Kraft och verkan av bön. Bön om beskydd.

Bönens kraft

Jakobs brev 5;

”13 Får någon av er lida skall han be; är någon glad skall han sjunga glädjepsalmer. 14Är någon av er sjuk skall han kalla till sig de äldste i församlingen, och de skall smörja honom med olja i Herrens namn och be böner över honom. 15Deras bön i tro skall rädda den sjuke, och Herren skall göra honom frisk. Och har han syndat skall han få förlåtelse. 16 Bekänn därför era synder för varandra, och be för varandra att ni skall bli botade.

Den rättfärdiges bön har kraft och gör därför stor verkan.”

Clas Göran Bergstrand skriver följande uppmaning:

-Beskyddet för landet måste förstärkas och därför uppmanar Sverigebönen alla som tror på bönens kraft, att till och med 9 maj be för Sverige i tio minuter varje dag. Be i cellgrupper, i hemmen och i varje gudstjänst.

”Mycket mäktig och verksam är en rättfärdig människas bön.” Jak. 5:16b”

150 personer som omvänt sig till Kristus har troendedöpts i baptistisk tradition i S:a Clara kyrka

Inför en fullsatt S:ta Clara kyrka i adventstid berättadee en afghansk man att hans liv tagit en ny vändning. Efter att ha varit i Sverige en tid kom han i kontakt med berättelsen om Jesus och den kristna tron.

– Jesus har lovat ta emot mig, och han kan hjälpa människor i hela världen, sa han och möttes av starka applåder. Tillsammans med 20 andra nyligen omvända valde han att döpa sig.

– De senaste  har tio åren har vi döpt omkring 150 personer som konverterat, främst iranier och afghaner. I procent är muslimer som konverterar den absoluta merparten av dem som vi döper, säger Nils Lidskog, präst i S:ta Clara till tidningen Dagen.

Lånar dopgrav hos frikyrkor

Församlingen tillämpar baptistisk dop av vuxna med nedsänkning i dopgrav. Kyrkan saknar en sådan så därför sker dopen bland annat i Citykyrkan i Stockholm.

– Vi upplever att det finns ett öppet fönster till den här gruppen, än så länge. Vi får döpa och även lärjungeträna de här människorna, säger Nils Lidskog. Han är noga med att påpeka att dop av någon som konverterat inte får ske för snabbt.

– Ibland kan en asylsökande vara stressad och ta till ett halmstrå och hoppas att ett dop ska hjälpa till i processen. Men det är något som vi varnar för. Det kan tvärtom försvåra om man ändrar sina asylskäl, säger Nils Lidskog.

Dopen ökade med 25 procent

Hur många som totalt konverterat till kristendom i Sverige de senaste åren är omöjligt att veta då statistiken av olika skäl inte är tillämpbar. Men dopsiffrorna kan ge en fingervisning. Inom EFK ökade dopen med 25 procent från 2014 till 2015.

– Man kan ana och till och med anta att enskilda har lämnat en religiös övertygelse och sen funnit Kristus och att det kan vara förklaringen till siffrorna.

Till minne av Stefan Olsson

Stefan Olsson från Göteborg var en av vårt nätverks allra första medlemmar. Han var faktiskt en av de mest avgörande personerna för att nätverket startade. Med sin stora iver att någonting måste göras åt utvecklingen inom kristenheten, inte minst inom det baptistsamfund han tillhörde de sista åren, tryckte han på för att någonting nytt måste startas. Det blev ofta långa samtal om evangeliets äkta budskap inom olika aktuella debattområden och Stefan led mycket över uttalanden och förhållningssätt som på olika sätt framfördes av företrädare för historiskt evangeliska kyrkor och samfund i vårt land. Ända in i den sista tiden var Stefan produktiv i tankar och idéer och gav uppmuntran, råd och synpunkter på nätverksarbetet. Vi kommer inte att glömma hans fasthet i tro och övertygelse om Guds kraft och möjligheter.

Ur parentationen i Göteborgs Baptistförsamling som pastor Roland Hellsten höll citerar vi följande rader:

”Sent på torsdagskvällen den 27 maj fick Stefan Olsson i en ålder av bara 62 år bryta upp från sin cancersjuka kropp och gå för att vara hos Herren.

För 40 år sedan, när Stefan var 22 år gammal kände sig en kväll särskilt sökt av Gud. Han for ner på stan i tanke att hitta någon öppen kyrka, men mötte i stället ett par gatuevangeliserande tjejer som berättade för honom om frälsningens väg. Sedan den kvällen har Jesus Kristus varit hans stora passion i livet.

Några år senare mötte han Birgitta, som bar på en missionärskallelse, som även Stefan kom att dela. De förenades i äktenskap och kom så småningom till väckelsens Burundi, där Stefan gjorde ett banbrytande arbete med ett tryckeri uppe i Kiremba, som kunde förse missionsarbetet med litteratur för både kyrkor och skolor utöver hela landet. Afrika bet sig fast i Stefans hjärta och efter en kortare hemmaperiod for de till Tchad för att arbeta med ett byutvecklingsprojekt. Väl hemma igen fick Stefan sin cancerdiagnos för 10 år sedan, men han har oförtrutet och nitiskt fortsatt att arbeta för missionens sak, för människors frälsning och förbättrade levnadsvillkor.

Vi tycker att han alltför tidigt fick göra uppbrott. Stefan älskade livet och tyckte han hade så mycket mer att uträtta. Men han fruktade inte döden, utan vilade tryggt i dens händer som har all makt i himmel och på jord och som försäkrade den sörjande Maria en gång, att ”den som tror på mig skall leva om han än dör”.” 

För familjen, församlingen, vårt nätverk och många andra är Stefan Olssons bortgång en stor förlust.
För honom själv måste det vara en stor befrielse och jublande glädje.
Man kan också se det som en befordran efter trogen och väl utförd tjänst.
Vi andra får kämpa på i jämmerdalen ett tag till, men vi kommer så småningom efter, var så säkra.
Nätverket för Klassisk Baptism och Kristen tro tackar för det ljusa minnet av en trogen medkämpe i Kristus.

Thomas Forslin

Ordet

”Se hur gott och ljuvligt det är när bröder bor endräktigt tillsammans.” Ps 133:1

Bengt-Arne Albinsson, Thomas Forslin, Kjell Fors och Stanley Eklind i Örebro, fredagen den 14/5.

Bengt-Arne Albinsson, Thomas Forslin, Kjell Fors och Stanley Eklind i Örebro, fredagen den 14/5.

Jag tackar Gud för bröderna som endräktigt stod tillsammans (se fotot)och stod upp till försvar för ”sanning, ödmjukhet och rättfärdighet.” (Ps 45:5)

Denna ”röst” behövs idag. Inte en ”mot”-röst, utan en röst som vågar möta minimaliseringen och fragmentariseringen av Guds Ord.

”Summan av ditt ord är sanning”, läser vi i Psaltaren, ja t o m den gode Luther menade att Skrift skulle förklara Skrift.

Ja, vi är några som vägrar hoppa ned från barrikaderna. Vi har bestämt oss för att hålla ställningarna, kosta vad det vill. Kallelsen från Gud är klockren: – Drag ut till FÖRSVAR för sanning…” … och inte bara sanningen ska försvaras, utan också ödmjukhet och rättfärdighet.

Vi menar inte att vi är förmer än någon annan, vi menar att Guds Ord är över allt annat.

I en tid när allt är relativt och när de lärde diskuterar människovärdet utifrån ’största möjliga nytta för flest antal människor’ och inte utifrån Guds skapelsetanke (att även en ’onyttig’ människa kan vara en välsignelse), behöver vi lyfta upp Ordet på nytt. Ja, vi behöver var och en ta till oss Ordet; äta av det, reflektera över det, leva av det. Ordet måste på nytt ”ta sin boning ibland oss”. (Joh 1:14)

Ja, kära vänner, låt oss fortsätta att göra det som är gott och fortsätta att stå upp för sanningen!

Kirsti Myöhänen

Händelserna vid Jesu grav – några spridda påsktankar

Eftersom påsken är kanske den viktigaste händelsen i mänsklighetens historia är det på sin plats att se på de fyra evangeliernas berättelser om händelserna vid Jesu grav lite närmare.

Det är en lördag när jag sitter vid min dator och det är 1979 år sedan Jesus låg i Josefs nya grav. En genomläsning av de fyra evangelierna visar snart att det finns en hel del detaljer som inte överensstämmer med varandra. Denna brist på överensstämmelse har gjort att många menar att evangelierna är hopplöst förvirrade och kan därför inte tas som trovärdiga källor till händelserna vid Jesu grav. P.g.a. dessa motsägelser i evangelierna reduceras den kristna tron till ”ett mysterium” för att citera K G Hammar.

Men låt oss titta på hur evangelisterna återger händelserna vid Jesu grav? Strax före solnedgången hade Jesus dött på ett kors. Josef från Arimataia kommer och tar ner Jesus från korset och lägger honom i en ny klippgrav som låg nära Golgata. Enligt Matteus, Markus och Lukas (synoptikerna) ser kvinnorna var Josef lägger Jesu kropp. Enligt samma evangelium har Josef med sig ett ”linnetyg” i vilket han inlindar Jesu kropp. Eftersom kvinnor inte ser någon smörjelse av Jesu kropp planerar de att efter sabbaten gå till graven för att smörja kroppen (det skulle bli en riktig begravning). Markus säger att kvinnorna köpte ”välluktande kryddor” först efter att sabbaten var över, medan Lukas säger att kvinnorna ordnade med kryddor före sabbatens inbrott. Matteus säger ingenting om dessa förberedelser. Däremot är han ensam om att nämna soldaterna vid Jesu grav. Johannes säger ingenting om kvinnorna vid gravläggningen eller deras förberedelser. Däremot säger han att Nikodemus var med Josef och lägger till att Nikodemus hade med sig ”en blandning av myrra och aloe”.

När det gäller detaljer kring Jesu uppståndelse, finner vi följande: Matteus berättar om två kvinnor som kommer till graven, ”Maria från Magdala” och ”den andra Maria”. Han berättar om en jordskalv och en ängel som kommer ner från himlen och som rullar bort stenen från gravöppningen.  Han nämner också ”vakterna” vid graven. Kvinnorna får se en ”ängel”. När kvinnorna springer från graven för att berätta för lärjungarna, möter de Jesus på vägen. Markus berättar om tre kvinnor som kommer till graven, ”Maria från Magdala”, ”Maria, Jakobs mor” och ”Salome”. Ingen ängel, ingen jordbävning, inga vakter men stenen ser de bortrullad från graven. De ser också ”en ung man” i graven när de själva går in i graven. Kvinnorna blir skräckslagna, springer från graven och vågar inte berätta för någon om händelserna vid Jesu grav. Lukas säger att ”kvinnorna som hade kommit från Galileen” kom till graven. Av dessa namnge han tre, ”Maria från Magdala”, ”Johanna” och ”Maria, Jakobs mor”. Han skriver ingenting om jordbävningen men säger att kvinnorna finner stenen bortrullad från graven. Kvinnorna ser ”två män” klädda i vita kläder. Johannes avviker mest. Han skriver att bara ”Maria från Magdala” kommer till graven. Och det är hon som först får se Jesus livslevande efter uppståndelsen.

Hur kan vi få dessa motstridiga uppgifter att gå ihop? Är motstridigheterna för allvarliga för att händelserna vid Jesu grav kan rationellt och hederligt försvaras? Är den skeptiska hållningen ändå något att föredra och erkänna att motstridigheterna är för stora, och vi väljer K G Hammars väg och säger att tron är ”ett mysterium”? Nej, jag tror inte det. Här några skäl:

  1. Varför får inte fyra olika författare skilja sig i detaljer när de återger en och samma händelse? Det finns ingenting som säger att så får det inte vara. En händelse blir fyra berättelser som rimligtvis måste innehålla skiljaktigheter. Fyra författare har delvis använt olika vittnen när de har skrivit ner berättelsen. Det har också gått kanske minst 15 år när den första berättelsen skrivs ner. Det vore mycket märkligt om inga skillnader fanns! Då skulle trovärdigheten urholkas. Om en och samma människa berättar samma berättelse på fyra olika sätt, lägger till eller tar bort detaljer, då kan det blir problematiskt. Min erfarenhet som nämndeman i Förvaltningsrätten säger detta.
  2. Hur allvarliga är dessa motstridigheter för själva berättelsen? De är inte allvarliga alls! Alla evangelister berättar om samma händelse. Alla berättelser handlar om Jesus död, begravning och uppståndelse från de döda. Här avviker de inte på något sätt. Om själva innehållet i berättelserna skulle skilja sig från varandra då skulle trovärdigheten urholkas rejält.
  3. Vilka kriterier bör användas för att analysera och bedöma skiljaktigheterna? Vilken slags texter är evangelierna? Evangelierna återger ögonvittnesberättelser. Alla fyra evangelister (Markus dock i det som tros vara ett tillägg till hans evangelium) skriver att kvinnorna gick till lärjungarna för att berätta för dem att graven var tom och att de hade mött Jesus. Vi har med andra ord ögonvittnesskildringar att göra med.
  4. Är ögonvittnesskildringarna i detta specifika fall tillförlitliga? Svaret är ett klart ja. Enligt vittnespsykologin kommer människor ihåg viktiga händelser långt efter själva händelsen. Detaljminnet kan dock svika men själva händelsen bevaras i minnet. Skiljaktigheter i olika berättelser ger utslag just för det som vittnespsykologin säger.

Alltså: De fyra evangelierna ger alla en självständig och trovärdig berättelse om händelserna vid Jesu grav. Evangelisterna har delvis använt olika ögvittnensberättelser när de har återgett händelserna vid Jesu grav. Bara Maria från Magdala och Josef från Arimataia figurerar i alla berättelser. För övrigt ger evangelisterna olika uppgifter om kvinnorna. Från Lukas vet vi att antalet kvinnor var fler än de namngivna.

En fråga har ofta förbryllat både vanliga bibelläsare och forskare. Varför blev kvinnorna de första vittnena för den tomma graven och den uppståndne Jesus? Många förklaringar har getts. Kan svaret vara så enkelt att lärjungarna inte vågade gå till graven p.g.a. de romerska soldaterna? Ryktet om att lärjungarna skulle komma till graven och stjäla Jesu kropp och sedan hävda att han var uppstånden cirkulerade redan. Om de hade visat sig vid graven hade ryktena fått ”en bekräftelse”. Och om de hade vågat till graven hade de romerska soldaterna med all sannolikhet slagit ner dem. Kanske går därför kvinnorna till graven. De har ingenting att frukta.

Vi kan med övertygelse hålla fast vid den kristna trons mest centrala sanning: Jesus dog begravdes och uppstod från de döda. ”Jesus är verkligen uppstånden.”

Vesa Annala