Har muslimer och kristna samma Gud? Tomas Kazen, Teologiska högskolan anser att muslimerna och kristna har samma Gud

  1. Fortsatt tankeutveckling om Equmeniakyrkans gudsbild . Inspel av Tomas Kazen THS

http://www.sandaren.se/debatt/forhastat-pasta-att-vi-tillber-olika-gudar

Ovanstående länk kommer från Equmeniakyrkans tidning Sändaren. Författare är Tomas Kazen anställd vid Teologiska högskolan. Texten är intressant och är såvitt jag kan förstå den ett slags bakomliggande stöd till Equemniakyrkans kyrkoledare som genom kyrkans biträdande kyrkoledare Sofia Camnerin försökt förklara kyrkans bild av Gud utifrån det som kallas Abrahamitisk religion

Tomas Kazen

För en person med, min bakgrund som enkel “läsare” är det ett axiom att juden Jesus i kommunikation med sin  Fader är den Gud det judiska folket bekänner sig till enligt Skrifterna i Gamla testamentet. Den Gud som Jesus kallade Fadern blir då logiskt och enkelt är Kristnas Gud.

“Jag och Fadern (Gud) är ett “är ju ett välbekant uttryck. Står man bakom tron på bibelord blir funderingar kring detta inget problem.

Det verkar rätt uppenbart vara så att Tomas Kazen väljer att inte se islams gudabild som skild från Jesu och judisk tro. Man kan ha olika skäl till en sådan föreställning. En kan vara att behovet av “inkludering” är starkare än logisk/biblisk analys. Inkluderingsbegreppet är politiskt ytterst korrekt idag och kan också ses som förankrat i ett antal bibelord om människans grund och förhållande till andra, Inget konstigt alls med det. Men om terminologin överskuggar annat finns skäl till att fundera över just “Termen”

2. Språket som verktyg för en dynamisk utvecklingsprocess

En sammanfattande bedömning av Kazens teologi (av en icke akademisk teolog) är att den kan kallas liberalteologisk. Kazen är riktigt skicklig på att understundom använda klassisk kristna begrepp och tar dem som en yttre klädnad och ändrar dess innehåll.

Orwell. Författare av bl.a romanen 1984 och mannen som skapade begrepp som “nyord”

Så möter han traditionalister som känner igen orden, samtidigt som han tidsanpassar dem med ett språk som likt Orwells välkända liknelser kommunicera på två nivåer. Men metodiken med det Orwell kallade “Nyspråk” kan också ha pedagogiska syften,

Men mer om det senare.

Kazen ger sig i alla fall in som en slags försvarare av Equmeniakyrkans taffliga svar på en konkret fråga om kyrkans syn på Gud i islam. Grunden till denna var erfarenheter att statens Migrationsverket tog ställning till flyktingar framtid utifrån just verkets uppfattning av denna frågeställning,
Att gå runt en känslig fråga med diverse tricks är ett välkänt verktyg inom poltiken. Nu släpper vår kyrkan in Kazen eller så knallar han in själv mot centrum i en önskat klarläggande; Equmeniakyrkan tycks anse att terroristen Akilov beder till en Gud som är samma Gud som kyrkan i sin teologiska grund bekänner. (Akilov bad till Gud (allah) innan han stal bilen och i guds namn och till profetens ära dödade otrogna på Kungsgatan i Stockholm.)

3. Akilov en evangelist i islams teologi. Extrem, marginell ja, men med en monoteistisk abrahamitisk gudsbild? Eller? Har vi samma Gud?

Självklart delar inte Akilov  vår kyrkas frälsningsteologi eller Kristus och apostlarnas undervisning. Inte heller är terroristen på något sätt representativ för landets eller världens terrorister eller muslimer. Hans uttalande inför svensk domstol visar dock på en argumentation som handlar om hans upplevelse och tolkning av Gud och trons konsekvenser i hans liv. Akilov tillhör en liten extrem grupp, men den har i Sverige vuxit från ca 200 till minst 2 300 under den senaste 7 årsperioden (källa: forskarna Ranstorp och Norell). I vissa kommuner i Sverige är den gruppen av starkt troende muslimska evangelister fler än antalet frälsningssoldater. Siffran 2300 i Sverige och andra siffror internationellt berör de allra mest våldsbenägna, Siffran våldsbenägna som inte direkt ingår i Islamska staten är en annan och betydligt högre men svår att mäta. Så också för dem som vetenskapligt forskar kring detta. Därtill kommer de som utifrån sin tro på Gud vill följa Sharialagarna vilka i sig som bekant innehåller uppdrag om våld tortyrliknande straff som stening, amputation, piskning osv. Antalet bekännande av den religiösa yttringen är världsvid och mycket stor och i Sverige klart stigande. Muslimska brödraskapet mfl ganska så vanliga organisationer bekänner sig delvis till den lagstiftningen som medel i tolkning av Koranen och prosten Muhammed, Men huvuddelen av världens muslimer är ytterst fredliga och kärleksfulla personer som är underbara grannar och vänner man gärna umgås med.  Men ur religiös utgångspunkt är det de facto så att Akilov  i förhör inför svensk domstol berättat att han bad till Gud innan morden och han förrättade dem för att ära denne Gud han löd. En monoteistisk enda gud i abrahamistisk påstådd tradition. Kan det vara Jesu Fader? GT Gud?

Är det då så att skillnaden mellan klassisk kristen tro är enbart frälsningsläran och där vi lite olika ingångar till den gemensamma Guden.(Equmeniakyrkans hållning redovisat i Sändaren av biträdande kyrkoledaren) Eller kan det vara något annat? Hur skriver då Kazen ut sin övertygelse. Här ett exempel ur hans text med en annan vinkling.

4. “Immaculata Concepti” och Thomas Kazen

I länken ovan finns ett stycke där Kazen formulerar sig så här:

“En huvudpoäng i kristendomen är ju att Gud blir tydlig, förståelig, uttolkad, uppenbarad, och så vidare genom Jesus. Detta är en självklar utgångspunkt för alla kristna – sen har vi genom två årtusenden brottats med hur vi bäst uttrycker denna grundläggande erfarenhet i mänskligt språk utan att monoteismen kollapsar. Jesus kallas Guds son, men ingen menar att mannen Gud gjorde kvinnan Maria gravid med sin sperma, utan språket uppfattas självklart figurativt, metafysiskt,”

Utsagan i texten är att ingen tror att Gud gjorde sig till man som gjorde kvinnan gravid genom Guds sperma. Språket skall självklart uppfattas figurativt, metafysiskt, symboliskt”

Vidare i texten ökas tydligheten:

“De tidigkristna brottas under århundraden med att försöka förklara sina erfarenheter av att människan Jesus tolkar det gudomliga och som den uppståndne Jesus Kristus ger ansikte åt Gud, utan att för den skull göra Jesus till en extragud”

Vad säger bibeln om det som Kazen skriver som Figurativt metafysiskt och symboliskt

Matteus skriver så här:

Jesu födelse

18Med Jesu Kristi födelse förhöll det sig så: hans mor, Maria, hade blivit trolovad med Josef, men innan de hade börjat leva tillsammans visade det sig att hon var havande genom helig ande.19Hennes man Josef, som var rättfärdig och inte ville dra vanära över henne, tänkte då skilja sig från henne i tysthet. 20Men när han hade beslutat sig för det uppenbarade sig Herrens ängel för honom i en dröm och sade: ”Josef, Davids son, var inte rädd för att föra hem Maria som hustru, ty barnet i henne har blivit till genom helig ande. 21Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.” 22Allt detta skedde för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: 23Jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel (det betyder: Gud med oss). 24När Josef vaknade gjorde han som Herrens ängel hade befallt och förde hem sin trolovade. 25Han rörde henne inte förrän hon hade fött en son. Och han gav honom namnet Jesus.

 

Det som nu görs av Equmeniakyrkans kanske mest framträdande teolog är att han beskriver detta centrala i kristen tro som ett uttryck för följande tankesystem:

  1. symbolisk
  2. metafysiskt
  3. figurativt

Ett märkligt mänskligt sätt att beskriva ett under.

Som enkel läsare har jag inga problem med att bejaka att Jesus gick på vattnet. Inget problem med att ta till mig Tomas den tvilandes erfarenhet att Jesus fysiskt döda kropp åter levde fysiskt. Inte var det en symbolisk erfarenhet i avsikt att gå runt problematiken att uttrycka storheten i Guds verk.

Ej heller trodde jag att min egen kyrka trodde så.

Läs gärna Kazens text många gånger och försök uppriktigt förstå vad som avses.

Om det handlar om symbolik, uttryckssätt eller språklig dräkt så måste många andra gudomliga ingripande i Bibeln ses på likartat sätt?  Hela Jesus sjuka? Omvandlade han vatten till vin? Fick de verkligen det exakta antalet fiskar som angavs vid fiskafänget? Gick Jesus verkligen på vattnet? Kunde döda få liv på riktigt?,,,,,,Eller?

5. Den språkliga förvirringen av begreppet översättning.

Att erkänna Allah som sin Gud kan kosta livet om man inte erkänner Allah…eller… ähum..?

 Thomas Kazen för fram argumentationen om likheten i gudabilden utifrån frågan om översättning. (överättningsfel eller ren teologi??)

För dem som har som sitt språk som persiska eller arabiska blir det argumentet än svårare att begripa. För dem som genomlett smärtan i tortyr och sett sina vänner som bekänner Allah enligt GT och Jesu undervisning blir argumentationen än värre eftersom de facto de som utövar tortyr och avrättningar också ser Jesus som en av profeterna. Språket utgör inte grund för att koppla samman religionerna till samma Gud. Det tricket håller inte för några nya svenska.

Så skriver professor Kazen om just detta i sitt Sändarinlägg:

“Islam gjorde inga gudomliga anspråk för Mohammed, och betraktade Jesus som en profet i raden – men en viktig sådan! Självklart dyrkade muslimer samma Gud. Någon annan fanns ju inte! Att sedan ordet för Gud var Allah på arabiska, eller Elohim på hebreiska, Theos på grekiska och Deus på latin var ju bara en översättningsfråga.”

 

 

6. Professor Kazens dynamiska piruett för inkludering av islams gudsbegrepp i judisk -kristen tro enligt nya och gamla testamentet vår gemensamma Bibel

Tomas Kazens språkliga piruett följer nedan:

“Om kristna påstår att muslimer dyrkar en annan gud för att de inte ser Jesus som gudomlig på kristet vis, trots att muslimer vördar Jesus som stor profet, då måste vi i rimlighetens namn också säga att judar, för vilka Jesus är mycket mindre betydelsefull, också dyrkar en annan gud.”

På denna formulering får teologin en språklig grund som känns som en såphal klippa. Är det så som kristna vanligen tror och relaterar sin kyrka?

7. Ja är ja nej är nej allt därutöver rör till det

Om bitr kyrkoledaren uttryckt det så att Equmeniakyrkans Gudstro är den att Jesu far och judarnas Herre är identiska. Att vi efter Jesu försoningsgärning har lite olika förhållningssätt till herren men att apostlarna  i Jesu kallelse gav inbjudan till frälsning såväl till judar som oss hedningar.

Då kyrkan klarlagt mycket. Inte minst för dem som oaktat översättningen lämnat en gud som kallat sina lärjungar att död dem för att de följt och bekänt en gud som vill ge dem liv och liv i efterföljd.

Istället för att förhålla sig till Islams roll i förhållande till gudsordet blir det trassligt värre. Förklaringsmodeller såsom metafysiken, språkdräkten och förändring i substans bakom klassiska ord kläs upp i försök att förklara det ofattbara. Men det känns just nu mest dumt. Jag kan ha helt fel i detta. Utan högskolepoäng  i teologi  försöker jag bottna i gammaldags läsartradition och klassisk baptistisk tro och tradition. Lyssnar till de stora teologerna och ledarna men samtidigt försöka begripa detta i förhållande till texten.

Alla vill vi gemensamt nå vidare och djupare med evangeliet. Med låt oss försöka vara tydliga på att Jesus och Fadern är ett. Att Akilovs Gud måste vara död, död och stum och kanske är det frågan om det som förr hette “avgud” eller Herrens fiende han bad till.

Jag kan inte säga till de som pinats under islamiska evangelister och de som fått sina släktingar avrättade av dessa förkunnade av Gud att vi i vår församling ber till en annan Gud och det är bara lite annorlunda sätt och därtill soterologin. Annars är vi Alla Aabrahmiter.

Eller så har jag levt på en lögn jag själv skapat utifrån 45 års tillhörighet i baptistisk kyrka vars centrala ledning, hedarnas herde avslöjat en bild jag aldrig trodde fanns.

Gud hjälps oss alla att hitta rätt. Vi ber så i Jesu namn.

Lg

Om Sofia Camnerins teologiska intervention i klassisk kristen tro. Del 6 av 6)

Vi har i denna blogg belyst fem olika tankelinjer och reaktioner på Sofia Camnerin och Equmenakyrkans inlägg om begreppet Gud i tidningen Sändaren. I Sändarens debattspalter finns 17 kommentarer till kyrkoledningens övertygelser. Från  kyrkoledarna har dock inte ännu framkommit något ytterligare eller avgivits kommentarer avseende förtydliganden etc.

Klassisk baptist har låtit några personer granska kyrkans och Camnerins skrivning i Sändaren, Dessa är

  • bibel teologer,
  • erfarna församlingsledare
  • ordföranden i församlingar tillhörande Equmeniakyrkan
  • pastorer i Equmeniakyrkan

Här möts vi av  frustration, sorg och besvikelse över utvecklingen från den klassiskt kristna tron. Men det finns en genuin sorg och uppgivenhet över hur de  förhoppningar som finns med den nya kyrkan monteras ned med inspel av den art som Camnerin framför. En försiktig ledare skakar bara på huvudet utan ord när frågan ställs om uppfattningen och målet med kyrkoledningens tankar. Kanske är det så att det är ett sätt där flera hanterar den “nya” kyrkoteologin. 

Här finns länken till den aktuella artikeln.

http://www.sandaren.se/debatt/sofia-camnerin-samma-gud-men-olika-uppfattning

Med detta inlägg avslutas försöken att begripa Sofia Camnerins text. Insändare i Sändaren och kyrkoledningens tystnad tyder på att det är fler som inte förstår och att ledningen inte kan eller vill ändra sin kurs.

Verktyg för egen läsar analys

För att underlätta en analys av hennes löpande text läggs textmassan med kommentarer av bl.a. pastor Vesa Annala. Avsikten med detta är att så noga som möjligt ge varje “klassisk läsare” möjlighet att reflektera över hur Equmeniakyrkans ledning tänker och skriver och att spegla detta i ljuset av en annan tolkning. Vesa Annala kommenterar Camnerins löpande text. Du som läsare får därigenom möjlighet att fundera igenom framställan och bilda Dig en egen uppfattning. Så har de klassiska baptisterna alltid gjort. Så går att göra än idag. OBS koppla varje text till helheten i Camnerins inlaga och se inte meningarna enbart isolerade!

Sofia Camnerins text:
Som kristna tror vi i likhet med muslimer och judar att det endast finns en Gud….” OBS se fortsättningoriginaltexten i länken ovan

Vesa Annala kommenterar hela text stycket så här:  När Camnerin skriver att ”som kristna…” har hon redan här ”gått över gränsen”. Jag är kristen, men håller inte alls med hennes resonemang för övrigt. Varför inte klargör jag här nedan.

Däremot håller jag helt med henne när hon skriver att det ”finns bara en Gud”. Också Jesus och apostel Paulus skulle hålla med hennes uttryck. I ett sammanhang citerar Jesus den israeliska trosbekännelsen (shema israel, i Mark. 12:29). Och Paulus skriver i 1 Kor 8:6 att det finns bara ”en Gud”. Men vem denne ende guden är har Jesus, Paulus (och naturligtvis också jag) en annan förståelse än vad Camnerin har. Camnerin klargör inte om hon med ”en gud” syftar på existensen av en enda gud (Jfr Paulus i Apg. 17:23 (en ”okänd gud”), eller denne ende gudens självuppenbarelse. Den avgörande skillnaden ligger där.

Vesa Annala pastor och teolog

Bitr kyrkoledaren Sofia Camnerin

  • Sofia Camnerin skriver följande: ”Muslimer tror på Gud den Enda och att inte sätta någon vid Hans sida. Inom judisk religion har inte tron samma avgörande betydelse men Gud beskrivs som alltings Skapare, som en enda enhet.” Se helheten/tankekontexten i länken ovan!
  • Vesa Annala tänker så här: “Redan här blir den radikala skillnaden med den kristna uppenbarelsen och judendom och islam synligt. Jesus tillbes jämsides med Gud (JHWH). Jesus är av samma väsen som Fadern. Liksom Fadern är han A och O.
    Islams gud har namnet Allah. Bara en av bokstäver ”h” i Guds namn är med. Gammal testamentet uppenbarar Guds namn, JHWH. När islam födds ca 600 år efter Jesus, har man inte ens samma gudsnamn! Man tror m.a.o. inte på samma Gud. Det är märkligt att Carmnerin med likasinnade inte har insett detta.När det gäller judendomen, förnekar också judar att någon skulle vara jämsides med Gud. (Här syftar jag inte Gamla testamentet utan en senare judendom (den som såg dagens ljus efter den kristna kyrkans födelse)”
  • Sofia Camnerin skriver så här (OBS se hela texten från länken ovan); Inom de olika religionerna tror vi alltså på olika sätt om Gud. Vi har olika bilder av Gud. Vi framställer Gud på olika sätt och betonar olika saker…….. osv. (OBS detta är ingressen till ett helt stycke. Annalas kommentarer gäller hela stycket!
  • Vesa Annala tänker så här: Camnerin tycks inte lägga något större vikt på den kristna trons sär art i fråga om Guds självuppenbarelse i Jesu person (även om hon nämner detta). Hon skriver att människor ”tror på olika sätt om Gud.”Ett viktigt argument tycks vara följande: ”Intressant för kristna är att muslimer i islamteologisk bemärkelse inte kan betraktas som muslimer om de inte tror på Jesus, Moses, Abraham och de andra profeterna.” Här förklarar Camnerin dock inte vad hon med ”tron” menar. Tron tycks fungera som någon slags subjektiv förhållningssätt till dessa personer. Men också ateister kan ”tror på olika sätt om gud, Abraham, Mose”, etc.Hon säger inte ett ord om att muslimer betraktar Gamla testamentet vara delvis korrumperad och att en hel del av text har lagts till. Muslimer har samma åsikt också om Nya testamentet.Om judarnas hällning till NT säger hon inte ett ord! Med tanke på Jesus och hans hållning till GT och NT:s betydelse för den kristna människan har Camnerin ingenting att säga.Intressant är också Camnerins resonemang kring det ”religiösa livet”. Hon bagatelliserar Jesus på ett sätt som är svårt att begripa. Hon skriver att ”både kristna och muslimer tror ju att Guds sändebud redan har kommit, vilket påverkar det levda religiösa livet.” Vad menar hon här? Är Jesus och Mohammed likvärda ”sändebud” eller på vem/vilka syftar hon med ”sändebud”? Det är dock intressant att notera hennes ordval, ”sändebud”! Det är en direkt ”flört” riktad till muslimer.”
  • Sofia Camnerin skriver så här.  /kommentar från adm. av denna blogg:/ Texten torde vara ett slags svar på ursprungsfrågan avseende kyrkans inställning om gudsbild för sk konvertiter. med klassisk baptistiskt språk; personer som mött Jesus och lämnat sitt liv i Guds händer.
    “Frågan om huruvida det enbart finns en Gud och om vi därmed tror på samma Gud, kan dock inte utgöra skäl för att bedöma huruvida en person som har konverterat från en religion till en annan ska betraktas som konvertit. Det avslöjar stor okunskap om vad religion är, vilken roll gudsbilden har, om de olika religionerna som sådana. Även om det finns stor variation inom de olika religionerna hålls de ju inbördes samman av beståndsdelar som gör dem till just olika religioner.”
  • Vesa Annalas kommentar: Här relativiserar Camnerin hela frågan. Man skulle kunna belysa resonemanget med hjälp av en bild av ”en bil”. Det finns bara ”en bil” huruvida det heter ”Volvo” eller ”Hyundai” eller ”Fiat” spelar inte så stor roll. Det är ju alla ”bil”. Det är en fråga om personligt tycke vilket bilmärke man skulle ”konvertera sig till”. Om man börjar argumentera att någon av dessa bilmärken är bättre än andra visar bara en stor okunskap om vad en ”bil” är för något. Det finns ju naturligtvis stor variation inom bilmärken, men de hölls ihop av beståndsdelar som gör att vi kan kategorisera dem som olika bilmärken.Det går självklart inte att på ett fullständigt sätt beskriva hur de olika religionerna tar sig i uttryck med några få meningar, men redan några få meningar kan peka ut avgörande skillnader.
  • Sofia Camnerin skriver (obs läs hela texten utifrån länken ovan): “En skillnad är synen på ordningsföljd tro-handling. I kristen tro (i alla fall protestantisk) har vi traditionellt betonat att tron kommer först och att handling följer på tron. Inom judendom och islam är det genom handling, lagen, som man kan förstå tron. Det ger en skillnad i hur man ser på läran och lagens plats i de olika religionerna.”
  • Vesa Annalas kommentar:  “Det som man bör notera här är att Camnerin tycks förutsätta att alla tre lägger samma betydelse i ordet tro. Den kristna tron skiljer sig radikalt från de två övriga. Den kristna tron har Jesus som trons objekt och trons innehåll är tron på Jesu försoningsdöd och uppståndelse från de döda. Varken judar eller muslimer har någonting av detta. Camnerin bagatelliserar den kristna tron unika innehåll!”
  • Camnerin skriver; OBS läs hela hennes text utifrån länken ovan): “Kristnas gemenskap kallas kyrka. Kristna tror och bekänner Gud som treenig. Kristna tror att Gud blivit människa i Jesus Kristus och bekänner Jesus Kristus som hela världens frälsare. Kristna har ett antal sakrament där dop och nattvard bekänns av de allra flesta. Som kristen är du döpt. Kristna ber och läser bibeln. Söndag är vilodag då du går i kyrkan. Som kristen vill du leva i helgelse och efterföljd. Liv och lära hör samman.”
  • Annalas kommentarer: “Jag skulle inte tala om sakrament eftersom ordet är främmande för Bibeln.”
  • Sofia Camnerin: “Till skillnad från islam och kristendom finns det inom judendomen inga officiella trosuppfattningar eller trosmässiga villkor som förutsättning för att vara medlem….osv” OBS Se hela stycket Annalas kommentar gäller hela stycket”
  • Annala: “För länge sedan beskrev Paulus den judiska ”religionen” som ”en förlust”, någonting som han slängde i ”sophögen” (Fil 3:8). Camnerin borde läsa Paulus lite oftare för att inse den radikala skillnaden som finns mellan kristen tro och judendomen!Uttrycket ”abrahamitiska relioner” är väldigt gåtfull. I början var Abraham en avgudadyrkare (Jos. 24:2). Abraham (i likhet med Isak och Jakob) kände bara ”Gud den Allsmäktige” (2 Mos. 6:3) och då undrar man vad man med ”Abrahamitiska religioner” menar. Först är det judar som får en uppenbarelse om vem denne ”Gud den Allsmäktige” är. Han är JHWH, den Gud som befriar från slaveriet och tar ett folk till sig. Som kristna har vi ytterligare och djupare förståelse av denne Gud, JHWH. I Jesus blir han människa för att i mänsklig gestalt låter oss lära känna Gud och hur denne Gud befriar och frälser från synden.”
  • Sofia Camnerin klargör: “Även i kristna sammanhang brukar vi betona att kristen tro inte primärt är tro utan liv, liv i Jesu efterföljd, liv i gemenskap med andra troende, i kyrkan. Kristet liv är att praktiskera tron i vardagen, leva så att vi återspeglar Jesu kärlek. För människor som omvänder sig till Kristus, oavsett om de kommer från annan religiös eller icke-troende bakgrund så sker en omorientering av livet. Som kristen kommer du med i en ny gemenskap med andra troende, du börjar troligen prioritera annat, livet förändras. Religion är relation, sociologi, kultur och till viss del troslära. Vi vet att det för många innebär livsfara att byta religion.”
  • Vesa kommenterar så här; Camnerin skriver: ”…att kristen tro inte primärt är tro utan liv, liv i Jesu efterföljd, liv i gemenskap med andra troende, i kyrkan.”Vad menar Camnerin med ”tro” här? Vad jag kan förstå det primära i kristen tro är det som Paulus uttrycker i Rom 10:1ff och 1 Kor. 15. Tron handlar om Guds frälsande gärning i och genom Jesus. Jesu efterföljelse betyder att vara ett ”Kristus brev” i världen (både bland troende och icke-troende).En intressant definition av religion. För mig är kristen tro ingen religion alls. Kristen tro handlar om Guds agerande i historien i och genom sin son, Jesus Kristus.
  • :Camnerin och Equmeniakyrkan: Alltså; Som kristna kan vi inte förutsätta något annat än att det finns en Gud. Om någon säger sig tro på Gud är det Gud den tror på. Vi kristna tror ju att det endast finns en Gud. Däremot kan man ha olika relation till denna Gud och olika uppfattningar om Gud…. OBS texten fortsätter i ett stycke se det i länken ovan)
  • Vesa Annalas kommentar: Jag skulle kalla beskrivning ovan ”kristendom light”. Det är populärt att prata om ”relationer”. Man kan ha ”olika relationer till denna Gud.” man kan också ha en relation till sin bil, hus eller vad som helst. Inga ord om dom, om Guds vrede, om Jesu återkomst etc.
  • Sofia Camnerin:” För övrigt borde vi som kristna vara mycket mer angelägna om dialog med såväl andra religiösa företrädare som de som säger sig ”tro på Gud på sitt eget sätt”, eller ”inte på den kristna guden men på Gud”. För vem av oss kan egentligen utforska Gud eller känna Guds tankar, vara Guds rådgivare? I Gud finns djup av rikedom, vishet och kunskap. Guds är härligheten (jfr Rom 11: 33-36).”
    Vesa Annala komenterar:
    På ett politiskt korrekt sätt skriver Camnerin att vi kristna ”borde” vara ”mycket mera angelägna om dialog… med… andra religiösa företrädare” och med dem som säger sig ”’tro på Gud på sitt eget sätt’”. Hon citerar gärna Paulus i ett sammanhang, men inte i ett annat – och för hennes ämne – aktuellt sammanhang, där Paulus skriver (1 Kor 2:10) att ”för oss (kristna) har Gud uppenbarat det (dvs Guds hemlighetsfulla vishet som har uppenbarats i Kristus, se vers 7- genom Anden, ty det är Anden som utforskar allt, också djupen hos Gud.”Jesus kallade den kristna människan att vara hans vittne, inte att hålla på med religiös dialog med likvärdiga religioner. Och vittnet berättar något ha/hon sett/hört.”
  • Camnerin och Equmeniakyrkan anför: Vi borde lite oftare som Paulus när han talade till Athenarna på Areopagen (Apg 17), öva oss i att utgå från människors erfarenheter när vi ska samtala om tro, evangelisera, sprida glädjebudskapet i ord och handling. Och vi behöver öva oss i lyssnande, respektfullt. Det finns mycket att lära av syskonreligionerna. I skrivandet av denna text har jag exempelvis fått hjälp av en muslimsk och en judisk företrädare.”
  • Kommentar från Annala: Det är bra att hänvisa till Paulus på Areopagen. Paulus lyssnade dock inte ”respektfullt” om grekernas ”erfarenheter” i sina avgudatempel. Tvärtom. Han gick ”rakt på sak” – så att säga. De gudarna som grekerna trodde på var inga verkliga gudar alls. Det var alltså ingenting att ha dialog med. Nej. Grekerna hade ett behov att höra om den ”okände guden”, Honom som har skapat allting. Men nu var ”okunnighetens” tid över. Nu är det tid att ”omvända” (Apg. 17:30) till den ende sanne Guden och till den ende sanne Frälsaren som Gud har uppväckt från de döda (vers 31).Det är sorgligt att se hur frikyrkan (i detta fall Equmeniakyrkan) är på fritt fall från den kristna tron. ”Dialog” eller ”omvändelse”. Det är frågan. Trohet till evangeliet eller underkastelse till det politiskt korrekta. Så länge den svenska kristenheten fortsätter på denna väg, finns det ingen framtid. Sverige kommer att bli en hednisk nation (som sekulär stat är redan hednisk) där ateister och sekulära humanister kommer att triumfera.

 

SLUTORD

Jag är fullständigt övertygad att kyrkoledningen vill sin kyrka och dess medlemmar det allra bästa. Därom råder inget tvivel. Jag är lika övertygad om att de arbetar hårt utifrån kyrkans mål och ambitioner.

Åke Bonnier biskop Skara som är tveksam avseende kyrkans Gudsbegrepp

Det som nu syns har troligen flera förklaringar. En kan vara att ledningen i god akademisk anda vill samverka med andra kristna tänkare. En medial person som framfört liknande åsikter om Gud, tron och det mindre nödvändiga med evangelisation är Skarabiskopen Åke Bonnier. Se kommentarer i Hela pingsten i länken nedan: https://helapingsten.com/2016/03/18/tre-problem-med-ake-bonniers-liberalteologi/

Förre ärkebiskopen Hammar liksom nuvarande ärkebiskop har uttryckt liknande uppfattningar.

Ett annat skall kan vara den väldigt tydligt uttryckta ambitionen att verka “inkluderande” och samtala i “ögonhöjd”. Ord som brukas ofta som troligen anses som viktiga och centrala i den praktiska teologin eller kyrkans förhållningssätt. Att då med tydlighet ange Jesus som enda vägen kan uppfattas inte som välkomnande utan som exkluderande. Att “vår” Gud är den “rätta” är i en ny liberalteologi provocerande och exkluderande. I en marxistisk diskurs upplevs muslimer som utsatta och vänstersocialistiska tänkare visar en ärlig rädslan att marginalisera dem. Många samhällsdebattörer vill inte se samband mellan muslimsk tro och teori med miljoner och åter  miljontals människor som har en uttolkning av religionen som få modernistiskt tänkande svenskar kan acceptera.

Det bör ju enligt den evangeliska utmaningen som Kristus gett oss vara en utomordentligt angeläget att ge dem budskapet om nåd kärlek omvändelse och tro och gemenskap med en levande kärleksfull Gud.

Kyrkostyrelsen bör noga överväga och uttrycka och tillse att kyrkan och dess ledning arbetar i enlighet med det som bevarar väckelsetraditionen från de gamla samfunden. Utveckling är ju viktigt men inte därvid att förvirra sig in i en liberalteologisk agenda. Varje läsare bör överväga sin egen uppfattning och grunna på hur demokratin i kan vara ett hjälpmedel för styrning av vår gemensamma kyrka.

LG

Om Equmeniakyrkans sensationella analys av islams och kyrkans gemensamma gudsbild 1 av 6 inlägg

Equmeniakyrkan har varit en del av min kyrkliga identitet. Från att ha varit baptist blev jag omorganiserad in i den nya ekumeniska kyrkan. 

Tankarna var goda i stort utifrån den utveckling om lokal ekumenik som tiden gett konkreta erfarenheter om. Jag tror vi var många som hade en tilltro och förhoppning om det nya.

I det ekumeniska sammanhanget betyder samgående i sig att varje historisk del av traditioner och strukturer nödvändigtvis måste anpassas eller i alla fall måste de samverkande ingå ett system av respekt och ömsesidig värme. Även om man är baptist i sin djupaste övertygelse ser jag det som mindre problematiskt att finnas i ett sammanhang där dop av barn tillämpas även om det är helt obegripligt att förstå utifrån min egen bibel.

Även om det ser lustigt ut måste jag förhålla mig att ett antal pastorer gillar att klä sig i en slags färgglada mässkrudar för att markera sina roller kan jag förhålla mig till det.

Även om jag anser att diakoner är något som den enskilda församlingen tillsätter får jag förhålla mig till att kyrkan i en slags nationell ceremoni “inviger” dessa i ett hierarkiskt perspektiv.

Ja det finns många olika delar enskilda och församlingar får fördra för enighetens skull. Men de behöver man ju inte rada upp här.

Nu har Equmeniakyrkans kyrkoledning dock gått över gränsen. På en förfrågan om synen på Gud gör kyrkoledningen via Sofia Camnerin bitr kyrkoledare en förvirrande utläggning redovisad i Sändaren. Kyrkans svar var därtill författat utifrån frågeställarens oro avseende Migrationsverket “teologiska” utfrågningar av människor som tagit emot Jesus som sin Frälsare och bekänner sig till Kristus. I dessa har det framkommit att statsmaten försöker få fram den enskildas analys av skillnaden på uppfattning av Gud i muslimsk och kristen tro. I Sändaren på uppmaning av en enskild klargör kyrkan sin uppfattning.

http://www.sandaren.se/debatt/sofia-camnerin-samma-gud-men-olika-uppfattning

I fem inlägg med varierat innehåll lyfter vi fram upplevelser frågor och analyser utifrån just detta inlägg.  Varför? Jo det är en del av kärnfrågan om huruvida vi som kyrka har en gemensam bild av Gud, Jesu Fader i förhållande till andra religioner eller trosinriktningar. Någonstans i den moderna tiden r det viktigt att som statsministern brukar säga; “skapa ordning och reda!.” Varför? Jo för att vi finns i en tid i en postkristen kontext där religiösa tankar blandas med shamanism, österländsk religion och gudar, Där kyrkor bjuder in till yoga med mantra till andra gudar och där biskopar i kyrkor är osäkra på om Jesus uppstod kroppsligen och om han verkligen gick på vattnet eller utspisade de många människorna med brödundret.

I en tid då DN kulturjournalister påtalar att tro på en levande Gud behöver väl betyda något och Marcus Birro eller Sebbe Stax för fram väckelsen hamnar Equmeniakyrkan mer i diket om “samtal i ögonhöjd”.

Varför lyfta detta? Kanske för att vi vill vår kyrka väl och önskar se en kurs med en bibeltroende kyrka inte bara i vissa pamfletter och specifika yttringar. Varför upplevs det så? Jo granska kyrkans agerande utifrån kyrkomötes utspel till konkret aktivitet så har kyrkan en knepig inställning till att erbjuda muslimsk troende evangeliet konkret utan ser innebandy och inkludering som sociala metoder som primärt lanseras som mål istället för frälsning och lärjungaskap.

Så vi har fem inlägg med olika utgångspunkter. Värdera självständigt dess innehåll. Samtliga skrivna i kärlek till den kyrka vi vill det allra bästa. Men det bästa är inte att gömma verkligheten för läsarna. Att inte berätta att kyrkan skänker insamlade kollektmedel till Pridefestivalen i Stockholm är inte kärlek till kyrkan. Sanningen gör oss fria och frågan är hur kyrkostyrelsen styr och om mandatet och församlingarnas värderingar sammanförs i ledningens agerande.

Är det så att landets f.d missions och bapistförsamlingar anser att vi ber till samma Gud som Akilov och de som i Guds namn dödar och pinar den som håller fast vid Kristus. Jag och Fadern är ett,

lb

När verklighetens smärta möter en teologisk diskurs. Inlägg 5 av 6.

Jag träffade en familj igår. En verklig familj med tre barn och två vuxna. De är flyktingar som just nu vistas i vårt land. Ännu inte klart med uppehållstillstånd trots att de varit här ganska länge och väntar på besked om framtiden. Visst finns det många flyktingar hos oss. Många vill ha ett nytt bättre liv. Man vill lämna fattigdom och utanförskap för Europa och Sverige. Vissa, som dem jag mötte har flytt för sina liv och för sin tro på  Gud och hans son Jesus Kristus.

Av särskilda skäl vill jag inte lämna ut mer uppgifter. Familjen gett sina har gett sina liv i Jesu kärleksfulla händer och alldeles nyss bekräftat omvändelsen med ett klassiskt baptistisk dop. Och om några dagar upptas de i församlingnsgemenskapen!

Det kostar på att följa Jesus!

Ända sedan jag var ung har jag hört uttrycket att det kostar på att följa Jesus. Mötet med flyktingfamiljen gav mig en nära verklighet av det priset de fått betala. Ett pris där de lämnade allt.

Varför?

Jo det hängde på liv eller död. Mannen med fru och barn tillfångatogs av muslimska grupper av någon art. Mannen fängslades och bands med rep i hela 6 månader och misshandlades dagligen.

Varför?

Jo de som fängslat och bundit honom krävde att han inför dem skulle erkänna Gud (Allah) som Gud och bekänna profeten som hans sändebud och erkänna Koranen. Han skulle också avsäga sig krisen tro.

Varje dag han inte gjorde det skedde en ny misshandel.

Hans tänder slogs ut. kropp och själ slogs sönder och samman. Men han erkände inte Gud(Allah) som Gud eftersom han ville tillhöra det han upplevde var en annan Gud än den islam förkunnande. Han  ville tillhöra den vi kallar Herren och vår Fader. Det var inte en teologisk vetenskaplig ordlek. Ej heller politisk korrekt diskussion på någon högskola. Nej, det handlade om liv eller död. Han och familjen valde Jesus och Gud Fader som är i himmelen. Det medförde en uppenbar risk för död. Men mannen och hans familj kunde och ville ej överge Jesus Kristus!

Han kom hit med sin familj och efter olika svåra strapatser och genom Guds nåd hamnade man i Sverige. De fick komma in i vårt asylsöknings system med tillfällig fristad och gå in i den nya process där svenska myndigheter ställer detaljfrågor om tro och gudabild som tidigare redovisats i media.  Vi återser exakt den andan som Equmeniakyrkan bekräftar och upprätthåller när  kyrkoledningen på begäran i Sändaren ville reda ut synen Gud och likheterna i de sk abrahamitiska religionerna. En komplett “kökkenmödding” skapades av Sofia Camnerin. Läs och begrunda Sändaren mars 2018.

Priset för att bekänna tillhörighet och tro på en Gud som inte kallas Allah.

Precis när familjen anlänt till Sverige fick de en hälsning från en nära släkting. Denne man hade ej heller erkänt Gud (allah) som sin Gud utan han ville tro på en annan Gud, Den som Jesus kallar Fadern. Den som många av oss kallar Herren eller Vår himmelske Far.

Hälsningen man fick var en bild på släktingen där han hängts i en lyktstolpe på grund av trots mot islam och den Gud som Islam tillber. Den gud som enligt Sofia Camnerin är Gud och samma Gud som vi kristna tror på men med lite olika ingångar.

Priset man kan få betala om man bekänner sig till den Gud som Equmeniakyrkan säger är samma Gud som islam bekänner och Muhammed grundat.

 

 

 

Sändaren debatt 12 mars 2018 innehåller en text av Sofia Camnerin: “Samma Gud men olika uppfattning”. http://www.sandaren.se/debatt/sofia-camnerin-samma-gud-men-olika-uppfattning

Det är alldeles förfärligt och för oss obegripligt hur hur människor kan bete sig mot andra människor och därtill i det man kallar Guds namn.

Men det är också förfärligt att svenska pastorer och teologer kan förhålla sig och sina tankar såsom Sofia Camnerin och Equmeniakyrkan de facto gör. De som med hänvisning till Gud dödar de som tror på Gud kan knappast ha sin tillit till att det rör sig om samma Gud

Vem är den som kan välkomna den flyktingen som kommit till Sverige efter att dagligen misshandlats gravt för sin tro på Gud samtidigt står för att hans förföljare ber till samma Gud??

Vem är den svenska pastor som i “ögonhöjd” (populärt uttryck för ett akademiskt teoretiskt förhållningssätt i Equmeniakyrkan) vill möta denna flykting och hans familj och framföra att vi tror alla på samma Gud som de mördare och våldsmän han rymt ifrån.

Vem är den som kan påstå att vi har samma Gud som våldsmännen, de som  fastbundet en kristen i  6 månader, slagit ut hans tänder, varje dag krävt hans erkännande av den ende guden och förstört ansikte kropp och själ för denna  kristne personens tro på Herren Gud, hans  enfödde son och den helige Ande.

Vem är den svenske pastor som har mage att anse att vi ber och kommunicerar med samma Gud som dem som hänger upp kristna i lyktstolpar och skickar kort på liken till släkten i Sverige för att visa på effekten om man inte erkänner den Gud som Muhammed säger är den ende Guden. Ett teologiskt konstaterande av muslimskt troende som delas med Equmeniakyrkan. Vår kyrka. Pinsamt är inte ordet. Skam är ordet.

Muslimer i bön. Knappast till Jesus och Hans Himmelske Far. Månne till en annan Gud.

 

I den process den utsatta familjen befinner sig i är den resonerande texten som Camnerin skrivit inte enbart resonerande. I den finns faktiskt konsaterande att de olika regionerna handlar om samma Gud.

-Frågan om huruvida det enbart finns en Gud och om vi därmed tror på samma Gud, kan dock inte utgöra skäl för att bedöma huruvida en person som har konverterat från en religion till en annan ska betraktas som konvertit. Det avslöjar stor okunskap om vad religion är, vilken roll gudsbilden har, om de olika religionerna som sådana.(CAMNERIN)

-Religion är relation, sociologi, kultur och till viss del troslära. Vi vet att det för många innebär livsfara att byta religion.(CAMNERIN)

FÖR DEN SOM MÖTT JESUS i en omvändelse- och frälsningsupplevelse är KNAPPAST religion, sociologi,relation och kultur och till en viss del troslära.,

Visst kan mötet med Jesus få betydelse på olika livsområden men att KRISTEN tro är det som Camnerin påstår visar på en underliggande grundsyn. Det är den akademiska granskande teologens röst. Att möta Jesus i tro och dop betyder oftast också församlingsgemenskap. Att beskriva religion som sociologi, kultur mm och till viss del trolära driver asylsökande i vårt land till död i lyktstolpar. Camnerin noterar faktiskt det i sin text om konvertiter.

Att möta Jesus är något helt annat att att få beteckningen “konvertit”. I begreppet ingår just de faktorer om sociologi mm som migrationsverket brukar. Sofia Camnerin leker med människors liv förnöjd med att hon i ett ovanifrån perspektiv problematiserar gud. Allt medan den döde kristne omöjliggör kommunikation i ögonhöjd.

Kyrkoledningen behöver ändra kurs. Nu,

En inkluderande kyrkoledning som anser att Jesu Fader och Allah är samma Gud.

Tror kristna och muslimer på samma Gud? Claes – Göran Bergstrand ger undervisning. Del 4 av 6.

För ganska precis ett år sedan publicerade vi nedanstående inlägg från pastor Bergstrand. Mot bakgrund av den ytterst aktuella frågan om den muslimska gudabilden är Equmeniakyrkans (Camnerins inlägg i Sändaren 2018) lägger vi ut den igen.

Tror kristna och muslimer på samma Gud?

Claes Göran Bergstrand. Baptistpastor och fd riksevangelist

Denna fråga var främmande och överflödig för både kristna och sekulariserade svenskar för 30-40 år sedan. Man hade ingen större anledning att fundera över en sådan frågeställning. Men i en allt mer krympande värld, och i takt med de många flyktingar som kommer till vårt land av vilka de flesta är muslimer, är det inte ovanligt idag att man tror att det är samma gud som tillbeds i kyrkor och moskéer. Att sekulariserade kristna och icke troende människor kan ha en sådan uppfattning är inte förvånande. Desto allvarligare är det att den verkar utbreda sig bland kristna i allmänhet, och hos pastorer och präster i synnerhet.

Biskopar, präster och pastorer tror att kristna och muslimer har samma Gud

Verkar vara en kyrkoledning som övergett den klassiska tron på den ende Guden som faktiskt inte är identisk med muslimernas Allah

Enligt en nyligen gjord enkät i tidningen Dagen anser nästa hälften av prästerna att ”kristna och muslimer vandrar mot samma Gud”. Flera biskopar, med Ärkebiskop Antje Jackelén i spetsen, inte bar tror så utan argumenterar också flitigt för en sådan troshållning. Dock är det inte bara i Svenska kyrkan man har denna uppfattning. Det finns även frikyrkokristna som menar att muslimer, judar och kristna ber till samma gud utifrån en monoteistisk hållning, övertygelsen att det bara finns en Gud.

De som argumenterar för att man inte tillber samma gud är då monolatrister, sådana som tror att det finns flera gudar. Detta argument verkar bestickande då det antyder att kristna, som tror på Bibelns Gud, som uppenbarar sig i tre personer, (Fadern, Sonen och den helige Anden) dyrkar flera gudar. Det skulle betyda att större delen av svensk kristenhet, som stämmer in i den apostoliska trosbekännelsen, skulle vara avgudadyrkare. Så är det givetvis inte vad gäller just denna fråga! Det är tvärt om så, att Bibelns Gud (hebreiska Elohim= ett pluralord), som är Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, är en /enda/ (hebreiska echad = ett pluralord) men verkar i tre likvärdiga, åtskiljda personer. (Se 5 Mos. 6:4; 1 Mos. 2:26; 3:22; Jes. 6:8; Sak. 14:9; Matt. 3:16-17; Joh.1:1-4, 14-18).

Frågan kan tyckas enkel att svara på mot bakgrund av hur det ser ut i länder där islam dominerar och som styrs av muslimska ledare i enlighet med sharialagar. Men när vi möter muslimer här hemma, som (de flesta) anpassar sig efter vårt västerländska, demokratiska samhälle, då kanske svaret inte är så tvärsäkert. Eller? Observera dock att påståendet, att vi tror på samma gud kommer från kristna, aldrig från muslimer. Det är tvärt om så att i muslimska länder, där även kristna använder namnet Allah, förbjuds kristna att använda detta namn på Gud. I Mellanöstern använder både judar och kristna gudsnamnet Allah-al- ́ab (arabiska = Fader Gud), för att skilja sig från hur muslimer använder gudsnamnet.

En bakgrund till islams religion finner vi i Abrahams liv

Den muslimska trosbekännelsen lyder, ”det finns ingen Gud utom Allah, och Muhammed är hans profet”. Allah är ett arabiskt namn på Gud och går tillbaka till förhistorisk tid. Muhammeds förfäder dyrkade många stamgudar (365 stycken!) av vilka en kallades Allah. Det var i denna miljö, där avgudadyrkan förekom, som Abram levde cirka 2 000 år f.Kr. (1 Mos. 11:27-32). Gud kallade ut honom från denna miljö och sände honom till Kanaans land för att bli stamfader för det hebreiska folket vars Gud är Jahve = Herren. Eftersom Jahve är en Gud som verkar genom under gav han ett löfte till Abram att han skulle få en son, men först när han var 100 år. Det kunde hans hustru Sara inte vänta på och bad därför att Abram skulle ta hennes tjänstekvinna Hagar till hustru för att få barn med henne. Herrens ängel gav Hagar löftet att hon skulle föda en son som skulle heta Ismael. ”Han ska vara som en vildåsna. Hans hand ska vara mot alla och allas hand mot honom.” sa ängeln. (1 Mos.16:1-15). Han blir stamfader till arabiska folkgrupper bland vilka islam senare får ett starkt fäste.

Islam som religion började ta form genom Muhammeds predikningar i Arabien i början av 600-talet e.Kr.. Och han valde Allah bland alla förfädernas stamgudar man skulle tillbe som den ende Guden. Vid 40 års ålder fick Muhammed en uppenbarelse i Mecka efter att ha fastat en månad (ramadan). Ärkeängeln Gabriel dikterade ett budskap ord för ord till Muhammed som han skrev ned på arabiska (sura 26:192-199) mellan år 610 – 622. Så kom Koranen till (al-Qurʾān al-Karīm, “den ädla recitationen”) och den var en exakt kopia av Allahs eviga ord i himlen. (sura 43:3). Koranen kan/får inte översättas, den ska bara förklaras av imamerna = prästerna. (sura 56:76-78). En del i Koranen är taget från Bibeln, men islam menar att den är ofullständig och behäftad med fel, därför gavs Koranen till Muhammed som Allahs fullkomliga uppenbarelse.

Stor skillnad hur Gud uppfattas och dyrkas i olika religioner

Då måste vi ställa frågan – hur uppenbarar sig Gud i olika religioner? I läroböcker och uppslagsverk beskrivs kristendom, islam och judendom som bokens religioner, vilket kan vara en legitim orsak till att tro att det är samma gud som dyrkas. Men är det verkligen så? För en pånyttfödd, bibeltroende kristen är tron på Gud inte en religion utan en personlig kärleksrelation genom tron på Jesus som Guds son och Frälsare. Gud och den

kristne har gemenskap genom den helige Ande. I Nya testamentet är Gud en Fader som älskar alla människor och vill rädda dem till evigt liv, men som också ska döma alla på ett rättvist sätt. För juden uppenbarar han sig i Gamla testamentet som Jahve = Herren, den som älskar den rättrogne juden och den som rättvist ska döma alla människor efter hennes gärningar. Det är en kärleksfull relation med Jahve, som uppehålls genom lydnad för Mose lag (Toran) och Gamla testamentets skrifter. För muslimen uppenbara han sig i Koranen som Allah, som älskar den rättrogne muslimen och hatar den otrogne, d.v.s. den som inte är muslim. (sura 16:23). Även om Allah bekänns som den ende guden beskrivs hans väsen med 99 namn. (sura 59:22-24). Att lämna islam eller konvertera kan straffas med döden. Ordet islam betyder underkastelse och varje muslim måste lyda de regler/bud som Allah påbjuder i Koranen. Islam är en lagreligion där begrepp som rättfärdighet, nåd och frälsning inte finns. Muslimen måste räkna med ödet och har ingen garanti att komma till himlen. Det är en avsevärd skillnad i dessa gudsuppenbarelser, särskilt i NT:s och Koranens beskrivning. Det kan omöjligt vara samma Gud som vi möter i dessa skrifter!

Bibelns Gud vill uppenbara sig för varje ärlig människa

När vi vill förstå om kristna och muslimer tror på samma gud måste det sägas något om hur människor upplever den gud man tror på. Här finns stora skillnader. Bibelns Gud är allvetande, känner och älskar varje människa. Han hör och vill svara på dennes ärliga bön om frälsning och hjälp i olika situationer. Många muslimer är besvikna på sin religion idag och söker därför efter något som kan ge dem inre tillfredsställelse. Gud hör naturligtvis även en jude eller en muslim som ber, och Han inte bara hör. Många är vittnesbörden bland muslimer om hur Gud uppenbarar sig genom Jesus i drömmar och syner. Och man upplever frälsning och därmed frid och ett nytt hopp.

Allah tycks inte ha samma öppna öra till alla människor och verkar inte lika villig att svara på deras böner? Han visar sig vara en nyckfull gud. Relationen mellan Allah och människan sker genom att hon håller förbundet, de fem pelarna – Vittnesbördet, Bönerna, Fastan, Allmosorna och Pilgrimsfärden till Mecka. Om människan håller sin del så uppfyller Allah sin del av förbundet.

Bibelns Gud har upprättat ett nådens förbund med människan där hon får ta emot frälsning/evigt liv genom tro på Jesu död och uppståndelse som ett ställföreträdande offer, utan att åberopa egna gärningar. Det är en avsevärd skillnad mellan kristen tro och islamsk tro i detta avseende. Bibelns Gud har sänt sin enfödde Son till världen för att rädda människan. (Joh. 3:16; Apg. 4:11,12). I islam är det en hädelse/synd att bekänna att Allah skulle ha en son. (sura 112:1-4; 17:111). Det finns inget ställföreträdande offer i islam som har sonat människans synd. Detta är det starkaste argumentet för att det inte är samma gud som kristna och muslimer tror på. Bibelns Gud är den som söker människan eftersom hon som syndare inte kan nå till Honom i egen kraft. (1 Mos. 3:9; Luk. 15:1-7). Koranens Allah söker inte efter människan eftersom hon inte är en syndare (hon är endast skapad svag) som behöver frälsas för att komma till himlen. En människa blir muslim genom att födas i en muslims familj (eller konvertera) och fostras till att lyda Allahs bud. Allahs efterföljare ska tro och göra goda gärningar.

Kristnas kallelse är att förkunna evangelium för alla folk

Det blir allt vanligare i kristna sammanhang att tala om Gud som den som är större och är bortom alla religioner och trosuppfattningar. Det går inte att placera in Gud i en box, säger man. Det ligger en viss sanning i det, men om det är en förklaring till att människor möter Gud i alla religioner, och att slutligen alla kommer till himlen, då blir det fel. Det är i den andan som Jackelén antog sitt biskopslöfte ”Gud är större” vid sin installation som Ärkebiskop. Denna bekännelse ligger väldigt nära muslimernas bekännelse av Allah. Om detta är sant är Gud inte rättvis. Då har Han favoriter – de som redan här i livet får möjligheten att smaka Hans frid, glädje och kraft. Men Gud har inga favoriter!

Bibeln och Koranen skiljer sig väsentligt som helig skrift. I Bibeln finner man en historisk kontinuitet som är logisk. Genom att uppenbara sig för historiska människor närmar sig Gud det syndiga människorsläktet för att få tillbaka gemenskapen med dem. Han kallar på Abraham, Isak och Jakob från vilka ett Gudsfolk (Israel) växer fram, och som i förlängningen blir ett jordiskt sköte i den unga judiska flickan Maria som framföder Guds Son, Jesus Kristus. (Mark. 12:26,27; Joh. 4:22; Hebr. 5:8,9). En sådan historisk logik finns inte i Koranen. Visserligen nämns Maria, Jesus och några av profeterna men är då inte överensstämmande med vad Bibeln säger om dem. Man får intrycket av att Koranen tillkommit i ett speciellt syfte, att sätta ramar för ett visst religiöst beteende.

Varför har den självklara utgångspunkten för kristna bekännare genom alla tider, den att Jesus är enda frälsningsvägen genom vilken vi kan få kontakt med den ende sanne Guden (Joh.14:6), blivit så ifrågasatt i vår tid? En stor orsak är den historiskt-kritiska bibelforskningen som i mer än hundra år har sått tvivel på Bibelns historisitet genom att visa på felaktigheter man menar finns i texten. Man säger att Bibeln inte är

Guds ord utan bara innehåller Guds ord. Jesus har inte sagt orden i Joh.14:6, utan det är en efterkonstruktion av hans efterföljare. Därför kan det inte hävdas att Jesus menar vad han sagt eftersom det lagts i hans mun. Alltså kan Gud mycket väl ha andra frälsningsvägar, menar man.
Jesus gav lärjungarna ett uppdrag i missionsbefallningen och den gäller för alla Jesu lärjungar i alla tider. (Matt. 28:16-20). Uppdraget innebär att sprida det goda och glada budskapet om frälsning genom Jesus Kristus, han som är vägen, sanningen och livet, till alla människor oavsett nationalitet, religionstillhörighet eller social status. Den fruktansvärda terror som nu råder i Mellanöstern, som innebär att miljoner människor flyr från sina hem, sker inte av Guds vilja. Det är Satan och hans onda redskap som orsakar detta kaos. Samtidigt tror jag att Gud har en tanke med att muslimer nu kommer till Europa och Sverige. Vi är de mest sekulariserade i världen, och de senaste 30 åren har vi kristna inte gensvarat särskilt mycket på Guds kallelse att sprida evangelium till hela världen. Nu kommer dessa, som vi skulle ha gått till i deras hemländer, till oss och vi kommer inte undan vår kallelse längre. (Apg. 1:8). Låt oss därför med respekt för, och kärlek till alla männsikor leva ut vår kristna tro i ord och handling. Det gäller liv eller död för människor! (1 Joh. 5:11,12).

Claes-Göran Bergstrand. 16-03-24.