Minnen från en debatt om Jesus och bibeln kan ses som fiktion eller biologisk verklighet.

Ur artikel av Jayne Svennungsson om den sk Jesusdebatten som ägde rum för några år sedan.THS professor Kazens argument verkar han stå för även idag så hela artikeln är mycket intressant och rekommenderas för en helhetsuppfattning.  Men här är ett klipp som “smakprov” (Källa redovisas längst ned): “Vem säger ni att jag är”

 

Vänder vi intresset mot det som kom att bli kärntemat i debatten, jungfrufödseln, märker vi att oenigheten inte är mindre här. För somliga av debattens deltagare är det bortom diskussion att tro på jungfrufödsel som ett historiskt fakta och som ett biologiskt mirakel är oundgänglig för sann kristen tro. För andra tycks det lika självskrivet att berättelsen om jungfrufödseln är ett senare tillskott i den urkristna traditionen, och att syftet med den är att retoriskt manifestera Jesu gudomliga ursprung, snarare än att återge ett biologiskt mirakel. Det jag vill uppmärksamma med de här olika exemplen är att vi alla befinner oss på en skala där vi någonstans drar en gräns mellan fakta och fiktion, där talet om fiktion, bör understrykas, inte innebär ett ringare sanningsanspråk än talet om att texten skulle representera ett historiskt faktatillstånd. Det intressanta, när man granskar debatten, är att denna gränsdragning är av tämligen kontingent karaktär. Tar vi K.G. Hammars position som exempel, hör han till dem som tydligt markerat att han personligen inte betraktar vare sig berättelsen om när Jesus går på vattnet eller jungfrufödseln som återgivningar av historiska sakförhållanden. Däremot har han i flera intervjusammanhang understrukit vikten av att inte kompromissa bort uppståndelsen som en historisk händelse som är av avgörande betydelse för den kristna tron.3 Men detta är ingen självskriven gränsdragning. Någon månad efter att debatten i Svenska Dagbladet klingat av utbröt en fortsättningsdebatt i tidningen Sändaren, Missions- och Baptistkyrkornas gemensamma organ. I en artikel som fick vågorna att gå höga inom dessa samfund gick Thomas Kazen, lektor i exegetik vid Teologiska Högskolan och tillika pastor i Missionskyrkan, till attack mot föreställningen att uppståndelsen måste tolkas i historiska, bokstavliga eller fysiska termer, snarare än i visionära termer. I själva verket, argumenterade Kazen, går en sådan föreställning hand i hand med en modern, sekulariserad världsbild, där man på ett självklart sätt utgår från att endast yttre stimuli kan orsaka sanna eller verkliga intryck, vilket innebär att man tvingas hävda att Jesus uppståndelse var fysisk och materiell.4 Vad vill jag då ha sagt med denna exposé över debattdeltagarnas olika positioner på skalan mellan fakta och fiktion beträffande berättelserna om Jesu liv och verk, liksom över den intellektuella osämja dessa skiftande positioner medförde? Låt mig först understryka att mitt ärende här inte är att komma med ytterligare ett förslag till var gränsen mellan fakta och fiktion bör dras i det bibliska material som utgör grund för den kristna tron.

Källa: Svensk Teologisk kvartalsskrift årgång 80 (2004)

“Kristen pride?” Med anledning av bl.a. Equmeniakyrkans aktiva deltagande i festivalerna kommer här en bibel fokuserad analys om skeende och motiv. Författare Björn Donobauer

Björn Donobauer är pastorsutbildad bibellärare. Han bor numera utomlands men följer noga utvecklingen av kristen tro i Sverige i kyrkor och samfund. Tidigare var Björn bland annat riksevangelist i Svenska Baptistsamfundet. När han tagit del av kyrkans inställningar, deltagande och argumentation kring deltagande i såväl Stockholm som planerat i Göteborg, skrev han följande blogginlägg. Det är mycket angeläget och Björn har gjort en bibelfokuserad granskning avseende kyrkornas framställningar och svar i förhållande till den Heliga skriften och klassisk kristen tro. Läs hela och sprid gärna innehållet till flera.Här kommer först ingress sedan den viktiga länken.

Björn Donobauer

Kamikaze!

Under andra världskriget blev japanska stridsflygare fruktade för att de inte bara fällde bomber ur alla vinklar utan också valde att bli bomber själva genom att med sina fullastade plan dyka rakt in i de fientliga fartygen med den egna döden som en del av strategin. Plan, pilot och pyroteknisk last blev en hammare med förödande effekt. Banzai!

Jag känner mig något som en sådan kamikaze pilot inför denna blogtext. När jag tidigare har yppat några av dessa åsikter har jag förlorat hundratals ‘vänner’ på sociala medier. Känslan av att vara ‘motvalls’ är stark. Och naturligtvis frågar jag mig vad jag vinner på att inte flyta med strömmen. Jag får ju bara s k skit för mina ståndpunkter. Jag kanske inte vinner något alls. Troligen påverkar mina ord inte mer än en handfull människors tillfälliga uppmärksamhet. Sådan är den nutida tankevärlden. Om jag nu inte anser att det jag gör ger mig något utom fler bekymmer, varför gör jag det? Borde jag inte vara mer aktsam om mitt skinn, mitt tveksamma anseende, mina övertygelser än att låta dem löpa gatlopp? Som alla andra människor söker jag med ljus och lykta efter svaret: vem kan man lita på?

Jag har med absolut övertygelse modet att säga att jag har funnit en sådan.  Det räcker för mig om jag får Hans erkännande för att jag ställer mig upp och höjer min röst. Får jag det inte, måste jag ändå göra det för min egen skull. Om jag skulle tiga skulle en eld i mig förtära mig inifrån.

För att försvara ‘Pride’ och fortsätta att låtsas att det är en ‘kristen’ dygd att göra det måste man göra följande åverkan på det som är all kristen tros  fundament.

 

BIFOGAD LÄNK SOM PRESENTERAS MED FÖRFATTARENS TILLSTÅND

Den och fler inlägg av Björn går att läsa på hans blogg.

http://teddydonobauer.blogspot.com/

 

L G Berg

Insändare i Tidningen Dagen om Teologiska Högskolan

Följande debattartikel från vårt nätverk publicerades i tidningen Dagen idag 25 juli och kan även läsas på tidningens sida här.

Bekymmersamma läror på THS

I Bibeln heter det ”Samla inte skatter på jorden där mal och mask förstör. Samla era skatter i himlen” Men Equmeniakyrkans pastorsskola Teologiska Högskolan samlar helst av allt poäng hos staten. THS har därför byggt huvuddelen av verksamheten på en rent sekulär vetenskaplig grund som i praktiken omformas till en allmän skepticism mot Bibelns berättelser. Här premieras den mänskliga tanken och olika teologers funderingar långt före undervisningen i Nya Testamentet. Och i en sådan mylla börjar snart rena villoläror att frodas.

Kanske möter eleverna professorn i etik, Susanne Wigorts Yngvesson. Professorn ”tror att många skulle må bättre om de levde med flera partners samtidigt. Många gånger har hon tagit upp frågan bland sina vänner – som ofta blivit provocerade. – Men när jag talar om polyamorösa förhållanden menar jag inte att allmänt ligga runt, utan om långvariga relationer, där man visar trohet mot flera, säger hon”(Aftonbladet 2008). Yngvesson har undersökt hur Queerideologin kan reformera kyrka och teologi, kanske är inte Nya Testamentets egen etik lika viktig för henne?

Professorn svarar inte på om hon idag står kvar för sina ståndpunkter men enligt rektor Owe Kennerberg är detta inget problem. Skolan tillämpar inte ”åsiktsregistrering” men för vissa tjänster kan det vara en merit att ha ”förtrogenhet med och respekt” för huvudmannens kultur och värderingar. Kennerberg framhåller att skolan inte har någon trosbekännelse men att man har en likabehandlingsplan. Lojalitet mot kristen tro står inte inskrivet men ”kurser och kurslitteraturen ska granskas utifrån frågor om könsfördelning bland författare, normalitet och stereotyper, samt kränkande innehåll.” Man kan undra om Bibeln ens platsar?

I undervisningen om Nya Testamentet möter man professorn i bibelvetenskap Thomas Kazen. Förutom ett starkt engagemang för evolutionism, HBTQ-agenda och feminism är det som sticker ut hans syn på Bibeln; ”…den hebreiska bibeln som är ganska mycket efterkonstruktion”, och Jesus; ”Man säger ibland att Jesus förkunnade gudsriket men kyrkan kom att förkunna Jesus. Hans person kom med tiden att ersätta hans budskap. Fokus förskjuts alltså från sak till person. Och personen blir gudomliggjord.”(Föredrag 2013). Jesus död var inget offer. Det var en avrättning utförd av romarna”(Dagen 2013). ”Jesus kallas Guds son, men ingen menar att mannen Gud gjorde kvinnan Maria gravid med sin sperma, utan språket uppfattas självklart figurativt, metaforiskt, symboliskt.”(Sändaren 2018). Den linje som Kazen driver är att Jesus var en revolutionär frihetskämpe som stred för befrielse och mänskliga rättigheter, och där det gudomliga är pålägg i efterhand av vilsna lärjungar som behövde legitimera sina livsval. Kazen har genom åren avvisat det mesta av klassiska kärnvärden i kristen tro och var talare på THS konferens om Gudlös kristendom förra hösten.

Nu tillsätts nya biträdande rektorer för olika avdelningar. Sofia Camnerin är en av dessa med ansvar för systematisk teologi. Med ett känt citat beskriver hon sin egen systematiska teologi; ”Det som jag bedömer som allvarligast i kristna korsteologier, är de sammanblandningar av våld och helighet vissa av dem medför. Sådana sammanblandningar uppstår när människor lär sig att den gudomlige fadern är god och kärleksfull, samtidigt som samme fader sänder sin son, oskyldig och lydig, till döden.”(Boken Försoning behövs). Camnerin har som ledare för Equmeniakyrkan nyligen uttalat att Islam, Judendom och Kristendom har samma Gud. Det är dock inte säkert att konverterade muslimska flyktingar, livrädda att skickas hem till sina avrättade släktningar, tröstas av att det är samma Gud som verkar i de troende bödlarna.

Här har vi alltså en professor i etik som förordar polygami, en lärare i Nya Testamentet som underkänner Jesu gudomlighet och Bibelns övernaturliga berättelser samt en biträdande rektor som avvisar det nytestamentliga korsets teologi. Och en rektor som tycker att det spelar ingen roll eftersom skolans främsta funktion är att vara ”akademisk”.  Detta får tjäna som exempel på att vid THS kan man få möta lite vad som helst, utom kanske ett bibeltroget och Jesusförankrat lärjungaskap. En sådan fromhetstyp blir nämligen systematiskt nedvärderad av de vetenskapligt sekulära ambitionerna.

Vi är knappast de första att bekymra oss över raderna av tvivlande pastorer som produceras vid THS. Våra församlingar behöver inte skeptiska religionsvetare, de behöver brinnande och Jesustillvända ledare med god tillit till och kunskap i de bibliska texterna. Man kan fråga sig varför skolan fått gå så långt på denna väg? Kanske handlar svaret om att skolan delar sin skepticism till kristen tro med starka krafter hos sin egen huvudman. Blivande pastorer och kristna som vill fördjupa sin tro med gedigen och saklig undervisning är värda något mycket bättre.

Lars Göran Berg, Uddevalla
Claes-Göran Bergstrand, Stockholm
Thomas Forslin, Göteborg
Torbjörn S Larsson, Alingsås
Samtliga Nätverket för Klassisk Baptism

Appendix till föregående inlägg: Pridefestivalens djupare syfte. Equmeniakyrkans vurm för festivalen. Glimt från Claphaminstitutets rapport och Equmeniakyrkans Pridepastorers argument.

 UPPDATERAD  21/7-18 kl 07.25

Utdrag ur rapporten “Det färgglada mörkret” (http://www.claphaminstitutet.se/wp-content/uploads/2018/05/2-2018-Pride.pdf)

(sidan 30) “Ett genomgående drag i Pride är en filosofi av normbrytande hyperindividualism, en anda som går i linje med ett alltmer narcissistiskt klimat i samhället. Samtidigt blir detta en filosofi och ett lokalt kulturklimat som kan bli till människors skada istället för att inlemma dem i grundläggande värderingar som är kollektivt förankrade i samhället i stort. Detta allmänmänskliga faktum gäller lika för både personer i hbt-spektrat och människor i allmänhet. Den starka fokusering på normbrytande som Pride förmedlar främjar inte detta utan kastar ut människor i ännu större känsla av ensamhet och misslyckande man inte kan leva upp till förväntningarna att vara en lyckad person. De som lever i ett tryggt psykosocialt sammanhang och tryggad ekonomi kan ha motkrafter omkring sig som gör att man kan stå emot detta och ändå klara sig ganska bra. Men för den som är extra utsatt, som fallet ofta är med dem som beskriver sig som hbt, blir Pride en riskmiljö som inte hjälper människor i en utsatt situation utan tvärtom bejakar ett destruktivt beteendesom riskerar att ge stor skada för många människor.

Åtta Equmeniapastorer som inbjudit sina kollegor att deltaga i Pride i Göteborg i augusti har gjort en skriftlig inbjudan vars innehåll till stora delar redovisats i denna blogg.

I en intervju i Världen idag i juli säger en av de åtta pastorerna följande:

Fråga: Hur ser ni på att ett paraddeltagande signalerar stöd till festivalens budskap

Svar från Equmeniapastorn Per Duregård:

“-Det är klart att om man går i paraden så är det ett sätt att visa sitt stöd. Det innebär inte att man stöder allt som förekommer på Pridefestivalen. Men man stöder grunden. Ett deltagande visar att man accepterar att alla ryms i kyrkan – även den som har ett homosexuellt levnadssätt.”

Världen idag frågande kommentar:

Jesus mötte alla människor – men han sa också ”Gå och synda inte mer” och ”Jag har inte kommit för att upphäva lagen” – hur ser du på det?

Equmeniapastor Duregårds svar:

“Min övertygelse är att Jesus inte fördömer två människor som älskar varandra.

Kommentar A: Ordens betydelse

Pastorn svarar att hans övertygelse är att Jesus inte fördömer två människor som älskar varandra.  Svaret kunde utformats av en pressekreterare i försvar för det är svar på en annan frågeställning. Artikeln handlade om Pride, som rätt uppenbart är ett slags jippo inom HBTQ området. Som redovisats  också av Duregård finns en stor spretighet i  aktörer, reklam, information och sexuella preferenser. “Jesus fördömer inte två människor som älskar varandra” är en utsaga i denna kontext helt utan skärpa. En utsaga som öppnar för det mesta. Samtidigt om den vid en hastig granskning ter sig from och korrekt,

Kommentar B: Om ändrat innehåll i ord

“Två människor som älskar varandra…” Javisst fördömer Jesus inte sådan kärlek: Två systrar som älskar varandra. Far och son som älskar varandra. Mor och dotter som älskar varandra. Bästa vännerna som också gör det. Makar som älskar varandra innerligt. Men hur är det då med en far som har sex med dotter och säger att han älskar henne (pedofili och incest) Utifrån förövarperspektivet handlar det om två människor som älskar varandra. OK?

Två personer kan vara bästa vänner i vått och torrt…de älskar varandra. Ja kristna syskon som älskar varandra ser Bibeln som något föredömligt. Men Pride handlar inte “bara” om det utan en mycket mer vitt begrepp på kärlek och älska. Till rätt stor del kopplat till sexualitet.

Det pastor Duregård gör är att hans uttryck om Jesu kärlek till två som älskar lägger han vitt och brett som en öppen port för sådant som Bibeln säger inte är gott sunt och Guds vilja. Argumentationstekniken är försåtlig då människors “salighet” (som man sa förr) kan riskeras. En pastor har ett ansvar. Uttalandet öppnar många möjligheter som jag inte ens vill lyfta upp här. Jag tror dock inte pastorn medvetet vill lura människor ut i elände och “synd” (som man sa förr och ett begrepp som används i Guds ord) Nej likt en partisekreterare som vill förklara dåliga procentsiffror så används ord som skapar dimma i vilken navigationen av den egna åsikten blir mycket mer behaglig. Eller lättare att “försvara”. Mycket av det som hittills presenterats på olika Pride festivaler handlar inte direkt om två människors innerliga kärlek till varandra, Det handlar om mycket annat vilket inte är svårt att se.

Låt Andens vind föra bort den värld som döljs av det färgglada mörkret

Låt vinden blåsa bort polishen och våga se det som kan ses bakom den färgglada fasaden. De mörka krafternas herre ser med välbehag att dennes faktiska mål och medel göms bakom såväl fjädrar, samba,färgprakt och tjänstedräkt.

Claphamsinstitutet har analyserat Pride 2017 i Stockholm utifrån ett folkhälsoperspektiv. Det var inte alls en rapport utifrån ett kristet evangelisk perspektiv. Det är lätt att ladda ned och läsa deras rapport. Världen idag har belyst de västsvenska pastorernas engagemang (redovisat ovan) samt fått en kommentar av en inbjudande pastor, Han stöder grunden bakom arrangemanget. Claphams rapport visar på grunden. Utifrån det som pastorerna angett i sina förutsättningar så tyder dessa på att det är Equmeniakyrkan som kyrka står bakom uppropet och inbjudan. Pastorerna gör det i sin tjänst och förordar bruk av arbetsklädsel (rundkrage) Dessutom anges som förutsättning att deltagarna är i Equmeniakyrkan ordinerade pastorer och diakoner. Kan det bli tydligare?

Det finns nog skäl till att fundera en gång till. Min kyrka, som jag trodde så mycket gott om, har lämnat arenan och tycks ha tappat fokus på klassisk kristen tro. Salt som tappat sin sälta och ledare och skriftlärda som gläds åt festen och “världsligt” beröm. Man arbetar målmedvetet, troligen utan att riktigt förstå det, att bejaka mörkrets krafter som mål och medel i den kyrka som förväntas vara mörkrets motsats.  Ledsamt.

Lg