbudget.

Det är således inte ett resultat av enskild entusiastisk medarbetare som velat göra bra för”utsatta” grupper. Inte heller ett val av en enskild församling eller församlingsföreståndare. Nej det är helt enkelt en av kyrkoledningen strategisk  accepterad /godkänd/promotad insats. Kyrkoledarna har haft detta helt klart för sig..

En kyrkoledning som sponsrar PridePark med det som däri erbjuds

Den som tillhör en klassisk kristen församling inom ramen för Equmeniakyrkan bör tänka igenom hur man vill fördela och säkra att de offrade medlen kommer till rätt användning. Det kan aldrig bli rätt för mig och många av mina vänner,i att ekonomiskt stötta (sponsra) en pridefestival. Än mindre verksamheten inom ramen för det som var PridePark i Stockholm. Men det är inte promilletalet bidrag i förhållande till rambudget som avgör rätten om som är rätt eller fel.  Jag vill vädja som beslutar att kraftfullt agera för  omvändelse och uppmaning att vandra på den smala vägen. Då får man inte applåder i Almedalen. Då är det inte de vackra ämbetskläderna som räknas. Då är det andra nyckeltal som gäller-.

Frälsningsarmen har hos många en mycket stor trovärdighet, De har anpassat sin till det yttre något ålderstigna tanke om en armé med en stark evangelisk profil. Bröd,”blod och eld” tro och omvändelse, botbänk och nyorientering.

De har verkat i eländiga brittiska sociala miljöer runt sekelskiftet och finns idag för utsatta över hela världen. Budskapet är detsamma. Frälsning och medmänsklighet. Fokus på utsatthet och ensamhet, De förlorade.

Allt som skrivs om kyrka, Equmeniakyrka och PRIDE handlar om kärlek och bekräftelse om att “kärlek är kärlek”. Precis som arrangörerna tänker sig. Pisk sex är uttryck för kärlek. Poly relationer är det också. Homosexualitet är jämställdhet och frihet. Att ha en annan åsikt utifrån bibelns ord ses som förtryckande också av kyrkliga företrädare.

Om befrielsen, tron på Jesus makt att frälsa, uppmaning omvändelse och efterföljelse, dop förkunnats på PRIDE hade det varit en sak. Måhända fanns sådana tankar hos enskilda deltagare. I konceptet, som det ser ut, är det däremot närvaron en slags bekräftelse av att livsstil och inriktning som speglas i Pride arrangemang, demonstration och PridePark är OK och uttryck för en eftersträvansvärd kärlek. Det finns olika uppfattningar kring homosexualitet hos kristna. Här får man ha respekt för varandras åsikter och framför allt i förhållande till den enskilda människan. Här finns inget utrymme för nedsättande värderingar i ord och handlingar. Här måste alla de som söker sig till kyrka och tro få känna en öppen famn. Alla har vi delar i vårt jag som vi får jobba med. Den mänskliga bräckligheten tar sig många olika uttryck. Synden i en form är inte värre än synden i en annan. Kyrkan är till för att förmedla stöd i den som vill följa Kristus.

Men….

  • Det är ytterligt märkligt att Equmeniakyrkan via en del pastorer och församlingar och nu också genom själva kyrkoledningen inte förmår skilja på att inte döma enskilda på grund av deras läggning och men samtidigt kunna bedöma om man vill förknippas med vad som sker på PridePark. Skillnaderna mellan dessa mänskliga företeelser är ju inte annorlunda vare sig man är hetero eller homo.
  • Att i den miljön ta ställning för en annorlunda livsväg och en djupare proklamation av kristet innehåll av begreppet kärlek vore väldigt bra. Eftersträvansvärt därtill och det står knappast i motsats till öppenhet.

Volym

10 000 kronor sponsring av PridePark är väldigt mycket pengar för en enskild person. Kyrkans kommunikationschef räknade om det i andel av promille utifrån kyrkans hela kostnadsmassa.

Så gör ofta kommunikationsansvariga i sina yrkesroller. Det är ju helt korrekt tekniskt, men totalt galet. Det är inte krontalet som är problemet utan synsättet och den logiska tanken. Visst kunde man anse att den som förskingrar 10 000 kronor från Nordea banken har åsamkat en nästan obefintliga skada utifrån bankens hela omsättning. Så liten så det kan ses som en nullitet. Men om sådant upptäckts är det inte en del av promillefråga utan handlingen är det som bedöms. I fråga om anställda är frågan trolöshet mot huvudman. Antalet kronor får effekter för påföljden men inte i relation till kostnadsmassan i promille av omslutningen, Nu menar jag inte att trolöshet mot huvudman i juridisk mening är det jag ser kyrkoledningen verkställt. Nej inte alls men ansvarsfrågan gentemot givarna är inte en matematisk volymfråga utan helt en etisk fråga,en fråga om trolöshet mot huvudman eller tillit. Huvudman är då den enskilda givaren, Hade denne trott att detta kunde ske?

Den etiska tilliten

Den etiska frågan är att kyrkoledningen faktiskt fördelat ut enskildas offer till sin kyrka i tron att dessa skall användas till något evangeliskt som givaren haft tillit till. Frågan är om dessa givare visste att de skulle gå till PrideParks kassaflöde? Om än bara i del av promille av kyrkans omslutning. Men tilliten sitter inte i tusenlappen. Frågan gäller än. Det finns en smal väg att gå. Den ger inga pluspoäng på Almedalens mingeltorg. Men den kan skapa en mer fast tillit. Om inte allt ovan bara är felaktiga uppfattningar och rena falsarier så finns skäl till kursändring.

Men det som skett verkar inte riktigt bra. Men jag kan ha helt fel. Jag öskar faktiskt det. Värdera själv! Bestrid gärna! Romarbrevet 1 18-ff kan ge tankar för reflektion,

LG