Equmeniakyrkan har under de senaste åren satsat 10 000 kr/ år av insamlade kollektmedel för deltagande i Pride festivalen Stockholm.

I annat inlägg här (under våren 2018), utifrån en definition av hur begreppet sponsring används och vad det egentligen står för, har vi konstaterat att kyrkan själv svarat för uppgifter om kyrkoledningens ställningstagande. Ledningen försöker nu uttrycka att kyrkan egentligen inte sponsrar utan evangeliserar och stödjer utsatta. Ledningen avgränsar sponsringsbegreppet till monetär transaktion till festivalens huvudman och förnekar i Sändaren att sådan transaktion ägt rum. Att något sådant organisationsstöd ägt rum har såvitt kan ses inte påståtts i denna blogg eller i övrigt.

Självfallet kan man diskutera huruvida Volvo sponsrar Båtmässan eller ej, om man har en monter där, eller exponerar sitt varumärke på fordon som brukas eller kopplas samman med all övrig verksamhet under den mässan.

Alla skall med men är det tänkbart att icke socialister och personer som inte delar arbetarerörelsens värderingar deltar? Knappast…

Självfallet kan man ifrågasätta om de som tågar med i första majtåget med olika organisationers namn på sina plakat delar arbetsrörelsens grundvärderingar. Men vill man tåga med där och får man gå i det ledet om man inte delar arbetarerörelsens värderingar???

På Pride får inga organisationer delta som inte delar HBTQ paradigmet fullt ut. Utifrån detta har t.ex. homosexuella och bisexuella organisationers företrädare nekats, men Kinky eller BDSM grupper tillåts, liksom uppenbart Equmeniakyrkan. Dessutom deltar rader av myndigheter, företag och organisationer.

Några Equmeniapastorer i Stockholm som med glädje engagerar sig i festivalen och ogillar uppfattningar som handlar om tveksamhet till deltagande i festivalen och påståendet om sponsring. En av dem, Anna Berndes argumenterade enligt klippet nedan:

 Pastor Anna Berndes Immanuelskyrkan Stockholm skrev på Facebook:

Anna Barndes, Pastor

“….. På samma sätt som Equmeniakyrkan med självklarhet fanns på plats i Almedalen (och där satsade långt högre summor) trots att det fanns föreläsare som ex.vis propagerade för att stoppa religiös påverkan på barn, trots att NMR beviljades demonstrationstillstånd och trots att det i stort sett varje år rapporteras om hur polisen försöker bekämpa människohandeln i prostitutionsindustrin som exploderar på ön under Almedalsveckan så kan och ska kyrkan möta människor som kommer till parken på Pride. Vi utför ingen uppsökande verksamhet så därför har jag själv inte gått in i den del som kallas Kinkykvarteret (och där det råder strikt 18-årsgräns för att komma in) men säkert har några av dem jag samtalat med varit där, vad vet jag. Jag har inte för vana att fråga dem jag möter i min församling om deras sexuella preferenser heller även om vi kan vara säkra på att variationer i vad en uppskattar sexuellt finns även där. Det jag med säkerhet vet är hur uppskattat det är att representanter för två kyrkor finns på plats bland människor som alltför ofta fått höra att de, på grund av dem de är, inte är välkomna i kyrkans gemenskap. Slutligen väljer vi alla vilka källor vi vill tro på och just Claphaminstitutet har i mina ögon en tydlig agenda som bl.a går ut på att HBTQ-personer inte har samma rätt och värde som ”vi andra”. Eftersom jag inte ställer upp på den världsbilden tillskriver jag inte deras rapporter särskilt högt värde.”

Claphamsinstitutets svar till pastor Berndes påstående och värdering av deras arbete och syn på människovärde:

Per Ewert Direktor Claphaminstitutet

Per Ewert, Direktor  skrev som svar till Anna Berndes följande: 

Jag måste replikera på ditt påhopp som var både osmakligt och osakligt. Om du studerar Claphaminstitutets agenda, bakgrund och vision så ser du att hela vårt arbete vilar på just människovärdet som bärande princip. Vår historiska inspiration kommer från Claphamgruppen i London för 200 år sedan, och deras outtröttliga kamp för människovärdet och kampen mot slaveriet. Våra artiklar om människovärdet finner du samlade på vår webbplats under den rubriken, som för övrigt kommer först i ordningen.

http://www.claphaminstitutet.se/debattarti…/manniskovarde/

Att vi dessutom är kritiska till hur Pride bejakar prostitution, droganvändning och sadism är en självklar konsekvens av just människovärdesprincipen. Personer inom hbt-gruppen bör hjälpas bort ur sådana destruktiga företeelser, inte lockas in i dem. En sådan hållning är ta dessa personers intressen och rättigheter på allvar. Din insinuation var ett grovt övertramp, som du bör backa från.”

Per Ewert, direktor vid Claphaminstitutet

Pastor Anna Berndes och Almedalen

Pastor Berndes jämför sin kyrkas närvaro vid Almedalsarrangemanget på Visby och Pridefestivalen i Stockholm.

Jämförelsen ser vid en anblick ut att vara korrekt. Mycket folk. Seminarier. Press TV media, politiker-vimmel mm.

Men hur är det då egentligen?

Almedalen är en öppen arena där åsikter och organisationer möts. Närvaron styrs av vissa grundprinciper som redovisas här: http://dokument.gotland.se/IntegrationService.svc/GetDocumentContent?documentNumber=11597

Klart är ju att syftet är helt annat än med Pride och om man vill mäta annat än besöksantal blir det lätt fel.

När kommer Elida att få deltaga i en Pridefestival. Fartyget som fått anlöpa och deltaga i Almedalsveckan…

Elida, Sailing for Jesus. Får båten, dess besättning, och budskap deltaga i Pride? På likartat sätt som på Almedalen,

Anna Berndes jämförelse mellan Pride och Almedalen faller samman på sitt eget underlag. Väljer man att se en sak (t.ex antalbesökare och seminarier) så finns det likheter. Men för att deltaga i Pride måste deltagarna acceptera arrangemangets specifika grundideologi. Den finns direkt redovisad i Claphams rapport “Det färgglada mörkret“, Almedalens finns angiven i länken ovan.

Equmeniapastorn Anna Berndes som inte ville veta. Om att inte söka bilden av sanningen som ger frihet.

Equmeniapastor Anna Berndes i Stockholm har varit tydlig. Hon vill inte ens läsa eller ta till sig vad andra kristna sett iakttagit och vetenskapligt dokumenterat och varnat för i det som är sitt och hennes församlings engagemang.. Hon väljer vilka “källor” hon vill tro på och lägger en etikett på en rapport som passar hennes egen agenda. Kanske kunde läsandet av Claphams källmaterial medföra en risk för att den egna bilden och analysen ramlar samman? Att den inte är byggd på Hälleberget. Flera av hennes kollegor är väl medvetna om att i de kyrkor de tjänar finns mycket olika uppfattningar i frågan varför ett ödmjukt sinne inför olika värderingar kunde ses som naturligt.

Kanske är just den ovan citerade texten av pastor Berndes ett tydliga symptom, en indikation på att annars ambitiösa pastorer och ledare som vill följa Guds ord och evangeliet kan drabbas av just de makter som Paulus anmälde fanns nära tillhands. Dessa andemakter firar triumfer när evangeliets budbärare ser ut att agera med signaler från mystikens dunkla rum. Blundar pastor Berndes så ser hon ju bekvämt att läsa det som styrker den egna positionen. Att välja att inte veta. Att dessutom kleta en uppenbart oriktig etikett på andra kristna som noga undersökt något med uppriktigt sinne är i sig en annan indikation som måste beaktas utifrån maktfrågan som Paulus lyfter,

lg

Ur artikel av Jayne Svennungsson om den sk Jesusdebatten som ägde rum för några år sedan.THS professor Kazens argument verkar han stå för även idag så hela artikeln är mycket intressant och rekommenderas för en helhetsuppfattning.  Men här är ett klipp som “smakprov” (Källa redovisas längst ned): “Vem säger ni att jag är”

 

Vänder vi intresset mot det som kom att bli kärntemat i debatten, jungfrufödseln, märker vi att oenigheten inte är mindre här. För somliga av debattens deltagare är det bortom diskussion att tro på jungfrufödsel som ett historiskt fakta och som ett biologiskt mirakel är oundgänglig för sann kristen tro. För andra tycks det lika självskrivet att berättelsen om jungfrufödseln är ett senare tillskott i den urkristna traditionen, och att syftet med den är att retoriskt manifestera Jesu gudomliga ursprung, snarare än att återge ett biologiskt mirakel. Det jag vill uppmärksamma med de här olika exemplen är att vi alla befinner oss på en skala där vi någonstans drar en gräns mellan fakta och fiktion, där talet om fiktion, bör understrykas, inte innebär ett ringare sanningsanspråk än talet om att texten skulle representera ett historiskt faktatillstånd. Det intressanta, när man granskar debatten, är att denna gränsdragning är av tämligen kontingent karaktär. Tar vi K.G. Hammars position som exempel, hör han till dem som tydligt markerat att han personligen inte betraktar vare sig berättelsen om när Jesus går på vattnet eller jungfrufödseln som återgivningar av historiska sakförhållanden. Däremot har han i flera intervjusammanhang understrukit vikten av att inte kompromissa bort uppståndelsen som en historisk händelse som är av avgörande betydelse för den kristna tron.3 Men detta är ingen självskriven gränsdragning. Någon månad efter att debatten i Svenska Dagbladet klingat av utbröt en fortsättningsdebatt i tidningen Sändaren, Missions- och Baptistkyrkornas gemensamma organ. I en artikel som fick vågorna att gå höga inom dessa samfund gick Thomas Kazen, lektor i exegetik vid Teologiska Högskolan och tillika pastor i Missionskyrkan, till attack mot föreställningen att uppståndelsen måste tolkas i historiska, bokstavliga eller fysiska termer, snarare än i visionära termer. I själva verket, argumenterade Kazen, går en sådan föreställning hand i hand med en modern, sekulariserad världsbild, där man på ett självklart sätt utgår från att endast yttre stimuli kan orsaka sanna eller verkliga intryck, vilket innebär att man tvingas hävda att Jesus uppståndelse var fysisk och materiell.4 Vad vill jag då ha sagt med denna exposé över debattdeltagarnas olika positioner på skalan mellan fakta och fiktion beträffande berättelserna om Jesu liv och verk, liksom över den intellektuella osämja dessa skiftande positioner medförde? Låt mig först understryka att mitt ärende här inte är att komma med ytterligare ett förslag till var gränsen mellan fakta och fiktion bör dras i det bibliska material som utgör grund för den kristna tron.

Källa: Svensk Teologisk kvartalsskrift årgång 80 (2004)

Världen idag efterfrågade Klassisk Baptisms kommentar om uppmaningen från en grupp Equmeniapastorer till sina pastorskollegor i Västra Götaland att engagerat delta i Prideparaden i Göteborg i augusti. Artikeln och våra kommentarer kan läsas här.

Admin

 UPPDATERAD  21/7-18 kl 07.25

Utdrag ur rapporten “Det färgglada mörkret” (http://www.claphaminstitutet.se/wp-content/uploads/2018/05/2-2018-Pride.pdf)

(sidan 30) “Ett genomgående drag i Pride är en filosofi av normbrytande hyperindividualism, en anda som går i linje med ett alltmer narcissistiskt klimat i samhället. Samtidigt blir detta en filosofi och ett lokalt kulturklimat som kan bli till människors skada istället för att inlemma dem i grundläggande värderingar som är kollektivt förankrade i samhället i stort. Detta allmänmänskliga faktum gäller lika för både personer i hbt-spektrat och människor i allmänhet. Den starka fokusering på normbrytande som Pride förmedlar främjar inte detta utan kastar ut människor i ännu större känsla av ensamhet och misslyckande man inte kan leva upp till förväntningarna att vara en lyckad person. De som lever i ett tryggt psykosocialt sammanhang och tryggad ekonomi kan ha motkrafter omkring sig som gör att man kan stå emot detta och ändå klara sig ganska bra. Men för den som är extra utsatt, som fallet ofta är med dem som beskriver sig som hbt, blir Pride en riskmiljö som inte hjälper människor i en utsatt situation utan tvärtom bejakar ett destruktivt beteendesom riskerar att ge stor skada för många människor.”

Åtta Equmeniapastorer som inbjudit sina kollegor att deltaga i Pride i Göteborg i augusti har gjort en skriftlig inbjudan vars innehåll till stora delar redovisats i denna blogg.

I en intervju i Världen idag i juli säger en av de åtta pastorerna följande: