Kategoriarkiv: Okategoriserade

Svenska flaggans dag. Om flaggor och känslor.

Postat av
Svara

Flaggor har ibland eller rätt ofta en betydande känslomässig koppling. Sverige och hockey kopplas nästan alltid ihop med blå och gula färger och den svenska flaggan.

När dessa enkla rader skrivs ned är det svenska flaggans dag. För några år sedan sågs den dagen som provocerande och rasistiskt och som exkluderande. Den som gillade dagen misstänktes av en del som högerextrema beundrare av Karl den tolfte.

Men sen har dagen omvärderats. Det är dagen då nyanlända välkomnas till vårt land med frihet och demokrati.

Svenska flaggan har länge setts som en symbol just för dessa värden.

Under de senaste fem åren förekommer dock rätt tydlig en ny ambition med att låta en annan flagga stå fr frihet demokrati och kärlek.

 

 

http://www.gp.se/nyheter/göteborg/göteborgskyrkans-prideflagga-nedbankad-1.4341379

 

Regnbågsflaggan som vajar över en hel de kyrkor och står där för att den som hissar den anser den representerar just frihet och kärlek. Tyvärr finns det människor som bär sig åt och förstör och skadar det man inte gillar. Det tar vi självfallet totalt avstånd ifrån. Ja det är sorgligt.

Klassisk baptism står dock för att prideflaggan inte hör samman med kyrkan och Kristi efterföljd.

Att förstöra och skada är inte rätt väg. Bön, förbön och undervisning är rätt väg. Liksom att med glädje visa förlåtelsens och försoningens kärleks symbol. /LGB

Kärlekens och frihetens flagga med korset som symbol…. Passar alltid som hand i hansken på och invid alla kristna kyrkor.

Dödens symbol IS flagga.

Förtryckets symbol

 

Pride kors. För frihet eller bundenhet?

Försoningens och livets kors. Vår enda möjlighet. Kärlekens symbol för den Gud som älskar oss och vill ge kärleken liv och liv genom kärlek.

 

 

 

 

 

 

 

Göteborgs Posten vilseleder om religionens roll!

Postat av
Svara

Att läsa Adam Cwejmans ledare ”Förenade i förtryck”(GP 23 maj) är som att förpassas tillbaka till rasterna i gymnasiet där okunniga kamrater obekymrat buntade ihop alla världens religioner och lät dem stå till svars för all världens lidande. Det är såklart en för låg nivå för en ledarsida.

Enligt Cwejman verkar det finnas någon slags inneboende egenskap hos just religioner som orsakar ondska, förtryck och lidande. Religion kan ju ses som en underliggande uppfattning om alltings orsak och meningsfullhet, kopplat till en högre makt, och som bildar underlag för åsikter och livsstil. Sådana uppfattningar, med eller utan högre makt, har alla människor. Men religionernas utsagor är så dramatiskt olika att man självklart måste granska dem var för sig för att se vad de eventuellt kan lastas för.

Där religion dominerar samhället präglas samhället mer av konflikter skriver Cwejman men urvalet verkar vara ganska godtyckligt. Är det t.ex. USA, Brasilien(flest kristna), Norge(statsreligion) eller Sverige för hundra år sedan som är höjdpunkten av mänskligt förtryck medan Nordkorea är paradexemplet för fredlig samexistens? Och definitionen av förtryck verkar mest vara hämtat ur Cwejmans personliga agenda. Vill man göra det mer på riktigt så kan ju t.ex. Open Doors lista över förföljda kristna vara ett bra redskap. Flest kristna dödas i uttalat ateistiska eller muslimska länder som Nordkorea, Somalia, Afghanistan. Byter man till muslimer eller andra grupper blir skillnaden inte så stor. Flest muslimer dödas t.ex. av andra muslimer och brutala länder är brutala mot många. Nordkorea är särskilt intressant eftersom religionen där bara får finnas i en privat sfär som Cwejman efterlängtar. ”Kristna” länder är däremot betydligt ovanligare när det gäller allvarligare förföljelse. Samhällen sprungna ur kristna värderingars rot och grund är, skulle jag vilja påstå, världens snällaste.

Open Doors karta över förföljda kristna

I Islam är politiskt herravälde en oupplösligt integrerad del av religionen eftersom mycket av det religiösa målet gäller makt här och nu. Maningar till våldshandlingar och förföljelse kan skönjas hos grundaren själv. I Kristendomen däremot är ”mitt rike är inte av denna världen, säger Jesus” och grundaren uppmanar inte till våld. Däremot förmedlar Jesus en lång räcka av etiska värderingar som ofta leder till ett naturligt engagemang i politik, bildning och samhällsliv hos efterföljarna. Uppbyggnaden av den västerländska kulturen är ett synligt exempel på detta även om andra krafter gradvis tagit över. Den ökande sekulariseringen leder nu till ett trasigare samhälle med ökad inre ohälsa.
I hinduiska trosuppfattningar sker allt verkligt i en annan dimension och livet är heligt, så det kan vara svårt att skylla religionen för våldet även om såklart kastväsendet är en förskräckande faktor att ta med i bilden.

Historiens allra ondaste exempel på förtryck är nog när ateistisk rationell darvinism fått råda vilket lett till rasbiologiska vetenskapliga teorier vilket lett till de mest utpräglade utrotningarna av minoriteter som skådats. Och utan religion som kontext i människors medvetande landar man i ett utpräglat ateistiskt samhälle förr eller senare i en slags djungelns lag. I en ateistisk världsbild finns ju moralen inte i egentlig mening utan är en våg som kan skvalpa hit eller dit.

Att kräva att religionen bara skall få stanna i människans privata sfär är samma sak som att förbjuda islam, religionen är inbyggt politisk. Även för kristna är det omöjligt eftersom tron leder till ett engagemang i mängder av samhällsfrågor, av vilka en del är politiska. Då kanske de österländska religionerna kan bli Cwejmans räddning eftersom allt verkligt sker i en närmast oåtkomlig dimension som bara kan nås via meditation. Dessa medborgare är dock tyvärr inte mycket att bygga ett fungerande samhällsliv på.

Cwejman och andra kommer att få leva med att religionen alltid blandar sig i samhällslivet. Endast en totalitär lösning a la Nordkorea kan förhindra detta. Religioner kan innehålla både gott och ont och skall förvisso granskas, men att bunta ihop allihopa och kalla religion för en generellt ond kraft är en dålig slutsats.

Thomas Forslin
Klassisk Baptism

Om den förändrade självbilden, uppdraget och dess konsekvenser. Del 3 av 3.

Postat av
1

ÄRKEBISKOPENS ÅSIKT OM GUD OCH ATT JUDAR OCH MUSLIMER TILLBER SAMMA GUD SOM KRISTNA

Bergstrands text skall ( inlägg 2 ovan) läsas i balans med nuvarande ärkebiskops mening nedskrivit 2014 i följande text
 ”En ganska självklar utgångspunkt för mig i mina möten med judar och muslimer är att vi tillber samma Gud – hur skulle det kunna finnas mer än en allsmäktig skapare av universum? Lika självklart är det att vi inte förstår eller beskriver Gud på samma sätt. Bland dessa olikheter är det frågorna om Jesus Kristus som skapar störst oro. De rör vid vår identitet som kristna och behöver hanteras med omsorg. […] Risken är att vi förminskar Guds vilja och vägar att frälsa världen om vi dömer ut andra religioners erfarenheter av Gud och ställer ”sanningen” mot ”den enda sanningen”. Det rimmar också dåligt med grundtextens ord för sanning – grekiskans aletheia handlar om avslöjad verklighet. Och verkligheten är alltid komplex.”

Helt uppenbart är att i  denna fråga avseende finns olika uppfattningar om Guds ord.

Landets främsta kyrkoledare skriver att i samtal med människor med annan tro känner hon en oro för ”frågan om Jesu”. Hon skriver också tydligt att om vi anför Jesus som Vägen sanningen och livet” riskerar vi att förminska Gud.

Vi riskerar att förminska ”Guds vägar och vilja att frälsa världen om vi dömer ut andra religioners erfarenhet av Gud. Vi bör inte ställa sanningen mot den enda sanningen.- Så tycker ärkebiskopen.

–  Så tyckte ärkebiskopen. Så här tycker Jesus själv…

”5 Tomas sade: ”Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?” 6 Jesus svarade: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. 7Om ni har lärt känna mig skall ni också lära känna min fader.”

– En fundering_ Hur kan man som läsare förhålla sin när en kyrkoledare ändrar Jesu konkreta uttalanden i Bibeln.

 

GUD I BIBELN, en eller flera…

I 2 Mosebok 2 finns tio Guds Bud.

  • Första budet:Du skall inga andra Gudar ha vid sidan av mig

Vi skall frukta och älska Gud över allting och sätta all tro och lit till honom.(Luther)

Några kommentarer:

Texten innehåller ju en uppmaning att läsaren skall hålla sig till en Gud. Det framgår ju tydligt att det finns en uppfattning om att det finns flera Gudar. Enligt Bengt Göran Bergstrands inlägg dyrkade Muhammeds företrädare 365 gudar varav Allah var en. Det är intressant att fundera över hur de 364 gudarna förhåller sig till Skapelsen eftersom ärkebiskopen knyter samman skapelsen med den som anser Gud har skapat världen.
  • Ärkebiskopen knyter samman sin ståndpunkt med en gemensam Gud med mono-teistisk religion. Sådana finns det flera av:
  • Bahá’í; Allah, Gud, God, Dieu, Dieux, Ishwar, Dio, Perëndia, Amlak, Igziabeher (እግዚአብሔር), Dio, Бог, osv (beroende på vilket språk bahá’íerna talar). Enligt Baha’i-tron finns inte djävulenoch tron på Guds och religionernas enhet är central.
  • Akhenatons monoteistiska (eller möjligen monolatristiska) religion med den centrala solguden Aton.
  • Zoroastrism brukar beskrivas som monoteistisk, men med dualistiska drag eftersom Gud eller ”Herren den Vise” (Ahura Mazda) har en ond motpart i Ahriman. Ahriman kommer emellertid att besegras eftersom Ahura Mazda är starkare, och i den bemärkelsen är Zoroastrismen monoteistisk.
  • Ayyavazhi; Ayya Vaikundar, ett trossystem inom hinduismen.

Några kommentarer; Texten från Moseboken innehåller ju en uppmaning att läsaren skall hålla sig till en Gud. Det framgår ju tydligt att det finns en uppfattning om att det finns flera Gudar.

ÄRKEBISKOPEN FÖRMANAR: Ensidig förkunnelse med Jesus ord kan medföra att vi  förminskar Gud och därmed stå i vägen för Guds planer och vägar för att frälsa världen.

 

Fara: Evangelium om att Jesus är den enda vägen till Gud….Hög risk att förstöra för Guds frälsning,,,,eller..?

Ärkebiskopen är tydlig på att det finns risker att vi som Jesu lärjungar kan stå i vägen för Guds plan om vi ifrågasätter andras erfarenheter av Gud  och framhåller Jesus som den enda vägen. Det resonemanget är märkligt eftersom lärjungarna, bibeln och kyrkohistoriens början entydigt visar på att Jesus och apostlarna förkunnade om den enda vägen till Gud via Jesus Kristus. Det är rätt märkligt att den svenska kyrkans ledargestalt har en annan åsikt.

ÄRKEBISKOPEN OCH BISKOPEN I SKARA

Det finns ju skäl såväl teologiska som organisatoriska att tro att biskop och ärkebiskop delar samma grundläggande teologiska värderingar. I några glimtar i inläggen tidigare inlägg i denna blogg skriver biskop Bonnier  sina ställningstaganden, helt i linje med Svenska kyrkans högste företrädare i Sverige. Det handlar om identitet (kristen) och ärkebiskopen anser vi skall hantera ”frågan” med omsorg.

 

Åke Bonnier och dåvarande ärkebiskopen Wejryd

Men Skarabiskopen har ytterligare uppseendeväckande åsikter. Bonnier skriver:

  1. ”Om man menar att inkarnationen såsom de kristna förstår den utesluter alla andra vägar till Gud betyder det att Kyrkan har en stor och nästan omöjlig uppgift att undervisa och omvända så många som möjligt till den enda sanna läran och därmed den enda sanna gudsrelationen. Om inte människor kommer till tro på Jesus Kristus måste ju rimligen detta leda till någon form av konsekvens för den som inte tror. Det handlar om eviga straff av något slag som kan, men inte nödvändigtvis måste, innebära ett evigt lidande­.”                            KOMMENTARER OCH FUNDERINGAR. Bonnier ifrågasätter i texten och som jag kan förstå honom, Jesus själv som ju  anger att han är vägen till Gud och Sanningen. Biskopen underkänner därvid innehåll och substans i texten ”Ingen kommer till Fadern…osv” Hans synnerligen intressanta perspektiv handlar om volym.

Bonniers bekymmer om volym och det apostoliska uppdraget

  1. Kyrkan har en ”stor och nästan omöjlig uppgift” att förkunna den sanna och den enda sanna läran… Och därtill omvända så många…. Varför skriver Bonnier så?
  2. Jag tänker då på hur Paulus, Petrus och de andra medarbetarna måtte ha tänkt.  De som lyssnade till Jesus direkt. De som lyssnade till hans lärjungar. Och sen Paulus med ett alldeles speciellt Guds uppdrag. Om Levi Pethrus, Luther, Billy Graham,F.O. Nilsson, m.fl. hade lyssnat till Biskop Bonnier….Då hade nog den svenska kyrkan inte hade vi inte haft biskopar eller ens kyrka i Sverige. Paulus hade kanske med hänvisning till sin ledare direkt lagt ned…. Paulus borde då måhända yttrat sig bättre utifrån arbetsmiljölagen…:  En modifierad missionsbefallning: Gå ut i delar av Er omgivning och för dialog i ögonhöjd för mina ord är inte enbart de som gäller. De finns många vägar till Gud… välj själv en passande....  

    Paulus olika missionsresor. Hur var det möjligt…. och tänk om Paulus fått höra biskop Bonnier och haft tillit till hans ord?

  3. Om man skall försöka tolka biskopen kan det vara ett återfall in i statskyrkotanken. Alla i en stat kommer till evigheten om man döpts, oaktat vilja och personlig tro, har konfirmerats och tagit emot nattvarden. Bonnier tycks dock gå ändå längre… Jag hörde för en tid sedan att det fanns kristna och präster som mimade sista delen av trosbekännelsen ety det uppfattade den som obehaglig…”därifrån igenkommande för att döma levande och döda.”
  4.  Bonnier skriver:”Vi kristna tror att Gud har uppenbarat sig på ett unikt sätt i en judisk man som levde i ett begränsat geografiskt område under en begränsad tidsperiod.”   
  5. KOMMENTARER OCH TANKAR. Bonnier skriver att han finner att Gud uppenbarat sig i en judisk man som levde en begränsad tidsperiod i visst område. Kopplat till just dessa ord och vad han i övrigt framför skiljer sig hans uppfattning från den klassiskt Kristna att Gud gav oss sin son dvs en del av Gud själv som tog formen av en människa som oss.
  6. Mer av biskop Bonnier; ”Vi tillskriver honom epitetet ”den smorde” och hävdar med bestämdhet att han både undervisade­ om livet och relationen med Gud och medmänniskan. Han utförde också sådana handlingar som människor på den tiden uppfattade som underverk.                                                                                      KOMMENTARER OCH TANKAR: Bonnier skriver att Jesus utförde handlingar som folk  ”på den tiden uppfattade som underverk”.  
  7. Här ger biskopen sig in på en bibelförklaring där det som beskrivs som under uppfattades så då vid den tiden. Dvs det kanske inte uppfattas som under idag. Biskop Bonniers läsare måste då fråga sig? Är det månne Brödundret när tusentals människor fick mat, eller kanske när Jesus stillar stormen så var det ett väderfenomen, uppväckande av döda var det kanske bara någon som vid hans karismatiska närvaro vaknade upp efter att ha svimmat eller varit medvetslöshet.Utdrivande av onda andar var det en ett tillfälligt psykostillstånd som försvann? Lasaros i Johannes 11 som varit död i fyra dagar hade kanske bara vilat ut i en grav? Månne tiden vara inne nu då  enligt biskopen där vetenskapen kan förklara att undren inte är under längre under grundat i bibelordet. Biskopens skrivning är speciell då han ställer sig i en situation där han bedömer personerna nära Kristus som personer med begränsad kunskap om sjudomar, liv och död,mat och inte mat, osv. Med dagens utveckling och forskning tycks Bonniers budskap vara; de som var med Jesus förstod inte att det de såg och kände smakade och berörde, liv och död var sådant som en svens teolog så småningom skulle förklara som upplevelser på grund av bristande kunskap. Eller?
  8. I Hebreerbrevet läser vi:                                                                                ”Därför måste vi desto mer ge akt på det vi har fått höra, så att vi inte tappar kursen. 2 Redan det ord som förmedlades av änglar var giltigt, och varje överträdelse och ohörsamhet fick sitt tillbörliga straff. 3 Hur skall då vi slippa undan, om vi inte rätt uppskattar en sådan frälsning, den som Herren först förkunnade, som vi har fått bestyrkt av dem som hört honom 4 och som Gud själv har bekräftat med tecken och under och olika slags kraftgärningar och genom att dela ut helig ande efter sin vilja. Kommentarer och funderingar: På flera ställen i Bibeln finns angivet händelser med rubriken Under och tecken. Det finns också skriftställen där dessa händelser så att säger förtydligar Faderns vilja och auktoriserar Sonen.”

    Andra templets västra mur och muslimska guldsmyckade moskèn. På samma berg.Till ära för samma Gud eller…

Den svenska utvecklingen

Den ännu politiskt styrda och samhällsanpassade svenska kyrkan har ju i betydande stycken lämnat den klassiska kristna tron och sklijer ut sig från stor delar av den världsvida kyrkan.

Det är väl dokumenterat av många inte minst från bibeltrogna präster som ännu verkar i kyrkan och hoppas på förändringar. Sådana sker utan tvekan och då på församlingsnivån.

Svenska kyrkan döper omvända nykristna. Lånar baptisernas dopgrav vecka efter vecka…

Fyra veckor i rad har olika församlingar i Svenska kyrkan lånat dopgraven i min hemförsamling för att genomföra baptistiska troendedop för ungdomar och fd flyktingar som önskat följa Kristus och Guds ord. Långt bort från den politiskt korrekta religionsdialogen och inte heller tycks tjänande präster varit oroliga för att de har för mycket att stå i då det ju i biskopsläran troligtvis finns många vägar till Gud och att vi inte bör stå i vägen för dessa….

Equmeniakyrkan har glädjande nog inte hamnat på samma kurs som Svenska kyrkan på ledningsnivå.

 

Det är dock viktigt att notera två företeelser som rör Equmeniakyrkans utveckling och som hör nära samman med vad som berörts ovan.

  1. Equmeniakyrkan har fattat beslut om en strukturerad samverkan med Svenska kyrkan på församlingsnivå. Equmeniakyrkan har då samtidigt godkänt ett slags yrkesförbud för baptistiskt inriktade pastorer. Dessa får inte predika omvändelsens dop för vuxna än mindre tillämpa sådant dop. En församling får svårt att behålla eller anställa en sådan pastor trots att den nya organisationen formellt sätt är en del av internationell baptism.
  2. Svenska kyrkans ledning har enligt min mening lämnat delar av den klassiskt kristna tron Det måste då framhållas att bilden är splittrad och att det finns djupt engagemang för klassisk kristen tro ja till och med baptistisk församlingsverksamhet trots en annan överbyggnad på ledningsnivå. Den ändrade teologin har olika delar: a) Jesus maktanspråk, många vägar går till Gud, Jesus är en av dem, b) Missionsbefallningen klarar vi inte de är så många (Bonnier) c) Jesusevangelisation kan stå i vägen för andra Gudsbilder osv.(ärkebiskopen) d) När osäkerhet eller till och med tydlighet redovisas om Jesus begränsade väg till Gud och andra religioners möjligheter så förklarar det kyrkans begränsning av missionsuppdraget. e) Begreppet ”missionsdialog” ersätter mission för att erbjuda människor Jesus och den enda vägen till Gud. Dialogen blir förutsättningen för fredens samtal.                  f) Samtalspartnern har en annan väg till Gud och med ärkebiskopens ord ska vi inte stå i vägen för den erfarenheten med enögt Jesus fokus. Detta synsätt får praktiska konsekvenser och man kan faktiskt se spår av det i Equmeniakyrkan.
  3. Läs igenom Equmeniakyrkans hemsida! Här finns fantastisk överskådligt utförd sammanställning av arbetet. Nationellt är det tydligt att mission omsätts till dialog med människor av annan tro. Från hemsidan: ”

    ”Vi vill också främja möten med människor av annan tro än vår egen. Möten, kunskap, förståelse och samverkan är nödvändiga för att vi ska kunna bygga vänskapsrelationer och ett tryggt samhälle på den ort där vi finns.”

  4. En övertygelse om att vi har till uppgift att ge människor av annan tro Jesus Kristus, del av frälsningen och möjlighet till evigt liv i gemenskap med honom finns inte omnämnt. Begreppen som nu markeras är :att bygga vänskapsrelationer, att bygga ett tryggt samhälle, skapa möten, skapa kunskap, förståelse och samverkan.
  5. Är vi nöjda med det? Likheterna mellan det uppdrag som Röda korset har eller som andra NGO organisationer tagit på sig känns större än likheten med den klassiskt kristna evangeliska rörelsen.
  6. Kyrkokonferensen senast behandlade ju olika initiativ avseende evangelisation för målgruppen människor med muslimsk tro, Dessa möttes med inte med entusiasm utan liksom maldes bort i en administrativ process. Hur skall kommande kyrkokonferens tänkas agera….Och vem kan påverka?

LGB

Kraft och verkan av bön. Bön om beskydd.

Postat av
Svara

Bönens kraft

Jakobs brev 5;

”13 Får någon av er lida skall han be; är någon glad skall han sjunga glädjepsalmer. 14Är någon av er sjuk skall han kalla till sig de äldste i församlingen, och de skall smörja honom med olja i Herrens namn och be böner över honom. 15Deras bön i tro skall rädda den sjuke, och Herren skall göra honom frisk. Och har han syndat skall han få förlåtelse. 16 Bekänn därför era synder för varandra, och be för varandra att ni skall bli botade.

Den rättfärdiges bön har kraft och gör därför stor verkan.”

Clas Göran Bergstrand skriver följande uppmaning:

-Beskyddet för landet måste förstärkas och därför uppmanar Sverigebönen alla som tror på bönens kraft, att till och med 9 maj be för Sverige i tio minuter varje dag. Be i cellgrupper, i hemmen och i varje gudstjänst.

”Mycket mäktig och verksam är en rättfärdig människas bön.” Jak. 5:16b”

Kan det verkligen vara samma Gud som kristna och jihadister kommunicerar med? Del 2 av 3.

Postat av
Svara

I föregående inlägg redovisades lite av samtidens värderingar och yttranden kring sambandet mellan Gud i kristen/biblisk tro och gudsbegreppet i en annan religion som inspirerar en liten minoritet men dock alltför stor till död lidande smärta och elände.

Vi lyfte fram tankar och värderingar från tex svenska kyrkan (biskop Bonnier) som också ärkebiskopen tycks stå för.

Men hur är det då med den ”Abrahmitiska gudsbilden”, islam och judiskt/kristen tro.

Med tillstånd av pastor Clas Göran Bergstrand redovisas här hans synpunkter kring samma frågeställning.

 

Claes Göran Bergstrand

” Tror kristna och muslimer på samma Gud? Denna fråga var främmande och överflödig för både kristna och sekulariserade svenskar för 30-40 år sedan. Man hade ingen större anledning att fundera över en sådan frågeställning. Men i en allt mer krympande värld, och i takt med de många flyktingar som kommer till vårt land av vilka de flesta är muslimer, är det inte ovanligt idag att man tror att det är samma gud som tillbeds i kyrkor och moskéer. Att sekulariserade kristna och icke troende människor kan ha en sådan uppfattning är inte förvånande. Desto allvarligare är det att den verkar utbreda sig bland kristna i allmänhet, och hos pastorer och präster i synnerhet. Biskopar, präster och pastorer tror att kristna och muslimer har samma Gud Enligt en nyligen gjord enkät i tidningen Dagen anser nästa hälften av prästerna att ”kristna och muslimer vandrar mot samma Gud”.

”Flera biskopar, med Ärkebiskop Antje Jackelén i spetsen, inte bar tror så utan argumenterar också flitigt för en sådan troshållning. Dock är det inte bara i Svenska kyrkan man har denna uppfattning. Det finns även frikyrkokristna som menar att muslimer, judar och kristna ber till samma gud utifrån en monoteistisk hållning, övertygelsen att det bara finns en Gud.”

”Observera dock att påståendet, att vi tror på samma gud kommer från kristna, aldrig från muslimer. Det är tvärt om så att i muslimska länder, där även kristna använder namnet Allah, förbjuds kristna att använda detta namn på Gud. I Mellanöstern använder både judar och kristna gudsnamnet Allah-al-´ab (arabiska = Fader Gud), för att skilja sig från hur muslimer använder gudsnamnet. En bakgrund till islams religion finner vi i Abrahams liv Den muslimska trosbekännelsen lyder, ”det finns ingen Gud utom Allah, och Muhammed är hans profet”.

Allah är ett arabiskt namn på Gud och går tillbaka till förhistorisk tid. Muhammeds förfäder dyrkade många stamgudar (365 stycken!) av vilka en kallades Allah.

Då måste vi ställa frågan – hur uppenbarar sig Gud i olika religioner? I läroböcker och uppslagsverk beskrivs kristendom, islam och judendom som bokens religioner, vilket kan vara en legitim orsak till att tro att det är samma gud som dyrkas. Men är det verkligen så?

För en pånyttfödd, bibeltroende kristen är tron på Gud inte en religion utan en personlig kärleksrelation genom tron på Jesus som Guds son och Frälsare. Gud och den kristne har gemenskap genom den helige Ande. I Nya testamentet är Gud en Fader som älskar alla människor och vill rädda dem till evigt liv, men som också ska döma alla på ett rättvist sätt. För juden uppenbarar han sig i Gamla testamentet som Jahve = Herren, den som älskar den rättrogne juden och den som rättvist ska döma alla människor efter hennes gärningar. Det är en kärleksfull relation med Jahve, som uppehålls genom lydnad för Mose lag (Toran) och Gamla testamentets skrifter.

För muslimen uppenbara han sig i Koranen som Allah, som älskar den rättrogne muslimen och hatar den otrogne, d.v.s. den som inte är muslim. (sura 16:23). Även om Allah bekänns som den ende guden beskrivs hans väsen med 99 namn. (sura 59:22-24). Att lämna islam eller konvertera kan straffas med döden. Ordet islam betyder underkastelse och varje muslim måste lyda de regler/bud som Allah påbjuder i Koranen. Islam är en lagreligion där begrepp som rättfärdighet, nåd och frälsning inte finns. Muslimen måste räkna med ödet och har ingen garanti att komma till himlen.

Det är en avsevärd skillnad i dessa gudsuppenbarelser, särskilt i NT:s och Koranens beskrivning.

Det kan omöjligt vara samma Gud som vi möter i dessa skrifter! Bibelns Gud vill uppenbara sig för varje ärlig människa När vi vill förstå om kristna och muslimer tror på samma gud måste det sägas något om hur människor upplever den gud man tror på. Här finns stora skillnader.

Bibelns Gud är allvetande, känner och älskar varje människa. Han hör och vill svara på dennes ärliga bön om frälsning och hjälp i olika situationer. Många muslimer är besvikna på sin religion idag och söker därför efter något som kan ge dem inre tillfredsställelse. Gud hör naturligtvis även en jude eller en muslim som ber, och Han inte bara hör. Många är vittnesbörden bland muslimer om hur Gud uppenbarar sig genom Jesus i drömmar och syner. Och man upplever frälsning och därmed frid och ett nytt hopp.”

”Allah tycks inte ha samma öppna öra till alla människor och verkar inte lika villig att svara på deras böner? Han visar sig vara en nyckfull gud. Relationen mellan Allah och människan sker genom att hon håller förbundet, de fem pelarna – Vittnesbördet, Bönerna, Fastan, Allmosorna och Pilgrimsfärden till Mecka. Om människan håller sin del så uppfyller Allah sin del av förbundet.

Bibelns Gud har upprättat ett nådens förbund med människan där hon får ta emot frälsning/evigt liv genom tro på Jesu död och uppståndelse som ett ställföreträdande offer, utan att åberopa egna gärningar. Det är en avsevärd skillnad mellan kristen tro och islamsk tro i detta avseende. Bibelns Gud har sänt sin enfödde Son till världen för att rädda människan. (Joh. 3:16; Apg. 4:11,12).

 

I islam är det en hädelse/synd att bekänna att Allah skulle ha en son. (sura 112:1-4; 17:111). Det finns inget ställföreträdande offer i islam som har sonat människans synd. Detta är det starkaste argumentet för att det inte är samma gud som kristna och muslimer tror på. Bibelns Gud är den som söker människan eftersom hon som syndare inte kan nå till Honom i egen kraft. (1 Mos. 3:9; Luk. 15:1-7).

Koranens Allah söker inte efter människan eftersom hon inte är en syndare (hon är endast skapad svag) som behöver frälsas för att komma till himlen. En människa blir muslim genom att födas i en muslims familj (eller konvertera) och fostras till att lyda Allahs bud. Allahs efterföljare ska tro och göra goda gärningar.

Ärkebiskopen

Kristnas kallelse är att förkunna evangelium för alla folk Det blir allt vanligare i kristna sammanhang att tala om Gud som den som är större och är bortom alla religioner och trosuppfattningar. Det går inte att placera in Gud i en box, säger man. Det ligger en viss sanning i det, men om det är en förklaring till att människor möter Gud i alla religioner, och att slutligen alla kommer till himlen, då blir det fel. Det är i den andan som Jackelén antog sitt biskopslöfte ”Gud är större” vid sin installation som Ärkebiskop. Denna bekännelse ligger väldigt nära muslimernas bekännelse av Allah. Om detta är sant är Gud inte rättvis. Då har Han favoriter – de som redan här i livet får möjligheten att smaka Hans frid, glädje och kraft. Men Gud har inga favoriter!

IS barn som strax skall döda kristna

Den fruktansvärda terror som nu råder i Mellanöstern, som innebär att miljoner människor flyr från sina hem, sker inte av Guds vilja. Det är Satan och hans onda redskap som orsakar detta kaos. Samtidigt tror jag att Gud har en tanke med att muslimer nu kommer till Europa och Sverige.

Vi är de mest sekulariserade i världen, och de senaste 30 åren har vi kristna inte gensvarat särskilt mycket på Guds kallelse att sprida evangelium till hela världen. Nu kommer dessa, som vi skulle ha gått till i deras hemländer, till oss och vi kommer inte undan vår kallelse längre. (Apg. 1:8). Låt oss därför med respekt för, och kärlek till alla männsikor leva ut vår kristna tro i ord och handling. Det gäller liv eller död för människor! (1 Joh. 5:11,12).”

Clas Göran Bergstrand

Ju mer jag för min del satt mig in i den teologiska diskussionen som den går att få del av blir jag allt mer nyfiken. Hur kan det komma sig att traditionellt kristna ledare och förkunnare för fram ett budskap som man inte kan känna igen. Bergstrands synpunkter måste vägas mot det som lyfts fram i inläggen 1 och 2 och som återkommer i del 3.

LGB